Visa fullständig version : Varför vågar man inte säga bra saker om sig själv?
Minimjölk
2011-03-25, 11:01
jag har flertalet gånger raderat egna inlägg på Kolozzeum innan jag postat dem då jag tänkt att de skulle framställa mig som skrytsam. Jag vet att jag inte är ensam om denna egenskap. Vad är det som gör att de flesta av oss agerar på detta vis och biter oss i tungan så fort ens egna förmåga beröms i positiva ordalag. Ödmjukhet i alla ära men det måste handla om något annat. Är det på något sätt fult att lyckas inom något område? Jantelagen i all ära men detta är mer internationellt än så.
Det är ju skillnad på att gå igång på sig själv och sin egen förmåga och trycka ned andra pga att de inte är lika framgångsrika jämfört med att tex berätta att detta faktiskt är en sak man är stolt över och gör en lycklig. Däremot verkar det vara en big nono att skryta om sina barn (vilket många ändå gör konstigt nog), sin karriär, kompiskrets, sina bilar, ekonomi, förmåga i sängen, bänkpressresultat etc etc.
Har det att göra med att man inte vill utsätta motparten för eventuell avundsjuka?
Personligen tycker iaf jag attdet är viktigast att känna en viss timing gällande vad/vem och när man "skryter" om en sak. Att tex stolt berätta om ens nya PB till gympolaren är ju helt ok, eller en bra investering till ens kompis som är likasinnat intresserad av investeringar.
Det är däremot inte ok att berätta om sin nya 600Ks BMWs prestanda för en person som har ett bilintresse men inte råd att köpa en. Man skall inte heller beklaga sig över sin smärta pga att man slog i lilltån till någon med ständig Reumatisk värk, eller berätta om hur mycket man älskar sina barn till någon som är ofrivilligt barnlös.
Är det alltså empati det handlar om? Anses skrytsamma personer sakna empati?
Vad anser ni vara skryt och när är det berättigat att framhäva sig själv?
Diskutera fritt!
mangemani
2011-03-25, 11:09
Har det att göra med att man inte vill utsätta motparten för eventuell avundsjuka?
jag skulle gissa på det.
kedje reaktionen från 1 avundsjuk människa kan växa till ett helt hav utav människor som inte gillar en.
rädslan sitter väl i det,det är min gissning.
eternallord
2011-03-25, 11:12
Har det att göra med att man inte vill utsätta motparten för eventuell avundsjuka?
Det har jag mycket svårt att tro. Människor har i regel sin egenvinst främst, om det är ofördelaktigt att prata om sig själv (för att man framstår som arrogant, dvs det skadar mer än det gör nytta) så gör man inte det, helt enkelt.
Personligen har jag inget problem med att låta andra veta hur awesome jag är. Fuck yeah.
Jag tycker att det är roligt att höra om nya prylar som folk har köpt, oberoende om jag har råd med dem eller inte. Palla bry sig om vad en liten skara ointressanta människor stör sig på.
Ödmjukhet är en konstig sjukdom.
Jag kom fram till detta under en arbetsintervju jag hade för någon månad sedan. I vanliga fall så brukar det ju vara så som Minimjölk beskriver det. Till min fasa kom jag fram till att jag kunde säga massa bra saker om mig själv, men inget mindre bra.
Då for genast tankarna till att jag antagligen lät arrogant som få etc, men hör och häpna, jag fick jobbet... :)
Fredagsprovokationen?
Jag tror att du försköer göra fenomenet vackrare än det är. Mitt intryck är att det oftare handlar om rädslan antingen för att den andre skall tycka att man är skrytsam (här kanske det för ovanlighetens skull är på sin plats att nämna Jantelagen), eller, i det fall man t.ex. talar om sina prestationer eller goda egenskaper, att den andre inte skall hålla med, utan tycka att vadå, du är väl inte särsktil snygg/snabb/stark osv. Det senare besläktat med fenomenet att man ofta har svårare att tala om vad man gillar hos folk än vad man inte gillar, eller bara att säga ATT man gillar folk. För tänk om den andre skrattade ut en, typ.
Sedan tror jag att du gör dina egna erfarenheter (eller förutfattade meningar) till regel, detta t.ex.:
Det är däremot inte ok att berätta om sin nya 600Ks BMWs prestanda för en person som har ett bilintresse men inte råd att köpa en. Man skall inte heller beklaga sig över sin smärta pga att man slog i lilltån till någon med ständig Reumatisk värk, eller berätta om hur mycket man älskar sina barn till någon som är ofrivilligt barnlös.
är ju uteslutande vad du tycker. Min erfarenhet är t.ex. att det är ganska få med olika kroniska sjukdomar som freakar över att höra någon beklaga sig över att vederbörande slagit sig på tån. Det finns ju liksom inte heller bara en grad av "klagande"; folk som gör allt till världsproblem tröttnar nog även den som inte har det värre själv på ganska snart. Vad gäller prylarna kan jag bara plusetta Hultman. Det låter på dig snarast som om man bara skulle klara av att umgås med personer som är på exakt samma nivå i exakt allt, om man själv är, alternativt som man känner sig överlägsen. Det stämmer nog för de flesta inte. Avundsjuka och missunnsamhet bör inte förväxlas.
Edit: Apropå Yes inlägg ovan tycker jag inte heller att man skall förväxla ödmjukhet med feghet, jantementalitet, oro för vad andra skall tycka, rädsla för att bli avvisad etc. Lika lite som man skall försöka göra skrytsamhet till något positivt. Det finns grader även i helvetet.
vicarious
2011-03-25, 11:30
Vad det än beror på så är det väldigt typiskt svenskt känns det som.
Vad det än beror på så är det väldigt typiskt svenskt känns det som.
Det är nog snarare typiskt svenskt att beskriva det som typiskt svenskt. Jag hade en slovakisk rumskamrat som beskrev fenomenet som typiskt slovakiskt, med jantelag, svensk avundsjuka och allt.
Man kanske har uttryckt sig så tidigare och fått avundsjuka som reaktion av motparten.
Jag tror snarare man vill undvika tjafs o.s.v
Minimjölk
2011-03-25, 11:55
Intressanta åsikter så här långt. Denna tråd handlar inte om att provocera även om det råkar vara fredag. Mycket möjligt att jag väger in egna antagaanden blandat med saker jag upplevt i min närhet men nog är det väl så att om en person tex skryter om sin nya dyra bils förträfflighet är det minst lämpligt att göra det i sällskap av personen C nedan:
A: Likasinnad med stort bilintresse och som också äger en fin bil
B: helt ointresserad av bilar och kör en skrotbil
C: Intresserad av bilar men själv inte har råd att ens köpa däcken till bilen det skrytes om
Här talar jag inte om egna erfarenheter då jag inte tillhör någon av kategorierna ovan, vill jag noga påpeka.
jag tycker eternallords inlägg var mycket intressant. Någonstans är vi alla jävligt egoistiska och i vår strävan om att vara medmänskliga, empatiska och omtyckta gör vi det kanske mest pga av egoism då vi anser att detta beteende ger oss mest ego-boost. En person som är väldigt frikostig och skämmer bort sina vänner kan uppfattas på helt olika sätt av sin omgivning. Antingen oerhört omtänksam och givmild eller skrytsam och flashig, sedan någonting på skalan däremellan. Svårt att avgöra det där.
jag tror inte heller detat är typsikt svenskt utan snarare mänskligt beteende och därför är jag inne på spåret att vi gör saker för vår egen överlevnad. Att framhäva sig själv i lämplig grad och kombinera detta med vettga åsikter, ödmjukhet borde gynna mer än att istället dra ned sin egen förmåga/välgång whatever?
för min egen del handlar det mest om ödmjukhet
Nitrometan
2011-03-25, 12:08
Vad det än beror på så är det väldigt typiskt svenskt känns det som.
Jag som trodde det var typiskt danskt. Eller kanske koreanskt.
Minimjölk
2011-03-25, 13:59
Varför är man ödmjuk och vad innebär det? En seriöst ställd fråga alltså.
Om man är medveten om sin egen förträfflighet och anpassar sig till Kreti och Pletis låga nivå fylld av okunskap, innebär det att man är ödmjuk eller att man är en lismare?
Antar man en ödmjuk ton för att framställas i bättre dager hos motparten eller gör man det av andra mindre egoistiska skäl?
Vad det än beror på så är det väldigt typiskt svenskt känns det som.
Well, det är inte amerikanskt iaf! :D
We're the best bro, with tiger blood and all!
Only one speed... GO!
Jag är faktiskt rätt less på folks attityd till folk som har framgångar osv, så jag brukar bre på extra när det går bra, bara för att reta upp folk, förbannat kul hur reaktionerna blir...folk blir nästan hatiska
Henchman
2011-03-25, 14:57
Jag talar hellre gott om någon annans bedrifter, jag:et behöver inte gödas.
Jag talar hellre gott om någon annans bedrifter, jag:et behöver inte gödas.
+1
Jag ser inget fel att prata om bragder jag gjort i livet, men jag gör inte det för jag har flera kompisar som är så extremt ointressanta att lyssna på när de brer på något extremt.
Samtidigt är väl nyckeln i hålet självförtroende. Väldigt många tänker nog: "Tänk om, jag vill inte uppfattas som, jag vill inte". Som Hultman skriver, varför bry sig om människor som uppenbarligen inte kan lägga tid på sig själv.
Jag tror det har att göra med hur man uppfattas som person. Upplevs personen som genuin så är det säkert en mindre andel som stör sig på "skryt", än om personen ses bekräftelsesökande eller vill trycka ner andra människor. Då är det fler som intar någon form av försvarsställning, ex himla med ögonen eller liknande.
Sen tror jag att många helt enkelt inte bryr sig om du köpt den bilen eller har den utbildningen. Många har helt enkelt fullt upp med sig själva, och en avsaknad av önskad reaktion kan nog ibland tolkas som att personen är avundsjuk.
Jag förstår inte varför man angriper den här frågan som om världen vore binär. Är det verkligen så att alla uttalanden som innefattar något som den talande är nöjd med eller glad över - prestation, pryl, etc. - är "skryt"? Och att varje person som berättar något är "skrytsam"? Eller är det så att man antar att man själv är den enda personen i universum som kan glädjas med andra - eller är det så att man själv är notoriskt missunnsam och antar att andra också är det?
Angående ödmjukhet, så är det knappast en sjukdom man kan anses lida av om man beskriver det som att man måste sänka sig till kretis och pletis låga nivå fylld av okunskap, tror jag. Men det måste vara roligt att vara bäst i alla stycken (eller så är det bara väldigt ensamt).
shut teh face
2011-03-25, 15:28
Jag är jävligt bra på att laga mat, och äta den. :naughty:
eternallord
2011-03-25, 15:33
Men det måste vara roligt att vara bäst i alla stycken (eller så är det bara väldigt ensamt).
Nejdå, det är roligt!
Är det bara jag som ibland reflekterar över att "jantelagen" etc är rätt skön ibland. Det är fördjävla tradigt med folk som skryter och försöker påpeka för andra hur bra dom är hela tiden. Är man bra så märks det utan att det behövs påpekas. Att det dessutom ofta är mongon med bekräftelsebehov som gnäller om "jantelagen", "typiskt svenskt" etc gör inte det hela bättre...
Sen när det gäller nya grejer, bilar, resultat etc så hänger det jävligt mycket på hur personen berättar det om den andra kommer tolka det som skryt eller inte. Jag gillar att höra om typ allting om än att jag inte intresserar mig för vissa ämnen så mycket och kanske därför inte blir så imponerad av vissa saker, öht kommer jag på mig själv med att jag är jävligt obrydd om mycket som andra verkar tycka är viktigt.. men då brukar jag försöka slänga in lite lagom med beröm och en positiv reaktion så den andre blir lite glad iaf.
Är det bara jag som ibland reflekterar över att "jantelagen" etc är rätt skön ibland. Det är fördjävla tradigt med folk som skryter och försöker påpeka för andra hur bra dom är hela tiden. Är man bra så märks det utan att det behövs påpekas. Att det dessutom ofta är mongon med bekräftelsebehov som gnäller om "jantelagen", "typiskt svenskt" etc gör inte det hela bättre...
Sen när det gäller nya grejer, bilar, resultat etc så hänger det jävligt mycket på hur personen berättar det om den andra kommer tolka det som skryt eller inte. Jag gillar att höra om typ allting om än att jag inte intresserar mig för vissa ämnen så mycket och kanske därför inte blir så imponerad av vissa saker, öht kommer jag på mig själv med att jag är jävligt obrydd om mycket som andra verkar tycka är viktigt.. men då brukar jag försöka slänga in lite lagom med beröm och en positiv reaktion så den andre blir lite glad iaf.
Plusett. Och visst har du rätt i att de flesta som noterar "avundsjuka reaktioner" är attention whores som skryter och överdriver.
Tom jag anpassar dryghetsnivån efter situation. På internet tillåter man sig att vara jobbig istället för pragmatisk.
Jag tycker inte det behövs sägas bra saker om mig själv. Det strålar ut ifrån mig eftersom jag är ganska uppenbart mycket bättre än många andra på i stort sett allt jag tar mig för. Folk känner av det så pass tydligt så det känns helt överflödigt att berätta det oxå.
Det hade låtit lika roligt som "Klartext - Nyheter på lättare svenska" om jag varit min egen kommentator och ovanpå min briljans även vokabulärt förmedlat min excellens till omgivningen.
;)
Jag tycker inte det behövs sägas bra saker om mig själv. Det strålar ut ifrån mig eftersom jag är ganska uppenbart mycket bättre än många andra på i stort sett allt jag tar mig för. Folk känner av det så pass tydligt så det känns helt överflödigt att berätta det oxå.
Det hade låtit lika roligt som "Klartext - Nyheter på lättare svenska" om jag varit min egen kommentator och ovanpå min briljans även vokabulärt förmedlat min excellens till omgivningen. ;)
Haha. Bullen!: självskriven lärare i kursen "tvivelaktig, skitnödig svenska för självutnämnda genier" :D
Eddie Vedder
2011-03-25, 17:45
Det är nog snarare typiskt svenskt att beskriva det som typiskt svenskt.
+ en miljon
Mina erfarenheter är snarare att svenskar, i betydligt högre utsträckning än flera andra nationaliteter (mer auktoritära länder), vågar tala för sig och stå för sina åsikter.
Som svar på topic så handlar det i mitt fall om att jag i alla lägen nedvärderar mig själv. Jag skryter med andra ord inte av den enkla anledningen att jag inte finner det jag gör som skrytbart.
The_RobRoy
2011-03-25, 17:59
THNPmhBl-8I
+ en miljon
Som svar på topic så handlar det i mitt fall om att jag i alla lägen nedvärderar mig själv. Jag skryter med andra ord inte av den enkla anledningen att jag inte finner det jag gör som skrytbart.
Nåt liknade. Gör jag något som av många säkert kan uppfattas som något bra, är jag expert på att hitta något som jag kunde gjort ännu bättre.
Dessutom är jag feg. Jag vill inte ge sken av att jag tror mig vara för mer än någon annan. Fast för mycket blygsamhet kan nog också slå fel. I slutändan kan nog mycket bero på att jag har svårt att ta beröm. Det funkar liksom inte i mitt huvud, så då är det smidigast att mörka eventuella prestationer.
Minimjölk
2011-03-25, 19:39
Men det är ju just det jag menar. Här har vi erkänt kompetenta personer som väljer att nervärdera sig själa till den svettiga pöbeln och inte faktiskt erkänna att, jo, jag är nog jävligt duktigt på att...
Varför väljer ni att nervärdera ersjälva. att man hela tiden försöker förbättra och optimera sin egen prestation ser jag som en självklart men på vilket sätt bidrar ett ständigt nedvärderande av den egna prestationen till det?
Är det pga att man vill sänka omgivningens presumtiva förväntningar på ens egna förmåga?
Sedan är det sant att mäniskan överlag tycker om att vara i fokus och många tror att alla andra bryr sig om vad just jag gör och alla tänker som jag. Som tur är det ju inte så och det som för dig är en enmärkningsvärd bedrift på din ära kanske är en fis i Universum för din granne.
Det känns som vi människor försker hålla oss till normalen, är vi över resp. under medel inom något område försöker vi normaliswera vår förmåga enligt bästa devis för att uppnå medel. Jävligt tråkigt då det är de som vågar utmärka sig som de facto lyckas inom de flesta områden.
Är det bara jag som ibland reflekterar över att "jantelagen" etc är rätt skön ibland. Det är fördjävla tradigt med folk som skryter och försöker påpeka för andra hur bra dom är hela tiden. Är man bra så märks det utan att det behövs påpekas. Att det dessutom ofta är mongon med bekräftelsebehov som gnäller om "jantelagen", "typiskt svenskt" etc gör inte det hela bättre...
Sen när det gäller nya grejer, bilar, resultat etc så hänger det jävligt mycket på hur personen berättar det om den andra kommer tolka det som skryt eller inte. Jag gillar att höra om typ allting om än att jag inte intresserar mig för vissa ämnen så mycket och kanske därför inte blir så imponerad av vissa saker, öht kommer jag på mig själv med att jag är jävligt obrydd om mycket som andra verkar tycka är viktigt.. men då brukar jag försöka slänga in lite lagom med beröm och en positiv reaktion så den andre blir lite glad iaf.
Det är enorm skillnad på att söka bekräftelse från andra - skryt - och att dela med sig av glädje och stolthet över saker man åstadkommit. Det första bottnar i osäkerhet och det senare i att man vinner.
Jag gar ofta inte till mina kollegor och säger...fan vad bra jag är, när jag gjort nagat bra. Maste lata vem veta liksom.
Fast det är väl rätt många som också skryter en hel del?
Står nog ändå fast vid att man inte säger bra saker om sig själv för att undvika tjafs o.s.v
Eddie Vedder
2011-03-26, 16:53
Är det pga att man vill sänka omgivningens presumtiva förväntningar på ens egna förmåga?
Inför och under någon form av utmaning är det en del i problemet för mig i alla fall. Jag tvivlar på mig själv fram tills något är till 100% färdigt bortom alla tvivel. Jag törs exempelvis inte säga att "jag tar min examen [insert årtal]" utan drar alltid till med något i stil med "om allt går som det ska kommer jag ta examen [insert årtal]" och håller fast vid den nedvärderande retoriken tills alla poäng inrapporterats under sommaren.
Bara ett exempel, men poängen är den att jag håller nere förväntningarna och hela tiden uttrycker mig på olika sätt som på något vis lämnar dörren öppen för misslyckanden.
Att jag sedan aldrig talar om det jag gjort i efterhand som något så värst bra har ju som sagt andra förklaringar. Vilket är lite paradoxalt då jag kan se en vis utmaning som något speciellt att uppnå och känner under tiden att jag nog inte kommer klara det. Väl genomfört så saknar det värde i princip.
Currenthill
2011-03-26, 18:36
Jag gillar den här gamla låten: http://open.spotify.com/track/3SEGZbTEsvjPJSjwKwOLBn
Minimjölk
2011-03-26, 20:30
Inför och under någon form av utmaning är det en del i problemet för mig i alla fall. Jag tvivlar på mig själv fram tills något är till 100% färdigt bortom alla tvivel. Jag törs exempelvis inte säga att "jag tar min examen [insert årtal]" utan drar alltid till med något i stil med "om allt går som det ska kommer jag ta examen [insert årtal]" och håller fast vid den nedvärderande retoriken tills alla poäng inrapporterats under sommaren.
Bara ett exempel, men poängen är den att jag håller nere förväntningarna och hela tiden uttrycker mig på olika sätt som på något vis lämnar dörren öppen för misslyckanden.
Att jag sedan aldrig talar om det jag gjort i efterhand som något så värst bra har ju som sagt andra förklaringar. Vilket är lite paradoxalt då jag kan se en vis utmaning som något speciellt att uppnå och känner under tiden att jag nog inte kommer klara det. Väl genomfört så saknar det värde i princip.
Ha ha, du är inte ensam, jag känner igen mig mycket i det du skriver.
Just det där med att man själva har mål man vill uppnå som man ser som relativt svåra mål men när man väl klarat av dem så ser man inte dem som en big deal. Å andra sidan tror jag att en del av denna inställningen gör att man är sugen på att hela tiden utvecklas och bli bättre inom vissa områden. Det skulle vara bra tråkigt om man när man uppfyllt nästa mål upptäcker att man numera är fulländad och inte har mer att förbättra.
Eddie Vedder
2011-03-26, 21:10
Å andra sidan tror jag att en del av denna inställningen gör att man är sugen på att hela tiden utvecklas och bli bättre inom vissa områden. Det skulle vara bra tråkigt om man när man uppfyllt nästa mål upptäcker att man numera är fulländad och inte har mer att förbättra.
Ja det har ju för- och nackdelar. Fast att vara stolt innebär ju inte att man lägger ner för framtiden heller. Så det ena utesluter ju inte det andra.
Det har väl ofta med dålig självkänsla att göra. "Nä, men jag är väl inte bra..." Jag har iaf väldigt svårt för att tala gott om mig själv. Samma sak med att ta emot komplimanger. Jag tror liksom inte att den som säger det menar det på riktigt. :(
rajjan_dammit
2011-03-26, 22:28
Jag skryter om hur jävla duktig jag är inför mig själv enbart. Aldrig inför nån annan. Skulle aldrig skryta högt om något bra jag gjort men ger mig själv klappar på axeln för hur vansinnigt jävla bra jag är dagligen.:cool:
Just det där med att man själva har mål man vill uppnå som man ser som relativt svåra mål men när man väl klarat av dem så ser man inte dem som en big deal. Å andra sidan tror jag att en del av denna inställningen gör att man är sugen på att hela tiden utvecklas och bli bättre inom vissa områden. Det skulle vara bra tråkigt om man när man uppfyllt nästa mål upptäcker att man numera är fulländad och inte har mer att förbättra.
Tror också som dig att tack vare den inställningen man lyckas. Själv blir jag helt manisk när jag ska uppnå ett mål, kan inte sova ordentligt, lägger ner all min energi för att klara det, o sen när det väl är över så känner jag bara tomhet. Men före jag klarar det fantiserar jag om hur jävla härligt det skulle vara att klara det. Skumt värre :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.