Visa fullständig version : Kan man få depression av för hård träning?
Jag har haft depression länge. Vet inte vart de kommer ifrån. Men läste nyss att man kan få depression av för hård träning. Stämmer de?
Sheogorath
2011-03-04, 17:15
Överträning kan ta sig uttryck som är mycket likt (eller rent av är) depression. Hård träning och överträning är inte samma sak. Man kan träna hårt utan att bli övertränad om man planerar väl (och följer planen...).
Motsatt effekt för mej. Gick in i väggen för en tid sedan med allt vad det innebär. Fick medikament av farbror doktorn som skulle hjälpa mej sova... Så fan heller, fick en psykos av skiten och fick sluta upp med det samma. Det enda som gav mej en ljusglimt i tillvaron var träningen. Jag minns inte ens vad jag tränade ibland men det jag minns är hur positivt det kändes att träna.
Tänk på att en depression kan bero på så banala saker att man inte riktigt kan tro det är sant. I mitt fall är det troligen jobbet som fått mej att springa i väggen 2 gånger hittills.
Det är inget att leka med. Om du börjar känna dej deprimerad så ska du stanna upp ett tag och försöka tänka på vad som kan vara orsaken. Om man bara fortsätter att köra på och den berömda väggen är ett faktum så kan vägen tillbaka vara väldigt lång...
Motsatt effekt för mej. Gick in i väggen för en tid sedan med allt vad det innebär. Fick medikament av farbror doktorn som skulle hjälpa mej sova... Så fan heller, fick en psykos av skiten och fick sluta upp med det samma. Det enda som gav mej en ljusglimt i tillvaron var träningen. Jag minns inte ens vad jag tränade ibland men det jag minns är hur positivt det kändes att träna.
Tänk på att en depression kan bero på så banala saker att man inte riktigt kan tro det är sant. I mitt fall är det troligen jobbet som fått mej att springa i väggen 2 gånger hittills.
Det är inget att leka med. Om du börjar känna dej deprimerad så ska du stanna upp ett tag och försöka tänka på vad som kan vara orsaken. Om man bara fortsätter att köra på och den berömda väggen är ett faktum så kan vägen tillbaka vara väldigt lång...
Okej, men har haft depression länge, utan att veta var den kommer ifrån. Men fortsatte träna mer för att jag trodde den skulle försvinna då. Men det gör den inte. Har tagit anti-depressiv i nästan ett halv år, Utan några vidare resultat. Men ska kanske sluta träna ett tag eller?
Okej, men har haft depression länge, utan att veta var den kommer ifrån. Men fortsatte träna mer för att jag trodde den skulle försvinna då. Men det gör den inte. Har tagit anti-depressiv i nästan ett halv år, Utan några vidare resultat. Men ska kanske sluta träna ett tag eller?
Nu är jag ingen psykolog men har läst idrottspsykologi och även stressfysiologi det senaste året där dessa ämnen rörts. Mitt råd är: Om du känner glädje med träning så träna! du behöver ju dock inte köra skiten ur dig utan välj en aktivitet du tycker är rolig och en intensitet som är trevlig. Du behöver inte pusha dig själv utan fokus skall vara att det är kul!
EDIT: Kanske skulle du spola ned de anti-depressiva och ha fysisk aktivtet pårecept istället? (bara en idé. rådfråga din doktor först)
Nu är jag ingen psykolog men har läst idrottspsykologi och även stressfysiologi det senaste året där dessa ämnen rörts. Mitt råd är: Om du känner glädje med träning så träna! du behöver ju dock inte köra skiten ur dig utan välj en aktivitet du tycker är rolig och en intensitet som är trevlig. Du behöver inte pusha dig själv utan fokus skall vara att det är kul!
Men jag tycker de är roligt. Och jag kör väldigt hårt5-6 gånger i veckan. För jag vill bli stark/muskulös.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/traning/article86566.ab?service=print här står de också.
Men jag tycker de är roligt. Och jag kör väldigt hårt5-6 gånger i veckan. För jag vill bli stark/muskulös.
Då tycker jag du skall fortsätta.
Men hård träning 5-6 gånger i veckan kanske är en aning mycket om du har fått diagnos depression. att träna hårt nästan varje dag är en stor belastning för kroppen vilket också leder till stor utsöndring av stresshormoner vilket för en deprimerad människa inte är fördelaktigt.
Sheogorath
2011-03-04, 17:40
Men jag tycker de är roligt. Och jag kör väldigt hårt5-6 gånger i veckan. För jag vill bli stark/muskulös.
Fortsätt då träna. Det är få förunnat att hitta rätt antidepressiv medicin direkt btw. För de flesta är det en lång resa med olika mediciner, doser och kombinationer av preparat. Många hittar aldrig rätt, tyvärr. På samma sätt som samtalsterapi inte heller är svaret för en stor grupp människor.
Har du testat att stanna upp i livet och samla tankarna en stund?
När jag fick mitt senaste hjärnsläpp så blev jag illa tvungen att stanna till.
Först när jag fått sova ut och samlat tankarna en stund så förstod jag vad som troligen var felet. När man kört hårt en längre tid så ser man inte skogen för alla träden...
Man ska göra det man trivs med men ibland behöver kroppen en time out. Testa att göra något helt annat en vecka. Typ gå ut och gå i skogen eller vad som hellst som är lugnande och helt tvärtom mot din normala vardag. Ibland får man klarhet i sin situation genom att bryta ett innött mönster. Även om du älskar att träna så kan det vara bra att helt skita i det en stund. Dina muskler försvinner inte på en vecka.
Har du testat att stanna upp i livet och samla tankarna en stund?
När jag fick mitt senaste hjärnsläpp så blev jag illa tvungen att stanna till.
Först när jag fått sova ut och samlat tankarna en stund så förstod jag vad som troligen var felet. När man kört hårt en längre tid så ser man inte skogen för alla träden...
Man ska göra det man trivs med men ibland behöver kroppen en time out. Testa att göra något helt annat en vecka. Typ gå ut och gå i skogen eller vad som hellst som är lugnande och helt tvärtom mot din normala vardag. Ibland får man klarhet i sin situation genom att bryta ett innött mönster. Även om du älskar att träna så kan det vara bra att helt skita i det en stund. Dina muskler försvinner inte på en vecka.
Kan vara bra. Har inte tagit en paus på många månader. När jag tänker efter så vet jag inte direkt varför jag tränar. Jag är ju den personen som alltid ska vara störst och starkast. Och att tjejer gillar muskler. Om jag t.ex ser någon i min ålder som är biffigare, eller en som är yngre. Så blir jag liksom arg. Svårt att förklara.
hejhopp79
2011-03-04, 17:59
Man kan nog slita på CNS mer än man bygger upp det, särskilt om man tränar tungt som fasiken och ofta.
Att träna styrketräning 5-6 dagar i veckan om man är deppig känns inte som en lösning direkt, fastän det kanske inte förvärrar. Dock tror jag du behöver fler vilodagar. Man ska inte underskatta kroppens och hjärnans behov av vila, för att vi ska må bra.
Konditionsträning hjälper för övrigt mot depression, långt mer än styrketräning, sett till påverkan på katekolaminer och signalsubstanser.[/catabolism] ;)
hejhopp79
2011-03-04, 18:00
Kan vara bra. Har inte tagit en paus på många månader. När jag tänker efter så vet jag inte direkt varför jag tränar. Jag är ju den personen som alltid ska vara störst och starkast. Och att tjejer gillar muskler. Om jag t.ex ser någon i min ålder som är biffigare, eller en som är yngre. Så blir jag liksom arg. Svårt att förklara.
Du inser att många spontant tänker att du försöker kompensera hårt för någonting, när du skriver så?
Man kan nog slita på CNS mer än man bygger upp det, särskilt om man tränar tungt som fasiken och ofta.
Att träna styrketräning 5-6 dagar i veckan om man är deppig känns inte som en lösning direkt, fastän det kanske inte förvärrar. Dock tror jag du behöver fler vilodagar.
Konditionsträning hjälper för övrigt mot depression, långt mer än styrketräning, sett till påverkan på katekolaminer och signalsubstanser.[/catabolism] ;)
Hört ofta att man får lyckohormoner av konditionträning. Men vill inte konditionträna ofta då de försämrar chanserna att bygga muskler. Men de är nog bättre å springa å må bra skulle jag tro.
Kan vara bra. Har inte tagit en paus på många månader. När jag tänker efter så vet jag inte direkt varför jag tränar. Jag är ju den personen som alltid ska vara störst och starkast. Och att tjejer gillar muskler. Om jag t.ex ser någon i min ålder som är biffigare, eller en som är yngre. Så blir jag liksom arg. Svårt att förklara.
Låter lite som när jag var som mest nere. Kunde inte ens tåla mina egna barn... *cry* Då kändes livet ganska så besvärligt kan jag påstå.
Om du inte riktigt vet varför du tränar så är det god tid att du stannar upp ett tag. Hellre en stunds vila så att livet och hjärnan hinner ifatt.
En sak som varit till stor hjälp för mej har varit en sollampa. Ett av mina problem har tydligen varit mörkret. Det har varit mörkt när man åkt till jobbet och mörkt när man åkt hem. Ingen vidare miljö att vårda själen i.
Men vill inte konditionträna ofta då de försämrar chanserna att bygga muskler.
Stresshormoner är inte dirket muskelbyggande heller. Se till att du får depressionen under kontroll först med god mat, promenader i solskenet och positiva tankar så går träningen så mycket bättre sen senare.
Testa t.ex. att dra ner träningen till 2 gånger i veckan och gå ut på promead dom andra dagarna i veckan. Då förlorar du ingenting i muskelmassa. Du kanske inte blir större heller men det är inte det viktigaste just nu!
Bara du vet att du inte blir mindre så kanske du kan släppa "träningstvånget" för stunden och tänka positiva tankar istället!
hejhopp79
2011-03-04, 18:04
Hört ofta att man får lyckohormoner av konditionträning. Men vill inte konditionträna ofta då de försämrar chanserna att bygga muskler. Men de är nog bättre å springa å må bra skulle jag tro.
Det går att kombinera utan att bli en lönnfet kis på 60 kg.
Ja konditionsträning "bränner" både stress (fight/flight-reflexen), samt ökar på dopamin, noradrenalin, endorfiner etc. Dessutom är det oerhört bra för hjärtat.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/traning/article86566.ab?service=print här står de också.
"Magnus Strömberg tycker att det är viktigt att man reagerar om man ser någon på sitt gym eller träningscentra som tränar på ett osunt sätt. När instruktörerna ser någon som tränar alltför hårt och ofta ingriper de och upplyser personen om riskerna."
:laugh:
Starboard
2011-03-04, 20:23
Hej, det jag har varit i kontakt med vården så har dom rekommenderat fortsatt träning. Ibland kan jag dock känna att det kan behövas en paus eller lite lättare träning en dag, t.ex. om man tränat kondition några dagar på raken. Men konditionsträning i lagom dos är också det som har mest "må-bra" effekt på mig.
Vad gäller antidepressiv medicin så gäller det att prova flera tills man hittar rätt. För mig så träffade dom rätt på andra jag fick och jag blev mycket bättre.
Hej, det jag har varit i kontakt med vården så har dom rekommenderat fortsatt träning. Ibland kan jag dock känna att det kan behövas en paus eller lite lättare träning en dag, t.ex. om man tränat kondition några dagar på raken. Men konditionsträning i lagom dos är också det som har mest "må-bra" effekt på mig.
Vad gäller antidepressiv medicin så gäller det att prova flera tills man hittar rätt. För mig så träffade dom rätt på andra jag fick och jag blev mycket bättre.
jaså, jag har tagit samma hela tiden. Tycker jag borde pröva något annat å se hur de blir :)
Linjedomarn
2011-03-04, 21:36
Jag vet ju egentligen inte nånting om det här men det är som logiskt att om man gillar att träna och blir glad av det så skall man träna och då tror jag inte depressionen beror på det men däremot om du bara går till gymmet bara för att så är det bara ännu ett hinder i vardagen. Man måste försöka hitta det man tycker om, känna att man har någon mening. För mig så är träningen något som håller mig ifrån depression.
Eddie Vedder
2011-03-04, 21:48
Om man mår bra av träningen så gör man. Men visst kan träningen skapa depression men då är det ju träningen i sig, och tvånget, som är boven. Alltså en ångestladdad situation rörande träningen. Det i kombination med den överträning som sannolikt kommer om träningen är manisk och ångestframkallande.
De som dessutom hamnar där är säkerligen redan före instabila och sköra. Alltså att man redan före depressionens utbrott ligger i riskzonen och träningsmani får droppen att rinna över. Ja jag pratar om mig själv men jag tror knappast att jag är ensam på Kolo om att ha upplevt det.
Jag vet inte vad jag blir glad av. Träningen var ju roligare förut. Har tappat motivationen. De har varit trakasserier i skolan, som jag har pratat med rektorn och mentorn om. Och det blev ju bättre. Jag är en social människa, och kan vara rätt pratsam. Men man tänker alltid negativt. Jag bor i en liten stad. Där alla känner alla. Har inget direkt gemensamt med någon, för jag bara tränar på fritiden.
Vad har ni kolo-medlemmar för hobby, förutom träning? :) Jag hade kunnat syssla med något vid sidan om träning.
Fick du depression innan du började träna hårt? Om du gjorde det, så är det antagligen inte träningens fel. Börja med konditionsträning om du inte redan gör det, finns vetenskapligt stöd att det är bra mot deprezzione.
"Magnus Strömberg tycker att det är viktigt att man reagerar om man ser någon på sitt gym eller träningscentra som tränar på ett osunt sätt. När instruktörerna ser någon som tränar alltför hårt och ofta ingriper de och upplyser personen om riskerna."
:laugh:
Sedan när blev det skrattretande att ta ansvar? Min erfarenhet är att det är alldeles för ovanligt att någon - instruktör, kompis, arbetskamrat, annan medmänniska - vågar ställa de provocerande frågorna som skulle behöva ställas.
Flera, t.ex. Starboard, har redan skrivit vettiga saker om det här. Jag tycker att det är viktigt att man kommer ihåg att träning inte är någon universallösning på alla problem, även om det kanske är lätt att den får sådan status i en miljö som denna. Om man tycker att träningen är kul och givande skall man givetvis fortsätta träna, om inte annat så för att det är viktigt att få ha roligt ibland, men man skall inte okritiskt betrakta träningen som ett botemedel och tänka att bara man tränar mer och bättre så löser sig problemen. Mycket av det som Eddie beskriver som tvång ovan tror jag handlar om att man använder träningen som en problemlösare/ångestdämpare på ett sätt som den inte kan vara, och sedan drar man bara upp och upp tempot när det inte funkar så bra som man skulle vilja. Lösningen är sällan att träna ännu mer, om man redan tränar mycket.
Ibland förmår man inte ta sig upp ur det svarta hålet själv, då kan man behöva någon som typ slänger ned ett rep. Kanske kurator, psykolog, ungdomsmottagningen etc. Inte istället för träningen, men som ett komplement.
Jag vet inte vad jag blir glad av. Träningen var ju roligare förut. Har tappat motivationen. De har varit trakasserier i skolan, som jag har pratat med rektorn och mentorn om. Och det blev ju bättre. Jag är en social människa, och kan vara rätt pratsam. Men man tänker alltid negativt. Jag bor i en liten stad. Där alla känner alla. Har inget direkt gemensamt med någon, för jag bara tränar på fritiden.
Vad har ni kolo-medlemmar för hobby, förutom träning? :) Jag hade kunnat syssla med något vid sidan om träning.
Du kan ju alltid försöka jonglera med 1-9 objekt innan året tar slut. Det kommer nog hålla dig sysselsatt *popcorn* Har hållit mig sysselsatt i ett antal år i alla fall! *gah!* :D
JimmyFlessa
2011-03-05, 08:06
Då tycker jag du skall fortsätta.
Men hård träning 5-6 gånger i veckan kanske är en aning mycket om du har fått diagnos depression. att träna hårt nästan varje dag är en stor belastning för kroppen vilket också leder till stor utsöndring av stresshormoner vilket för en deprimerad människa inte är fördelaktigt.
Kan vara bra. Har inte tagit en paus på många månader. När jag tänker efter så vet jag inte direkt varför jag tränar. Jag är ju den personen som alltid ska vara störst och starkast. Och att tjejer gillar muskler. Om jag t.ex ser någon i min ålder som är biffigare, eller en som är yngre. Så blir jag liksom arg. Svårt att förklara.
En depresion i samband med mycket träning tär väldigt mycket på både kropp och själ. Skär ner på gymandet till hälften (runt 3pass/vecka) och fortsätt att äta som du gör i dagsläget. även om det tar emot så kommer både kropp & själ att tacka dig när du sedan mår bättre. Mitt tips från egna erfarehneter är alltså för att en tid; äta på lika mycket, dra ner på gymandet och fokusera på annat i livet som också får dig att må bra. :)
hejhopp79
2011-03-05, 09:15
En depresion i samband med mycket träning tär väldigt mycket på både kropp och själ. Skär ner på gymandet till hälften (runt 3pass/vecka) och fortsätt att äta som du gör i dagsläget. även om det tar emot så kommer både kropp & själ att tacka dig när du sedan mår bättre. Mitt tips från egna erfarehneter är alltså för att en tid; äta på lika mycket, dra ner på gymandet och fokusera på annat i livet som också får dig att må bra. :)
Rätt bra tips, faktiskt.
Just de att jag inte vet vad som gör mig glad.
JimmyFlessa
2011-03-05, 10:09
Just de att jag inte vet vad som gör mig glad.
Blir lätt så när man mer eller mindre innan har levt på gymet alla dagar i veckan och sett det som det ända som gör en glad. Ta dig tiden som "blir över" och hitta på andra saker och du kommer att upptäcka massor med grejer som man faktiskt tycker att man har gått miste om och tillslut förstå att livet inte bara handlar om hantlar.
Jag talar utav egna erfarenheter och vet att det är tufft att hitta nya intressen och dylikt men kämpar man och ger sig fan på att må bra och bli bättre, så går det, precis som allt annat.
Vill du utbyta lite erfarenheter och liknande samt ha lite tips och råd så får du gärna PM:a mig. :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.