Visa fullständig version : "Man vill inte ge den som är dum rätt"
"The voice" stod på i bakgrunden, en fd tjock kille sa de orden.. och snacka om att ngn slags pollett trillade ner i mitt huvud!
Har alltid undrat varför jag inte kan (som andra fd tjockisar verkar kunna ?) springa runt som en kalv på grönbete och vara såå glad och lycklig och tjoho efter att ha gått ner i vikt. Har försökt, men för mig känns det lika fejk oc hycklande som när jag försöker gilla vår och sommar fast jag inte gört.. (det är obekvämt, varmt, klibbigt, man tappar energi och geist, solen sticker i ögon och hud, det är jobbiga smådjur överallt; bara några av tusen anledningar, men strunt i det nu.)
Trivs ypperligt med vissa aspekter av att inte vara tjock: att kläder går att få på, att det är lättare att röra sig, annat som liksom känns. Att mötas med positiv förväntan, naturlig respekt. Men jag känner mig nästan ledsen när jag får cred för att ha mindre volym - och som sagt, nu trillade poletten ner. Hur jag kan bli ledsen över positiva ord.
Har inte hunnit tänka mer än så, nytrillad polett liksom..:Virro Men kanske handlar det om att vilja duga hur man än är, att dem som kallat en tjockis och sett en som värdelös innan på nåt sätt skulle tro att det var dem puckona man är till lags genom att ändra utformning. Jag vill inte vara puckon till lags, vill vara hur ja vill.. det är inget statement, underkastelse, anpassning till andra. Så det blir ngn slags förvirring: vill stå för den man är, men orkar inte med nackdelarna med att vara tjock - och det är inte den jag är (utan tecken på energibalanssstatus), men ibland får jag sån jäkla lust att va jetetjokk "in your face" liksom.. *screwy*
Hursomhelst: om ngn har en klok tanke om hur man omprogrammerar sig till att INTE känna att man underkastat sig in i ngt led, anpassar sig till puckon som tror att fetma innebär ngt magiskt fel på en utöver felaktig energibalans.. träd fram, tala ut! :)
(en lösning är att må jättebra, då skiter iaf jag mer i andras åsikter, men dippar jag så bryr jag mig uppenbarligen mer och vill inte va som puckon vill att man ska vara.. sen finns det ju ickepuckon som bara vill att man ska må bra, men det är ju knasigt med diskrepansen mellan att må bra på ur en aspekt men inte ur en annan)
Rikard Jansson
2011-05-03, 08:10
Du måste välja att se det som att de är glada för att du lyckats med det du velat (viljat? vullit?) inte just för att du är smal och att det är "rätt", då du förhoppningsvis blev smal för din skull. :)
Spartansk
2011-05-03, 08:16
Det är på grund av det här jag tror på att aldrig försöka få någon att göra någonting med mentalt våld - om man lyckas, så kommer personen som gjorde det känna sig underkastad.
Du måste välja att se det som att de är glada för att du lyckats med det du velat (viljat? vullit?) inte just för att du är smal och att det är "rätt", då du förhoppningsvis blev smal för din skull. :)
Ja, det är ju en ytterst barnslig trotskänsla, som jag gärna vill bli av med. Men det är så bökigt att tänka positivt på ett sätt som känns ihåligt.
Jag gick ner i vikt för att jag mår bra av det, samtidigt finns ngt trotsigt i mig som inte alls vill vara det. Och ngt klokt som inte vill ha nackdelarna med fetma, samt ngt fåfängt som korta stunder kan gilla det, så jag håller mig i skinnet.. Men den där känslan bubblar upp rätt ofta.
På allvar kanske det vore värt att gå till psykolog och jobba på att inte känna storlek som ett statement, för det är störande.
Det är på grund av det här jag tror på att aldrig försöka få någon att göra någonting med mentalt våld - om man lyckas, så kommer personen som gjorde det känna sig underkastad.
Fast det måste ju finnas en lösning? Som man kan jobba på, om det är ngt som är tydligt sunt, som i det här fallet.
Man kan säkert hobbypsykologiskt härleda det till när jag var liten och gick hos dagmamma som ständigt försökte banta mig, och jag trotsigt åt upp mig, för jag typ.. hatade henne. :D Men det hjälper ju ingen nu, nu är jag vuxen och det funkar ju bra när livet är toppen, men är det sisådär så vill jag "minsann" få vara tjock men jag pallar ju inte att vara tjock, heller.. :smash:
Spartansk
2011-05-03, 08:28
Inse att du faktiskt själv inte vill vara tjock, och att de som berömmer dig bara vill dig väl.
Rikard Jansson
2011-05-03, 08:30
Fast om du ville vara tjock så skulle du få det också :)
Inse att du faktiskt själv inte vill vara tjock, och att de som berömmer dig bara vill dig väl.
Jo, men bara genom att inte vara tjock blir folk nöjda, inkl puckon, och jag vill att folk ska skita i det. Borde blivit punkare istället för tjock, när jag var liten. Då hade jag kunnat sporta en tuppkam och varit hälsosam. *rolleyes*
Spartansk
2011-05-03, 08:32
Jo, men bara genom att inte vara tjock blir folk nöjda, inkl puckon, och jag vill att folk ska skita i det. Borde blivit punkare istället för tjock, när jag var liten. Då hade jag kunnat sporta en tuppkam och varit hälsosam. *rolleyes*
Bli punkare nu.
Fast om du ville vara tjock så skulle du få det också :)
Tack.. ;)
Bli punkare nu.
Seriöst. Jag kanske borde hitta ngt folk stör sig på. När folk gillar en ljushårig, blir jag mörkhårig. Skaffade glasögon också, men det gillade folk.. såatte.. hm. Får fasen fundera på saken.. :P
Seriöst. Jag kanske borde hitta ngt folk stör sig på. När folk gillar en ljushårig, blir jag mörkhårig. Skaffade glasögon också, men det gillade folk.. såatte.. hm. Får fasen fundera på saken.. :P
Prova curla i powerracket.
Kan tyvärr inte bidra med mera då jag inte riktigt förstår frågeställningen. Du är så intellektuell till skillnad från mig.
Prova curla i powerracket.
Kan tyvärr inte bidra med mera då jag inte riktigt förstår frågeställningen. Du är så intellektuell till skillnad från mig.
Såhär: om man är rödhårig och folk retar en för det, så kan man färga håret. Får man sedan komplimanger för nya håret kan det skava för att man vet att man innerst inne är rödhårig. Man vill stå upp för sitt röda hår, men trivs bättre i nya färgen, vill inte vara rödhårig..
Inte så intellektuellt, utan mer störande tankefel som satt sig på känslorna och får praktiska konsekvenser. Psykolog blir nog bra. Seriöst! Måste ju vara enklare att veta problemet och gå dit och be att bli hjärntvättad/hypnotiserad/kbt:ad snarare än en diffus känsla man inte kan sätta ord på..
Såhär: om man är rödhårig och folk retar en för det, så kan man färga håret. Får man sedan komplimanger för nya håret kan det skava för att man vet att man innerst inne är rödhårig. Man vill stå upp för sitt röda hår, men trivs bättre i nya färgen, vill inte vara rödhårig..
Inte så intellektuellt, utan mer störande tankefel som satt sig på känslorna och får praktiska konsekvenser. Psykolog blir nog bra. Seriöst! Måste ju vara enklare att veta problemet och gå dit och be att bli hjärntvättad/hypnotiserad/kbt:ad snarare än en diffus känsla man inte kan sätta ord på..
Är det inte enklare bara att sluta bry sig om vad andra tycker? Eller ja, enkelt är väl en relativ term men det låter sanneligen fördelaktigt. För att inte säga opti.
Personligen tror jag inte på psykologer.
Fatalist
2011-05-03, 08:56
Människor är oändligt intresserade av sig själva, jag tror du har kultiverat en litet för stor förmåga att "läsa andras tankar", du skulle nog bli förvånad över hur oerhört litet andra människor, inkl "puckon", tänker på hur du ser ut och hur du beter dig jämfört med hur mycket de oroar sig över hur de själva ser ut och beter sig.
Är det inte enklare bara att sluta bry sig om vad andra tycker? Eller ja, enkelt är väl en relativ term men det låter sanneligen fördelaktigt. För att inte säga opti.
Jo, mår jag gött bryr jag mig inte men när man dippar så är det nåt som alltid kommer upp, det stör. Att inte bry sig + må gott jämt är ju bäst, men ibland behöver man komma på hur man fixar det konkret, tänker jag.
Personligen tror jag inte på psykologer.
Jag skämtade lite när jag skrev "bli hjärntvättad", psykologer är inget man tror på utan ngn som hjälper en fixa fel. En sjukgymnast lagar dig inte, den hjälper dig laga dig själv. En psykolog har inte fysiska träningspass, utan kan tillhandahålla mental träning/redskap. Som en tränare, coach whatever.
Sen finns det ju puckon överallt, men det är inte religion el "tro" vi snackar om.
Eddie Vedder
2011-05-03, 09:03
Personligen tror jag inte på psykologer.
Det låter lite som "Jag lyssnar inte på läkare" och det känns som det blir vanligare. Det finns inkompetens hos alla yrkesgrupper och det är inte lät att hitta rätt i ett gytter av diffusa symptom som trötthet, smärta och värk, magproblem och nedstämdhet. Och inte är det lätt för patienten att kommunicera det heller. Jag tror att de flesta psykologerna är väldigt duktiga men tyvärr finns ju inte resurser till alla som behöver hjälp och stöd.
Att skriva "hjärntvättat/hypnotiserad/KBT:ad" tycker jag är ganska hånfullt mot psykologer. Som om det vore likställt med tankeläsare och "jag-kan-tala-med-andra-sidan"-skojare.
On topic: Jag förstår dig Lellan. Det kan vara jobbigt att få höra positiva ord som indirekt faktiskt betyder något negativt om hur det var förr. "Vad fin du är" kan lätt kännas som "Vad ful du var" om man vet med sig att man aldrig någonsin fått höra de positiva orden innan förändringen skedde. Och det måste inte handla om utseende, en komplimang om hur bra man gjort något som låter närmast chockad kan ju kännas som "Det trodde jag aldrig om dig som är så dålig!".
Människor är oändligt intresserade av sig själva, jag tror du har kultiverat en litet för stor förmåga att "läsa andras tankar", du skulle nog bli förvånad över hur oerhört litet andra människor, inkl "puckon", tänker på hur du ser ut och hur du beter dig jämfört med hur mycket de oroar sig över hur de själva ser ut och beter sig.
Absolut. Dock är det faschinerande hur folk alltid har ett behov att kommentera precis allt, allt man uttrycker är inte statements. Häromdagen hade jag gult nagellack, inte fan vet jag varför men alla ville veta va fan jag hade gult nagellack för. Liksom.. orka? :smash:
Det gamla "för att unvika kritik: säg inget, gör inget, var inget" har tyvärr en del bäring. Sen hur mkt vikt folk lägger vid allt de kläcker ur sig är väl en tröst, förmodligen är 90% kallprat, kan ändock vara tröttsamt.
Jag tror inte att undervikt/övervikt har med fettet på kroppen att göra utan snarare att det sitter i huvudet och när man då går upp/ner i vikt så försvinner inte (det som sitter i huvudet) problemet trots att man tagit bort det som utåt sätt visar att man inte mår så bra
mangemani
2011-05-03, 09:09
våga sticka ut,var den du själv vill vara och inte den som andra vill att du ska vara,följ inte mainstream "bara för att".
jag är så och känns hur skönt som helst att inte vara nån slags jäkla robot som dagens samhälle har skapat...slippa följa nå mode/trend och slippa oroa sej om den eller det plagget kommer att se fult ut i andra personers ögon då man ska klä sej när man ska gå ut,slippa agera på nått visst sätt för att slippa folks blickar och tankar mm...känns hur skönt som helst:)
gäller bara att verkligen kunna skita i vad andra tycker/tänker och inte bara sitta och säga att man kan göra det.
Det låter lite som "Jag lyssnar inte på läkare" och det känns som det blir vanligare. Det finns inkompetens hos alla yrkesgrupper och det är inte lät att hitta rätt i ett gytter av diffusa symptom som trötthet, smärta och värk, magproblem och nedstämdhet. Och inte är det lätt för patienten att kommunicera det heller. Jag tror att de flesta psykologerna är väldigt duktiga men tyvärr finns ju inte resurser till alla som behöver hjälp och stöd.
Att skriva "hjärntvättat/hypnotiserad/KBT:ad" tycker jag är ganska hånfullt mot psykologer. Som om det vore likställt med tankeläsare och "jag-kan-tala-med-andra-sidan"-skojare.
Jo, jag gjorde mig själv en otjänst där när jag skojsamt försökte säga att detta kanske kan vara värt ngt att få hjälp med. Sköt mig själv, och psykologer, i foten.. Flåt! :em:
On topic: Jag förstår dig Lellan. Det kan vara jobbigt att få höra positiva ord som indirekt faktiskt betyder något negativt om hur det var förr. "Vad fin du är" kan lätt kännas som "Vad ful du var" om man vet med sig att man aldrig någonsin fått höra de positiva orden innan förändringen skedde. Och det måste inte handla om utseende, en komplimang om hur bra man gjort något som låter närmast chockad kan ju kännas som "Det trodde jag aldrig om dig som är så dålig!".
Ja, lite så! Tanken är god, men ibland vore det himla skönt att bara göra/vara utan feedback.. men feedback kan ju absolut vara av godo, så det vore bra att kunna använda det konstruktivt i möjligaste mån.
Eddie Vedder
2011-05-03, 09:12
Ja, lite så! Tanken är god, men ibland vore det himla skönt att bara göra/vara utan feedback.. men feedback kan ju absolut vara av godo, så det vore bra att kunna använda det konstruktivt i möjligaste mån.
Ja precis. Det är ju sagt i all välmening men det betyder inte att det känns lika kul att höra det. Å ena sidan måste man kunna inse att det sagts med välvilja men samtidigt tycke jag faktiskt att det är en fråga om hyfs att tänka på vad man säger till folk.
Det är skillnad på att säga "Grattis till viktnedgången! Känns det bra?" än att säga "Men gud vad fin du har blivit!" till en person som bantat ner sig från övervikt till normalvikt. Eller kanske från fetma till och med.
Jag tror inte att undervikt/övervikt har med fettet på kroppen att göra utan snarare att det sitter i huvudet och när man då går upp/ner i vikt så försvinner inte (det som sitter i huvudet) problemet trots att man tagit bort det som utåt sätt visar att man inte mår så bra
Men där kan jag ändå tycka att jag fightat ner lite demoner.. inte har de issues som ledde till viktuppgång.
Så jag kan känna att det vore skönt, ibland, att ha en fatsuit, att sätta på för vissa belöningar som följde med att vara fet (vara lite osynlig, inte underkasta sig ideal, vara könslös, ibland få arbeta mot fördomar istället för att ha högre förväntningar på sig, slå ur underläge eller bli ignorerad/lämnad ifred).
våga sticka ut,var den du själv vill vara och inte den som andra vill att du ska vara,följ inte mainstream "bara för att".
jag är så och känns hur skönt som helst att inte vara nån slags jäkla robot som dagens samhälle har skapat...slippa följa nå mode/trend och slippa oroa sej om den eller det plagget kommer att se fult ut i andra personers ögon då man ska klä sej när man ska gå ut,slippa agera på nått visst sätt för att slippa folks blickar och tankar mm...känns hur skönt som helst:)
gäller bara att verkligen kunna skita i vad andra tycker/tänker och inte bara sitta och säga att man kan göra det.
Jo, men har nog lite issues med detta. Att man bara gör ngt med sitt utseende el liv, och så får man respons från höger och vänster. Jag hade en missbildning jag fick opererat, borde väl vara glad och på ett sätt är jag det.. på ett annat sätt lite ledsen. Samma känsla som med fet, el när man bär ett plagg som inte klär en enl andra men som man gillar ändå, själv.
(jag är nog inte den enda som kan tycka att psykolog vore nåt..? :D)
Ja precis. Det är ju sagt i all välmening men det betyder inte att det känns lika kul att höra det. Å ena sidan måste man kunna inse att det sagts med välvilja men samtidigt tycke jag faktiskt att det är en fråga om hyfs att tänka på vad man säger till folk.
Det är skillnad på att säga "Grattis till viktnedgången! Känns det bra?" än att säga "Men gud vad fin du har blivit!" till en person som bantat ner sig från övervikt till normalvikt. Eller kanske från fetma till och med.
Jo, så är det ju.. ingen kille jag träffat efter viktnedgången, skulle ha blivit intresserad av mig innan. Det är inget jag klandrar dem för, men samtidigt är det såklart lite hårdsmält. Det var ju inte så att jag mördat ngn innan, jag hade bara dålig balans mellan intag uttag energimässigt. Men det påverkar ju ork, social status, utseende, som i sin tur påverkar attraktion.
Det ÄR ju så, ingen big deal egentligen. Men det har fått ngn hake på mitt självförtroende, och återigen, jag kan ju ändå förstå personerna men samtidigt behöver jag inte gilla det. Fast jag vill kunna vara fine med det. Finns en vilja finns en väg? :)
mangemani
2011-05-03, 09:23
Jo, men har nog lite issues med detta. Att man bara gör ngt med sitt utseende el liv, och så får man respons från höger och vänster. Jag hade en missbildning jag fick opererat, borde väl vara glad och på ett sätt är jag det.. på ett annat sätt lite ledsen. Samma känsla som med fet, el när man bär ett plagg som inte klär en enl andra men som man gillar ändå, själv.
(jag är nog inte den enda som kan tycka att psykolog vore nåt..? :D)
men prova 1 dag,1 dag där du gör det som gör DEJ glad innerst inne,1 dag där DU är den DU själv vill vara,kla,agera,tänk,gör det DU vill göra och låtsas som att folket runt om dej inte existerar...prova och se hur det går...1 dag bara,går det inte men trotts detta så vill du ändå,så får du nog prata med någon,men går det och du finner inre lycka,well,congrats:)
filmjölk
2011-05-03, 09:33
Du kan ju (som du vart inne på lite) trotsa på ett annat sätt. Att vara tjock är ju inget kul, men kanske du kan skaffa något annat som blir "hahaha in your face suckers!" för att kompensera? Näsring, en pubertal tatuering, nån rolig hårfärg, eller (gnnnn) porriga käder.
Något sånt kan ju vara bra för att reta folk. Mitt sista alternativ skulle mest reta tjejer iofs.
Oavsett vad man gör Lellan, så kan man inte göra alla nöjda.
Can't please them all, kör ditt race.
Be who you are.
Det bästa är väl att träffa folk som gillar dig som du är.
men prova 1 dag,1 dag där du gör det som gör DEJ glad innerst inne,1 dag där DU är den DU själv vill vara,kla,agera,tänk,gör det DU vill göra och låtsas som att folket runt om dej inte existerar...prova och se hur det går...1 dag bara,går det inte men trotts detta så vill du ändå,så får du nog prata med någon,men går det och du finner inre lycka,well,congrats:)
Fast, jag gör det varje dag.. kanske därför folk har åsikter. Kanske sticker ut hakan lite för mkt utan att tåla det.. :D Förut gjorde jag inget som stack ut, nu gör jag ju det, då får man ju tåla. Till slut kanske min destruktiva tjockislängtan slipas ner till intet! :)
Du kan ju (som du vart inne på lite) trotsa på ett annat sätt. Att vara tjock är ju inget kul, men kanske du kan skaffa något annat som blir "hahaha in your face suckers!" för att kompensera? Näsring, en pubertal tatuering, nån rolig hårfärg, eller (gnnnn) porriga käder.
Något sånt kan ju vara bra för att reta folk. Mitt sista alternativ skulle mest reta tjejer iofs.
Haha, omedevetet kanske det är det jag sysslar med.. för jag har tex köpt ett par skitfula skor. JAG tycker själv de är fula, de ser ut som clownskor typ. Och så har jag jättekonstiga färger på naglarna. :D Har skaffat glasögon, lugg - men det failade för de flesta gillade.. :P
Men ngn slags uttröttningsmetod kanske is the shiet? Folk orkar inte kommentera, jag orkar inte bry mig.. win - win!
Spartansk
2011-05-03, 09:48
Seriöst. Jag kanske borde hitta ngt folk stör sig på. När folk gillar en ljushårig, blir jag mörkhårig. Skaffade glasögon också, men det gillade folk.. såatte.. hm. Får fasen fundera på saken.. :P
Ja.
Det är aldrig för sent att byta stil.
Vem hade bangat? Inte jag:
http://i1194.photobucket.com/albums/aa376/spartansk/2r7lhy8.jpg?t=1304412422
Lellan passar som punkare :D
Oavsett vad man gör Lellan, så kan man inte göra alla nöjda.
Can't please them all, kör ditt race.
Be who you are.
Det bästa är väl att träffa folk som gillar dig som du är.
Jo, men JAG är ju inte.. tjock, gul el blånaglad, född med clownskor, etc. Det är inte kul att vara osynlig heller, balans är bra vad gäller det mesta, och mina små utstickanden är ju väldigt mainstream.
Men håller med, klart man ska köra sitt race, annars känner man sig nog rätt snuvad när man når slutdestinationen.
Ja.
Det är aldrig för sent att byta stil.
Vem hade bangat? Inte jag:
:laugh: :laugh: :laugh: Underbart..!
Lellan passar som punkare :D
Ni är för söta, åh låååd, det vore nåt det.. :D
Jo, men JAG är ju inte.. tjock, gul el blånaglad, född med clownskor, etc. Det är inte kul att vara osynlig heller, balans är bra vad gäller det mesta, och mina små utstickanden är ju väldigt mainstream.
Men håller med, klart man ska köra sitt race, annars känner man sig nog rätt snuvad när man når slutdestinationen.
Inget fel på att testa lite ny stil / förnya sig själv.
Du känner väl vad du trivs bäst i, om inte blåa naglar och clownskor, glasögon, lugg etc passar så är det ju bara att byta stil.
Alla har vi våra perioder. Jag hade en period då jag körde en viss stil, sen en helt annan stil (som var en riktig kontrast) en period efter det osv etc
Jag har haft lite alla möjliga stilar. Efter 24+ så var det mycket kostymer/rockar etc, innan det så hatade jag sådana kläder och körde mest jeans, gympadojjer etc
Hade även riktigt långt hår en gång i tiden.
Olika faser i livet skulle jag vilja säga.
Det som var mumma för mig förr är bajs just nu och det som är mumma nu var bajs då när jag var ung.
Lustigt hur saker och ting kan förändras.
Har aldrig kört punkstilen men en gång i tiden hade jag sjuhelsikes massa halsband typ som Mr. T från A-team. Det var riktigt galet, men det roliga var att det var många som frågade när jag var utomlands, det väckte uppmärksamhet lol
Spartansk
2011-05-03, 10:03
Jag har en personlig filosofi angående att byta stil: I stället för att fundera över vilket helt paket jag vill köpa, så bryter jag ner det: Vilken frisyr vill jag ha? Vilka byxor vill jag ha? Osv.
För närvarande tenderar jag, vid 27 års ålder, att sakta smyga över från mainstream till att bli synthare, tydligen. Vilket passar utmärkt med min musiksmak!
Rikard Jansson
2011-05-03, 10:07
Jag såg nyligen King Grubs frisyr. Räknar med att det tar 3-4 år att fixa, och att det på vägen dit kommer se förjävligt ut, men ska man vara opti så ska man!
Ignatius72
2011-05-03, 10:23
Det är som många varit inne på, något som rör sig i din egen skalle.
De jag tänker på är att det verkar sjukt jobbigt att ens hålla på att reda i vad folk tycker, kan tycka, eventuellt tycker. Det låter som om det kan uppta mycket av ens tid. Jag önskar att det hade varit så enkelt att man bara hade kunnat sluta bry sig, men det kan du ju såklart inte. Du har förmodligen mer eller mindre alltid gjort så.
Däremot går det att jobba med, men du kanske behöver hjälp med det.
Spartansk
2011-05-03, 10:24
Samtidigt är det ju inte bra att inte bry sig alls om vad folk tycker. Man vill ju inte bli ansedd som byfåne.
Men där kan jag ändå tycka att jag fightat ner lite demoner.. inte har de issues som ledde till viktuppgång.
Så jag kan känna att det vore skönt, ibland, att ha en fatsuit, att sätta på för vissa belöningar som följde med att vara fet (vara lite osynlig, inte underkasta sig ideal, vara könslös, ibland få arbeta mot fördomar istället för att ha högre förväntningar på sig, slå ur underläge eller bli ignorerad/lämnad ifred).
Varför vill du inte synas, som kvinna, och vara vacker?
Jag tycker det verkar som du fallit för någon slags kropp/själv-dikotomi. Att kroppen inte är lika mycket du som allt det andra. Att du inte skulle förändras om du är Jabba-the-Lellan eller Hubbadubba-Lellan.
Kroppen är inte något man tar på sig varje morgon som favoritskjortan eller ett par slitna strumpor. Vårat medvetande, dvs. de vi är, är inte som en hjärna i en glasskål separerat från vår fysiska manifestation och omvärld.
Lustigt nog är det en mycket vanlig tendens hos oss tjockisar, eller f.d tjockisar, att få det där om bakfoten.
Hela ditt resonemang om att inte vilja vara puckon till lags och rentav vara jetetjåck som ett statement är en stor anledning till varför jag själv tog så lång tid på mig innan jag såg till att komma i form.
Det var ju bara idioter som tjaffsade om att jag var tjåckis. Dessutom var jag mycket smartare än dessa barbarer, så vad har de för rätt att säga nåt ont om mig? Och alla tjejer som bara såg ett anskrämligt uttrye, vad visste de om mig som person?
Ja, det var sånt jag intalade mig själv iaf. Tänka sig att jag, av alla människor, gjort mig skyldig till något så urbota dumt.
Puckona har iaf rätt om en sak. Det är dumt att vara tjåckis.
Att erkänna det är inte någon slags underkastelse. Skönhet, hälsa och vitalitet är värdefullt, och tjåckiskhet förstör det. Hur du väljer att behandla dig själv och din kropp säger en hel del om dig som person, så var beredd på att folk bedömer dig efter det. Du, ditt medvetande, är inte något frånkopplat från din kropp. Är du dum mot den ena får den andra lida.
Patriarch K
2011-05-03, 11:59
Att erkänna det är inte någon slags underkastelse. Skönhet, hälsa och vitalitet är värdefullt, och tjåckiskhet förstör det. Hur du väljer att behandla dig själv och din kropp säger en hel del om dig som person, så var beredd på att folk bedömer dig efter det. Du, ditt medvetande, är inte något frånkopplat från din kropp. Är du dum mot den ena får den andra lida.
Så sant som det är sagt!
En tjockis kan banta men ett pucko är alltid ett pucko, kanske? Men allvarligt talat, om du nu skulle bli tjock igen för att trotsa puckona (eller hur du nu skulle välja att trotsa dem) så ger du dem fortfarande makt över ditt liv. Även om du gör motsatsen till vad du tror att de vill att du ska göra så har du ju likförbannat låtit dem påverka ditt val. Ge fulla fan i dem och deras åsikter och lev för dig själv. Hur vill du vara och hur trivs du bäst med dig själv?
Kanske lättare sagt än gjort och jag har tyvärr inga tips för att nå dit. Det är ju jättetrist om du har svårt att glädjas över de positiva förändringar som du har gjort pga detta, måste vara riktigt jobbigt.
Det är som många varit inne på, något som rör sig i din egen skalle.
De jag tänker på är att det verkar sjukt jobbigt att ens hålla på att reda i vad folk tycker, kan tycka, eventuellt tycker. Det låter som om det kan uppta mycket av ens tid. Jag önskar att det hade varit så enkelt att man bara hade kunnat sluta bry sig, men det kan du ju såklart inte. Du har förmodligen mer eller mindre alltid gjort så.
Däremot går det att jobba med, men du kanske behöver hjälp med det.
Alltså - jag försöker inte hålla reda på vad andra tycker. Däremot så behöver man ofta förklara sig, eller så skiter man i det. Oavsett, så lever man inte isolerad i en bubbla och det är väl helt i sin ordning att tyckande i olika form finns. Men jag har svårt att orka med åsikter om utsida, och faktum kvarstår, det var i de aspekterna skönare att vara osynligare.. så precis som du säger, tycker jag att det vore skönare att inte få de här impulserna att vilja bli tjockis på trots, titt som tätt.
Varför vill du inte synas, som kvinna, och vara vacker?
För att det inte känns så viktigt, och det kan vara skönt att inte bli påmind om hur viktigt det ändå tycks vara. Jag vet ärligt talat inte heller varför jag inte vill "look my best". Det är något i mig som kämpar där, dels fåfänga för det är ngt slags kul att känna sig fin - och något som inte vill ha den typen av uppmärksamhet, lite som du skriver nedan, att jag har andra dimensioner som det ger djupare tillfredställelse att uppmärksammas för. Och då får jag en känsla av tomhet, som tangerar ngt slags förakt för hur vi människor håller på.. äh, vet inte.
Det är väl samma sak som när man inte ger allt för man kanske inte vill ha det som följer då, även när det gäller prestationer av olika slag. Alla vill inte ha störst muskler, alla vill inte bli krösus, utan känner sig mer bekväma med "enough". Vet inte själv vad det handlar om fullt ut, men en känsla av vad man mår bra av, och vad som står en upp i halsen. Man kan ju bli ledsen när man ser folk kriga efter yttre bekräftelse, det kanske är något med att vilja protestera mot det.
Jag tycker det verkar som du fallit för någon slags kropp/själv-dikotomi. Att kroppen inte är lika mycket du som allt det andra. Att du inte skulle förändras om du är Jabba-the-Lellan eller Hubbadubba-Lellan.
Kroppen är inte något man tar på sig varje morgon som favoritskjortan eller ett par slitna strumpor. Vårat medvetande, dvs. de vi är, är inte som en hjärna i en glasskål separerat från vår fysiska manifestation och omvärld.
Lustigt nog är det en mycket vanlig tendens hos oss tjockisar, eller f.d tjockisar, att få det där om bakfoten.
Kan inte låta bli att tycka att det vore skönt ändå, att få ha en fatsuit som favoritskjorta.. :P
Hela ditt resonemang om att inte vilja vara puckon till lags och rentav vara jetetjåck som ett statement är en stor anledning till varför jag själv tog så lång tid på mig innan jag såg till att komma i form.
Det var ju bara idioter som tjaffsade om att jag var tjåckis. Dessutom var jag mycket smartare än dessa barbarer, så vad har de för rätt att säga nåt ont om mig? Och alla tjejer som bara såg ett anskrämligt uttrye, vad visste de om mig som person?
Ja, det var sånt jag intalade mig själv iaf. Tänka sig att jag, av alla människor, gjort mig skyldig till något så urbota dumt.
Puckona har iaf rätt om en sak. Det är dumt att vara tjåckis.
Att erkänna det är inte någon slags underkastelse. Skönhet, hälsa och vitalitet är värdefullt, och tjåckiskhet förstör det. Hur du väljer att behandla dig själv och din kropp säger en hel del om dig som person, så var beredd på att folk bedömer dig efter det. Du, ditt medvetande, är inte något frånkopplat från din kropp. Är du dum mot den ena får den andra lida.
Känner ju att jag mår bättre i mig själv när jag känner mig frisk, stark, fin. Absolut. Men jag mår sämre i kontakten med andra då, en slags sorgsenhet. Och det tycker jag är himla dumt, korkat rentutav. Känns inte konstruktivt.
Nu är det inte direkt jobbigt för mig att vara alldaglig, så har inte så jättestora problem öht - det bara slog mig lite en aning om varför jag ibland kan känna att jag skulle vilja vara tjock igen. Det finns saker som är jobbigare när man gör sig mer "tillgänglig" el mainstream, och man vill kanske inte vara medgörlig. Kvarvarande 3-årstrots? :D :em:
Haha, gör inte detta till mer än det är.. Ibland vill man vara beige, ibland vill man provocera.. och man vill iaf inte ge den som är dum rätt - även om ingen dum skulle bry sig och man själv vinner på det.
En tjockis kan banta men ett pucko är alltid ett pucko, kanske? Men allvarligt talat, om du nu skulle bli tjock igen för att trotsa puckona (eller hur du nu skulle välja att trotsa dem) så ger du dem fortfarande makt över ditt liv. Även om du gör motsatsen till vad du tror att de vill att du ska göra så har du ju likförbannat låtit dem påverka ditt val. Ge fulla fan i dem och deras åsikter och lev för dig själv. Hur vill du vara och hur trivs du bäst med dig själv?
Kanske lättare sagt än gjort och jag har tyvärr inga tips för att nå dit. Det är ju jättetrist om du har svårt att glädjas över de positiva förändringar som du har gjort pga detta, måste vara riktigt jobbigt.
Nej det är inte så jobbigt, att inte vara fet innehåller många vinster. Och jag tycker att jag lever precis hur jag vill, och skulle inte bli tjock för att trotsa. Men jag får sån jäkla lust, så ofta, att jag vore hjälpt av att sluta upp med att känna så destruktiva fåniga känslor/impulser. :)
Nej det är inte så jobbigt, att inte vara fet innehåller många vinster. Och jag tycker att jag lever precis hur jag vill, och skulle inte bli tjock för att trotsa. Men jag får sån jäkla lust, så ofta, att jag vore hjälpt av att sluta upp med att känna så destruktiva fåniga känslor/impulser. :)
Alltid en fördel när man vet om att man är fånig, själv brukar jag oftast inse det sådär lite lagom i efterhand... :D
Nej jag trodde inte att du faktiskt skulle göra det, fick inte intrycket av det. Jag menade mest för att spekulera om detta med att inte vilja ge en dum person rätt. Om man gör tvärtom så har man ju i stället erkänt att sagde dumme persons åsikt spelar roll och fan vet om det är så värst mycket bättre. Hela alltet blir liksom en återvändsgränd, det finns inget att vinna i den riktningen. Är väl kanske lite därför som tanken är fånig?
Så sant som det är sagt!
Tror knappast på ngn absolut sanning här.. utan den är väl högst individuell, och föränderlig.
Det är ju möjligt att bli förälskad i ngns personlighet fast man inte känner attraktion, men det är ju smått omöjligt att bli förälskad i en person baserat på dess yttre. Det yttre ÄR ju faktiskt mer skitsamma, inte lika mkt "personen". Tror inte jag är ensam om den tanken?
Tex varför har inte tjejer alltid urringning? Det kan ju vara för att man inte vill ha den sortens uppmärksamhet. Man kanske vill vara fin, men inte på det sättet. På samma sätt kanske man vill bli uppskattad, men inte ur ngn ytlig aspekt. Därför vill man kanske gömma sig, gömma betydelsen av det ytliga. Det är sunt att bry sig om sitt yttre, men märkligt om man ser det som tillnärmelsevis lika viktigt och talande som det inre tycker jag..
Visst kan en vältränad person indikera gemensamma intressen, men hur ofta ser man inte folk som inte tränar som ändå ser ut att göra det och motsatsen - dem man vet gör det men som inte får så imponerande resultat. Så att ytan skulle vara lika mkt "jag" som jag är, nej jag köper inte det. Om jag blir brännskadad, så är jag väl i kontakt med ett jaget på ett sätt som man inte är om man blir hjärnskadad tex.
Alltid en fördel när man vet om att man är fånig, själv brukar jag oftast inse det sådär lite lagom i efterhand... :D
Nej jag trodde inte att du faktiskt skulle göra det, fick inte intrycket av det. Jag menade mest för att spekulera om detta med att inte vilja ge en dum person rätt. Om man gör tvärtom så har man ju i stället erkänt att sagde dumme persons åsikt spelar roll och fan vet om det är så värst mycket bättre. Hela alltet blir liksom en återvändsgränd, det finns inget att vinna i den riktningen. Är väl kanske lite därför som tanken är fånig?
Jo, lite så jag menar.. att genom att vilja trotsa är det ett sätt att bry sig mer, än att bara vara. Och att det vore bekvämt att inte bli påmind om att folk lägger så stor vikt vid yta. Men bättre att kunna acceptera det utan att värdera det.
Jag gillar inte tjockisar eftersom dom visar ett enormt dåligt... nånting.
Jag tycker du är snygg smal va, då säger jag det.
Går du ner i vikt så tyder det på enormt bra.. typ diciplin.. kämpa... jäää liksom!
Lagom tjock är gosigt.
Inte benrangel... inte fläskberg.
Fast jag bemöter inte smala mer respektfullt än tjocka.
Jag gillar inte tjockisar eftersom dom visar ett enormt dåligt... nånting.
Jag tycker du är snygg smal va, då säger jag det.
Går du ner i vikt så tyder det på enormt bra.. typ diciplin.. kämpa... jäää liksom!
Lagom tjock är gosigt.
Inte benrangel... inte fläskberg.
Fast jag bemöter inte smala mer respektfullt än tjocka.
Ok.. inte för att jag frågade? Men då vet vi. :)
Jag undrar ju mest hur man ignorerar ATT folk tycker nåt. Hur gör man det tycker du? Du påvisar ju bara att du tycker nåt, inte hur jag gör för att inte störa mig på det. :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.