Visa fullständig version : Bli glad av uppskattning/komplimanger/feeback
Vad har ni för respons när ni får ovanstående? Jag vill bli glad, men känner oftast press, blir generad eller i värsta fall misstro. Ett angenämt problem, men senast rodnade jag en hel dag när jag fick cred från bossen, och hade hög puls och osäkerhetskänsla och undvek personen. Silly! I skolan ville jag tex ibland inte prestera bra för att undvika situationen, gick hellre loss när det var grupparbeten än enskilda arbeten vilket kändes galet men lättare. Ngn blyghets issue tror jag, jobbat mkt på det.
Försöker att inte tolka positiv feedback som krav på ytterligare prestation, ökade förväntningar utan mer kvitto på något bra, men det faller sig inte helt naturligt att göra det tyvärr.
Tror mig veta "hur man gör", finns ju ex kbtinsperirerat på ämnet. Men jag tycker saker blir mer "levande" och lätt att ta till sig om man får höra ngns personliga reflektioner, tillvägagångssätt.. så.. hur gör du? *popcorn*
shadowfire
2011-04-21, 09:07
Försöker träna mig till att bara säga "Tack", men det sitter långt inne.
Oftast slår jag ifrån mig komplimangen och går in Mode: "näh, men inte skulle väl jag, äsch" osv.
Ändå lever jag med sjuka prestationskrav på mig själv. Vill alltid vara bäst och vill alltid få komplimanger.
Den bästa vännen, den bästa älskaren, den bästa pojkvännen, den bästa chefen osv...
Försöker träna mig till att bara säga "Tack", men det sitter långt inne.
Oftast slår jag ifrån mig komplimangen och går in Mode: "näh, men inte skulle väl jag, äsch" osv.+1
Dock blivit bättre och ibland tar jag bara åt mig, ibland säger jag tack, ler och kokar ihop något i huvudet om att det inte var så speciellt.
Har lättare att ta till mig negativ feedback och rätta till felaktiga saker än positiv feedback, fast det kanske alla har?
Det är självfötroendet som styr denna känsla och gör det svårt att bara ta imot beröm, och den så svenska egenheten att inte vilja sticka ut. Ta imot det och känn hur du växer av att få beröm, för det är något du har förtjänat, för int går då jag runt å beröm folk som inte är värd att berömmas ;)
Men jag tycker det är lite konstigt ändå.. JAG tycker att jag är skitbra. Men jag vill liksom inte att andra ska notera el tänka ngt öht, värdera mig el prestationer alls. Då blir det stopp. Gör hellre braiga saker som inte ngn kan relatera till mig, blir sjukt mkt nöjdare och gladare då än om det är ngt som andra märker av.
Det är skummast tycker jag.. *screwy*
ja det låter lite skumt men jag tror ändå att du måste tillåta dig själv att andra får tycka att du är skitbra... utan att det är någont konstigt med det eller att det ställs några ytterligare krav för det..... bara mer ta det som ett konstaterande att fler än du upptäckt att du är skitbra...
jag känner mig fett awesome för en stund
Fick mycket beröm som kid, till slut satt jag där med enorm press på mig själv. Nu idag är det annat, säger bara tack och reflekterar jag en stund att jag faktiskt gjorde något bra, sen släpper jag det.
ja det låter lite skumt men jag tror ändå att du måste tillåta dig själv att andra får tycka att du är skitbra... utan att det är någont konstigt med det eller att det ställs några ytterligare krav för det..... bara mer ta det som ett konstaterande att fler än du upptäckt att du är skitbra...
Ja, alltså, det tycker ju jag med, därför jag går utanför dörren, outar åsikter, vågar sticka ut ibland. Tycker att det är lite onödigt att reagera dumt, men ingen som har ngt knep på vad man kan tänka då? Ngn finurlig liten standardtanke att ta till?
Tycker liksom ofta att folk tycker så mkt, har skaffat glasögon tex, och alla jag möter tycker ngt om det. Själv känner jag att "vafan, skiiit i det, vad är det att TYCKA nåt om?" Det blir ris, det blir ros, jag orkarintää.. säger "tack" el "jaha, tycker du det" men ändå så fastnar personens reflektion onödigt i huvudet och mals. Drygt, typ. *rolleyes*
Vill jag ha input frågar jag om det, å andra sidan är det ju välment så stör mig på att störas av det. Folk brukar ju gilla att man kommenterar ny frisyr etc, men själv vetefan.. (Kanhända har jag ngn allmän överkänslighetsperiod då detta blir extra tydligt).
Brukade få komplimanger för mitt utseende, vilket var smickrande, men som i efterhand gjorde en väldigt utseendefixerad. Kunde t.ex. inte gå och slänga soporna utan att ha fixad frilla och jeans.
Men det har gått över nu.
Jag tror jag var ett offer av att få för mycket beröm när jag var knodd, utan att nödvändigtvis alla förtjäna det (inget illa ment mamma!) så nu har jag en tvetydig känsla inför beröm. Nog för att det är kul att få beröm, men samtidigt känns det ibland lite patronising att få beröm - liksom wtf det är självklart att jag är så jävla BRA men liksom just give me that sodding promotion/löneök. Nu hoppas jag att jag snarare får samma bra-känsla av att prestera bra resultat , vilket på något vis är mer objektivt än någon som säger snälla ord.
Brukade få komplimanger för mitt utseende, vilket var smickrande, men som i efterhand gjorde en väldigt utseendefixerad. Kunde t.ex. inte gå och slänga soporna utan att ha fixad frilla och jeans.
Men det har gått över nu.
Ja, haha, kanske är det.. tjock och ful = får va ifred. Tror fasiken det, därför jag kan få lust att va tjock och ful å blir sur över komplimanger. Även om JAG mår bra av att känna mig fin, mår man bättre av att få vara ifred, på något sätt. Faktiskt får man ju vara mer ifred om man visar i handling/yta att den inte betyder något för en.
Fast detta gäller även prestationer, och det är ju lite fånigt om man underlåter att göra bra grejer för att man inte orkar med att det "märks". :smash:
Jag tror jag var ett offer av att få för mycket beröm när jag var knodd, utan att nödvändigtvis alla förtjäna det (inget illa ment mamma!) så nu har jag en tvetydig känsla inför beröm. Nog för att det är kul att få beröm, men samtidigt känns det ibland lite patronising att få beröm - liksom wtf det är självklart att jag är så jävla BRA men liksom just give me that sodding promotion/löneök. Nu hoppas jag att jag snarare får samma bra-känsla av att prestera bra resultat , vilket på något vis är mer objektivt än någon som säger snälla ord.
Haha! Påminner om när jag började gymnasiet. På högstadiet var jag grym på tyska, kunde alla prov utan att plugga till dem, slölyssnade på lektionen och skummade igenom en text el likn innan prov.
När man började gymnasiet så inleddes första lektionen med ett test, men jag var lite trött den dagen, så jag satt och dagdrömde = fyllde i halva el nåt. Ett akut inslag av skoltrötthet, ingen aning. Iaf: det framkom att testet avsåg att dela in oss i tyska a + b. Dvs beroende på nivå man låg på.. eehh, jag hamnade i den LÄGRE klassen? Wtf, fattade inte de att jag ÄR awesome?? :banned
Bad om att få göra ett prov till, plus adderade en extrakurs i engelska bara för att visa min awesomness. Innan tänkte jag liksom att det var uppenbart att jag är grym, inte att jag skulle behöva VISA det också.. :em: Fick mvg både i tyskan och extraengelskan, men det var en nyhet + skrämselhicka för mig att det var min prestation som räknades, fick grym prestationsångest därefter.
Gör rullstolen kombinerat med vispen!!
Gör rullstolen kombinerat med vispen!!
Haha.. whaat?? :confused:
Det måhända jag är speciell, jag är väldigt känslig för komplimanger. Som jag tänker eller av erfaranhet är komplimanger ofta ett sätt för många att komma på god kant med personen i fråga, så om någon ger mig en komplimangt så förväntar jag mig nästan att personen vill ha ut någon av mig, tjänst eller annat.
Det beror också hur komplimangen ges, om någon tex säger "fan va stor du är jag blir inspirerad eller blah blah blah" känns det så väligt ytligt och jag avfärdar den komplimangen direkt, yta hör förvisso till nånting jag är intresserad av men jag vill gärna sätta mina egna mått på vad som är bra eller inte.
Säger någon däremot "fan vad snäll du är eller, jag är taksam för du hjälper mig" kan jag ta till mig komplimangen och bli glad av den.
Men faktiskt, byggningen och muskler jag med åren gett mig en avsmak för hur folk bedömmer ytan, något jag senare tid lagt mycket tankar åt. Komplimanger för yta = nej tack.
Komplimanger för egenenskaper, ja tack.
Haha.. whaat?? :confused:
Är ju kända dansmoves. Rullstolen är typ som du kör en rullstol. Vispen är den berömda "vi steker"
Det måhända jag är speciell, jag är väldigt känslig för komplimanger. Som jag tänker eller av erfaranhet är komplimanger ofta ett sätt för många att komma på god kant med personen i fråga, så om någon ger mig en komplimangt så förväntar jag mig nästan att personen vill
ha ut någon av mig, tjänst eller annat.
Det beror också hur komplimangen ges, om någon tex säger "fan va stor du är jag blir inspirerad eller blah blah blah" känns det så väligt ytligt och jag avfärdar den komplimangen direkt, yta hör förvisso till nånting jag är intresserad av men jag vill gärna sätta mina egna mått på vad som är bra eller inte.
Säger någon däremot "fan vad snäll du är eller, jag är taksam för du hjälper mig" kann jag ta till mig komplimangen och bli glad av den.
Men faktiskt, byggningen och muskler jag med åren gett mig en avsmak för hur folk bedömmer ytan, något jag senare tid lagt mycket tankar åt. Komplimanger för yta = nej tack.
Komplimanger för egenenskaper, ja tack.
Där känner jag igen mig lite.. man ÄR ju mer sina egenskaper än sin yta. Skulle man råka bli brännskadad el liknande bor man ju fortfarande kvar.
Är ju kända dansmoves. Rullstolen är typ som du kör en rullstol. Vispen är den berömda "vi steker"
Aha.. alltså, du menar som i reaktion på feedback? Segergest? Duger en dubbelbicce..? *flex* Jag känner mig inte så hemma på dansgolvet, iaf inte krogens och begreppen du nämner.. du får lära mig isf! :thumbup:
Ja, haha, kanske är det.. tjock och ful = får va ifred. Tror fasiken det, därför jag kan få lust att va tjock och ful å blir sur över komplimanger. Även om JAG mår bra av att känna mig fin, mår man bättre av att få vara ifred, på något sätt. Faktiskt får man ju vara mer ifred om man visar i handling/yta att den inte betyder något för en.
Sedan finns det ju motsatsen - att man blivit mobbad/retad för sitt utseende och sedan inte vågar ge sig ner till hörnbutiken för att man har en bad hair day.
Personligen gillar jag komplimanger, men vågar oftast inte visa det.
Där känner jag igen mig lite.. man ÄR ju mer sina egenskaper än sin yta. Skulle man råka bli brännskadad el liknande bor man ju fortfarande kvar.
Ja det är där dilemmat kommer in, hur skall man särskilja dem som ser en för ens person och de som gillar ytan, speciellt om man kommer till dejting och relationer.
Personligen blir jag glad, men försöker rätt ofta avfärda, exempelvis ifall någon ger mig en komplimang för att jag hjälpt någon och säger att jag är snäll, kan jag svara med "äh, jag gjorde ju inget egentligen". Försöker lära mig säga tack, men jag tycker det låter så otacksamt eller nonchalant på något vis, dock är det första svaret också "hej jag är en osäker en som vill ha konfirmation och därför säger jag motsatsen till det jag vill höra i hopp om att folk ger mig mer komplimanger"
Sedan finns det ju motsatsen - att man blivit mobbad/retad för sitt utseende och sedan inte vågar ge sig ner till hörnbutiken för att man har en bad hair day.
Personligen gillar jag komplimanger, men vågar oftast inte visa det.
Fick ofta höra att jag var ful när jag gick i högstadiet, dock bekom det mig inte särskilt eftersom personerna som sa det inte direkt var ngra som jag såg upp till. Utan ofta "tuffa gänget", dvs skälvande osäkra med flackande blick från rökrutan, ängsligt uniformerade i märkeskläder. Inombords var det lätt att tänka "jaja, jag är ful men du är ju bränd..:D". Lite von oben perspektiv, men ändå..
Jag har iaf fått betydligt mer "bad hairday" ångest efter att folk uppmärksammat utseendet positivt. Vilket jag tycker är negativt.. :( Vore mer konstruktivt att kunna glädjas.
Ja det är där dilemmat kommer in, hur skall man särskilja dem som ser en för ens person och de som gillar ytan, speciellt om man kommer till dejting och relationer.
Tid. Tror jag. Om ni skrattar, har kul, personen frågar om din input ang olika saker osv. Vill man bara titta på någon gör man nog det. Tror jag?
Personligen blir jag glad, men försöker rätt ofta avfärda, exempelvis ifall någon ger mig en komplimang för att jag hjälpt någon och säger att jag är snäll, kan jag svara med "äh, jag gjorde ju inget egentligen". Försöker lära mig säga tack, men jag tycker det låter så otacksamt eller nonchalant på något vis, dock är det första svaret också "hej jag är en osäker en som vill ha konfirmation och därför säger jag motsatsen till det jag vill höra i hopp om att folk ger mig mer komplimanger"
Övar själv på "Kul att du tycker det!". För det känns ju ärligt, man bekräftar personens åsikt och försöker ta till sig det som att det just är kul att någon tycker det (även om man har svårt att just tycka att det är kul att personen tycker det, och börjar tänka knas ist). Man kan ju lägga till ett tack, men det känns ju oftare mer naturligt om det gäller en prestation än bara ett konstaterande.
Komplimanger relaterat till något bra man gör, egenskaper eller prestationer tycker jag känns betydligt roligare än slentriankommentarer om utseende. Klart man vill ha bekräftelse på utseendet också, men personligen blir jag gladare av att någon säger att man är en fin person, duktig på det man gör eller andra liknande saker. Sen betyder det också mycket när någon säger att man är fin trots att man är nyvaken, i mjukisar, håret åt alla håll och allmänt ofixad. Då tycker dom verkligen att man är fin på riktigt... *cupid*
Tid. Tror jag. Om ni skrattar, har kul, personen frågar om din input ang olika saker osv. Vill man bara titta på någon gör man nog det. Tror jag?
Låter som sunda värderingar.... Bra där Lellan
Det måhända jag är speciell, jag är väldigt känslig för komplimanger. Som jag tänker eller av erfaranhet är komplimanger ofta ett sätt för många att komma på god kant med personen i fråga, så om någon ger mig en komplimangt så förväntar jag mig nästan att personen vill ha ut någon av mig, tjänst eller annat.
Precis så är det! Av den anledningen tycker jag inte om att någon säger direkt till mig att jag gör ett bra jobb på jobbet tex, jag tycker isf mycket bättre om när någon säger en allmän komplimang tex att det ser snyggt ut i hyllorna/lagret/whatever, jättebra att det och det är fixat, osv, utan att den vet att det var jag som gjorde. Då kan jag ta åt mig på riktigt för då känns det mer äkta, inte som att personen är ute efter nånting.
Också om jag får höra på omvägar att någon gillar att jobba med mig, eller jag råkar höra något positivt om mig som någon säger till en annan och inte tror jag är bakom hörnet och råkar höra, det är good stuff.
Jag blir väldigt pressad av komplimanger om att jag är duktig på olika saker, har talang för det ena å det andra, alltså saker som man Gör, inte min personlighet. Som att jag hela tiden måste Producera ett värde.
Jag får prestationsångest av att folk tycker jag gör ett bra examensarbete, att det ska bli så kuuuul när jag tar examen och TÄNK vilka bra jobb jag kan söka och så mycket kunskap jag har och blabla. Jag hatar min kommande examen, den är bara på låtsas ffs? Det är liksom inte Examen, det är bara... jag slipper plugga mer?
mitt exjobb ska ställas ut i en utställning, och nära å kära vill naturligtvis komma å kolla, pappa har just bokat biljetter och hotell, de reser från stockholm, och det ska bli sååååå spännande att se det fantastiska arbete jag gjort!!1111 och jag känner mest att shit! Nu måste jag leverera, nu måste de få valuta för pengarna de lägger på att åka hit! tänk om de inte tyckte det var värt det?
Komplimanger relaterat till något bra man gör, egenskaper eller prestationer tycker jag känns betydligt roligare än slentriankommentarer om utseende. Klart man vill ha bekräftelse på utseendet också, men personligen blir jag gladare av att någon säger att man är en fin person, duktig på det man gör eller andra liknande saker. Sen betyder det också mycket när någon säger att man är fin trots att man är nyvaken, i mjukisar, håret åt alla håll och allmänt ofixad. Då tycker dom verkligen att man är fin på riktigt... *cupid*
Men det är ju så en godhjärtad älskvärd person växer med tiden och tar en för den man är, oavsett mjukisar och spretig (gäller då de som fortf har hår kvar) morgonfrilla, då har man hittat nåt riktigt bra.
CrazyJoeDavola
2011-04-21, 11:37
Först när jag läste tråden tänkte jag, vilka jävla i-landsproblem, "jobbigt med komplimanger". Men sedan efter att ha läst inläggen så förstår man ju att det kan vara jobbigt. Men samtidigt tycker jag nog mer synd om dem som aldrig får höra att de är vackra eller gjort något bra. Tufft år båda håll då antar jag.
Om man har svårt att ta komplimanger på ett vettigt sätt (se t.ex. Shadowfires inlägg) kan man ju alltid ta sig en funderare över hur man upplever det när man själv ger någon annan komplimanger, ärligt menade, och de slår bort det. Öh ... kanske inte helt opti. Man vill ju liksom hellre ha svaret "tack, vad glad jag blir" än "äsch" eller "nämen, jag suger ju" eller, gud förbjude, "sluta smöra/spar på sirapen". Diss de luxe.
Jag skulle önska att jag - och resten av samhället med mig - vore lite bättre på att ge komplimanger rent allmänt. Mitt intryck är att väldigt många är bättre på att framföra negativ kritik (du suger) än positiv (du är bra) och även bättre på att hantera att FÅ negativ kritik (försvara sig) än att få positiv (tacka och bli glad). Någonstans är ju det helt sjukt att det känns svårt att ge en komplimang, eller uttrycka att man uppskattar någon. Förutom att världen blir trevligare om vi uppväger mängden gnäll vi häver ur oss med motsvarande mängd trevligheter, så tror jag att det är bra för en själv att lära sig uttrycka uppskattning, och för den delen att överhuvudtaget fundera över vad man uppskattar hos andra. Själv har jag långt kvar innan det "flyter", men jag jobbar på det.
Om man har svårt att ta komplimanger på ett vettigt sätt (se t.ex. Shadowfires inlägg) kan man ju alltid ta sig en funderare över hur man upplever det när man själv ger någon annan komplimanger, ärligt menade, och de slår bort det. Öh ... kanske inte helt opti. Man vill ju liksom hellre ha svaret "tack, vad glad jag blir" än "äsch" eller "nämen, jag suger ju" eller, gud förbjude, "sluta smöra/spar på sirapen". Diss de luxe.
Jag skulle önska att jag - och resten av samhället med mig - vore lite bättre på att ge komplimanger rent allmänt. Mitt intryck är att väldigt många är bättre på att framföra negativ kritik (du suger) än positiv (du är bra) och även bättre på att hantera att FÅ negativ kritik (försvara sig) än att få positiv (tacka och bli glad). Någonstans är ju det helt sjukt att det känns svårt att ge en komplimang, eller uttrycka att man uppskattar någon. Förutom att världen blir trevligare om vi uppväger mängden gnäll vi häver ur oss med motsvarande mängd trevligheter, så tror jag att det är bra för en själv att lära sig uttrycka uppskattning, och för den delen att överhuvudtaget fundera över vad man uppskattar hos andra. Själv har jag långt kvar innan det "flyter", men jag jobbar på det.
Du har rätt, men en komplimang måste kännas äkta och genuin annars faller hela kalaset. Att ge en komplimang är en svår konst och den skall ha en grund.
Samma sak som att ge kritik, finns där ingen bas så blir det bara fel.
(jag tänker oavkorrtat på filmen "livet från den ljusa sidan" i hela den här tråden, ni som sett den fattar kopplingen direkt.)
Sen är det också så att för mycket komplimanger kan bli jobbigt också. Jag har fått ganska mycket komplimanger hela mitt liv, både för utseende och prestationer vilket gör att man utvecklar "duktig flicka-"syndromet, dvs att man ska vara bra på allt hela tiden, snygg och duktig. Sånt ställer till problem också och gör att man söker bekräftelse som på något sätt ska värdera den man är. Vilket är fel, man är ju bra oavsett om man kommer 1a, får MVG på ett prov eller är mindre attraktiv. Ju äldre jag blivit desto mer värderar jag åsikter från folk som känner mig och gillar mig för den jag är och mindre om random personers åsikter. I slutändan vill man ju att folk ska gilla en för den man är, right? *screwy*
Sen borde jag också bli bättre på att ge komplimanger. Tänker så mycket positivt om folk som jag aldrig berättar. Varför vet jag inte, det blir bara så. Tyvärr, folk borde få veta hur fina och bra dom är ibland!
Det säger sig självt att kritik i alla former (posivit eller negativ) skall ha en grund. Jag trodde inte att jag skulle behöva specificera att jag inte menade att man skall börja gå runt och spruta ur sig random blajkomplimanger bara för att.
Jag funderar lite över oron för att folk säger trevliga saker för att de vill ha något av en. Jag kan förstå den om det är så att man har dåliga erfarenheter av att många faktiskt använt det som en strategi, men jag ställer mig frågande till att det skulle vara så vanligt. Eller vad har folk för superkrafter som alla i deras omgivning vill utnyttja? Ibland tror jag också att det handlar om ens egen paranoia, att man fått lära sig att misstro den som säger något positivt, för den är förstås bara ute efter något, hur skulle man kunna tycka och. omg, SÄGA något positivt och mena det - men om någon gnäller är det klart att det är ärligt och från hjärtat. Typ.
Edit: Sedan finns det ju jääääävligt mycket mer positivt man kan säga om och till sina medmänniskor än att de är duktiga (valfri prestation) eller snygga. Det är, tycker åtminstone jag, ganska sällan som utseendet eller prestationerna på jobbet/i gymmet/wherever är det jag uppskattar mest hos personer som står mig något närmare än random gubbe från gatan.
shadowfire
2011-04-21, 12:19
...Men faktiskt, byggningen och muskler jag med åren gett mig en avsmak för hur folk bedömmer ytan, något jag senare tid lagt mycket tankar åt. Komplimanger för yta = nej tack.
Komplimanger för egenenskaper, ja tack.
Och jag har precis motsatta erfarenheter och inställning. Iofs baserat på mångårig mobbning i skolan och bra många år i vuxenlivet där jag fått utstå nedlåtande kommentarer kring mitt utseende och då uteslutande min fysik, eller icke existerande fysik kanske man ska säga. Däremot har jag alltid blivit överöst med komplimanger för min personlighet, från allt och alla sedan barnsben.
Så jag reagerar otroligt kraftigt numera när jag får en komplimang för mitt yttre. Har väldigt svårt att ta komplimanger kopplade till utseendet dock och då primärt kroppen. Dels för att jag hela tiden relaterar till att killen runt hörnet är mer tränad än mig, dels för att 20 års kommentarer om att jag är ett spinkigt litet äckel krockar med om jag nu får en kommentar att jag har en fin och vältränad kropp. Det krävs nog flera års sådana kommentarer innan jag kommer börja tro på någon där.
Shadowfire, du verkar ha en väldigt fin personlighet. Baserar det enbart på det du skrivit för jag känner dig inte. Så, nu sa jag det jag tänkt säga förut, jippi! :)
Och jag har precis motsatta erfarenheter och inställning. Iofs baserat på mångårig mobbning i skolan och bra många år i vuxenlivet där jag fått utstå nedlåtande kommentarer kring mitt utseende och då uteslutande min fysik, eller icke existerande fysik kanske man ska säga. Däremot har jag alltid blivit överöst med komplimanger för min personlighet, från allt och alla sedan barnsben.
Så jag reagerar otroligt kraftigt numera när jag får en komplimang för mitt yttre. Har väldigt svårt att ta komplimanger kopplade till utseendet dock och då primärt kroppen. Dels för att jag hela tiden relaterar till att killen runt hörnet är mer tränad än mig, dels för att 20 års kommentarer om att jag är ett spinkigt litet äckel krockar med om jag nu får en kommentar att jag har en fin och vältränad kropp. Det krävs nog flera års sådana kommentarer innan jag kommer börja tro på någon där.
Jag förstår din bakrund, men gör så här att du jämför dig med andra in din egen ålder och se var de står idag, så ser du snabbt att du faktiskt har massor att ge.
Sen att du kör en tjejbil (om du har mercan kvar) är öppet för diskussom :)
shadowfire
2011-04-21, 12:33
Shadowfire, du verkar ha en väldigt fin personlighet. Baserar det enbart på det du skrivit för jag känner dig inte. Så, nu sa jag det jag tänkt säga förut, jippi! :)
nej, men inte skulle väl jag... :em:
lol :P
Jag förstår din bakrund, men gör så här att du jämför dig med andra in din egen ålder och se var de står idag, så ser du snabbt att du faktiskt har massor att ge.
Försöker, men det är faen inte alltid så lätt :D
Provade att träna med Jörgen i somras och tänkte att det skulle boosta självförtroendet, men det sket sig duktigt då jag blev uppägd som vanligt på läktaren. :D ... haha, nej men visst, byggarvärlden är väldigt ytlig med. Lite för mycket yta i vissa fall där fakebränna, synliga ådror och gaspkläder gäller. Ställer man sig istället i paritet till random 30-taggare på stan så får man ett annat perspektiv.
Sedan ska man kanske helst bygga upp ett självförtroende baserat på sitt eget omdöme och inte andras kommentarer eller "betyg" av en. Lättare sagt än gjort kanske.
ps: mercan är såld sedan förra året haha.... ds.
nej, men inte skulle väl jag... :em:
lol :P
Försöker, men det är faen inte alltid så lätt :D
Provade att träna med Jörgen i somras och tänkte att det skulle boosta självförtroendet, men det sket sig duktigt då jag blev uppägd som vanligt på läktaren. :D ... haha, nej men visst, byggarvärlden är väldigt ytlig med. Lite för mycket yta i vissa fall där fakebränna, synliga ådror och gaspkläder gäller. Ställer man sig istället i paritet till random 30-taggare på stan så får man ett annat perspektiv.
Sedan ska man kanske helst bygga upp ett självförtroende baserat på sitt eget omdöme och inte andras kommentarer eller "betyg" av en. Lättare sagt än gjort kanske.
ps: mercan är såld sedan förra året haha.... ds.
Jo men du får ju jämförfa dig med medelsvensson där på Solhusgatan inte Jörgen eller annan referens, jörgen har ju en massa års erfarenhet, plus att han är en dryg skåning (no offence).
Så förstår du snabbt att du ligger långt över medel, och du skall defitivt skita i extremisterna i byggning och se förbi yta och utseende. Du kommer då inte bygga upp en fasad och de vänner eller relationer du har är då på en genuin grund av din person och inte hur du ser ut. DVS en bra grund för goda vänner och långvariga relationer.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.