handdator

Visa fullständig version : Vet tips på vad jag kan göra åt min depression?


Triceps
2011-03-17, 17:36
Har nämnt i mina tidigare trådar, att jag är deppig. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men har tagit anti-depressiv i 5månader. Får gå i terapi, men de är så långa mellanrum mellan besöken.
Så jag tycker att jag inte får den hjälp jag behöver. Och de är svårt att prata om vad man tänker och tycker. Jag räknas nog som asocial. Då jag inte har några vänner, eller umgås med folk. (Hoppa över till sista delen, om du inte is läsa)


Är väldigt utseende fixerad, blir väldigt nervös när jag inte har sett hur jag ser ut. Kan tycka att jag ser bra ut. Men mina tankar bruka vara såhär ( Om jag hade varit snygg så hade tjejer kollat på mig. Och killar inte sagt att jag är ful. Jag är inte muskulös nog för att deffa, hade sett för spinkig ut. Hur ser jag ut när jag leer ifrån sidan? Hade hon tykct jag var snygg hade hon kollat på mig. Tycker jag att någon tjej är snygg så kollar jag. ) Så jag brukar för det mesta alltid kolla mig samtidigt som någon annan i en spegel. För att se om den personen ser likadan ut i spegeln. Kan låta väldigt konstigt, men så är det. Tar åt mig väldigt lätt, får jag höra något negativt om mig en dag. Så sitter det fast en vecka i huvudet. Jag vägrar att festa. För jag tycker jag ser så sliten ut fast jag sover,äter.motionerar regelbundet. Vet inte vad jag blir glad av. Tränar väldigt mycket, men tror jag blev glad av det förut, inte säker. Har raggat på en tjej en gång i hela mitt liv ( Hon jag beskrev i "vän med anorexia") Men när hon inte hörde av sig dagen efter, så blev jag väldigt ledsen. Har liksom en tung klump i magen,svårt att beskriva. Men är väldigt nervös/stressad. Men jag är fullt frisk annars enligt läkaren.


Men jag vet inte vad jag kan göra som självhjälp. Har någon något tips till mig? Vet inte om jag fick med allt. Men har väldigt negativa tankar om mig själv. Har gjort väldigt många trådar om min depression. Men försöker en gång till.

Akerhage
2011-03-17, 17:42
Låter jobbigt för dig. Tänkte på om du kanske är intresserad av andra saker än träning eller kanske till och med lagsporter? Kan ju vara ett bra sätt för dig att komma in och träffa nytt folk och vänner? Börja spela fotboll, innebandy etc?
Eller om du har andra hobbys, kanske börja i ngn förening? Där du får träffa folk med samma intressen. Utseendet är ju inte allt att bry sig om, finns så mycket andra saker som är viktigare. Försök börja med att lära dig bli mer social, kanske skapa mer tillfällen där du måste vara det.

Är bara mina tips, är inte alls ngn expert på ämnet...hoppas iaf att du kommer på andra bättre tankar!

Triceps
2011-03-17, 17:47
Låter jobbigt för dig. Tänkte på om du kanske är intresserad av andra saker än träning eller kanske till och med lagsporter? Kan ju vara ett bra sätt för dig att komma in och träffa nytt folk och vänner? Börja spela fotboll, innebandy etc?
Eller om du har andra hobbys, kanske börja i ngn förening? Där du får träffa folk med samma intressen. Utseendet är ju inte allt att bry sig om, finns så mycket andra saker som är viktigare. Försök börja med att lära dig bli mer social, kanske skapa mer tillfällen där du måste vara det.

Är bara mina tips, är inte alls ngn expert på ämnet...hoppas iaf att du kommer på andra bättre tankar!

Tack för att du kom med ett tips iaf :) Men är så dålig på lagsporter. Och skämms när jag springer och anstränger mig.

Linn89
2011-03-17, 17:47
Du måste sluta grubbla låter det som, du måste släppa saker, du kan inte gå runt och tänka på massa saker hela tiden och sluka upp allt negativt du hör eller någon säger till dig. Fortsätt träna om du mår bra av det, men ha inte så höga krav, träna för att må bra och så småningom kommer kroppen fram också. Som sagt sluta tänk för mycket, slappna av! Du kanske kan forsätta gå i terapi. Sen har du ingen gammal kompis som du kan ta upp kontakten med igen? du får sätta igång ditt liv lite själv, folk kommer inte och knackar på din dörr, du får ta tag i det lite själv med. Sitt inte hemma och grubbla för mycket. Har du något jobb?

Om du tycker att du ser bra ut ibland, håll fast vi det och var inte så lätt påverkad av andra och om tjejer inte tittar på dig. Det handlar om dig själv också hur du själv ser på dig. Du måste helt tänka om!

hanushans
2011-03-17, 17:48
Det låter väldigt jobbigt det du beskriver :(

Finns det ingen möjlighet att få prata med någon oftare, eller kanske testa någon annan form av terapi?

Hur gammal är du?

joker560
2011-03-17, 17:49
1) Gå till en läkare, gör en kontroll på din testosteron-nivå
2)Försök att inte tänka "undra vad dom tycker om mig"... för dom tänker antagligen likadant om dig.
3) Skaffa en hobby

mini
2011-03-17, 17:50
Vilken typ av terapi går du i?

Triceps
2011-03-17, 17:52
Du måste sluta grubbla låter det som, du måste släppa saker, du kan inte gå runt och tänka på massa saker hela tiden och sluka upp allt negativt du hör eller någon säger till dig. Fortsätt träna om du mår bra av det, men ha inte så höga krav, träna för att må bra och så småningom kommer kroppen fram också. Som sagt sluta tänk för mycket, slappna av! Du kanske kan forsätta gå i terapi. Sen har du ingen gammal kompis som du kan ta upp kontakten med igen? du får sätta igång ditt liv lite själv, folk kommer inte och knackar på din dörr, du får ta tag i det lite själv med. Sitt inte hemma och grubbla för mycket. Har du något jobb?

Om du tycker att du ser bra ut ibland, håll fast vi det och var inte så lätt påverkad av andra och om tjejer inte tittar på dig. Det handlar om dig själv också hur du själv ser på dig. Du måste helt tänka om!

Men känner liksom att jag måste vara riktigt bra på något. Har ingen gammal kompis att ta kontakt med. De flesta i min lilla stad super/festar på helgerna. Kan nog ha för höga krav på mig själv, kan jag hålla med om.

Triceps
2011-03-17, 17:56
Det låter väldigt jobbigt det du beskriver :(

Finns det ingen möjlighet att få prata med någon oftare, eller kanske testa någon annan form av terapi?

Hur gammal är du?
16år.
1) Gå till en läkare, gör en kontroll på din testosteron-nivå
2)Försök att inte tänka "undra vad dom tycker om mig"... för dom tänker antagligen likadant om dig.
3) Skaffa en hobby
varför ska jag kolla min testosteron nivå? Har försökt hitta en hobby med misslyckats.

Triceps
2011-03-17, 17:58
Det låter väldigt jobbigt det du beskriver :(

Finns det ingen möjlighet att få prata med någon oftare, eller kanske testa någon annan form av terapi?

Hur gammal är du?

Har inte någon möjlighet att få gå oftare. Föräldrarna har försökt men det går inte

Vilken typ av terapi går du i?
kognitiv terapi/KBT

Tolkia
2011-03-17, 18:00
varför ska jag kolla min testosteron nivå? Har försökt hitta en hobby med misslyckats.
Vissa här är lite fixerade vid testosteron och antar gärna testosteronbrist som bakgrund till all kroppslig och själslig dysfunktion. Om du inte har kroppsliga symptom som pekar mot något fel i hormonbalansen är det knappast indicerat att provta testosteron.

Om du är intresserad av att läsa böcker, så är "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver och "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" av Åsa Nilsonne inte så dumma att börja med.

JusupWillkosz
2011-03-17, 18:02
Kill your darlings! Och hur dödar man sina älsklingar? Ja det är lättare sagt en gjort. Men att försöka hitta några kompisar som du kan sitta med dagligen på skype där du kan ventilera olika problem eller slappna av och skratta. Det är nyckeln tror Jusup. Allt handlar om att skifta fokus från negativa och upprepande tankemönster. Visst har vi alla stunder när allting är skit och vi ligger där med självömkan. Det är bara mänskligt, men låt det inte bli till något av en rutin. Försök att umgås ofta och mycket med kompisar. Du kommer få perspektiv på saker och ting.

Om du nu känner dig nere så kan du göra som Jusup och Jesse Stone gör ibland. Sett dig ner i fåtöljen med klassisk musik (Brahms intermezzo) och med rött vin/eller whisky och sug in det du känner. Det är bra med ångest ibland, det gör att vi kan gå vidare och känna oss som starkare individer efteråt.

Akerhage
2011-03-17, 18:08
Men du måste väl ha några intressen? Matlagning, datorspel, konst, frilufsliv etc?
Kanske gå med i hemvärnet?
Eller börja i någon matlagningskurs, någon rolig kvällskurs eller liknande. Du kanske gillar att fota? Skaffa dig en fotopartner och ta promenader för att fota i naturen...
Tror som många andra att du oroar dig för mycket för småsaker som egentligen är helt naturliga.

Tolkia
2011-03-17, 18:11
Sett dig ner i fåtöljen med klassisk musik (Brahms intermezzo) och med rött vin/eller whisky och sug in det du känner.
Seriöst, så SÄMST att rekommendera alkohol som ångesdämpare åt en sextonåring.

Spridis
2011-03-17, 18:17
Alkoholism föds ur depression...

hanushans
2011-03-17, 18:21
Det är jättesvårt att hjälpa dig såhär, det är svårt att veta vad som fungerar för just dig.

Du kanske kan försöka att avbryta de negativa tankarna när du börjar tänka dem? Om du börjar tänka att du inte ser så bra ut som du vill eller liknande, försök att bli medveten om det och "stoppa" de tankarna. De leder inte till något positivt över huvud taget. Säg till dig själv att det är dumt att tänka så och tvinga dig själv att tänka på när du tyckte att du var snygg istället.

Sen är det ju så att utseendet kanske känns som det viktigaste i världen när man är 16. Det kanske inte hjälper dig att jag säger det, men ju äldre du blir kommer du att känna att det finns MASSOR av andra saker som är mycket viktigare.

Hoppas du kommer till rätta med det här, jag tror på dig.

mini
2011-03-17, 18:23
kognitiv terapi/KBT

Får du övningar att göra eller något konkret att göra när dina tankar drar iväg åt det destruktiva hållet?

noob76
2011-03-17, 18:32
Tolkia : Instämmer till fullo.

JusupWillkosz
2011-03-17, 19:18
Seriöst, så SÄMST att rekommendera alkohol som ångesdämpare åt en sextonåring.

Trodde det var 18-års gräns på kolo. Visste inte att det var ett dagis här, Jusup ber om ursäkt.

Triceps
2011-03-17, 20:34
Hur kollar man sin testosteron nivå? Hos läkaren?

hejhopp79
2011-03-17, 20:48
Vissa här är lite fixerade vid testosteron och antar gärna testosteronbrist som bakgrund till all kroppslig och själslig dysfunktion. Om du inte har kroppsliga symptom som pekar mot något fel i hormonbalansen är det knappast indicerat att provta testosteron.

Om du är intresserad av att läsa böcker, så är "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver och "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" av Åsa Nilsonne inte så dumma att börja med.

Touché.

Skulle precis nämna Anna Kåver också. Jag tror du (trådskaparen) kan ha stor nytta av kognitiv/ACT-självhjälp/terapi. Vi människor är rätt bra på att navelskåda och spinna vidare på negativa tankar in absurdum.

Edit: Såg att du är 16 år. Någonstans är det ganska normalt att vara osäker när man är ung och sådant slipas bort delvis med åldern, så oroa dig inte. Med risk för att låta klyschig, så finns det ingen som du. Vi är alla unika, så varför jämföra dig med andra?

qwerty1
2011-03-17, 20:54
Trodde det var 18-års gräns på kolo. Visste inte att det var ett dagis här, Jusup ber om ursäkt.

Vad spelar det för roll?

Droger ska man aldrig syssla med för att bli av med depressioner. Jävla pajas.

hejhopp79
2011-03-17, 20:57
Vad spelar det för roll?

Droger ska man aldrig syssla med för att bli av med depressioner. Jävla pajas.

Ja, det är i alla fall inget man ska diskutera här anser jag.

Att cannabis etc fungerar mot lättare depressioner känns lite avlägset i Sverige, när forskningen ofta görs i USA och är mer intressant i ett land där man kan få marijuana som medicin.

qwerty1
2011-03-17, 21:01
Cannabis kommer inte göra så din depression försvinner. Däremot kommer den lindra vid tillfället du är hög.

Sen att han är 16 år gör det ännu mer NO NO!

Detta ska dock inte bli ännu en tråd om narkotika/cannabis så jag avslutar det här.

Edit:
of the record. jag är en stolt ägare av medical marijuana kort ;)

JusupWillkosz
2011-03-17, 21:26
Vad spelar det för roll?

Droger ska man aldrig syssla med för att bli av med depressioner. Jävla pajas.

Det spelar väl en jävla roll. För det första så får personen i fråga inte dricka då den är minderårig. Nu är du bara seg i kolan, läs mitt inlägg.

qwerty1
2011-03-17, 21:36
Det spelar väl en jävla roll. För det första så får personen i fråga inte dricka då den är minderårig. Nu är du bara seg i kolan, läs mitt inlägg.

Nej. Jag bara dumförklarar dig. Hur kan du rekommendera alkohol till en som är över 18? Du borde hållt mun redan från början. Han vill ha hjälp, inte idiotiska förslag.

JusupWillkosz
2011-03-17, 22:02
Nej. Jag bara dumförklarar dig. Hur kan du rekommendera alkohol till en som är över 18? Du borde hållt mun redan från början. Han vill ha hjälp, inte idiotiska förslag.

Jusup pratar om att deppa. Alla behöver deppa ihop ibland. Och då passar det bra att ta fram Scotchen, sätta sig ner med hunden och lyssna på klassiskt.

Fartman
2011-03-18, 00:06
För i helvete, sluta nu misstolka den skäggbeprydde kroppsbyggaren! Han menade ju såklart inte att man skulle sätta sig och supa till där i soffan utan mer slappna av med något man tycker är gott. För en 16-åring kan man byta ut whiskey/vin mot typ läsk, glass eller vad som helst som känns gott och trevligt.

JusupWillkosz
2011-03-18, 16:25
http://img101.imageshack.us/img101/3175/jesse2.jpg

Pungis
2011-03-18, 16:54
Var bor du? Finns säkert nån här som vill ta ett par öl nån kväll och snacka lite goja :)

Hittar du vänner och något du brinner för så kommer dina problem vara lösta.

hejhopp79
2011-03-18, 16:55
http://img101.imageshack.us/img101/3175/jesse2.jpg

OT, men vilken skön bild.

14K
2011-03-18, 16:58
Var bor du? Finns säkert nån här som vill ta ett par öl nån kväll och snacka lite goja :)

Hittar du vänner och något du brinner för så kommer dina problem vara lösta.

TS är fortfarande 16 år och sprit är INTE en långvarig lösning. Tvärtemot.

JusupWillkosz
2011-03-18, 17:06
OT, men vilken skön bild.

Det är Jusups polare.

Stefan J
2011-03-18, 17:24
Har nämnt i mina tidigare trådar, att jag är deppig. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men har tagit anti-depressiv i 5månader. Får gå i terapi, men de är så långa mellanrum mellan besöken.
Så jag tycker att jag inte får den hjälp jag behöver. Och de är svårt att prata om vad man tänker och tycker. Jag räknas nog som asocial. Då jag inte har några vänner, eller umgås med folk. (Hoppa över till sista delen, om du inte is läsa)


Är väldigt utseende fixerad, blir väldigt nervös när jag inte har sett hur jag ser ut. Kan tycka att jag ser bra ut. Men mina tankar bruka vara såhär ( Om jag hade varit snygg så hade tjejer kollat på mig. Och killar inte sagt att jag är ful. Jag är inte muskulös nog för att deffa, hade sett för spinkig ut. Hur ser jag ut när jag leer ifrån sidan? Hade hon tykct jag var snygg hade hon kollat på mig. Tycker jag att någon tjej är snygg så kollar jag. ) Så jag brukar för det mesta alltid kolla mig samtidigt som någon annan i en spegel. För att se om den personen ser likadan ut i spegeln. Kan låta väldigt konstigt, men så är det. Tar åt mig väldigt lätt, får jag höra något negativt om mig en dag. Så sitter det fast en vecka i huvudet. Jag vägrar att festa. För jag tycker jag ser så sliten ut fast jag sover,äter.motionerar regelbundet. Vet inte vad jag blir glad av. Tränar väldigt mycket, men tror jag blev glad av det förut, inte säker. Har raggat på en tjej en gång i hela mitt liv ( Hon jag beskrev i "vän med anorexia") Men när hon inte hörde av sig dagen efter, så blev jag väldigt ledsen. Har liksom en tung klump i magen,svårt att beskriva. Men är väldigt nervös/stressad. Men jag är fullt frisk annars enligt läkaren.


Men jag vet inte vad jag kan göra som självhjälp. Har någon något tips till mig? Vet inte om jag fick med allt. Men har väldigt negativa tankar om mig själv. Har gjort väldigt många trådar om min depression. Men försöker en gång till.

Om du tar dina mediciner och går på terapi är väl nästa steg att hitta något som du tycker är meningsfullt. Det kan vara jobb, träning, kanske du är konstnärligt lagd och kan utveckla detta?

Jag tror alla människor, deprimerade eller ej, blir olyckliga om de i längden inte känner att de har något meningsfullt att ägna sig åt. Sociala altiviteter verkar inte vara din grej, men det finns ju gott om annat.

Sedan vet jag att det är lättare sagt än gjort, då ett av problemen med depression är att man saknar kraft att överhuvudtaget komma igång med någonting.

Triceps
2011-03-19, 09:18
Om du tar dina mediciner och går på terapi är väl nästa steg att hitta något som du tycker är meningsfullt. Det kan vara jobb, träning, kanske du är konstnärligt lagd och kan utveckla detta?

Jag tror alla människor, deprimerade eller ej, blir olyckliga om de i längden inte känner att de har något meningsfullt att ägna sig åt. Sociala altiviteter verkar inte vara din grej, men det finns ju gott om annat.

Sedan vet jag att det är lättare sagt än gjort, då ett av problemen med depression är att man saknar kraft att överhuvudtaget komma igång med någonting.

Jag gillade verkligen träning, förut. Nu har jag tappat orken för de. Men att teckna tänkte jag börja med som hobby förut. Men har inte tålamodet när jag ritar. Teckna hade kanske varit bra för mig. Kan fråga min mor om hon kan köpa något tecknar kit :)

Rocklisah
2011-03-19, 10:03
Från en som förut har varit deprimerad etc...har själv deltagit i DBT (dialektisk beteendeterapi) så vet jag hur det är, speciellt med de tankar du beskriver.
Jag tror att du har något höga förväntningar på digsjälv så som att du "vet" att du kan bättre etc ja du förstår vad jag menar. Saken är att vissa dagar är ens 100 % kanske 50 % jämfört med dagen innan.
Det här med att teckna är bra, då får man utlopp för mycket, men samma sak där, det har inte så mycket att göra med hur slutresultatet ser ut utan känslan du har fått när du är färdig. Är det så att det får dig att må sämre, gör det inte.
Som tidigare inläggare har skrivit är Anna Kåvers böcker väldigt bra och samma med att inte jämföra dig med andra (eftersom alla är olika så känner man sig ganska misslyckat, det gjorde iaf jag) Men hitta något du trivs med, försök att inse att du duger som du är. Det är väldigt bra att ha mål och drömmar men man måste inse att det kan ta olika lång tid att nå dessa mål.
Testa gärna mindfulness som Anna Kåver pratar om, eller sök på nätet på Jon Kabatsin som startade mindfulness inom vård. Det är ett väldigt intressant koncept.
I värsta fall, ha en bok/papper som du skriver av dig alla jobbiga känslor, och bränn det som en gest att du har släppt det du grubblar på.

Jag vet att det var lite hattigt men, jag hoppas att det hjälper en del
// rocklisah

dream_theater_
2011-03-19, 10:45
Ett råd är att sluta säga hur värdelös du är på allt. "För lite muskler för att...", "för dålig för lagsport.."

Det blir en enda ond cirkel av det, och jag lovar att du inte mår bättre av det. Lova dig en sak från och med nu, skriv aldrig att du är värdelös eller dålig på något.