Visa fullständig version : Vad gör personen som inte har någon att umgås med?
Inge Enveten
2010-12-11, 17:59
Inte alls meningen att rikta denna tråd mot någon kolomedlem, inte heller spinoff på något, utan snarare bara en personlig tankegång gällande vad personer utan vänskapskretsar hittar på om dagarna.
Träna, läsa böcker, titta film & serier, allt sådant kan bara göras i sån begränsad tid känns det som.
För att göra exemplet ännu mer extremt, personen som inte har någon familj heller, han då?
Kolozzeum, sweclockers.com, mail, musik, repeat.
grondahl
2010-12-11, 18:03
Man kan läsa, sova och äta bort minst en livstid.
Inge Enveten
2010-12-11, 18:06
Man måste väl ha extremt tråkigt?
Jag har alltid tråkigt så fort jag hamnar i ett läge utan umgänge som varar för länge
Dennis93
2010-12-11, 18:07
Försöker hitta nån att umgås med ?
Rikard Jansson
2010-12-11, 18:08
Sitter och tabbar mellan kolo, facebook, msn och kollar på nån tv-serie samtidigt. :D
Shoemaker
2010-12-11, 18:08
World of Warcraft
Har man jobb eller skola gå till så är det ju verkligen inte ett problem, då försvinner snabbt den lilla fritid som blir över.
Man måste väl ha extremt tråkigt?
Jag har alltid tråkigt så fort jag hamnar i ett läge utan umgänge som varar för länge
Handlar om att trivas med sig själv också :)
Jag tycker det är skönt att vara själv. Men om det går ett par dagar så ringer jag alltid någon vän och styr upp något. Men jag hänger verkligen inte med vänner lika mycket som under gymnasiet. Det har väl också med jobb osv att göra.
Men som sagt. En själv ska man stå ut med hela sitt liv, så varför inte göra en själv till sin bästa vän? :) Och om man har boring i den yttre världen kan man alltid vända uppmärksamheten inåt(meditation) Där har man den riktiga tillfredsställelsen som man inte kan jämföra med något yttre!
victor_n
2010-12-11, 18:27
World of Warcraft
This. Friends can stab you in the back but epics will always make you happy!
Rikard Jansson
2010-12-11, 18:27
This. Friends can stab you in the back but epics will always make you happy!
Var bara sant i vanilla och början av tbc :(
Inge Enveten
2010-12-11, 18:32
Okej. Dator OCH TV går sönder, samtidigt. Vad gör man dagarna då dessa är på reparation?
Rikard Jansson
2010-12-11, 18:33
Läser.
bear.flowertwig
2010-12-11, 18:34
Okej. Dator OCH TV går sönder, samtidigt. Vad gör man dagarna då dessa är på reparation?
Får mycket mer vettigt gjort :D
Sen mobilsurfar man och när man tröttnat på det återupptäcker man böcker och undrar varför man slutade läsa.
Ristretto
2010-12-11, 18:36
Okej. Dator OCH TV går sönder, samtidigt. Vad gör man dagarna då dessa är på reparation?
övar paradiddlar.
Wille005
2010-12-11, 18:36
Okej. Dator OCH TV går sönder, samtidigt. Vad gör man dagarna då dessa är på reparation?
Internetcafé alt. an hero.
Man skaffar sig en hobby och lägger all vaken tid på att greja med den/planera den.
Sen mobilsurfar man och när man tröttnat på det återupptäcker man böcker och undrar varför man slutade läsa.
Just så.
övar paradiddlar.
Kaffe Cognac Kaffe Kaffe Cognac Kaffe Cognac Cognac?
Jobbar med något skit, spar pengarna och sticker ut och reser ensam. Under tiden eller efteråt skriver man klockrena böcker om det (men med djupa undertoner).
http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTKqBl7vPE7aDGsUUMii8EWcKJtlNisO QqPmc8HQrlWe5ffnM_Rhttp://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcSkGNJv_uNMfs7Hig3MeUiAEf7jOSLA_ G7kf9ExSDDHEXU6RW8Ojghttp://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcSefcGaxQAlcwDhQQzejOfZTxw4uBayY q4xzihw--92T_uaMKvghttp://t2.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcTHW9RVKaR4FAwV9wN2NoLnWjzC181BN 2jPyaAQqQX0IzZhACZGLBbcyV72Ow
Inge Enveten
2010-12-11, 18:47
Jag vill inte påstå att era svar är dåliga men jag är långt ifrån nöjd.. Inte någon som vill gå in mer på lite känslor, varför den är ensam osv?
Rikard Jansson
2010-12-11, 18:50
Jag vill inte påstå att era svar är dåliga men jag är långt ifrån nöjd.. Inte någon som vill gå in mer på lite känslor, varför den är ensam osv?
Bor i Svanskog. Beskriver detaljerat hur det är på min hemliga blogg som ingen får läsa :)
victor_n
2010-12-11, 18:51
Man kan ju alltid köpa en helkropps spegel och prata med sig själv.
Och om man vill prata med en tjej är det bara hoppa i tjejkläder och peruk och prata med spegel bilden.
*forever alone*
Jag vill inte påstå att era svar är dåliga men jag är långt ifrån nöjd.. Inte någon som vill gå in mer på lite känslor, varför den är ensam osv?
Det får läsaren aldrig veta.
Man tänker, för en inre dialog? Jättetrevligt och skönt. Har varit ensam mycket i livet, och njuter verkligen av det. Man är ensam med sina tankar, inget som avbryter, man är fri att styra allt, behöver bara fråga sig själv vad/när/varför/hur etc. Har även haft perioder då jag mått dåligt av det, rekordet utan att öppna truten ens för "hej" är nog en vecka, bodde i Örebro då, jobbade och tränade mycket, för mkt.
Alla har väl olika grad av hur mkt sällskap de mår bra av? Jag blir lätt mätt. Och kan sakna att lugnt och rofyllt fundera på saker, utan sällskap. Praktiskt i bland, opraktiskt ibland. Tenderar att vara nöjdare med mig själv om jag umgås med andra liiite mer än jag orkar, så försöker göra det. Men ett par dygn utan att öppna käften per vecka är bara skönt, för mig.
Det låter som att du fiskar efter att alla skulle vara ute efter att fördriva tiden, "döda tid", men det är ju ett jättekonstigt förhållningssätt till livet tycker jag.. man vill ju att ens stunder ska vara fyllda med mening. Vilket ibland innebär sällskap, ibland soloskap.. "djupaste" meninsfulla stunderna för mig har varit antingen i dialog el halvslumrande med sonen, ibland ensamma men även skumpandes på proppfullt tåg - likväl som en tidig morgon med ngn man älskar själs och köttsligt, precis som i en tyst mörk skog helt ensam under bar himmel. Så länge det är meningsfullt är det ju det, livet är ju inte direkt något man ska "få gjort", likt en hög med disk.
Sällskap är väl som med tempo, vissa gillar högt temp andra lugnt, ytterligare några gillar ytterligheter och de flesta föredrar väl variation. :)
Okej. Dator OCH TV går sönder, samtidigt. Vad gör man dagarna då dessa är på reparation?Man lånar grannens dator och gör den här tråden.
Jag vill inte påstå att era svar är dåliga men jag är långt ifrån nöjd.. Inte någon som vill gå in mer på lite känslor, varför den är ensam osv?Men det frågade du ju inte efter i originalposten!!!1!!!1!
Inge Enveten
2010-12-11, 18:56
@ Lellan
Snarare är situationen sådan att jag mot min vilja har få vänner och inte trivs i situationen. Har dock fortsatt mig här på egen hand genom att en gång i tiden valt att fokusera stenhårt på skola samt annat, som i och för sig visat sig lönsamt, men nu under vissa perioder blir det smått deprimerande att verkligen inse hur få "vänner" jag har
@ Lellan
Snarare är situationen sådan att jag mot min vilja är få vänner och inte trivs i situationen. Har dock fortsatt mig har på egen hand genom att en gång i tiden valt att fokusera stenhårt på skola samt annat, som i och för sig visat sig lönsamt, men nu under vissa perioder blir det smått deprimerande att verkligen inse hur få "vänner" jag har
Var i din sits för en sisådär 7 år sedan, inte så roligt. Hade begravt mig i arbete etc och tja, till slut behandlas man som en död också, inte alls och med tystnad. Man (jag) hamnar då lätt i en sits då man mot sin vilja blir beroende av de få som orkar bemöda sig om den där som ingen känner, och när man är ringrostig är man kanske inte är så kul. Till en början, innan man funnit avslappningen i sällskap! Utsätt dig för sällskap närhelst du kan, tillåt dig vara lite hursomhelst, överraska dig själv, gör saker du blir glad av även utan sällskap. Med tiden ger dig sig vilka man umgås mer med, tills dess får du kanske ligga på för att veta vilka det kan vara. Var den som drar lasset ett tag, bjud med, in etc.
Hoppas du hittar balansen, och har roligt under tiden! Lycka till! :)
Jockefoten
2010-12-11, 19:07
Man umgås väl med frugan eller (uh hemsk tanke) barnen.
Ristretto
2010-12-11, 19:07
Just så.
Kaffe Cognac Kaffe Kaffe Cognac Kaffe Cognac Cognac?
Jo, fast jag föredrar nog koffeintabletter och ingen Cocnac. Och sedan
HVHHVHVVHVHHVHVVHVHHVHVV med händerna och
VHVVHVHHVHVVHVHHVHVVHVHH med fötterna.
Wille005
2010-12-11, 19:11
Man röker på och blickar mot stjärnorna. Är det så svårt?
Man röker på och blickar mot stjärnorna. Är det så svårt?
Det är alldeles för lätt, när man är ute och reser med andra som röker på allihopa. :smash: Som tur är fastnade jag inte i det.
victor_n
2010-12-11, 19:15
Man röker på och blickar mot stjärnorna. Är det så svårt?
Man röker på och odlar en stor tjurnacke sen har man snart 5 poliser att kramas med.
Men lite seriös on topic.
Jag har haft omgångar i livet där ens sociala kretsar avlöst varandra och ibland uppstår det en tomhet emellan så mitt tips är att hör av dig till någon du känner att du skulle tänkas kunna umgås lite mer med igen alt hör av dig till en familjemedlem?
eternallord
2010-12-11, 19:29
Herregud, har jag bara missat det eller har verkligen ingen sagt det på tre sidor?!
MAN ONANERAR! För helvete, det gör väl alla när dom är själva?
Wille005
2010-12-11, 19:32
Herregud, har jag bara missat det eller har verkligen ingen sagt det på tre sidor?!
MAN ONANERAR! För helvete, det gör väl alla när dom är själva?
Sluta vara så äcklig. *screwy*
victor_n
2010-12-11, 19:36
Sluta vara så äcklig. *screwy*
vadå äckligt? Det är lika naturligt och självklart som att andas*popcorn*
Carolinew
2010-12-11, 19:38
Jag umgås i princip aldrig med folk "för sakens skull". De gånger jag umgås med någon/några så är det för andra ändamål, dvs på jobbet, i skolan eller på träningen och det är fullt tillräckligt för mig.
Uppenbarligen så tror en del folk att det måste vara något fel på en bara för att man inte bryr sig så värst mycket om socialt umgänge utan prioriterar jobb, skola och annat först? *screwy* Har redan nu svårt att få tiden att räcka till ändå, så har aldrig det där problemet med att inte ha något att göra...
Skapar spekulationstrådar på ett träningsforum?
victor_n
2010-12-11, 20:19
Svarar i spekulationstrådar på ett träningsforum?
Inge Enveten
2010-12-11, 20:20
Skapar spekulationstrådar på ett träningsforum?
Att det rör mig framgår redan sedan tidigare. Att jag å andra sidan skriver på ett "tredje" person sätt i trådstarten har att göra med bekvämlighet vad gäller textutformning
vicarious
2010-12-11, 20:26
Man tränar??? För helvete. *gah!*
Bra trådstart faktiskt. Jag trivs att vara själv mycket. Tycker det är oerhört skönt. Oftast men inte alltid.
Man kan döda enormt mycket tid på dator, TV och böcker/tidningar.
Det låter som att du fiskar efter att alla skulle vara ute efter att fördriva tiden, "döda tid", men det är ju ett jättekonstigt förhållningssätt till livet tycker jag.. man vill ju att ens stunder ska vara fyllda med mening. Vilket ibland innebär sällskap, ibland soloskap.. "djupaste" meninsfulla stunderna för mig har varit antingen i dialog el halvslumrande med sonen, ibland ensamma men även skumpandes på proppfullt tåg - likväl som en tidig morgon med ngn man älskar själs och köttsligt, precis som i en tyst mörk skog helt ensam under bar himmel. Så länge det är meningsfullt är det ju det, livet är ju inte direkt något man ska "få gjort", likt en hög med disk.
Fint skrivet.
Okej. Dator OCH TV går sönder, samtidigt. Vad gör man dagarna då dessa är på reparation?
Har extremt svår ångest och försöker lära sej lägga pussel & lösa korsord :D
Patrik Sundvall
2010-12-11, 21:01
Utan sällskap tänker jag på träning 22h om dygnet. Träffar mina vänner någon gång i kvartalet.
Är oftast bekväm i min sits, men ibland undrar jag om jag inte gömmer mig på jobbet o gymmet.
Alter ego
2010-12-11, 21:22
*Letar upp ett gammalt dokument, kopierar tankar och klistrar in*
Det gamla uttrycket att ensam är stark dyker upp då och då i omvärlden och i inomvärlden. Men jag håller förstås inte med om att ensam är stark. Mest av princip att inte hålla med för mycket. Varför svälja saker och ting med hull och hår när man inte gillar att få sura uppstötningar av hårbollar?
Eller motsvarande.
Det där om att ensam är stark sväljer jag alltså inte med hull och hår. Kanske mer då att ensam är bekväm. I går kväll så blev jag återigen påmind om hur ensamheten inte alls bara är negativ, inte alls. Sen är det i och försig en jävla skillnad på att vara ensam och att känna sig ensam. Men om vi stannar vid att man är ensam så kan man då och då drabbas av hur fantastisk befriande bekvämt det verkligen är.
Ingen jag är tvungen att ringa. Ingen som undrar vart jag är. Ingen jag ska ta hänsyn till när jag lagar mat, eller inte lagar mat. Ingen jag ska bråka med om skitsaker. Ingen jag ska reta mig på. Ingen annan som sitter på toan när jag blir nödig. Ingen som glömt betala räkningar. Ingen som kräver av mig att jag ska kunna svara på frågan: vad ska vi göra i morgon?
Ahhh! Jag hade blivit galen mycket fortare om jag inte fick vara ensam. Visst, i den sämsta av världar. Det vill säga; när man inte är ensam utan också i omgångar känner sig så, går det förstås att vända på det:
- Åh, jag har ingen att ringa. Det är ingen som undrar vart jag är. Jag har ingen att äta ihop med. Jag går ingen på nerverna. Ingen utom kronofogden skulle bry sig om ifall jag inte betalade mina räkningar. Ingen jävel undrar vad jag ska göra i morgon.
Nu är jag lyckligtvis inte så blödig. Eller...nja, det är jag väl i omgångar. Men vad som är desto starkare personlighetsdrag hos mig - eller ovana - det är att jag är bekväm. Jag är för bekväm för att lida av ensamheten. Jag är för bekväm för att inte rentutav uppskatta den. Och kalla det ond cirkel om du vill, men jag nöjer mig med att säga; cirkel.
För ju oftare man är ensam, ju oftare behöver man vara ensam. För rätt var det är har man kommit till den punkten där man inte alls förstår vad poängen med att anpassa sitt liv efter andra människor skulle vara. Kanske är alla vi som lever i så kallade ensamhushåll, dvs; singlar i små skokartongslägenheter runtom i likadana städer. Kanske är vi lite, lite deppiga i andras ögon. Men näe. Det kan vara också som att vi är bekväma.
Ensam är inte stark, men när man är ensam så finns ingen annan där att sätta fingret på ens svagheter. Sen är det ju i och försig inte så svårt att gissa sig fram till att ensamma människors största svagheter kan ligga i bekvämligheten.
*Letar upp ett gammalt dokument, kopierar tankar och klistrar in*
Det gamla uttrycket att ensam är stark dyker upp då och då i omvärlden och i inomvärlden. Men jag håller förstås inte med om att ensam är stark. Mest av princip att inte hålla med för mycket. Varför svälja saker och ting med hull och hår när man inte gillar att få sura uppstötningar av hårbollar?
Eller motsvarande.
Det där om att ensam är stark sväljer jag alltså inte med hull och hår. Kanske mer då att ensam är bekväm. I går kväll så blev jag återigen påmind om hur ensamheten inte alls bara är negativ, inte alls. Sen är det i och försig en jävla skillnad på att vara ensam och att känna sig ensam. Men om vi stannar vid att man är ensam så kan man då och då drabbas av hur fantastisk befriande bekvämt det verkligen är.
Ingen jag är tvungen att ringa. Ingen som undrar vart jag är. Ingen jag ska ta hänsyn till när jag lagar mat, eller inte lagar mat. Ingen jag ska bråka med om skitsaker. Ingen jag ska reta mig på. Ingen annan som sitter på toan när jag blir nödig. Ingen som glömt betala räkningar. Ingen som kräver av mig att jag ska kunna svara på frågan: vad ska vi göra i morgon?
Ahhh! Jag hade blivit galen mycket fortare om jag inte fick vara ensam. Visst, i den sämsta av världar. Det vill säga; när man inte är ensam utan också i omgångar känner sig så, går det förstås att vända på det:
- Åh, jag har ingen att ringa. Det är ingen som undrar vart jag är. Jag har ingen att äta ihop med. Jag går ingen på nerverna. Ingen utom kronofogden skulle bry sig om ifall jag inte betalade mina räkningar. Ingen jävel undrar vad jag ska göra i morgon.
Nu är jag lyckligtvis inte så blödig. Eller...nja, det är jag väl i omgångar. Men vad som är desto starkare personlighetsdrag hos mig - eller ovana - det är att jag är bekväm. Jag är för bekväm för att lida av ensamheten. Jag är för bekväm för att inte rentutav uppskatta den. Och kalla det ond cirkel om du vill, men jag nöjer mig med att säga; cirkel.
För ju oftare man är ensam, ju oftare behöver man vara ensam. För rätt var det är har man kommit till den punkten där man inte alls förstår vad poängen med att anpassa sitt liv efter andra människor skulle vara. Kanske är alla vi som lever i så kallade ensamhushåll, dvs; singlar i små skokartongslägenheter runtom i likadana städer. Kanske är vi lite, lite deppiga i andras ögon. Men näe. Det kan vara också som att vi är bekväma.
Ensam är inte stark, men när man är ensam så finns ingen annan där att sätta fingret på ens svagheter. Sen är det ju i och försig inte så svårt att gissa sig fram till att ensamma människors största svagheter kan ligga i bekvämligheten.
:(
von huff
2010-12-11, 21:48
Ingen människa mår bra av att vara ensam.De perioder jag har varit ensam så har jag int gjort nåt man blir mest deprimerad bara.Fast de som är helt ensamma är vad jag tror, ofta personer som inte är så sociala från början heller.
Chrillee
2010-12-11, 21:54
Man tänker, för en inre dialog? Jättetrevligt och skönt. Har varit ensam mycket i livet, och njuter verkligen av det. Man är ensam med sina tankar, inget som avbryter, man är fri att styra allt, behöver bara fråga sig själv vad/när/varför/hur etc. Har även haft perioder då jag mått dåligt av det, rekordet utan att öppna truten ens för "hej" är nog en vecka, bodde i Örebro då, jobbade och tränade mycket, för mkt.
Alla har väl olika grad av hur mkt sällskap de mår bra av? Jag blir lätt mätt. Och kan sakna att lugnt och rofyllt fundera på saker, utan sällskap. Praktiskt i bland, opraktiskt ibland. Tenderar att vara nöjdare med mig själv om jag umgås med andra liiite mer än jag orkar, så försöker göra det. Men ett par dygn utan att öppna käften per vecka är bara skönt, för mig.
Det låter som att du fiskar efter att alla skulle vara ute efter att fördriva tiden, "döda tid", men det är ju ett jättekonstigt förhållningssätt till livet tycker jag.. man vill ju att ens stunder ska vara fyllda med mening. Vilket ibland innebär sällskap, ibland soloskap.. "djupaste" meninsfulla stunderna för mig har varit antingen i dialog el halvslumrande med sonen, ibland ensamma men även skumpandes på proppfullt tåg - likväl som en tidig morgon med ngn man älskar själs och köttsligt, precis som i en tyst mörk skog helt ensam under bar himmel. Så länge det är meningsfullt är det ju det, livet är ju inte direkt något man ska "få gjort", likt en hög med disk.
Sällskap är väl som med tempo, vissa gillar högt temp andra lugnt, ytterligare några gillar ytterligheter och de flesta föredrar väl variation. :)
Hur går detta till rent praktiskt om jag får fråga? Bara att gå till affären kräver oftast några ord åtminstone, för att inte tala om ens arbete. Fast du kanske har ett jobb som nattvakt uppe i nåt torn? :)
När jag gick arbetslös och min sambo var bortrest och jag inte sa något på 1-2 dagar blev jag väldigt introvert och hanterade inte att möta nya människor bra minns jag.
Chrillee
2010-12-11, 21:55
Sitter och tabbar mellan kolo, facebook, msn och kollar på nån tv-serie samtidigt. :D
Klassiskt "tonårsbeteende". :D Brukar försvinna med åren, oj vad gammal jag lät nu. :)
Men att göra det dagarna i ändå lär inte vara så sunt dock.
World of Warcraft
Där kom den
Fint skrivet.
Utan ensamhet hade jag nog ramlat på utan sådana insikter, missat mkt isf känner iaf jag.
Hur går detta till rent praktiskt om jag får fråga? Bara att gå till affären kräver oftast några ord åtminstone, för att inte tala om ens arbete. Fast du kanske har ett jobb som nattvakt uppe i nåt torn? :)
När jag gick arbetslös och min sambo var bortrest och jag inte sa något på 1-2 dagar blev jag väldigt introvert och hanterade inte att möta nya människor bra minns jag.
Går på 6 veckorsschema, arbetar ibland dygnspass, vissa veckor 2 pass/vecka. Har jag inte sonen, behöver jag inte handla, utan bara puttrar på så blir det lätt så. På gymet säger jag sällan flaska, och man loggar in vid en obemmannad dator.
Mår bra av det, mår jag inte bra av det så tar jag ju kontakt. Det är väl det självvalda som är grejen. Inte praktiskt svårt iaf, och jag vet av erfarenhet att för sociala jobb normala tider "lakar ur" mig, mår dåligt då. Alla är vi olika. :)
Det är tråkigt och jobbigt ett tag, sedan vänjer man sig.
Alter ego
2010-12-11, 23:09
Det är tråkigt och jobbigt ett tag, sedan vänjer man sig.
k_AYOwFY3dQ
WWBFD?
What Would Bachelor Frog Do?
-Fap
Jag har nog rätt sjuka sociala behov jämfört med de flesta i tråden. Klarar kanske 5-6 timmar ensam. Träffar ständigt folk på fritiden, oavsett om jag jobbar hårt eller pluggar mycket. Pallar inte ens att bo själv någon längre tid utan att hänga hos andra större delen av fritiden.
I slutändan handlar det väl om hur man definierar sig själv.
Jag har nog rätt sjuka sociala behov jämfört med de flesta i tråden. Klarar kanske 5-6 timmar ensam. Träffar ständigt folk på fritiden, oavsett om jag jobbar hårt eller pluggar mycket. Pallar inte ens att bo själv någon längre tid utan att hänga hos andra större delen av fritiden.
I slutändan handlar det väl om hur man definierar sig själv.
Shiiit, jag skulle dö! :D Tydligt är väl iaf att självväld ensamhet är awesome och om man saknar sällskap är det ledsamt.
Man får väl jobba åt det håll man behöver för att vara bra, mår man inte bra med mängden sällskap ger det mycket att ändra det. Lite som du sa, man får definiera sig själv, inse begränsningar och förtjänster och skaffa sig det liv som lämpar sig för att få ut det mesta.. svåårt, men tja, värt!
Problemet med dagens moderna samhälle är väl att fler och fler isolerar sig hemma men har kontakt via internet. Finns nog inte många alls som är totalt ensamma, även ifall många känner så.
Blir jag ensamen utan att det är ett aktivt val (alla vänner bortresta + tjejen/alternativt singel) så blir jag grymt stressad, då måste jag antingen göra något som får adrenalinet att flöda, eller supa och snacka med främlingar.
Problemet med dagens moderna samhälle är väl att fler och fler isolerar sig hemma men har kontakt via internet. Finns nog inte många alls som är totalt ensamma, även ifall många känner så.
Blir jag ensamen utan att det är ett aktivt val (alla vänner bortresta + tjejen/alternativt singel) så blir jag grymt stressad, då måste jag antingen göra något som får adrenalinet att flöda, eller supa och snacka med främlingar.
Det är intressant det där med "måsten" och vilka sanningar man har om sig själv. Är inte så säker på att du har rätt, man förvånar ofta sig själv om man utmanar sig lite. Visst, ibland är det enklast att följa sina mönster, men det kan vara utvecklande att testa att bryta dem också. :)
Återigen; inte fel att följa sin instinkt/vana/lust. Men inte heller fel att göra det motsatta.
supercharge
2010-12-12, 01:17
Jag tyckte det var en bra poäng som nämndes ovan. Folk blir mer och mer isolerade men inte nödvändigtvis ensamma.
eternallord
2010-12-12, 01:19
Jag har nog rätt sjuka sociala behov jämfört med de flesta i tråden. Klarar kanske 5-6 timmar ensam. Träffar ständigt folk på fritiden, oavsett om jag jobbar hårt eller pluggar mycket. Pallar inte ens att bo själv någon längre tid utan att hänga hos andra större delen av fritiden.
I slutändan handlar det väl om hur man definierar sig själv.
Hur definierar du dig själv?
Problemet med dagens moderna samhälle är väl att fler och fler isolerar sig hemma men har kontakt via internet.
Är det nödvändigtvis ett problem? Jag tror många som i vardagen är extremt ensamma och hade lutat åt alternativ som självmord räddas av de, om än ganska flyktiga, kontakter de kan uppnå på nätet.
Det är intressant det där med "måsten" och vilka sanningar man har om sig själv. Är inte så säker på att du har rätt, man förvånar ofta sig själv om man utmanar sig lite. Visst, ibland är det enklast att följa sina mönster, men det kan vara utvecklande att testa att bryta dem också. :)
Återigen; inte fel att följa sin instinkt/vana/lust. Men inte heller fel att göra det motsatta.
Klart jag kan sitta hemma och se en film eller bara dega här men då har jag oftast grov hjärtklappning och sömnbesvär.
Har nog med svår undetryckt dödsångest att göra (hade det som barn), då jag känner att jag slösar livet medan alla andra har roligt.
Shiiit, jag skulle dö! :D Tydligt är väl iaf att självväld ensamhet är awesome och om man saknar sällskap är det ledsamt.
Man får väl jobba åt det håll man behöver för att vara bra, mår man inte bra med mängden sällskap ger det mycket att ändra det. Lite som du sa, man får definiera sig själv, inse begränsningar och förtjänster och skaffa sig det liv som lämpar sig för att få ut det mesta.. svåårt, men tja, värt!
Naturligtvis ska man försöka anpassa sin sociala aktivitet till en nivå man trivs med, samtidigt tror jag det är viktigt att hålla koll på förändringar på det planet. Det är helt klart det vardagsbeteende som påverkas mest av mitt allmäntillstånd.
Hur definierar du dig själv?
Tja, som jag skrev i posten innan. Det vore naivt att tro att det överdrivna sociala beteendet inte har en bakomliggande orsak.
så länge ja har mina vänner jag kan umgås med när jag vill så har jag inga problem alls att isolera mig själv, tycker det är skönt och vara för mig själv, blir ofta att de ringer o man säger nej, men när jag ringer säger de alltid ja, låter väldigt egoistiskt men är verkligen inte så..
Naturligtvis ska man försöka anpassa sin sociala aktivitet till en nivå man trivs med, samtidigt tror jag det är viktigt att hålla koll på förändringar på det planet. Det är helt klart det vardagsbeteende som påverkas mest av mitt allmäntillstånd.
Men är inte det för att du känner att det betyder så mkt för dig? För en annan som inte tycker sällskap påverkar/inverkar/har så stor betydelse för allmäntillståndet kanske det finns andra faktorer som väger tyngre.
Menar du att du slarvar med egentid när du mår sämre el att du då bör söka sällskap, el liksom,.. vad är problemet? (om det var så du menade)
Men är inte det för att du känner att det betyder så mkt för dig? För en annan som inte tycker sällskap påverkar/inverkar/har så stor betydelse för allmäntillståndet kanske det finns andra faktorer som väger tyngre.
Menar du att du slarvar med egentid när du mår sämre el att du då bör söka sällskap, el liksom,.. vad är problemet? (om det var så du menade)
Min poäng var att förändrat socialt beteende oftast har en underliggande orsak. :)
Om vi nu absolut ska ta mig som exempel så handlar det antagligen om att jag inte står ut med att möta mig själv i den ensamheten som de flesta ofta kan njuta av. I ett socialt sammanhang riktas ju fokus bort från de problemen och det blir lättare att bara vara.
Min poäng var att förändrat socialt beteende oftast har en underliggande orsak. :)
Om vi nu absolut ska ta mig som exempel så handlar det antagligen om att jag inte står ut med att möta mig själv i den ensamheten som de flesta ofta kan njuta av. I ett socialt sammanhang riktas ju fokus bort från de problemen och det blir lättare att bara vara.
Ah, ok.
Men om vi tar dig, (vi kan sluta med det om du vill dock, är för nyfiken jämt, sry - det betyder inte att man måste svara och att jag behöver fråga.. även om det är lätt hänt.. :angel:) så tror jag faktiskt du bara är ovan? Du bits inte. Förstår inte hur man hinner/orkar tänka klart meningar etc om man inte är ensam, men det beror nog på egen svaghet hos mig - att jag blir för uppe i andra när man är social. Hör inte vad jag tänker då, bara är, men blir knäpp om jag inte får filosofera ostört typ. Kanske handlar om vad man är van mest.
Utan ensamhet hade jag nog ramlat på utan sådana insikter, missat mkt isf känner iaf jag.
Håller med. Jag känner att jag missat mycket vackert i mitt liv. Stressat igenom det mesta. Istället för att uppskatta nuet så vill man alltid vara någon annanstans osv.
Senaste månaderna jag börjat tänka på detta. Så mitt liv tar en tvär vändning nu åt de positiva :D
Min poäng var att förändrat socialt beteende oftast har en underliggande orsak. :)
Om vi nu absolut ska ta mig som exempel så handlar det antagligen om att jag inte står ut med att möta mig själv i den ensamheten som de flesta ofta kan njuta av. I ett socialt sammanhang riktas ju fokus bort från de problemen och det blir lättare att bara vara.
Varför "måste" du fokusera på dina problem när du är med dig själv?
Varför "måste" du fokusera på dina problem när du är med dig själv?
Det måste jag naturligtvis inte, men jag är ju betydligt mer benägen att göra det då än när jag umgås med andra.
Inge Enveten
2010-12-12, 12:40
Detta är egentligen bara en tanke som kom upp nu när jag inte haft något att göra, som i sin tur orsakats av;ledighet från jobb, inget plugg, sjuk (utebliven träning), dator på lagning. Dear lord så tråkigt jag haft det.
Börjar plugga snart, datorn lär också vara tillbaka inom kort. Är säker på att jag inte kommer uppleva någon ensamhet då. Trevligt i alla fall att få höra era åsikter och erfarenheter :)
Jag har ett mycket litet behov av socialt umgänge, troligen delvis på grund av att mitt jobb kräver mycket av sånt. På vardagar varken orkar eller hinner jag gå och fika eller såna saker. Det kan bli lite jobbigt om man sen är sugen på att hitta på något till helgen. Visst har jag bekanta jag kan hänga på, men man får onekligen känslan av att man tränger sig på, då man inte är beredd att ta på sig att vara en vän på heltid...
Det ideala vore ju om man kunde hitta nån med samma mönster och behov som en själv att umgås med, men jag är lite dålig på att ta kontakt med nya mänskor, så jag vet inte riktigt var jag ska hitta såna.
Som det redan pratas lite om i tråden...
Ensamhet är något som kommer inifrån.
Lellan säger att hon kan vara ensam utan någon kontakt flera dygn och jag måste nog ställa mig i hennes led och säga detsamma, det är inget jag aktivt tagit beslut om att det ska vara just så, men nu är det så och någonstans på vägen får man bestämma sig att antingen lider man utav det eller lever med det. Det tog hårt på mig i början, men nu är det vardag.
@ Jenan "ta på sig en vän på heltid" låter som du tycker att det är ditt ansvar och så är det ju inte, sen ska man inte behöva underhålla riktiga vänner, det gillar trots att man kanske är för lat för att träffa de/jobbar mycket etc.
OT: Till de som är ensamma: skaffa en hobby så kommer du ju träffa likasinnade t ex träna på gym, hänga på kolo etc :D
Klart jag kan sitta hemma och se en film eller bara dega här men då har jag oftast grov hjärtklappning och sömnbesvär.
Har nog med svår undetryckt dödsångest att göra (hade det som barn), då jag känner att jag slösar livet medan alla andra har roligt.
men lol du är rätt lik mig, har också problem med dödsångest, panikattacker och hjärtklappning osv, och du svarade i min tråd om du kände dina hjärtslag att du kände lika starkt som mi, att man kan se pulsen ner i magen.
Börjar undra om det finns något samband att man inte mår bra på något sätt och är konstant stressad, eller något. mina problem började efter att min mamma gick bort i cancer i tonåren.
ONTOPIC: Det går rätt bra att "fördriva" tiden, jag är rätt mycket ensamvarg och trivs väl inte jättebra alla gånger när man saknar skoj & gemensamt med andra vänner. Internet, musik (spela och lysna), familj, träna, filosifera och lite matlagning och småärenden så är man snart där.
shut teh face
2010-12-12, 21:03
Man hinner ju inte umgås med någon?
Man arbetar, man kommer hem, ska vara med barn, husdjur, fruga och laga mat, sen är det i princip ****** och sen sova.
Är man ledig en hel dag så njuter man av det och ligger i soffan och dricker cola eller öl och kollar på alla tusentals avsnitt av tv-serier och filmer man inte hunnit med.
@ Jenan "ta på sig en vän på heltid" låter som du tycker att det är ditt ansvar och så är det ju inte, sen ska man inte behöva underhålla riktiga vänner, det gillar trots att man kanske är för lat för att träffa de/jobbar mycket etc.
Nä men det känns lite som att tjejer generellt är mer "krävande", man ska fika eller hålla på och ringa varann osv. Killar tycks göra mer så att var och en sysslar med sitt och så styr man bara upp nåt till helgen, inte lika komplicerat. Eller så har jag bara ovanligt "high maintenance" tjejer i min bekantskapskrets...
Nä men det känns lite som att tjejer generellt är mer "krävande", man ska fika eller hålla på och ringa varann osv. Killar tycks göra mer så att var och en sysslar med sitt och så styr man bara upp nåt till helgen, inte lika komplicerat. Eller så har jag bara ovanligt "high maintenance" tjejer i min bekantskapskrets...
Jag har inte så många tjejkompisar, och nu när du lägger fram det sådär så är det nog därför, för de tjejkompisar jag har måste man inte höra av sig till ofta och när man ringer är man alltid välkommen.
Vad knäppt egentligen att tjejer är så ytliga. *screwy*
Alter ego
2010-12-14, 02:06
Man hinner ju inte umgås med någon?
Man arbetar, man kommer hem, ska vara med barn, husdjur, fruga och laga mat, sen är det i princip ****** och sen sova.
Är man ledig en hel dag så njuter man av det och ligger i soffan och dricker cola eller öl och kollar på alla tusentals avsnitt av tv-serier och filmer man inte hunnit med.
Räknas inte familjen eller? :confused:
Jag orkar inte umgås, inte på vardagarna iaf. Jobb, träning och sen äta o duscha så är man ju körd sen..
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.