Visa fullständig version : Hjälp - min bror vägrar gå till skolan
Gosti123
2011-08-22, 16:43
Har hållt på i ca 1 år och nu vid skolstarten vägrade han att gå dit (ny skola, han ska börja åttan).
Mina föräldrar har försökt prata med honom samt har tagit honom till flertalet psykologer/kuratorer.
Vad mer kan man göra? Har själv försökt prata med honom men han säger inte så mycket.
Låt han sitta hemma då. Så kul är det väl ändå inte att sitta hemma varje dag, och det kanske han själv inser, och går till skolan tillslut?
Varför vill han inte gå till skolan?
Det kan ju finnas enormt många faktorer; inlärningssvårigheter, inga kompis, mobbing, trivs inte med lärarna etc.
Försök att ta reda på varför, och undersök möjligheterna till ett individuellt program alt byte av skola eller liknande?
Scratch89
2011-08-22, 16:50
Vad gör han när han är hemma? Är han fast i något MMORPG eller ligger han bara och sover?
Gå till läkare eller psykoterapeut; han kanske behöver någon slags medicinering.
Gosti123
2011-08-22, 16:59
Han brukar sitta vid datorn i princip hela dagarna, föräldrarna har gett honom datorförbud och de tror iaf att det är pga datorn han inte vill gå till skolan (vet inte om han har datorförbud nu dock).
Han är inte mobbad, har inte inlärningssvårigheter, utan är egentligen en helt vanlig tonårskille.
Han skulle alltså egentligen gått på den nya skolan idag (första gången) men struntade i det.
Just nu bor han med morsan och hennes nya kille i en stad.
Scratch89
2011-08-22, 17:02
Har ni frågat varför han inte vill gå?
Han brukar sitta vid datorn i princip hela dagarna, föräldrarna har gett honom datorförbud och de tror iaf att det är pga datorn han inte vill gå till skolan (vet inte om han har datorförbud nu dock).
Just nu bor han med morsan och hennes nya kille i en stad.
Hur ställer han sig till hennes nye kille då? Allt lungt där?
Vad gör han vid datorn? Vad gör han när han får datorförbud?
Var på samma sätt själv i den åldern. Var knappt alls i 9an och även individuella program hoppade jag av efter ett tag. Minns inget konkret skäl till varför jag inte ville gå, bara att det inte gav mig något. Kände ingen gemenskap med vännerna där, tyckte inte man lärde sig något av värde, hade inga långsiktiga mål som jag kände att skolan kunde leda till. Att folk sen blev extremt upprörda över att man var ointresserad av något så meningslöst gjorde saken nästan komisk. Ibland var det nästan som man var på ett polisförhör där förhörsledaren försökte få en att erkänna att man faktiskt var mobbad eller hade någon sorts dold svårighet.
Så min poäng är att det kanske inte finns något konkret som saknas, utan något mer diffust. Detta kan jag lova att lärare, kuratorer, etc kommer ha enormt svårt att acceptera, i deras värld finns det bara mobbing, ADHD och barndomstrauman.
Det du kanske kan vara är en motpol mot detta: Försök att snacka om intressen och mål (tänk på att yngre människor tänker kortsiktigt, "om 3 år" finns inte när man är 14). Eller nåt sånt, jag vet inte.
Han brukar sitta vid datorn i princip hela dagarna, föräldrarna har gett honom datorförbud och de tror iaf att det är pga datorn han inte vill gå till skolan (vet inte om han har datorförbud nu dock).
Jag tror dom har fel. Datorn sitter han vid för att han inte har något annat för sig. Vad skulle han annars göra?
Järvskan
2011-08-22, 17:10
Släng ut datorn helt och hållet och se hur han reagerar
I grundskolan har man skolplikt, ring polisen så får de lösa problemet
I grundskolan har man skolplikt, ring polisen så får de lösa problemet
Vilket problem då? Att köra honom till skolan klarar nog föräldrarna också. Sen då? Ska poliserna sitta där och vakta?
Jag vet inte vad du ska göra men om jag hade haft en lillebror och han hade hållit på så där så hade jag gått upp tex kl 7 sen säga åt honom att gå upp, om han inte går upp så slår jag honom. Och jag gör de tills han säger att han ska gå till skolan.
Efter skolan ringer jag läraren och frågar om han har vart där, om han inte har så slår jag honom ännu mer.
Nästa dag samma sak. Jag håller på så i en vecka. Sen säger jag till honom att han börjar gå till skolan annars så kommer jag tillbaka igen.
Om du så gärna inte vill slå honom så kan du fråga honom va han vill bli, sen fråga vad han måste göra för att bli detta.
Gosti123
2011-08-22, 17:29
dobar: Han har själv frågat mig vad jag vill ha för jobb när jag slutar gymnasiet, svarar att jag inte har någon aning, att jag inte vill syssla med denna linjen jag går nu i gymnasiet.
Vi har inte en sådan relation att jag skulle kunna slå honom på allvar, att jag plötsligt skulle förvandlas till denna onda person som (vad han tror) vill honom illa skulle förstöra vår relation.
Loke: Tack, kloka ord.
Gosti123
2011-08-22, 17:29
Har ni frågat varför han inte vill gå?
Hur ställer han sig till hennes nye kille då? Allt lungt där?
Vad gör han vid datorn? Vad gör han när han får datorförbud?
Var på samma sätt själv i den åldern. Var knappt alls i 9an och även individuella program hoppade jag av efter ett tag. Minns inget konkret skäl till varför jag inte ville gå, bara att det inte gav mig något. Kände ingen gemenskap med vännerna där, tyckte inte man lärde sig något av värde, hade inga långsiktiga mål som jag kände att skolan kunde leda till. Att folk sen blev extremt upprörda över att man var ointresserad av något så meningslöst gjorde saken nästan komisk. Ibland var det nästan som man var på ett polisförhör där förhörsledaren försökte få en att erkänna att man faktiskt var mobbad eller hade någon sorts dold svårighet.
Så min poäng är att det kanske inte finns något konkret som saknas, utan något mer diffust. Detta kan jag lova att lärare, kuratorer, etc kommer ha enormt svårt att acceptera, i deras värld finns det bara mobbing, ADHD och barndomstrauman.
Det du kanske kan vara är en motpol mot detta: Försök att snacka om intressen och mål (tänk på att yngre människor tänker kortsiktigt, "om 3 år" finns inte när man är 14). Eller nåt sånt, jag vet inte.
Jag tror dom har fel. Datorn sitter han vid för att han inte har något annat för sig. Vad skulle han annars göra?
Vilket problem då? Att köra honom till skolan klarar nog föräldrarna också. Sen då? Ska poliserna sitta där och vakta?
Hur gick det för dig sen då när du inte gick i skolan? Började du på gymnasiet?
Viktor_Balck
2011-08-22, 17:30
Första steget är väl att prata med honom och inte att sula ut hans dator genom fönstret, tror inte det skulle tas emot så positivt.
Gosti123
2011-08-22, 17:30
oops råkade citera för många, var menat till loke
Gosti123
2011-08-22, 17:31
Första steget är väl att prata med honom och inte att sula ut hans dator genom fönstret, tror inte det skulle tas emot så positivt.
Han vill inte prata utan tittar ner i golvet och mummlar ord.
KaptenKnäsvag
2011-08-22, 17:38
Det är ett svårt problem, jag tror inte det finns så mycket man kan göra i dessa lägen. Det enda sättet att frambringa förändring i din brors beteende är att på något sätt få honom att inse att vad han gör skadar hans framtida livskvalitet. Det kan vara problematiskt hos en sådan ung individ.
Det löser ingenting i korta loppet att ta bort datorn, även om jag personligen tycker att han inte förtjänar en dator ö.h.t om han använder den istället för att gå till skolan. Men att använda någon slags belöning kan vara en bra idé. Spelar han spel? Byt ut grafikkortet motet ett skitkort och säg att han får ett sprillans nytt grafikkort om han går ut 8an med fullständigt betyg - eller något liknande.
Vilket problem då? Att köra honom till skolan klarar nog föräldrarna också. Sen då? Ska poliserna sitta där och vakta?
Jag vet inte vad polisen brukar göra när någon inte fullgör sin skolplikt, jag vet bara att om jag blev körd till skolan av polisen så skulle jag börja gå själv för att slippa det.
fiskebulle
2011-08-22, 17:40
Spelar han world of warcraft?
edit: Jag gjorde det när jag gick i ettan på gymnasiet, kan lugnt säga att det var den största orsaken att jag torskade totalt i gymnasiet.
Gosti123
2011-08-22, 17:47
Ska försöka snacka med honom om det knäsvag. Mutor skulle dock inte fungera hos honom.
Han spelade wow förut men har inte gjort det på ett år, spelar ibland bfbc2 men oftast sitter han och surfar.
Hur gick det för dig sen då när du inte gick i skolan? Började du på gymnasiet?
Med tiden, ja. Andra eller tredje gången jag försökte på IV så gjorde jag det av egen vilja (då hade kommunen gett upp eftersom inte skolplikten gällde när jag var 16). Och då funkade det. Undervisningen då var i princip en fråga om att tenta av: Jag fick några lektioner och prov i matte, svenska och engelska, klarade det, och hade sen tur att det fanns en plats ledig på natur på det gymnasiet, så jag gled in där trots att betygen var lägsta möjliga. Sen dess har det kilat på stadigt, inga problem.
Nu har jag visserligen ganska lätt för mig, och kommunen var uppenbarligen ganska generös med chanser (det är inte alltid så lätt att komma in på gymnasiet utan betyg), men att själva utbildningen blir bristande är nog det minsta problemet. Finns viljan så löser det sig.
De största problemen är de sociala aspekterna och självförtroendet, sitter man för mycket på sitt rum är risken att man till slut tror att det är det enda man klarar. Kan ni få honom att göra nånting av egen fri vilja, så tror jag det är en framgång. Samtidigt är allt ni tvingar honom göra, som visserligen är bra saker, ofta bara illusioner av framgång. Därför tror jag att det är mer givande att åka med honom på typ en datorspelsmässa än att slänga ut datorn. Det gäller att hitta en balans där man pushar på saker utan att försöka lura eller tvinga in honom i någon situation. Som sagt, att väcka hans egna viljestyrka, det tror jag är nyckeln.
Men ja, nu talar jag mycket ur min egen erfarenhet, han är kanske inte som jag.
Försök få honom att berätta vad han vill göra istället. Det finns ju faktiskt folk som upplever skolmiljön som så påfrestande och stressig att de inte mår bra av att befinna sig där. Han kanske skulle få ut mer av att ha praktik på någon arbetsplats inom ett område där han har intressen?
Jokester
2011-08-22, 17:52
Jag vet inte vad polisen brukar göra när någon inte fullgör sin skolplikt, jag vet bara att om jag blev körd till skolan av polisen så skulle jag börja gå själv för att slippa det.
Det där med att polisen kommer och kör dig till skolan är skitsnack. Vill han inte gå till skolan är det inte så jävla mycket annat att göra än att försöka övertala honom.
Det bästa att göra är nog att försöka få honom att inse hur jobbigt det blir framöver om han inte gör klart skolan, ofta tänker man inte längre än näsan räcker i den åldern.
För honom känns nog dagen han kommer stå på egna ben och ska ta hand om skola eller jobb själv väldigt avlägset.
Det är ett svårt problem, jag tror inte det finns så mycket man kan göra i dessa lägen. Det enda sättet att frambringa förändring i din brors beteende är att på något sätt få honom att inse att vad han gör skadar hans framtida livskvalitet. Det kan vara problematiskt hos en sådan ung individ.
Det löser ingenting i korta loppet att ta bort datorn, även om jag personligen tycker att han inte förtjänar en dator ö.h.t om han använder den istället för att gå till skolan. Men att använda någon slags belöning kan vara en bra idé. Spelar han spel? Byt ut grafikkortet motet ett skitkort och säg att han får ett sprillans nytt grafikkort om han går ut 8an med fullständigt betyg - eller något liknande.
Mina föräldrar försökte med både belöning och bestraffning för att jag skulle bry mig om skolan men det sket sig kan man ju säga. Nu gick ju jag i och för sig klart grundskolan men hade dåliga betyg och närvaro.
Pengar behövde jag ju egentligen inga och fick jag inte använda datorn satt jag väl och läste eller stirrade i väggen istället.
Kan säga att jag passade väldigt illa in i grundskolemiljön där allt var tvång och press. Istället för att anstränga mig mer när jag fick större utmaningar gav jag bara upp och blev deprimerad.
Brist på framtidstro kan det väl ha handlat om för mig i alla fall, alla andra verkade så bombsäkra på vad de skulle bli medan jag tyckte att jobb överlag verkade rätt kasst.
En realistisk förebild hade nog hjälpt mig rätt mycket när jag var ung, typ en cool svetsarkille med häftig bil, snygg brud och spelade i hårdrocksband så man ville bli svetsare som honom ;)
Jag har svårt att se att han utagerar så här utan någon som helst anledning, det borde vara något som tynger honom. Du (och verkligen dina föräldrar) behöver förmodligen lite coachning om hur ni skall hantera det. Jag kan tänka mig att det finns lite kreativa idéer här på kolo.
Jens.Andersson
2011-08-22, 18:00
Han vill inte prata utan tittar ner i golvet och mummlar ord.
Lider han av depression eller liknande?
mangemani
2011-08-22, 18:07
mutor kanske inte funkar på honom, men hur är det om du/ni ställer ett ultimatum då?
ingen skola = inget barnbidrag = ingenting ?
eller så kan ni ju alltid dra ut internet sladden för honom och ställa krav på att om han går i skolan så får han lov att använda internet.
Gosti123
2011-08-22, 18:08
Lider han av depression eller liknande?
Nej
Jokester
2011-08-22, 18:11
mutor kanske inte funkar på honom, men hur är det om du/ni ställer ett ultimatum då?
ingen skola = inget barnbidrag = ingenting ?
eller så kan ni ju alltid dra ut internet sladden för honom och ställa krav på att om han går i skolan så får han lov att använda internet.
Om han inte går ut kommer han knappast behöva några pengar. Drar de internetsladden så lär han antingen hitta något annat sätt att komma in på nätet eller glo på tv eller bara ligga i sängen.
Gosti123
2011-08-22, 18:13
Jag har svårt att se att han utagerar så här utan någon som helst anledning, det borde vara något som tynger honom. Du (och verkligen dina föräldrar) behöver förmodligen lite coachning om hur ni skall hantera det. Jag kan tänka mig att det finns lite kreativa idéer här på kolo.
Jag tror att det beror på att han hatar själva skolmiljön. Han vill inte vara med kompisarna på bygden, men i stan hos kusinen brukar han vara ibland (förra månaden gick dom ut och hängde med andra ungdomar och grillade, så han är ingen ensamvarg)
På bygden är kompisarna lite omognare och "töntiga" (fel ord kanske).
Skulle du säga att han är datorberoende? Om inte så behöver ni inte göra något där, om han är det så är det nog ett viktigt problema att ta itu med.
Om han vägrar prata är det svårt att hjälpa honom, går det inte få saker han kan göra hemma, eller vägrar han plugga överhuvudtaget?
Generellt så är vi väldigt snälla mot varandra och ställer upp i det lilla, men i stora frågor är det som att vi inte orkar. Om det är möjligt och om det är det han vill så se till att han får gå i skolan i stan då.
mangemani
2011-08-22, 18:23
Om han inte går ut kommer han knappast behöva några pengar. Drar de internetsladden så lär han antingen hitta något annat sätt att komma in på nätet eller glo på tv eller bara ligga i sängen.
sant.
men med lite koll och samarbete där hemma så kan det ju gå.
behöver ju inte vara när man går ut som man spenderar pengar. godis, chips, dricka, eventuella spel till datorn mm, han "måste" ju ha pengar till sådant och drar dom sedan internet sladden från honom(och har lite koll att han ej tar sig ut på nätet på annat sätt) så han ej kan ladda ner spelen, då kanske det blir lite press där med då han "måste" köpa nya spel osv.
ja inte vet jag.
Gosti123
2011-08-22, 18:25
Generellt så är vi väldigt snälla mot varandra och ställer upp i det lilla, men i stora frågor är det som att vi inte orkar. Om det är möjligt och om det är det han vill så se till att han får gå i skolan i stan då.
Det är det han gör (skulle göra), men inte i den staden som kusinen går på. Kanske om man skulle kunna komma överens med honom att få gå på samma skola som kusinen (i samma klass).
Jokester
2011-08-22, 18:25
Jag själv struntade i skolan när jag var yngre för att jag helt enkelt inte orkade gå och inte hade några speciella framtidsplaner, att tänka ett eller flera år framåt fanns inte. Tipset jag skulle ge till TS och hans föräldrar är att tvinga iväg honom så mycket och ofta ni kan, gör ALLT för att få honom till skolan, även om det blir ett jävla liv och massor av bråk så kommer han tacka er senare i livet. Jag önskar att någon tvingat iväg mig, då hade jag sluppit alla dessa komvuxkurser jag måste läsa nu.
Lycka till.
Gör det som krävs, som Jokester säger. Men det är dina föräldrars ansvar, inte ditt.
fiskebulle
2011-08-22, 18:30
Det låter ju som om ett byte av miljö är passande. Om byfånarna hemma inte duger så är det väl en smal sak att byta till en annan högstadieskola i närmsta stad.
Jockefoten
2011-08-22, 18:31
Säg åt pojkspolingen att om han inte går till skolan så slänger ni ut honom. För dålig disciplin i dagens samhälle.
young_george
2011-08-22, 18:32
Jag förstår honom - skolan var ungefär som ett fängelse för barn och det har säkert inte blivit bättre sedan jag gick ut. Man får ingen kunskap som man inte vill ha och inget blir roligare för att tvingas lära sig det.
Förstår inte den här tanken att alla måste tvingas genom en skola, hela världen är full av kunskap och det har aldrig varit lättare än nu att få tag i den. Kanske kan vara en idé att hjälpa honom att få ett jobb eller på något annat sätt bli produktiv istället?
Jag tror inte datorberoendet är grundproblemet utan en tillflykt för honom. Han går ju fortfarande i grundskolan varför skolplikten fortfarande gäller. Det är ett brott att inte gå i skolan och det är upp till hans föräldrar att få honom till skolan. Men det kommer inte få honom att må bättre. Han måste öppna sig för någon. Frågan är hur trygg han känner sig hemma? Det går även att i undantagsfall få hemundervisning men det är ofta en knölig process men då får han iaf den utbildning han har rätt och skyldighet till.
Kanske dags för dina föräldrar att vara just det och ta tag i det då
Vi har inte en sådan relation att jag skulle kunna slå honom på allvar, att jag plötsligt skulle förvandlas till denna onda person som (vad han tror) vill honom illa skulle förstöra vår relation.
Hellre förstöra relationen med din bror än att han förstör sin framtid imo
Hellre förstöra relationen med din bror än att han förstör sin framtid imo
Aldrig i livet! Min bror får fan så mycket hellre sabba sin utbildning, det är inte hela världen. Sabba relationen med ett syskon är en fan så mycket större förlust tycker jag.
Gosti123
2011-08-22, 19:59
Kanske dags för dina föräldrar att vara just det och ta tag i det då
Det är just det dom gjort. Men nu när han inte gick första skoldagen i skolan så vet jag att någonting kommer att hända.
Stryp han. Inte bokstavligt talat men ta bort TV, Data, Månadspeng? Etc..
musmatta
2011-08-22, 20:05
Hej!
Jag jobbar som handledande lärare för elever som har problem med att vara i skolan, här är mina tips.
1. Inse att det inte är ditt ansvar, utan föräldrarnas. Jag skulle rekommendera dig att förklara för dina föräldrar att du är orolig. Dela även din oro med din bror och peppa honom i vägen tillbaka till skolan. Lyssna. Resten av processen hör till de vuxna.
2. Jag brukar arbeta målorienterat vad har individen för långsiktiga och kortsiktiga mål? Vad krävs för att upnå dessa? Att handleda och reda ut din brors sittuation hör dock inte alls till ditt ansvar. Du stöder och stöttar. Vilka resurser som finns inom kommunerna varierar och kompetensen bland de profesionella varierar. Har din bror tur så finns det kompetent personal inom kommunen, låt de då sköta arbetet, annars faller det främst på föräldrarna.
3. För din del rekommenderar jag att mera prata med dina vänner och med vuxna du litar på. Det kan hända att detta kommer att gnaga på ditt samvete och då är det bra att du har stöd av andra.
Lycka till!
Stryp han. Inte bokstavligt talat men ta bort TV, Data, Månadspeng? Etc..
Det kommer inte hjälpa ett piss, jag tror inte det handlar om att han vill sitta hemma vid datorn eller tvn eller göra något överhuvudtaget. Han mår antagligen dåligt över något vad kan jag inte svara på. Jag var i ungefär samma sits när jag var runt den åldern. Jag skolkade otroligt mycket 7-8an och halva 9an slutade jag. Jag mådde piss över hela mitt liv, min vikt, min alkoholist farsa och ja hela livet gick åt helvete. Jag satt hemma vid datorn och spelade för att jag inte pallade göra något annat. Datorn togs bort och jag låg och sov 18timmar om dan istället och gjorde ingenting resten. Jag har ingen aning hur man ska lösa det för mig gick det bara över min morsa var alltid där och försökte snacka med mig och jag tror det hjälper mycket. Försöka köra honom till en psykolog bara sådär tror jag inte hjälper speciellt mycket (inte för mig iaf). Om han vill det själv så visst men tvinga honom inte.
Det löste sig för mig jag gick gymnasiet (1 år senare än alla andra) och jag gick ut med "helt ok" betyg inget speciellt. halvår efter gymnasiet fick jag jobb och har jobbat sen dess och imo går det rätt bra för mig på det hållet. Mycket skit i livet fortfarande men inget jag inte kan överleva tbh.
Är din brorsa överviktig? Jag vägde runt 120kg på 178cm, hade en del kompisar men inte någon extremt bra kompis. Men det vad jag kommer ihåg var att jag mådde otroligt dåligt över min vikt och speciellt över min farsa. Finns det något liknande i er släkt?
Angående alla som snackar om att det är disciplin och att han bara vill sitta o nöta datorspel hemma så tror jag verkligen inte att det är det.
Vad jag kan se från mitt perspektiv jag är 22år, mina betyg 7-9an har inte gjort mig någon förtjänst alls. Dom har inte hindrat mig på något sätt. Och jag hade 3g 1vg från grundskolan resten IG. Så själva betygen tror jag man kan skita i. Dock är gymnasiet viktigare men framförallt är skolan otroligt viktig ur en socialsynpunkt, träffa kompisar osv. Det är nog det jag har saknat mest från min grundskoletid.
stahlberg
2011-08-22, 21:23
Det kan finnas många orsaker till att din bror inte vill gå till skolan. Olika orsaker kan kräva olika typer av åtgärder för att lösa problemet.
Därför hör jag till dem som tycker att man måste prata med honom först. Han själv är den enda som vet varför han inte går till skolan. Också om det inte finns något annat konkret skäl än att han känner sig omotiverad så är han medveten om det. Det är inte värt att diskutera problemet eller lösningsmöjligheterna om man inte alls har en aning om vilken orsaken till skolvägran är.
Du säger att din bror bara sitter och mumlar ord när man försöker prata med honom. Om han är djupt deprimerad eller psykotisk så kan man förstå det. Annars har jag lite svårt att förstå varför han vägrar prata. Om relationerna i hemmet är någorlunda bra så måste han väl ändå inse - och bry sig om - att de övriga medlemmarna i familjen är orolig för honom. Det är förstås klart att han kanske fullständigt saknar förtroende för övriga familjemedlemmar, och kanske inte ens tycker om dem, vilket vore en tredje tänkbar orsak till att han inte vill prata.
Sitter han och mumlar ord alltid när han vill prata med honom? Som sagt är han kanske depressiv eller psykotisk, det kan finnas ett par andra orsaker också. Eller mumlar han bara när man ska börja prata om skolan?
Jag kommer in i rummet, säger : "Hej A"..."Mummel"...och så forsätter diskussionen med mummel från hans sida hela tiden. Då är det något allvarligt fel på pojken. I annat fall är det ju bara att sätta igång en diskussion om något positivt och sedan plötsligt gå in på skolfrågan. Om man förklarar att man är orolig för honom och att man gärna vill att han berättar varför han inte vill gå till skolan så är det svårt att förstå varför han bara skulle sitta och mumla. Och då lägger man inte in någon som helst värdering av honom som person i själva sakfrågan.
Gosti123
2011-08-22, 21:43
Han börjar mummla så fort man nämner skolan, annars pratar han som vanligt. Jag har en bra relation till honom då vi brukar skoja med varandra etc. I den förra skolan när han slutade gå där frågade jag varför, han nämnde då att han tyckte att miljön är "självmordsbenägen", alltså ett annat ord för "depressiv miljö". Jag antar att han kanske också byggt upp en psykisk mur om att inte vilja gå till skolan.
Ska fråga gabbe/farsan om vad de tycker om att börja gå i kusinens skola...
Tack för råden allihopa!
Edit: Han är inte psykotisk/depressiv men han har dock (som jag också gjorde i den åldern) börjat tänka i banorna "vad är meningen med livet" och "vad spelar det för roll" samt "det spelar ingen roll vad jag gör då jag är så obetydligt liten i universum".
Jag vet inte vad du ska göra men om jag hade haft en lillebror och han hade hållit på så där så hade jag gått upp tex kl 7 sen säga åt honom att gå upp, om han inte går upp så slår jag honom. Och jag gör de tills han säger att han ska gå till skolan.
Efter skolan ringer jag läraren och frågar om han har vart där, om han inte har så slår jag honom ännu mer.
Nästa dag samma sak. Jag håller på så i en vecka. Sen säger jag till honom att han börjar gå till skolan annars så kommer jag tillbaka igen.
Om du så gärna inte vill slå honom så kan du fråga honom va han vill bli, sen fråga vad han måste göra för att bli detta.
HAHAHAHHAHAHHA jag dör XD
Svar på allt det här är en grym klass som han vill vara med, om han går med massa snorungar som han inte orkar lära känna så förstår jag honom*kissass*
stahlberg
2011-08-22, 22:00
Jag utgår ifrån att t.ex din mamma och din bror har en relation där det ingår någon form av konversation. Eller existerar de bara sida vid sida utan att prata med varandra?
Jag vet ju inte vad de brukar prata om eller vad han är intresserad av, så jag diktar upp en situation helt ur tomma intet. Jag vet som sagt inte vad han är intresserad av
Jag : Hördu, vad tycker du egentligen om mina jeans?
A : Bra...
Jag : Men själv är jag trött på dem. Jag har funderat på att äntligen byta lite stil. Vad tror du om det?
A : Jovars...
Jag : Det är bara det att jag ändå vill ha bekväma byxor. De ska inte vara för ungdomliga, så gammal som jag är. Men de måste ändå vara tillräckligt moderna. Du som känner till vad som är inne och har god smak, vad tycker du jag ska skaffa?
Det var ju ett förskräckligt dåligt exempel. För i verkligheten skulle jag ju prata om något som intresserar honom, vad som helst, för att få igång honom. Men vi får ju hoppas att han vill ge mig lite råd om byxor då i alla fall. Kanske också han vill ha ett par nya byxor, så kan vi ju gå och shoppa lite, och sedan gå på puben - nej förlåt på konditori - efteråt.
Jag : Jag är faktiskt nöjd med mina byxor! Jättebra att du ville hjälpa mig.
A : Hmm...
Jag : Och fastän jag inte riktigt tycker om rosa (ve och fasa, spolingen valde rosa byxor) så passar det ju faktiskt ihop med din stil (tur det inte är min son på riktigt).
Sedan diskuterar man något annat så att han äntligen blir varm i kläderna och slutar humma. Och så ska man ju komma till sak.
Jag : Som du vet så är jag jättestolt över dig. Du är både smart och mogen för din ålder.
A : Hmm
Jag : Som du säkert också vet är jag orolig för att du inte vill gå till skolan. Det är inte just det faktum att du inte vill gå till skolan som oroar mig, utan det att det kanske finns en allvarlig orsak till det. Finns det det?
A : Nej.
Jag : Jag är ändå orolig, kan du förstå det?
A : Nja...
Jag : Har du lust att berätta orsaken så behöver jag inte gå omkring och oroa mig hela tiden?
A : Nej.
Jag : Ja, det får jag väl respektera, då. Men fundera på saken. Tillsammans kanske vi kan hitta på någon lösning, eller åtminstone så vet jag orsaken.
Lite senare frågar jag honom på nytt efter en mindre konstlad och mer lämplig uppvärmning, om det inte hjälper så pumpar jag honom lite (Är du deprimerad?, Har du blivit mobbad?, Vantrivs du i din nya skola? Har din styvfar utnyttjat dig sexuellt? Har din bror gjort det (nu skojar jag lite) Men pumpa i alla fall).
Det vore väl ändå fan om jag inte skulle få ur snorungen varför han skolvägrar.
Detta hjälper ju inte mamman ifråga, för hon måste använda sig av den befintliga kommunikationsmodell som finns mellan dem från förut. Men om han inte är alldeles galen så måste han ju kunna fås att säga mer än hum. Annars är det kanske dags att gå till en terapeut, dels för att det ofta är lättare att säga något till en utomstående och dels för att han behöver terapi pga försmaken för rosa byxor.
När man vet orsaken kan man börja försöka hitta lösningar på problemet.
stahlberg
2011-08-22, 22:10
Medan jag satt och hittade på en vansinning diskussion, som jag borde gå i terapi för, skrev du ditt förra inlägg.
Han har ju inte alls mumlat när ni pratat om skolan. Säger man att skolan är självmordsbenägen så mumlar man inte. Visserligen gällde det den förra skolan, men det ger ju en utmärkt start för en ny diskussion, där man diskuterar orsaker och hör hans förslag till lösning på problemet (först har man naturligtvis planerat olika lösningar själv, det vet han inte om, men småningom måste man ju få till en kompromiss).
Här finns det de som skulle säga att det är bättre att ta i med hårdhandskarna i stället, för att han är en bortskämd snorunge. Men på lång sikt är det inte sagt att han mår bäst av det.
Gosti123
2011-08-22, 22:11
Jo, men jag vet redan vad problemet är (ganska säker) då jag har lätt att sätta mig in i hans position då jag känner honom ganska bra.
Skoltrötthet, tycker inte om skolmiljön, många ungdomar i samma ålder på samma ställe kan göra det lite obekvämt, lathet (vem vill inte sitta hemma och chilla istället för att gå till skolan liksom), vill inte bo tillsammans med "styvfar". Bor han också hos mamma som han inte respekterar lika mycket (även fast hon ibland kan bli jättebestämd på honom att han måste till skolan så kan han lyckas att stanna hemma. Om han blir tvungen att gå till skolan så har det också hänt att han gått någon annanstans och chillat på ett ställe en hel skoldag istället för att gå till själva skolan (han gjorde detta när han gick i förra skolan, satt i skogen i 8 h och väntade tills den "riktiga skoldagen" var slut.
Om jag var honom skulle jag vilja gå i kusinens klass som ligger i närliggande stad, då tror jag faktiskt att det skulle kunna fungera. De båda två är väldigt lika varandra i både tankesätt och agerande samt intressen så det skulle nog också vara skönt att känna någon innan man börjar i en ny klass.
Gosti123
2011-08-22, 22:16
Medan jag satt och hittade på en vansinning diskussion, som jag borde gå i terapi för, skrev du ditt förra inlägg.
Han har ju inte alls mumlat när ni pratat om skolan. Säger man att skolan är självmordsbenägen så mumlar man inte. Visserligen gällde det den förra skolan, men det ger ju en utmärkt start för en ny diskussion, där man diskuterar orsaker och hör hans förslag till lösning på problemet (först har man naturligtvis planerat olika lösningar själv, det vet han inte om, men småningom måste man ju få till en kompromiss).
Här finns det de som skulle säga att det är bättre att ta i med hårdhandskarna i stället, för att han är en bortskämd snorunge. Men på lång sikt är det inte sagt att han mår bäst av det.
Han har alltså endast pratat med mig om detta en gång, inte med föräldrarna. Oftast när jag frågar honom om skolan brukar han mumla.
Kan tillägga en sak: Han kan påminna lite om sheldon i big bang theory iom att han oftast endast vill prata med morsan/farsan om det han är intresserad av. Om jag frågar honom något som han inte bryr sig om brukar han mest mumla och svara att han tycker det är onödigt att prata om sådana saker (t.ex. om jag frågar honom om jag borde köpa en skateboard eller en papegoja (kom inte på något annat :)) så brukar mumlet och svaret om att han inte bryr sig komma.
Ett annat exempel är om man frågar via msn etc:
Jag: Tja, vad gör du?
Han: sitter vid tv'n
Jag: Vad kollar du på?
Han: ...
En bekant till mig var likadan. I dagsläget har han ändrat sig. Men det krävde ett miljöombyte under gymnasiet. Under grundskolan var han hopplös, pga sin omgivning.
Hursomhelst började han på estetiska programmet men ångrade sitt val efter 1 år men försökte halvdant fortsätta med studierna. Vilket resulterade med att han började skolka otroligt mycket. Det resulterade med att han blev avstängd/utslängd.
Men när han fick byta till byggprogrammet så minskade skolken avsevärt, han började sköta plugget och helt enkelt trivdes i sin nya miljö.
stahlberg
2011-08-22, 23:08
Vissa av omständigheterna som påverkar att han inte vill gå till skolan kan man inte ändra på, vissa kan man försöka ändra på och vissa kan man ändra på till en viss gräns.
Om det t.ex är så att man bytt skola för honom utan att prata med honom den första gånge, och han verkligen vill gå i kusinens skola, så kan man kanske byta en gång till, men absolut inte flera.
Ändå tycker jag man borde prata med honom (efter att på förhand funderat på olika lösningar). Då ska man utgå från nuet, man kan vara säker på att han är totalt ointresserad av vad han "vill bli". Det gäller också att diskutera själva problemet, inte värdera honom, men få honom att inse att det inte kan fortsätta som förut. Vore han mitt barn så kommer inte möjligheten att bli hemma att vara aktuell, och det skulle jag också göra klart för honom.
Sannolikt behövs ändå kanske någon form av utomstående hjälp, för att helhetssituationen verkar rätt svag, med en mamma som tydligen inte kan handskas med honom och en styvpappa som han tycks ha dålig kontakt med.
I någon mån bör han också konfronteras med sitt eget beteende. Kanske ett omhändertagande vore på sin plats, om man inte klarar av att handskas med honom hemma, dvs om inget annat biter.
Iof kan det vara fråga om en övergående fas i utvecklingen, men det kan lika gärna vara ett fortlöpande beteende.
young_george
2011-08-24, 09:55
Jag förstår honom - skolan var ungefär som ett fängelse för barn och det har säkert inte blivit bättre sedan jag gick ut. Man får ingen kunskap som man inte vill ha och inget blir roligare för att tvingas lära sig det.
Förstår inte den här tanken att alla måste tvingas genom en skola, hela världen är full av kunskap och det har aldrig varit lättare än nu att få tag i den. Kanske kan vara en idé att hjälpa honom att få ett jobb eller på något annat sätt bli produktiv istället?
Bra tillfälle att citera mig själv när denna intervjun kom idag
School is a prison, med Dr. Peter Gray
d_DJAZ-ByV0
Hans blog på Pyschology Today.
http://www.psychologytoday.com/blog/freedom-learn
Bra tillfälle att citera mig själv när denna intervjun kom idag
School is a prison, med Dr. Peter Gray
Hans blog på Pyschology Today.
http://www.psychologytoday.com/blog/freedom-learn
Hoppas inte du var helt seriös med att du inte förstod "varför alla måste tvingas igenom skola" dock. Jag antar att du förstår mycket väl varför folk måste "tvingas igenom skola"
StarkaUlf
2011-08-24, 14:26
Aga
shut teh face
2011-08-24, 15:02
Inte många som vill gå till skolan, den enda motivationen för mig var vännerna, och han verkar ju tycka att de flesta är muppar och då förstår jag varför han hellre sitter hemma.
Jag har dock inget vettigt att säga. :9
Är det verkligen så illa idag? Personligen tyckte jag skolan var rätt kul, naturligtvis var det upp och ner, men i det stora hela var det kul att gå till skolan och lära sig saker. Läser man här i tråden så verkar ju nästan alla avsky skolan..?
Edit: Bör väl kanske nämna att jag gick ut gymnasiet för 15 år sen :P
young_george
2011-08-24, 15:57
Hoppas inte du var helt seriös med att du inte förstod "varför alla måste tvingas igenom skola" dock. Jag antar att du förstår mycket väl varför folk måste "tvingas igenom skola"
Nej, jag tycker verkligen inte det är en nödvändighet att tvinga samtliga barn igenom en skola där de inte vill vara när deras tid skulle kunna spenderas betydligt mer produktivt och marknadsanpassat.
stahlberg
2011-08-24, 16:27
Jag bgick ut gymnasiet innan de flesta som skriver i denhär tråden var födda. Jag tycker att alla människor som har intelligensmässiga förutsättningar för det borde lära sig skriva, läsa och räkna lite mekaniskt. Det är mycket svårt att klara sig i samhället utan grundläggande kunskaper i läsning, skrivning, räkning. Jag tycker också att alla borde få ett avgångsbetyg från lågstadiet, även om jag tycker att en del av ämnena där 1) är onödiga och 2) lärs ut på ett konstigt sätt.
Angående det senare tar jag - så att det inte varje gång blir fokus på skolans märkliga språkundervisning - biologi som exempel. Varför går inte största delen av biologilektionerna ut på att studera verkligheten runtom oss utan på att läsa i böcker t.om om de djur och växter vi bara behöver gå runt knuten för att undersöka?
Däremot tycker jag att den allt ökande andel ungdomar som inte klarar av högstadiet, för att det inte passar deras begåvning att studera enligt den metod grundskolan använder, skulle erbjudas alternativ.
Det är bra att alla bereds en möjlighet att studera traditionellt. Men hysterin kring studier går för långt när man försöker göra det obligatoriskt att t.ex gå i gymnasium.
i3pD4gSuN28
DG8vnt0EfZ4
Översätt dem för pojken? :)
Nej, jag tycker verkligen inte det är en nödvändighet att tvinga samtliga barn igenom en skola där de inte vill vara när deras tid skulle kunna spenderas betydligt mer produktivt och marknadsanpassat.
För det första, skolan är inte enbart till för jobb. De är även till för att ge någon form av allmänbildning, och ge dig en grund för att tänka kritiskt. Tyvärr får man säga att skolan misslyckas rätt rejält där, för det är väldigt många som aldrig lär sig tänka kritiskt iaf :)
För det andra, det funkar inte att komma på när man är 19 år gammal vad det är man vill pyssla med, och därefter läsa in allt från grundskolan + gymnasiet för att kunna komma in på en utbildning. Säg att du vill bli civilingenjör tex, något du absolut _inte_ kommer veta om att du vill bli när du är sju år gammal, då de flesta börjar lära sig matte osv så smått. Det skulle ju inte funka. Skolan ger en jävligt bra grund för att du ska kunna bli vad fan du än vill, även om du kommer på först när du är 19 vad du vill läsa på universitet/högskola, eller senare för den delen
Det som hade hänt är att folk hade skitit i att lära sig saker förrän i sista stund, och då hade det inte funkat. Skolan är extremt nödvändig. Jag hade tyckt väldigt synd om alla som inte hade kunnat bli det de ville för att de inte läst nån matte under sina första 20 år. Bara att lära sig läsa, skriva osv tror jag också hade tagit längre tid om man inte gick i skolan. Jag hade iaf inte kunnat läsa flytande på TV:n osv om inte jag hade lärt mig det i lågstadiet
Däremot tycker jag att den allt ökande andel ungdomar som inte klarar av högstadiet, för att det inte passar deras begåvning att studera enligt den metod grundskolan använder, skulle erbjudas alternativ.
Det är bra att alla bereds en möjlighet att studera traditionellt. Men hysterin kring studier går för långt när man försöker göra det obligatoriskt att t.ex gå i gymnasium.
I första stycket håller jag inte med dig. Vad händer om man ska läsa på högskolan/universitet och inte lärt sig plugga på det sättet alls tidigare? De hade klarat sig fruktansvärt dåligt, skulle jag tro. Det är nödvändigt att lära sig läsa ordentligt redan i grundskolan och gymnasiet.
Hm, det där har jag inte hört om tidigare. Försöker de få gymnasiet obligatoriskt? Känns ju inte som så stor mening, det är väl över 90% som läser på gymnasiet redan, tror jag? Men utan att ens ha gått på gymnasiet får man ju i princip inte jobb, så man är mer eller mindre tvungen redan nu
Obama videos
Översätt dem för pojken? :)
Där steg Obama i aktning! Han äger ju :) Det där borde alla ta till sig. Vad man än vill bli så behöver man en utbildning. Och vad man än vill ha, oavsett vad det gäller, oavsett om det är på personligt plan eller jobb, ekonomi, vad som helst, så måste man jobba för att få det. Saker faller inte automatiskt ner i knät på en. Se till att plugga, skaffa dig utbildning som ger dig det jobbet du vill ha, ta för dig helt enkelt! I Sverige har man varenda möjlighet i världen att göra allt med sitt liv. Det gäller bara att putta in tillräckligt mycket jobb för att få det man vill ha, så kommer man också få det
Jokester
2011-08-24, 19:15
Där steg Obama i aktning! Han äger ju :) Det där borde alla ta till sig. Vad man än vill bli så behöver man en utbildning. Och vad man än vill ha, oavsett vad det gäller, oavsett om det är på personligt plan eller jobb, ekonomi, vad som helst, så måste man jobba för att få det. Saker faller inte automatiskt ner i knät på en. Se till att plugga, skaffa dig utbildning som ger dig det jobbet du vill ha, ta för dig helt enkelt! I Sverige har man varenda möjlighet i världen att göra allt med sitt liv. Det gäller bara att putta in tillräckligt mycket jobb för att få det man vill ha, så kommer man också få det
Det där är en kapitalistisk grundtanke som USA är byggd på och det kan inte vara längre ifrån sanningen. Jobbar du hårt och sliter KAN du uppnå dina mål, men med största sannolikhet kommer du kanske med hårt jobb komma i närheten, lite beroende på vad du har för mål givetvis. Så länge folk sliter som djur och tror att de också någon gång kanske blir en av de som får smaka på det goda livet så har du ett gäng arbetare som inte klagar på löner och arbetsförhållande. Men chansen finns att du faktiskt lyckas och tjänar ordentligt med pengar eller vad ditt mål nu är.
I Sverige har vi goda möjligheter att från ingenting uppnå en väldigt bra levnadsstandard då studier är väldigt billigt och vad du ska utbilda dig till är egentligen helt upp till dig själv. Men att tjäna större pengar och/eller driva igång stora företag från nästan ingenting är nästan lika med noll.
Det där är en kapitalistisk grundtanke som USA är byggd på och det kan inte vara längre ifrån sanningen. Jobbar du hårt och sliter KAN du uppnå dina mål, men med största sannolikhet kommer du kanske med hårt jobb komma i närheten, lite beroende på vad du har för mål givetvis. Så länge folk sliter som djur och tror att de också någon gång kanske blir en av de som får smaka på det goda livet så har du ett gäng arbetare som inte klagar på löner och arbetsförhållande. Men chansen finns att du faktiskt lyckas och tjänar ordentligt med pengar eller vad ditt mål nu är.
I Sverige har vi goda möjligheter att från ingenting uppnå en väldigt bra levnadsstandard då studier är väldigt billigt och vad du ska utbilda dig till är egentligen helt upp till dig själv. Men att tjäna större pengar och/eller driva igång stora företag från nästan ingenting är nästan lika med noll.
Ja, visst, är ditt mål att bli nästa Einstein, eller nästa Brad Pitt så måste du nog ha en jävla tur också. Men har du lite mer realistiska mål så är det klart du kan nå det om du jobbar för det? Vill du bli jurist tex så är det klart du kan det om du jobbar för det? Det funkar i vilket fall inte att oja sig över hur jobbig skolan är, och växa upp till att bli en hemsk vänstermänniska som undrar varför andra tjänar mer än en själv. Vill man ha något så får man jobba för det. Punkt. Svårare än så är det inte
Det är som sagt samma sak med allt, vill du bli stark/få en snygg kropp, guess what, då kanske du behöver slita lite på gymmet. Inget konstigt med det.
Roligt med Obama i den här tråden. Stackaren dras ju med riktigt dålig kvalitet på skolorna just nu. Så orättvist att han fick ta hand om all skit som växt fram under åtta års Bush-styre (ja, jag överdriver).
Gosti123
2011-08-24, 21:18
Mod kan låsa tråden, har fått svaren jag behöver.
stahlberg
2011-08-24, 21:51
I första stycket du citerar - där du inte håller med - menar jag följande. Alla ska gå i grundskolan åk 1-6 (lågstadiet här i Finland, vet inte om det exakt motsvarar det svenska skolsystemet). På det viset får alla grundläggande kunskaper i att läsa, skriva och räkna, de får träna socialt samspel, och de får lära sig vissa andra grundläggande kunaskper/färdigheter. De lär sig också skolans sätt att studera teoretisk kunskap.
De flesta barn är motiverade att börja i skolan. Efterhand minskar de flestas motivation, dels pga psykologisk utveckling och dels pga att skolans sätt att lära ut och göra ämnen ointressanta snart gör slut på det naturliga intresset alla människor har att lära sig. En mycket stor del av skoleleverna i högre klasser lär sig för att få ett bra betyg och inte för att det är intressant.
När barnen når högstadiet (och högstadieåldern) kan man hitta ett antal kategorier av unga, för vilka traditionella skolstudier är en stor prövning, t.ex :
1) Unga som överhuvdtaget inte är lämpade för teoretiska studier och som aldrig kommer att bli det. Här i Finland plockas de ofta upp och sätts i specialklasser och -skolor, vilka också har (en något mindre avancerad form av) traditionella skolstudier. Det vad de snappar upp och lär sig - förutom att busa och lära sig fanstyg - är ytterst lite. De kommer aldrig att bli civilingenjörer, de är inte intresserade av att bli det, och teoretiska studier passar dem inte ;
2) Unga som har trassliga hemförhållanden eller liknande och får svårigheter pga detta ;
3) Unga som är i en utvecklingsfas som gör att de inte orkar med studierna i grundskolan. Denna fas kan gå över, även om det inte nödvändigt är så, och individerna i denna grupp kan mycket väl tänkas bli civilingenjörer senare. För övrigt är det mycket sannolikt att trådstartarens bror hör till denna kategori, även om man inte kan vara säker.
För eleverna i kategori 1 borde erbjudas alternativ. Eleverna i grupp 2 borde man göra något åt helhetssituationen för, även om detta knappast lyckas, och en stor del av dem kan det barka åt pipan för. Eleverna i grupp 3 klarar i några fall skolgången, men frågan är om man inte borde fundera ut alternativ också för dem.
För vissa elever i högstadieåldern borde man bjuda på betydligt bättre alternativ, tycker alltså jag.
Angående att göra gymnasiet obilgatoriskt så finns det säkert inga planer på detta, rent konkret. Men eftersom 90 % av eleverna väljer gymnasium (andelen står du själv för, den känner jag inte till) så har man redan, men "bakvägen", i smyg, gjort gymnasiet mer eller mindre obligatoriskt för dem som vill "bli något". Det var också det jag syftade på i mitt första inlägg.
En annan sak. "Learning by doing" är det överlägset bästa sättet att tillägna sig kunskap och färdigheter. Först när man har en viss praktisk kunskap har man beredskap att förstå terori (undantaget oerhört teoretiska ämnen). Men utbildningssystemet är uppbyggt tvärtom. Först ska man studera teoeri på skolbänken - teori som man har chans att förstå bara teoretiskt - och sedan ska man ut i arbetslivet och försöka tillämpa teori som man inte förstått. Istället borde det vara tvärtom så att studier börjar med praktiska avsnitt. Efter att ha arbetat praktiskt sätter man sig på skolbänken, varefter man verkligen kan förstå den teori som ligger bakom.
Det är för övrigt samma sak med träning. Man ser många som läst teori utan att ha tränat en lång tid. Det kan se ut som om de förstår en del, men när de väl ska tillämpa det i praktiken så märker man att det inte går. Själv hade jag förmånen att styrketräna i åtta år innan jag på allvar började sätta mig in i teroin på området. Nu medger jag att ett ytterst litet fåtal människor på Kolozzeum har sysslat med styrketräning lika länge som jag - de flesta var inte ens födda på 1970-talet så det är omöjligt. Men pga min långa praktiska karriär är det ingen större konst för mig att verkliugen förstå teorin.
Detta gäller också för de allra flesta arbeten. Jag är själv ett exempel också på detta. I de flesta arbeten jag sysslat med har jag lärt mig jobbet den praktiska vägen. Sedan har jag läst teori (på egen hand, några skolor med en massa onödiga ämnen för att fylla ut läroplanen med intresserar inte mig). Eftersom jag jobbat i praktiken har jag förstått teorin. Det är annat det än de nyutexaminerade stackare som kommit direkt från skolbänken, vissa för att upptäcka att de valt helt fel yrke.
Jokester
2011-08-24, 21:51
Ja, visst, är ditt mål att bli nästa Einstein, eller nästa Brad Pitt så måste du nog ha en jävla tur också. Men har du lite mer realistiska mål så är det klart du kan nå det om du jobbar för det? Vill du bli jurist tex så är det klart du kan det om du jobbar för det? Det funkar i vilket fall inte att oja sig över hur jobbig skolan är, och växa upp till att bli en hemsk vänstermänniska som undrar varför andra tjänar mer än en själv. Vill man ha något så får man jobba för det. Punkt. Svårare än så är det inte
Det är som sagt samma sak med allt, vill du bli stark/få en snygg kropp, guess what, då kanske du behöver slita lite på gymmet. Inget konstigt med det.
Keep drinkin the kool aid
Ondskapelsen
2011-08-24, 21:57
Sluta rekommendera bestraffning för i helvete.
Keep drinkin the kool aid
Fortsätt tro att du är en rebell ;)
Jokester
2011-08-24, 22:13
Fortsätt tro att du är en rebell ;)
Jag är så långt ifrån rebell åt något håll man man komma.
Jag är så långt ifrån rebell åt något håll man man komma.
Exakt vad är det du menar att man inte kan uppnå om man bara anstränger sig tillräckligt hårt då?
Vissa extremfall är svåra att nå men det allra mesta kan man fixa men det flyger inga stekta sparvar in i munnen på dig direkt.
Jokester
2011-08-24, 22:35
Exakt vad är det du menar att man inte kan uppnå om man bara anstränger sig tillräckligt hårt då?
Vissa extremfall är svåra att nå men det allra mesta kan man fixa men det flyger inga stekta sparvar in i munnen på dig direkt.
Läs vad jag skrev. Jag skrev inte att det inte går, jag skrev att det krävs mer än vad man själv kan påverka många gånger.
Läs vad jag skrev. Jag skrev inte att det inte går, jag skrev att det krävs mer än vad man själv kan påverka många gånger.
Och var är alternativet då att ge upp eller att jobba hårt och försöka nå det? De flesta skulle kunna påverka sin egen situation något helvetes mycket mer än den lilla bit som påverkas av yttre faktorer men man är för lat för att göra det. Det är bekvämare att skylla på att yttre omständigheter håller en tillbaka än att man inte orkar göra det jobb som krävs.
men det flyger inga stekta sparvar in i munnen på dig direkt.
vem vill äta stekta sparvar? :S
Jokester
2011-08-24, 22:51
Och var är alternativet då att ge upp eller att jobba hårt och försöka nå det? De flesta skulle kunna påverka sin egen situation något helvetes mycket mer än den lilla bit som påverkas av yttre faktorer men man är för lat för att göra det. Det är bekvämare att skylla på att yttre omständigheter håller en tillbaka än att man inte orkar göra det jobb som krävs.
Man bör alltid försöka nå sina mål, oavsett yttre omständigheter. Som jag också skrev tidigare kan man uppnå en väldigt hög levnadsstandard i Sverige från ingenting. Det är en av anledningarna till varför jag håller Sverige väldigt högt i just den aspekten.
Man kommer ingenstans utan hårt jobb och dedikation men att tro att det är det enda som krävs är befängt.
stahlberg
2011-08-24, 23:25
För övrigt kan även Kolozzeum vara mycket lärorikt, så man borde kanske införa betyg samt intyg över att man är kolozzeum-medlem, vilket kunde räknas som merit då man söker studie- eller arbetsplats.
Själv kan jag numera stoltsera med att genom att ha utdelat två råd samt vara ordentligt off-topic i en tråd om hur man ska investera 3 miljoner ha upplyst läsarna både om hur delar av den finlandssvenska gräddan uppför sig och om vilka presidenterna varit i Finland sedan 1956. Detta då förutsatt att inget av mina inlägg censurerats på mitt eget förslag (bäst att mota Olle i grind).
Tyvärr är det säkert bara summa en läsare (Nitrometan) som orkar läsa mina inlägg. Han borde utnämnas till Kolozzeums intelligentaste och mest allmänbildade medlem!
Dat dere text
Har faktiskt läst igenom hela inlägget nu ;) Och jag tycker nog personligen att man är för ung för att kunna avgöra hela sin framtid när man gått ut 6an. Så jag tycker nog faktiskt det är väldigt bra att man har det obligatoriskt lite längre än så. På det viset har man större möjligheter när man blir så gammal att man faktiskt kan göra så stora val om sitt liv
Angående att många blir omotiverade senare i skolan, så ja, självklart är det så. Man får vara blind för att inte märka det. Jag har själv haft perioder då jag varit väldigt omotiverad. Svenska skolan är dock ganska förlåtande mot sånt om man senare väljer att man vill satsa på skolan ändå, så det gör ärligt talat inte så mycket. Förutom att det blir mer jobb att ta igen senare om man missat nåt viktigt i skolan då, vill säga.
Och till sist, angående att man bör lära sig mer praktiskt först... Jag kommer ihåg att jag gnällde lite om det när jag gick på gymnasiet, i kemin. Jag har aldrig gillat kemi nåt speciellt och tyckte teorin i kemin var riktigt tråkig att traggla igenom på gymnasiet. Då berättade iaf läraren för mig att man faktiskt brukade ha mycket mer praktiskt förr, mycket mer labbar osv, så att man kunde få en liten intuitiv känsla för vad som händer när man gör saker. Och då blev det mycket lättare att ta till sig teorin senare också, eftersom man hade nåt litet hum om vad som skulle hända
Vet inte riktigt hur man skulle fixa så man hade allt praktiskt först dock, det känns inte riktigt som att det finns tid att göra saker praktiskt till så stor del. Har märkt det nu när jag läser på Chalmers faktiskt också att när man har labbar och annat så blir man ofta ganska handfallen när man helt plötsligt ska göra saker praktiskt :) Inte alls lika vant som att räkna
Keep drinkin the kool aid
Man kommer ingenstans utan hårt jobb och dedikation men att tro att det är det enda som krävs är befängt.
Vad bra att det inte är någon som påstått att yttre faktorer inte existerar då? Sluta vara tyken så kanske det går bättre.
Självklart finns det extrema mål som du inte kommer kunna uppnå, tex om du vill bli USA:s president efter Barack Obama så blir det nog rätt svårt. Men har du mer realistiska mål så är det klart du kan fixa det med hårt jobb? Är du normalbegåvad så klarar du av i stort sett vilken utbildning som helst om du lägger ner energi på det, och då har du också helt enorma valmöjligheter i livet. Säger du emot det?
Det är liksom den utgångspunkten man måste ha i livet. Vill du ha något så måste du jobba för det. Vill du ha bättre självförtroende får du jobba med dig själv, vill du bli stark och få snygg kropp, slit arslet av dig på gymmet, vill du ha en bra utbildning, plugga arslet av dig och var närvarande på föreläsningar/övningar osv. Jag tycker det är en väldigt bra utgångspunkt att ha, istället för den offermentaliteten vissa har
young_george
2011-08-25, 12:00
För det första, skolan är inte enbart till för jobb. De är även till för att ge någon form av allmänbildning, och ge dig en grund för att tänka kritiskt. Tyvärr får man säga att skolan misslyckas rätt rejält där, för det är väldigt många som aldrig lär sig tänka kritiskt iaf :)
För det andra, det funkar inte att komma på när man är 19 år gammal vad det är man vill pyssla med, och därefter läsa in allt från grundskolan + gymnasiet för att kunna komma in på en utbildning. Säg att du vill bli civilingenjör tex, något du absolut _inte_ kommer veta om att du vill bli när du är sju år gammal, då de flesta börjar lära sig matte osv så smått. Det skulle ju inte funka. Skolan ger en jävligt bra grund för att du ska kunna bli vad fan du än vill, även om du kommer på först när du är 19 vad du vill läsa på universitet/högskola, eller senare för den delen
Det som hade hänt är att folk hade skitit i att lära sig saker förrän i sista stund, och då hade det inte funkat. Skolan är extremt nödvändig. Jag hade tyckt väldigt synd om alla som inte hade kunnat bli det de ville för att de inte läst nån matte under sina första 20 år. Bara att lära sig läsa, skriva osv tror jag också hade tagit längre tid om man inte gick i skolan. Jag hade iaf inte kunnat läsa flytande på TV:n osv om inte jag hade lärt mig det i lågstadiet
Som om man skulle stå stilla i sin utveckling för att man inte går i traditionell skola? Halva min släkt har haft en ytterst begränsad skolgång, men inte har de blivit mindre allmänbildade eller kunniga för det. Tvärt om, tvingas man vara någonstans där man inte vill vara så har jag ytterst svårt att tro att man utvecklas mycket alls.
Visa belägg för detta eller iaf ge mig några som helst belägg för att icke-studiemotiverade människor blir mer allmänbildade för att de fortsätter tvingas gå i skola jämfört med de som sysselsätter sig med något annat som passar deras person bättre.
Mycket text
Bra skrivet.
Som om man skulle stå stilla i sin utveckling för att man inte går i traditionell skola? Halva min släkt har haft en ytterst begränsad skolgång, men inte har de blivit mindre allmänbildade eller kunniga för det. Tvärt om, tvingas man vara någonstans där man inte vill vara så har jag ytterst svårt att tro att man utvecklas mycket alls.
Visa belägg för detta eller iaf ge mig några som helst belägg för att icke-studiemotiverade människor blir mer allmänbildade för att de fortsätter tvingas gå i skola jämfört med de som sysselsätter sig med något annat som passar deras person bättre.
Det ter sig ganska självklart för mig, helt utan "bevis" för det?
Du tror att någon som saknar skola HELT, själv skulle lära sig lösa differentialekvationer, lära sig mekanik, våglära osv i fysik, lära sig kemi, biologi, historia, religion, flera olika språk (fler än svenska och engelska menar jag då), ha nån form av allmänbildning vad gäller litteratur osv osv? Det är väl jättekul att din släkt kan så mycket om precis allt utan att ha gått i skolan mer än till nian (antar jag då), men för de flesta hade det inte sett ut så. Det måste du väl förstå själv? På precis samma sätt som det finns kurser jag har läst som jag aldrig hade lärt mig om det inte hade krävts av mig i skolan
Det som hade hänt är att folk enbart hade läst det som intresserade dem, tex om man var enormt intresserad av historia så hade man förmodligen blivit väldigt kunnig inom det området. Däremot hade personen förmodligen saknat allt vad kunskap heter inom ett flertal andra områden. Man hade helt enkelt blivit bra på ett väldigt smalt område/områden utan en allmän skolgång. Det kan jag garantera, helt utan bevis för det. Skulle dessutom, utan att ha kollat upp det, tro att folk som är högutbildade generellt har bättre allmänbildning än vad lågutbildade har
En fråga, varför tror du att folk skulle lära sig saker de inte var intresserade av, utan skolgång?
stahlberg
2011-08-25, 16:29
En skolelev som går ut lågstadiet är 12-13 år gammal, och kan inte - precis som du säger - avgöra sin framtid. Men det kan inte många av dem som går ut högstadiet och är 15-16 år heller göra.
Jag menade inte heller att 12-13-åringar ska bestämma själva om sin framtid. Jag menade, att om man märker att den vanliga skolan inte passar dem så borde man diskutera med dem och erbjuda dem bättre alternativ.
Du tror att någon som saknar skola HELT, själv skulle lära sig lösa differentialekvationer, lära sig mekanik, våglära osv i fysik, lära sig kemi, biologi, historia, religion, flera olika språk (fler än svenska och engelska menar jag då), ha nån form av allmänbildning vad gäller litteratur osv osv? Det är väl jättekul att din släkt kan så mycket om precis allt utan att ha gått i skolan mer än till nian (antar jag då), men för de flesta hade det inte sett ut så. Det måste du väl förstå själv? På precis samma sätt som det finns kurser jag har läst som jag aldrig hade lärt mig om det inte hade krävts av mig i skolan
Det som hade hänt är att folk enbart hade läst det som intresserade dem, tex om man var enormt intresserad av historia så hade man förmodligen blivit väldigt kunnig inom det området. Däremot hade personen förmodligen saknat allt vad kunskap heter inom ett flertal andra områden. Man hade helt enkelt blivit bra på ett väldigt smalt område/områden utan en allmän skolgång. Det kan jag garantera, helt utan bevis för det. Skulle dessutom, utan att ha kollat upp det, tro att folk som är högutbildade generellt har bättre allmänbildning än vad lågutbildade har
Jag har läst mig igenom drösvis med facklitteratur, ämnen alltifrån sport, militär, filosofi, hur obduktioner går till, you name it. Bibliotek är skojiga ställen.
Så det där med ett smalt område tror inte jag på alls, man hittar mycket intressant ifall man är en smula nyfiken. Sedan så har jag gått på en matteutbildning så det intresset hade jag nog haft ändå, det hade dock sett klart annorlunda ut isåfall- inte någon analys antagligen utan mer algebra som talteori och även topologi istället- det är liksom mer intressant i sig.
Språkintresse är det flera som har, skoltyskan hade jag dock aldrig i livet läst. Det hade blivit något annat språk.
Jag har läst mig igenom drösvis med facklitteratur, ämnen alltifrån sport, militär, filosofi, hur obduktioner går till, you name it. Bibliotek är skojiga ställen.
Så det där med ett smalt område tror inte jag på alls, man hittar mycket intressant ifall man är en smula nyfiken. Sedan så har jag gått på en matteutbildning så det intresset hade jag nog haft ändå, det hade dock sett klart annorlunda ut isåfall- inte någon analys antagligen utan mer algebra som talteori och även topologi istället- det är liksom mer intressant i sig.
Språkintresse är det flera som har, skoltyskan hade jag dock aldrig i livet läst. Det hade blivit något annat språk.
Är det någon skillnad i kvalitet på något man läser igenom på egen hand en gång eller två för att det är skoj eller när man under flera års tid får information och dessutom sätts på prov för att se att man verkligen behärskar materialet? Det finns rätt många delar inom matte och liknande ämnen som de flesta förmodligen tycker är extremt sega och ointressanta och aldrig hade orkat igenom utan en ordentlig skolgång.
För övrigt är jag SÅ trött på ordet skoltrött...
Jag undrar om folk sett till det faktum att brodern sitter hemma och spelar datorspel hela dagarna istället. Inte direkt allmänbildande på det stora hela.
Jag undrar om folk sett till det faktum att brodern sitter hemma och spelar datorspel hela dagarna istället. Inte direkt allmänbildande på det stora hela.
Fast det är ju det han inte gör. Han spelar väldigt lite spel och sitter mest och surfar. Potentiellt mycket mer bildande än en normal skolgång.
Jag har läst mig igenom drösvis med facklitteratur, ämnen alltifrån sport, militär, filosofi, hur obduktioner går till, you name it. Bibliotek är skojiga ställen.
Så det där med ett smalt område tror inte jag på alls, man hittar mycket intressant ifall man är en smula nyfiken. Sedan så har jag gått på en matteutbildning så det intresset hade jag nog haft ändå, det hade dock sett klart annorlunda ut isåfall- inte någon analys antagligen utan mer algebra som talteori och även topologi istället- det är liksom mer intressant i sig.
Språkintresse är det flera som har, skoltyskan hade jag dock aldrig i livet läst. Det hade blivit något annat språk.
Jag har också läst om många olika ämnen på internet. Men jag kan samtidigt lova dig att jag hade kunnat mycket mindre om jag inte hade gått i skolan. Jag köper inte att hela young_georges familj, plus du, tycker att alla ämnen är så vansinnigt intressanta att ni sätter er in i djupet på det. Har du aldrig läst någon kurs i skolan överhuvudtaget som du tyckt var såpass ointressant att du inte hade satt dig och läst ett tiotal timmar hemma på datorn om det? Förutom analys då som du nämnde i ditt inlägg
Det det hela handlar om är ifall man kommer lära sig likvärdigt/bättre genom att inte gå i skolan alls, och där är svaret ett rungande nej, enligt mig. Dels kommer man inte på egen hand börja forska inom massa olika ämnen redan när man är sju, och dels kommer man inte vara såpass intresserad av alla delar att man lägger ner den energin på det. Den som säger att han är såpass intresserad av allt man går igenom i skolan ljuger. Hade ni tyckt allt var så vansinnigt intressant så hade ni inte gnällt om skolan heller.
Alla ni härinne som säger hur bildande internet är, hur många av er har satt er och lärt er svensk historia på djupet via internet? Inte från skolan överhuvudtaget nu, utan genom internet. Har alla ni gjort det? Informationen man tar till sig på internet blir för det mesta väldigt spridd, och man lär sig i princip ingenting på djupet, förutom om man har något specialintresse...
Problemet är ju också att utan skola kan det bli svårt med källkritik. Då blir internet en ännu vildare djungel.
Tricklew
2011-08-26, 02:38
Problemet är ju också att utan skola kan det bli svårt med källkritik. Då blir internet en ännu vildare djungel.
Källkritik kanske man fick lära sig i skolan, men inte kritiskt tänkande, man fick snarare acceptera att "Dessa böcker/sidor är bra, resten är skit" och de flesta lärarna hade väldigt svårt att acceptera om man ifrågasatte deras personliga idéer.
Källkritik utan kritiskt tänkande är inte mycket värt.
Källkritik kanske man fick lära sig i skolan, men inte kritiskt tänkande, man fick snarare acceptera att "Dessa böcker/sidor är bra, resten är skit" och de flesta lärarna hade väldigt svårt att acceptera om man ifrågasatte deras personliga idéer.
Källkritik utan kritiskt tänkande är inte mycket värt.
Jag syftade även på kritiskt tänkande. Nu tänker jag mig mer gymnasiet, men jag hade flera riktigt bra lärare som diskuterade kritiskt tänkande med oss, deras åsikt var mer att det var kritiskt tänkande som man skulle ha med sig först och främst, efter det logiska resonemang och rena faktakunskaper.
Det jag menade var alltså att kritiskt tänkande är något som är svårt att uppnå på egen hand, men det är bara min egen åsikt.
Alla ni härinne som säger hur bildande internet är, hur många av er har satt er och lärt er svensk historia på djupet via internet? Inte från skolan överhuvudtaget nu, utan genom internet. Har alla ni gjort det? Informationen man tar till sig på internet blir för det mesta väldigt spridd, och man lär sig i princip ingenting på djupet, förutom om man har något specialintresse...
Som men allt annat då, skolan inkluderad.
Är det någon skillnad i kvalitet på något man läser igenom på egen hand en gång eller två för att det är skoj eller när man under flera års tid får information och dessutom sätts på prov för att se att man verkligen behärskar materialet?
Självklart, om skolan tar tillvara ens intresse för ämnet. Givetvis är det inte en dans på rosenblad alltid, vissa grejer känns inte helt intressant men är nödvändigt.
Jag har också läst om många olika ämnen på internet. Men jag kan samtidigt lova dig att jag hade kunnat mycket mindre om jag inte hade gått i skolan. Jag köper inte att hela young_georges familj, plus du, tycker att alla ämnen är så vansinnigt intressanta att ni sätter er in i djupet på det. Har du aldrig läst någon kurs i skolan överhuvudtaget som du tyckt var såpass ointressant att du inte hade satt dig och läst ett tiotal timmar hemma på datorn om det? Förutom analys då som du nämnde i ditt inlägg
Den som säger att han är såpass intresserad av allt man går igenom i skolan ljuger. Hade ni tyckt allt var så vansinnigt intressant så hade ni inte gnällt om skolan heller.
Jag gillade skolan, på det stora hela, men den är ärligt talat inte speciellt bra på att tillvarata ungdomars och barns inneboende nyfikenhet och intresse. Stahlberg hade ett antal intressanta synpunkter (han hade nog inte varit sämre än bottennappet till skolminister vi har idag, även om han inte är politiskt bevandrad?).
För övrigt så är analys helt ok, bara det att jag inte kan tänka mig att jag skulle kommit in på det med egna studier utan det hade blivit mer algebra och annat.
Problemet är ju också att utan skola kan det bli svårt med källkritik. Då blir internet en ännu vildare djungel.
+1. Det nämnde jag tidigare i tråden också, skolan är inte bara till för information, det är även till för att man ska lära sig kritiskt tänkande bland annat. Det misslyckas dock ganska redigt hos de flesta. Men det beror väl mest på att det är nåt som är svårt att lära ut, och att det läggs för lite tid på det helt enkelt
Som men allt annat då, skolan inkluderad.
Nu tycker jag nog du är lite orättvis dock. Försöker du lägga ner energi på det som gås igenom i skolan så kommer du förvisso inte kunna titulera dig professor i ämnet, men du kommer ha en ganska ok överblick. Något du kanske inte får i alla ämnen om du bara läser det som intresserar dig hemma. Hemma har du ingen som helst handledning, och du vet inte vad du "bör" kunna s.a.s.
Tex så bör du ha en rätt ok överblick på både svensk historia, och rent generellt, efter att ha läst historia i, vad blir det, tio år? Om du faktiskt försökt ta till dig materialet. Samma sak med matte, fysik osv också. Du bör ha en rätt god inblick i matematik om du läst hela grundskolan + gymnasiematte (åtminstone om du läser natur), fysik likaså.
Hur många hade kunnat titulera med det om de aldrig hade gått i skolan? Förutom supermänniskorna som givit sig till känna i tråden redan då :)
Jag gillade skolan, på det stora hela, men den är ärligt talat inte speciellt bra på att tillvarata ungdomars och barns inneboende nyfikenhet och intresse. Stahlberg hade ett antal intressanta synpunkter (han hade nog inte varit sämre än bottennappet till skolminister vi har idag, även om han inte är politiskt bevandrad?).
För övrigt så är analys helt ok, bara det att jag inte kan tänka mig att jag skulle kommit in på det med egna studier utan det hade blivit mer algebra och annat.
Att skolan är dålig på att tillvarata barns/ungdomars intressen är ju just för att man ofta tvingas läsa saker man inte tycker är så värst intressant. Hade du tyckt det var intressant att lära in vilka ord som styr dativ i tyskan, även om du gjorde det hemma, tex? Nej, det hade du inte, det är fullkomligt ointressant för 99.9% av alla människor med tysk grammatik. Ändå bör du läsa det om du ska lära dig tyska. Samma sak när man är runt 10 och ska gå igenom nånting nytt svårt i matte tex, hur många hade tyckt det var kul bara för att de var hemma (UTAN lärare som hjälper dem igenom det)?
Sen kan man ju även fråga sig om du ens hade vetat om att du tycker matte är intressant om du inte hade gått i skolan och fått testa på det. Jag hade inte gjort det iaf
Jag kan bara utgå från mig själv, men när jag var yngre så tyckte jag matte var sjukt tråkigt. Hade jag fått bestämma när jag var tio så hade jag slutat läsa matte. Sen när jag gick i gymnasiet så började jag tycka att de naturvetenskapliga ämnena var mycket roligare än innan, det var roligare när man kom upp till en lite högre nivå helt enkelt. Och detta har då fått mig att söka till en civilingenjörsutbildning, som i sin tur kommer ge mig ett välbetalt jobb som jag tror att jag kommer trivas med
Utan skolan hade jag 1) inte vetat om att jag tyckte det var kul. 2) Även om jag kom på vid samma tidpunkt som i gymnasiet att jag tyckte det var kul så hade jag totalt saknat iaf 7 års mattestudier, och jag hade även saknat flera års fysikstudier. Skoj sits? Man ska inte få välja bort saker redan när man är barn. Så enkelt är det. Man är inte mogen för fem öre att välja vad man vill lära sig om när man är 7 år gammal. Visst på gymnasiet, men tidigare än så är vansinne...
Att skolan är dålig på att tillvarata barns/ungdomars intressen är ju just för att man ofta tvingas läsa saker man inte tycker är så värst intressant. Hade du tyckt det var intressant att lära in vilka ord som styr dativ i tyskan, även om du gjorde det hemma, tex? Nej, det hade du inte, det är fullkomligt ointressant för 99.9% av alla människor med tysk grammatik. Ändå bör du läsa det om du ska lära dig tyska.
Läs Stahlbergs inlägg. Språkundervisningen är felkonstruerad. Man skall för bövelen kunna konversera duktigt innan man skall behöva lära sig grammatiska finesser- att göra sig förstådd är viktigare och mer givande än att vara korrekt men att ha undermålig färdighet i att använda ett främmande språk.
Nu tycker jag nog du är lite orättvis dock. Försöker du lägga ner energi på det som gås igenom i skolan så kommer du förvisso inte kunna titulera dig professor i ämnet, men du kommer ha en ganska ok överblick. Något du kanske inte får i alla ämnen om du bara läser det som intresserar dig hemma. Hemma har du ingen som helst handledning, och du vet inte vad du "bör" kunna s.a.s.
Tex så bör du ha en rätt ok överblick på både svensk historia, och rent generellt, efter att ha läst historia i, vad blir det, tio år? Om du faktiskt försökt ta till dig materialet. Samma sak med matte, fysik osv också. Du bör ha en rätt god inblick i matematik om du läst hela grundskolan + gymnasiematte (åtminstone om du läser natur), fysik likaså.
Hur många hade kunnat titulera med det om de aldrig hade gått i skolan? Förutom supermänniskorna som givit sig till känna i tråden redan då :)
Det finns inget som du "bör" kunna, det är ju helt och hållet en konstruktion av det formella lärosystemet. Det om något blir ju helt orättvist att använda som måttstock. Det jag sa är att det krävs ett 'specialintresse' för att lära sig något på djupet oavsett om det sker genom ett formellt lärosystem eller som autodidakt. Jag förstår inte hur en ok överblick over svensk historia och historia rent generellt efter tio års formell undervisning kan ses som ett starkt argument för den formella undervisningen. För mig har ingen, utan ett 'specialintresse' någon djup förståelse för något skolämne efter att ha läst vad den 'måste' (högstadiet och ett antal A-kurser på gymnasiet i princip) att fortsätta läsa några av dessa ämnet efteråt (fysik, matte, etc på natur) är ju definitionen av ett specialintresse.
Läs Stahlbergs inlägg. Språkundervisningen är felkonstruerad. Man skall för bövelen kunna konversera duktigt innan man skall behöva lära sig grammatiska finesser- att göra sig förstådd är viktigare och mer givande än att vara korrekt men att ha undermålig färdighet i att använda ett främmande språk.
Och jag höll helt med honom i det? Jag nämnde det bara som ett exempel på väldigt tråkig undervisning, inget annat. Allt man lär sig i skolan är inte roligt, och det har inget att göra med att "släcka intresset" på ungdomarna att göra. En sjuåring som nyss börjat skolan hade inte tyckt att nåt liknande var kul att lära sig heller. Allt är inte kul att lära sig om
Det finns inget som du "bör" kunna, det är ju helt och hållet en konstruktion av det formella lärosystemet. Det om något blir ju helt orättvist att använda som måttstock. Det jag sa är att det krävs ett 'specialintresse' för att lära sig något på djupet oavsett om det sker genom ett formellt lärosystem eller som autodidakt. Jag förstår inte hur en ok överblick over svensk historia och historia rent generellt efter tio års formell undervisning kan ses som ett starkt argument för den formella undervisningen. För mig har ingen, utan ett 'specialintresse' någon djup förståelse för något skolämne efter att ha läst vad den 'måste' (högstadiet och ett antal A-kurser på gymnasiet i princip) att fortsätta läsa några av dessa ämnet efteråt (fysik, matte, etc på natur) är ju definitionen av ett specialintresse.
Utan skola hade många haft noll överblick på många saker, som man kanske bör ha lite koll på. Och det gäller inte bara historia naturligtvis
Jag förstår fortfarande inte vad alternativet är heller? Alla ska skita i att lära sig saker förutom det de läser på internet eller? Så man får all sin utbildning på kolozzeum och aftonbladet :thumbup: Perfekt sen när man är 19 och kommer på att aj fan, jag vill bli läkare, men kan ingenting av det man behöver kunna för att ta sig in till den utbildningen, och det kommer ta flera år att läsa in... skoj sits?
Utan skola hade många haft noll överblick på många saker, som man kanske bör ha lite koll på. Och det gäller inte bara historia naturligtvis
Många har trots skolan fortfarande noll koll på många saker de har läst
Alla ska skita i att lära sig saker förutom det de läser på internet eller?
Nej, men för några få individer är skolan inte alltid det bästa alternativet
Så man får all sin utbildning på kolozzeum och aftonbladet :thumbup: Perfekt sen när man är 19 och kommer på att aj fan, jag vill bli läkare, men kan ingenting av det man behöver kunna för att ta sig in till den utbildningen, och det kommer ta flera år att läsa in... skoj sits?
Har man inte stått ut med nio plus tre års skola är nog inte läkarprogrammet riktigt aktuellt heller
stahlberg
2011-09-03, 09:59
I dethär inlägget berör jag bara undervisningen i tyska, som Zoidy gav nämnde tidigare i tråden. Jag tar mig själv som exempel.
När jag gick i gymnasiet - just efter stenåldern - hade vi (precis som idag) betygsskalan 4-10 (4 underkänt och 10 berömligt) i de finska skolorna. själv läste jag tyska i tre år. Jag hade vitsordet 10, högsta möjliga, och kunde den tyska grammatik det var meningen att vi skulle kunna närmast utantill.
En bekant till mig, som aldrig hade läst tyska i skolan, flyttade till Tyskland för att arbeta som långtradarchaufför. Han var stationerad i Tyskland, men körde i Europa. Han umgicks huvudsakligen med de övriga finska chaufförer som var stationerade där. Ändå behärskade han efter ett år i Tyskland språket överlägset mycket bättre än jag, trots att jag läst språket i tre år och trots att han inte ens umgicks med tyskar. Orsaken var naturligtvis den, att han lärt sig språket på det sätt människor är "programmerade" att lära sig språk - genom att tala det - medan jag satt och lärde mig grammatik.
Om jag fätt lära mig tyska genom att tala tyska på lektionerna i tre år så är jag säker på att jag hade behärskat sptåket på ett helt annat sätt. Grammatik har man eventuellt nytta av först när man kan tala ett språk. Zoidy tar pråkundervisningen som exempel, trots att språkundervisningen i skolan är uppbyggd på ett sätt som inte alls är bra att lära sig språk med.
stahlberg
2011-09-03, 10:26
Den allmänna läroplikten (i Sverige skolplikten?) är bra såtillvida, att alla behöver vissa grundläggande färdigheter t.ex i att läsa, skriva och räkna. Trots att ungdomar i åldrarna 7, 12 eller 16 år inte nödvändigtvis är mogna att bestämma vad de ska studera, så borde det finnas alternativ - som vuxna hjälper dem med att välja - för de barn/unga som den traditionella skolundervisningen inte är lämplig för.
Zoidy skriver att skolundervisningen ger grundläggande kunskaper i många ämnnen - kunskaper man inte skulle ha om man inte gick i skolan. I praktiken är det dock så, att man också i skolan lär sig just de ämnen man är intresserad av. Den allra största delen av kunskaperna i de ämnen man inte är intresserad av har man glömt inom 10 år efter avslutad skolgång.
Zoidy hävdar, att den som lär sig ett ämne i skolan får mera mångsidiga kunskaper och lär sig tänka mer kritiskt än de som är autodidakter inom ett ämne. Ibland är det heöt tvärtom. I grundskola och gymnasiet finns bestämt i en läroplan vad eleverna ska kunna inom ett ämne. Lärarna förljer läroplanen av flera orsaker, och möjligheterna att granska kunskaperna kritiskt är också små. De som lär sig kunskaperna som hör till ett läromämne enligt läroplanen utantill till varje prov, och sedan glömmer en stor del av dem, är de som får de bästa betygen (och alltså klarar sig bäst i skolan).
Den som däremot lär sig ett ämne själv - genom att titta på TV, läsa böcker och studera ämnet på internet - får betydligt mångsidigare kunskaper. De kanske läser också motstridiga åsikter och inser att det inte alltid existerar en "objektiv sanning" som rör ämnet ifråga. Och de tvingas välja vad de ska tro genom att använda sig av kritikst tänkande.
Lärare blir huvudsakligen människor som är ganska okritiska till den undervisning de själva fått i skolan. Detta gör skolan till en mycket konservativ institution. Lärare har dessutom ofta grundläggande kunskaper i pedagogik, som de tillägnat sig i de utbildningsanstalter som utbildar lärare, alltså kunskaper om "traditionell skolundervisning". Dessutom har många lärare bara grundläggande kunskaper i sina ämnen, utan att vara experter. Om flera lärare skulle vara skckligare pedagoger och dessutom på allvar behärska sina ämnen, så skulle skolundervisningen kunna vara betydligt mer inspirerande. Människan har nämligen en inbyggd vilja att lära sig. Men den lyckas skolundervisningen ta död på ganska snabbt, utom ifråga om ämnen eleverna tycker är speciellt intressanta.
Skolans läroplan kräver kunskaper på ett alltför brett fält. T.om i högskolor tvingas man (åtminstone i Finland) sitta och studera ämnen som inte alls hör till det egna studieområdet, "allmänna studier" som är totalt ointressanta (för den som vill studera ett helt annat ämne) och som man dessutom tvingats studera redan i högstadiet och gymnasiet. I Finland har man en sorts cireklundervisning, där man förväntas lära sig vissa kunskaper i ett visst ämne, som sedan återkommer senare i något avancerad form.
Ta svensk historia som exempel. Det kan förstås vara bra att ha vissa grundläggande kunskaper i sitt lands historia. Men de flesta som studerat historia i skolan i 10 år har oerhört grunda och ytliga kinskaper. Det hade räckt med en mycket kortare kurs än den de läst för att få dessa kunskaper. Istället borde man få specialisera sig mera på ämnen som man tycker är intressanta för att under kompetent (och inte bara formellt kompetent) ledning få mångdsidigare kunskaper i just dessa ämnen. Och de som är ointressrade av teorretiska studier borde bjudas alternativ, t.ex mycket liten andel teori och mycket learning by doing (som är det sätt människan biologiskt är gjord för att lära sig med).
I dethär inlägget berör jag bara undervisningen i tyska, som Zoidy gav nämnde tidigare i tråden. Jag tar mig själv som exempel.
När jag gick i gymnasiet - just efter stenåldern - hade vi (precis som idag) betygsskalan 4-10 (4 underkänt och 10 berömligt) i de finska skolorna. själv läste jag tyska i tre år. Jag hade vitsordet 10, högsta möjliga, och kunde den tyska grammatik det var meningen att vi skulle kunna närmast utantill.
En bekant till mig, som aldrig hade läst tyska i skolan, flyttade till Tyskland för att arbeta som långtradarchaufför. Han var stationerad i Tyskland, men körde i Europa. Han umgicks huvudsakligen med de övriga finska chaufförer som var stationerade där. Ändå behärskade han efter ett år i Tyskland språket överlägset mycket bättre än jag, trots att jag läst språket i tre år och trots att han inte ens umgicks med tyskar. Orsaken var naturligtvis den, att han lärt sig språket på det sätt människor är "programmerade" att lära sig språk - genom att tala det - medan jag satt och lärde mig grammatik.
Om jag fätt lära mig tyska genom att tala tyska på lektionerna i tre år så är jag säker på att jag hade behärskat sptåket på ett helt annat sätt. Grammatik har man eventuellt nytta av först när man kan tala ett språk. Zoidy tar pråkundervisningen som exempel, trots att språkundervisningen i skolan är uppbyggd på ett sätt som inte alls är bra att lära sig språk med.
Nu argumenterar du med halmgubbar. Jag har aldrig nånsin sagt att det inte är bättre att befinna sig i ett land och dagligen prata språket jämfört med att lära sig det i skolan. Annars får du gärna citera den delen där jag skrev just det. Sen inser du nog också att alla som vill lära sig ett språk kanske inte tänker bo i landet i ett år eller mer, och då är väl alternativet just att gå i skolan och lära sig det, don't ya think? Vad kan du mest tyska på, din 10a i tyska, eller inte ha läst tyska eller bott i Tyskland?
text
Kan du verkligen inte förstå min utgångspunkt alls? Även om du läser ett ämne du normalt sett gillar så kanske det inte alltid är så vansinnigt kul? Gillar man matematik tex så kommer fortfarande inte all matteundervisning vara rolig. Vissa delar är det, vissa är det inte. Jag pluggar ett ämne jag tycker om på högskola just nu, men varje del är verkligen inte rolig. Vissa kurser hade jag garanterat inte läst in på egen hand. Och jag kan inte tänka mig att det är annorlunda för alla andra i Sverige, som ni ändå försöker påstå hela tiden. Finns inte en chans att alla ni som skrivit i tråden hade lagt ner 40 timmar i veckan på att plugga om ni inte gick i skolan, även om ni försöker få det att låta som att ni hade vart duktiga små bin.
Har hållt på i ca 1 år och nu vid skolstarten vägrade han att gå dit (ny skola, han ska börja åttan).
Mina föräldrar har försökt prata med honom samt har tagit honom till flertalet psykologer/kuratorer.
Vad mer kan man göra? Har själv försökt prata med honom men han säger inte så mycket.
Har han börjat gå till skolan nu då?
stahlberg
2011-09-03, 22:17
Zoidy : Det bästa sättet att lära sig att tala ett språk är genom att tala språket. Det är ett naturligt och effektivt sätt. Människan är biologiskt anpassad till en sådan språkinlärning. Man behöver inte bo i det land där språket är majoritetens modersmål för att det ska vara så. Skolundervisningen borde bygga på muntlig kommunikation, inte på t.ex att man lär sig grammatikregler.
Visst kan jag förstå flera av dina synpunkter, och hålla med om dem. De flesta barn och ungdomar kan anpassa sig till det nuvarande skolsystemet. och de lär sig tillräckligt för att kunna få sitt avgångsbetyg ocg gå vidare i livet. Jag håller också med om att också ett intressant ämne omfattar ointressanta delområden.
Detta hindrar ändå inte att skolsystemet inte är lämpligt för ett tämligen stort - dessutom sakta ökande - antal undgomar. De borde bjudas alternativ.
Det hindrar inte heller att en stor del av undervisningen försiggår på ett både ineffektivt och ointressant sätt. De flesta ämnen kan göras intressanta.
Jag ger två exempel. Undertecknad har t.ex haft förmånen att delta i en föreläsning om hur man använder overhead-apparat i undervisningen. Föreläsaren berättade om tvättmedel och kemikalier - ett ämne som var helt ointressant för de flesta närvarande. Men han var expert på sin sak, föreläsningen var synnerligen underhållande och det man fick lära sig kom man ihåg ganska länge. Men när dåvarande finska landslagstränaren i styrkelyft, Reijo Kiviranta (världsmästare 1981), höll ett antal föreläsningar om styrkelyft år 1985, så var de så ointressanta att det var oerhört svårt att hålla sig vaken, trots att såväl träningslära som styrkelyft hör till mina favoritämnen annars. När någon frågade vad jag fått ut av Kivirantas kurs så brukade jag svara att det enda jag fick i huvudet var en bula, som jag hade fått under de praktiska övningarna.
Genom att det finns en läroplan och ett visst material som ska gås igenom blir undervisningen ensidig och kritiskt tänkande undanbedes.
Genom att man måste ha så många ämnen i läroplanen under hela högstadie- och gymnasietiden så blir det svårt att verkligen specialisera sig på ett fåtal ämnen. Kunskaperna i alla ämnen blir oerhört grunda, och man kommer ihåg endast det som man tidigt lärt sig utantill (som alfabete och multiplikationstabeller), det som man är intresserad av samt vissa lösa fragment man snappat upp (och som kanske kan vara felaktiga). Jag vet t.ex att vart fjärde år är ett skottår, men att år 1900 inte var det och varför. Julius Caesar gick över floden Rubicon och sade enligt myten "Tärningen är kastad" (jag vet också varför). I skolan lärde jag mig att ändelserna -lla resp -llä i slutet av ett ord heter adessiv (men jag blev aldrig riktigt klok på när adessiv skulle användas). "Ack libertas du ädla ting, för dem som dig rätt kan bruka" var ett uttryck som min gamla lärare i engelska ofta använde sig av, eller ett av min f.d religionslärare : "Saliga äro de korkskalliga, ty de skola flyta när syndafloden kommer". Men vilken nytta har jag av dessa kunskaper. Och det allra mesta har jag - som de flesta andra - fullständigt glömt bort.
Av mina gamla klasskamrater i skolan hade somliga mycket bra betyg medan andra var medelmåttor. Om dem som hade toppbetyg har jag inte hört så mycket, men några av medelmåttorna har gjort riktiga toppkarriärer. Skolbetygen hade inte någon som helst inverkan på hur vi klarade oss senare i livet.
Ublidningshysterin idag vet inga gränser. Jag känner en kvinna som var 60 år gammal och hade arbetat som städare i nästan 40 år. Hon tyckte om sitt arbete, trots att hennes yrkesbenämning hade ändrat från städare till sjukhudbirtäde och från sjukhusbiträde till lokalvårdare under årens lopp. Men helt plötsligt fick arbetsgivaren för sig att alla lokalvårdare som ville behålla sina ordinarie tjänster måste utbilda sig. I utbildningen ingick teoretiska avsnitt (i skola) samt praktiska delar (som kunde utföras på arbetsplatsen på arbetstid). Denna kvinna, som var mycket skicklig, måste alltså utbilda sig under ledning av betydligt mindre erfarna och skickliga lärare och dessutom utföra praktiska moment som tyvärr i praktiken var totalt omöjliga att utföra på just den arbetsplatsen - efter nästan 40 år i yrket och med ett par år kvar till pension - för att få hålla sin ordinarie arbetsplats.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.