Visa fullständig version : Alkoholism en sjukdom?
beckman88
2010-12-21, 06:05
Satt och diskuterade med ett par polare om alkoholism då en av dom sa att han ansåg att det var en sjukdom. Jag tycker själv att om alkoholism är en sjukdom så borde rimligtvis alla drogmissbruk vara klassade som sjukdomar.
Varför klassas Alkoholism som en sjukdom medan tobaksmissbruk inte gör det?
beckman88
2010-12-21, 06:20
"Enligt amerikanska läkarförbundet är alkoholism en ursprunglig, kronisk och obotlig sjukdom där det karakteristiska är kontrollförlusten av alkoholkonsumtionen. Finlands Läkarförbund definierar alkoholism som en kronisk och återkommande hjärnsjukdom."
http://www.avominne.fi/liitteet/avominewww/materiaali_edit/21.pdf
beckman88
2010-12-21, 07:10
Lite kul att se hur folk tänker också.
Jag tror alla kan sluta om dem vill, bara att många inte är tillräckligt starka för att göra det på egen hand, men så länge man kan sluta utan hjälp är det ingen sjukdom imo
Sheogorath
2010-12-21, 08:29
Jag tror alla kan sluta om dem vill, bara att många inte är tillräckligt starka för att göra det på egen hand, men så länge man kan sluta utan hjälp är det ingen sjukdom imo
Det är inte drickandet som är sjukdomen. Det är ju som att säga att diabetes typ II inte är en sjukdom eftersom man kan vara symtomfri genom att äta rätt och motionera.
Alkholister är fega lata dumma äckliga skithögar som förtjänar allt ont i världen.
Känns lite som att debattera personlighetsstörningar kontra psykisk sjukdom.
Vad anser ni som trycker nej? Är det en disciplinfråga? Får de skylla sig själva?
Sökte runt lite snabbt på en databas, hittade bland annat detta citat från en artikel i adiction, en av de största journalerna på området.
n 1819 the German-Russian doctor C. von Bruhl-Cramer published one of the most important books in the history of alcoholism. He coined the term Trunksucht (which was translated as dipsomania by Hufeland), and he defined it as a physical disease.
Intressant att det redan 1819 klassas som en sjukdom, och som någon postade ovan, gör det så än idag.
Det listades även sju stycken anledningar till varför alkoholism är en sjukdom. Notera att på "dipsomania" är den engelska översättningen från tyskens egna ord; trunksucht, dvs alkoholism.
(1) We have to reflect the confessions of the more rational
dipsomaniacs. There are not so few who feel that this
detestable malady is disgraceful not only in the eyes of
others, that it is unwholesome for their health and detrimental
for their families. They tried to abstain from drinking spirits
with a firm intention. But there will be a time when they ask
urgently for a brandy and they declare that there is a powerful
and invincible impulse leading to the consumption of spirits
and there is an excruciating torture if it is not satisfied.
(2) Dipsomania is often periodic and intermittent or remittent.
(3) Early signs precede the attacks of dipsomania.
(4) The length of the attack is subject to certain laws.
(5) Each attack of dipsomania ends with symptoms similar to
the crisis of other diseases.
(6) If spirits are withheld from a sick person at the beginning
or during a paroxysm of dipsomania, madness often arises; there
are also many examples of patients who have died under such
circumstances.
(7) The patient can be cured of this malady by remedies.
Nu ska man bara hitta lite modernare definitioner. Hade underlättat om man ägde några av böckerna på området.
Alkholister är fega lata dumma äckliga skithögar som förtjänar allt ont i världen.
Trolla inte, ok?
Minimjölk
2010-12-21, 09:06
Jag tror att alla har olika bra förutsättningar inför olika områden i livet. Vissa har lättare för logiskt tänkande och vissa har lättare för att bygga muskler.
På samma sätt har vissa enklare för att bli fast i beroendesjukdomar av alla de slag.
Alkohol som sådant är ju inte farligt (i rimliga mängder) men när kicken man får pga intaget och att man inte mår bra i vissa situaioner utan alkohol utan tar till flaskan. Då är man beroende av alkohol och ligger väldigt nära gränsen till alkoholist.
Om det sedan är en sjukdom eller ej låter jag vara osagt men jag anser att olika människor har olika lätt att trilla dit pga generna vi utrustats med. Det är inte en slump att personer med ett missbruk lättare trillar dit på andra missbruk likt, spel, sex, droger, ätstörningar etc.
Sedan handlar det ju en del om karaktär, vill man verkligen ta sig ur träsket så kan man men suget efter det "förbjudna" är troligtvis olika stort hos individer.
Både min Morfar och Farfar var alkoholister, inget jag märkte av som barn men som jag har fått berättat om från mina föräldrar så jag är extra uppmärksam mot att hamna med ett beteende där jag blir beroende av något stimulerande. jag dricker alkohol i måttliga mängder men jag håller mig borta från Rökning,snus, droger, mediciner, doping etc.
beckman88
2010-12-21, 09:15
Lägg ner inlägg om att alkoholister är ditt eller datt, det är inte det som vi pratar om.
Men är det rimligt att något man gör själv klassas som en sjukdom? Det jag menar är att man kan inte skylla en sjukdom på att man tar upp flaskan och dricker lika mycket som en saltoman tar upp saltkaret och saltar maten.
Vad är det som gör att Alkoholism behandlas som en sjukdom när andra missbruk inte gör det?
Vad är det som gör att Alkoholism behandlas som en sjukdom när andra missbruk inte gör det?
Du borde vända på frågan här. Varför klassas inte missbruk av olagliga substanser som sjukdom när alkohol gör det? Svaret hittar du i hur lagstiftningen för de olika drogerna är utformad.
Lite förenklat: alkoholmissbrukare ges väldigt mycket större chanser att få ordning på sitt liv än en annan som missbrukar droger som är olagliga, trots att konsekvenserna för den senare ofta är betydligt värre.
Det är ett väldigt vidrigt förhållningssätt som faktiskt inte går att försvara.
Jag var beroende av alkohol, men har nu helt släppt den drogen och det blir ytterst sällan jag går ut o partajar. Ett tag var jag helt besatt av sex också, o gjorde inte annat än att dra hem p-rullar o försökte ragga hem tjejer, men samma där släppt den "sjukdomen" också och gått vidare i livet. Nu är det ett nytt beroende som gäller, och det är jobb/karriär som gäller. Så har jag hållit på hela livet med olika beroenden. Så frågan från mig är egentligen; vad är skillnad mellan beroenden och sjukdom?
snatch914
2010-12-21, 09:34
vad är skillnad mellan beroenden och sjukdom?
När beroendet är destruktivt/hälsovådligt, tycker jag.
Så frågan från mig är egentligen; vad är skillnad mellan beroenden och sjukdom?
När beroendet är destruktivt/hälsovådligt, tycker jag.
Jag tror det är viktigt att även vara medveten om att det finns skillnader mellan bruk, missbruk och beroende. Kopierar in samma sak som jag postade i en annan tråd, från folkhälsorapporten.
Gränserna mellan bruk, missbruk och beroende är flytande. I diagnosklassifikationer används olika kriterier för at t avgöra om en person är alkoholberoende. Exempel på sådana kriterier är toleransökning, abstinensbesvär, behov av återställare, personen misslyckas med att begränsa sin konsumtion, mycket tid går åt till att fundera på, skaffa och dricka alkohol och att återhämta sig från sitt drickande, personen missköter familj, relationer och arbete och/eller ignorerar dem samt dricker trots kroppsliga och psykiska besvär.
Att både min familj och jag har tagit skada av mina beroenden har det inte varit någon tvekan om, så jag skulle nog klassa mitt som beroende
Jag röstade ja eftersom jag så länge jag kan minnas har sett min morbror som alkoholist. Vi snackar alltså konstant full, inte bara "tar en öl mer än de andra på festen." Åtskilliga gånger när han skulle vara med på kalas och annat så lyckades han alltid bli full, även om vi inte serverade sprit. Antar han själv smugglade med, trots att han lovat vara nykter.
Nu senast så körde han av vägen med någon moped och skadade sig svårt och får hoppa på kryckor, med järnskruvar och annat i benet. Som tur är så är han iaf numera nykter så vitt jag vet.
beckman88
2010-12-21, 10:15
Dock så är ju inte röstningen om man känner en alkoholist eller inte.
Det är verkligen ingen sjukdom. Svaga människor som inte kan motstå frestelsen är min åsikt !
Dock så är ju inte röstningen om man känner en alkoholist eller inte.
Dock så sa jag aldrig det utan jag klargjorde bara varför jag röstade ja angående om det är en sjukdom eller ej.
delta_mats
2010-12-21, 11:53
Det är verkligen ingen sjukdom. Svaga människor som inte kan motstå frestelsen är min åsikt !
Men det är väl visat att vissa människor har lättare att "trilla" dit än andra. Att det är genetiskt också? Tror inte man enbart ska påstå att vissa människor är svagare än andra. Ofta finns ju bakomliggande orsaker till att missbruket startar. Alla har inte samma förutsättningar i livet etc.
Men det är väl visat att vissa människor har lättare att "trilla" dit än andra. Att det är genetiskt också? Tror inte man enbart ska påstå att vissa människor är svagare än andra. Ofta finns ju bakomliggande orsaker till att missbruket startar. Alla har inte samma förutsättningar i livet etc.
Jag har stor förståelse för folk som missbrukar/är beroende av olika saker i och med att jag själv har så lätt att trilla dit. Men någonstans tror jag ändå att man kan förstå när gränsen är nådd, och då göra något åt det. Visst, det är jobbigt, man ligger där med sjuk ångest o mår dessutom dåligt fysiskt, men för varje dag som går utan att missbruka så kommer ångesten att sjunka mer och mer och mer, tills man tillslut är kvitt det. Gäller då att vara stark och inte falla dit igen bara, påminna sig själv varje dag vilken sjuk ångest det framkallade, osv...
Det är inte drickandet som är sjukdomen. Det är ju som att säga att diabetes typ II inte är en sjukdom eftersom man kan vara symtomfri genom att äta rätt och motionera.Är det inte snarare skrumplever o dyl som skulle vara diabetes motsvarighet då snarare än alkoholism?
Alkoholism är väl snarare ätstörning, sockerberoende osv om man gör den jämförelsen.
Jag håller med om att det kan vara svårt att se alkoholism eller annat drogmissbruk som en sjukdom. Det är dock ganska smidigt eftersom missbruk precis som andra sjukdomar fordrar sjukvård. Genom att göra det till en sjukdom så kan man trycka in missbrukare i vårdsystemet.
Däremot tycker jag också att det är skandal att man inte behandlar alla typer av skadliga beroenden med samma förstående och välvilja. Detta är dock en annan diskussion.
Whistler
2010-12-21, 13:24
Självinducerade destruktiva vanor är ingen sjukdom i mina ögon.
Alla har vi våra fallgropar för beroendeframkallande beteenden, vissa är mer känsliga för det än andra. Många gånger kan det nog vara situationen individen befinner sig i snarare än gener eller psykologiska faktorer som gör det.
Att man behöver hjälp (kalla det vård om du vill) att ta sig ur ett beroende som manifesterar sig fysiskt betyder inte att man lider av en sjukdom. Om jag sätter en kniv i benet på mig själv lär jag garanterat behöva vård. Var jag dum som gjorde det? Definitivt? Hade jag någon form av genetisk fallenhet för det? Möjligt. Är det en sjukdom att sätta en kniv i benet på sig själv? Definitivt inte.
AngryFinnishGuy
2010-12-21, 13:25
Jag tycker inte alkoholism är en sjukdom, om man börjar klassa beroenden som sjukdom så är ju en ganska stor del av männskligheten sjuka då dom röker..
jag vet inte om det är en sjukdom. men jag vet att det kan inträffa vem som helst. har en bekant vars far blev alkolist i 55 års åldern utan att någon hann att fatta det. han hade inte druckit alkohol någonsin men plötsligt så stannade han och drack i bilen på vägen hem från jobbet i smyg. tog bara några månader sen sket sig allt. klarade inte rehab genom jobbet och sen tog de huset och plötsligt va han hemlös och utan någon försörjning alls. den absoluta botten.
han förstår inte ens själv vad som gjorde att detta hände eller varför han ö.h.t tog sin första klunk alkohol i 55års åldern och det small till som om det var heroin.
Hur kan ett så pass destruktivt beroende som alkoholism inte klassas som psykisk eller fysisk sjukdom (kanske svårt att skilja de båda, men säg psykisk: miljö, fysisk: genetik)?
En intressant diskussion är hur en sjukdomsstämpel påverkar den missbrukande. Accepterar man att man är sjuk och fortsätter dricka eller blir det lättare att ta sig ur situationen. Detta är dock inget man kan sitta och moralisera fram. Det behövs statistiska undersökningar (om de inte redan gjorts?).
För övrigt tycker jag det är sjukt tramsigt och oförstående att göra det till ett moralproblem av typen: de är svaga människor och gör fel, skärpning!
Hur kan ett så pass destruktivt beroende som alkoholism inte klassas som psykisk eller fysisk sjukdom (kanske svårt att skilja de båda, men säg miljö- vs genetisk faktor)?
Psykisk och fysisk sjukdom är väldigt ofta omöjliga att skilja åt. av den anledningen har många auktoriteter som sysslar med dessa frågor helt enkelt slutat med att sätta kausalitet fysiologi -> psykologi eller vice versa.
Degpekka
2010-12-21, 13:48
Om det hjälper missbrukaren att det klassas som en sjukdom kommer jag rösta ja(annars ser jag ingen mening med det ur vårdsynpunkt), men jag väntar tills det kommer fram.
Minimjölk
2010-12-21, 13:58
Som ett komplement till min tidigare text tror jag alla i olika utsräckning har en försvarsmeknism som skall varna oss när vi gör något som skadar oss själva eller de vi tycker om. Hos de allre flesta fungerar denna någorlunda bra men hos vissa krävs det att situationen gå betydligt längre innan de till sist inser att de har ett problem/beroende etc.
Om vi begränsar oss till alkohol så finns det faktiskt ofta ett samband med att den som alltdid blir fullast på fester och alkoholism. Inte det faktum att det enskilda tillfället ställer till det utan just att personen ser det som naturligt att supa bort sina nycklar, knappt kan gå, bete sigg skumt eller illa och gör det om och om igen. har ni en vän som ni tycker dricker för mycket för ofta kan det vara bra att påpeka det för personen på ett lämpligt sätt så att de blir uppmärksamma att det faktiskt är ett problem.
Psykisk och fysisk sjukdom är väldigt ofta omöjliga att skilja åt. av den anledningen har många auktoriteter som sysslar med dessa frågor helt enkelt slutat med att sätta kausalitet fysiologi -> psykologi eller vice versa.Okej.
Jag kan tänka mig att faktorer som styr alkoholism är:
1. Miljö. Alltså ens uppväxt. Har man en problemartad uppväxt kanske det här ökar risken att man hamnar i något slags missbruk.
2. Genetik. Jag har för mig att vissa har arvsanlag som leder till större risk för vissa typer av beroenden, t ex alkoholism.
I fall 1 låter det som något som härrör ur ett beteende, en psykisk sjukdom medan det i fall 2 låter som en "medicinsk" sjukdom. Att jag inte har någon som helst utbildning eller erfarenhet i området framgår nog, kanske kan någon mer insatt som Sheo (läkarstuderande eller?) kommentera.
Jag tycker inte att det kan klassas som en sjukdom! Jag anser att det bara är personer med dålig självdiciplin som super. Det är väl inte svårare att låta bli spriten än det är att låta bli nått annat.
Jag tycker inte att det kan klassas som en sjukdom! Jag anser att det bara är personer med dålig självdiciplin som super. Det är väl inte svårare att låta bli spriten än det är att låta bli nått annat.
Varför inte ta och läsa lite om det?
Eddie Vedder
2010-12-21, 15:39
Jag tycker inte alkoholism är en sjukdom, om man börjar klassa beroenden som sjukdom så är ju en ganska stor del av männskligheten sjuka då dom röker..
Det är inte beroendet i sig som är sjukdomen om man anser det vara en sjukdom utan den fysiska skillnaden hos individer som får A att trilla dig enklare än B.
Vad jag själv tycker i frågan är jag inte helt klar över. Jag håller delvis med Osten80 om att det är en fråga om vad som tillskrivits vissa kriterier och därför fått "status" som sjukdom, något som per automatik då blir enklare att få vård för.
Jag tror, som många andra i tråden, att det är en fråga om beroendeproblematik överhuvudtaget som i så fall borde vara sjukdomen. Om det sedan yttrar sig i alkoholism, spelmissbruk, matmissbruk, träningsmissbruk eller "svältmissbruk" som jag skulle vilja kalla anorektiskt beteende för. Det vill säga ett starkt behov, starkare än det intellektuella förståndet, av att bli smalare och smalare och att ständigt kontrollera vikten. Samma beroendeproblem som den som, trots vetskapen om hur destruktivt det är, inte kan sluta supa eller spela.
Stora +1:or på stevebc
Alkoholism är inte en sjukdom det är en livsstil ;)
Alkholister är fega lata dumma äckliga skithögar som förtjänar allt ont i världen.
Jag tycker inte att det kan klassas som en sjukdom! Jag anser att det bara är personer med dålig självdiciplin som super. Det är väl inte svårare att låta bli spriten än det är att låta bli nått annat.
Förstår ni hur respektlöst det är att skriva sådär?
Det låter som en tycka-synd-om-diagnos skapad av 10-stegs programmen. Missbrukaren är hjälplös om hon inte accepterar Jesus i sitt liv.
Att det är ett "sjukt" betéende gör det inte till en psykisk sjukdom. Gener som gör det lättare att utveckla missbruksbetéende gör det inte heller till en biologisk sjukdom.
Det låter som en tycka-synd-om-diagnos skapad av 10-stegs programmen. Missbrukaren är hjälplös om hon inte accepterar Jesus i sitt liv.Det låter även som Amerikanska, och många andra länders läkarförbunds definition.
Det är också vanligt att använda en väldigt luddig definition av sjukdom. Från Wikipedia:
"In humans, "disease" is often used more broadly to refer to any condition that causes pain, dysfunction, distress, social problems, and/or death to the person afflicted, or similar problems for those in contact with the person. In this broader sense, it sometimes includes injuries, disabilities, disorders, syndromes, infections."
Joe Hardgainer
2010-12-21, 17:35
Okej.
Jag kan tänka mig att faktorer som styr alkoholism är:
1. Miljö. Alltså ens uppväxt. Har man en problemartad uppväxt kanske det här ökar risken att man hamnar i något slags missbruk.
2. Genetik. Jag har för mig att vissa har arvsanlag som leder till större risk för vissa typer av beroenden, t ex alkoholism.
I fall 1 låter det som något som härrör ur ett beteende, en psykisk sjukdom medan det i fall 2 låter som en "medicinsk" sjukdom. Att jag inte har någon som helst utbildning eller erfarenhet i området framgår nog, kanske kan någon mer insatt som Sheo (läkarstuderande eller?) kommentera.
Är väl som du säger. Ifall en "frisk" person skulle växa upp i en problematisk miljö kantad av problem och alkohol hemma är nog risken ganska stor för att drickandet påbörjas i tidig ålder.
Och ja det finns studier studier som visar en möjlig koppling mellan alkoholism och depression till olika loki i vårt genom. T.ex. på kromosom 1. Alkoholism är ju som sagt ofta kopplat till depressiva tillstånd. Om depressionerna är primära eller sekundära är svårt att säga. Folk med alkoholism tillbringar ju en stor del av sina liv med att dricka och vara berusade, så det kan vara ganska svårt att studera perioder med enbart depression.
Ifall det är relevant i ett större sammanhang vet jag inte.
Miljön spelar nog störst roll i vilket fall som tidigare nämnts.Är alkoholism förekommande i familj och släkt, löper du större risk att själv falla in i det skadliga beteendet. Skulle du nu ha denna möjliga "alkisgen" skulle nog risken öka, men antagligen inte tillräckligt mycket för att klassas som en enskild orsak.
Nurnberger et al. 2003, Is There a Genetic Relationship Between Alcoholism and Depression?
von huff
2010-12-21, 17:42
alkoholism är brist på karaktär!Vafan,allt gör ju att förklaras bort, misshandlar man folk 34 ggr i året så beror det på en dålig barndom eller nån cell som sitter fel.
Det är inte drickandet som är sjukdomen. Det är ju som att säga att diabetes typ II inte är en sjukdom eftersom man kan vara symtomfri genom att äta rätt och motionera.Bra jämförelse! :thumbup:
alkoholism är brist på karaktär!Vafan,allt gör ju att förklaras bort, misshandlar man folk 34 ggr i året så beror det på en dålig barndom eller nån cell som sitter fel.Jag ser det inte som ett sätt att ursäkta eller bortförklara beteendet, snarare att förklara, så man vet hur man ska lösa problemet.
Vad är det som gör att Alkoholism behandlas som en sjukdom när andra missbruk inte gör det?
Åtminstone alla missbruk av fysiskt beroendeframkallande substanser sammanfattas av sjukvården med begreppet "beroendesjukdomar". Det är alltså inte, som ibland antyds och antas, att alkoholister är berättigade till vård, men inte narkomaner (eller steroidmissbrukare). Vad som gör att mannen på gatan klassar olika missbruk som olika "fina"/"fula" är en mer svårbesvarad fråga. Jag är dock inte så säker på att det uteslutande handlar om huruvida det som missbrukas är legalt eller inte; jag får intrycket att många klassar en nedsupen alkoholist lägre än en efter förhållandena välordnad narkoman, så det handlar nog också om något vi i brist på bättre ord kan kalla "äckelfaktorn". Något liknande kan ses om man tittar på ätstörningar (matmissbruk) där hetsätning ofta ses som "fulare" ("äckligare") än svält, svält + att man spyr som "fulare" än enbart svält osv.
Åtminstone alla missbruk av fysiskt beroendeframkallande substanser sammanfattas av sjukvården med begreppet "beroendesjukdomar". Det är alltså inte, som ibland antyds och antas, att alkoholister är berättigade till vård, men inte narkomaner (eller steroidmissbrukare). Vad som gör att mannen på gatan klassar olika missbruk som olika "fina"/"fula" är en mer svårbesvarad fråga. Jag är dock inte så säker på att det uteslutande handlar om huruvida det som missbrukas är legalt eller inte; jag får intrycket att många klassar en nedsupen alkoholist lägre än en efter förhållandena välordnad narkoman, så det handlar nog också om något vi i brist på bättre ord kan kalla "äckelfaktorn". Något liknande kan ses om man tittar på ätstörningar (matmissbruk) där hetsätning ofta ses som "fulare" ("äckligare") än svält, svält + att man spyr som "fulare" än enbart svält osv.Men om du har problem med flaskan så är din arbetsgivare tvungen att betala för en behandling. Missbrukar du däremot illegala droger så är läget ett helt annat.
Jag känner inte alls igen det du skriver ang. "äckelfaktorn". Tänker snarare att en alkoholist är mer accepterad eftersom det inte är olagligt att supa. Kanske talar vi båda för oss själva? :)
Men om du har problem med flaskan så är din arbetsgivare tvungen att betala för en behandling. Missbrukar du däremot illegala droger så är läget ett helt annat.´
Det har iofs inte med sjukdomsklassningen att göra; det finns ju många sjukdomar som arbetsgivaren inte betalar behandling för. (Varför är det förresten så att arbetsgivaren betalar behandling för alkoholmissbruk, och är arbetsgivaren verkligen tvungen, eller är det inskrivet som en sak företagshälsovård kan erbjuda och som man därför använder för att man inte kommer undan på annat sätt [antar att man inte får kicka folk för att de är alkoholister]? Jag är dåligt uppdaterad på arbetsmiljö/företagshälsovårdsfronten.)
Jag känner inte alls igen det du skriver ang. "äckelfaktorn". Tänker snarare att en alkoholist är mer accepterad eftersom det inte är olagligt att supa. Kanske talar vi båda för oss själva? :)
"Svara ja eller nej, har du slutat slå din fru?"
Jag presenterade inte någon absolut sanning(tm) eller ens något jag tror är en sådan, utan en faktor jag tror spelar in i hur man reagerar på olika typer av missbruk eller olika missbrukare - utöver typ av drog och huruvida den är laglig eller inte. Jag måste säga att jag har sett ganska få tecken på att det skulle vara accepterat att vara alkoholist, eller att missbruka något överhuvudtaget (här kan även spel, sex, whatever tas in). Angående vad jag personligen äcklas av och inte, så reserverar jag det för när eventuella missbrukare kräks på mina fötter och liknande.
Åtminstone alla missbruk av fysiskt beroendeframkallande substanser sammanfattas av sjukvården med begreppet "beroendesjukdomar". Det är alltså inte, som ibland antyds och antas, att alkoholister är berättigade till vård, men inte narkomaner (eller steroidmissbrukare).
Du får det att låta som att tillgänglighet, bemötande och konsekvensen av att söka vård är densamma för en narkoman som den är för en alkoholist. Så är det definitivt inte.
Jag måste säga att jag har sett ganska få tecken på att det skulle vara accepterat att vara alkoholist, eller att missbruka något överhuvudtaget (här kan även spel, sex, whatever tas in).
Inte accepteras kanske, men att bli högljudd och sedermera däckar i en fåtölj på jul för att man druckit för mycket, tas nog emot annorlunda mot att gå på toan stupp i ett och sedan verka speedad och snörvla sig hela kvällen.
SteveMiller
2010-12-21, 19:16
Kul diskussion!
Tycker helt klart det skall klassas som en sjukdom. Personen som lider av alkoholism behöver ofta vård för att bli frisk/fri ifrån lasten. Är man beroende av någon rus-substans påverkas du frysiskt/psykiskt av den. Det låter som en sjukdom i mina öron.
SteveMiller
2010-12-21, 19:20
Jag anser att det bara är personer med dålig självdiciplin som super. Det är väl inte svårare att låta bli spriten än det är att låta bli nått annat.
Blev du tappad i golvet som liten ?
Inte accepteras kanske, men att bli högljudd och sedermera däckar i en fåtölj på jul för att man druckit för mycket, tas nog emot annorlunda mot att gå på toan stupp i ett och sedan verka speedad och snörvla sig hela kvällen.
Givetvis är det mer accepterat att vara alkis än knarkare. Påstår man något annat får man nog allt ta och lämna den teoretiska bubblan och kliva ut i världen en stund.
Som du säger, accpeterat är det inte, men mer accepterat än om man är knarkare.
Den attityden genomsyrar hela samhället. Allt från den personliga relationen till en missbrukare i din närhet, hur man ser på missbrukare som fenomen, hur arbetsgivare ser på anställda som har problem med alkohol kontra narkotika, till hur sjukvårdspersonal bemöter dig, om du överhuvudtaget kommer så långt som att söka hjälp. Listan kan göras hur lång som helst.
Rikard Jansson
2010-12-21, 19:29
Beteendestörning, inte sjukdom, sen huruvida de två är synonyma eller inte är bara en diskussion om definition.
Du får det att låta som att tillgänglighet, bemötande och konsekvensen av att söka vård är densamma för en narkoman som den är för en alkoholist. Så är det definitivt inte.
Det är din tolkning. Jag påpekar bara att båda klassas som beroendesjukdomar, och att det alltså inte är så att det är möjligt för en alkoholist att söka vård, men inte för en narkoman, och att det alltså inte är så att psykiatrin har behandlingsprogram för alkisar men inte för knarkare. Jag tycker att det ibland i forumets drogtrådar, särskilt av drogromantiker, framställs som om alkoholisterna får allt serverat men de stackars knarkarna är paria och jagas ut i kylan, och det är kanske att förenkla lite väl mycket. Jag tror f.ö. inte att det är särskilt lätt eller trevligt ens för den som det är "lättast" för; psykiatrin är väl i dagsläget snarare känd för att man behöver krig sig in än för att vara "lättillgänglig".
C.E.J: Ang. det "accepterade" i att däcka packad i en fåtölj, så tycker jag personligen att samhällssynen på alkohol är tämligen sjuk, och förmågan att välja att "inte se" (vilket egentligen inte är detsamma som att acceptera; det pratas ofta en hel del bakom ryggen på den som däckar på alltför många personalfester, t.ex.) alkoholproblem (missbruksproblem överhuvudtaget, men alkoholproblem lär lätt vara vanligast) i den egna omgivningen är typ ... utan gräns.
Eddie Vedder
2010-12-21, 20:02
Något liknande kan ses om man tittar på ätstörningar (matmissbruk) där hetsätning ofta ses som "fulare" ("äckligare") än svält, svält + att man spyr som "fulare" än enbart svält osv.
+1
Därför är det populärt att kalla hetsätningen för "ätardag" eller "refeed" istället.;)
Det är din tolkning. Jag påpekar bara att båda klassas som beroendesjukdomar, och att det alltså inte är så att det är möjligt för en alkoholist att söka vård, men inte för en narkoman, och att det alltså inte är så att psykiatrin har behandlingsprogram för alkisar men inte för knarkare. Jag tycker att det ibland i forumets drogtrådar, särskilt av drogromantiker, framställs som om alkoholisterna får allt serverat men de stackars knarkarna är paria och jagas ut i kylan, och det är kanske att förenkla lite väl mycket. Jag tror f.ö. inte att det är särskilt lätt eller trevligt ens för den som det är "lättast" för; psykiatrin är väl i dagsläget snarare känd för att man behöver krig sig in än för att vara "lättillgänglig".
Givetvis finns det behandling att tillgå även för narkomaner, men den är belagd med ett antal extra hinder som man inte kan låtsas om att de inte finns. De är högst verkliga och beror inte på själva missbrukets natur, utan på de lagar och regler som satts upp för att, med minst sagt tveksamt resultat, beivra det.
Detta försök till beivran som sedan får genomslag i delar av allmänhetens syn på narkotika, och tyvärr allt som oftast de delar av samhället där toleransen borde vara som högst.
Om man ska gradera är det defintivt så att narkomanerna, i jämförelse med alkoholister, har fler, större och faktiskt onödiga hinder att ta sig över.
Du kan ju för enkelhetens skull börja med att jämföra svårigheterna med att ens komma så långt att man vågar söka vård, både akut sådan och missbruksbehandling.
Det är definitivt inte lätt ens för den som det är "lättast" för, men varför då medvetet göra det svårare för en annan grupp som lider av samma problem, fast med den skillnaden att substansen de är beroende av är olaglig?
Beteendestörning, inte sjukdom, sen huruvida de två är synonyma eller inte är bara en diskussion om definition.
Man kan väl inte direkt påstå att en nykter alkoholist har en beteendestörning, men en nykter alkoholist är ändå en alkoholist livet ut, så med det i åtanke tycker jag sjukdom är en mer beskrivande benämning.
Det är en defekt i samma stil som celiaki eller mjölkallergi. Alltså, i fallet alkoholism kan hjärnan inte prioritera ner njutningen från kemiska substanser, till förmån för sådant som är mer gynnsamt för överlevnaden. I fallen med överkänsligheter för mat är det liknande, immunsystemet kan inte prioritera ner behovet av försvar (mot främmande substanser egentligen) till förmån för sådant som är mer gynnsamt för överlevnaden.
Osten80: Det är lite onödigt att argumentera emot det jag skriver som om jag påstod att det är lätt, smidigt och icke med social stigmatisering förknippat etc. etc. att vara narkoman, eller att söka vård för sitt narkotikamissbruk, eftersom jag inte gör det.
Jag har alltid tagit för givet att alkoholism allmänt betraktas som en sjukdom och även berättigar till vård, om man så önskar. Jag visste inte att det var en fråga öppen för diskussion, utan ser det lika självklart som att 1+1=2.
Jag har alltid tagit för givet att alkoholism allmänt betraktas som en sjukdom och även berättigar till vård, om man så önskar. Jag visste inte att det var en fråga öppen för diskussion, utan ser det lika självklart som att 1+1=2.
+Ett
Enligt medicinska definitioner är alkoholism en sjukdom.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alkoholism
Vårdbehovet uppstår ju om man misslyckats rejält med att hantera sin defekt. Precis som det finns allehanda ätstörningar som kan leda till vårdbehov (och också inte leda till vårdbehov). Till exempel fetma som är resultatet av att ens hjärna inte kan bortse från den inre kemiska belöningen av att äta. Frossa tar över.
De allra flesta som har den här defekten klarar sig livet igenom utan att nå sjukdomsstadiet där alkoholismen tar över allt annat. Därför är det fel att kalla alkoholism en sjukdom i sig. Dock kan det leda till sjukdom.
Vårdbehovet uppstår ju om man misslyckats rejält med att hantera sin defekt. Precis som det finns allehanda ätstörningar som kan leda till vårdbehov (och också inte leda till vårdbehov). Till exempel fetma som är resultatet av att ens hjärna inte kan bortse från den inre kemiska belöningen av att äta. Frossa tar över.
De allra flesta som har den här defekten klarar sig livet igenom utan att nå sjukdomsstadiet där alkoholismen tar över allt annat. Därför är det fel att kalla alkoholism en sjukdom i sig. Dock kan det leda till sjukdom.
Alkoholism är en sjukdom.
Alkoholism är en sjukdom.
I så fall skulle alla Sveriges ½ miljon skåpsupare vara sjuka, och det är dom inte.
I så fall skulle alla Sveriges ½ miljon skåpsupare vara sjuka, och det är dom inte.
Jo, om de definitionsmässigt är alkoholister så är de sjuka, eftersom de inte kan sluta, både av mentala och fysiska orsaker.
beckman88
2010-12-21, 23:44
Frågan är inte om alkohol klassas som en sjukdom inom medicinvärlden utan vad DU tycker. Vi vet att det klassas som sjukdom per definition, men det gör inte att alla behöver tycka att det är så.... eller?
Jo, om de definitionsmässigt är alkoholister så är de sjuka, eftersom de inte kan sluta, både av mentala och fysiska orsaker.
Nej. På samma sätt som supande kan leda till sjukdom kan frossande leda till sjukdom. Det behöver det inte göra, och därför behöver de flesta alkoholister aldrig vård, utan klarar sig igenom livet antingen som helgdrickare, eller skåpsupare.
Därför kan många klara sig med fetma utan vård också. Det är bara när det går över en viss gräns (gränsen för vad kroppen tål) som det blir ett sjukdomstillstånd.
Defekten blir man knappast kvitt - men den kan leda till vitt skilda saker.
Det här skriver jag inte för att upphöja alkohol till något ofarligt. Egentligen är det faktiskt tvärtom då jag upptäckte att det är rätt farligt och blev nykterist (inte helnykterist) för cirka 18 år sen.
Men det är dumt att bara skylla sin alkoholism på att det är en sjukdom, som (underförstått) inte går att göra något åt.
I så fall skulle alla Sveriges ½ miljon skåpsupare vara sjuka, och det är dom inte.
Det är dom inte. Felet mig din argumentation hittar man dock inte där, utan i din, och kanske fleras, definition på alkolholism.
Revidera din åsikt igen.
Det är dom inte. Felet mig din argumentation hittar man dock inte där, utan i din, och kanske fleras, definition på alkolholism.
Revidera din åsikt igen.
Alkoholism har ju mycket gemensamt med andra defekter. Alkoholism, ätstörningar, psykopati, allergier, och albinism är exempel på defekter som kan leda till sjukdom, men inte nödvändigtvis (i fallet med albinism menar jag hudcancer men är lite osäker på den biten). Psykopati klassas som mental störning, istället för mental sjukdom. På samma sätt bör alkoholism och fetma klassas som metabola störningar (eller eventuellt en störning på signalsubstanssystemet), och allergier som störning på immunsystemet. Albinism är en defekt helt enkelt, avsaknad av hudpigment.
Alkoholism har ju mycket gemensamt med andra defekter. Alkoholism, ätstörningar, psykopati, allergier, och albinism är exempel på defekter som kan leda till sjukdom, men inte nödvändigtvis. Psykopati klassas som mental störning, istället för mental sjukdom. På samma sätt bör alkoholism och fetma klassas som metabola störningar, och allergier som störning på immunsystemet.
Jag tycker inte ett högt intag av alkohol är något problem, så länge det inte leder till ett annat fel.
Stoppar problemen endast runt för mycket alkohol är det alltså ingen sjukdom. Så fort någon annan eller något annat blir lidande så ska det enligt mig vara en sjukdom, varför folk som förtär stora mängde alkohol i "sansade miljöer", men som inte lider av det nämnvärd och inte får någon annan att lida av det, lider heller inte av en sjukdom.
Sjukdomen som sådan gör sig ju inte påmind fören något annat händer.
Har jag feber utan att känna mig sjuk på något sätt så är det ju tveksamt om man verkligen är sjuk. Lider jag av schisofreni (stavning), men mitt andra jag aldrig gör sig påminnt, kan man ju knappast säga att jag är sjuk.
Frågan är inte om alkohol klassas som en sjukdom inom medicinvärlden utan vad DU tycker. Vi vet att det klassas som sjukdom per definition, men det gör inte att alla behöver tycka att det är så.... eller?
Aha, så frågan var menad som mer ur ett filosofiskt perspektiv?
I så fall anser jag att alkoholism är en sjukdom.
Det är är lite som att reda om vatten har någon betydelse för sjöfarten. Men då inte rent praktiskt, utan om DU tycker att det har det.
Du fick väll svar på frågan som du ställde i första inlägget.
Nej. På samma sätt som supande kan leda till sjukdom kan frossande leda till sjukdom. Det behöver det inte göra, och därför behöver de flesta alkoholister aldrig vård, utan klarar sig igenom livet antingen som helgdrickare, eller skåpsupare.Men både supande och frossande kommer ju som sagt av neurologiska defekter som gör att man helt tappar självkontrollen när man konsumerar vissa saker eftersom det hyperaktiverar ens "reward-seeking"-system. Både drog- och alkoholmissbruk har ju visat sig leda till bestående omstruktureringar av nervbanorna i dessa områden.
Vad gör det för skillnad om man kallar detta en störning, defekt eller sjukdom? Poängen är ju oavsett vilket att alkoholism beror på konkreta biologiska förändringar i alkoholistens hjärna som omöjliggör ett normalt förhållande till alkohol och är ett tillstånd som han knappast kan rå för.
Vad gör det för skillnad om man kallar detta en störning, defekt eller sjukdom? Poängen är ju oavsett vilket att alkoholism beror på konkreta biologiska förändringar i alkoholistens hjärna som omöjliggör ett normalt förhållande till alkohol och är ett tillstånd som han knappast kan rå för.
Poängen med att kalla alkoholism en störning/defekt är att det är en heltäckande teori. Detta tar in både sjuka och sådana som hittils klarat sig. Kallar du det sjukdom så kallar du en miljon fler svenskar för sjuklingar. Detta skulle du få väldigt svårt att förklara om du går ut på krogen på lördag och snackar med dom som sitter där varje lördag. Det är ju cirka en miljon fler svenskar som dricker okontrollerat, antingen stötvis på helgerna, eller 4-5 dagar i veckan i smyg, än vad som sjuka i alkoholism. Störning/defekt ja, sjukdom, dom skulle tycka du yrar om du kallar det sjukdom att dom är drängfulla varje helg. Du skulle inte ens få en smäll, utan bara en konstig blick.
Poängen med att kalla alkoholism en störning/defekt är att det är en heltäckande teori. Detta tar in både sjuka och sådana som hittils klarat sig. Kallar du det sjukdom så kallar du en miljon fler svenskar för sjuklingar. Detta skulle du få väldigt svårt att förklara om du går ut på krogen på lördag och snackar med dom som sitter där varje lördag. Det är ju cirka en miljon fler svenskar som dricker okontrollerat, antingen stötvis på helgerna, eller 4-5 dagar i veckan i smyg, än vad som sjuka i alkoholism. Störning/defekt ja, sjukdom, dom skulle tycka du yrar om du kallar det sjukdom att dom är drängfulla varje helg. Du skulle inte ens få en smäll, utan bara en konstig blick.Att gå på krogen varje lördag är inte nödvändigtvis detsamma som att vara alkoholist. Jag har periodvis festat 3 gånger eller mer per vecka, varit dyngrak varenda gång, men skulle aldrig i livet kalla mig alkoholist. Det vore att nedvärdera och förolämpa de som verkligen har problem med sitt drickande.
Jag tvivlar på att vi har 1 miljon alkoholister i Sverige.
Att gå på krogen varje lördag är inte nödvändigtvis detsamma som att vara alkoholist. Jag har periodvis festat 3 gånger eller mer per vecka, varit dyngrak varenda gång, men skulle aldrig i livet kalla mig alkoholist. Det vore att nedvärdera och förolämpa de som verkligen har problem med sitt drickande.
Jag tvivlar på att vi har 1 miljon alkoholister i Sverige.
Det kan vi ha. Vi kan ha 1 miljon människor som har problem med alkohol. Men dom är inte sjuka för det, det kan ställa till besvär ibland. En del människor som dricker i sansade miljöer kan nog gå under den mycket tveksamma definitionen "alkoholist".
Många av mina vänner skulle nog räknas som alkoholister, per definition. Men det är också det ända som klassar dom som sjuka. Inga runt om.
Edit: En ganska hög oklarhet i mina inlägg nu, när jag sitter här och kämpar mot ögonlocken.
Det kan vi ha. Vi kan ha 1 miljon människor som har problem med alkohol. Men dom är inte sjuka för det, det kan ställa till besvär ibland. En del människor som dricker i sansade miljöer kan nog gå under den mycket tveksamma definitionen "alkoholist".
Många av mina vänner skulle nog räknas som alkoholister, per definition. Men det är också det ända som klassar dom som sjuka. Inga runt om.
Edit: En ganska hög oklarhet i mina inlägg nu, när jag sitter här och kämpar mot ögonlocken.Så här ser jag det (lekman):
1. Alkoholism är en sjukdom.
2. Alla som går ut och festar och lever rövare är inte alkoholister, men en liten del är.
Jag hade säkert också räknats som alkoholist enligt vissa sätt att mäta det (kvantitet, frekvens), men det beror i så fall på brister i mätmetoden. Det är jättestor skillnad på alkoholism som i förlora jobbet, köra rattfull, supa sönder levern och som den där eventuella miljonen som går ut och tar en sup för att det är helg.
Jag ser en alkoholist som en fara för sig själv, och ev sin familj, sin arbetsplats och sina medtrafikanter. Tanken på att vi skulle ha 1 miljon, var nionde människa, känns skrämmande och overklig. Eller så är jag naiv.
Jag tror hur som helst inte det är så bra att vara för generös i benämningen "alkoholist". Risken är då att de som har verkliga problem (håller på att förlora jobb och familj) inte tas på mer allvar än en frekvent festande student.
Enligt Folkhälsoinstitutet finns det 265.000 alkoholister i Sverige. (http://www.dn.se/debatt/chockokning-av-antalet-alkoholiserade-kvinnor-1.747538)
Man får ju skilja på fenomenen alkoholmissbruk och alkoholberoende, med alkoholism syftar jag själv på det senare då jag tycker att man kan missbruka alkohol, som miljoner svenskar säkert gör, utan att nödvändigtvis vara alkoholist.
Tycker det är mer meningsfullt att prata om alkoholberoende som sjukdomen eftersom det i likhet med t ex diabetes är det underliggande problem som består även då man vidtagit åtgärder för att hantera symptomen (undvika kolhydrater resp undvika alkohol), eller typ vad Sheo sa i början. Det är ju även detta underliggande problem som är relevant när man diskuterar i vilken utsträckning alkoholister bär personligt ansvar/ är onda människor med dålig disciplin för att de har så lätt att falla tillbaka i missbruk, vilket jag uppfattar som syftet med hela diskussionen egentligen.
shadowfire
2010-12-22, 09:19
Absolut en sjukdom om man kommit in i ett beroende, där inte längre viljan att sluta räcker.
Signalsubstanser i hjärnan talar om att alkohol behövs för att man ska må bra och så länge alkoholen inte finns så sänder den istället ut depp, ångest, slöhet, trötthet osv och fortsätter tala om "drick bara lite alkohol så blir du glad igen".
Tveklöst ett sjukdomsstadie om man når den gränsen. Sedan precis som alla sjukdomar så kan de vara små eller stora. Vissa fungerar som folk trots en förkylning, andra ligger däckade.
jag tycker inte att alkohol eller tobaksrelaterade sjukdommar ska ta resurser från den fria sjukvården. inte fetmarelaterade heller.
det finns de rökare som överlever lungcancer och sedan fortsätter röka så att de får KOL istället (känner personligen ett fall). de borde få nummret till fonus direkt istället för att ringa sjukvården. det finns de som verkligen behöver vården och uppenbarligen uppskattar den bättre.
likaså alla magsäcksoperationer som var och varannan tjockis i byn får nu. och de får reduktion av huden på armar, mage och bröst oxå. men en annan vän har problem med ryggdiskar och får köa i månader och gå på sjukpenning. Tjockisarna kunde ju fått en lapp med skötselråd och sen åkt hem likväl. men de är för korkade. så de måste sätta upp hinder så att de inte klarar trycka i sig så mycket skit. de operationerna görs i stor utsträckning nu av den anledningen att de förhoppningsvis inte ska bli en lika stor last framöver. för de anses som hopplösa fall.
nu blev jag bitter igen hör jag =) men fan. det är minst lika illa att snylta på sjukvården när man själv bett om den gång på gång som att luta sig tillbaka och säga att man inte vill jobba och att andra ska betala skatt så man kan få sina bidrag.
Du är medveten om att samma resonemang kan appliceras på träningsskador, va?
Poängen med att kalla alkoholism en störning/defekt är att det är en heltäckande teori. Detta tar in både sjuka och sådana som hittils klarat sig.
Och självklart, nyktra alkoholister. Nyktra alkoholister är personer med defekten, som varit sjuka i alkoholism men blivit friska. Nyktra alkoholister blir inte av med defekten, och kan därför inte hantera alkohol som friska heller.
Degpekka
2010-12-24, 05:31
Så här ser jag det (lekman):
1. Alkoholism är en sjukdom.
2. Alla som går ut och festar och lever rövare är inte alkoholister, men en liten del är.
Jag hade säkert också räknats som alkoholist enligt vissa sätt att mäta det (kvantitet, frekvens), men det beror i så fall på brister i mätmetoden. Det är jättestor skillnad på alkoholism som i förlora jobbet, köra rattfull, supa sönder levern och som den där eventuella miljonen som går ut och tar en sup för att det är helg.
Jag ser en alkoholist som en fara för sig själv, och ev sin familj, sin arbetsplats och sina medtrafikanter. Tanken på att vi skulle ha 1 miljon, var nionde människa, känns skrämmande och overklig. Eller så är jag naiv.
Jag tror hur som helst inte det är så bra att vara för generös i benämningen "alkoholist". Risken är då att de som har verkliga problem (håller på att förlora jobb och familj) inte tas på mer allvar än en frekvent festande student.
Enligt Folkhälsoinstitutet finns det 265.000 alkoholister i Sverige. (http://www.dn.se/debatt/chockokning-av-antalet-alkoholiserade-kvinnor-1.747538)
Givetvis måste man skilja på någon som är alkoholist och någon som ligger i riskzonen vad gäller hög alkoholkonsumtion(där har vi nog väldigt många i sverige). Testa tex att göra en audit screening, tror det är ganska många gravida kvinnor som får sig en tankeställare när dem får göra det.
"Lite" intressant läsning: http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1590
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.