Visa fullständig version : En vän med anorexia.
Jag vet inte direkt vad jag ska göra. Jag känner knappt henne. Har flirtat med henne för några månader sedan. Men vi har träffats en gång. Och inget mer efter de. Men nu har hon blivit väldigt smal. Och jag börjar bli väldigt orolig. Har inte sett henne äta lunch på skolan nån gång. Och hon går alltid omkring, inlindad i en filt. Igår fick jag reda på att hennes mamma hade sagt att hon är fet.Och mamman hade haft anorexia som ung, och nästan dött. Det förstår jag inte. Att ens egen mamma kan säga så. Men som jag skrev innan, så är jag orolig för henne. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad hade ni gjort i mitt läge?
SiSenior
2011-02-27, 18:32
Eftersom du inte verkar känna henne särskilt bra så tror jag inte dina ord räcker. Du måste prata med personer hon har större förtroende/ respekt för och be dessa prata med henne/ hennes mamma.
Eftersom du inte verkar känna henne särskilt bra så tror jag inte dina ord räcker. Du måste prata med personer hon har större förtroende/ respekt för och be dessa prata med henne/ hennes mamma.
Kanske, de hade ju varit lite skummt om jag som knappt känner henne, komma fram å be henne å käka.
Kanske, de hade ju varit lite skummt om jag som knappt känner henne, komma fram å be henne å käka.
Hon måste få hjälp med det här av personer som kan sin sak. Det är inget tillstånd där det bara är att börja äta utan sitter ofta mycket djupare än så. Risken med att köra en lite hemmasnickrad behandling är att det går så pass långt som att bli medicinskt akut.
Explosiven
2011-02-27, 18:41
Kanske, de hade ju varit lite skummt om jag som knappt känner henne, komma fram å be henne å käka.
Minst sagt. Tror det till och med kan få motsatt effekt. Kvinnor i allmänhet har ju en tendens att få allt man säger till att dom är feta. Även om man säger att dom är så smala o fina så.. så hör dom bara ironi och blir förbannade... säkert ännu värre om du lider av en ätstörning som gör att du redan är övertygad om att du är fet. Nej som sagt... du är inte hennes vän... så håll dej utanför tycker jag.
Hon måste få hjälp med det här av personer som kan sin sak. Det är inget tillstånd där det bara är att börja äta utan sitter ofta mycket djupare än så. Risken med att köra en lite hemmasnickrad behandling är att det går så pass långt som att bli medicinskt akut.
Tycker hon borde gå i terapi, och gå på anti-depressiv. Men hon tror säkert att hon är tjock om hennes mamma säger de.
Tycker hon borde gå i terapi, och gå på anti-depressiv. Men hon tror säkert att hon är tjock om hennes mamma säger de.
Jag tycker du ska ta det lite lugnt med att dra en massa slusatser. Av det du skriver så verkar det som att du knappt känner henne och vet bara vad andra har berättat för dig. Det är naturligtvis bra att du bryr dig men det låter inte som att du är i en situation där du kan göra något för henne om hon nu har anorexia.
Remokillen
2011-02-27, 19:04
Ta kontakt med dessa och prata med dem om hur eller vad
du kan göra http://www.abkontakt.se/
Eller prata med dina föräldrar om detta och förklara hur du känner.
Jag tycker du ska ta det lite lugnt med att dra en massa slusatser. Av det du skriver så verkar det som att du knappt känner henne och vet bara vad andra har berättat för dig. Det är naturligtvis bra att du bryr dig men det låter inte som att du är i en situation där du kan göra något för henne om hon nu har anorexia.
kan nog inte göra något. Hon har ju skrivit på fb - att hon hade anorexia, och fotade nakenbilder på sig själv. Men statusen kom från mobilen, och hon har inte tagit bort inlägget. Så jag vet inte vad som har hänt. Kan ju inte dra någon slutsats. Men någoting måste ha hänt. För man blir väl inte jättesmal bara sådär.
Varför inte börja med att säga att du är orolig för henne och undrar hur hon mår? Det är inte fel, och inte fånigt.
Man behöver inte ställa diagnoser till höger och vänster, men det är inte fel att visa att man bryr sig, när man uppenbarligen gör det. "Det är tanken som räknas" är i det här fallet kvalificerad bullshit, för vad vet tjejen om vad ts tänker, liksom? Det finns ingen anledning att "hålla sig utanför" om man inte är syskon eller superbästisen; snarast är det ju så att många kan upprätthålla en ätstörning väldigt länge för att omgivningen inte vågar ställa de provocerande frågorna.
Varför inte börja med att säga att du är orolig för henne och undrar hur hon mår? Det är inte fel, och inte fånigt.
Man behöver inte ställa diagnoser till höger och vänster, men det är inte fel att visa att man bryr sig, när man uppenbarligen gör det. "Det är tanken som räknas" är i det här fallet kvalificerad bullshit, för vad vet tjejen om vad ts tänker, liksom? Det finns ingen anledning att "hålla sig utanför" om man inte är syskon eller superbästisen; snarast är det ju så att många kan upprätthålla en ätstörning väldigt länge för att omgivningen inte vågar ställa de provocerande frågorna.
Kanske man kan smsa å fråga hur hon mår. Jag vet inte
svennebanan
2011-02-27, 21:09
Varför inte börja med att säga att du är orolig för henne och undrar hur hon mår? Det är inte fel, och inte fånigt.
Man behöver inte ställa diagnoser till höger och vänster, men det är inte fel att visa att man bryr sig, när man uppenbarligen gör det. "Det är tanken som räknas" är i det här fallet kvalificerad bullshit, för vad vet tjejen om vad ts tänker, liksom? Det finns ingen anledning att "hålla sig utanför" om man inte är syskon eller superbästisen; snarast är det ju så att många kan upprätthålla en ätstörning väldigt länge för att omgivningen inte vågar ställa de provocerande frågorna.
Man kan räkna ut vilka trådar du svarat i genom att bara läsa rubriken. :thumbup:
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.