Visa fullständig version : Depression?
* Rastlös jämt
* Känner mig värdelös
* Är nästan aldrig glad
* Vaknar tidigt runt 3-4 och kan inte somna om pg.a oro
* Är ständigt seg, vilket går ut över skolan, sociala sammanhang
* Kan sitta och stirra in i väggen, och fundera timtals över saker som kommer
* Minns inte när jag skrattade sist
* Orkar inte vara med polare, sist var 3-4 veckor sedan
* Orkar knappt träna längre
* Äter ofta inte fast jag är hungrig
* Har för länge sedan haft vaga tankar till att göra saker jag skulle ångra..
* Ständig klump i magen
* Känner ingen framgång
Kan det vara tecken på depression tro?
Om jag får gensvar här funderar jag att uppsöka psykolog.
Personliga tips för att må bättre är inte fel heller.
MVH
hejhopp79
2010-11-30, 20:27
*Vad är det du oroar dig för?
*Varför känner du dig värdelös?
Kan ha med mörkret att göra delvis (eller helt). Årstidsbunden nedstämdhet. Många upplever liknande symptom när det är mörkt stora delar av dygnet och solen lyser med sin frånvaro. Käkar du D-vitamin?
Hur ser din kost och livsföring ut i övrigt? Kaffe, nikotin, alkohol etc
Slutligen: Hur gammal är du?
Virtual1339
2010-11-30, 20:28
Det låter som om du är i en depressions fas, men det är du som måste bestämma om du behöver hjälp eller inte. Ingen internetkrigare kan säga om du skall uppsöka psykolog eller ej!
Vad är det du oroar dig för?
Kan ha med mörkret att göra faktiskt. Många upplever liknande symptom när det är mörkt stora delar av dygnet och solen lyser med sin frånvaro. Käkar du D-vitamin?
Hur ser din kost och livsföring ut i övrigt? Kaffe, nikotin, alkohol etc
Yes, 1000 I.U, dag 1, 2000 dag 2, os.v
Frulle
30g vassle
Lunch
1 glas mjölk
lite sallad
Mellanmål
200g snabbmakaroner 10g ost
Middag
200g kött
100g ris
50g fet sås
5g omega 3
1000 i.u d-vitamin
3dl mjölk 10g vassle
Kvällsmål
3-6 ägg
3dl mjölk
Intar ej kaffe, eller några droger.
*Vad jag oroar mig över;
Alla motgångar i livet, fast något enormt.
*Varför jag känner mig värdelös;
Min flickvän har lämnat mig för inte allt för länge sedan, har inget värde.
Hoppas du förstod.
Det låter som om du är i en depressions fas, men det är du som måste bestämma om du behöver hjälp eller inte. Ingen internetkrigare kan säga om du skall uppsöka psykolog eller ej!
Mja, totalt rätt. Har dock dåliga erfarenheter av psykologer så ville extrakolla här först.
hejhopp79
2010-11-30, 20:49
Okej.
Ja du, svårt att säga. Din flickvän lämnar dig = du har inget värde? C'mon. Marinkårsmentalitet nu. Livet är som det är för övrigt, shit happens. Ett brustet hjärta suger hårt, men man kommer över det.
Hursomhelst tror jag du skulle få ut något av att prata med någon, för det gör att man får perspektiv på saker och ting.
Bor du i eller utanför sundsvall?
Okej.
Ja du, svårt att säga. Din flickvän lämnar dig = du har inget värde? C'mon. Marinkårsmentalitet nu. Livet är som det är för övrigt, shit happens. Ett brustet hjärta suger hårt, men man kommer över det.
Hursomhelst tror jag du skulle få ut något av att prata med någon, för det gör att man får perspektiv på saker och ting.
Kan ju tillägga känslan, att ingen vill ha mig liksom. Så dålig på att förklara över nätet. Har inte varit en uns nära på att hitta en ny, då det var 1½ år sedan.
Gud vad jag är kass på att förklara.
Grundfrågan är dock, om jag nojjar och kan styra upp det själv.
Bor du i eller utanför sundsvall?
Utanför, är i Östersund denna vecka ftm.
Vad nu det har med saken att göra.
Jo bor man i sundsvall förstår jag att man är deprimerad. Själv bor jag mellan sundsvall och östersund och känner mig väldigt lycklig. :D
Ett ganska enkelt tips är att sätta dig i lugn och ro, förslagsvis på kvällen, och tänka på separata ting i din tillvaro.
Fundera lite kring vad dina första tankar är/betyder vid varje ting du tänker på.
T.ex. kanske du tänker utbildning först. Vad är dina första spontana tankar kring detta?
Kanske är det "jag är så himla misslyckad som inte ens klarat att utbilda mig till ..." eller "jag är inte kapabel till att utbilda mig till ..."
Nästa ting kanske är din jobbsituation, du kanske tänker "Jag hatar mitt jobb. Fasiken vad otrevlig Annika är, jag fryser direkt till när jag träffar henne", eller så kanske du tänker "Jag jobbar otroligt obekväma arbetstider, jag har aldrig tid till någonting annat, varken mig själv eller .."
Den tredje saken du kommer att tänka på kanske är Relationer. Du kanske spontant börjar tänka på en gammal vän "Jag saknar Adam, det var länge sedan jag träffade honom, undrar om han fortfarande är kompis med resten av gänget" Eller "Var det verkligen så bra att det tog slut mellan mig och ..., mitt liv har känns tomt sedan vi separerade/gjorde slut, undrar vad hon gör nu?
etc etc. Alltså, en enkel övning som tar upp större områden som är din vardag/delar av din vardag, och ger dig utrymme för att identifiera dina känslor över dessa, och i efterhand kanske göra något åt detta. Kan vara lite enklare än att bara säga till sig själv "jag måste förändra mitt liv", kanske är det bättre att ta små steg och komma fram till vad man vill göra med sina olika fundament.
Sedan kan jag bara tala för mig själv, men jag har kommit fram till att mitt välmående ligger till mycket större del, än vad jag först trodde först, i regelbunden träning och kost.
Jag mår t.ex. som bäst när jag försöker utesluta så mycket kolhydrater från min kost som möjligt - dock har jag svårt med detta under längre perioder eftersom chips är så gott ;-)
Lycka till med ditt välbefinnande!
Jo bor man i sundsvall förstår jag att man är deprimerad. Själv bor jag mellan sundsvall och östersund och känner mig väldigt lycklig. :D
Ånge? ;)
Ett ganska enkelt tips är att sätta dig i lugn och ro, förslagsvis på kvällen, och tänka på separata ting i din tillvaro.
Fundera lite kring vad dina första tankar är/betyder vid varje ting du tänker på.
T.ex. kanske du tänker utbildning först. Vad är dina första spontana tankar kring detta?
Kanske är det "jag är så himla misslyckad som inte ens klarat att utbilda mig till ..." eller "jag är inte kapabel till att utbilda mig till ..."
Nästa ting kanske är din jobbsituation, du kanske tänker "Jag hatar mitt jobb. Fasiken vad otrevlig Annika är, jag fryser direkt till när jag träffar henne", eller så kanske du tänker "Jag jobbar otroligt obekväma arbetstider, jag har aldrig tid till någonting annat, varken mig själv eller .."
Den tredje saken du kommer att tänka på kanske är Relationer. Du kanske spontant börjar tänka på en gammal vän "Jag saknar Adam, det var länge sedan jag träffade honom, undrar om han fortfarande är kompis med resten av gänget" Eller "Var det verkligen så bra att det tog slut mellan mig och ..., mitt liv har känns tomt sedan vi separerade/gjorde slut, undrar vad hon gör nu?
etc etc. Alltså, en enkel övning som tar upp större områden som är din vardag/delar av din vardag, och ger dig utrymme för att identifiera dina känslor över dessa, och i efterhand kanske göra något åt detta. Kan vara lite enklare än att bara säga till sig själv "jag måste förändra mitt liv", kanske är det bättre att ta små steg och komma fram till vad man vill göra med sina olika fundament.
Sedan kan jag bara tala för mig själv, men jag har kommit fram till att mitt välmående ligger till mycket större del, än vad jag först trodde först, i regelbunden träning och kost.
Jag mår t.ex. som bäst när jag försöker utesluta så mycket kolhydrater från min kost som möjligt - dock har jag svårt med detta under längre perioder eftersom chips är så gott ;-)
Lycka till med ditt välbefinnande!
Tack för riktigt bra svar.
OBS! Om du själv känner att din problematik är akut eller att personer i din omgivning påtalat eller på annat sätt indikerat att din problematik är akut - ta kontakt med psykiatrin där du befinner dig nu. Det bör finnas någon typ av jourverksamhet kopplad till den psykiatriska öppenvården eller ett mobilt team i ditt område.
Om det inte är akut så kan du kontakta primärvården, det vill säga din vårdcentral. Där bör det finnas tillgång till psykolog eller samtalskontakt. De kan även hänvisa alternativt remittera dig vidare.
Skulle det vara så att du vill söka privat hjälp/vård ska du söka på legitimerad psykolog / legitimerad psykoterapeut via exempelvis eniro, hitta.se etcetera.
Mer information om psykologisk behandling / terapiinriktningar samt länkar till föreningar för legitimerade psykoterapeuter.
http://www.samradsforum.se/
http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/
http://www.kbt.nu/hem/default.asp
http://www.kognitiva.org/
OBS! Om du själv känner att din problematik är akut eller att personer i din omgivning påtalat eller på annat sätt indikerat att din problematik är akut - ta kontakt med psykiatrin där du befinner dig nu. Det bör finnas någon typ av jourverksamhet kopplad till den psykiatriska öppenvården eller ett mobilt team i ditt område.
Om det inte är akut så kan du kontakta primärvården, det vill säga din vårdcentral. Där bör det finnas tillgång till psykolog eller samtalskontakt. De kan även hänvisa alternativt remittera dig vidare.
Skulle det vara så att du vill söka privat hjälp/vård ska du söka på legitimerad psykolog / legitimerad psykoterapeut via exempelvis eniro, hitta.se etcetera.
Mer information om psykologisk behandling / terapiinriktningar samt länkar till föreningar för legitimerade psykoterapeuter.
http://www.samradsforum.se/
http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/
http://www.kbt.nu/hem/default.asp
http://www.kognitiva.org/
Tack Pez, ska snart slå iväg ett mail till en.
Depression är mycket vanligt när man mister någon som står en nära, så du är inte konstig på något sätt. Tiden läker alla sår sägs det, och så är det väl oftast, men tar det väldigt lång tid kan man behöva hjälp att ta sig ur det.
Depression är mycket vanligt när man mister någon som står en nära, så du är inte konstig på något sätt. Tiden läker alla sår sägs det, och så är det väl oftast, men tar det väldigt lång tid kan man behöva hjälp att ta sig ur det.
Med all respekt, så vill jag mildra det påståendet något.
Depression är snarare inte ovanligt när man har mist någon eller något närstående. Sorg, ångest och oro är mer eller mindre alltid närvarande vid en förlust.
Men att känna sorg, ångest och oro är inte liktydigt med att vara deprimerad, utan snarare ett friskhetstecken. Att känna sorg, ångest och/eller oro är normalt. Så till vida att dessa känslor, så småningom, oftast, mildras och leder vidare till omorientering. Tiden läker kanske inte alla sår, men med tiden blir oftast de förluster som tillhör ett liv, med alla livets normala vedermödor, inte lika intensivt smärtsamma.
Märk väl att jag skriver "oftast". När ett tillstånd som sorg, i lidande och/eller tid, överstiger vad som kan anses vara rimligt kan det vara fråga om ett sjukligt tillstånd. Ett tillstånd som i sin tur kräver stöd och vård för att brytas.
Däremot håller jag med om att Crocker inte på något sätt är konstig. Att må dåligt är inte konstigt. Att söka adekvat stöd och hjälp då man mår dåligt är bra. :)
Det där med att tiden läker alla sår är dock en kluven fråga.
Min gamla akutpsykologilärare Curt Malmsten, nuvarande vd för Doctus och fd brandman och läkare (dvs en hel del erfarenhet) säger att det påståendet är falskt. Behandlas inte traumat ligger det kvar, enligt honom.
Jo bor man i sundsvall förstår jag att man är deprimerad. Själv bor jag mellan sundsvall och östersund och känner mig väldigt lycklig. :D
Ingen är lycklig i Ånge, ingen.
"Fånge i Ånge". :D
Jockefoten
2010-11-30, 21:51
Vill minnas att du var vid den ringa åldern av 14 (kan har helt fel)?
Möjligt att du börjar känna ansvar och krav över ditt liv?
Du förlorar inget på att snacka med en Psykolog. :)
Vill minnas att du var vid den ringa åldern av 14 (kan har helt fel)?
Möjligt att du börjar känna ansvar och krav över ditt liv?
Nej, det vet jag. Den känslan har jag redan upplevt.
Ingen är lycklig i Ånge, ingen.
"Fånge i Ånge". :D
Finns endel fåntrattar som gnäller på livet här. Det dom inte verkar förstå är att de gnäller på sig själva när de häver ut sig såna påståenden. "Finns inget att göra i ånge", men dra ihop en fest eller vadfan det nu är man vill göra då. Det är liksom ingen som fixar saker att göra åt en - oavsett vart man bor.
Fokus på den deprimerade igen!
Det där med att tiden läker alla sår är dock en kluven fråga.
Min gamla akutpsykologilärare Curt Malmsten, nuvarande vd för Doctus och fd brandman och läkare (dvs en hel del erfarenhet) säger att det påståendet är falskt. Behandlas inte traumat ligger det kvar, enligt honom.
Jag skulle vilja ställa mig emot det implicita påståendet att "normal sorg" är följden av ett trauma i sådant fall. En förlust i form av separation eller dödsfall är, oftast, inte grund för upplevelsen av ett trauma. Snarare ingår detta i ett "normalt liv".
Vilket visserligen är en relativ fråga - dels om definition, i det här fallet av "trauma" som begrepp, och dels subjektiva upplevelser.
Jag skulle vilja ställa mig emot det implicita påståendet att "normal sorg" är följden av ett trauma i sådant fall. En förlust i form av separation eller dödsfall är, oftast, inte grund för upplevelsen av ett trauma. Snarare ingår detta i ett "normalt liv".
Vilket visserligen är en relativ fråga - dels om definition, i det här fallet av "trauma" som begrepp, och dels subjektiva upplevelser.
Svårt att ta över nätet, alltså?
Svårt att ta över nätet, alltså?
Du får nog utveckla lite - vad är det du syftar på i ovanstående inlägg? :)
Självklart är det en definitonsfråga. Beror på vem, vad, hur, varför en dör.
Du får nog utveckla lite - vad är det du syftar på i ovanstående inlägg? :)
This
Självklart är det en definitonsfråga. Beror på vem, vad, hur, varför en dör.
Jag får se hur jag gör, tackar alla för hjälp!!!!!!!
MVH
Mollestam
2010-11-30, 22:44
Depression anses vara en folksjukdom i Sverige, vilket gör det både vanligt och kanske till och med "troligt" att det är det du lider av. Det är ju rätt svårt att diagnostisera någon över internet, men dina symtom passar ju klockrent in på det som är typsikt för en deprimerad person.
Två tilläg bara, för att det ska "räknas" som en depression, ska det ha varat i minst två veckor, och det ska inte kunna skyllas på en sorgereaktion, t.ex. på en närståendes död.
Om detta också stämmer in på dig skulle jag nog rekommendera dig att prata med en psykolog, ev. en kurrator om du nu går i skolan? Du har ju inte direkt något att förlora på det, lycka till!
Depression
Patienten ska ha minst 5 av följande symtom under en period av 2 veckor; Något av de tre symtomen nedstämdhet, klart minskat intresse eller minskad glädje måste alltid finnas med (enligt det psykiatriska diagnossystemet DSM från 1995)
1. Nedstämdhet.
2. Klart minskat intresse eller minskad glädje.
3. Betydande viktnedgång, eller viktuppgång (mer än 5 procent per månad).
4. Sömnstörning varje natt.
5. Psykomotorisk agitation (oroligt beteende) eller hämning.
6. Svaghetskänsla eller brist på energi.
7. Känslor av värdelöshet eller skuldkänslor.
8. Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga eller obeslutsamhet.
9. Återkommande tankar på döden, återkommande självmordstankar, -planer, -försök.
För Årstidsbunden depression gäller att insjuknandet sker vid samma tidpunkt minst 2 år i rad. Besvären är ej utlösta av yttre psykosociala påfrestningar.
(fass.se)
Vill du bli lycklig igen? Utan nå piller? Börja med att sluta tänka. Sluta grubbla över vad som har hänt eller vad som kommer hända. Det ända som betyder något är nuet. Allt annat är irrelevant. Detta förstår dock inte hjärnan då ens mind och ens ego älskar att älta saker och den älskar problem för att i framtiden må bättre.
Så tänker ju de flesta. OM jag gör si eller så så kommer jag må bättre! Men du kan må bra nu. Allt du behöver träna på att vara medveten i nuet. Utanför huvudet. Ens mind strular till allt och även ens känslor. Om du tänker på något jobbigt kommer det upp jobbiga känslor som sedan bollar tillbaka på tänkandet och det blir en ond cirkel.
Tänk endast när du behöver tänka. På väsentliga saker. 80% av ens tänkande är oftast onödigt tänkande. Men detta har blivit en vana för oss människor, så därför har det blivit ett normalt tillstånd.
Förstå att du är INTE din hjärna. Du är något annat, under den. Döm inte dina tankar eller känslor. Betrakta dom bara.
Du är inte din livssituation.
Och vad händer om man slutar tänka utan är mer i nuet? Man har inga problem längre. Testa själv. Hur ska man kunna ha några problem om man lever i nuet och tittar på en tavla tex? Det är din hjärna. Eller snarare allas hjärna som styr över oss.
Som någon sjöng i en låt "we are slaves to ourself and dont even know it". För ens mind kan inte förstå detta. Om du tvekar till det jag skriver så är det din mind INTE du. Man identifierar sig med sitt förflutna!
Påminn dig själv varje gång du börjar tänka om vad som hänt eller vad som kommer hända. I början kommer det va svårt (då kommer du också förstå vilken otrolig makt din hjärna har över dig själv) men med tiden kommer du själv inse att du vill leva i nuet. Du vill inte ha problem. Du vill inte känna smärta. Glädje, kärlek och inre ro kommer då komma med tiden ifrån ditt INRE och inte ifrån fysiska saker eller personer. Du kommer inte va beroende av något.
Kanske du känt ett slags tomt hål i dig trots att det i perioder gått bra med tex ekonomin? Som att det alltid saknas något. Det är just detta inre jag pratar om som många tyvärr saknar.
Hoppas det hjälper dig! Jag har själv varit i depression så vet hur du har det
Viktigt att du heller inte börjar analysera detta. Då är du tillbaka in i hjärnan med DJUPA grubblerier.(glöm inte din hjärna kan inte riktigt förstå detta det är bara du som kan) Vilket bara förvirrar! Njut av nuet! Nuet är det enda som är viktigt! För det finns ju inget annat än nuet... Bara i ens mind då!
Vill du bli lycklig igen? Utan nå piller? Börja med att sluta tänka. Sluta grubbla över vad som har hänt eller vad som kommer hända. Det ända som betyder något är nuet. Allt annat är irrelevant. Detta förstår dock inte hjärnan då ens mind och ens ego älskar att älta saker och den älskar problem för att i framtiden må bättre.
Så tänker ju de flesta. OM jag gör si eller så så kommer jag må bättre! Men du kan må bra nu. Allt du behöver träna på att vara medveten i nuet. Utanför huvudet. Ens mind strular till allt och även ens känslor. Om du tänker på något jobbigt kommer det upp jobbiga känslor som sedan bollar tillbaka på tänkandet och det blir en ond cirkel.
Tänk endast när du behöver tänka. På väsentliga saker. 80% av ens tänkande är oftast onödigt tänkande. Men detta har blivit en vana för oss människor, så därför har det blivit ett normalt tillstånd.
Förstå att du är INTE din hjärna. Du är något annat, under den. Döm inte dina tankar eller känslor. Betrakta dom bara.
Du är inte din livssituation.
Och vad händer om man slutar tänka utan är mer i nuet? Man har inga problem längre. Testa själv. Hur ska man kunna ha några problem om man lever i nuet och tittar på en tavla tex? Det är din hjärna. Eller snarare allas hjärna som styr över oss.
Som någon sjöng i en låt "we are slaves to ourself and dont even know it". För ens mind kan inte förstå detta. Om du tvekar till det jag skriver så är det din mind INTE du. Man identifierar sig med sitt förflutna!
Påminn dig själv varje gång du börjar tänka om vad som hänt eller vad som kommer hända. I början kommer det va svårt (då kommer du också förstå vilken otrolig makt din hjärna har över dig själv) men med tiden kommer du själv inse att du vill leva i nuet. Du vill inte ha problem. Du vill inte känna smärta. Glädje, kärlek och inre ro kommer då komma med tiden ifrån ditt INRE och inte ifrån fysiska saker eller personer. Du kommer inte va beroende av något.
Kanske du känt ett slags tomt hål i dig trots att det i perioder gått bra med tex ekonomin? Som att det alltid saknas något. Det är just detta inre jag pratar om som många tyvärr saknar.
Hoppas det hjälper dig! Jag har själv varit i depression så vet hur du har det
Hårt träffande på mig, :thumbup:
Kan vara något att tänka på, då jag tänkt att jag ska tänka som du beskrev.
Tack!
Hårt träffande på mig, :thumbup:
Kan vara något att tänka på, då jag tänkt att jag ska tänka som du beskrev.
Tack!
Jag tror det är hårt träffande på många :)
No problems. Kul att kunna hjälpa till (förhoppningsvis). Jag kan skriva mycket mer om detta så det är bara säga till om du är nyfiken
Jag tror det är hårt träffande på många :)
No problems. Kul att kunna hjälpa till (förhoppningsvis). Jag kan skriva mycket mer om detta så det är bara säga till om du är nyfiken
Riktigt nyfiken faktiskt! :)
Svackor och depressioner i livet gör att man utvecklas. Om man ständigt skulle må bra och leva i harmoni skulle utveckling utebli. Crocker som nu har blivit varse om sina problem och börjat bearbetningen av dem. Efter den här svackan är över för honom, har han med sig verktyg till nästa gång när han är på väg nerför och kan tackla de utlösande faktorerna bättre. Det är en del av människoutveckling.
Svackor och depressioner i livet gör att man utvecklas. Om man ständigt skulle må bra och leva i harmoni skulle utveckling utebli. Crocker som nu har blivit varse om sina problem och börjat bearbetningen av dem. Efter den här svackan är över för honom, har han med sig verktyg till nästa gång när han är på väg nerför och kan tackla de utlösande faktorerna bättre. Det är en del av människoutveckling.
Man utvecklas inte alls. Man snarare hämmar utvecklingen.
Säg en anledning varför negativa känslor är bra?
Det behöver inte bli en "Nästa gång". Vi föddes i ett neutralt läge där det inte fanns några negativa känslor eller tankar. Dessa har kommit med uppväxten och ligger kvar i ens undermedvetna. Rädsla är en känsla som mycket bottnar i. Detta hämmar bara en själv för att leva fullt ut.
Om du går omkring en hel dag på stan och bara tittar runt. Döm inte. Tänk inte. Titta bara omkring så kommer du inte ha några problem. Hur kan du ha det? Det är din hjärna som gör dessa problemen. Prova själv! De flesta människor känner detta stadie som jag pratar om väldigt korta stunder. Bara några sekunder oftast. Sen är man tillbaka till hjärnan igen. För det är vi vana med. Det är så vi lever i denna världen. Tänkandet har blivit en sjukdom!
Sen att använda hjärnan på rätt sätt som ett verktyg är en annan sak. Men du är inte hjärnan. Du kommer till och med kunna använda hjärnan effektivare om du är mer i nuet. Då blir du mer fokuserad när du verkligen ska lösa ett riktigt problem (på tex jobbet).
När jag slutade jobba och förlorade fokus på mina mål kände jag endel liknande saker. Rutin och nya mål gör mitt leverne bättre.
Sådana som hoppar fallskärm och bergsklättare känner detta nuet. För dom är tvungna att vara fullt i nuet. Man har inte tankarna någon annanstans(snarare man tänker inte alls) när man är 100 meter högt upp på ett berg. Man är fullt fokuserad på nuet.
Detta tillstånd kan alla vara i hela tiden!(med mycket övning och tid)
Sen måste jag tillägga att du kommer självklart bli ledsen, arg osv över sådant folk säger eller något som har hänt. Det är naturligt och inget du ska ignorera. Men bearbeta de känslorna på en gång! Uttryck dina känslor och sen gå vidare.
Jäkligt intressant det du snackar om krilleh. Har du någon sida där man kan läsa på mer om det? Känner igen mycket av det sen tidigare, men kan inte minnas varifrån..
Det som krilleh pratar om kallas medveten närvaro, på engelska mindfulness. Det har tydliga influenser från buddismen. Det finns en uppsjö av böcker, kurser och websidor om det. Bara att googla med andra ord.
Det som krilleh pratar om kallas medveten närvaro, på engelska mindfulness. Det har tydliga influenser från buddismen. Det finns en uppsjö av böcker, kurser och websidor om det. Bara att googla med andra ord.
Precis! Och hur det än låter eller va man tycker om buddism så fungerar det!
Men de flesta av dessa sidor förklarar det inte på ett bra sätt. Jag har nu äntligen hittat en ljudbok där han förklara (på engelska) VÄLDIGT bra!
Private messa mig ni som också vill höra denna bok!
Det jag förklarar är bara en liten del av de han säger.
Men kom alltid ihåg. Det finns inom dig och har alltid funnits. Du behöver inte läsa mer om detta. Bara man vet grunderna egentligen... Och analysera aldrig detta.
Om ni lyckas komma in i detta "state" så får ni också vara väldigt vaksamma med erat ego. Det kan lätt hända att ni börjar tänka "de där människorna går runt och tänker på sina vardagsproblem och förstår inte att det bara blir värre" eller nåt i den stilen. Då är du tillbaka i din hjärna. Då är du tillbaka i ditt ego! Och det är inte många som gillar folk med för stort ego.
Poängen är att egot är ALDRIG bra att ha. Egot är ens värsta fiende och om det är något som hotar mänskligheten i framtiden så är det just egot.
När ni väl hamnat i detta "state". Och då menar jag FULLT ut så kommer ni se världen på ett helt annat sätt. Trädet utanför ditt fönster kommer se annorlunda ut. Du kommer märka att du aldrig riktigt tidigare sett på det där trädet. Allt blir så mycket vackrare.. Nu låter detta flummigt men ville ändå påpeka det... Hjärnan kan ALDRIG förstå hur det är att vara i detta "state". Du måste själv uppleva det!
Man utvecklas inte alls. Man snarare hämmar utvecklingen.
Säg en anledning varför negativa känslor är bra?
Man hämmar utvecklingen om man konstant befinner sig negativa tankebanor och har inga lämpliga copingsstrategier. Jag tror att negativa tankar som styr känslorna är en naturlig del av människor, för en del mer och för en del mindre. Negativa känslor är signaler för en person att någonting måste göras när det är inte bra. Då tvingas man skapa copingstrategier, som du har till exempel att leva i nuet och utöva mindfullnes. Hade du börjat tänka i de tankebanor utan din depression?
När man har lärt sig mindfullness så kan man tillämpa det i mycket annat också än i förebyggande syfte mot depression och det kallar jag för människoutveckling.
Man hämmar utvecklingen om man konstant befinner sig negativa tankebanor och har inga lämpliga copingsstrategier. Jag tror att negativa tankar som styr känslorna är en naturlig del av människor, för en del mer och för en del mindre. Negativa känslor är signaler för en person att någonting måste göras när det är inte bra. Då tvingas man skapa copingstrategier, som du har till exempel att leva i nuet och utöva mindfullnes. Hade du börjat tänka i de tankebanor utan din depression?
När man har lärt sig mindfullness så kan man tillämpa det i mycket annat också än i förebyggande syfte mot depression och det kallar jag för människoutveckling.
Nu säger du något annat.
Jag skrev i min första post att ens negativa känslor är pga negativa tankar(medvetet eller undermedvetet). Det är just därför man ska leva fullt ut i nuet och inte tänka.....
Ens undermedvetna är svårare att förstå sig på. Helt plötsligt kan en obehaglig känsla komma fram och det har att göra med saker man varit med om tidigare i ens liv(som man inte minns).
Men då ska du fokusera på ditt inre. Försök förstå ditt inre. Dina känslor. Om du inte känner något för tillfället fokusera då på din energi inom dig. Men döm INTE dina känslor. Betrakta dom bara!
Att fokusera på sitt inre(INTE ens mind) är lika viktigt som att leva fullt i nuet!
Nu säger du något annat.
Jag skrev i min första post att ens negativa känslor är pga negativa tankar(medvetet eller undermedvetet). Det är just därför man ska leva fullt ut i nuet och inte tänka.....
Ens undermedvetna är svårare att förstå sig på. Helt plötsligt kan en obehaglig känsla komma fram och det har att göra med saker man varit med om tidigare i ens liv(som man inte minns).
Men då ska du fokusera på ditt inre. Försök förstå ditt inre. Dina känslor. Om du inte känner något för tillfället fokusera då på din energi inom dig. Men döm INTE dina känslor. Betrakta dom bara!
Att fokusera på sitt inre(INTE ens mind) är lika viktigt som att leva fullt i nuet!
Har du länge utövat denna metod?
Jag har själv kört någonting liknande som kallas för basal kroppskännedom i några år och förstår hur det kan ändra ens liv och syn på livet. BK handlar mer om att vara närvarande i sin kropp och hur kroppen förhåller sig till jaget, jaget till kroppen och sin omgivning. Vissa tycker att det är flummigt och bullshit, men det är riktigt häftigt faktiskt att uppleva livet på riktigt sätt :)
Har du länge utövat denna metod?
Jag har själv kört någonting liknande som kallas för basal kroppskännedom i några år och förstår hur det kan ändra ens liv och syn på livet. BK handlar mer om att vara närvarande i sin kropp och hur kroppen förhåller sig till jaget, jaget till kroppen och sin omgivning. Vissa tycker att det är flummigt och bullshit, men det är riktigt häftigt faktiskt att uppleva livet på riktigt sätt :)
Fin mening du fick till i slutet :) Precis så är det. Uppleva livet på riktigt sätt.
Uppleva livet FULLT ut!
Min resa med detta började för 2 1/2 år sedan. Då var det inte via någon bok eller något utan jag började helt enkelt känna detta stadie av någon anledning. Men då förstod jag ingenting. Jag kom in i djupa grubblerier och allt blev bara värre. Efter det har det varit en berg och dalbana för mig men nu har jag äntligen hittat denna ljudbok (det var bara några veckor sedan).
Så på så sätt är jag ny med det. Men jag har känt detta stadie och det kommer då och då för mig just nu. Så kommer det vara. Ens hjärna kommer göra allt för att du går tillbaka till ditt "normala" tillstånd med mycket tänkande. Den är van med det. Den är trygg med det.
Ens ego är heller aldrig fullt i nuet. Antingen är den i dåtiden eller framtiden!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.