Visa fullständig version : Går era liv på plus, minus eller jämnt ut?
Spartansk
2011-07-26, 13:16
Jag läste en intervju med Peter Dalle, han i Lorry-gänget, där han sa någonting i stil med att han inte tyckte att livet gick jämnt ut, att det negativa överskuggade det positiva. Jag har själv tänkt så många gånger, och tyckte det var intressant att en person som ju ändå lyckats bli känd och jobbar med vad som verkar vara hans passion kan känna likadant.
Hur är det med er? Om man lägger allt negativt under hela era liv - ångest, sorg, tristess, besvikelse, smärta, osv - i en vågskål, och allt positivt - glädje, njutning, lycka, osv - i en annan... Vilken sida väger tyngst?
Poll kommer.
Finns det något som säger att det ska eller bör gå jämnt ut? Det känns som ett väldigt konstigt påhittat mål.
Spartansk
2011-07-26, 13:18
Finns det något som säger att det ska eller bör gå jämnt ut? Det känns som ett väldigt konstigt påhittat mål.
Nej, jag undrar bara hur ni upplever det, eller har upplevt det hittills och tror det kommer bli i framtiden.
Det blir oftast vad man gör det till. Således oftast på plus.
Dåliga sidan definitvt, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är inte bara att rycka upp sig som så många säger.
Plus, ordentligt plus.
Men det kanske är för att jag har lätt att finna mig i den situation jag är i, inte för att mitt liv är så otroligt fantastiskt. Jag har till och med börjat se glädje i att stiga upp 04:00 flera gånger i veckan, så bra har jag det. :D
SiSenior
2011-07-26, 13:22
Det går upp och ner för mig väldigt mycket beroende på flera faktorer. För tillfället älskar jag livet.
Jag är glad att jag får vara med istället för att skvalpa runt i en pung eller sluta mitt liv i en bit papper! Förövrigt går det rätt bra nu och kommer nog göra ett bra tag framöver, helt klart +!
shut teh face
2011-07-26, 13:23
Det går på plus i slutändan tror jag. Men det är lätt att man fokuserar på det negativa och kan då upplevda det som minus.
Känns helt klart som plus.
Troligen för att jag värdesätter de positiva sakerna på ett annat sätt än de negativa och försöker att aktivt välja att fokusera på de positiva.
Glaset är halvfullt istället för halvtomt.
Andreas Guiance
2011-07-26, 13:32
Alltid gått plus hittills. (Peppar peppar.)
Fatalist
2011-07-26, 13:33
Kul att få vara med, liksom. Man får passa på.
filmjölk
2011-07-26, 13:34
Visst har jag haft mina motgångar och tragedier, men det är på plus.
Meh, de goda stunderna uppväger de dåliga, annars hade jag gjort slut på det för länge sedan.
Spartansk
2011-07-26, 13:39
Meh, de goda stunderna uppväger de dåliga, annars hade jag gjort slut på det för länge sedan.
Men det finns ju alltid saker som hindrar en från att ta slut på det. Feghet/överlevnadsinstinkt, omtanke om ens efterlevande, etc.
Men det finns ju alltid saker som hindrar en från att ta slut på det. Feghet/överlevnadsinstinkt, omtanke om ens efterlevande, etc.
Jag lever mitt liv för min egen skull. Har inga planer på att ta livet av mig då det goda som sagt med råge räcker för att kompensera för det onda.
Plus än så länge. Får väl se hur länge det håller i sig.
helt klart plus totalt, har dock haft några längre perioder med minus. tack och lov är de över nu och om jag aldrig kommer hamna där igen kommer jag vara en lycklig människa.
alltid gått plus hittills. (preppar preppar.)
+1 (fyp)
Ligger på minus, men tycker mig må bättre psykiskt (mindre dåligt psykiskt, kanske är mer rätt) numera då jag återupptagit styrketräning och stegrat frekvensen på träning överhuvudtaget.
Det känns som att samma problem och åkommor som innan hade stor verkan på mitt allmänna välbefinnande numera knappt påverkar mig. :thumbup:
Får se om det är en hållbar lösning dock.
Skulle nog spontant skriva minus, men det går väl antagligen jämnt ut, annars hade jag väl lessnat helt antar jag och då har man väl en fåra i halsen efter ett tag..? *jorgen*
stahlberg
2011-07-26, 17:38
De flesta människor har kortare stunder eller perioder med av å ena sidan lycka/glädje och å andra sidan olycka/sorg. Men för de allra flesta i ett välfärdssamhälle ligger man mer sällan på en topp eller i en dal.
Somliga människor kanske har tur hela tiden, de klarar sig bra i allt de föresätter sig, de har gott om pengar, har en sysselsättning de tycker om, har tur i kärlek, är friska, trivs med livet, och verkar aldrig drabbas av olyckor. Somliga har kanske massor av "riktiga minus" ifråga om allvarliga sjukdomar, otur i kärlek, dödsfall i familjen, mister sin bostad - allt i en enda lång och till synes ändlös räcka utan avbrott för något positivt.
De allra flesta ligger någonstans däremellan, och det är därmed uteslutande en inställningsfråga om de anser sig ligga på plus- eller på minussidan.
För min del har jag legat på minus när jag varit allvarligt sjuk (senast år 1983) samt de tre gånger jag mist friheten och tillbringat tid (inalles 22 dygn, av vilka jag var "oskyldig" till tre stycken) i ploisens häkte. Men i övrigt har jag legat på plussidan, iaf efter 15-årsåldern.
von huff
2011-07-26, 19:47
Kloka ord av stahlberg.
utifrån sett så ligger man väl ordentligt på plus med familj och ett annars någorlunda väl ordnat liv men verkligeheten är väl minus med sjukdomar,skador osv men inställningsfråga som sagt, många andra mindre krävande människor skulle troligtvis ha sagt + i min situation
Kloka ord av stahlberg.
utifrån sett så ligger man väl ordentligt på plus med familj och ett annars någorlunda väl ordnat liv men verkligeheten är väl minus med sjukdomar,skador osv men inställningsfråga som sagt, många andra mindre krävande människor skulle troligtvis ha sagt + i min situation
Fast det intressanta är ju ändå hur du ser på det och vad du tycker. :)
Deceiver85
2011-07-26, 19:53
Singel, arbetslös, fattig, studieskulder, ensam, förkyld...men jag är inte bitter :)
+. Tack vare vänner, familj och ett jobb jag trivs med. Utan vänner och familj hade det kunnat kvitta. Är singel dock, men det gör mej inte särskilt mycket trivs rätt bra med mej själv.
Rikard Jansson
2011-07-26, 19:54
Aningen minus, också något jag ofta funderat på
Jag vet inte. Väldigt svår fråga som jag inte riktigt tänk på det sättet om förut. Sammantaget hittills borde jag ligga på minus, men på grund av hopp och strävan av att få det bättre tror jag iaf mig kunna komma jämnt ut, om inte plus. Jag ser lycka som något väldigt abstrakt och svårdefinierat. Det finns inte en enda given väg dit.
På något sätt känns det ändå värt det i slutändan om det är möjligt att ha en riktigt lycklig period någon gång. Det är fruktansvärt när man ligger på ordentligt minus och det är en plåga bara att tvingas genomlida det. Det är då svårt att stå ut med sina egna tankar och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag pratar om när man verkligen är riktigt riktigt nere och då man inte på något enkelt sätt kan göra det bättre. Det är inte bara att "rycka upp sig" och extern stimuli verkar inte hjälpa. Jag tror att det är möjligt att vara oberoende olycklig frånsett externa variabler.
Sann lycka kommer inifrån. Det känns också väldigt flyktigt och osäkert att basera sin lycka på något enstaka eller fåtal utomstående faktorer. Istället borde man kunde skatta sig lycklig och uppskatta det man har, det som ger något och hur man upplever det. Det behöver inte vara samma för alla, det finns som sagt ingen given väg till lycka. Därmed inte sagt att externa variabler saknar betydelse, det är väldigt lätt att haka upp sig på något sådant.
Frågan är dock om det verkligen ger sann lycka? Min upplevelse hittills är snarare att det är avsaknaden av något sådant som inger olycka, men att ha det inte nödvändigtvis gör en lycklig.
Jag tror att en del av sann lycka kommer när man har lärt sig att kunna trycka bort onda tankar om saker som man inte själv har förmågan att påverka eller förändra, antingen i detta nu eller någonsin. En annan del är nog att kunna se det goda i situationer man ställs i, istället för att fokusera på det onda.
För min del pendlar det just nu. Vissa dagar är bra och andra dagar känner man sig lite nere. Överlag så ligger jag på plus. Ekonomiska situationen är dock riktig tung, så den spelar en stor roll just nu.
Aldrig varit lyckligare sedan jag började meditera och läsa från Maharishi Mahesh Yogi, Bhagavad-Gita m.fl.
Sedan jag började göra det har jag faktiskt aldrig känt mig olycklig.
"Purpose of life is expansion of happiness" - Maharishi
Ingen aning, mitt liv är, och har alltid bara varit.
Tror att jag har lärt mig av de flesta minus-perioder jag haft, och även om de fortfarande kommer är de inte alls av särskilt allvarlig art. Plus överväger absolut. Jag gillar det mesta med mitt liv, och när det är saker jag ogillar så försöker jag ändra situationen.
Kan inte svara. Perioder och stunder av både det ena och det andra. Tycker livet är.. intressant. Känns lite orättvist mot det att lägga till och dra ifrån, det är vad det är och ibland kan man välja vad det är, ibland måste man avverka dagar - andra gånger avnjuta. Har is i magen när det är dåligt, försöker förlora mig i stunderna av härlighet.
Efter att jag fått barn känns det dessutom som att jag har två liv, som går hand i hand. Hans liv är ju hans, men jag påverkas i allra högsta grad av hur han mår. Det påverkar mer än något annat. Jag skulle kunna få sparken, bli mobbad, ha ont och vara sjuk men inget skulle påverka mig nämnvärt mot om han har det dåligt. Konstigt det där.
Jag verkar iaf ha väldigt lätt att hänga upp mig på saker. Anti-klimax-känslan när man äntligen når det man strävat efter är oerhört påträngande. Man trodde att något skulle göra en lycklig, men i själva verket gjorde de en bara mindre olycklig. Känslan av meningslöshet tills man hittar det som gör en själv lycklig är också väldigt påfrestande. Jag skulle tro att många strävar efter saker som borde göra en objektivt lycklig(are) eller kanske mer träffande i varje fall mindre olycklig. I själva verket är det bara en distraktion och något att arbeta utefter i brist på vägen till den sanna lyckan.
Jag tror man inte ska begränsa sig och till större del leva för någon annan. Inte vara passiv, utan hålla sig öppen till att hitta det man medvetet eller omedvetet söker efter. Det framstår lätt som "flummigt", men jag tror det i grund och botten har att göra med ens egen identitet. Jag tror inte heller lycka är något beständigt, utan något som kan variera under perioder i livet och beror på ens erfarenheter.
Frågan är hur många som verkligen är lyckliga och hur många som bara följer med strömmen och agerar utefter mönstret av hur ett lyckligt liv ser ut? En slags fasad av ett lyckligt liv. Kanske kan man också inbilla sig själv att man är lycklig.
Hmm, jag håller med Mini om att lära sig av minus-perioder. Jag har lärt mig att uppskatta de negativa erfarenheter jag haft just på grund av att de ger perspektiv och vissa fall gett upphov till betydande insikter. Kanske kan det vara ett sätt att uppskatta att i alla fall inte ligga på minus. Att ha varit där och upplevt det. Relativ lycka är något som är väldigt intressant. På samma sätt som det kan vara intressant att betrakta och jämföra relativ rikedom och fattigdom med absolut sådan. Människan är i princip helt beroende av andra människor, varpå relativ lycka också kan vara intressant. Frågan är om det gör en själv lyckligare att man har det bättre än andra? Eller att man är lycklig av att man har det bättre än man haft det förut? Inte att nöja sig, men att vara glad för och uppskatta det man har?
Andreas Guiance
2011-07-26, 21:37
Kanske kan man också inbilla sig själv att man är lycklig.
Är man inte då de facto lycklig?:) Så länge den eventuella inbillningen nu håller dvs.
Är man inte då de facto lycklig?:) Så länge den eventuella inbillningen nu håller dvs. Jo, kanske? Tänk om det enda sättet att bli lycklig är att inbilla sig att man är det? *gah!*
Lite ignorance is bliss tänkande över det hela. Att vara lyckligt ovetande. Problemet är att det är som att leva i ett korthus när väl polletten sedan trillar ned. Jag har inbillat mig samma sak, men i själva verket anser jag i efterhand att jag faktiskt inte var lycklig.
Stefan J
2011-07-26, 21:46
Jag är en elektron född i en mans kropp!
Kul att få vara med, liksom. Man får passa på.
Bra sagt, nog rätt vanligt att man tar saker för givet.
Jo, kanske? Tänk om det enda sättet att bli lycklig är att inbilla sig att man är det? *gah!*
Lite ignorance is bliss tänkande över det hela. Att vara lyckligt ovetande. Problemet är att det är som att leva i ett korthus när väl polletten sedan trillar ned. Jag har inbillat mig samma sak, men i själva verket anser jag i efterhand att jag faktiskt inte var lycklig.
Där har du ju inställningen som sänker lyckonivån också; övertänkande och analyserande från alla tänkbara håll. Jag tror inte det är så ovanligt att många lyckliga människor kanske inte är den absoluta toppen på intelligensskalan. Däremot har de väldigt lätt för att bara ta till sig minsta lilla goda sak som kommer deras väg, och ältar inte de små hindren.
Inbillar jag mig lycklig? Fan vad bra! Då är jag alltså lycklig. På samma sätt som många inbillar sig att deras liv är helt fruktansvärda, medan de säkert har det rätt bra. Det är bara det att deras liv kanske inte är EXAKT som de vill ha det.
Internet är förmodligen en av de olyckligaste platserna som finns. Mer cynicism, konfrontation, gnäll och analyserande får man leta efter.
Man måste kunna lära sig att njuta av det man har, samt kunna uppskatta den resa man gör mot vilket mål man nu strävar mot. Fan vad trist livet vore annars.
eternallord
2011-07-26, 23:16
Har inte mycket minus i livet alls, kanske konto-utdragen då och då. I det stora hela är mitt liv en enda lång rollercoaster of awesomeness.
Känns som jag varken har plus eller minus i min tillvaro. Ibland blir det väldigt jobbigt.
Helt klart plus. Minus händer ju självklart också men då försöker jag att ta mig ur/förändra den negativa situationen. Livet är härligt!
ARMSTARK
2011-07-27, 08:48
Minus helt klart, en djävligt tung period med stora negativa händelser, men ser framåt och hoppas att allt ska lösa sig! :thumbup:
Sen i mitt fall väger ett + så mycket mer än ett -
Har jag en riktigt bra dag eller händelse så kompenserar det för en hel massa dåliga.
kettlebellGuden
2011-07-27, 08:52
Stort jäkla plus sen iaf 20 år tillbaka, och blir bättre och bättre dag för dag.
Sen i mitt fall väger ett + så mycket mer än ett -
Har jag en riktigt bra dag eller händelse så kompenserar det för en hel massa dåliga.
Det är bra fokus. Många brukar tänka tvärtom. De bra sakerna överskuggas av minsta dåliga händelse.
Händelser och skeenden är sällan så endimensionella att de kan sorteras som antingen positiva eller negativa tycker jag, i synnerhet sett ur ett större/längre perspektiv. Jag har upplevt mycket som varit ett helvete för stunden, men som jag i efterhand kan vara tacksam och glad för vad det inneburit på längre sikt.
The sweet is not as sweet without the sour.
Där har du ju inställningen som sänker lyckonivån också; övertänkande och analyserande från alla tänkbara håll. Jag tror inte det är så ovanligt att många lyckliga människor kanske inte är den absoluta toppen på intelligensskalan. Däremot har de väldigt lätt för att bara ta till sig minsta lilla goda sak som kommer deras väg, och ältar inte de små hindren.
Inbillar jag mig lycklig? Fan vad bra! Då är jag alltså lycklig. På samma sätt som många inbillar sig att deras liv är helt fruktansvärda, medan de säkert har det rätt bra. Det är bara det att deras liv kanske inte är EXAKT som de vill ha det.
Internet är förmodligen en av de olyckligaste platserna som finns. Mer cynicism, konfrontation, gnäll och analyserande får man leta efter.
Man måste kunna lära sig att njuta av det man har, samt kunna uppskatta den resa man gör mot vilket mål man nu strävar mot. Fan vad trist livet vore annars. Det är knappast någon slags vettig lösning att sluta tänka och analysera allt. Det är inget jag kan sluta med. Att tänka, reflektera och analysera över och om allt möjligt är vad jag gör. Får jag inte tänka efter är jag inte jag. Ett liv utan eftertanke är inte ett liv jag vill ha. Det är bara att lura sig själv.
Ja, du har rätt i att en del har att göra med inställningen. Jag har som sagt lärt mig att uppskatta även de negativa perioderna i livet. Att lära sig uppskatta det lilla, det man har är viktigt tror jag. Inställning kan göra mycket, när jag är som mest nere spelar ingenting roll längre. Ingenting är kul. Jag uppskattar ingenting. Jag har i många år på grund av min inställning utifrån mina erfarenheter varit enormt bitter och negativ. Det är väldigt underligt i efterhand, men jag agerade efter mitt dåvarande status quo. Det är en väldigt, väldigt svårt situation att vara i. Allt var då i botten. När man inte längre bryr sig om någonting. Jag började intala mig att det var sant och att det måste vara så. Det var ingenting jag kunde göra något åt. Det är väldigt lätt att hamna i en ond cirkel av självhat.
Samtidigt som jag önskar att jag hade kommit till vissa insikter bra mycket tidigare kom jag dit genom en process och som en produkt av mina erfarenheter. Det svåra är att jag inte riktigt kan veta hur jag själv och min egen personlighet kan komma att förändras. Det är mycket möjligt att jag i framtiden har lika svårt att identifiera mig med mitt nuvarande jag på grund av nya insikter och andra erfarenheter och ett helt nytt perspektiv.
De senaste åren har varit fruktansvärda rent utsagt ... mobbning konstant i skolan, lärare brydde sig inte alls. När jag sedan äntligen slapp skolan, så hittade jag ett jobb men där blev jag trackaserad av min chef dagligen, var där i 18mån. Jag bara antog att "Ja det är väl så här det är att jobba" alltid få höra hur jävla dum i huvudet man är, klarar ingeting, han(chefen) får alltid städa upp efter mig. Var nära på att bara gå till närmaste tåg station "och få det avklarat".
När jag sade upp mig så blev mina föräldrar varken glada/sura de bara rynkade på näsan o sa "jaha då ska vi behöva ha dig här hemma hela dagarna, sitta vid datorn och spela din jävla spel!". Då insåg jag att detta skulle inte dra ner, så därför började jag gymma och äta nyttigt. Nu har jag även börjat söka jobb igen för att sedan flytta hemifrån o skapa mitt egna liv!. Dock är det inte lätt alltid då jag fortfarande har extremt dåligt självförtroende, jag vågar knappt gå utanför huset längre. Jag cyklar till gymmet sedan går jag hem, har inget direkt socialt liv.
Men varje dag gör jag framsteg, små för många men stora för mig.
EDIT: Genom min träning så vill jag uppnå en viss "respekt" från andra men även att jag ska känna "värmen" inombords att jag äntligen har lyckats med någonting.
Dä ä nice
Livet -1 KlopFer +1
Det är knappast någon slags vettig lösning att sluta tänka och analysera allt. Det är inget jag kan sluta med. Att tänka, reflektera och analysera över och om allt möjligt är vad jag gör. Får jag inte tänka efter är jag inte jag. Ett liv utan eftertanke är inte ett liv jag vill ha. Det är bara att lura sig själv.
Jag tror iofs inte att Rahf menar att man skall sluta tänka. Att tänka, eller att tänka efter, är inte samma sak som att älta allting till döds. Det sistnämnda är ett bra sätt att göra sig olycklig om det är negativa saker man envisas med att älta; de två förstnämnda behöver inte vara det. Sedan är det, som du också antyder, ofta rätt svårt att veta var gränsen går, om man har läggningen för att älta/ifrågasätta/resonera runt in extremis.
Ett citat från Maharishi Mahesh Yogi som jag har kortat ned lite:
"Don't plan how to behave, don't think how to behave, what to do, how to speak or how to handle. Let the situation come, handle it naturally."
Det är tänkvärt. Om man gör det motsatta så belastar du sinnet onödigt mycket.
Lägg energin på annat istället.
David Brent
2011-07-27, 17:25
Det känns som det gått minus hittills, men jag försöker vända trenden.
Eddie Vedder
2011-07-27, 17:32
Den svåra avvägningen är ju hur mycket man upplever vara rimligt att placera på pluskontot. Ska jag lägga in saker som att ha tak över huvudet, mat på bordet, en frisk familj och kläder på min kropp så överväger ju naturligtvis pluskontot med råge.
Men utgår jag från att det där är självskrivna variabler och börjar väga smådetaljer mot varandra, detaljer högre upp på behovspyramiden, så vete tusan. Jag tror nog att minus överväger då. :(
Spartansk
2011-07-27, 21:32
När jag ställde frågan syftade jag på en subjektiv, känslomässig upplevelse. Dvs, om man ligger i rännstenen och är konstant sjuk, men alltid är glad, så går man på plus; är man rik, känd, fysiskt frisk, snygg, har massor vänner och är gift, men mår skit oftast, så går man på minus.
Explosiven
2011-07-27, 21:52
Röstade alternativ ett. Det positiva överväger. Det vet jag nu inte om det faktiskt gjort om jag skulle komma ihåg alla motgångar... men hjärnan (åtminstone min) har en förmåga att glömma det dåliga medans man minns det positiva.
koffein_beroende
2011-07-27, 22:06
Minus överväger definitivt, skulle säga att det är 80-90% negativt och 10-20 positivt, hur jag orkar med det är ett under, men försöker tänka att det måste vända någon gång.
Om man tar allt det positiva i mitt liv så går det på plus. Dock så mår jag för tillfället väldigt dåligt över min ekonomiska situation, men det är något jag jobbar på att lösa. Bra flickvän, bra vänner och resten av livet är perfekt.
När jag ställde frågan syftade jag på en subjektiv, känslomässig upplevelse. Dvs, om man ligger i rännstenen och är konstant sjuk, men alltid är glad, så går man på plus; är man rik, känd, fysiskt frisk, snygg, har massor vänner och är gift, men mår skit oftast, så går man på minus. Det är så tolkade frågan och definierar lycka också. Klart det finns gott om människor som har det gott ställt men fortfarande är olyckliga. Att ha det gott ställt är ingen garanti för lycka, även om det rimligtvis kan underlätta. Allt det där kan ju vara ett sätt att kompensera för något som man känner fattas en. Jag tycker inte det är helt fel att sträva efter den objektiva lyckan i brist på den subjektiva. Då har man iaf något att sträva efter tills man eventuellt hittar det man egentligen letar efter.
Gabriel174
2011-07-28, 01:47
Minus för tillfället.
Det är så tolkade frågan och definierar lycka också. Klart det finns gott om människor som har det gott ställt men fortfarande är olyckliga. Att ha det gott ställt är ingen garanti för lycka, även om det rimligtvis kan underlätta. Allt det där kan ju vara ett sätt att kompensera för något som man känner fattas en. Jag tycker inte det är helt fel att sträva efter den objektiva lyckan i brist på den subjektiva. Då har man iaf något att sträva efter tills man eventuellt hittar det man egentligen letar efter.
Men hur kan man definiera någonting som "objektiv lycka" när det är ett subjektivt ämne?
Tack vare min dotter så går jag plus, utan henne hade jag gått fett minus.
Mycket prat om lycka och hur olika upplever det i denna tråd. Jag tycker ni borde se a guide to happiness,
http://deffamedpizza.blogspot.com/2011/07/dokumentartips-guide-to-happiness.html
Mycket prat om lycka och hur olika upplever det i denna tråd. Jag tycker ni borde se a guide to happiness,
http://deffamedpizza.blogspot.com/2011/07/dokumentartips-guide-to-happiness.html
Erkänn nu, det var bara för att få länka din blogg som du skrev det där ;)
Nja, var snarare så att jag kom att tänka på den tack vare denna tråd och skrev ett inlägg på bloggen. Sen är jag för lat för att skriva exakt samma sak på bloggen som i ett inlägg här.
Minimjölk
2011-07-28, 11:45
Plus här.
Exakt hur mycket varierar med tiden och har i verklighetens namn väldigt lite med hur det egentligen ser ut.
Det finns perioder när jag varit utan,kärlek,vänner, pengar, jobb etc. som jag ändå upplevde som oerhört positiva och det finns perioder där nästan allting faller på plats men ändå inte känns så bra. Handlar mycket om inställning och känslor. När jag känner mig lite nere försöker jag ta tillvara på de bra grejorna som finns och försöka rycka upp mig. Svårare än så behöver det inte vara för att komma tillbaka på rätt positivt spår igen. Däremot är jag pessimist/realist i grunden så jag jobbar konsekvent med att bli gladare.
Jag är dock lyckligt lottad i att mitt liv gått enligt planen, jag är frisk, har en frisk familj, bra umgängeskrets, bra boende och jobb mm mm. De evenyuella negativa saker som dykter upp på vägen kan jag ganska lätt tackla men jag är ytterst medveten om att vissa av dessa saker inte alltid kommer vara för evigt. har många kompisar vars föräldrar börjar trilla av pinn eller bli allvarligt sjuka. Än så länge har mina klarat sig bra men jag värdesätter den tid vi har tillsammans nu mer än för några år sedan då jag inser at tde inte kommer leva för evigt. På samma sätt som jag värdesätter varje banal stund ihop med barnen då jag inser at tdet bara kommer smälla till innan de kommer bli tonårsgangsters. ;)
Kort sagt, värdesätt det du har nu och lev mer i nuet men var även medveten av den troliga framtiden och ta lärdom av det förgångna. Så gör jag för att ha en positiv syn.
Jag tror iofs inte att Rahf menar att man skall sluta tänka. Att tänka, eller att tänka efter, är inte samma sak som att älta allting till döds. Det sistnämnda är ett bra sätt att göra sig olycklig om det är negativa saker man envisas med att älta; de två förstnämnda behöver inte vara det. Sedan är det, som du också antyder, ofta rätt svårt att veta var gränsen går, om man har läggningen för att älta/ifrågasätta/resonera runt in extremis. Jag har funderat lite och jag tror snarare på en omvänd kausalitet. Man tänker mycket för att man är olycklig, man är inte olycklig för att man tänker mycket. Jag är tveksam om det som du säger har att göra med att älta negativa saker, så mycket som inställningen till det hela och att låta motgångarna överväga framgångarna oavsett den "egentliga" balansen mellan dem. Det vill säga att hänga upp sig på sina motgångar och förbise sina framgångar.
Men hur kan man definiera någonting som "objektiv lycka" när det är ett subjektivt ämne? Objektiv lycka är den lycka som "alla" verkar sträva efter. Den slags lycka som kan generaliseras och mätas. God ekonomi är en, att ha nära relationer är en annan. Subjektiv lycka är den lycka som gäller för en själv, vad man själv uppskattar och känner är meningsfullt och givande. Den varierar antagligen mycket mer än den objektiva lyckan. Som alltid är det en hårfin linje och en definitionsfråga. God ekonomi gör att människor blir objektivt sett lyckligare, men blir de i själva verket lyckliga eller mindre olyckliga?
drakfelt
2011-07-28, 12:46
går och har ångest ett par timmar i veckan sen är resten av tiden antingen neutralt eller positivt laddad så jag säger plus!
Novaindex
2011-07-28, 18:52
Har nog gjort allt för många dåliga val här i livet och mycket som har hänt o människor man mött har inte gjort saken lättare så kan nog säga att det dåliga väger tyngst och det är jobbigt att komma över allt det tunga även nu när det gå oftare på plus än minus ..
Dock när de går som bäst ska det alltid jävlas o det verka jag aldrig komma undan så plus betyder bara att det gör ondare att falla ner igen ... Man får göra det bästa av dagen och göra sitt bästa allmänt så blir de nog bra tillslut och hoppas på att innan livet är slut har åtminstone gjort så att vågen minst väger lika :)
Plus!!! :)
Är mycket sällan ledsen eller har ångest över något. Det betyder ju inte att man alltid strålar, men det finns absolut inget som tynger mig.
stahlberg
2011-08-03, 16:17
Utan att ha läst inläggen vill jag nog hålla med Rahf eller vad han hette. Den som ställer mycket höga krav på sig själv, analyserar allt, grubblar på allt osv bäddar för att vara olycklig.
"Objektiv" lycka tror jag inte på annat än som ett fenomen dit man kan sträva. En lyckokänsla måste alltid vara subjektiv. Den har mycket litet med materiella ting att göra, förutsatt att man har nått den materiella nivå där man kan tillfredsställa de primära behoven.
Himlastormande lycka är alltid kortvarig. Den som känner sig olycklig för att han eller hon inte hela tiden är lycklig kommer att vara olycklig största delen av livet.
Trist att se att inte ens hälften tycker att deras liv går på plus, även om det inte direkt kommer som en överraskning.
Just nu är det jävligt stressigt och massa grejer att slutföra med kurser, betyg, exjobb, flickvän, flytt, lägenhetssökande, nytt jobb, vänner som man "måste" hänga med innan man drar annars sviker man dom och de betyder inget för en, middagsbjudningar, uppladdning inför SM i Styrkelyft och arrangemanget i sig. Men jag är lycklig och väldigt tacksam för min sits trots det. Kollar man på hur det ser ut runt om i världen (just nu tänker jag främst på Somalia och Syrien) kan jag inte klaga utan att äcklas över mig själv. Jag har ett underbart liv.
edit: ja, jag är fortfarande inloggad på Kolo trots detta.
edit 2: jag har även börjat lira EVE Online. Det var smart.
Frågar du mig idag så säger jag positivt, frågar du mig om 5 år kanske jag säger negativt.
Den slutgiltiga utvärderingen får man väl göra på dödsbädden...
Man tenderar ju ofta att fokusera på det negativa snarare än det positiva. Om t.ex. 9 personer av 10 säger att du är bra, och 1 person säger att du är värdelös, då tenderar människor ofta att älta den negativa kommentaren mest.
Jag är själv likadan. Om livet går bra eller helt okej största delen av tiden, så blir man (åtminstone jag) helt knäckt när något går åt helvete under en kortare period av ens liv. Man tog ett snedsteg, man blev ratad, man gjorde bort sig, man misslyckades med någonting, någon dog, vad som helst. Trots att det bara är en liten del av livet i stort så är det ändå den lilla delen som förföljer tankarna och inte de positiva sakerna. Tyvärr.
Sedan beror det givetvis på hur man hanterar motgångar också, det är väldigt individuellt. Personligen är nog mitt liv ganska balanserat. Jag gör inte alltid så smarta val, saker och ting går snett ibland, men när jag hårdgranskar mig själv så inser jag att jag är rätt bra ändå och gör många bra saker också.
Ungefär jämnt ut blev mitt svar.
det fattas småsaker för att allt ska bli plus
Otroligt plus. Har aldrig varit sur/ledsen mer än en timme i sträck, och all annan tid tycker jag känns positiv.
Jag har inte så stora krav så jag är på plus för det mesta. Kan låta tråkigt men är man nöjd så är man ju. Inte mycket att göra åt det. Många kamrater som har högre krav ställda upplever att dom aldrig kommer fram för det är alltid ett nytt mål och man kommer aldrig fram. Jag kanske åker på en smäll i framtiden. Det får man helt enkelt se.
edit 2: jag har även börjat lira EVE Online. Det var smart.
Microsoft Excel in space!
Angående topic så ligger jag nog plus. Det gäller att sätta låga mål i livet, speciellt om man är kroniskt sjuk.
rajjan_dammit
2011-08-04, 01:06
Jag låter nog minussidan överskugga plussidan. Man borde glädjas åt det positiva men det är inte alltid så lätt. Kan inte riktigt sätta mig in i hur livet ser ut och har sett ut hos er som säger att det gått plus sedan dag 0.
Det ligger i vår natur att alltid vilja ha det bättre. Man skall nog inte se det som negativt att man inte är nöjd. Själv försöker jag alltid ta med positiva bilder och känslor, och skita i det negativa. Jag brukar säga att jag sett mörkret och de som har mått riktigt dåligt brukar förstå vad jag menar. För mig kulminerade det med att jag inte lämnade lägenheten förutom i undantagsfall under ett halvår. Det var då min bäste vän klev in och styrde upp, han tvingade mig att skriva ner allt jag kände. Sen tog vi en sak i taget och redde ut det. Idag är jag starkare än någonsin. Jag kämpar fortfarande med ångesten i vissa perioder, men eftersom jag kunnat identfiera vad som triggar mig har jag kunnat hantera den.
Microsoft Excel in space!
Angående topic så ligger jag nog plus. Det gäller att sätta låga mål i livet, speciellt om man är kroniskt sjuk.
Går OfT här och säger att detta är första gången jag får höra att vår käre Trance har en kronisk sjukdom. Hoppas det inte påverkar livet negativt alltför mycket!
Det var allt!
bear.flowertwig
2011-08-04, 15:11
Jag hörde samma intervju med Dalle och slogs av hur lika vi resonerar.
Så mycket + att det kommer bli jobbigt att betala tillbaka karmakontot senare :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.