Visa fullständig version : En gång fet, alltid fet?
Hej!
Jag försökte leta studierna/tråden där jag tror det var King Grub som skrev att om man en gång haft ett visst antal fettceller så kommer de alltid att återstå oavsett hur mycket fettvikt man går ner?
Nu uttryckte jag mig säkert klumpigt, men sammantaget, har man en gång haft 20% i fettprocent så kommer man alltid, för all framtid, ha svårare att bygga fettfri massa under viktuppgång än en som aldrig varit över 10%? Den som en gång haft 20% kommer ha en mycket större sannolikhet till att gå upp i fettmassa vid viktuppgång än han som aldrig varit över 10%?
Låter jävligt tungt för mig. :/
King Grub
2011-01-19, 16:22
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=83893
Tack, jag frågade mestadels för att motivera min träningskamrat att inte göra samma misstag som jag själv gjort men även andra gör genom att överäta något så förjävligt för att gaina något kg muskler. Inget bra val om man vill ha bra form i framtiden med andra ord
Jag var ung och dum och bulkade upp mig alldeles för mycket när jag gick på gymnasiet, många år sen nu. Var smal innan.
Nu får jag kämpa (åtminstonde psykiskt) 24/7 med min vikt och det är.. jobbigt.
I våras gick jag ner 20kg.
Hösten -10 fram till nu har jag gått upp 30kg, och då har jag i princip bara ätit "normalt" - inte svullat så värst. Visst är det en del muskler med antar jag men ändå. Lägger på mig fett så otroligt lätt.
Så jag tror att... en gång fet, alltid fet. Åtminstonde måste man alltid kämpa för att hålla vikten. Fettcellerna finns där.
Överväger emellanåt att fettsuga mig, då jag antar att det är det enda sättet att bli av med fettcellerna, om jag nu förstått rätt, att fettsugning tar bort fettceller? (Rätta mig om jag har fel)
mvh
Jag var ung och dum och bulkade upp mig alldeles för mycket när jag gick på gymnasiet, många år sen nu. Var smal innan.
Nu får jag kämpa (åtminstonde psykiskt) 24/7 med min vikt och det är.. jobbigt.
I våras gick jag ner 20kg.
Hösten -10 fram till nu har jag gått upp 30kg, och då har jag i princip bara ätit "normalt" - inte svullat så värst. Visst är det en del muskler med antar jag men ändå. Lägger på mig fett så otroligt lätt.
Så jag tror att... en gång fet, alltid fet. Åtminstonde måste man alltid kämpa för att hålla vikten. Fettcellerna finns där.
Överväger emellanåt att fettsuga mig, då jag antar att det är det enda sättet att bli av med fettcellerna, om jag nu förstått rätt, att fettsugning tar bort fettceller? (Rätta mig om jag har fel)
mvh
har haft samma tanke ang fettsugning..hade en gång i tiden ca 25 kg övervikt..det märks så jävla tydligt närjag bulkar.
Känns inte värt det ändå..så dåliga resultat har jag inte fått.
Man har väl fortfarande lika lätt att lägga på sig fett även om man fettsuger sig?
Sen kan jag tänka mig att det är svårt att säga hur mycket som blivit förstört pga att man varit överviktig, eller om man helt enkelt blev överviktig pga ett dåligt utgångsläge.
Det är väl tveksamt vad fettsugning skulle ge. Fettceller har en i princip obegränsad förmåga att töja sig och lagra fett (det är ju s.a.s. det enda de gör), och om det behövdes skulle man dessutom kunna göra fler, d.v.s. repetera det som eventuellt hände den första gången man åt upp sig. Jag skriver "eventuellt", för det går inte att ta resultaten från kontrollerade studier och överföra rakt av på en specifik individ och säga att så här kommer det att gå för dig. Det är också väldigt svårt att separera de olika saker som gör att en tjock person är tjock och uppskatta hur stor del av tjockleken de svarar för. Hur mycket är de berömda fettcellerna, hur mycket är ett sävligt temperament som gör att man inte spontanrör sig så mycket (jämför diskussionerna om NEAT), hur mycket är dåliga matvanor, hur mycket är brist på vardagsmotion, hur mycket är tröst- och belöningsätande etc.? Hur tjock man än är, så är det dock (med reservation för sällsynta medicinska undantag) vad man stoppar i sig kontra vad man gör av med som spelar roll. Ingen tjockis som äter mindre än vad han eller hon gör av med kommer att fortsätta lägga på sig, och omvänt, ingen smalis som äter mer kommer att krympa. De kan vara olika svårt för olika personer att förändra kroppsvikten i valfri riktning (och hur svårt det kan vara skall absolut inte underskattas), men det är inte omöjligt, om man inte är något fysiologiskt under för vilket naturlagarna inte gäller.
Att övertyga sig själv om att man är förutbestämd att för evigt vara fet eftersom man varit det en gång är, anser jag, det absolut effektivaste sättet att själv se till att man just kommer att vara fet. Inte för att man inte får vara fet om man vill, men det verkar onödigt att låsa sig där om man inte vill, vilket ju är vad de flesta av de här trådarna brukar handla om.
Sant så sant
Man ska självklart inte intala sig att man alltid kommer att vara fet.
Men jag har hållt på med det här länge nu och har väl snarare insett faktum.
Körde en rejäl bantning i våras/somras. Körde väl 99% av min förmåga. Morgonpromenad, fysiskt arbete 12h/dag, träning och sen promenad efter det, nästan varje dag. Minns inte näringsintaget men jag levde i princip på tonfisk och ägg på slutet. Gick ner, blev smal/lönnfet (då jag förlorade mycket muskler). Kämpade rätt hårt IMO. Brydde mig inte just då om jag tappade muskler då jag bara ville bli smal. När slutdatumet kom så hade jag nog säkert 10kg kvar för att se smal ut i folks ögon (utan kläder) men kände att det var nog då.
Tog upp byggandet igen och började käka vanligt. Gröt, proteindrinkar, husmanskost, keso, osv. Hade en dag i veckan då jag åt nåt extra som t.ex. pizza, godis. Just för att få lite livskvalité igen (det är livskvalíté för mig). Vips +30kg igen och man har inte hunnit fatta vad som ens hänt. Dock, som jag skrev tidigare, det är en del muskler med. Men nu står jag ju där igen. Vill bli av med 20kg.
Jag menar, hur lätt har man inte att lägga på sig då?
Visst skulle jag kunna hålla formen, men det skulle krävas tortyr i all oändlighet. Leva på tonfisk och broccoli och köra cardio varje dag. Skulle gå då. Men jag är en vanlig motionär, jag är ingen elitidrottare/bodybuilder. Har inte riktigt samma motiovation, och även en kroppsbyggare som dietar inför en tävling har en tidsgräns för sitt dietande. Känns som att jag skulle behöva dieta livet ut för att hålla sig smärt.
Jämfört med människor som varit smal hela livet som inte behöver tänka på det lika mycket. Alla behöver vi motion såklart, men till vilken gräns är frågan.
Svammlar lite men.. mina tankar, inget vetenskapligt här inte.
Ang fettsugningen så är det bara nåt jag hört att fettcellerna "försvinner"
mvh
Eddie Vedder
2011-01-22, 15:13
Ang fettsugningen så är det bara nåt jag hört att fettcellerna "försvinner"
mvh
Ja de som sugs bort sugs ju bort men det hindrar inte att de kvarstående fortfarande lagrar fett sjukt effektivt.
Ja de som sugs bort sugs ju bort men det hindrar inte att de kvarstående fortfarande lagrar fett sjukt effektivt.
Sant
Jag menar, hur lätt har man inte att lägga på sig då?
Visst skulle jag kunna hålla formen, men det skulle krävas tortyr i all oändlighet. Leva på tonfisk och broccoli och köra cardio varje dag.
Men det är ju inte riktigt så. Visserligen kanske du lägger på dig mer fett än muskler jämfört med andra människor vid samma överätning, men att vara viktstabil är ju inte svårare för dig än någon annan. Om det är en plåga att ligga på kaloribalans så äter du nog fel saker.
Vi spelar med en faktor till när det gäller att ha lätt att lägga på sig, och det är hur hungrig man är. Vissa är hungrigare än andra, och då blir det betydligt plågsammare att banta. Få orkar gå omkring och vara konstant ashungriga.
Dock skall vi också komma ihåg att det här med att känna sig fet eller ha komplex för sin vikt inte är oberoende av omgivningen och hur man förhåller sig till den. Om idealet t.ex. är att gå omkring och vara konstant rippad behöver man inte vara fet i ordet rätta bemärkelse för att känna sig som om man vore det. Att "se smal ut i folks ögon" (eller i de egna ögonen) är inte nödvändigtvis likamed att vara normalviktig.
Vi spelar med en faktor till när det gäller att ha lätt att lägga på sig, och det är hur hungrig man är. Vissa är hungrigare än andra, och då blir det betydligt plågsammare att banta. Få orkar gå omkring och vara konstant ashungriga.
Det är sant, men har det något att göra med huruvida man varit fet tidigare (magsäcken osv krymper ju när man äter lite och går ner i vikt)? Snarare handlar det väl att om man är hungrig av sig så får man kämpa hårdare hela livet, och inte bara när man en gång blivit fet. Är det verkligen så vanligt att folk inte lyckas bli mätta på kaloribalans om de äter rätt saker?
Eddie Vedder
2011-01-22, 15:40
Men det är ju inte riktigt så. Visserligen kanske du lägger på dig mer fett än muskler jämfört med andra människor vid samma överätning, men att vara viktstabil är ju inte svårare för dig än någon annan. Om det är en plåga att ligga på kaloribalans så äter du nog fel saker.
Nu tror jag du underskattar hur kroppen påverkas av att vara rejält fet. Det är inte alls otänkbart att leptinkänslighet, insulinkänslighet, dopaminrespons, glukostolerans etc. är påverkade negativt vilket sammantaget mycket väl kan leda till att person A får det mycket svårare att motstå hungern än individ B. Och då har jag inte ens nämnt de mentala bitarna som är precis lika viktiga. Om inte ännu mer viktiga.
Att vissa är hungrigare än andra gäller ju, som Zorban är inne på, inte bara feta personer, eller personer som varit feta (det skiljer ju även mellan normalviktiga), men det är klart att det för en hungrig person är jobbigare att banta än vad det är för en mindre hungrig person. Sedan är det ju inte heller så att alla feta personers vikt ständigt rusar uppåt, tvärtom finns många feta som är mätta på just kaloribalans och ligger stilla i (över-)vikt. Men det är inte säkert att samma person skulle vara mätt på det som skulle vara kaloribalans på en lägre vikt (=färre kalorier).
Vad är det som gör att vissa är mer hungriga/mindre hungriga än andra? Jag kan utan problem klara mig på två normala mål om dagen, har rätt kass aptit och får nästan tvinga i mig maten för att inte hamna på underskott.
Slartibartfast
2011-01-22, 16:25
Men det är ju inte riktigt så. Visserligen kanske du lägger på dig mer fett än muskler jämfört med andra människor vid samma överätning, men att vara viktstabil är ju inte svårare för dig än någon annan. Om det är en plåga att ligga på kaloribalans så äter du nog fel saker.
Jo, att vara viktstabil kan vara oerhört mycket svårare för vissa än för andra, även om båda följer samma kostupplägg. Som Tolkia säger handlar det om den subjektiva upplevelsen av hunger, även om energiregeln gäller lika för alla.
Jag måste t.ex. lägga upp mitt ätande disciplinerat och trycka i mig mat för att ens hålla mig viktstabil (för att inte tala om att ligga på överskott *spy*) Likt joasimo har jag kass aptit. Äter väl kanske 20% mera än jag engentligen skulle vilja, och underskott är sjukt behagligt för mig i jämförelse. Och då har jag även vägt 100kg/182 cm.
Nu tror jag du underskattar hur kroppen påverkas av att vara rejält fet. Det är inte alls otänkbart att leptinkänslighet, insulinkänslighet, dopaminrespons, glukostolerans etc. är påverkade negativt vilket sammantaget mycket väl kan leda till att person A får det mycket svårare att motstå hungern än individ B. Och då har jag inte ens nämnt de mentala bitarna som är precis lika viktiga. Om inte ännu mer viktiga.
Det är mycket möjligt (och sannolikt?) att tidigare övervikt påverkar hungern permanent, jag vet inget om sådant. Jag menar mest att personen redan har ätit sig rejält fet en gång och därför alltid haft lätt för att överäta. Jag bortsåg helt från de mentala bitarna. Däremot så vet jag att man kan vänja sig av med hunger till en viss gräns, och att överviktiga som börjar läsa om vettig kost ofta får en aha-upplevelse när de insett hur dåligt de ätit. Är det så vanligt att en tidigare fet person som gått ner i vikt måste leva på broccoli och sallad och gå runt och vara konstant hungrig resten av livet?
Jo, att vara viktstabil kan vara oerhört mycket svårare för vissa än för andra, även om båda följer samma kostupplägg. Som Tolkia säger handlar det om den subjektiva upplevelsen av hunger, även om energiregeln gäller lika för alla.
Jag syftade i första hand på energin, och att det som man har "förstört" genom att en gång varit fet handlade om förmågan att lägga på sig muskelmassa och inte om vikten. Självklart har folk olika lätt för att överäta, men det är sällan jag sett folk skena upp i vikt utan att äta dåligt. Jag är likadan, jag "går lätt upp i vikt" om jag inte räknar kalorier och har pendlat en del i mina dagar, men det beror otroligt mycket på vad jag äter.
Poängen är att jag inte vet hur mycket man egentligen bör skylla på att man tidigare fet och allt jag sa gällde skillnaden mellan en person från att den varit fet tills den blivit smal.
Eddie Vedder
2011-01-22, 16:41
Är det så vanligt att en tidigare fet person som gått ner i vikt måste leva på broccoli och sallad och gå runt och vara konstant hungrig resten av livet?
Jag kan inte ge några siffror men ja det tror jag absolut. Många kämpar nog i princip hela livet med jojobantning och att de alla äter skräpmat i stroa mängder tror jag är en myt till stor del. Det finns lika många smala som äter massor av skit precis som mängder av överviktiga som går efter Viktväktarnas pointsystem och vet kalorier i allt men inte kan hålla vikten på alla lightprodukter, frukter och fullkornsmackor.
Och återigen, för jag känner att det lätt faller ur diskussionen, går man ned på individnivå så är det olika saker som gjort olika feta personer feta (frånsett den gemensamma faktorn mer in än ut). Alla feta har inte problem med monsterhunger, alla som blir feta får det inte som sekundäreffekt av sin rondör. Alla feta tröstäter inte, eller har ätstörningar, alla feta är inte omedvetna om vad de borde eller inte borde äta, eller om skillnader mellan mat och mat. Alla feta är inte likadana från början, och blir inte mer lika för att de blir feta. När man går ned på individnivå, t.ex. för att man är den där feta personen som vill banta ned sig, eller för att man är den feta personens tränare , dietist, pappa, you name it, så får man göra en specifik analys av vad som gör det svårt för just den personen.
Jag kan inte ge några siffror men ja det tror jag absolut. Många kämpar nog i princip hela livet med jojobantning och att de alla äter skräpmat i stroa mängder tror jag är en myt till stor del. Det finns lika många smala som äter massor av skit precis som mängder av överviktiga som går efter Viktväktarnas pointsystem och vet kalorier i allt men inte kan hålla vikten på alla lightprodukter, frukter och fullkornsmackor.
De personer som räknar points men ändå inte kan hålla vikten äter ju mer än de ska? Och det finns absolut människor som inte blir mätta av det, men tror du detta beror helt på att de tidigare varit feta, och inte att de helt enkelt alltid har funkat på de viset?
Eddie Vedder
2011-01-22, 16:55
De personer som räknar points men ändå inte kan hålla vikten äter ju mer än de ska?
Ja? Och då är det ju något som gör att man inte kan kontrollera aptiten/hungern lika lätt som andra. Och det är där vi har oerhört olika förutsättningar. Men på Kolo är det populärt att anse sig högre stående och se ner på alla tjocka människor som placeras inom en och samma kategori som en grupp odisciplinerade, lata och korkade personer.
Ja? Och då är det ju något som gör att man inte kan kontrollera aptiten/hungern lika lätt som andra. Och det är där vi har oerhört olika förutsättningar. Men på Kolo är det populärt att anse sig högre stående och se ner på alla tjocka människor som placeras inom en och samma kategori som en grupp odisciplinerade, lata och korkade personer.
Om du anser att jag sett ner på någon pga att det inte håller vikten så har du missuppfattat mig helt. För mig har diskussionen handlat om hur mycket av detta som beror på att de tidigare varit feta, kontra att de är födda sådana, inte huruvida det finns människor som har det så.
Jag kan bara tala om mig själv och jämföra med personer i min omgivning. Jag har EXTREMT lätt att lägga på mig.
Har massor med personliga exempel på detta. Och nu måste vi se det ur ett verklighetsperspektiv och inte ren fakta. Det är väldigt lätt att läsa "så här funkar det", men att applicera det i verkligheten kan vara något helt annat. Som att, -500kcal/dag måste ge -0.5kg i veckan. Funkar inte för mig.
Hålla vikten? Behöver inte vara så svårt alls. Man kan äta som "vanligt folk" gör, dvs dricka lite nyponsoppa, äta frukt, äta mindre mängder mat. Då kanske det går. Men hur blir då resultaten på gymmet? Lätt att räkna ut.. NADA. Så det är där vi har dilemmat. Sålänge man vill utvecklas på gymmet och utveckla fysiken så kommer man alltid att vara tvungen att kämpa och leva på tonfisk och broccoli. när jag skriver "man" menar jag givetvis jag. För så fort jag lägger mig på lite kcalöverskott så blir jag fet. Och nu tycker jag själv att jag kört efter konstens alla regler gällande kosten. Sista alternativet jag har är att anlita en dietist som får hjälpa till... tips om dietister mottages gärna.
Tilläggas bör: Jag tröstäter inte, jag kan hålla mig otroligt disciplinerad, jag lider inte av hunger och jag överkonsumerar inte mat. orkar sällan en hel pizza, som exempel.
Eddie Vedder
2011-01-22, 17:04
Om du anser att jag sett ner på någon pga att det inte håller vikten så har du missuppfattat mig helt. För mig har diskussionen handlat om hur mycket av detta som beror på att de tidigare varit feta, kontra att de är födda sådana, inte huruvida det finns människor som har det så.
Nej nej, absolut inte. :) Det var inte på något vis riktat mot dig, förlåt om det framstod så. Jag menade dock en allmän "Koloattityd" i massor av andra trådar i samma ämne.
Nej nej, absolut inte. :) Det var inte på något vis riktat mot dig, förlåt om det framstod så. Jag menade dock en allmän "Koloattityd" i massor av andra trådar i samma ämne.
Oki, ingen fara :-) Jag har mest syftat på att det är svårt att säga hur mycket av en eventuell viktuppgång (nu bryr jag mig inte om andelen fett/muskler utan bara vikten), som beror på att man tidigare varit fet VS ens grundförutsättningar. Men om kroppen förändras så mycket pga det så är jag bara intresserad av att veta det.
Men hur blir då resultaten på gymmet? Lätt att räkna ut.. NADA. Så det är där vi har dilemmat. Sålänge man vill utvecklas på gymmet och utveckla fysiken så kommer man alltid att vara tvungen att kämpa och leva på tonfisk och broccoli.
Ja, att en större del av överskottet blir fett är ett faktum. Men om du lägger dig på ett litet överskott, säg 100kcal om dagen, så kommer du aldrig hinna lägga på dig 30 kilos övervikt. Även om du har sämre förutsättningar för muskeltillväxt (liksom jag antagligen har), så kan du ju gå upp i vikt sakta och deffa såfort du ökat säg 10kg. 30kg på ett halvår motsvarar ändå en överätning på 1000-1500 kcal om dagen, få människor (om några) kan äta så mycket utan att lägga på sig mycket fett. Du kan fortfarande lägga på dig muskelmassa, men det tar betydligt längre tid. Nu vet jag inte hur stort underskott du låg på när du gick ner i vikt, men om vi antar -1000kcal om dagen, så har du den senaste tiden ätit runt 2500 kcal extra per dag. Om du istället äter, säg, 1000-1500 extra jämfört med din bantning, så behöver du inte plåga dig med bara broccoli och keso. Det är ett kilo kyckling extra om dagen :-)
Oki, ingen fara :-) Jag har mest syftat på att det är svårt att säga hur mycket av en eventuell viktuppgång (nu bryr jag mig inte om andelen fett/muskler utan bara vikten), som beror på att man tidigare varit fet VS ens grundförutsättningar. Men om kroppen förändras så mycket pga det så är jag bara intresserad av att veta det.
Ja, att en större del av överskottet blir fett är ett faktum. Men om du lägger dig på ett litet överskott, säg 100kcal om dagen, så kommer du aldrig hinna lägga på dig 30 kilos övervikt. Även om du har sämre förutsättningar för muskeltillväxt (liksom jag antagligen har), så kan du ju gå upp i vikt sakta och deffa såfort du ökat säg 10kg. 30kg på ett halvår motsvarar ändå en överätning på 1000-1500 kcal om dagen, få människor (om några) kan äta så mycket utan att lägga på sig mycket fett. Du kan fortfarande lägga på dig muskelmassa, men det tar betydligt längre tid. Nu vet jag inte hur stort underskott du låg på när du gick ner i vikt, men om vi antar -1000kcal om dagen, så har du den senaste tiden ätit runt 2500 kcal extra per dag. Om du istället äter, säg, 1000-1500 extra jämfört med din bantning, så behöver du inte plåga dig med bara broccoli och keso. Det är ett kilo kyckling extra om dagen :-)
Om man ska följa den här BEE-formeln, som är det enda sätt jag känner till att räkna ut antalet kcal, så funkar det inte så för mig.
När jag ville ner i vikt så låg jag på mellan 1500 - 2000 kcal minus om dagen åt gick ändå "bara" ner 0.5kg i veckan.
När jag började bygga igen så vet jag inte hur mycket jag låg på, men enligt BEE så ska jag ligga på ca 4000kcal för att hålla vikten, och jag kan helt omöjligt ha legat på 5000kcal och uppåt, helt omöjligt. Jag åt absolut inte så mycket.
Men självklart har du rätt, för nog kan jag säkert hitta min individuella nivå för att hålla vikten/öka utan en massa fläsk. Men svårt att hitta den när det inte finns några riktlinjer att gå efter. För hur det här med kcal funkar för andra, verkar inte funka för mig. Om jag nu inte har räknat helt åt helvete fel eller gjort nåt annat tok, men det är ytterst tveksamt
Om man ska följa den här BEE-formeln, som är det enda sätt jag känner till att räkna ut antalet kcal, så funkar det inte så för mig.
När jag ville ner i vikt så låg jag på mellan 1500 - 2000 kcal minus om dagen åt gick ändå "bara" ner 0.5kg i veckan.
Samma var det för mig, och man var ju oerhört fixerad vid siffror och dylikt vid sin första deff. Men efter 3-4månaders deff så har jag lärt mig att man lär känna sin kropp. Jag ska egentligen ha en dagsförbrukning på runt 2100kcal, och även om jag käkar runt 1500kcal (dvs ca -500kcal) dessa dagar, så är jag mer eller mindre viktstabil. Nu när jag börjat gymma däremot så går jag ner i vikt av 1500kcal, antar att min ämnesomsättning ökat dessutom av detta.
Slutsats: Titta inte blint på siffror. De är bra att utgå ifrån, men det bästa måttet är att titta på sin kropp och utvärdera den, och därefter ta lärdom av den.
1500-2000 minus om dagen är ett väldigt stort underskott. Antagligen har både din basalmetabolism och din spontana aktivitetsfaktor gått ner rätt kraftigt, det hände mig iaf. Finns väl lite olika åsikter om hur pass permanent den sänkningen är. I Minnesota-studien så låg väl deltagarna på runt 1500 kcal om dagen (vilket lär motsvara ett underskott runt 1500) och deras BMR sänktes med upp till 40% efter några månader. Det tog sedan rätt lång tid och en del överätning för att den skulle återgå till normala nivåer. Eller så räknar du fel på kalorierna, vilket är väldigt vanligt, men det låter ju som att du har koll.
BEE-formeln är bara en fingervisning för average-personen, om man är överviktig eller kraftigt nedbantad så stämmer den inte så bra, dessutom är aktivitetsfaktorn svår att uppskatta. Jag tror det är en bra investering att försöka hitta sin faktiska kaloribalans genom att pröva sig fram. Lägg dig på kcalbalans enligt H&B-ekvationen. Går du upp i vikt så dra bort några hundra kalorier. Till slut hamnar du på plus minus noll, och kan utgå från den nivån för att deffa / bulka. Samt utgå från vad du ser, om du går upp 10 kg på kort tid så är det bättre att erkänna att man bulkat lite väl hårt och deffa bort det, även om det är riktigt trist att deffa.
Kanske ligger din förbränning 1000-1500 kcal under BEE-formeln. Det förklarar isåfall hur ett "underskott" på 1500-2000 bara resulterade i en viktminskning på 0.5 kg /vecka, och hur "kaloribalans" resulterade i en viktökning på 4-5 kilo i månaden (faktiskt så stämmer siffrorna rätt bra, även om detta inte behöver vara hela sanningen).
När jag började bygga igen så vet jag inte hur mycket jag låg på, men enligt BEE så ska jag ligga på ca 4000kcal för att hålla vikten, och jag kan helt omöjligt ha legat på 5000kcal och uppåt, helt omöjligt. Jag åt absolut inte så mycket.
Jag tror du har räknat alldeles för högt.
En bra tumregel som jag tycker stämmer hyffsat bra är vikt(i lbs)*10 plus 100-200kcal, för deff.
Jag som väger ca 83Kg(183lbs) får ligga på runt 2000kcal. Det brukar vara lite lågt i början, men jämna ut sig senare.
blinkenlights
2011-01-22, 19:43
Frågan är om det ens har gjort några studier som spänner över tillräckligt lång tidsrymd?
Jag menar - säg att du drar på dig 30 kg övervikt över 3-4 år, sen går du med det i ytterligare 3-4 innan du accepterar situationen och gör det som krävs. Då går du ner det på, säg 1 år. Ok, så då har du ändå i storleksordningen 5-7 år innan du varit "normalviktig" lika länge som du bar på lasset.
Har det gjorts någon studie där de kollat på människor som haft en signifikant övervikt, som arbetat bort den och hållt den borta lika länge som de hade den? Jag kan tänka mig att rätt många saker normaliseras under den tiden - (även om inte allt gör det).
Sen är det väl som med allt annat här i livet. Man kan sätta sig ner och skrika orättvist, eller så kan man acceptera att man kanske har sämre genetik i något avseende och försöka göra en extra ansträngning.
I mina ögon är det inte skilt från att vissa föds begåvade andra inte, vissa har musiköra andra är tondöva, vissa har extremt fin motorik andra kan inte stå på fötterna.
Vi har i alla fall mognat till den nivån att vuxna människor sällan hånar mindre begåvade.
Tyvärr verkar poletten ha svårt att ramla ner vad gäller övervikt.
Det finns studier som pekar på att när man hållt en vikt ett längre tag så det blir den vikten en "set point" som kroppen strävar efter att nå igen vid viktförändring. Har tyvärr inga länkar, set point theory kallas det iaf :-(
När det dock gäller hur stor del av en eventuell övervikt som blir muskelmassa kontra fett så är man väl säker på att den maximala fettprocenten en person någonsin legat på bestämmer (och försämrar) detta, även om det går väldigt lång tid.
Taffalito
2011-01-23, 00:08
Det finns studier som pekar på att när man hållt en vikt ett längre tag så det blir den vikten en "set point" som kroppen strävar efter att nå igen vid viktförändring. Har tyvärr inga länkar, set point theory kallas det iaf :-(
När det dock gäller hur stor del av en eventuell övervikt som blir muskelmassa kontra fett så är man väl säker på att den maximala fettprocenten en person någonsin legat på bestämmer (och försämrar) detta, även om det går väldigt lång tid.
Tänkte också att set point teorin kunde nämnas. Tycker att det kan ligga en del sanning i vad den går ut på, nämligen att varje individ har en förutbestämd vikt (och därtill hörande fettprocent) som kroppen i det längsta strävar efter att nå och därefter uppräthålla. För att nå sin set point har varje individ skiftande aptit, olika svårt att kunna hantera hunger och mättnadskänslor samt att ämnesomsättningen ökar och minskar olika mycket som en följd av kcal underskott eller överskott. Dessutom är det enligt teorin förutbestämt hur många och hur effektiva ens fettceller kommer att vara.
http://medweb.mit.edu/pdf/set_point_theory.pdf
http://www.mirror-mirror.org/set.htm
http://www.begin2dig.com/2009/08/set-point-theory-is-crap.html
http://weightloss.about.com/od/glossary/g/setpoint.htm
http://www.fasebj.org/content/4/15/3310.abstract
http://www.annecollins.com/weight-control/set-point-theory.htm
Taffalito
2011-01-23, 00:35
Ta Peter Harrysson och Magnus Samuelsson som exempel. Antagligen har Harrysson en rätt så god aptit och lätt att lägga på sig fett. Samuelsson har antagligen också en aptit över genomsnittet, men har samtidigt goda förutsättningar att bygga muskler och bli grofv. Det enda man kan göra är att är att acceptera ens kroppsliga utformning och kapacitet och utifrån de individuella förutsättningarna göra det bästa av situationen och sträva mot den fysik man vill uppnå.
Ta Peter Harrysson och Magnus Samuelsson som exempel. Antagligen har Harrysson en rätt så god aptit och lätt att lägga på sig fett. Samuelsson har antagligen också en aptit över genomsnittet, men har samtidigt goda förutsättningar att bygga muskler och bli grofv. Det enda man kan göra är att är att acceptera ens kroppsliga utformning och kapacitet och utifrån de individuella förutsättningarna göra det bästa av situationen och sträva mot den fysik man vill uppnå.Du tror inte det faktum att Magnus Samuelsson har varit fysiskt aktiv mer eller mindre hela sitt liv spelar in lite också? Även föräldrarnas levnadssätt antar jag styr det hela.
Lätt att lägga på sig fett? Ja, nu kan ju vissa ha lättare än andra. Men det säger knappast vips så sitter man där med världens kagge.
Sen håller jag med, göra det bästa utav situationen och kämpa mot sina mål :)
Kravmaga
2011-01-23, 02:25
Om man ska följa den här BEE-formeln, som är det enda sätt jag känner till att räkna ut antalet kcal, så funkar det inte så för mig.
När jag ville ner i vikt så låg jag på mellan 1500 - 2000 kcal minus om dagen åt gick ändå "bara" ner 0.5kg i veckan.
När jag började bygga igen så vet jag inte hur mycket jag låg på, men enligt BEE så ska jag ligga på ca 4000kcal för att hålla vikten, och jag kan helt omöjligt ha legat på 5000kcal och uppåt, helt omöjligt. Jag åt absolut inte så mycket.
Men självklart har du rätt, för nog kan jag säkert hitta min individuella nivå för att hålla vikten/öka utan en massa fläsk. Men svårt att hitta den när det inte finns några riktlinjer att gå efter. För hur det här med kcal funkar för andra, verkar inte funka för mig. Om jag nu inte har räknat helt åt helvete fel eller gjort nåt annat tok, men det är ytterst tveksamt
Om du var tvungen att ligga på 1500-2000 kcal underskott, så är din kaloribalans lägre än du räknat på, och då också den riktlinjen du får använda dig av. Tänk på att uträkningar är enbart en teoretisk uppskattning och hur det i praktiken fungerar får givetvis avgöra. Spontant tycker jag dock att 4000 kcal för kaloribalans låter ganska högt. Nu vet jag varken din vikt, ålder eller aktivitet under dagen. Har man dock inte ett mycket krävande jobb (fysiskt) och/eller är relativt stor (lång och/eller väger mycket), så brukar flertalet personer hamna snarare kring 2500-3000 kcal i energibalans (samt möjligen något högre på träningsdagar).
Som flertalet gånger nämnts så gäller fortfarande kcal in/kcal ut för alla. Skillnaden (som också redan nämnts) handlar snarare om upplevelsen av att ligga kring energibalans eller ex under den. Normalviktiga människor behöver sällan medvetet reglera sin kost för att hamna på energibalans (spontan aktivitet ökar minskar automatiskt, kroppen reglerar) medan överviktiga personer (eller tidigare överviktiga) kommer medvetet behöva reglera detta i större utsträckning.
blinkenlights
2011-01-23, 19:37
Det finns studier som pekar på att när man hållt en vikt ett längre tag så det blir den vikten en "set point" som kroppen strävar efter att nå igen vid viktförändring. Har tyvärr inga länkar, set point theory kallas det iaf :-(
När det dock gäller hur stor del av en eventuell övervikt som blir muskelmassa kontra fett så är man väl säker på att den maximala fettprocenten en person någonsin legat på bestämmer (och försämrar) detta, även om det går väldigt lång tid.
Set point känner jag till, men jag känner inte till några långtidsstudier av den typ jag nämnde. Men det kanske är så att allt är färdiganpassat ett år efter en rejäl viktnedgång. Jag kan tänka mig att kostnaderna för att göra en studie som tittar 8-10 år fram i tiden och samtidigt är ren nog att få bra data är hyggligt stora.
Eddie Vedder
2011-01-23, 19:59
Set point känner jag till, men jag känner inte till några långtidsstudier av den typ jag nämnde. Men det kanske är så att allt är färdiganpassat ett år efter en rejäl viktnedgång. Jag kan tänka mig att kostnaderna för att göra en studie som tittar 8-10 år fram i tiden och samtidigt är ren nog att få bra data är hyggligt stora.
Den här var över ett år i alla fall:
Objective: We aimed to determine whether this disproportionate reduction in energy expenditure persists in persons who have maintained a body-weight reduction of ≥10% for >1 y.
Design: Seven trios of sex- and weight-matched subjects were studied in an in-patient setting while receiving a weight-maintaining liquid formula diet of identical composition. Each trio consisted of a subject at usual weight (Wtinitial), a subject maintaining a weight reduction of ≥10% after recent (5–8 wk) completion of weight loss (Wtloss-recent), and a subject who had maintained a documented reduction in body weight of >10% for >1 y (Wtloss-sustained). Twenty-four-hour total energy expenditure (TEE) was assessed by precise titration of fed calories of a liquid formula diet necessary to maintain body weight. Resting energy expenditure (REE) and the thermic effect of feeding (TEF) were measured by indirect calorimetry. Nonresting energy expenditure (NREE) was calculated as NREE = TEE – (REE +TEF).
Results: TEE, NREE, and (to a lesser extent) REE were significantly lower in the Wtloss-sustained and Wtloss-recent groups than in the Wtinitial group. Differences from the Wtinitial group in energy expenditure were qualitatively and quantitatively similar after recent and sustained weight loss.
Conclusion: Declines in energy expenditure favoring the regain of lost weight persist well beyond the period of dynamic weight loss.
Den här var över ett år i alla fall:
Blev lite förvånad, jag trodde det främst var NREE som minskade. Finns det några nackdelar med att ha en sänkt ämnesomsättning och hålla vikten, om det är REE som minskat? Eller är man bara en effektiv lågenergimänniska? :-)
Eddie Vedder
2011-01-23, 20:25
Blev lite förvånad, jag trodde det främst var NREE som minskade. Finns det några nackdelar med att ha en sänkt ämnesomsättning och hålla vikten, om det är REE som minskat? Eller är man bara en effektiv lågenergimänniska? :-)
Om man lyckas hålla vikten så vet jag inga direkta negativa aspekter. Lågkalorihypotesen bygger ju på att ha så låg ämnesomsättning som bara möjligt till exempel.
Men frågan är ju vad som skett för att den ska sänkas. Det kan ju vara ett symptom på något som negativt.
Sorry jag läste fel, att det var REE och inte NREE som minskat mest. Känns ju lite mer "oroande" om basalförbränningen minskar för mycket. Hur hittar du alla sådana här studier förresten? :-) Intressant läsning.
Eddie Vedder
2011-01-23, 20:51
Sorry jag läste fel, att det var REE och inte NREE som minskat mest. Känns ju lite mer "oroande" om basalförbränningen minskar för mycket. Hur hittar du alla sådana här studier förresten? :-) Intressant läsning.
Den här har jag använt som referens en miljon gånger. :) Men i övrigt handlar det om sökord bara. Jag får oftast hjälpa mina klasskamrater också. Är det någon artikel vi ska läsa fixar jag den och mailar ut:D
Den här har jag använt som referens en miljon gånger. :) Men i övrigt handlar det om sökord bara. Jag får oftast hjälpa mina klasskamrater också. Är det någon artikel vi ska läsa fixar jag den och mailar ut:D
Känner igen det där, men när det kommer till fysiologi är jag rätt lost :-) Helt omöjligt att googla sig fram till nåt vettigt.
Tackar för svaren även om det inte är "min" tråd.
Kan man gå till någon dietist, läkare el dyligt för att kunna mäta fram exakt hur mkt kcal man behöver med några blodprover osv? Vore ju roligt att se.
Annars får man fortsätta att exprimentera. Har börjat gå in i deff nu psykiskt men inte fullföljt det helt praktiskt än. Men det kommer. Funderar på en TKD denna gång eller om jag bara ska äta med sunt förnuft. det återstår att se
mvh
King Grub
2011-02-01, 09:30
Kan man gå till någon dietist, läkare el dyligt för att kunna mäta fram exakt hur mkt kcal man behöver med några blodprover osv? Vore ju roligt att se.
Dubbelmärkt vatten, direkt och indirekt kalorimetri - mätning av basalmetabolismen genom syrgaskonsumtion och koldioxidproduktion. Dubbelmärkt vatten används för beräkning av den totala energiförbrukningen genom intag av syre- och väteisotoper med påföljande blodprov. Det är säkra metoder, men kostsamma. Tror inte du kan eller kanske har råd att bekosta dom själv.
Eddie Vedder
2011-02-01, 11:38
Kan man gå till någon dietist, läkare el dyligt för att kunna mäta fram exakt hur mkt kcal man behöver med några blodprover osv? Vore ju roligt att se.
Det är lite samma typ av fråga som alla som vill få sina testovärden kollade. Det är inget man som frisk bara får komma till sjukvården och testa när man har lust.
Metoden som Grub nämner är golden standard inom forskningen men svindyrt som sagt. Om du letar och letar och letar kanske du har maximal tur att det finns någon forskargrupp någonstans som söker deltagare för en sån studie. Men du ska som sagt ha en väldig tur och frågan är om det är värt besväret.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.