Visa fullständig version : Hur var det man ryckte upp sig själv nu igen?
Ehh.. alltså, jag brukar vara såå mkt bättre på detta vad gäller andra, nu funkar inte mina tips på mig själv kan jag väl konstatera.. :em:
1. Det finns grejer jag inte tänker dra här, inte dödliga, bara rent av jobbiga, men inget som fixas bara sådär på egen hand utan är lite utlämnad till att samverka med andra för att det ska bli bra. Gör min del, borde vara nöjd med det. Är inte. :smash:
2. Den här jobbiga känslan har försökt hävas med:
a) att vara social - fungerade halvdant för känner mig mest dålig som inte kan ge så mkt som jag får.
b) testade att låsa in mig, men ensamt emo är bara.. ensamt. *rolleyes*
c) vara ute så mycket som möjligt i solen, tja, motsatsen (under täcket i helgen) var ju sämre så fortsätter med det även om det ibland kommer socialfobiska vibbar som inte känns "jag".. *screwy*
d) träna; det gäller mest att våga sig dit och sänka kraven vad det verkar, piskan och att försöka strukturera var det iaf inte läge för.
e) äta, är en sucker för att knapra bort stress (sa någon knäckmacka med extrasaltat bregott och varm chokla?) men så blev jag tjocker en gång i tiden och det är sååå "back in the days" style för mig känner jag.
f) sova, eller inte sova, översova resp undersova, avses bytas mot "normalsova" men det är fashiken svårt när man inte är riktigt.. normal.
g)polera ytan; färgade håret, och det slog ju ihjäl ett par timmar men det funkar ju inte att bli inre glad av yttre tydligen.
h)aw:a mig på kolo... :D Men om det tog på krafterna att känna sig asocial bland sällskap så tar det inte bättre att ta emot kololööv fast den är fin som snus, å det hjälper ju inte mina problem att få fina byggartummar åt foton när det är insidan som hostar och hackar. Även om det är galet snällt, generade tack till den som känner sig träffad! Ni äro för snälla. <3
Nu när jag ändå tragglar mig igenom the emo:alfabet, vad finns det kvar att göra? Detta är ingen tiggar, el fiskartråd, är bara lite allmänt desperat efter att må bättre än bajs.
Tack på förhand!
Internetragga, dejtingsidor... :p
Som du själv säger " inget som fixas bara sådär på egen hand utan är lite utlämnad till att samverka med andra för att det ska bli bra."
Ibland är det svårt att hjälpa sig själv även om man vet vad man skall göra. Nu vet du inte det, vilket gör det ännu svårare. Jag vet inte vad som tynger dig och det är inte heller relevant, men jag får en känsla av att du skulle behöva gå och prata med någon. Ibland genom arbetsplatsen finns det sådana möjligheter, annars kan ibland vårdcentralen förmedla kontakter. Privata alternativ osv.
Lycka till!
filmjölk
2010-10-11, 22:53
Grotta dig i ditt dåliga humör, sitt själv och lyssna på deppig musik och nerdragna persienner i myskläder och sup dig full i din ensamhet. Gör så i två dagar, sen vill du helt enkelt inte veta av den sidan av dig själv längre, och du kommer att må mycket bättre sen igen av att komma igång.
Internetragga, dejtingsidor... :p
Nja, den här Lellan är väl inte direkt den jag vill kränga på ngn stackare, brukar vara en rolig prick. Is not för närvarande. ;)
Som du själv säger " inget som fixas bara sådär på egen hand utan är lite utlämnad till att samverka med andra för att det ska bli bra."
Ibland är det svårt att hjälpa sig själv även om man vet vad man skall göra. Nu vet du inte det, vilket gör det ännu svårare. Jag vet inte vad som tynger dig och det är inte heller relevant, men jag får en känsla av att du skulle behöva gå och prata med någon. Ibland genom arbetsplatsen finns det sådana möjligheter, annars kan ibland vårdcentralen förmedla kontakter. Privata alternativ osv.
Lycka till!
Oj, det lät jobbigt. Undviker jobbigt nu.. men är någon vecka nu som jag tänkt att "det går över, skärpning" och det (plus alfabetet ovan) fungerar ju halvdant så får väl göra:t ändå kanske. På jobb och med sonen så inbillar jag mig att jag har koll fortfarande iaf, även om det blir lite skrattretande som idag när chefen säger rent ut att man är nöjd med mig och att jag "alltid är på tårna" (vilka frikkin tår, jag sitter i en emobox? :laugh:).
Grotta dig i ditt dåliga humör, sitt själv och lyssna på deppig musik och nerdragna persienner i myskläder och sup dig full i din ensamhet. Gör så i två dagar, sen vill du helt enkelt inte veta av den sidan av dig själv längre, och du kommer att må mycket bättre sen igen av att komma igång.
Tss, det där är sååå.. helgen v 40. :em: Även om jag nöjde mig med ett halvt glas vin, föredrog choklad, och yes - är trött på´t nu, därav weinandet i denna tråd.
Vill göra så här: *slap* Å att det ska vara en aha-upplevelse och normaljaget äntrar kropp och själv igen. Verkar dock kvitta var jag vill el hur många örfilar som delas ut.. *gah!*
MasterChief
2010-10-11, 23:07
När jag är stressad och känner mig allmänt nere så finns det ett par saker som funkar för att jag ska må bättre. Den ena är att dra från jobbet vid lunch, hämta dottern och sedan bara ha riktigt kul hela dagen och kvällen tillsammans. Bara vi.
Den andra grejen funkar inte så ofta eftersom det är så dåligt väder i Sverige. Men är det en stjärnklar natt så går jag ut på tomten med teleskopet och tittar på stjärnor halva natten. Sitter och myser i en skön stol med riktigt varma kläder på. Brukar även köra med varm choklad och kakor. Helst ska man vara ledig dagen efter. Jag får en euforisk känsla av livet, universum och allting som jag antar kan liknas vid en slags meditativ upplevelse. Det tvättar bort underliggande stress som jag tror skapar den negativa spiralen som bryter ner humöret, ambitionen och glädjen.
Små enkla knep som får mitt humör att vända. Sedan har det blivit en liten grej och nu finns det säkert lite "placebo" i det, men det spelar ju ingen roll.
Så hitta din grej; låt inte alla måsten haverera livet. Stanna upp och gå åt andra hållet. :)
Fake it til' you make it. Det botar måhända inga djupare depressioner, men att bara försöka se på vardagen med lite positivare grundinställning räcker långt.
2. Den här jobbiga känslan har försökt hävas med:
a) att vara social - fungerade halvdant för känner mig mest dålig som inte kan ge så mkt som jag får.
b) testade att låsa in mig, men ensamt emo är bara.. ensamt. *rolleyes*
c) vara ute så mycket som möjligt i solen, tja, motsatsen (under täcket i helgen) var ju sämre så fortsätter med det även om det ibland kommer socialfobiska vibbar som inte känns "jag".. *screwy*
d) träna; det gäller mest att våga sig dit och sänka kraven vad det verkar, piskan och att försöka strukturera var det iaf inte läge för.
e) äta, är en sucker för att knapra bort stress (sa någon knäckmacka med extrasaltat bregott och varm chokla?) men så blev jag tjocker en gång i tiden och det är sååå "back in the days" style för mig känner jag.
f) sova, eller inte sova, översova resp undersova, avses bytas mot "normalsova" men det är fashiken svårt när man inte är riktigt.. normal.
g)polera ytan; färgade håret, och det slog ju ihjäl ett par timmar men det funkar ju inte att bli inre glad av yttre tydligen.
h)aw:a mig på kolo... :D Men om det tog på krafterna att känna sig asocial bland sällskap så tar det inte bättre att ta emot kololööv fast den är fin som snus, å det hjälper ju inte mina problem att få fina byggartummar åt foton när det är insidan som hostar och hackar. Även om det är galet snällt, generade tack till den som känner sig träffad! Ni äro för snälla. <3
a) Är väl bara bra? Alla mår bra av lite sällskap, åtminstone trevligt sådant. Vad menar du att du får mer än vad du ger? Du verkar vara social och givande (på forumet), vet inte hur jag ska förklara men jag tror många håller med mig här.
b) Ja, det är väl sällan bra. Såvida man inte blir irriterad på sin omgivning och behöver lite lugn och ro. Men jag tycker det är en annan och inte lika dålig känsla. Jag är hellre för mycket med folk, och blir irriterad och vill ha lugn än att jag är för ensam och asocial och inte får kontakt med folk och istället lider av tristess. Dessutom är det lite av en vanesak har jag märkt: långa stunder av ensamhet gör att mitt behov av socialt umgänge minskar, medan intensiva perioder som resor med bästa vännerna gör att jag känner mig oerhört ensam och tristessfylld bara timmen efter hemkomst, trots att jag är totalt utmattad. Jag tror helt enkelt att för mycket är bättre än för lite, men lagom är bäst - ett lagom som varierar beroende på hur man lever sitt liv. Mitt lagom i "socialt behov" har ökat enormt de senaste tio åren.
c) Solljus är bra för humöret, och jag sover bättre på nätterna om jag har varit ute under dagen.
d) Träning är viktigt. Och det ska fan smaka också. Ju hårdare jag tränar, desto bättre mår jag under vilan. Man behöver inte ha höga krav, men jag tycker man bör fokusera och köra stenhårt istället för att gå dit och såsa. Utnyttja tiden och energin väl när man är på plats, med andra ord. Ett riktigt hårt träningspass är enormt avstressande för mig, för jag har inget val annat än att bara ta det lugnt och känna mig självgod och duktig när jag kommer hem igen. En skön känsla!
f) Som sagt. Lite solljus, promenad, hårda träningspass, hyfsat normala vanor och dygnsrytm - bra sömn. Så funkar det för mig åtminstone. Rutiner hjälper mig här.
h) Jag tycker det är kul att man kan vara AW här utan att bli retad eller förödmjukad. Det är schyst stämning på forumet och man får oftare komplimanger än taskiga skämt om man själv beter sig bra. Så kör på :thumbup:
När jag är stressad och känner mig allmänt nere så finns det ett par saker som funkar för att jag ska må bättre. Den ena är att dra från jobbet vid lunch, hämta dottern och sedan bara ha riktigt kul hela dagen och kvällen tillsammans. Bara vi.
Den andra grejen funkar inte så ofta eftersom det är så dåligt väder i Sverige. Men är det en stjärnklar natt så går jag ut på tomten med teleskopet och tittar på stjärnor halva natten. Sitter och myser i en skön stol med riktigt varma kläder på. Brukar även köra med varm choklad och kakor. Helst ska man vara ledig dagen efter. Jag får en euforisk känsla av livet, universum och allting som jag antar kan liknas vid en slags meditativ upplevelse. Det tvättar bort underliggande stress som jag tror skapar den negativa spiralen som bryter ner humöret, ambitionen och glädjen.
Små enkla knep som får mitt humör att vända. Sedan har det blivit en liten grej och nu finns det säkert lite "placebo" i det, men det spelar ju ingen roll.
Så hitta din grej; låt inte alla måsten haverera livet. Stanna upp och gå åt andra hållet. :)Ditt liv låter riktigt gött ibland (ofta). Man inser att man verkligen har det viktiga/roliga framför sig snarare än bakom sig/här och nu, som småvilsen student.
Jag har inte så bra råd men kanske kan du göra något som är riktigt ovanligt för dig, något som du inte brukar. Att göra något som är direkt utmanande är kanske inte vad man vill när man är på ett sådant humör, men kanske bara aningen utanför din komfortzon? Kanske skulle ge en kick åt rätt håll eller bara få dig att tänka på annat en stund.
Har nog inget bättre att komma med tyvärr men hoppas att du lyckas hitta en behagligare sinnesstämning.
Ring mig! Alltid givande.
Largoplz
2010-10-12, 00:21
Nu vet jag ju inte hur länge du varit lite nere, men jag tycker att det kan vara sunt att låta sig vara lite nere en tid om det är något som tynger en. Jag personligen tycker det är skönt att bara vara deppig istället för att försöka bli glad av ren princip. Dessutom njuter jag mer av att vara nöjd och glad i livet då jag fått vara nere en period. Jag förstår inte jakten på att alltid vara på topp, kanske förklarar varför jag inte bänkar över 100 pannor än...
Ta tåget ner till mig över en helg så ska vi hitta på så mycket kul att du kommer sprudla av glädje i flera veckor! :)
Dendär Herr Ågren känner jag mkt väl.
Han brukade komma & ta fast en med ett brottargrepp förr.
Livet sög i största allmänhet.
fick rådet att gå & snacka md ngn.
På ngt vis så slog jag det inte ifrån mig utan insåg själv att det är nog vad som behövs.
Jag är mkt tacksam över den kuratorn jag fick träffa.
Där var det plötsligt helt ok att vara trasig.
Många timmars snack blev det totalt sett vilket har hjälpt mig mkt.
Det lärde mig även att hjälp finns om man vill ha den.
Nu vet jag dock inte i vilket stadium du är i då jag inte känner dig.
Det du skriver om att du verkar tro att du ger mindre än vad du får.
Jag skulle då gissa att dina nära & kära inte tycker samma sak.
Du kanske rentav kan vara en riktigt varm person irl.
Vänner behöver man. Även fast man är nere så behöver dom få finnas där.
Möjligen så kanske man kan välja ut dom vänner som känns viktigast dvs dom riktiga vännerna.
Man kanske inte öppnar hela sin själ för dom alla ggr men det känns ändå bra att ha dom där.
Promenader är bra. Finns det grönområden där du bor så strosa runt där.
Man tänker lite bättre när man får röra på sig.
Orkar du så kan du testa med gymmet men tar det emot så skippa det. Stället finns kvar där när du väl är redo.
Sen är det inte helt fel att krypa ihop i soffan med en filt över sig & musik i stereon.
På det en stor kopp varmt te att värma händerna med kan ju inte vara fel.
Är man vanligen van att det är fart & fläkt runt omkring där det ständigt händer saker så är det inte fel att ngn gång ta en paus & bara ro om sig själv samt dottern då i ditt fall.
Med en lagom dos av vännerna.
Sedan börjar man om från scratch 6 kanske omvärderar vissa grejjer mm vilket i slutändan kan resultera i en ny & starkare människa.
Det går att skriva hur mkt som helst men jag vill inte bli alltför långrandig.
Eftersom jag inte är där du är så skickar jag ist en cybernetisk varm kram för en sån tror jag nog att du behöver iaf.:)
Ps. Largoplz har en poäng där.
Jag tror jag håller med Largoplz, utan att ha några fler råd att ge än de som redan finns i tråden. Man behöver inte vara helt nöjd hela tiden och jag själv är jättedålig på att vara just det - nöjd och glad. Men det får gå bra i alla fall, brukar skylla på att jag är född i motvind, fast det tror jag inte du kan ;)
http://cdn3.knowyourmeme.com/i/8357/original/Courage_Wolf_6_by_Nossek.jpg?1250205955
Finns det någon specifik anledning till deppigheten? Isåfall, lös problemet. Det är det enda som hjälper i sådana fall.
Är det bara allmän deppighet utan vidare orsak tror jag den botas bäst genom en stor kram och massor av chokladglass.
Slartibartfast
2010-10-12, 06:30
Finns det någon specifik anledning till deppigheten? Isåfall, lös problemet. Det är det enda som hjälper i sådana fall.
+1
Du ser iaf att deppigheten beror på vissa konkreta externa saker i ditt liv, det underlättar arbetet väldigt mycket.
I övrigt är det svårt att ge några råd, annat än kramar och choklad :thumbup:
stolpskott
2010-10-12, 08:15
Nja, den här Lellan är väl inte direkt den jag vill kränga på ngn stackare, brukar vara en rolig prick. Is not för närvarande. ;)
Jag bangar inte ;)
D Andersson
2010-10-12, 08:41
Jag vet ju inte, men du skapar tråden en måndagkväll, nämner inte ett ord om jobb och det låter som att du är fri att göra vad som helst när som helst för att rycka upp dig. Kör en 60h-vecka som du varvar med hård träning, vad är det för larv om att inte våga gå och träna förresten?
hejhopp79
2010-10-12, 08:49
lellan, vi kan låsa in oss under täcket och vara emo tillsammans ;)
Jag rekommenderar för övrigt sol/d-vitamin, träning (konditionsträning) och sociala möten för att må bra i vardagen.
Jag tycker jag känner igen känslan. Istället för att leta utanför så tänkte jag att det var inuti problemet fanns - och det var det. Men det tog nästan två årtionden för att förstå vad det var, från att jag först kände det.
Den här känslan ungefär.
g7n1nrAaRJc&
Månne trivialt. Men att gå på bio, själv, är för mig i viss mån terapeutiskt.
När jag är stressad och känner mig allmänt nere så finns det ett par saker som funkar för att jag ska må bättre. Den ena är att dra från jobbet vid lunch, hämta dottern och sedan bara ha riktigt kul hela dagen och kvällen tillsammans. Bara vi.
Gjorde faktiskt precis det där i fredags, har tagit ut fler föräldradagar framöver i samma syfte också.. välbehövligt. :)
Den andra grejen funkar inte så ofta eftersom det är så dåligt väder i Sverige. Men är det en stjärnklar natt så går jag ut på tomten med teleskopet och tittar på stjärnor halva natten. Sitter och myser i en skön stol med riktigt varma kläder på. Brukar även köra med varm choklad och kakor. Helst ska man vara ledig dagen efter. Jag får en euforisk känsla av livet, universum och allting som jag antar kan liknas vid en slags meditativ upplevelse. Det tvättar bort underliggande stress som jag tror skapar den negativa spiralen som bryter ner humöret, ambitionen och glädjen.
Små enkla knep som får mitt humör att vända. Sedan har det blivit en liten grej och nu finns det säkert lite "placebo" i det, men det spelar ju ingen roll.
Så hitta din grej; låt inte alla måsten haverera livet. Stanna upp och gå åt andra hållet. :)
Har funkat rätt bra att läsa (bla en astronomitidning! :thumbup: The big picture liksom..), men mer förebyggande än när man är den urvridna trasan kan jag känna.. Tack för tips! Tog till mig och har avbokat lite måsten som inte är så "måstiga" när allt kommer omkring. Idag har jag hängt med en av mina bästa kompisar jag sällan hinner träffa, guld. *cupid*
Fake it til' you make it. Det botar måhända inga djupare depressioner, men att bara försöka se på vardagen med lite positivare grundinställning räcker långt.
Håller med, brukar ha skön inställning tycker jag, men nu var det bara så mkt konkreta saker som jag inte kunnat påverka själv som stressar, värsta känslan, gick inte bort med fejksmile.. Men trots mungipor nedåt har dagen varit bra, alltid nåt!
a) Är väl bara bra? Alla mår bra av lite sällskap, åtminstone trevligt sådant. Vad menar du att du får mer än vad du ger? Du verkar vara social och givande (på forumet), vet inte hur jag ska förklara men jag tror många håller med mig här.
b) Ja, det är väl sällan bra. Såvida man inte blir irriterad på sin omgivning och behöver lite lugn och ro. Men jag tycker det är en annan och inte lika dålig känsla. Jag är hellre för mycket med folk, och blir irriterad och vill ha lugn än att jag är för ensam och asocial och inte får kontakt med folk och istället lider av tristess. Dessutom är det lite av en vanesak har jag märkt: långa stunder av ensamhet gör att mitt behov av socialt umgänge minskar, medan intensiva perioder som resor med bästa vännerna gör att jag känner mig oerhört ensam och tristessfylld bara timmen efter hemkomst, trots att jag är totalt utmattad. Jag tror helt enkelt att för mycket är bättre än för lite, men lagom är bäst - ett lagom som varierar beroende på hur man lever sitt liv. Mitt lagom i "socialt behov" har ökat enormt de senaste tio åren.
c) Solljus är bra för humöret, och jag sover bättre på nätterna om jag har varit ute under dagen.
d) Träning är viktigt. Och det ska fan smaka också. Ju hårdare jag tränar, desto bättre mår jag under vilan. Man behöver inte ha höga krav, men jag tycker man bör fokusera och köra stenhårt istället för att gå dit och såsa. Utnyttja tiden och energin väl när man är på plats, med andra ord. Ett riktigt hårt träningspass är enormt avstressande för mig, för jag har inget val annat än att bara ta det lugnt och känna mig självgod och duktig när jag kommer hem igen. En skön känsla!
f) Som sagt. Lite solljus, promenad, hårda träningspass, hyfsat normala vanor och dygnsrytm - bra sömn. Så funkar det för mig åtminstone. Rutiner hjälper mig här.
h) Jag tycker det är kul att man kan vara AW här utan att bli retad eller förödmjukad. Det är schyst stämning på forumet och man får oftare komplimanger än taskiga skämt om man själv beter sig bra. Så kör på :thumbup:
Ditt liv låter riktigt gött ibland (ofta). Man inser att man verkligen har det viktiga/roliga framför sig snarare än bakom sig/här och nu, som småvilsen student.
a) Tack! Och idag var jag social fast deppig, kompisen tyckte det var helt ok, vi pratade lite depp men även annat. Folk kanske inte kräver underhållning jämt.. ;)
b) Intressant, så kan det nog vara. Men ökar man för fort el med för få vilopauser kan man få lite träningsvärk också, men hellre hög dos socialt liv än låg, inser det allt mer.
c) Har badat i brutalt höstljus, check! :thumbup:
d) Håller med, men som igår + idag har det känts övernaturligt jobbigt att ens stå upprätt, blev nåt blajpass med instruktör idag, inte träning mer avkoppling.
f) :thumbup:
h) Haha, ja det är fasen unikt vänligt här.. *love* Folk fattar att det är humor och man klappar axel hellre än facepalmar och bitchslappar, aw:paradis! :P
Jag har inte så bra råd men kanske kan du göra något som är riktigt ovanligt för dig, något som du inte brukar. Att göra något som är direkt utmanande är kanske inte vad man vill när man är på ett sådant humör, men kanske bara aningen utanför din komfortzon? Kanske skulle ge en kick åt rätt håll eller bara få dig att tänka på annat en stund.
Har nog inget bättre att komma med tyvärr men hoppas att du lyckas hitta en behagligare sinnesstämning.
Tack! Ska tänka på det! =)
Ring mig! Alltid givande.
118100 fattade inte vad jag pratade om..? Men jag tvivlar inte på det. =)
Hitta en kille eller börja spela ett datorspel?
Nu vet jag ju inte hur länge du varit lite nere, men jag tycker att det kan vara sunt att låta sig vara lite nere en tid om det är något som tynger en. Jag personligen tycker det är skönt att bara vara deppig istället för att försöka bli glad av ren princip. Dessutom njuter jag mer av att vara nöjd och glad i livet då jag fått vara nere en period. Jag förstår inte jakten på att alltid vara på topp, kanske förklarar varför jag inte bänkar över 100 pannor än...
Kräver inte på topp, men nu fungerar jag dåligt och det är krångligt. Men visst, en del kan nog bero på för stora krav på mig själv, så har taggat ner på såna som är mindre viktiga på stora hela. Tex min bantning får sköta sig el misssköta sig, rutiner och försöka må bra är fokus snarare än optiliving.
Ta tåget ner till mig över en helg så ska vi hitta på så mycket kul att du kommer sprudla av glädje i flera veckor! :)
Ojoj, koloiter är rätta virket låter det som! :D Tack tack.. Nu råkar jag vara en tant som ofta antingen jobbar helg el har min grabb, men det lät ju rackarns bra annars. Sprudla lugnt! :P
Dendär Herr Ågren känner jag mkt väl.
Han brukade komma & ta fast en med ett brottargrepp förr.
Livet sög i största allmänhet.
fick rådet att gå & snacka md ngn.
På ngt vis så slog jag det inte ifrån mig utan insåg själv att det är nog vad som behövs.
Jag är mkt tacksam över den kuratorn jag fick träffa.
Där var det plötsligt helt ok att vara trasig.
Många timmars snack blev det totalt sett vilket har hjälpt mig mkt.
Det lärde mig även att hjälp finns om man vill ha den.
Nu vet jag dock inte i vilket stadium du är i då jag inte känner dig.
Det du skriver om att du verkar tro att du ger mindre än vad du får.
Jag skulle då gissa att dina nära & kära inte tycker samma sak.
Du kanske rentav kan vara en riktigt varm person irl.
Ibland har man inte höga tankar om folk, fast man tycker om dem, då får man skämmas lite. Som idag, iom hur jag kännt mig försökte jag först avboka att träffa min kompis men hon tyckte att det är väl nu som vi verkligen ska ses? Och inte led hon av mitt sällskap fast jag var rätt boring, hon gillar ju mig, jösses, ibland tänker man bara.. skumt. Hon ville ju hellre hänga än ha mig deppandes hemma, precis som du är inne på. Hoppas förresten Ågren håller sig borta från dig framöver!
Vänner behöver man. Även fast man är nere så behöver dom få finnas där.
Möjligen så kanske man kan välja ut dom vänner som känns viktigast dvs dom riktiga vännerna.
Man kanske inte öppnar hela sin själ för dom alla ggr men det känns ändå bra att ha dom där.
Promenader är bra. Finns det grönområden där du bor så strosa runt där.
Man tänker lite bättre när man får röra på sig.
Orkar du så kan du testa med gymmet men tar det emot så skippa det. Stället finns kvar där när du väl är redo.
Idag kändes gruppträning bra, gymet fick vänta. Men jag är lite konstig; kan tröstäta, tröstsova och tröstträna. Så i morgon blir det nog tröstträning på gymet! Bra tips allt du skriver faktiskt. Hade säkert kunnat kläcka ur mig el komma på dem själv om jag bara inte var där jag är nu, vakuumkänslan ränsade rätt friskt bland initiativ. Ska ta en promenad innan jag hämtar på dagis, bra förslag.
Sen är det inte helt fel att krypa ihop i soffan med en filt över sig & musik i stereon.
På det en stor kopp varmt te att värma händerna med kan ju inte vara fel.
Är man vanligen van att det är fart & fläkt runt omkring där det ständigt händer saker så är det inte fel att ngn gång ta en paus & bara ro om sig själv samt dottern då i ditt fall.
Med en lagom dos av vännerna.
Sedan börjar man om från scratch 6 kanske omvärderar vissa grejjer mm vilket i slutändan kan resultera i en ny & starkare människa.
Det går att skriva hur mkt som helst men jag vill inte bli alltför långrandig.
Eftersom jag inte är där du är så skickar jag ist en cybernetisk varm kram för en sån tror jag nog att du behöver iaf. : )
Ps. Largoplz har en poäng där.
Ojoj, väldans massa bra där. Får kika in här och beta av. Seriöst, tack du och alla andra för förslag. Shit, det är ju basic stuff, men blir så lätt och logiskt när ni säger det och så svårt att få till när jag försökte själv? :confused: Kram tillbaks!
Jag tror jag håller med Largoplz, utan att ha några fler råd att ge än de som redan finns i tråden. Man behöver inte vara helt nöjd hela tiden och jag själv är jättedålig på att vara just det - nöjd och glad. Men det får gå bra i alla fall, brukar skylla på att jag är född i motvind, fast det tror jag inte du kan ;)
Nä, jag är född i uppförsbacke.. ;) Fast, måste ge mig lite cred, brukar vara bra på att vara nöjd och glad. Men blev väl trött i den orken när den behövdes som mest!
filmjölk
2010-10-12, 12:45
Skaffa en pojkvän! (eller flickvän) att mysa med och umgås med så tar det udden av ensamhetskänslorna.
Baserat på forumsmedlemmars reaktioner på dina poster hade 90% av alla män, och minst 70% av alla kvinnor gjort precis vad som helst för att få vara din pojkvän/flickvän, så det kan du ordna på en kvart.
http://cdn3.knowyourmeme.com/i/8357/original/Courage_Wolf_6_by_Nossek.jpg?1250205955
Ja, fasen.. ibland borde jag ryta ifrån! En del av det praktiska som måste fixas kanske fixar sig bättre om jag morrar lite extra.
Finns det någon specifik anledning till deppigheten? Isåfall, lös problemet. Det är det enda som hjälper i sådana fall.
Är det bara allmän deppighet utan vidare orsak tror jag den botas bäst genom en stor kram och massor av chokladglass.
Tyvärr är det några punkter där ja, vissa kan jag inte lösa utan får väl snarare vara den där morrande vargen som stöter på så att det händer nåt. Men behöver hålla fast i orken att stöta på, dock behöver jag skippa chokladglassen men bli bättre på att ta emot kramar. Svårt att få för många, kram tillbaks!
+1
Du ser iaf att deppigheten beror på vissa konkreta externa saker i ditt liv, det underlättar arbetet väldigt mycket.
I övrigt är det svårt att ge några råd, annat än kramar och choklad :thumbup:
Ah, choklad o kramar igen, ser ett mönster, och det är gott! :D Kraam!
Och jo, man är väl ingen mes. Fixar det här, men vissa saker i röran alltså.. jösses, vilken kraft det ligger i en del saker. Men kapitulera är ju knappast ngt alternativ, så krama och va envis är nog melodin. =)
Jag bangar inte ;)
Naaw.. träffa ett stolpskott skulle kunna hjälpa u say? :P Tack å kram på dig!
Jag vet ju inte, men du skapar tråden en måndagkväll, nämner inte ett ord om jobb och det låter som att du är fri att göra vad som helst när som helst för att rycka upp dig. Kör en 60h-vecka som du varvar med hård träning, vad är det för larv om att inte våga gå och träna förresten?
Ok, nu är jag trög men jag fattar inte riktigt, kanske att "when the going gets tought the though get going"? Har oregelbundna arbettider och har mitt barn halvtid, men absolut så kämpar jag på. :)
Men man kan bli skrämd när man brukar palla det, och plötsligt inte orkar och så börjar dåliga tankar om en själv få fäste - även om det låter störtlöjligt att inte våga gå och träna. Men har iaf skaffat dygnetrunt-träningskort så att jag ska kunna när jag har en lucka, bara den tanken är skön.
lellan, vi kan låsa in oss under täcket och vara emo tillsammans ;)
Jag rekommenderar för övrigt sol/d-vitamin, träning (konditionsträning) och sociala möten för att må bra i vardagen.
HAr tryckt lite för mkt under men tack ändå! Bra tips där. Om 10 min kan man se emolellan traska runt i solen! :thumbup:
Jag tycker jag känner igen känslan. Istället för att leta utanför så tänkte jag att det var inuti problemet fanns - och det var det. Men det tog nästan två årtionden för att förstå vad det var, från att jag först kände det.
Den här känslan ungefär.
g7n1nrAaRJc&
Kanske är en del av problemet "internt", men för mig fungerar sådan musik ffa när känslan inte är förlamande, är den det så cementerar den bara det dåliga, släpper inte ut - bort. Vemod kan vara en vacker känsla, men det som närvarat nu har mest varit som burksvamp ungefär. Enbart grått och slaskigt, inte vackert el ledandes ngnstans där man vill vara.
Månne trivialt. Men att gå på bio, själv, är för mig i viss mån terapeutiskt.
Ah, testat några ggr faktiskt. Har inte möjlighet nu dock, men ytterligare en sak att lägga på minnet. Tack!
Hitta en kille eller börja spela ett datorspel?
Har aldrig spelat datorspel, förutom wii.. Får bjuda in mig själv hos ngn spelande kompis kanske, tveksamt dock.. :D
Försökte dejta en kille men la det på is när jag kände att mitt fokus var mer på de konkreta grejerna jag försöker lösa (som bidragit till skräpiga måendet)än på att lära känna någon trevlig. Heller det än att förlora honom för att jag inte är mig själv, el inleda något när man inte är närvarande. Blev som ett dåligt samvete, har lätt att skaffa mig sånt men är knappast betjänt av att ha det. Så inga killar på rummet! :nono: =)
Återigen, TACK för engagemang och tips! Kan ju verka löjligt att be om råd här men det är så konstigt - är som att jag inte vill belasta folk jag känner på riktigt med mig själv när jag mår skräp.. Genom en tråd här kan den som vill som inte har ngra vänskapliga "förpliktelser" skriva nåt om den vill, kan ta till mig av det som verkar konstruktivt.. och det var mycket! *cupid* Har verkligen tagit till mig på ett annat sätt än när man själv oengagerat försöker få fart på sig själv, ni är riktigt braiga människor.
Skummade den där själmordsgrejen som hände igår, och tänkte ledsna tankar om folk, men överlag så är ju folk riktigt omtänksamma och har både hjärtat på rätta stället och ork när någon är trött och lite mesig, som undertecknad fn är. Gött! Lite lättare i hjärtat nu, det här kommer fixa sig, även om saker är lite jobbiga.
Skaffa en pojkvän! (eller flickvän) att mysa med och umgås med så tar det udden av ensamhetskänslorna.
Baserat på forumsmedlemmars reaktioner på dina poster hade 90% av alla män, och minst 70% av alla kvinnor gjort precis vad som helst för att få vara din pojkvän/flickvän, så det kan du ordna på en kvart.
Ååh, söt, nog för att gnugga är nice, och koloiter är ju supernice, men jag tror inte folk vet vad de önskar sig i så fall.. :D "be careful what u wish for" om nu någon skulle mena nåt med en sån önskan.. ;)
Nejdå, jag är nog en helt rekorderlig flickvän, men känns ändå inte som medicinen på detta problem. Hade jag redan haft en hade han fått fullt upp med skedning dock, fast lite fel tajming att inleda nåt. Iaf, ni emo:sar där ute som har ngn att gnugga med kan ju ta till sig tipset, tror på det! :thumbup:
Kanske är en del av problemet "internt", men för mig fungerar sådan musik ffa när känslan inte är förlamande, är den det så cementerar den bara det dåliga, släpper inte ut - bort. Vemod kan vara en vacker känsla, men det som närvarat nu har mest varit som burksvamp ungefär. Enbart grått och slaskigt, inte vackert el ledandes ngnstans där man vill vara.
Fast jag känner fortfarande igen det du beskriver. Egentligen är det videon som bäst illustrerar. Hintarna är att hon tittar inuti, och hittar den där svärtan inom sig, och att hon visualiserar sig själv som en liten tjej. Det skulle förvåna mig om inte Lenka har något gemensamt med mig, utom sättet att skriva popmusik.
Det skulle kunna varit värre. En målning jag gjorde till en annan tjej över nätet.
http://c2.ac-images.myspacecdn.com/images02/135/l_1647a506402a4a97b31ce0568315b83d.jpg
Livscoachen Peter Nilsson (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2399&grupp=12143) har mycket bra att säga.
prOtotype
2010-10-12, 15:46
Diagnostiserar D-vitaminbrist. Gå till en hälsoaffär och lös det.
Diagnostiserar D-vitaminbrist. Gå till en hälsoaffär och lös det.
Jag ordinerar ett par glas mjölk och en ostmacka.
Jo det kanske är såndär basic men ändå så sant som det är sagt.;)
Men det kan lätt hända att man missar dom där grejjerna om man är lite låg.
En annan grejj du kan göra om din bostad är belönad med ett badkar är ett klassiskt varmt bubbelbad med ngn go badolja.
Kanske även ett par tända ljus. Sen är det bara att ligga där & filosofera tills man blir som ett enda stort russin.
Efter det så passar dendär soffan, filten & tekoppen fint.;)
http://yfrog.com/nbtruestoryp
Lite "Fake it til you make it" tema på den.
Fast jag känner fortfarande igen det du beskriver. Egentligen är det videon som bäst illustrerar. Hintarna är att hon tittar inuti, och hittar den där svärtan inom sig, och att hon visualiserar sig själv som en liten tjej. Det skulle förvåna mig om inte Lenka har något gemensamt med mig, utom sättet att skriva popmusik.
Det skulle kunna varit värre. En målning jag gjorde till en annan tjej över nätet.
http://c2.ac-images.myspacecdn.com/images02/135/l_1647a506402a4a97b31ce0568315b83d.jpg
Självklart kan det alltid vara värre, men att konstatera att det är en konstant på insidan känns som att kapitulera och jag vet ju faktiska orsaker som hade fått vem som helst att bli matt, det är mer att jag tänker tugga mig igenom det men vill göra det utan att må.. såhär. :)
Livscoachen Peter Nilsson (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2399&grupp=12143) har mycket bra att säga.
Ska kolla in! Tack.
Diagnostiserar D-vitaminbrist. Gå till en hälsoaffär och lös det.
Lite komiskt, men jag har gått på samma kostschema sen mitten av juli, sen var jag i italien för ngra veckor sedan, sen kom krångliga grejer i livet på pärlband och missskötte kosten.. Kostschemat jag fått innehöll inga ägg, fet fisk och mejeriprodkuterna bestod av kesella men tröttnade ibland och bytte till prottepulver - det i kombination var kanske ingen bra kombination. Har iaf pratat med kostsnubben och ska kcalbalansera och få ändrat upplägg, ett upplägg är ju bara till nytta om det följs och nu gör jag helt enkelt inte det.
Jag ordinerar ett par glas mjölk och en ostmacka.
Ostmacko och mjölk har varit ett stort sug faktiskt, dock blir jag lätt fet av mackor så vill helst undvika, men får kanske doptimera ett tag. Har iaf gått solig prommis idag! :thumbup:
Jo det kanske är såndär basic men ändå så sant som det är sagt.;)
Men det kan lätt hända att man missar dom där grejjerna om man är lite låg.
En annan grejj du kan göra om din bostad är belönad med ett badkar är ett klassiskt varmt bubbelbad med ngn go badolja.
Kanske även ett par tända ljus. Sen är det bara att ligga där & filosofera tills man blir som ett enda stort russin.
Efter det så passar dendär soffan, filten & tekoppen fint.;)
http://yfrog.com/nbtruestoryp
Lite "Fake it til you make it" tema på den.
Inget badkar, däremot kompis som bjudit mig på bubbelbad! Fast vi hann inte idag, men det är typ bubbel, bastu och så får man använda alla deras lyxiga duschgrejer och krämer "jag brukar vara helt kladdig när jag åker därifrån..:P" sa hon. Great minds think alike, skämma bort sig själv låter som en bra väg. Ska åka bort över helgen med sonen iaf, tagit lite ledigt. Behövs för att orka pyssla om oss!
Självklart kan det alltid vara värre, men att konstatera att det är en konstant på insidan känns som att kapitulera och jag vet ju faktiska orsaker som hade fått vem som helst att bli matt, det är mer att jag tänker tugga mig igenom det men vill göra det utan att må.. såhär. :)
Men det var inte en konstant för mig. Det gick ju att lösa - med en helvetes massa intellektuellt resonerande faktiskt innan allt föll på plats och jag förstod vad det rörde sig om. På samma sätt ser Lenka ut att ha kommit igenom vad-det-nu-var eftersom hon gjorde en glad poplåt om det.
Jag brukar kolla på greys ibland måste man hugga flera flera avsnitt och tycka synd om sig själv sen får man ta sig i kragen och bestämma sig att nu är det bra.
Mia Törnblom förespråkar att när man känner sig "tycker synd om mig själv" så ska man rabbla tacksamhet. rabbla Idag är jag tacksam för mitt jobb. Idag är jag tacksam för min familj. Idag är jag tacksam för min lägenhet. osv.
Först börjar man med idag är jag tacksam för mitt jobb :( men då ska man komma ihåg att jag kämpat och flyttat och haft mig just för att få det här jobbet så egentligen är jag oerhört tacksam. Sen tillslut efter man rabblat tacksamhet i all oändlighet säger jag "idag är jag tacksam för livet" :D. Kan verka barnsligt osv men för mig har det funkat. Jag är en person som gärna fastnar i ett tankemönster och är det negativt får man träna på att ta sig ur det.
Kör så det ryker för har man kommit så långt där man insett att man är där man är så är mer än halva jobbet gjort.
Greys är toppen vare sig man är glad eller ledsen :)
Har precis börjat med det andra elso snacka om att säga något positivt om sig själv varje dag, kan utvärdera om ett tag.
Ehh.. alltså, jag brukar vara såå mkt bättre på detta vad gäller andra, nu funkar inte mina tips på mig själv kan jag väl konstatera.. :em:
1. Det finns grejer jag inte tänker dra här, inte dödliga, bara rent av jobbiga, men inget som fixas bara sådär på egen hand utan är lite utlämnad till att samverka med andra för att det ska bli bra. Gör min del, borde vara nöjd med det. Är inte. :smash:
2. Den här jobbiga känslan har försökt hävas med:
a) att vara social - fungerade halvdant för känner mig mest dålig som inte kan ge så mkt som jag får.
b) testade att låsa in mig, men ensamt emo är bara.. ensamt. *rolleyes*
c) vara ute så mycket som möjligt i solen, tja, motsatsen (under täcket i helgen) var ju sämre så fortsätter med det även om det ibland kommer socialfobiska vibbar som inte känns "jag".. *screwy*
d) träna; det gäller mest att våga sig dit och sänka kraven vad det verkar, piskan och att försöka strukturera var det iaf inte läge för.
e) äta, är en sucker för att knapra bort stress (sa någon knäckmacka med extrasaltat bregott och varm chokla?) men så blev jag tjocker en gång i tiden och det är sååå "back in the days" style för mig känner jag.
f) sova, eller inte sova, översova resp undersova, avses bytas mot "normalsova" men det är fashiken svårt när man inte är riktigt.. normal.
g)polera ytan; färgade håret, och det slog ju ihjäl ett par timmar men det funkar ju inte att bli inre glad av yttre tydligen.
h)aw:a mig på kolo... :D Men om det tog på krafterna att känna sig asocial bland sällskap så tar det inte bättre att ta emot kololööv fast den är fin som snus, å det hjälper ju inte mina problem att få fina byggartummar åt foton när det är insidan som hostar och hackar. Även om det är galet snällt, generade tack till den som känner sig träffad! Ni äro för snälla. <3
Nu när jag ändå tragglar mig igenom the emo:alfabet, vad finns det kvar att göra? Detta är ingen tiggar, el fiskartråd, är bara lite allmänt desperat efter att må bättre än bajs.
Tack på förhand!
Jag vet inte din ålder, jag tycker allt är väldigt mycket baserat på ålder. Det mesta försvinner nämligen med åldern och nya problem dyker upp såklart. Kallas för livet, men om du nu måste ta tag i det IDAG så rekomenderas något extremt. Alltså göra något extremt som du inte brukar göra eller ens tänkt tanken att göra.
Har du vänner? Även om du inte har, gå ut o ställ dig i kö på en klubb, kommer du in, dricker du nya drinkar för att prova på, du dansar (även om du är ensam), ge dig fan på att du ska dansa den dagen för det är endast därför du är där.
När du väl går in på dansgolvet och börjar dansa, o ta mig fan du ska dansa, så kommer det.
Den känslan av frihet som du saknar, känslan som får dig att känna dig levande, eller mer levande än idag kommer då, jag lovar dig.
Jag säger inte att du ska dricka dig såpass full att du inte minns dagen efter, även om det i sig är en upplevelse.
Du kanske tom får napp och går hem med en MILF!!! Va? Det låter väl asnice?
Du ska tänka på dig själv när du är där, skit i ALLA, skit i hur de tittar, hur de beter sig och hur de dansar. Ingen kan dansa, ingen är fin och ingen är mer värd än dig. Den inställningen ska du ha och rocka sönder dansgolvvet, hur jävla dum du än känner dig.
För den känslan försvinner efter 2-3 låtar. Och vips är du fucking glad och röjjer, och helt plötsligt drar de en låt som du älskar? Som du kanske har ett fint minne över osv.
Mycket händer en sådan kväll, gå ut med dig och ha kul säger jag. Sitt inte hemma och tänk på saken.
Ut med dig, boka en kurs i nåt du gillar, du kanske träffar någon där och det leder till ett klubbbesök, allt hänger fan ihop på nåt sätt.
Jag skriver utan att känna dig eller ens veta hur du är och vad du gillar för jag tror detta gäller generellt för alla.
Tar man inte tag i saker, utan bara sitter och tänker på det, speciellt negativt? Så kommer den att rövknulla söner dig resten av ditt liv.
Jag vet inte vad jag ska säga, MasterChief sa något som även jag gillar. Det där med att kolla stjärnor och sitta ute och hålla sig varm.
För mig så kollar jag inte stjärnor utan jag kollar på min brasa som jag gjort själv, hämtat ved i skogen, eldat och myser. Nu har detta inte hänt så ofta som jag vill, men just för att det inte hänt så ofta så ska det hända 26-29 dec i år med en tjej. Det är något jag bestämt eftersom det sitter i huvet att jag älskar det.
Det är dessa saker du ska ta fram, saker du älskar, saker du aldrig fått gjort och göra det bara. Även om det inte händer omgående så har du det i att göra listan.
Kämpa med dig själv och känn att det bara kan bli bättre och g järnet, ta fram saker att göra och gör det bara.
Gillar du böcker? Musik? Musik är fan master of all things, den får du att le, får dig att må bra osv. Gillar du mat? Gå en matkurs, även här du kanske träffar någon.
Jag säger träffa någon då jag inte vet om du är med någon eller inte. är du det så skippa den delen.
prOtotype
2010-10-12, 17:58
http://www.wimp.com/watchingthis/
Nu har jag inte orkat läsa mer en första inlägget, men du verkar ju veta vad problemet är, så gå efter det.
Men det var inte en konstant för mig. Det gick ju att lösa - med en helvetes massa intellektuellt resonerande faktiskt innan allt föll på plats och jag förstod vad det rörde sig om. På samma sätt ser Lenka ut att ha kommit igenom vad-det-nu-var eftersom hon gjorde en glad poplåt om det.
Ah, jag är med.
Jag brukar kolla på greys ibland måste man hugga flera flera avsnitt och tycka synd om sig själv sen får man ta sig i kragen och bestämma sig att nu är det bra.
Mia Törnblom förespråkar att när man känner sig "tycker synd om mig själv" så ska man rabbla tacksamhet. rabbla Idag är jag tacksam för mitt jobb. Idag är jag tacksam för min familj. Idag är jag tacksam för min lägenhet. osv.
Först börjar man med idag är jag tacksam för mitt jobb : ( men då ska man komma ihåg att jag kämpat och flyttat och haft mig just för att få det här jobbet så egentligen är jag oerhört tacksam. Sen tillslut efter man rabblat tacksamhet i all oändlighet säger jag "idag är jag tacksam för livet" :D. Kan verka barnsligt osv men för mig har det funkat. Jag är en person som gärna fastnar i ett tankemönster och är det negativt får man träna på att ta sig ur det.
Kör så det ryker för har man kommit så långt där man insett att man är där man är så är mer än halva jobbet gjort.
Kollar knappt på tv, men antar att jag får börja med det kanske!
Ang tacksamhet så är det nog bra att vänja sig vid att lära hjärna spinna på i goda ist för onda cirklar, absolut! :)
Greys är toppen vare sig man är glad eller ledsen : )
Har precis börjat med det andra elso snacka om att säga något positivt om sig själv varje dag, kan utvärdera om ett tag.
Mmm, man är ofta bättre på att invända mot bra grejer om sig själv, lägga till ett "men" eller rent av tänka ut sätt som man borde vara bättre på. Mkt fail där..
Jag vet inte din ålder, jag tycker allt är väldigt mycket baserat på ålder. Det mesta försvinner nämligen med åldern och nya problem dyker upp såklart. Kallas för livet, men om du nu måste ta tag i det IDAG så rekomenderas något extremt. Alltså göra något extremt som du inte brukar göra eller ens tänkt tanken att göra.
Har du vänner? Även om du inte har, gå ut o ställ dig i kö på en klubb, kommer du in, dricker du nya drinkar för att prova på, du dansar (även om du är ensam), ge dig fan på att du ska dansa den dagen för det är endast därför du är där.
När du väl går in på dansgolvet och börjar dansa, o ta mig fan du ska dansa, så kommer det.
Den känslan av frihet som du saknar, känslan som får dig att känna dig levande, eller mer levande än idag kommer då, jag lovar dig.
Jag säger inte att du ska dricka dig såpass full att du inte minns dagen efter, även om det i sig är en upplevelse.
Du kanske tom får napp och går hem med en MILF!!! Va? Det låter väl asnice?
Du ska tänka på dig själv när du är där, skit i ALLA, skit i hur de tittar, hur de beter sig och hur de dansar. Ingen kan dansa, ingen är fin och ingen är mer värd än dig. Den inställningen ska du ha och rocka sönder dansgolvvet, hur jävla dum du än känner dig.
För den känslan försvinner efter 2-3 låtar. Och vips är du fucking glad och röjjer, och helt plötsligt drar de en låt som du älskar? Som du kanske har ett fint minne över osv.
Mycket händer en sådan kväll, gå ut med dig och ha kul säger jag. Sitt inte hemma och tänk på saken.
Ut med dig, boka en kurs i nåt du gillar, du kanske träffar någon där och det leder till ett klubbbesök, allt hänger fan ihop på nåt sätt.
Jag skriver utan att känna dig eller ens veta hur du är och vad du gillar för jag tror detta gäller generellt för alla.
Tar man inte tag i saker, utan bara sitter och tänker på det, speciellt negativt? Så kommer den att rövknulla söner dig resten av ditt liv.
Jag vet inte vad jag ska säga, MasterChief sa något som även jag gillar. Det där med att kolla stjärnor och sitta ute och hålla sig varm.
För mig så kollar jag inte stjärnor utan jag kollar på min brasa som jag gjort själv, hämtat ved i skogen, eldat och myser. Nu har detta inte hänt så ofta som jag vill, men just för att det inte hänt så ofta så ska det hända 26-29 dec i år med en tjej. Det är något jag bestämt eftersom det sitter i huvet att jag älskar det.
Det är dessa saker du ska ta fram, saker du älskar, saker du aldrig fått gjort och göra det bara. Även om det inte händer omgående så har du det i att göra listan.
Kämpa med dig själv och känn att det bara kan bli bättre och g järnet, ta fram saker att göra och gör det bara.
Gillar du böcker? Musik? Musik är fan master of all things, den får du att le, får dig att må bra osv. Gillar du mat? Gå en matkurs, även här du kanske träffar någon.
Jag säger träffa någon då jag inte vet om du är med någon eller inte. är du det så skippa den delen.
:D Go clubbing, ragga milfs och festa kommer jag inte göra - men jag hör din andemening: gör något.. innerligt. Gå ut bland folk, ha kul, sitt inte hemma och bli rövknullad, check.. Får nog nöja mig med röjjigt intensivgympapass. Så kul är jag.. ;P
Idag har jag lyssnat på Hoffmaestro för det lyssnar jag på när jag är glad, och åker bort med sonen en sväng, mår jättebra av att resa med honom. Sen blir det att röra sig bland skogen och vattnet där uppe, snacka om humörstabiliserare. En jäkla skog och en vattenpöl, tänk va..
http://www.wimp.com/watchingthis/
Sett honom, han är cool! :thumbup:
Nu har jag inte orkat läsa mer en första inlägget, men du verkar ju veta vad problemet är, så gå efter det.
Men det är ju att orka när man fattar att något är övermäktigt, att man inte räcker till, när man försöker och försöker men något är frikkin fel, och JAG kan inte fixa det själv, som man behöver tips hur man tar hand om sig själv så att man orkar ändå. Det man kan påverka är peace of cake, är kapabel till mycket. När saker bara accumulers till ett "för mkt" medans orken skriker att tanken är tom.
Då är det gött att som här i tråden, få konkreta tips och råd. Känner att det varit till bra hjälp, att jag lite halvt lobotomerat "lytt order" och ibland behöver man ngn som pekar ut en riktning oavsett vad det är för det man kan få till är att få fötterna att röra sig hjälpligt, men svårt att veta vart man ska ta vägen.
Iaf, bra pepp här, gillart! Sen var det visst lite pms också, och det kan ju låta som gnäll och förringa behovet av pepp, men känns frikkin på riktigt jobbigt och var väl det som fick sparlågan att flämta. Finns tydligen receptfria piller mot sånt på apoteket så att man slipper ha fladdrande sparlåga en gång i månaden, får även tacka varmt från det tipset! Du vet vem du är! *love*
http://www.wimp.com/smallpleasures/
Andemeningen är eftersträvansvärd. Lite i samma gebit som tacksamhets-mantrat, men att lära sig att i större grad ryckas upp av de minsta tänkbara positiva inslagen i sin vardag.. Det tror jag är guld värt. På så sätt kan man bättre tackla dipparna.
http://www.wimp.com/smallpleasures/
Andemeningen är eftersträvansvärd. Lite i samma gebit som tacksamhets-mantrat, men att lära sig att i större grad ryckas upp av de minsta tänkbara positiva inslagen i sin vardag.. Det tror jag är guld värt. På så sätt kan man bättre tackla dipparna.
Jaha nu fattar jag vad wimp.com är för en sida. Anyway den här länken är bättre i såna fall:
http://www.wimp.com/bathtime/
seelie dågg
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.