eng
2011-02-17, 12:20
Kön: Man
Ålder: 33
Längd och vikt. 182, 75-80kg
Smärta: Ena ljumsken, allt från kort intensiv smärta till molande obehag till att knappt känna något alls.
Var/Hur: Gått med det ett bra tag, men ingen smärta utan mer att det stramat och känts obehagligt. Efter ett ben-/magpass i förra veckan blev det värre dock och sökte då vård.
Har en svag utbuktning vid ljumsken, inte så tarmen tittar ut, mer som att lite fett/vätska pressats ut från under buken.
Medicin: Nej
Diagnos: Ja, se nedan.
Var till läkare idag som undersökte vad jag misstänkte var ett ljumskbråck.
Efter att ha klämt färdigt så sa hon att det inte var ett bråck riktigt än, men att bukväggen var försvagad och det mer är en tidsfråga.
Vad hon tyckte jag skulle göra var att sluta med all styrketräning, livet ut, samt undvika tunga lyft i största allmänhet för att förskjuta operation så långt som möjligt. Det känns inte riktigt som ett alternativ i min värld... "Du kan ju träna annat, springa, cykla", svårt att förklara kärleken till stålet för någon som inte styrketränar.
En annan sak hon nämnde som inte stämmer med vad jag läst mig till, var att man aldrig skulle återhämta sig efter en operation. Att styrketräning var uteslutet för resten av livet efteråt. Det var väl därför hon tyckte det var bättre att sluta redan nu.
Hade en vag förhoppning om att läkaren skulle säga "bra att du kom så tidigt, nu kan det opereras enkelt och återhämtningen kommer gå fort". Istället för detta besked.
Mina egna planer på kort sikt nu, (ska på en lite längre resa snart och vill inte dra på mig något innan detta) är att fortsätta träna men undvika mina två favoriter böj o mark samt eventuella andra övningar där det känns för mycket i buken.
Då det läkaren sagt inte stämmer överens med mina egna eftersökningar på nätet. Undrar jag om kolo-expertisen har någon annan åsikt, är styrketräningen ett avslutat kapitel, som läkaren sa?
Samt, någon mer övning än böj o mark man specifikt bör undvika, magträning?
Sen vete fan om det nästan inte är bättre att provocera fram bråcket så man blir opererad och kan lägga det bakom sig. Istället för att gå och vara orolig för att det kan komma när som i framtiden.
Ålder: 33
Längd och vikt. 182, 75-80kg
Smärta: Ena ljumsken, allt från kort intensiv smärta till molande obehag till att knappt känna något alls.
Var/Hur: Gått med det ett bra tag, men ingen smärta utan mer att det stramat och känts obehagligt. Efter ett ben-/magpass i förra veckan blev det värre dock och sökte då vård.
Har en svag utbuktning vid ljumsken, inte så tarmen tittar ut, mer som att lite fett/vätska pressats ut från under buken.
Medicin: Nej
Diagnos: Ja, se nedan.
Var till läkare idag som undersökte vad jag misstänkte var ett ljumskbråck.
Efter att ha klämt färdigt så sa hon att det inte var ett bråck riktigt än, men att bukväggen var försvagad och det mer är en tidsfråga.
Vad hon tyckte jag skulle göra var att sluta med all styrketräning, livet ut, samt undvika tunga lyft i största allmänhet för att förskjuta operation så långt som möjligt. Det känns inte riktigt som ett alternativ i min värld... "Du kan ju träna annat, springa, cykla", svårt att förklara kärleken till stålet för någon som inte styrketränar.
En annan sak hon nämnde som inte stämmer med vad jag läst mig till, var att man aldrig skulle återhämta sig efter en operation. Att styrketräning var uteslutet för resten av livet efteråt. Det var väl därför hon tyckte det var bättre att sluta redan nu.
Hade en vag förhoppning om att läkaren skulle säga "bra att du kom så tidigt, nu kan det opereras enkelt och återhämtningen kommer gå fort". Istället för detta besked.
Mina egna planer på kort sikt nu, (ska på en lite längre resa snart och vill inte dra på mig något innan detta) är att fortsätta träna men undvika mina två favoriter böj o mark samt eventuella andra övningar där det känns för mycket i buken.
Då det läkaren sagt inte stämmer överens med mina egna eftersökningar på nätet. Undrar jag om kolo-expertisen har någon annan åsikt, är styrketräningen ett avslutat kapitel, som läkaren sa?
Samt, någon mer övning än böj o mark man specifikt bör undvika, magträning?
Sen vete fan om det nästan inte är bättre att provocera fram bråcket så man blir opererad och kan lägga det bakom sig. Istället för att gå och vara orolig för att det kan komma när som i framtiden.