handdator

Visa fullständig version : Bara mina föräldrar...?


addeadde0
2011-09-11, 22:37
Hej.

Jag är en kille på 17 år som gärna vill veta om fler har samma problem som jag själv..? Har i stort sett hela mitt liv varit lite överviktig och inte riktigt haft intresset för träning och kost. Började i vintras efter att börjat festa lite och träffat tjejer och liknande att träna på allvar - och jag ÄLSKAR det. I skolan längtade jag tills vi slutade, inte för att gå hem utan för att bege mig till gymmet.

Tränade i stort sätt 6 dagar i veckan och fick aldrig nog, kunde stanna 2-3 timmar om jag hade tid. Plötsligt började min spegelbild förändras, jag fick tjejerna som jag suktat efter bara ett par månader tidigare osv.:cool:

Och nu till själva dilemmat, föräldrarna. I alla år har dom tjatat ( mestadels mamma ;) ) om att jag inte får äta si och inte så eftersom jag uppenbarligen redan var överviktig, hon uppmuntrade mig till att träna och allt sådant.

Nu har det helt VÄNT?!*gah!*

tränar nu ungefär 7 gympass i veckan, ibland 6. 2 idrottspass i skolan och även 1 thaiboxningspass per vecka, och allt jag får höra nu är ÄT MER TRÄNA MINDRE?! jag tänker nu på vad jag äter, slutar dricka vanlig cola, bytt till zero, vilket hon förstås ABSOLUT inte förstår - föräldrar ni vet... Slutat med datorspel, fokuserar mer på kompisar, skola, gymmet och flickorna istället ;)

Ja, det blev väll lite väl mycket text men kände bara hur vreden tog tag när jag skrev.. det känns nu som att istället för att motivera mig till mitt ''nya liv'' försöker hon göra mig precis till den jag var FÖRUT, som hon då '' klagade '' på.

Vad ska jag göra för att få henne ( mamma ) att bara låta mej va?! TIPS!?

ps. självklart har jag påpekat detta, pratat med henne etc, men hon vägrar sluta?! och det slutar alltid med ett gräl..:cryout:

hidden
2011-09-11, 22:43
Min morsa klagade på mig pga att jag behövde mindre storlekar i kläder :P Fast det var såklart inte så seriöst som du verkar ha det. Vad är det hon klagar på? Är hon rädd för att du ska övertränas? Att du ska bli inblandad i en steoridhärva?

kettlebellGuden
2011-09-11, 22:45
Ganska vanligt det här tror jag...

hon är väl skrämd av förändring, och att se att du är stark nog att gör något bättre av dig själv än hon lyckats med sig själv (no disrespect), osv.

Ta med henne till gymmet vetja.

addeadde0
2011-09-11, 22:50
Lite av båda delarna tror jag. Från början när ja fixade hem proteinpulver protesterade hon och visade nån gammal halvdan artikel i en finesstidning om en tant som bestämt hävdade att proteinpulver var onödigt, man får i sig all protein man behöver genom kosten etc etc... bara för jag är ungdom antar hon väl att jag är okunnig när jag argumenterade för proteinpulvret, och jag gjorde det väldigt bra... proteinpulver när man e 17 = steroider när man är 18 enligt henne...

Jag citerar * mamma * Jaha.. vad blir nästa steg då? steroider?

Har nu även börjat med kreatin och hon '' gråter '' floder..

Herr Oberst
2011-09-11, 22:51
Mamma saknar sin hemmasittande fetbleka datornörd. Kanske svårt för konkurrensen som väckts nu när brüdarna börjar slita i dina kroppsdelar.

Föräldrar blir aldrig nöjda. Deras jobb är att gnälla och vara oroliga. Visar bara att hon bryr sig

ceejay
2011-09-11, 22:52
hon är rädd för det hon inte har en susning om. be henne regga sig på kolo!

mini
2011-09-11, 22:53
Vad är det hon klagar på? Är hon rädd för att du ska övertränas? Att du ska bli inblandad i en steoridhärva?

Bra synpunkter. Försök få henne att berätta vad hon är orolig för. Bemöt hennes oro, ta den på allvar. Berätta vad det är du gillar så mycket med träningen, försök få henne att förstå varför du tränar.
Kan du kompromissa med något? Tycker hon tex att du tränar för ofta, kan du skippa något pass eller korta av dem?

addeadde0
2011-09-11, 22:53
Ganska vanligt det här tror jag...

hon är väl skrämd av förändring, och att se att du är stark nog att gör något bättre av dig själv än hon lyckats med sig själv (no disrespect), osv.

Ta med henne till gymmet vetja.

Ja men kruxet är ju att hon tränar 4-5 gånger per vecka, och har alltid gjort så. Påpekar jag detta blir hennes försvar:

Jag är äldre och tränar inte lika tungt som du, du växer fortfarande. Det som gjorde mig rasande ( när jag ändå var inte på kosttillskottlinjen ) är att hon kommer hem dagen efter jag köpt mitt proteinpulver och visar mig GAINOMAX - titta vad jag har köpt, det här kan du dricka istället för ditt '' knark '' :furious:

addeadde0
2011-09-11, 22:54
Mamma saknar sin hemmasittande fetbleka datornörd. Kanske svårt för konkurrensen som väckts nu när brüdarna börjar slita i dina kroppsdelar.

Föräldrar blir aldrig nöjda. Deras jobb är att gnälla och vara oroliga. Visar bara att hon bryr sig

enligt mig är det skillnad på att bry sig och förstöra min träningsvilja.

Loke
2011-09-11, 22:55
Tja, ärligt talat är ju proteinpulver och kreatin rätt onödiga. Varken värdelösa eller farliga, men onödiga. Välj dina strider, liksom.

addeadde0
2011-09-11, 22:58
Bra synpunkter. Försök få henne att berätta vad hon är orolig för. Bemöt hennes oro, ta den på allvar. Berätta vad det är du gillar så mycket med träningen, försök få henne att förstå varför du tränar.
Kan du kompromissa med något? Tycker hon tex att du tränar för ofta, kan du skippa något pass eller korta av dem?

Kan ta som idag tillexempel, har lite hosta efter gårdagens nattkyla, så jag SKIPPADE träningen idag. Känt hela dan ett sug efter pumpet på gymmet, stunden då man får känna hur kroppen arbetar och pressas, var så pass sugen på att träna att det blev en lång bowlingrunda med polarna som kompensation, ändå satt suget kvar...

Nu förstår du kanske varför jag inte vill höra tjat av henne om att jag tränar för mycket, jag älskar träningen...*cupid*

addeadde0
2011-09-11, 22:59
hon är rädd för det hon inte har en susning om. be henne regga sig på kolo!

mammor och internet är som deff för en sumo.*whatever*

addeadde0
2011-09-11, 23:02
Tja, ärligt talat är ju proteinpulver och kreatin rätt onödiga. Varken värdelösa eller farliga, men onödiga. Välj dina strider, liksom.

Det du säger nu är faktiskt inte sant. Du kan inte säga att proteinpulver efter träningen är onödigt. för mig är det som att säga att frukost är onödigt. Efter ett hårt pass behöver musklerna energi - protein, och ju snabbare desto bättre.

Ang kreatinet kan jag säga att du har både rätt och fel. Det är inte NÖDVÄNDIGT men det är ett av de mer testade kosttillskotten på marknaden som även har BEVISAD effekt till en snabbare styrkeökning. :whipped:

tjabolabo
2011-09-11, 23:03
Snöa inte in totalt på träning bara så du glömmer livet.Det gäller att hitta en ballans.det är lätt och dra iväg.Jag har själv tränat 4h 7 dagar i v på elitnivå och det kan jag säja att med lite perspektiv så vete fan om det var värt att i slutet.

mini
2011-09-11, 23:05
Kan ta som idag tillexempel, har lite hosta efter gårdagens nattkyla, så jag SKIPPADE träningen idag. Känt hela dan ett sug efter pumpet på gymmet, stunden då man får känna hur kroppen arbetar och pressas, var så pass sugen på att träna att det blev en lång bowlingrunda med polarna som kompensation, ändå satt suget kvar...

Nu förstår du kanske varför jag inte vill höra tjat av henne om att jag tränar för mycket, jag älskar träningen...*cupid*

Det är du som inte förstår vad jag säger. Din mamma är tydligen orolig för något som har med din träning att göra. Vill du sluta behöva höra hennes tjat så får du stilla hennes oro. Det gör du genom att öka hennes förståelse för träningens hälsosamma effekter på dig. Det gör du dock inte genom att prata om suget efter pumpet osv.

Tolkia
2011-09-11, 23:06
Kan ta som idag tillexempel, har lite hosta efter gårdagens nattkyla, så jag SKIPPADE träningen idag. Känt hela dan ett sug efter pumpet på gymmet, stunden då man får känna hur kroppen arbetar och pressas, var så pass sugen på att träna att det blev en lång bowlingrunda med polarna som kompensation, ändå satt suget kvar...
På den beskrivningen låter det som om det faktiskt inte bara är din morsa som behöver tagga ner lite. När man inte kan skippa ett pass för att man är (eller tror att man är) sjuk utan att kompensera är det dags att backa.

Som mini påpekade måste ni mötas på mitten om det här. Hon behöver koncentrera oron kring sådant som är något att oroa sig för, du behöver lära dig måtta och att hantera hennes oro utan att gå in i obstinat-tonårings-mode (tro mig, det leder absolut ingenstans). "My way or the highway" är inte en filosofi som fungerar här.

addeadde0
2011-09-11, 23:09
Snöa inte in totalt på träning bara så du glömmer livet.Det gäller att hitta en ballans.det är lätt och dra iväg.Jag har själv tränat 4h 7 dagar i v på elitnivå och det kan jag säja att med lite perspektiv så vete fan om det var värt att i slutet.

Nu vet jag inte om du läst hela mitt första inlägg men kan återberätta lite.

För ca 7 månader sedan var jag precis en sån som du beskriver
* bara så du glömmer livet. *
Gick i skolan, kom hem satte mig vid datan käka lite glass, drack cola...

Det är inte förens nu, då jag använder 2 av mina 24 timmar till träning istället för 9 till datorspel. Tränar - med skolkompis. Är ute på kvällen å pratar, e hemma hos kompisar träffar tjejer, ja allt sånt som tonåringar SKA göra. Det är inte förens jag började tärna som livet äntligen har BÖRJAT?

addeadde0
2011-09-11, 23:11
På den beskrivningen låter det som om det faktiskt inte bara är din morsa som behöver tagga ner lite. När man inte kan skippa ett pass för att man är (eller tror att man är) sjuk utan att kompensera är det dags att backa.

Som mini påpekade måste ni mötas på mitten om det här. Hon behöver koncentrera oron kring sådant som är något att oroa sig för, du behöver lära dig måtta och att hantera hennes oro utan att gå in i obstinat-tonårings-mode (tro mig, det leder absolut ingenstans). "My way or the highway" är inte en filosofi som fungerar här.

Visst kan jag erkänna att jag tränar mycket, kanske för mycket. Men jag älskar det? varför ska jag rätta mig efter vad hon säger angående mitt eget utseende? känner mig inte sliten, tvärt om, det är mer energi i mig nu än det varit på 17 år...

Rahf
2011-09-11, 23:21
Visst kan jag erkänna att jag tränar mycket, kanske för mycket. Men jag älskar det? varför ska jag rätta mig efter vad hon säger angående mitt eget utseende? känner mig inte sliten, tvärt om, det är mer energi i mig nu än det varit på 17 år...

Du förstår fortfarande inte vad folk försöker komma fram till här. Du får gärna träna så mycket som du nu gör, men din mamma är orolig för att du nu har gått igenom den förändringen. Hennes tjat och oro kommer fortsätta fram till det att du faktiskt ger henne chansen att sammanfatta varför hon är orolig. Om hon kan få säga det, och du svarar ärligt utan att vifta bort det, bli sur, eller defensiv, ja då kanske du äntligen kan få henne att förstå din syn på saken. Det handlar inte om att du ska rätta dig, det handlar om att få din mamma att förstå det faktum att du tycker om ditt liv just nu.

Just nu beter du dig som en omogen tonåring. Allt handlar om dig och alla andras åsikter om dig som du finner irriterande är inte värda att bry sig om.

Gällande din attityd till träningen så hänvisar jag till denna tråd, budskapet är "lägg inte alla ägg i en korg":

MasterChiefs historia. (http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=25880&highlight=alla+gr%E4nser)

addeadde0
2011-09-11, 23:22
Det är du som inte förstår vad jag säger. Din mamma är tydligen orolig för något som har med din träning att göra. Vill du sluta behöva höra hennes tjat så får du stilla hennes oro. Det gör du genom att öka hennes förståelse för träningens hälsosamma effekter på dig. Det gör du dock inte genom att prata om suget efter pumpet osv.

Nu ska jag ta dig in i en helt vanlig middag hos mig, det är där diskussionerna brukar äga rum.

Hon frågar som vanligt vad jag gjort under dagen och jag svarar som varje dag, skolan sen gymmet med en polare. Då bryter diskussionen ut.

Jag kan säga att jag t.ex gjorde nytt pb i bänkpressen, istället för ett smile kan hon förstöra min glädje direkt genom att få ur sig en helt onödig kommentar som, ja men vad bra, då vilar du väl imorgon? med en orolig min.

Istället för att uppmuntra mig och säga ungefär, härligt man ser att du blivit starkare och ge mig ett leende. Skulle hon sagt detta skulle hela min dag blivit betydligt mycket bättre, inget gräl skulle bryta ut och jag skulle kört på nästa dag lika dant, för som sagt slutar jag inte träna vad hon än säger. Men jag skulle må mycket bättre av uppmuntran lite då och då än gräl varenda dag om samma sak...

Nu blev de kanske lite svammel etc, tänkte tillbaka å skrev bara, men men..
Som svar på din fråga kan jag säga att hennes syn till träning är omöjlig att ändra, hon läser alla dessa reklamtidningar om hur stark man kan bli på 60g protein per dag och 2 träningspass per vecka.

som sagt har de hälsomamma effekterna på mig snarare gjort henne grinig än glad, av nån anledning..

tjabolabo
2011-09-11, 23:22
Nu vet jag inte om du läst hela mitt första inlägg men kan återberätta lite.

För ca 7 månader sedan var jag precis en sån som du beskriver
* bara så du glömmer livet. *
Gick i skolan, kom hem satte mig vid datan käka lite glass, drack cola...

Det är inte förens nu, då jag använder 2 av mina 24 timmar till träning istället för 9 till datorspel. Tränar - med skolkompis. Är ute på kvällen å pratar, e hemma hos kompisar träffar tjejer, ja allt sånt som tonåringar SKA göra. Det är inte förens jag började tärna som livet äntligen har BÖRJAT?

det är bra att du slår dig in på den sunda banan jättebra.men jag känner igen mig i dig och vet hur lätt det går överstyr.

nu är jag över 40 och ser att jag skulle haft lite perspektiv på det för 20 år sen.

är man sjuk vila. gör vissa övningar ont gör dom inte.känns det inte bra nån stans ta reda på orsak och ändra. nu sitter man här med utslitna leder och går som man skitit ner sig full med voltaren för man bara skulle träna 24-7.

nu drog det iväg lite men jag hoppas du fattar vad jag menar..

addeadde0
2011-09-11, 23:26
Du förstår fortfarande inte vad folk försöker komma fram till här. Du får gärna träna så mycket som du nu gör, men din mamma är orolig för att du nu har gått igenom den förändringen. Hennes tjat och oro kommer fortsätta fram till det att du faktiskt ger henne chansen att sammanfatta varför hon är orolig. Om hon kan få säga det, och du svarar ärligt utan att vifta bort det, bli sur, eller defensiv, ja då kanske du äntligen kan få henne att förstå din syn på saken. Det handlar inte om att du ska rätta dig, det handlar om att få din mamma att förstå det faktum att du tycker om ditt liv just nu.

Just nu beter du dig som en omogen tonåring. Allt handlar om dig och alla andras åsikter om dig som du finner irriterande är inte värda att bry sig om.

Gällande din attityd till träningen så hänvisar jag till denna tråd, budskapet är "lägg inte alla ägg i en korg":

MasterChiefs historia. (http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=25880&highlight=alla+gr%E4nser)

Jag citerar. *
Just nu beter du dig som en omogen tonåring. Allt handlar om dig och alla andras åsikter om dig som du finner irriterande är inte värda att bry sig om. *

Jag har försökt besvara alla frågor och tips på ett så personligt sätt som möjligt. Som svar på din fråga? eller påhopp kan jag kalla de, så har jag beskrivit att jag försökt och försökt under månader att berätta för henne hur det ligger till, att jag älskar träningen, och allt som medföljer.

Snälla, se över din egen attityd.

mini
2011-09-11, 23:31
Jag börjar förstå din mor. Du tar inte in någon annans syn utan försvarar dig för allt vad du är värd. Din mor är bara tjatig och en glädjedödare, gammal och omöjlig att ta in ny data osv. I dina ögon alltså. Om ni två ska fortsätta i varsin ringhörna så kommer du fortsätta få stå ut med hennes oro med allt vad det innebär. Om du vill slippa så får du anstränga dig lite hårdare för att berätta, förklara, kompromissa, lyssna på vad hon säger.

Jag, som inte är din mor och således kan sluta lyssna på dig, lämnar tråden.
Lycka till.

addeadde0
2011-09-11, 23:32
det är bra att du slår dig in på den sunda banan jättebra.men jag känner igen mig i dig och vet hur lätt det går överstyr.

nu är jag över 40 och ser att jag skulle haft lite perspektiv på det för 20 år sen.

är man sjuk vila. gör vissa övningar ont gör dom inte.känns det inte bra nån stans ta reda på orsak och ändra. nu sitter man här med utslitna leder och går som man skitit ner sig full med voltaren för man bara skulle träna 24-7.

nu drog det iväg lite men jag hoppas du fattar vad jag menar..

Men är man lite hostig och slemmig är min åsikt att träna om det känns bra, känner man att nåt är fel, eller får svårare att andas, men jag tycker att man borde få testa.

Överträning och liknande har jag läst mycket om men kan försäkra dig och alla er andra att jag förstår vikten i att värma upp samt lägga av om det inte känns rätt för muskeln.

Rahf
2011-09-11, 23:34
Jag citerar. *
Just nu beter du dig som en omogen tonåring. Allt handlar om dig och alla andras åsikter om dig som du finner irriterande är inte värda att bry sig om. *

Jag har försökt besvara alla frågor och tips på ett så personligt sätt som möjligt. Som svar på din fråga? eller påhopp kan jag kalla de, så har jag beskrivit att jag försökt och försökt under månader att berätta för henne hur det ligger till, att jag älskar träningen, och allt som medföljer.

Snälla, se över din egen attityd.

Det låter ju inte så. Snarare tolkar jag det som att hon konfronterar dig om och om igen med någon form av provokativt påpekande, som mina föräldrar gjorde. För min del så handlade det om ett långt samtal där jag lugnt och sansat la upp varför jag trivdes med min tillvaro. Är du helt ärlig när du säger att du har gjort det? Eller är det så att du har reagerat på hennes sätt att konfrontera dig, och halvt argumenterat för din ståndpunkt? En debatt alltså, där det enda viktiga var att visa att hennes åsikter var fel.

Jag har en häckarns bra attityd, och jag anser mig rätt säker på hur tonåringar, samt föräldrar reagerar på stora förändringar i ens dagliga rutiner, för att inte tala om fysiska leverne.

shadowfire
2011-09-11, 23:38
Jag börjar förstå din mor. Du tar inte in någon annans syn utan försvarar dig för allt vad du är värd. Din mor är bara tjatig och en glädjedödare, gammal och omöjlig att ta in ny data osv. I dina ögon alltså. Om ni två ska fortsätta i varsin ringhörna så kommer du fortsätta få stå ut med hennes oro med allt vad det innebär. Om du vill slippa så får du anstränga dig lite hårdare för att berätta, förklara, kompromissa, lyssna på vad hon säger.

Jag, som inte är din mor och således kan sluta lyssna på dig, lämnar tråden.
Lycka till.

+1

Men är man lite hostig och slemmig är min åsikt att träna om det känns bra, känner man att nåt är fel, eller får svårare att andas, men jag tycker att man borde få testa.

Överträning och liknande har jag läst mycket om men kan försäkra dig och alla er andra att jag förstår vikten i att värma upp samt lägga av om det inte känns rätt för muskeln.

Det där inlägget sa precis att du verkligen inte har koll på din träning. Alls.

krappen
2011-09-11, 23:43
Låter bara som att din mamma bryr sig om dig, hon ser väl att din dedikation till träningen kanske är på väg att gå lite över styr, personligen tycker jag att hon verkar vettig och att du verkar träna lite för mycket. Om du har sådana fruktansvärda problem med att kuva dina inre begär att träna varenda vaken minut så tror jag att du behöver prata med någon specialist.

addeadde0
2011-09-11, 23:51
Det låter ju inte så. Snarare tolkar jag det som att hon konfronterar dig om och om igen med någon form av provokativt påpekande, som mina föräldrar gjorde. För min del så handlade det om ett långt samtal där jag lugnt och sansat la upp varför jag trivdes med min tillvaro. Är du helt ärlig när du säger att du har gjort det? Eller är det så att du har reagerat på hennes sätt att konfrontera dig, och halvt argumenterat för din ståndpunkt? En debatt alltså, där det enda viktiga var att visa att hennes åsikter var fel.

Jag har en häckarns bra attityd, och jag anser mig rätt säker på hur tonåringar, samt föräldrar reagerar på stora förändringar i ens dagliga rutiner, för att inte tala om fysiska leverne.

Tack för ett välformulerat inlägg, och jag ska försöka besvara med en så tydlig och bra ton jag kan denna gång.

Om jag varit lite otydlig i all hets så ber jag om ursäkt. Har pratat med henne i lugn och sansad ton, ja. Men jag antar att hon inte gillar min nya livsstil helt enkelt, du har säkert hört om föräldrar som tycker om när deras barn sitter inne vid datorn istället för att vara ute och '' röja '' på kvällarna?

Har väl hänt nu att jag kommit hem och luktat öl lite småfull nån lördakväll och antar att det även är en anledning till att hon är så pass orolig. Hur jag ska berätta för henne att jag hellre e ute på kvällarna och festar istället för att spela data blir svårt utan att frågan om alkohol dyker upp, alkoholen är självklart en del i utgången på lörda / freda kvällen. förslag?

Innan tränande osv hände det aldrig att jag kom hem lite lullig en lörda, åkte jag ut var det lan eller för att handla godis ungefär..

Så här har jag ännu ett problem med att få henne att förstå hur jag vill ha det. Skola -Träna - festa - polare betyder att jag i stort sett aldrig är hemma, medans Skola- data betyder oändliga timmar hemma med mammsen. Får väl tillägga att detta inte är något hon själv har sagt utan kommer ifrån vad jag uppfattat vara ett av hennes stora problem med att förstå / uppmuntra mig till varför jag vill träna - och se bättre ut.

krappen
2011-09-11, 23:53
En sak till, ett gott råd. LÄGG NER ATTITYDEN.
Det märks ju till och med i skrift hur övertaggad du är, bara för att du är kungen på gymmet och slår ditt PB om och om igen så betyder inte det att de resultaten överförs till din sociala kompetens.

Om du skall kunna leva i samma hushåll som din mor (som försörjer dig) i ~5 år till så får du ta och sansa dig och som någon sade, möta henne halvvägs.

addeadde0
2011-09-11, 23:58
En sak till, ett gott råd. LÄGG NER ATTITYDEN.
Det märks ju till och med i skrift hur övertaggad du är, bara för att du är kungen på gymmet och slår ditt PB om och om igen så betyder inte det att de resultaten överförs till din sociala kompetens.

Om du skall kunna leva i samma hushåll som din mor (som försörjer dig) i ~5 år till så får du ta och sansa dig och som någon sade, möta henne halvvägs.

Var finner du denna attityd som är så värd att anmärka? Läste precis igenom alla inlägg och kan hålla med till viss del att några inlägg var lite slarviga osv, men de e ju trots allt kväll.. Det är snarare du som är otrevlig mot mig utan att jag ens yttrat ett ord till dig? och möta henne halvvägs betyder att jag ska träna mindre och få sämre resultat, bra råd - låter som mor min*cry*

Rahf
2011-09-12, 00:01
Jag föreslår att ett samtal er emellan inte handlar om dig, utan om henne. Berätta för henne att du tycker det är lite jobbigt när hon om och om igen påpekar saker om träningen och din nya livsstil. Detta är bara ett sätt att inleda ett samtal, för samtalet handlar om henne, inte dig. Det viktigaste är att försöka se saker ur hennes synvinkel, och att inte reta upp sig ifall hon blir upprörd under samtalet. Be henne formulera varför hon tycker som hon gör, och varför hon är orolig över din nya livsstil. Det gäller att vara ärlig och tillmötesgående, ljug inte, utan försök istället få henne att förstå. Har hon åsikter om saker så måste du ta till dig dem och förklara varför du inte nödvändigtvis håller med, men att hon inte har fel för den sakens skull. Du måste våga berätta saker. Nyckelordet är berätta, inte säga. Kortfattade sammanfattningar räcker inte för en orolig familjemedlem.

Föräldrar har rätt att vara oroliga. Hon vet ju verkligen inte vad du gör när du inte är hemma. Om du inte berättar för henne så kommer hon koka ihop sin egna bild av saker, som garanterat är negativa. Det är lite grann som för blixtförälskade människor. Om den ena personen inte är där så kommer den andra rätt ofta nojja sig över vad den ene gör. Man börjar måla upp en massa fantasier i sitt huvud, som till slut färgar ens egna perspektiv på verkligheten.

Börjar det klarna?

krappen
2011-09-12, 00:03
Var finner du denna attityd som är så värd att anmärka? Läste precis igenom alla inlägg och kan hålla med till viss del att några inlägg var lite slarviga osv, men de e ju trots allt kväll.. Det är snarare du som är otrevlig mot mig utan att jag ens yttrat ett ord till dig? och möta henne halvvägs betyder att jag ska träna mindre och få sämre resultat, bra råd - låter som mor min*cry*

OK, jag kanske tog i lite, det erkänner jag. Första intrycket av dig är att du är en militant 17-åring som inte tycker att du har några skyldigheter att lyssna på din mamma. Anledningen till att din mamma säger som hon gör är för att hon inte har kunskapen, det är du som är insatt, inte hon. Därför är det du som måste förklara för henne vad det är du håller på med och samtidigt lägga fram lite ordentlig fakta som styrker det du säger.

addeadde0
2011-09-12, 00:11
Jag föreslår att ett samtal er emellan inte handlar om dig, utan om henne. Berätta för henne att du tycker det är lite jobbigt när hon om och om igen påpekar saker om träningen och din nya livsstil. Detta är bara ett sätt att inleda ett samtal, för samtalet handlar om henne, inte dig. Det viktigaste är att försöka se saker ur hennes synvinkel, och att inte reta upp sig ifall hon blir upprörd under samtalet. Be henne formulera varför hon tycker som hon gör, och varför hon är orolig över din nya livsstil. Det gäller att vara ärlig och tillmötesgående, ljug inte, utan försök istället få henne att förstå. Har hon åsikter om saker så måste du ta till dig dem och förklara varför du inte nödvändigtvis håller med, men att hon inte har fel för den sakens skull. Du måste våga berätta saker. Nyckelordet är berätta, inte säga. Kortfattade sammanfattningar räcker inte för en orolig familjemedlem.

Föräldrar har rätt att vara oroliga. Hon vet ju verkligen inte vad du gör när du inte är hemma. Om du inte berättar för henne så kommer hon koka ihop sin egna bild av saker, som garanterat är negativa. Det är lite grann som för blixtförälskade människor. Om den ena personen inte är där så kommer den andra rätt ofta nojja sig över vad den ene gör. Man börjar måla upp en massa fantasier i sitt huvud, som till slut färgar ens egna perspektiv på verkligheten.

Börjar det klarna?

Jo visst börjar det klarna lite men att tala om för ens mamma att man ska på fest så kommer frågan, vadå ska ni dricka? Att ljuga leder ju ingen vart men om jag svarar ja får jag inte gå ut, lose - lose situation.

Men ska ta ett Riktigt snack med henne imorgon blir till att ligga å klura lite i sängen under natten, men ska försöka att få samtalet till fler anledningar än just ''utgångs'' punkten och även beskriva de positiva effekterna på ett bra sett, att jag mår bättre och förhoppningsvis är det vad hon vill och slutar oroa sig och glädjas istället, tack och god natt.

addeadde0
2011-09-12, 00:14
OK, jag kanske tog i lite, det erkänner jag. Första intrycket av dig är att du är en militant 17-åring som inte tycker att du har några skyldigheter att lyssna på din mamma. Anledningen till att din mamma säger som hon gör är för att hon inte har kunskapen, det är du som är insatt, inte hon. Därför är det du som måste förklara för henne vad det är du håller på med och samtidigt lägga fram lite ordentlig fakta som styrker det du säger.

Tack för din ursäkt, lite positivitet på nattetid skadar aldrig.. Att jag är ung och skall lyssna på mamma är något som de flesta ungdomar antagligen inte vill men måste leva med - är nog inte ensam. Men det är bara att bita i det sura äpplet och skall försöka med det jag skrev i ovanstående inlägg, over and out.

Rahf
2011-09-12, 00:28
Det hjälper mer att prata om alkohol och dylika grejer när man inte står i farstun med jackan på och ytterdörren öppen. Jag tror de flesta föräldrar är aningen mer förstående när det gäller alkoholkonsumtion för yngre, åtminstone i Sverige.

Exdiaq
2011-09-12, 00:29
Min mor var likadan när jag började styrketräna i högstadiet. Nu i efterhand tycker jag det var bra att hon var "orolig" för den vägen jag var inne på då hade eventuellt kunnat utvecklats till anorexi om saker gått rent åt helvete. Jag vägde 77kg på 180-185cm ungefär och tyckte jag var tjock. Tränade mycket, åt bra men inte vidare mycket.

Jag tyckte hon överdrev då, vilket jag fortfarande gör litegrann. Men jag är tacksam för att hon gjorde det för saker hade kunnat gå åt helvete. Så vifta inte bort denna oro för enkelt.

Edit: Jag tycker du tränar alldeles för mycket. Du uppnår inte något med att träna så mycket, tvärtom.

Angel
2011-09-12, 05:47
Var snäll mot din mamma och var glad att du ändå har en person i ditt liv som älskar och oroar sig för dig. Ta en promenad med henne och berätta om hur du mår, om hur dåligt du mådde som överviktig osv.

Loke
2011-09-12, 05:59
Det du säger nu är faktiskt inte sant. Du kan inte säga att proteinpulver efter träningen är onödigt. för mig är det som att säga att frukost är onödigt. Efter ett hårt pass behöver musklerna energi - protein, och ju snabbare desto bättre.

Ang kreatinet kan jag säga att du har både rätt och fel. Det är inte NÖDVÄNDIGT men det är ett av de mer testade kosttillskotten på marknaden som även har BEVISAD effekt till en snabbare styrkeökning. :whipped:

Skillnaden mellan gainer och mjölk efter träningen är marginell, och intaget av dessa har antagligen i sin tur marginell effekt på resultaten. Och vad gäller frukost... Tja, det är faktiskt mycket möjligt att det är skapligt onödigt :)

Kreatin ger i bästa fall några få procent mer styrka. Skillnaden att träna med kreatin och utan är så liten att någon som inte tränat i många år knappast känner sin kropp så väl att han kan känna skillnaden. Du kan få en betydligt större effekt genom att välja din kost runt träningspassen med eftertanke, och kanske dricka lite kaffe innan.

Exdiaq
2011-09-12, 06:34
Det du säger nu är faktiskt inte sant. Du kan inte säga att proteinpulver efter träningen är onödigt. för mig är det som att säga att frukost är onödigt. Efter ett hårt pass behöver musklerna energi - protein, och ju snabbare desto bättre.

Ang kreatinet kan jag säga att du har både rätt och fel. Det är inte NÖDVÄNDIGT men det är ett av de mer testade kosttillskotten på marknaden som även har BEVISAD effekt till en snabbare styrkeökning. :whipped:

Tränar du för styrka är du helt fel ute med ditt upplägg, det kan jag säga direkt.

Ha inte övertro till tillskott. Jag har en polare som nog aldrig rört det innan och han tar 240kg i ATG-böjar, 270kg i marklyft och 170kg i bänkpress vägandes runt 90-95kg.

hugok
2011-09-12, 08:59
Jag förstår precis ditt problem. Jag tror att de flesta unga killar som börjar träna hårt möter precis samma motgångar. Jag får fortfarande höra att när jag slutar träna kommer allting förvandlas till fett, att jag håller på att bli "för" stor, "Vad vill du åstadkomma med träningen egentligen?" mm. Jag kommer aldrig att glömma min mors reaktion när hon hittade mitt undangömda proteinpulver. Det lugnar sej dock med tiden. Sen berättar jag alltid om olika fördelar med att styrketräna och jag skrev t ex ett kemiarbete i skolan om hur proteinpulver tillverkas och dess effekter mm. 2-3 timmar 6 dagar i veckan låter väldigt mycket för att vara nybörjare, men tycker du att det är så roligt så tror jag inte att det är någon fara att fortsätta, du lär märka om du blir övertränad och inte ha speciellt mycket sug av att träna. Jag tror att det bästa är att ta en eftermiddag, sätta dej ned med din mor och ha ett långt, moget och allvarligt samtal. Berätta att du verkligen tycker att det är kul att träna, att du brinner för det. Berätta alla hälsofördelar. Var noga med att berätta att du tränar just för att du tycker att det är så förbannat roligt och att det är en klar bonus att tjejer tittar på dej tack vare träningen. Berätta att du aldrig känt dej så frisk som nu (för det förutsätter jag att så är fallet). Berätta att det inte går ut över skolan (för det förutsätter jag också att så är fallet). Berätta även att allt festande och att träffa tjejer/polare är väldigt viktigt för dej, för det måste hon förstå. Kör en jämförelse mellan ditt tidigare liv -datorn, och ditt nuvarande liv -träning, vänner, tjejer och berätta hur otroligt mycket bättre du tycker att du har det nu. För det måste hon förstå att du trivs bra mycket bättre nu än vid datorlivet.

C.E.J.
2011-09-12, 09:16
Jag är äldre och tränar inte lika tungt som du, du växer fortfarande. Det som gjorde mig rasande ( när jag ändå var inte på kosttillskottlinjen ) är att hon kommer hem dagen efter jag köpt mitt proteinpulver och visar mig GAINOMAX - titta vad jag har köpt, det här kan du dricka istället för ditt '' knark '' :furious:

Säg till henne "ok jag byter till Gainomax om du står för kostnaden" ;)

pwnyou
2011-09-12, 10:48
Det kommer nog inte att släppa.

Jag har nu tränat i flera år, och min mamma har varit nästan likadan redan från dag ett. Hon är emot allt ifrån mycket protein till kreatin och fun light/cola zero. Visst har hon chillat ner sig lite, men hon släpper det aldrig helt.

Jag har visat henne studierna, bemött henne med argument och sagt flawsen i hennes noob-hälsotidningars argument men det hjälper inte så jättemycket.

Din mamma har förmodligen 30 års propaganda emot dig, dina proteindrinkar och din träning från media och andra. Det är inte mycket du kan göra.

Var glad att hon bryr sig om dig, men som du själv har sagt så hjälper hon dig på fel sätt. Försök prata med henne så gott det går, om det inte funkar så gå din egen väg.

addeadde0
2011-09-12, 11:11
Säg till henne "ok jag byter till Gainomax om du står för kostnaden" ;)

Skillnaden mellan gainomax och proteinpulver är ganska stor..? har du läst sockerinnehållet i en gainomax? kcal / kolhydrats innehållet är även markant större.

rooz
2011-09-12, 11:12
Skillnaden mellan gainomax och proteinpulver är ganska stor..? har du läst sockerinnehållet i en gainomax? kcal / kolhydrats innehållet är även markant större.
Ironi kommer nog aldrig slå igenom på nätforum*jorgen*

addeadde0
2011-09-12, 11:17
Tränar du för styrka är du helt fel ute med ditt upplägg, det kan jag säga direkt.

Ha inte övertro till tillskott. Jag har en polare som nog aldrig rört det innan och han tar 240kg i ATG-böjar, 270kg i marklyft och 170kg i bänkpress vägandes runt 90-95kg.

Tror inte jag beskrivit någonstans direkt vad jag tränar för, en liten miss ;)

Tränar för att få kroppen som dras mot spegeln, kan man formulera det som.
Styrka är inte något som jag lägger så stor vikt på eftersom mitt mål inte är att tävla, utan må bra / se bra ut.

Ang övertron förstår jag din poäng men ändå inte. Jag fattar att jag inte får en 50cm överarm bara för att jag dricker en shake efter gymasset, men de små skillnader shaken ändå gör kan få betydelse efter år av användning, eller är jag ute och cyklar?

addeadde0
2011-09-12, 11:23
Skillnaden mellan gainer och mjölk efter träningen är marginell, och intaget av dessa har antagligen i sin tur marginell effekt på resultaten. Och vad gäller frukost... Tja, det är faktiskt mycket möjligt att det är skapligt onödigt :)

Kreatin ger i bästa fall några få procent mer styrka. Skillnaden att träna med kreatin och utan är så liten att någon som inte tränat i många år knappast känner sin kropp så väl att han kan känna skillnaden. Du kan få en betydligt större effekt genom att välja din kost runt träningspassen med eftertanke, och kanske dricka lite kaffe innan.

Det du du missar är nog att jag är ute efter proteiner och inte kolhydrater / kcal, som det kryllar av i både mjölk och gainer. Väger som sagt 66kg och är runt 172 cm lång, uppskttar min bf% till 12-14 % och vill gärna ha den nere till 10% året om - då kommer varken mjölk eller gainer gynna mej på det sättet som proteinpulver gör.

ang frukosten, testa du en skoldag utan frukost och avgör i efterhand om det var klokt...

Ang kreatin tycker jag att de få % styrka den troligtvis ger är värd att lägga en 100ring i halvåret på.

Sarwien
2011-09-12, 11:42
ang frukosten, testa du en skoldag utan frukost och avgör i efterhand om det var klokt...

Jag äter aldrig frukost och jag går i skolan, funkar finfint. :) Frukost är onödigt imo.

pragmatist
2011-09-12, 11:49
Föräldrar oroar sig när deras barn verkar bli besatta av saker och ting, oavsett vad det är (gymmande, fågelskådning, WoW, körsång whatever), att de nästan inte verkar kunna kontrollera vad de gör, hela livet styrs av en enda tanke. Detta sagt av någon som är förälder själv.

Exdiaq
2011-09-12, 11:59
Tror inte jag beskrivit någonstans direkt vad jag tränar för, en liten miss ;)

Tränar för att få kroppen som dras mot spegeln, kan man formulera det som.
Styrka är inte något som jag lägger så stor vikt på eftersom mitt mål inte är att tävla, utan må bra / se bra ut.

Ang övertron förstår jag din poäng men ändå inte. Jag fattar att jag inte får en 50cm överarm bara för att jag dricker en shake efter gymasset, men de små skillnader shaken ändå gör kan få betydelse efter år av användning, eller är jag ute och cyklar?

OK, jag tycker ändå det är alldeles för mycket träning. Kvalité före kvantitet är min grundregel. Det blir inte kvalitéts-pass oavsett om man är nybörjare eller på elitnivå när man tränar så mycket. Men det är jag det.

Det jag menar är att visst, vassle-tillskott är bra om man inte orkar tillräckliga mängder kött/ägg/mjölk m.m. men det är fortfarande bara ett tillvägagångssätt utav flera som bevisligen fungerar. Vassle-tillskott är inte en förutsättning för ökad styrka/bättre form, det är en metod.

Loke
2011-09-12, 12:30
Det du du missar är nog att jag är ute efter proteiner och inte kolhydrater / kcal, som det kryllar av i både mjölk och gainer. Väger som sagt 66kg och är runt 172 cm lång, uppskttar min bf% till 12-14 % och vill gärna ha den nere till 10% året om - då kommer varken mjölk eller gainer gynna mej på det sättet som proteinpulver gör.

ang frukosten, testa du en skoldag utan frukost och avgör i efterhand om det var klokt...

Ang kreatin tycker jag att de få % styrka den troligtvis ger är värd att lägga en 100ring i halvåret på.

Men är det värt att göra din mamma upprörd?

För min del var dessa problem ganska små. Morsan insåg att mitt intresse för proteinpulver och dylikt hängde ihop med ett intresse för mat. Jag började laga allt mer mat, och när jag kommit så långt som att köpa kreatin så lagade jag nog mer mat hemma än min mor gjorde. Den typen av självständighet tror jag gör det lättare för föräldrar att släppa tyglarna lite.

babidi
2011-09-12, 12:47
Scumbag addeadde0

Asks for advice

<pic of scumbag steve>

Decline every advice given in his thread.

Forqie
2011-09-12, 13:12
Scumbag addeadde0

Asks for advice

<pic of scumbag steve>

Decline every advice given in his thread.

:laugh:

mattepatte
2011-09-12, 13:57
Tänk om det faktiskt var så som ni skriver i tråden.

Hur gör man när man själv har personliga problem med sina föräldrar, och man gör som ni säger, talar ut om allt, börjar gråta om alla problem, hon börjar gråta, säger att det här får aldrig hända igen, båda är överens om att ändra sina attityder.
Sen EN VECKA EFTER är allt tillbaks på ruta ETT! Vad fan gör man då?
Det är inte lätt att ändra en 40+ åring.

Inte lätt att ändra på andra, jag förstår dig addeadde0, och jag tror att det enda du är ute efter är en förälder som också förstår dig.
Du vill inte behöva berätta allt för henne, du vill att hon ska känna dig tillräckligt bra för att förstå dig ändå.

Och du tycker SJÄLVKLART det är SKIT jobbigt när din egna mamma motarbetar din egna framgång. Du är 17 år och klart som fan det är jobbigt när ingen i hela denna jävla tråden visar ett gram förståelse för din situation, utan du får bara svar här inne på samma sätt som du får av din egna mamma.

Du vill att din mamma ska vara glad över dig, och detta är inget man ska behöva be om, för då är det inte genuint.
Har tyvärr ingen aning om hur man löser detta.

Det kanske löser sig efter ett tag.

Loke
2011-09-12, 14:03
Du är 17 år och klart som fan det är jobbigt när ingen i hela denna jävla tråden visar ett gram förståelse för din situation, utan du får bara svar här inne på samma sätt som du får av din egna mamma.

Pff, finns ju massor av förståelse i den här tråden. Fan, jag tror att dom flesta här var i hans skor för 10 år sedan eller så. Hela tråden är ju full av inlägg som ger konkreta råd. Det enda som fattas är väl just "Haha, din mamma är en idiot, skit i henne!".

Minimjölk
2011-09-12, 14:14
Har bara läst första sidan i tråden så jag ursäktar om det redan skrivits redan.
Det faktum att du har gjort en enorm förändring både intressemässigt och kroppsligt gör att dina föräldrar reagerar och visar sitt intresse i vad som håller på att ske med dig. I ett sådant här läge är det lätt som förälder att agera defensivt och bli för beskyddande och plocka bort allt farligt. De flesta föräldrar gör detta för att de tycker om och bryr sig om ditt bästa. Sedan kanske det inte alltid faller väl ut.

jag känner inte dig men bara genom att läsa första sidan så får jag som utomstående uppfattningen att du gått från helt stillasittande och inte brytt dig om din kropp till att blivit smått fanatisk och inte kan leva utan träning ens för en dag. Om dina föräldrar ser det på samma sätt så kan mycket väl det vara anledningen till at de vill "bromsa" dig.
Även om de förspråkar träning så vill de att det skall gå lugnare framåt vilket indirekt ger dig mer bräsnle för att träna ännu mer/hårdare och får den där, jag skall visa dem attityden. ;)

Sanningen ligger nog någonstans däremellan. hade ni kunnat enas om en nivå som inte ligger på varken fanatisk eller soffliggarnivå så bör det fungera. Vidare tycker jag det bästa rådet var at tni faktiskt pratar om träningen och att du förklarar varför du tycker om den så mycket som du gör, samtidigt som hon berättar för dig varför hon oroar sig. jag tror att ni kan hitta någon form av symbios gällande detta då ni fakiskt redan har uppe en kommunikation och ni inte verkar omöjliga att ha att göra med. :)

Ett tips från coachen är annars att tagga ned allting kring träning, gå inte omkring och spänn dig, gör armhävningar hemma, prata om kost&träning oavbrutet och berätta hur fel alal andra gör. Träna inte när du är sjuk utan visa upp ett sunt beteende kring det hela. Då är jag säker på att dina föräldrar lättare accepterar din nya hobby och kanske till och med blir inspirerade själva.

Lycka till!

Exdiaq
2011-09-12, 14:33
Tänk om det faktiskt var så som ni skriver i tråden.

Hur gör man när man själv har personliga problem med sina föräldrar, och man gör som ni säger, talar ut om allt, börjar gråta om alla problem, hon börjar gråta, säger att det här får aldrig hända igen, båda är överens om att ändra sina attityder.
Sen EN VECKA EFTER är allt tillbaks på ruta ETT! Vad fan gör man då?
Det är inte lätt att ändra en 40+ åring.

Inte lätt att ändra på andra, jag förstår dig addeadde0, och jag tror att det enda du är ute efter är en förälder som också förstår dig.
Du vill inte behöva berätta allt för henne, du vill att hon ska känna dig tillräckligt bra för att förstå dig ändå.

Och du tycker SJÄLVKLART det är SKIT jobbigt när din egna mamma motarbetar din egna framgång. Du är 17 år och klart som fan det är jobbigt när ingen i hela denna jävla tråden visar ett gram förståelse för din situation, utan du får bara svar här inne på samma sätt som du får av din egna mamma.

Du vill att din mamma ska vara glad över dig, och detta är inget man ska behöva be om, för då är det inte genuint.
Har tyvärr ingen aning om hur man löser detta.

Det kanske löser sig efter ett tag.

I 99 fall av 100 är det 17åringen som ska ändra mer hos sig själv än vad 40åringen hos sig. Ingen är perfekt, men jag tror den sistnämnda är betydligt närmre i de flesta fallen.

Hade jag varit förälder till TS hade jag också varit orolig och då är ändå träning en stor del av mitt liv och har varit så i olika utsträckning hela livet. Man går inte från fet&ful i sinnet till en balanserad träningsfantast på ett par månader. Jag gör en kvalificerad gissning på att TS har blivit hög på den kortsiktiga vinst han gjort i form av viktnedgång och fått tjejer han inte fått innan. Det är ett kortsiktigt begär som ökas för man vill bara ha mer och mer och mer. Kalla det beroende eller vad ni vill.

Jag har sett väldigt många som får en uppenbarelse om hur jävla awesome träning är och lägger om hela sitt liv utefter denna nya awesomeness. Kanske håller ett par veckor, ett par månader eller något år till och med. Men därefter tar det stopp psykiskt och fysiskt för det blir för mycket.

Står fast vid att TS tränar alldeles för mycket även om han inte inser. Men jag har sett detta fenomen gång på gång på gång. Han har för fan inte ens några tydliga mål med träningen utan bara luddiga koncept om vad han vill uppnå. Fortsätter det så tror jag det kommer gå åt helvete förr eller senare. Men jag blir gärna motbevisad.

addeadde0
2011-09-12, 14:35
Tänk om det faktiskt var så som ni skriver i tråden.

Hur gör man när man själv har personliga problem med sina föräldrar, och man gör som ni säger, talar ut om allt, börjar gråta om alla problem, hon börjar gråta, säger att det här får aldrig hända igen, båda är överens om att ändra sina attityder.
Sen EN VECKA EFTER är allt tillbaks på ruta ETT! Vad fan gör man då?
Det är inte lätt att ändra en 40+ åring.

Inte lätt att ändra på andra, jag förstår dig addeadde0, och jag tror att det enda du är ute efter är en förälder som också förstår dig.
Du vill inte behöva berätta allt för henne, du vill att hon ska känna dig tillräckligt bra för att förstå dig ändå.

Och du tycker SJÄLVKLART det är SKIT jobbigt när din egna mamma motarbetar din egna framgång. Du är 17 år och klart som fan det är jobbigt när ingen i hela denna jävla tråden visar ett gram förståelse för din situation, utan du får bara svar här inne på samma sätt som du får av din egna mamma.

Du vill att din mamma ska vara glad över dig, och detta är inget man ska behöva be om, för då är det inte genuint.
Har tyvärr ingen aning om hur man löser detta.

Det kanske löser sig efter ett tag.


Du formulerade mina tankar på ett bättre sätt än jag själv kunnat göra, tack för ett underbart inlägg...*cupid*

addeadde0
2011-09-12, 14:40
I 99 fall av 100 är det 17åringen som ska ändra mer hos sig själv än vad 40åringen hos sig. Ingen är perfekt, men jag tror den sistnämnda är betydligt närmre i de flesta fallen.

Hade jag varit förälder till TS hade jag också varit orolig och då är ändå träning en stor del av mitt liv och har varit så i olika utsträckning hela livet. Man går inte från fet&ful i sinnet till en balanserad träningsfantast på ett par månader. Jag gör en kvalificerad gissning på att TS har blivit hög på den kortsiktiga vinst han gjort i form av viktnedgång och fått tjejer han inte fått innan. Det är ett kortsiktigt begär som ökas för man vill bara ha mer och mer och mer. Kalla det beroende eller vad ni vill.

Jag har sett väldigt många som får en uppenbarelse om hur jävla awesome träning är och lägger om hela sitt liv utefter denna nya awesomeness. Kanske håller ett par veckor, ett par månader eller något år till och med. Men därefter tar det stopp psykiskt och fysiskt för det blir för mycket.

Står fast vid att TS tränar alldeles för mycket även om han inte inser. Men jag har sett detta fenomen gång på gång på gång. Han har för fan inte ens några tydliga mål med träningen utan bara luddiga koncept om vad han vill uppnå. Fortsätter det så tror jag det kommer gå åt helvete förr eller senare. Men jag blir gärna motbevisad.


Får jag fråga hur gammal är du själv? 30+? du pratar precis på ett sätt som de flesta vuxna, *vi vet bättre bara för vi levt längre*. Det är just den attityden jag hatar hos de flesta, uppenbarligen hos dig också, det finns bodybuilders som tränar x antal timmar varje dag och gjorde så även i min ålder, nu hyllas dom, inte fan blir de trampade på?

Ang målet, måste jag ha ett mål? jag ÄLSKAR tiden på gymmet och för mig är det tillräckligt för att bege mig dit så ofta som jag gör.

Minimjölk
2011-09-12, 14:48
Efter att nu har läst tråden ser jag att andra redan varit inne på det jag skrev men tyvärr så uppskattade trådskaparen istället för alal dessa omtänksamma inlägg det inlägg som tyckte precis som han själv gör.


Om du ens läser vad andra skriver, har du provat att sätta dig in i din mammas sits och funderat lite varför hon agerar som hon gör. jag kan garantera dig att hon gör vad hon gör för att hon vill dig väl. Sedan att det inte alltid upplevs som så hos dig är en annan sak men ni måste kunna kommunicera effektivt runt det hela. Inte anklaga utan diskutera och redogör hur ni känner.

Du må tycka att råden du får här är helt off men tänk på att många av råden kommer från skribenter som varit i exakt samma sits eller värre än du är i nu och deras erfarenhet hur det föll ut gör att de vill hjälpa dig. Återkommande är att de flesta reagerar på din träningsiver och frekvens. Den är inte produktivt hög utan du kan uppnå ännu bättre resultat med mindre tid för träning med ett ok upplägg, dessutom hållbart i längden.

Du börjar bli vuxen och har ändrat intressen helt. Dina föräldrar måste acceptera detta men du som barn kan också underlätta denna processen genom att vara mer medgörlig och inte ha din Von Oben-attityd. Dina föräldrar har också varit 17år och förstår nog mer än vad du tror. De precis som alla i denna tråden vill dig bara väl, även om du kanske inte uppdattar det så.

Lycka till hur som helst!

Eddie Vedder
2011-09-12, 14:50
Skillnaden mellan gainomax och proteinpulver är ganska stor..? har du läst sockerinnehållet i en gainomax? kcal / kolhydrats innehållet är även markant större.

Det kaloriinnehållet kan ju anses vara bra om du tränar så mycket. Och spånken är ju inte direkt nyttigare. :D

En annan sak jag vill nämna är samma sak som Minimjölk nämner. Du är inte den enda som fått den typen av kommentarer och slå det ifrån sig. Men jag, och många fler med mig, har med tiden insett att det var berättigat och tackar idag för det.

Exdiaq
2011-09-12, 14:54
Får jag fråga hur gammal är du själv? 30+? du pratar precis på ett sätt som de flesta vuxna, *vi vet bättre bara för vi levt längre*. Det är just den attityden jag hatar hos de flesta, uppenbarligen hos dig också, det finns bodybuilders som tränar x antal timmar varje dag och gjorde så även i min ålder, nu hyllas dom, inte fan blir de trampade på?

Ang målet, måste jag ha ett mål? jag ÄLSKAR tiden på gymmet och för mig är det tillräckligt för att bege mig dit så ofta som jag gör.

Återkom till mig med ett PM om 6 år och uppdatera mig om hur det gått för dig. Har jag fel får du min adress så kan du skicka hatbrev, outa mig i Body samt Muscle&Fitness som en av dina största kritiker och jag kommer säga hur fel jag hade om det nu visar sig att jag hade det.

Vem är jag?
21 år, ung och dum men skulle ändå vilja påstå att jag är äldre (bevisligen) och mindre korkad än när jag var 17 år i alla fall så det går framåt! Lagom till pensionsåldern hoppas jag känna mig lika klok och världsvan som en flyttfågel som överlevt två t/r-resor till Afrika utan att blivit uppäten av någon svarting eller fallit offer för en inavlad värmlänning som precis uppgraderat sig från slangbella till moderniteter som hagelbössa.
Till vardags tränar jag, pelar navelludd och sedan ca 1,5 år tillbaka coachar jag tränande personer i din ålder ca 15-20h/vecka.

Minimjölk
2011-09-12, 15:00
Får jag fråga hur gammal är du själv? 30+? du pratar precis på ett sätt som de flesta vuxna, *vi vet bättre bara för vi levt längre*. Det är just den attityden jag hatar hos de flesta, uppenbarligen hos dig också, det finns bodybuilders som tränar x antal timmar varje dag och gjorde så även i min ålder, nu hyllas dom, inte fan blir de trampade på?

Ang målet, måste jag ha ett mål? jag ÄLSKAR tiden på gymmet och för mig är det tillräckligt för att bege mig dit så ofta som jag gör.

Oj, efter att ha läst detta inlägg ångrar jag djupt att jag gick in i denna tråden och både läste och skrev. Du ber om hjälp och folk ger dig konkreta tips på hur du skall agera för att få din relation att fungera med din mamma och du tackar genom denna typen av svar?

Många här (därav jag) må vara 30+ idag men även jag/vi har varit i samma eller liknande sits som du när vi var 17. Därav att vi vill hjälpa dig. Jag tror inte att du kommer få så många fler konstruktiva råd än du redan fått med tanke på din attityd och hur du bemöter folk i denna tråden, agerar du likadant mot din mamma så förstår jag att hon oroar sig för din nya stil.

Jag är medveten om att man när man är 17år lätt tänker kortsiktigt och i nuet och att ingen annan förstår hur man känner och att mitt problem är helt jävla unikt. Sanningen är att när man är 17år har man kanske kunskapen i bästa fall men inte erfarenheten. Är du ute efter råd från andra likasinnade 17åringar så får du säkert mer medhåll men jag tvivlar på att de råden kommer hjälpa dig mer.

Visst träna på varje dag och gör framsteg tills du går in i väggen alternativt skadar dig eller får uteblivna resultat. Eller sikta mer långsiktigt och ta åt dig av vad andra säger både här och hemma.

mattepatte
2011-09-12, 15:09
Om han hade börjat spela gitarr fem timmar om dagen, och blivit glad på samma sätt, och hans mamma hade reagerat likadant.
Hade ni gett han samma råd? Kan förklara sen varför detta är en relevant fråga (tror jag, är också ung och dum, tydligen..)

Exdiaq
2011-09-12, 15:12
Om han hade börjat spela gitarr fem timmar om dagen, och blivit glad på samma sätt, och hans mamma hade reagerat likadant.
Hade ni gett han samma råd? Kan förklara sen varför detta är en relevant fråga (tror jag, är också ung och dum, tydligen..)

Nej, då hade jag inte skrivit i tråden för jag kan inte ett dugg om gitarrer och andra musikaliska attrapper/konstruktioner. Ska jag tycka och tänka till är det om ämnen jag i alla fall kan något om.

difeddy
2011-09-12, 15:21
In a hurry, så har inte läst igenom hela tråden ännu men kan tänka mig vad du har fått för tips redan.

Nej, du är inte ensam. Min mamma är precis så, och tycker att jag överdriver, hoppar mellan extremer, och att sådana människor så småningom hamnar på psykiatriavdelningen. Då är det bara för att jag äter ett halvt kilo kyckling, och då är jag inte alls överdriven med kolo-mått mätt. Det är inte socialt accepterat att ta styrketräning på så stort allvar, så är det tyvärr. Även fast man i vissa fall kan förstå föräldrarna. I vissa fall, som sagt.

Minimjölk
2011-09-12, 15:22
Om han hade börjat spela gitarr fem timmar om dagen, och blivit glad på samma sätt, och hans mamma hade reagerat likadant.
Hade ni gett han samma råd? Kan förklara sen varför detta är en relevant fråga (tror jag, är också ung och dum, tydligen..)

jag håller med Exidiaq men om förändringen även inneburit en större förändring. Dvs mindre tid för studier, vänner, idrott etc så kan jag förstå att föräldrarna reagerat som de gjort. Alla föräldrar vill sina barn det allra bästa och så fort det sker någon förändring och förälderna märker att saker är annorlunda reagerar de instinktivt.

Trådskaparen beskrev sitt problem som att mamma sänker min träningsmotivation genom att gnälla,tjata/inte hålla med. Läser jag sedan vidare så förstår jag varför mamman valt att lägga sig i.

hade min son börjat lira gitarr 5h varje dag och börjat skippa skola för att hänga med knarkande rockpundare, gjort inbrott i replokaler etc. skulle jag definitivt undra vad som var i görningen och då kanske han startat en tråd på www.Guitarozzeum.com där han beskrev det som att jag var väldigt anti hans gitarr-spel, när det egentligen var andra grejor jag oroade mig för som förälder.


jag syftar inte här på att TS har taskigt umgänge/beteende utan bara att problemställningen som presenterades har egentligen lika mycket med träning att göra som gitarrspelande i mitt inlägg.

mattepatte
2011-09-12, 15:39
Mmh, för som sagt jag tror inte att det är själva träningen som mamma egentligen är orolig för, hon är orolig för sin son.
Och han känner att han har full kontroll, och tycker det är jobbigt att hans mamma inte ser detta.
Men jag tror inte hon kommer sluta vara orolig bara för att han berättar om allt han har pratat om här.

Alla föräldrar måste väll dock förstå att uppväxten måste handla mycket om att leva och lära, nu är han ingen knarkare och tar inte AAS, och sålänge han sköter skolan så borde det inte vara något problem.
Jag vet inte om jag har rätt och är själv lite i samma problem och vet ju själv inte hur jag ska lösa det, men prata ut funkade inte för mig.

krappen
2011-09-12, 16:20
Om han hade börjat spela gitarr fem timmar om dagen, och blivit glad på samma sätt, och hans mamma hade reagerat likadant.
Hade ni gett han samma råd? Kan förklara sen varför detta är en relevant fråga (tror jag, är också ung och dum, tydligen..)

Det tror jag absolut, om det medför samma konsekvenser som träningen nu gjort i det här fallet. Allt går att missbruka.

Dock är vi nu inne på ett ämne som anses vara ett ganska "farligt" ämne för någon som inte är insatt. Jag menar vi vet ju vad som försiggår i de internationella bodybuilding-kretsarna och vilka krav som ställs och vilka ideal som sätts upp där. Tror inte att mamma blir så motiverad att se sin son träna 7 dagar i veckan när hon får se ett nyhetsreportage där Greg Valentino smäller upp en krabba.

Om du är född på 80-talet så minns du säkert också att de statliga instruktionsfilmerna som visades på lektionstid i skolan var ren skrämselpropaganda mot anabola steroider, där personen i fråga muterades till en aggressiv yxmördare som våldförde sig på sin flickvän om man fick en droppe sådant i sig och spenderade tid på gymmet med grabbarna.

mattepatte
2011-09-12, 16:55
I och med det tycker jag hans mamma ska rannsaka sig själv, eftersom att det är hon som är orolig, när det som det ser ut idag inte är några problem.

Han får göra sitt bästa för att få sin mamma att inse att det han gör bara ger fördelar, och om hon inte märker detta tycker jag han ska försöka ignorera sin mammas känslor, för han kan inte ta hänsyn till de imo.

Jag vill inte predika till TS att träna mindre, tror du själv märker när det blir för mycket och om det förstör annat, se till att göra alla lyft med bra utföranden, läs på innan du köper kosttillskott så du inte slösar pengar på skit. Fortsätt sköta skolan och fortsätt jaga tjejer, så har du några år som du aldrig kommer glömma, även om din mamma sitter och vill att du dricker Gainomax istället för Whey-80, så kanske du även har något att skratta åt i framtiden :D

En annan sak som jag tror kan lösa allt, som jag känt för att skriva i många trådar där folk har kärleks/familje/relations problem, är att visa denna tråden för henne, kan nog vara jävligt svårt att göra men tror det är ännu bättre en att säga att du tycker hon är ignorant och lever i sin egna bubbla och är orolig i onödan.

krappen
2011-09-12, 16:59
I och med det tycker jag hans mamma ska rannsaka sig själv, eftersom att det är hon som är orolig, när det som det ser ut idag inte är några problem.

Han får göra sitt bästa för att få sin mamma att inse att det han gör bara ger fördelar, och om hon inte märker detta tycker jag han ska försöka ignorera sin mammas känslor, för han kan inte ta hänsyn till de imo.

Jag vill inte predika till TS att träna mindre, tror du själv märker när det blir för mycket och om det förstör annat, se till att göra alla lyft med bra utföranden, läs på innan du köper kosttillskott så du inte slösar pengar på skit. Fortsätt sköta skolan och fortsätt jaga tjejer, så har du några år som du aldrig kommer glömma, även om din mamma sitter och vill att du dricker Gainomax istället för Whey-80, så kanske du även har något att skratta åt i framtiden :D

En annan sak som jag tror kan lösa allt, som jag känt för att skriva i många trådar där folk har kärleks/familje/relations problem, är att visa denna tråden för henne, kan nog vara jävligt svårt att göra men tror det är ännu bättre en att säga att du tycker hon är ignorant och lever i sin egna bubbla och är orolig i onödan.

Hon har ju en rätt att vara orolig, hon är en förälder, den som har det yttersta ansvaret och som har tryckt ut pojkvaskern i den här världen.
Som jag skrev innan så har hon inte kunskapen och det är upp till honom att försvara sig på ett sansat sätt, med diskussion och faktabelägg. Säger hon fortfarande nej, bit i det sura äpplet, det är för ditt eget bästa.

mattepatte
2011-09-12, 17:05
Hon har ju en rätt att vara orolig, hon är en förälder, den som har det yttersta ansvaret och som har tryckt ut pojkvaskern i den här världen.
Som jag skrev innan så har hon inte kunskapen och det är upp till honom att försvara sig på ett sansat sätt, med diskussion och faktabelägg. Säger hon fortfarande nej, bit i det sura äpplet, det är för ditt eget bästa.

Är bara det att jag känner igen mig i hans läge.
Mina föräldrar är fortfarande emot kreatin, och jag FÅR ens inte bevisa för dom att dom har fel, dom vill inte ens se forskningen om jag har den framme på dator skärmen, (du vet inte vad det "egentligen" är i påsen, ät mat etc). Tycker inte man är en bra förälder om man är orolig, utan att själv ta reda på, eller med hjälp av sonens hjälp ta reda på vad det är man går runt och är orolig för. Hon tynger ju ner honom. Tycker inte man ska föda barn om man inte är redo att släppa ut dom i världen. (Fan vad förbannad jag blir på vissa av föräldrarna i detta programmet Sol, fest och oroliga föräldrar, http://kanal5.se/web/guest/solfest )
Vet inte om hans mamma är likadan, men om hon är det, tycker jag att han bara ska ignorera alla hennes bekymmer gällande detta ämnet för all framtid.'

Forqie
2011-09-12, 17:08
Tid är något som förmodligen kommer göra det bättre, i början var det ungefär så för mig med, men efter väldigt, väldigt många konversationer som kändes meningslösa började de ge med sig.

Idag är de rätt avslappnade gällande min kost, visserligen tränar jag inte lika ofta, men passen är istället längre.

alva
2011-09-12, 17:20
Min mamma är likadan, och då är jag ändå 23 och bor i eget.
Innan jag började träna var jag lite pluffsig, (ganska normal kroppsform men något fläskig) Då kom hon titt som tätt och nöp tag i sidofläsket med kommentarer som "borde du verkligen äta den där kakan?" med glimten i ögat, även om jag vet att hon menade allvar.

Nu tycker hon min träning gått till överdrift (fast jag inte ens är i närheten av mitt mål) och kommer med frågor som "Du äter väl ordentligt?" och "du har blivit väldigt muskulös nu, är det verkligen vad du vill?". "Ska du inte äta lite mer?" (fast jag äter som en häst!) ;)

John M
2011-09-12, 17:41
ALLA föräldrar e likadana, gnäller å tjatar om allt dom inte begriper sig på. Va bara dryg tillbaka och fokusera på ditt :D

addeadde0
2011-09-12, 21:24
Min mamma är likadan, och då är jag ändå 23 och bor i eget.
Innan jag började träna var jag lite pluffsig, (ganska normal kroppsform men något fläskig) Då kom hon titt som tätt och nöp tag i sidofläsket med kommentarer som "borde du verkligen äta den där kakan?" med glimten i ögat, även om jag vet att hon menade allvar.

Nu tycker hon min träning gått till överdrift (fast jag inte ens är i närheten av mitt mål) och kommer med frågor som "Du äter väl ordentligt?" och "du har blivit väldigt muskulös nu, är det verkligen vad du vill?". "Ska du inte äta lite mer?" (fast jag äter som en häst!) ;)

Det du skriver är PRECIS det som jag själv upplevt/ upplever, spot on.

Rahf
2011-09-12, 23:49
Människor reagerar på förändringar. Om de inte förstår exakt vad förändringarna innebär, ja då är reaktionen oftast misstänksamhet.

rooz
2011-09-13, 06:24
Min mamma är likadan, och då är jag ändå 23 och bor i eget.
Innan jag började träna var jag lite pluffsig, (ganska normal kroppsform men något fläskig) Då kom hon titt som tätt och nöp tag i sidofläsket med kommentarer som "borde du verkligen äta den där kakan?" med glimten i ögat, även om jag vet att hon menade allvar.

Nu tycker hon min träning gått till överdrift (fast jag inte ens är i närheten av mitt mål) och kommer med frågor som "Du äter väl ordentligt?" och "du har blivit väldigt muskulös nu, är det verkligen vad du vill?". "Ska du inte äta lite mer?" (fast jag äter som en häst!) ;)
Äter som en häst är som vanligt relativt och självupplevt kanske man äter tillräckligt.

Crocker
2011-09-22, 17:14
Jag förstår precis ditt problem. Jag tror att de flesta unga killar som börjar träna hårt möter precis samma motgångar. Jag får fortfarande höra att när jag slutar träna kommer allting förvandlas till fett, att jag håller på att bli "för" stor, "Vad vill du åstadkomma med träningen egentligen?" mm. Jag kommer aldrig att glömma min mors reaktion när hon hittade mitt undangömda proteinpulver. Det lugnar sej dock med tiden. Sen berättar jag alltid om olika fördelar med att styrketräna och jag skrev t ex ett kemiarbete i skolan om hur proteinpulver tillverkas och dess effekter mm. 2-3 timmar 6 dagar i veckan låter väldigt mycket för att vara nybörjare, men tycker du att det är så roligt så tror jag inte att det är någon fara att fortsätta, du lär märka om du blir övertränad och inte ha speciellt mycket sug av att träna. Jag tror att det bästa är att ta en eftermiddag, sätta dej ned med din mor och ha ett långt, moget och allvarligt samtal. Berätta att du verkligen tycker att det är kul att träna, att du brinner för det. Berätta alla hälsofördelar. Var noga med att berätta att du tränar just för att du tycker att det är så förbannat roligt och att det är en klar bonus att tjejer tittar på dej tack vare träningen. Berätta att du aldrig känt dej så frisk som nu (för det förutsätter jag att så är fallet). Berätta att det inte går ut över skolan (för det förutsätter jag också att så är fallet). Berätta även att allt festande och att träffa tjejer/polare är väldigt viktigt för dej, för det måste hon förstå. Kör en jämförelse mellan ditt tidigare liv -datorn, och ditt nuvarande liv -träning, vänner, tjejer och berätta hur otroligt mycket bättre du tycker att du har det nu. För det måste hon förstå att du trivs bra mycket bättre nu än vid datorlivet.

Jag äter aldrig frukost och jag går i skolan, funkar finfint. :) Frukost är onödigt imo.
Precis, det är individuellt.
Jag ser att du har en hel del att lära när jag tolkar dina inlägg, om du kliver ned några snäpp från din trappa och ser verkligheten och vad din mamma vill kanske saker blir lättare. Inte om du tjurar med att du bannejmej ska träna 8ggr i veckan, att din mamma inte kan ett dugg!??!

Minimjölk
2011-09-28, 08:31
Hur gick det här?

JB12K
2011-09-28, 09:59
....
Och nu till själva dilemmat, föräldrarna. I alla år har dom tjatat ( mestadels mamma ;) ) om att jag inte får äta si och inte så eftersom jag uppenbarligen redan var överviktig, hon uppmuntrade mig till att träna och allt sådant.
.....
Vad ska jag göra för att få henne ( mamma ) att bara låta mej va?! TIPS!?
....




1. Hon är en kvinna, och alla kvinnor är sådär.

2. Du kan inte få henne att sluta, bara att vänja sig.