Visa fullständig version : Socialisera med folk som inte har samma intressen?
Detta är något jag finner oerhört "svårt" emellanåt för vad fasen ska man snacka om egentligen? Eftersom mina intressen inte är vanliga i Sverige stannar ofta nivån på "ahaa, men vad häftigt/roligt!", på gott och ont. Likaså har jag problem att bara umgås, d.v.s. man inte samlas för en händelse exempelvis match, träningspass etc. utan man samlas bara för att umgås. Lider inte av det nämnvärt utan det är bara en sak jag funderat över. Är jag ensam om detta och socialt missanpassad eller känner andra igen sig?
Livankaret
2011-03-28, 08:41
Det får mig att tänka på min svärfar haha, jag tycker bra om honom och han om mig hoppas jag men vi har verkligen inte ett ord att säga varandra. I dagsläget har vi accepterat våra olikheter och försöker i möjligaste mån att undvika att vara ensamma med varandra. Blir jag lämnad ensam med gubben så ställer jag mig upp och går iväg och tvärt om. Eskalerat så pass att våra familjer försöker hitta ämnen vi båda ska vara intresserade av och som vi kan prata om vid matbordet, häromdagen drog min svärmor till med: - Jahapp, vet ni om att ni båda har varit scouter en gång i tiden och så satt hon tyst och tittade på oss båda. :D Tragikomiskt på många vis.
Jag behöver lära mig det här med känner jag.
Minimjölk
2011-03-28, 08:42
Det låter högst normalt. Det är dock en förmåga du kan träna upp. Försök identiifera gemensamma beröringspunkter samt intressen, det måste finnas något.
Alltifrån hobbies, relation, var man kommer ifrån, ålder, kön etc kan ju vävas in. Hittar man verkligen ingenting får man börja nysta i aktuella händelser eller varför inte klassikern, vädret!
Du kan också träna på hur intresserad du är i andras berättelser. Ävenm om det inte är ett ämne som intresserar dig per sé kommer ju dina insikter i ämnet hjälpa dig att ställa kluriga motfrågor och vissa ett intresse. Det aksnke visar sig att den andre personen intresse faktiskt är intressant och något du vill födjupa dig inom?
Beskriv också gärna vad du menar med at tbara umgå. Normalt sätt träffar jag bara folk jag känner för att "umgås". De gånger jag träffar folk som jag inte känner så bra är det alltsom oftast (alltid?) i samband med någon event eller kring någon person som man kan diskutera runt innan man kommer igång.
Som med mycket annat gäller det att öva och du kommer märka att du blir bättre. Var finurlig och lär dig lyssna och läsa av vad männsikor uppskattar att prata om.
är man socialt kompetens och inte så inskränkt så borde man kunna konversera med de flesta. observera att detta inte är en förolämpning. det förstnämnda kan man lära sig. det sistnämnda, ja om träning/bilar/datorer är det enda man kan prata om så har man lite problem ;)
Jag finner inga svårigheter att prata med människor som har från mig vitt skilda intressen och åsikter. för någon vecka sen satt jag och pratade IT-utveckling en god stund, fastän jag inte ens äger en tocken däringa ajfån
Jag tycker att det är svårt. Det hänger ihop med min ovana att gärna prata om mig själv. Försöker dock öva på att konversera med andra på deras planhalva. Det kan vara lite knepigt, men har man lite tid kan man genom frågor hitta något de är intresserade av. Personen kanske renoverar sitt hus, reser mycket eller nyligen, tittar mycket på film, har barn eller djur, samlar på frimärken eller whatever. Det gäller att hitta det där och fråga om det. Frågorna behöver inte ens vara särskilt insatta eller intelligenta. Oftast gillar folk att berätta, och du framstår som en trevlig person om du bara lyssnar och frågar.
Nordenator
2011-03-28, 09:06
Så länge folk faktiskt har några intressen att tala om brukar det gå bra. När jag möter personen som till synes bara har tagit sin vardag till en helt genomsnittlig nivå blir det däremot klurigare för mig. Jag personligen har inte sett den nya svenska filmen, hört de nya pophitsen, läst den nya deckaren och testat det nya sextiokronersvinet. Jag är helt obrydd om liknande, och har därav enklare att snacka med folk som har intressen som sträcker sig aningen djupare, oavsett av vad det nu är. Sen underlättar det ju förstås om intressen överlappar till en viss grad, men jag kan sitta och snacka militärtjänstgöring med någon även fast jag själv inte ens mönstrat. Jag har däremot absolut ingenting att tillägga rörande Britney Spears nya platta och går helst bara därifrån.
Folk gillar att prata om sig själva. Hittar du inget intressant att konversera kring så låt motparten spinna på...
Nästan alla ämnen blir intressantare ju mer man lär sig om dem, så det är väl bara att möta dem med en god portion nyfikenhet.
Folk gillar att prata om sig själva. Hittar du inget intressant att konversera kring så låt motparten spinna på...
Det jag gillar med Norrland är att har man inget att säga kan man umgås tysta utan att det gör något. För om motparten inte heller är intresserad av kallprat så blir det ju tvärtyst.
Det låter högst normalt. Det är dock en förmåga du kan träna upp. Försök identiifera gemensamma beröringspunkter samt intressen, det måste finnas något.
Alltifrån hobbies, relation, var man kommer ifrån, ålder, kön etc kan ju vävas in. Hittar man verkligen ingenting får man börja nysta i aktuella händelser eller varför inte klassikern, vädret!
Du kan också träna på hur intresserad du är i andras berättelser. Ävenm om det inte är ett ämne som intresserar dig per sé kommer ju dina insikter i ämnet hjälpa dig att ställa kluriga motfrågor och vissa ett intresse. Det aksnke visar sig att den andre personen intresse faktiskt är intressant och något du vill födjupa dig inom?
Beskriv också gärna vad du menar med at tbara umgå. Normalt sätt träffar jag bara folk jag känner för att "umgås". De gånger jag träffar folk som jag inte känner så bra är det alltsom oftast (alltid?) i samband med någon event eller kring någon person som man kan diskutera runt innan man kommer igång.
Som med mycket annat gäller det att öva och du kommer märka att du blir bättre. Var finurlig och lär dig lyssna och läsa av vad männsikor uppskattar att prata om.
Problemet är nog att jag är katastrofalt dålig på att kallprata eftersom jag ärligt talat inte bryr mig vidare mycket om folk jag inte känner och jag redan vet sedan innan har samma intressen. Men det blir lite som att skjuta sig själv i foten, om jag inte kallpratar, hur ska jag veta om de blir intressanta längre fram? Fått höra av släktingar att jag liknar min farfar som säger något när han har något att säga, men är tyst när han inte har något att säga, d.v.s. inget prat för pratandets skull.
är man socialt kompetens och inte så inskränkt så borde man kunna konversera med de flesta. observera att detta inte är en förolämpning. det förstnämnda kan man lära sig. det sistnämnda, ja om träning/bilar/datorer är det enda man kan prata om så har man lite problem ;)
Jag finner inga svårigheter att prata med människor som har från mig vitt skilda intressen och åsikter. för någon vecka sen satt jag och pratade IT-utveckling en god stund, fastän jag inte ens äger en tocken däringa ajfån
No hard feeling! Frågade och får vänta mig svar på tal då :thumbup:
Att det finns en del att jobba på gäller väl för det flesta, mig inkluderat. T.ex. har jag funderat över varför jag knappt har några tjejer som vänner och de tjejer jag är vän/bekanta med är lite grabbiga av sig. För när det gäller att ha tjejer som vänner är jag helt lost vad gäller samtalsämnen. Ska man snacka tamponger och smink eller vad fan? Tamponger använder jag ju inte och smink utöver svarta streck under ögonen intresserar mig inte.
Jag tycker att det är svårt. Det hänger ihop med min ovana att gärna prata om mig själv. Försöker dock öva på att konversera med andra på deras planhalva. Det kan vara lite knepigt, men har man lite tid kan man genom frågor hitta något de är intresserade av. Personen kanske renoverar sitt hus, reser mycket eller nyligen, tittar mycket på film, har barn eller djur, samlar på frimärken eller whatever. Det gäller att hitta det där och fråga om det. Frågorna behöver inte ens vara särskilt insatta eller intelligenta. Oftast gillar folk att berätta, och du framstår som en trevlig person om du bara lyssnar och frågar.
True true, kloka ord!
Det jag gillar med Norrland är att har man inget att säga kan man umgås tysta utan att det gör något. För om motparten inte heller är intresserad av kallprat så blir det ju tvärtyst.
Nackdelen är att det brukar hända när man sitter naken, svettig och full bland ett gäng andra grabbar.
cirkelrak
2011-03-28, 09:22
Det jag gillar med Norrland är att har man inget att säga kan man umgås tysta utan att det gör något. För om motparten inte heller är intresserad av kallprat så blir det ju tvärtyst.
Tills någon säger "Pinsam tystnat" och man bara vill slå honom i ansiktet.
Stefan J
2011-03-28, 09:23
Detta är något jag finner oerhört "svårt" emellanåt för vad fasen ska man snacka om egentligen? Eftersom mina intressen inte är vanliga i Sverige stannar ofta nivån på "ahaa, men vad häftigt/roligt!", på gott och ont. Likaså har jag problem att bara umgås, d.v.s. man inte samlas för en händelse exempelvis match, träningspass etc. utan man samlas bara för att umgås. Lider inte av det nämnvärt utan det är bara en sak jag funderat över. Är jag ensam om detta och socialt missanpassad eller känner andra igen sig?
Du är verkligen inte ensam.
Umgänge som sådant intresserar mig inte ett dugg, då ska man inte göra det heller. Visst kan man träna sig till att umgås och kallprata, men om man inte tycker det är roligt från början, varför ska man göra det? De flesta man stöter på har inget intressant att säga ändå, de är stöpta i samma form och säger samma saker. Det blir oftast en dryg sammanfattning om hur duktiga de är, vad de gjort, vad de pluggar, vad de vill jobba med, vad de vill göra osv osv. Jag jag jag jag och åter jag. De är som en god vän till mig uttryckte det: Själlösa.
Räcker finfint med sambo, träning och allt skit man snackar med sina träningskamrater, eventuellt att man tar o går och käkar ihop efter träningen.
Fan ska man sitta och tvångsumgås med någon för? Finns så mycket annat roligt att göra :)
Fan ska man sitta och tvångsumgås med någon för? Finns så mycket annat roligt att göra :)
Jag håller generellt med, men man befinner sig ibland med personer man måste umgås med av en eller annan anledning. Jobbet är väl det främsta exemplet, men även som någon nämnde släktingar, och vänners vänner osv. Just när det kommer till personliga relationer tycker jag att man kan anstränga sig lite för andra. Jag skulle bli lite ledsen om min partner inte ansträngde sig åtminstone lite för att samtala med min familj eller mina vänner.
Snäppet värre är folk (kollegor) som beter sej som skitstövlar,
och förväntar sej att man är trevlig tillbaka ........
Stefan J
2011-03-28, 09:31
Jag håller generellt med, men man befinner sig ibland med personer man måste umgås med av en eller annan anledning. Jobbet är väl det främsta exemplet, men även som någon nämnde släktingar, och vänners vänner osv. Just när det kommer till personliga relationer tycker jag att man kan anstränga sig lite för andra. Jag skulle bli lite ledsen om min partner inte ansträngde sig åtminstone lite för att samtala med min familj eller mina vänner.
Jo visst måste man ibland bjuda till. Men isåfall för näras skull. På jobbet tänker jag verkligen inte sitta och lyssna på/delta i diskussionen när kollegan för 100:e gången berättar om vad hennes barn gjorde i helgen, eller att de renoverat huset, att hunden pinkat en extra stor skvätt osv osv :)
Det märks kanske att sånt här vredgar mig? Haha.
Sägs något skoj/intressant är jag givetvis med och deltar i diskussioner. Men jag deltar inte i det sociala spelet.
Sedan kan jag tycka det är vore elakt av dig att tvinga din partner vara med om dina föräldrar bara gaggar och tråkar ut honom, och du ser att han uppenbarligen lider :D Nu tror jag dock att du har trevliga föräldrar, så det blir säkert inga problem där.
grondahl
2011-03-28, 09:44
En tips är att börja från grundpremissen att tjejer har egna intressen utöver mens-hantering och smink.
T.ex. har jag funderat över varför jag knappt har några tjejer som vänner och de tjejer jag är vän/bekanta med är lite grabbiga av sig. För när det gäller att ha tjejer som vänner är jag helt lost vad gäller samtalsämnen. Ska man snacka tamponger och smink eller vad fan? Tamponger använder jag ju inte och smink utöver svarta streck under ögonen intresserar mig inte.
Att lära sig att lyssna är en bra egenskap. Folk gillar ofta att prata om sig själva och då är det ju bara att lyssna och komma med lite följdfrågor. Dom flesta mäniskor är ganska intressanta om man låter dom hålla på ett tag. Visar man att man är intresserad så öppnar sig den andra parten gärna och då kan det bli en mer intressant diskussion än bara kallprat. Gillar den andra personen inte att prata så är det ju inget fel i tystnad heller.
Tror det är en förmåga som tar ett tag att bygga upp, just att hitta ämnen att konversera om. Jag finner det själv oerhört svårt, men en god vän till mig ( som även reser mycket i arbetet och träffar människor) har det väldigt lätt att bara börja prata med vem som helst utan problem och att det dessutom blir en trevlig stund för bägge.
Annars får du ta till det beprövade knepet :thumbup:
http://2.bp.blogspot.com/_KMDXzZZzFTg/SKH-dihQk9I/AAAAAAAAADE/JVMX1Qw2VqI/s400/%C3%96l.jpg
En tips är att börja från grundpremissen att tjejer har egna intressen utöver mens-hantering och smink.
Ze waz ö joke!
Minimjölk
2011-03-28, 11:14
Att lära sig att lyssna är en bra egenskap. Folk gillar ofta att prata om sig själva och då är det ju bara att lyssna och komma med lite följdfrågor. Dom flesta mäniskor är ganska intressanta om man låter dom hålla på ett tag. Visar man att man är intresserad så öppnar sig den andra parten gärna och då kan det bli en mer intressant diskussion än bara kallprat. Gillar den andra personen inte att prata så är det ju inget fel i tystnad heller.
Precis och om jag förstår det rätt så anser inte trådskaparen heller att det är ett problem att bara sitta tyst? Finns det ingenting att prata om och båda trivs med det så är det ju fine. Problemet är snarare om man själv vill hålla igång en konversation och man inte får igång den andre. jag känner igen mycket av dessa problemen med min svärfar som är av typen. Sitta och lyssna och sällan berätta något mer än standardfrågorna och svaren. När vi träffas vet vi var vi har varandra och det blir inte så mycket prat, mano-o Mano men å andra sidan är det hans still som jag accepterat. han är likadan mot alla och uppskattar tystnad och egen tid. kan dock bli lite frustrerande i vissa lägen för mig som vill prata konstant.
Kan dock bli lite frustrerande i vissa lägen för mig som vill prata konstant.
Vill folk inte prata så är det ju inget fel i det. Blir bara konstlat om man måste få igång ett samtal. Min uppfattning om folk som är fåordiga är att det ofta ligger mycket i det lilla dom säger.
Minimjölk
2011-03-28, 11:28
Jo, men det motsäger ju inte att det är frustrerande för mig som mot min vilja måste sitta i en tyst konversation och le fånigt mot varandra.
Jag bumpar den här tråden för en slags närliggande problematik.
Mitt problem är att jag har väldigt lätt för spela trevlig och få folk att tro att jag bryr mig om vad de säger (har jobbat med försäljning osv förut). Jag tycker även det känns onödigt att snäsa av folk innan man vet vad det är för några, och är därför ofta "professionellt" trevlig mot personer jag träffar i olika sammanhang och som jag därefter inte nödvändigtvis vill ha något att göra med. Detta inser jag ju inte direkt utan efter en stunds konversation. Men då har de redan ofta (inte alltid) fattat tycke för mig och så bjuder de in mig på fester och skit jag verkligen inte vill gå på, tror jag är deras vän för att jag är artig, och så måste jag dissa dom (jobbigt).
Den här professionella "artigheten" har gynnat mig en del i arbetslivet men känns inte optimal i andra sammanhang. Svårt att dra gränsen när det gäller folk som är vänners bekanta eller studiekamrater, folk man inte vill bli ovän med men inte nödvändigtvis vän med heller. Nån som känner igen sig, och hur gör ni för att tackla problematiken?
Detta är något jag finner oerhört "svårt" emellanåt för vad fasen ska man snacka om egentligen? Eftersom mina intressen inte är vanliga i Sverige stannar ofta nivån på "ahaa, men vad häftigt/roligt!", på gott och ont. Likaså har jag problem att bara umgås, d.v.s. man inte samlas för en händelse exempelvis match, träningspass etc. utan man samlas bara för att umgås. Lider inte av det nämnvärt utan det är bara en sak jag funderat över. Är jag ensam om detta och socialt missanpassad eller känner andra igen sig?
Jag hade LÄTT kunnat socialisera med Exdiag trots att jag inte har något som helst intresse för NFL :)
StampChamp
2011-04-25, 23:48
Jag bumpar den här tråden för en slags närliggande problematik.
Mitt problem är att jag har väldigt lätt för spela trevlig och få folk att tro att jag bryr mig om vad de säger (har jobbat med försäljning osv förut). Jag tycker även det känns onödigt att snäsa av folk innan man vet vad det är för några, och är därför ofta "professionellt" trevlig mot personer jag träffar i olika sammanhang och som jag därefter inte nödvändigtvis vill ha något att göra med. Detta inser jag ju inte direkt utan efter en stunds konversation. Men då har de redan ofta (inte alltid) fattat tycke för mig och så bjuder de in mig på fester och skit jag verkligen inte vill gå på, tror jag är deras vän för att jag är artig, och så måste jag dissa dom (jobbigt).
Den här professionella "artigheten" har gynnat mig en del i arbetslivet men känns inte optimal i andra sammanhang. Svårt att dra gränsen när det gäller folk som är vänners bekanta eller studiekamrater, folk man inte vill bli ovän med men inte nödvändigtvis vän med heller. Nån som känner igen sig, och hur gör ni för att tackla problematiken?
Jag brukar själv ha det så, men ser inget problem i det. Varför vill du inte lära känna dessa människor? Har du en "budget" för vilka vänner du vill ha och därför är sparsam?
Jag brukar själv ha det så, men ser inget problem i det. Varför vill du inte lära känna dessa människor? Har du en "budget" för vilka vänner du vill ha och därför är sparsam?
Man märker ju ganska snabbt vad det är för person, t.ex. om personen är väldigt högljudd, saknar självkritik, självinsikt, är inskränkt etc. Har ingen budget och har inget problem att ha en massa "ytliga" vänner (har redan en massa). Detta är väl kanske ett icke-problem men jag tycker mest det är jobbigt att dissa alla inbjudningar och skit, kan inte festa med folk och ha kul när personkemin inte stämmer och vi inte har ett skit gemensamt (såvida det inte är karatefylla men det pallar jag sällan med längre) :Virro
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.