Visa fullständig version : CNS och träningsrelaterad stress
Mycket intressant artikel:
http://www.ampedtraining.com/2011/exercise-science/cns-handle-stress
Ha! Den där satt jag och läste över en kopp te alldeles nyss. Indeed intressant.
Intressant artikel. Låter rimligt också, särskilt:
Noakes goes as far as to suggest that fatigue may be entirely a sensation or emotion, rather than a physical issue:
Hence the novel suggestion is that the conventional understanding of fatigue is flawed because it makes no distinction between the sensation itself and the physical expression of that sensation which, we suggest, is the alteration in the subconsciously regulated pacing strategy consequent on changing motor unit recruitment/derecruitment by the CNS.
When you become fatigued during exercise, your perceived difficulty increases — this is why RPE scores can so accurately determine how tired we are.
Vilket stämmer överens med egna erfarenheter:
Slutade innan böjen som sådan blev jobbig. Utan snarare som om jag var trött i hela kroppen & huvudet och inte orkade träna mer. Hade jag bara haft orken var benen & bålen inga problem. Underlig känsla.
Lite som frontböjen häromdagen. Är inte trött i musklerna utan orkar bara inte ta i. 110 kg körde jag på för någon vecka sedan.
Stoppböj är psykologskt jobbigt (...) Att köra många tunga set böj är riktigt jobbigt för pannbenet
Just det med att mentalt orka ta i. Såvida det inte är helt muskulärt tokfail, men det är inte så ofta det som är problemet i min erfarenhet.
Stefan J
2011-04-05, 14:15
"If you look at the origins of the myth, the HIT and Hardgainer schools of thought, they can best be summarized as fear of training hard. You label yourself a genetic handicap and thus have an excuse for failure. Labeling is everything. What you believe about yourself is what you become."
Detta är precis vad jag alltid tänkt om folk som babblar om genetiskt max. Det är ofta folk som aldrig tränat hårt, inte är beredda att träna hårt och letar ursäkter för att de inte får god utdelning av sin träning. Alla kan inte bli elitidrottsmän såklart, men nästan alla skulle kunna bli mycket bättre än de är idag med lite jävlaranamma.
I övrigt en mycket intressant artikel. Det är precis sånt här man behöver höra när det känns lite motigt på gymmet, har lite småvärk, olust att träna och undrar om man kör på för hårt.
Jag gillar som sagt artikeln även om jag värjer mig mot Macho-/Hårdkärna-babblet som läcker igenom mot slutet i den.
Min personliga erfarenhet stämmer dock väl överens med artikelns huvudspår nämligen att kroppen fortsätter att leverera fina pass och bra ökningar långt förbi den gräns huvudknoppen sätter för bekvämlighet. Nu menar jag dock inte att man ska tvinga sig själv genom saker man verkligen inte vill bara för att, utan att man tjänar på att jobba med sig själv i väldigt hög utsträckning. Att komma in i arbetsläget mentalt och se till att få passen gjorda och att göra allt som är möjligt idag bara.
Min erfarenhet är även att det nästan aldrig känns bra att träna. Det är några få lyxpass där allt går lätt. Resten av alla arbetsset innebär att man får lov att övervinna alla nej-signaler sprungna ur kroppens vila!-signaler.
Jag gillar som sagt artikeln även om jag värjer mig mot Macho-/Hårdkärna-babblet som läcker igenom mot slutet i den.
Min personliga erfarenhet stämmer dock väl överens med artikelns huvudspår nämligen att kroppen fortsätter att leverera fina pass och bra ökningar långt förbi den gräns huvudknoppen sätter för bekvämlighet. Nu menar jag dock inte att man ska tvinga sig själv genom saker man verkligen inte vill bara för att, utan att man tjänar på att jobba med sig själv i väldigt hög utsträckning. Att komma in i arbetsläget mentalt och se till att få passen gjorda och att göra allt som är möjligt idag bara.
Min erfarenhet är även att det nästan aldrig känns bra att träna. Det är några få lyxpass där allt går lätt. Resten av alla arbetsset innebär att man får lov att övervinna alla nej-signaler sprungna ur kroppens vila!-signaler.This!
Kan nog läsas både en och fem ggr :)
hejhopp79
2011-04-05, 14:31
Mycket intressanta kopplingar mellan kropp och hjärna. Vi påverkar så mycket mer neurologiska och hormonella förändringar med våra tankar och känslor än vi tror.
Uppdelningen i kropp och hjärna är när det kommer till kritan egentligen bara en illusion. Det är samma sak
hejhopp79
2011-04-05, 14:33
Min erfarenhet är även att det nästan aldrig känns bra att träna. Det är några få lyxpass där allt går lätt. Resten av alla arbetsset innebär att man får lov att övervinna alla nej-signaler sprungna ur kroppens vila!-signaler.
Word.
Det är en stor anledning till att träning ger mig så mycket; självdisciplinen och "grit" som det utvecklar. Man känner verkligen att man uträttat något ganska betydelsefullt på en personlig nivå, när man kämpat sig igenom ett gäng tuffa övningar/ett tufft konditionspass på gymmet och konstant spränger gränser som andra inte orkar spränga, som relaterar till vad man tror sig orka.
Intressant artikel!
Frågan jag ställer mig är hur långt jag vågar trycka ned min form. Det är förbaskat skönt att ta en vecka med lite lättare vikter ibland för att få fart på tåget igen. Få igång skallen och kroppen igen.
Hur ser ni på deload-veckor ?
Rikard Jansson
2011-04-05, 14:48
Tror att artikeln har rätt om att det ofta är mer mentalt än fysiskt. För hobbygymmare.
Kör man tung bänk två gånger i veckan, och ett semi-tungt pass till på det, med en massa komplement-övningar, och fyller resten av veckans dagar med tung böj och mark så tror jag man kan köra brinnande in i väggen på mer än det mentala planet.
Intressant artikel!
Frågan jag ställer mig är hur långt jag vågar trycka ned min form. Det är förbaskat skönt att ta en vecka med lite lättare vikter ibland för att få fart på tåget igen. Få igång skallen och kroppen igen.
Hur ser ni på deload-veckor ?Jag vet inte. Det är nog bra om man är för sliten, men personligen är jag långt ifrån det stadiet. Jag tycker vilodagar är jobbigare än träningsdagar då jag bara går runt och är frustrerad i längtan till nästa pass.
Intressant artikel!
Frågan jag ställer mig är hur långt jag vågar trycka ned min form. Det är förbaskat skönt att ta en vecka med lite lättare vikter ibland för att få fart på tåget igen. Få igång skallen och kroppen igen.
Hur ser ni på deload-veckor ?
Jag har två huvudgrepp på den problematiken:
1) Min form är alltid nedtryckt utom när tävlingen närmar sig, då börjar den komma tidigt tävlingsveckan och "drabbar" mig på tävlingsdagen. (Om inget sket sig.) Jag försöker hålla den så att den nedtränade formen ändå är svagt på uppåtgående ungefär mitt i en träningsperiod mellan två tävlingar. Inbyggt i detta finns både "enload"- och "deload"-veckor, dvs man manipulerar antingen volym-, intensitet- eller både och (total stress) så att trenden överlag är rätt. En deload-vecka är då en helt vanlig vecka, men med något lägre volym vilket är verkligen inte är en semestervecka. Man får ha is i magen.
2) Ibland köttar man dock ihop och blir verkligt dålig. Då blir det för mig en semestervecka i form av 3 pass med 3x3 @ 70-80% må, on och to mer resten av veckan ledig. Måndagspasset brukar kännas som bly, onsdagspasset smakar brunt (lättare) och torsdagen är man bara dålig. Veckan efter brukar min form vara bra. Detta är dock en nödstrategi för att inte ta ut mer än vad som ger god nettoeffekt.
hejhopp79
2011-04-05, 14:52
Jag börjar spontat fundera på alla som taggar till sig med PWO's och koffein innan träning. Det om något förhöjer ju stress-responsen och kanske leder till att man blir sliten, då den psykologiska och/eller kroppsliga reaktionen på träningen kan påverkas negativt.
Samtidigt kan peppen från PWO's sannolikt övervinna det här och istället göra att vikterna känns lättare.
Tror att artikeln har rätt om att det ofta är mer mentalt än fysiskt. För hobbygymmare.
Kör man tung bänk två gånger i veckan, och ett semi-tungt pass till på det, med en massa komplement-övningar, och fyller resten av veckans dagar med tung böj och mark så tror jag man kan köra brinnande in i väggen på mer än det mentala planet.
Jag är inte helt med på vad du menar med För hobbygymmare.
Jag börjar spontat fundera på alla som taggar till sig med PWO's och koffein innan träning. Det om något förhöjer ju stress-responsen och kanske leder till att man blir sliten?
Min egen erfarenhet (återigen) är att jag går bättre långsiktigt om jag låter bli PWO:s och endast använder helt vanligt koffein (i rimlig mängd) på de värsta toppningspassen och på viktiga tävlingar. Annars tycker jag att jag tar ut mer kortsiktigt än jag kan få tillbaka långsiktigt.
Rikard Jansson
2011-04-05, 14:54
Jag är inte helt med på vad du menar med För hobbygymmare.
Kan ha varit ett dåligt ordval. Discobyggare? Jag tror iaf det finns en reell risk för styrkelyftare att överträna CNS.
Kan ha varit ett dåligt ordval. Discobyggare? Jag tror iaf det finns en reell risk för styrkelyftare att överträna CNS.
Skulle du vilja utveckla det mer? Jag försöker skriva det här så att det inte framstår som ett ifrågasättande av din åsikt.
Jag har inte själv lyckats med något sådant som har med träningen att göra. Däremot strular min sömn ibland och då kan jag vara rätt stekt. Jag har även bränt upp låren duktigt genom att böja lite för hårt fyra pass i veckan en period; det löste sig dock med en enda vecka piano.
Rikard Jansson
2011-04-05, 15:07
Jag åsyftade min egen period januari - nyligen, där jag körde (bänk); 80x7x3, 100x1, 92.5x3x3, för att höja med 2 kg varje pass i sjuorna samt 2.5 på ettan och treorna. Till slut så blev det att man drog i sig typ 5 stycken treo varje pass, tre gånger rekommenderad dos PWO, och taggade som fan etc, bara för att klara av nästkommande set. Slog set-pb 5-6 pass i rad, samt RPB 2-3 pass, detta trots att jag egentligen var sliten som fan. Efteråt testade jag 130, klarade det 17 januari tror jag, och emellan då och nu så har jag inte klarat 120+, maxade en sexa på 100, ja du vet ju bakgrunden. Det kan ju ha varit p.g.a. mental svaghet, men det tror jag inte. Är alltid exceptionellt självsäker i gymmet och tänker "det här är ju ingenting", helt otvingat. Det blev helt enkelt bara tyngre och tyngre. Detta trots viloåtgärder för att vila upp musklerna. Edit; och då körde jag ändå bara 2 pass i veckan, utan komp-övningar
Jag åsyftade min egen period januari - nyligen, där jag körde (bänk); 80x7x3, 100x1, 92.5x3x3, för att höja med 2 kg varje pass i sjuorna samt 2.5 på ettan och treorna. Till slut så blev det att man drog i sig typ 5 stycken treo varje pass, tre gånger rekommenderad dos PWO, och taggade som fan etc, bara för att klara av nästkommande set. Slog set-pb 5-6 pass i rad, samt RPB 2-3 pass, detta trots att jag egentligen var sliten som fan. Efteråt testade jag 130, klarade det 17 januari tror jag, och emellan då och nu så har jag inte klarat 120+, maxade en sexa på 100, ja du vet ju bakgrunden. Det kan ju ha varit p.g.a. mental svaghet, men det tror jag inte. Är alltid exceptionellt självsäker i gymmet och tänker "det här är ju ingenting", helt otvingat. Det blev helt enkelt bara tyngre och tyngre. Detta trots viloåtgärder för att vila upp musklerna. Edit; och då körde jag ändå bara 2 pass i veckan, utan komp-övningar
Ja? Det jag ser då är: du toppade ur din nuvarande potential och fortsatte sedan att träna ner dig. Att göra så med en allt annat än ideal programmering i kombination med PWO är väl verkligen precis just det hobby-byggare gör om något? Att toppa ut i maxsinglar samtidigt som du sänker veckovolymen är ju exakt vad en toppning är; det går ett par veckor under vilka du får neuronala anpassningar som driver styrkefronten framför dig. Men samtidigt jobbar totalvolymen med att konvertera dina explosiva muskelfibrer till svagare och uthålligare sådana och tillslut har du nått peaken av produkten av din neuronala effekt och den muskelfibersammansättning du har. Då är det stopp.
hejhopp79
2011-04-05, 15:21
Kan ha varit ett dåligt ordval. Discobyggare? Jag tror iaf det finns en reell risk för styrkelyftare att överträna CNS.
Det var ju just det artikeln handlade om i o f s. Författaren har gett sina argument, vilka är dina?
Rikard Jansson
2011-04-05, 15:24
Jag tror jag kan ha missuppfattat artikeln.
hejhopp79
2011-04-05, 15:26
Någonting jag skulle vilja påpeka dock att konstant, hård styrketräning förmodligen funkar bra om man har tränat ett tag och vant sig vid en viss volym, MEN det kräver sannolikt optimal återhämtning i form av 7-8 h timmar sömn per natt och hyffsad kost.
Börjar man slarva och sover 5 h någon natt efter ett aptungt pass och ska på det igen nästa dag så kan det nog bli problem på sikt.
Rikard Jansson
2011-04-05, 15:33
Hurril; så när borde man lägga tävlingen vid denna toppning? Efter lång tid av grundträning där man ännu inte kört något tyngre än femmor på 10RM, eller när man nyligen börjat stegra till att köra 5RM, eller när man redan persat 1RM?
Hurril; så när borde man lägga tävlingen vid denna toppning? Efter lång tid av grundträning där man ännu inte kört något tyngre än femmor på 10RM, eller när man nyligen börjat stegra till att köra 5RM, eller när man redan persat 1RM?
Det är ju ett annat ämne och ditt inlägg innehåller en mängd saker där min syn verkar skilja sig från din. Exempelvis vet jag inte vad som menas med Grundträning som alla slänger sig med till höger och vänster.
En toppning efter en längre arbetsperiod kan gå på ett par veckor bara. Detta är något man man kan göra på en massa olika vis och det skiljer sig lite från lyftare till lyftare, om man använder utrustning eller ej och hur pass lång (och bra) sammanhållen träningsperiod man har.
creperiet
2011-04-05, 15:41
Det här är ett viktigt och än så länge ganska outforskat ämne som jag hoppas blir mer upptäckt framöver. Det är viktigt att belysa träningen ur fler synvinklar än den muskulära.
kettlebellGuden
2011-04-05, 16:10
Mycket intressanta kopplingar mellan kropp och hjärna. Vi påverkar så mycket mer neurologiska och hormonella förändringar med våra tankar och känslor än vi tror.
Uppdelningen i kropp och hjärna är när det kommer till kritan egentligen bara en illusion. Det är samma sak
Finns det ens någon i den moderna världen som tror på någon sådan uppdelning?
hejhopp79
2011-04-05, 16:44
Finns det ens någon i den moderna världen som tror på någon sådan uppdelning?
Ja, väldigt många.
Den kanske inte alltid är explicit, men ändock implicit.
kettlebellGuden
2011-04-05, 17:02
Ja, väldigt många.
Den kanske inte alltid är explicit, men ändock implicit.
Intressant. Där lärde man sig något nytt idag. Jag trodde alla tränande var högst medvetna om att nervsystemet och hormonsystemen var ungefär allt där är i grunden.
Det är ju ett annat ämne och ditt inlägg innehåller en mängd saker där min syn verkar skilja sig från din. Exempelvis vet jag inte vad som menas med Grundträning som alla slänger sig med till höger och vänster.Jag förknippar grundträning med en högvolymfas som lägger grunden till intensitetsfasen inför t ex en viktig tävling. Jag använder sällan ordet, men det är vad jag var förknippar det med.
hejhopp79
2011-04-05, 17:39
Intressant. Där lärde man sig något nytt idag. Jag trodde alla tränande var högst medvetna om att nervsystemet och hormonsystemen var ungefär allt där är i grunden.
Du frågade först och främst om det finns någon i den "moderna världen" och för det andra tror jag verkligen inte att majoriteten som tränar har någon koll överhuvudtaget på vare sig hormoner eller nervsystem. Förutom klyschor som alla kan/tror sig kunna.
Att psyke och soma fortfarande betraktas som olika saker, är ju högst uppenbart inom medicin och mycket forskning. Förutom experter på området som vet sanningen, förstås. Man antar d v s ofta implicit att det är olika saker. Det är inte nödvändigtvis något man är medveten om, men det finns ett paradigm som varit rådande i evigheter, som dikterar kropp och psyke som olika saker.
Jag är väl en typisk mindset failare.. Händer minst en gång i veckan när jag går upp mot 90% av 1rm i mark att jag failar redan mentalt och taggar till som fan, ner mot stången men får inte ut nån kraft, ni verkar tycka att man skall "kämpa på" bara vilket jag undrar lite över, när huvudet säger nej så starkt att vikten inte ens rubbas (fast jag teoretiskt sätt klart åtminstonde borde få den till knäna eller dyl.) trots taggat medvetet tänk, hur kan man gå runt detta? Vore intressant om nån hade någon träningsmetod för att "klara att faila" på riktigt så att man iaf har chansen att lyckas!
kettlebellGuden
2011-04-05, 18:00
Jag är väl en typisk mindset failare.. Händer minst en gång i veckan när jag går upp mot 90% av 1rm i mark att jag failar redan mentalt och taggar till som fan, ner mot stången men får inte ut nån kraft, ni verkar tycka att man skall "kämpa på" bara vilket jag undrar lite över, när huvudet säger nej så starkt att vikten inte ens rubbas (fast jag teoretiskt sätt klart åtminstonde borde få den till knäna eller dyl.)
teori och praktik är så ofta olika saker. Jag förstår inte någon mening med att försöka pressa sig igenom något som verkligen inte går.. ser mest ut som stor skaderisk för min del. Gör det någon skillnad om du lyfter den vikten nu eller om 5 år?
Nej, inte alls, taggat av helt med viktkåtheten efter lite skador faktiskt! Men bara snöpligt när säg 160 inte rubbas från marken när 1rm är 180.. Ofta är det inte vikter som muskulärt är "omöjliga" utan alltså bara att jag inte får med hjärnan i lyftet.
Är inte ute efter att köra så att jag fular upp saker utan släpper redan nu om formen känns fallande under ett lyft. Vill helt enkelt bara kunna prova för att se om formen faktiskt faller överhuvudtaget om jag nu skulle kunna klara den första aktiveringen
Nej, inte alls, taggat av helt med viktkåtheten efter lite skador faktiskt! Men bara snöpligt när säg 160 inte rubbas från marken när 1rm är 180.. Ofta är det inte vikter som muskulärt är "omöjliga" utan alltså bara att jag inte får med hjärnan i lyftet.
Vikträdsla? Och därefter rädsla för vikträdslan?
Mitt recept har varit att backa och arbeta upp vikten gradvis för att i ett lugnt och behagligt tempo vänja mig vid högre vikter.
Mycket intressant läsning. För en tid sedan körde jag 2ggr tung bänk i veckan och då gick det helt ok, men när jag la in ett tredje så gick det sämre på alla passen. Efter ett tag av stagnation däremot så började öka igen, och då var det inte så att jag hade träningsverk tidigare eller något, utan det gick bara inte att ta fler rep, musklerna bara vägrade fastän det kändes som att dom var oansträngda. Så adaption av CNS ser jag som en fullkomlig möjlighet.
Detta med emotionell stress låter troligt även det. Idag hade jag tex ett slutprov i fysik. I fredags bänkade jag 120x6 i första set och det kändes tungt ut av satan och jag var stressad inför provet, men idag efter att provet gått bra så klarade jag av en 120x9 och det fanns säkert 1 till i mig. Detta har jag även märkt efter andra perioder då det har varit mycket stressigt.
Man kanske ska fixa så att andra lastar på vikter åt en och man går med ögonbinda :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.