Visa fullständig version : Vad får er att behålla/få tillbaka motivationen för träning
SOm en liten spinoff till den här tråden (http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=155030)
Vad får dig att behåla motivationen för att träna?
Jag har träat kontinuerligt hela mitt vuxna liv och tyckt det varit roligt och intressant. Alltifrån hardcore optimal till att bara "träna på" med ett någorlunda seriöst antagande.
Sedan ett år tillbaka har jag dock haft någon form av uppehåll och jag kan inte på något sätt hitta tillbaka til lden motivation som gjorde att jag tidigare blev skogstokig vid ett träningsuppehåll på 2 dagar eller mer.
Jag har blivit mindre och svagare men vad gör det mig i mitt vardagliga liv?
Jag har blivit fetare men om jag börjar träna kommer jag troligtvis vilja lägga på mig muskler och däremd fett.
Jag är friskare än på länge och har betydligt färre krämpor.
Jag har tappat såpass mycket at tdet kommer ta tid att komma tillbaka där jag en gång var vilket känns något omotiverande. Vill ju inte gå in och maxa på normal uppvärmningsvikter.
Som det ser ut i mitt liv har jag begränsat med fritid och just nu priotiterar jag massa andra grejor. Ge mig förslag på saker som brukar motivera er att fortsätta träna alternativt komma tillbaka från svackor. Just nu känns det mest jobbigt att behöva gå in på ett gym och bli allmänt åtlöje. :)
att jag ser resultat på allting i livet.
Dagsforms-tråden här på kolo. Vetskapen om att alltid kunna förbättra mig driver mest av allt och hjälper att behålla fokus.
(Och så blir jag en mental tomburk utan träning, utan den funkar jag inte normalt)
Som rooz. Måste använda kroppen för att kunna tänka.
Mangs: tränade du måhända för hårt när du väl tränade? Det låter på dig som att du antingen tog i för kung & fosterland eller bara satt i soffan. Balans liksom.
Jag är lätt narcissistisk så även om resultaten är frånvarande så kan min hjärna inte tillåta att jag skippar det.
Det är en vana att vara fysiskt aktiv. Jag klättrar på väggarna annars, och kan inte tänka mig ett liv utan träning.
Spegelbilden. Hatar smalfetma.
Som rooz. Måste använda kroppen för att kunna tänka.
Mangs: tränade du måhända för hårt när du väl tränade? Det låter på dig som att du antingen tog i för kung & fosterland eller bara satt i soffan. Balans liksom.
Har svårt för att gå in i någonting halvhjärtat. När jag körde körde jag en ordentlig satsning utan ett enda missat pass förutom vid sjukdom.
Är väl mer balanserad idag men skulle gärna vilja börja träna igen men motivationen saknas för tillfället. Speciellt när jag vet hur hårt arbete det krävdes av mig för att nå dit förra gången.
Roligt.
Bättre självförtroende/-känsla.
Vill vara stark.
När jag ser folk som gått ner sig totalt eller är på god väg dit för att de inte sköter om sin kropp blir jag motiverad till att inte se ut så i framtiden. Så en runda på stan innan gymmet brukar göra ganska gott.
grondahl
2010-10-11, 19:09
Är renodlad styrketräning den enda träningsform du kan tänka dig? Annars kan det ju vara roligt att variera träningsformer.
VoDaresVins
2010-10-11, 20:25
Kolozzeum. *kissass*
Har haft paus de 4 föregående somrarna mellan april och oktober pga allt jobb på huset. När höstmörkret kommit har jag surfat in på kolozzeum och efter ett tags surfande har ja haft sån träningsabstinens så ja känt för att börja pressa med monitorn. :thumbup:
Upptaget
2010-10-11, 20:36
Kommentarer av folk man inte träffar så ofta ex vis på fester, (folk som vill köra armbrytning på krogen kan vara kul i bland), styrkeökningarna på gymmet, när man ser förändringar i spegeln..
Men egentligen det mesta genom jobbet, lyfter mycket kompressorer i perioder och liknande skit på jobbet, när vissa arbetskollegor sliter som djur och man ser hur det verkligen inte ser bra ut.. Eftersom det inte lönar sig att åka 2 på sådana jobb så finns det ingen hjälp att få, allt blir så mycket enklare för jobben måste utföras oavsett vad..
Ja det var nog allt :P
Är renodlad styrketräning den enda träningsform du kan tänka dig? Annars kan det ju vara roligt att variera träningsformer.
+1.
Tränade en del på gym som yngre men det är många år sedan jag lättade hantelstället eller hängde på en blå viktskiva. Jag har hittat andra träningsformer, som fortfarande innehåller en del styrka, där träningsglädjen är så mycket större. Överlag kan man säga att all min träning har någon koppling till
andra fritidsintressen. Att där se att träningen ger mig mer uthållighet på granitväggen, bättre balans bland stockar och sten vid terränglöpning och en större styrka vid långa, tunga vandringar ger all motivation som behövs.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att återgå till att träna enbart på gymmet. Inget ont om detta, det passar bara inte mig längre. Det närmaste jag kommer är boulderhallen under vintern och även det kan vara lite småtrist emellenåt.
Det du själv säger tycker jag låter vettigt - vad skulle en riktig hårdsatsning ge dig? Kanske inget som ger livet en mer positiv klang. Prioriteringar förändras och jag tror det ofta finns någon form av tvångskänsla att man måste träna och då hårt och målmedvetet. Jag är dock högst tveksam till om det är rätta vägen till maximalt välmående för alla.
haha, säger som han där uppe, svårt att sitta stil. eller det blir så tråkigt:)
Sen så blir dessutom träningen roligare för varje gång :D
svennebanan
2010-10-11, 20:53
Supande smalfeta studenter taggar mig lite extra.
Supande smalfeta studenter taggar mig lite extra.
De kvinnliga då?
Säg det... Det är ju inte kul iaf. Kan liknas vid att borsta tänderna. Något man bara måste göra hela regelbundet.
Så narcissism antar jag.
Viljan att bli bäst.
Det är helt enkelt en jävligt lång väg kvar.
koffein_beroende
2010-10-11, 21:20
Det är mycket, men man får väl börja någonstans.
Det är skit kul.
Älskar att pressa mig själv till max.
Har en gång varit fet, vill aldrig se ut så igen.
Sjukt snyggt med as mycket muskler.
Sen kan man ju alltid fantisera om att stå på scen någon dag.
Grapeman
2010-10-11, 21:53
Det har blivit en så pass stor vana att jag, som många tidigare nämnt, mår både psykiskt och fysiskt sämre om jag inte tränar regelbundet.
Motivation hämtar jag både i form av mina egna resultat och i min vardag, men mycket kommer ifrån kollo, alla medlemmar och deras kämpande.
Kan dom så kan fanimig jag med. :)
Ibland när det inte alltid är så kul så handlar det ofta om att bara göra't. Även fast man inte är motiverad eller har den minsta lust. Efter ett tag blir det kul (igen), resultaten börjar komma, det går bättre och bättre och man vänjer sig vid vad det nu är och får in det i sitt vardagliga upplägg. Gäller rent generellt, för mig iaf.
Tack för alla svar! Jag skall fundera över min egen situation. jag kan mycket väl tänka mig andra träningsformer. tex tycker jag fotboll och innebandy på rätt nivå är kul dessutom har jag utrustads med hyffsat enkelt att få upp kondition och uthållighet men betydligt svårare för styrka,muskelmassa. Det var väl det som en gång trigagde mg att gå omvänd väg och börja bygga muskler eftersom det var det jag hade avsaknad av.
Det bästa hade nog varit att få fram en kombination men jag måste skippa prestigen på samma sätt som jag gjorde med löpning. Förr var jag rätt hyffsad på det men iom min styrketränande och tyngre kropp blev ju dessa resultat sämre med tiden vilket jag inte brydde mig om. Däremot skulle det kännas tungt att gå in i gymmet med ett mål att inte lyfta allting jag ser och känna mig stark i varenda övning.
Nu tror och hoppas jag att ett uppehåll på runt ett år inte medför att all träning jag faktiskt lagt ned är bortkastad. Självklart komemr jag få börja om på lite lägre vikter men jag bör nog hyffsat snabbt komma tillbaka till 80-90% av mina tidigare resultat.
För min del är det nästan bara för att tillgodo se egot att kunna stå upp för den ryggrad man har...
Sen hjälper det ju inte att man blev utmanövrerad av en svullen +100kg kroppsbyggare på damfronten, var när på att hamna tillbaks till gymmet 110% men kör nu kampsport primärt för att det får mig att må bättre, men jag kan inte acceptera att inte väga en 110-120 kg i ok form, egot och självbilden är för förstörd för det... Så jag har någramånader av hårt arbete framför mig...
beach 2011
Går träningen bra går allt annat i livet lite lättare.
Langster
2010-10-12, 08:13
För att behålla motivationen så är det för mig viktigt att aldrig sluta träna. Om jag har kortare uppehåll på typ 2 veckor pga sjukdom, arbete, resor etc. så är det sjukt segt att sätta igång igen.
När det går segt med träningen brukar motivationen hållas uppe av tanken på hur jävla mycket tid jag lagt på träningen och det vore idiotiskt att kasta bort allt det bara för att man känner sig lat.
Om man är van vid att träna 4-6 ggr i veckan så är det motiverande att gå ner på 2-3 pass i veckan, då ser man fram emot träningarna mer.
Att köra periodisk fasta är även motiverande för mig, man ser fram emot träningspassen lite mer när man vet att det kommer en stor och god måltid efter dem!
För att få ny motivation provar jag något nytt. Att köra en seriös deff är jäkligt motiverande, man skiftar fokus lite - från att bara harva på och hoppas på att man ska lyfta lite mer på gymmet till att se förändringarna på vågen och i spegeln.
Sen kan man ju alltid testa något nytt träningsupplägg, just nu kör jag 531 upplägget vilket har motiverat mig att ta tag i just böj, bänk, mark och militärpress lite extra efter att de övningarna känts jobbiga och tråkiga. Samtidigt måste jag säga att det inte alltid funkar, de få gånger jag tidigare försökt träna efter ett upplägg som skiljer sig mycket mot hur jag är van vid att träna har motivationen dött totalt...
Jag vill bli bättre. Dessutom gillar jag att träna och det ger ökat välmående.
För att behålla motivationen så är det för mig viktigt att aldrig sluta träna. Om jag har kortare uppehåll på typ 2 veckor pga sjukdom, arbete, resor etc. så är det sjukt segt att sätta igång igen.
När det går segt med träningen brukar motivationen hållas uppe av tanken på hur jävla mycket tid jag lagt på träningen och det vore idiotiskt att kasta bort allt det bara för att man känner sig lat.
För att få ny motivation provar jag något nytt. Att köra en seriös deff är jäkligt motiverande, man skiftar fokus lite - från att bara harva på och hoppas på att man ska lyfta lite mer på gymmet till att se förändringarna på vågen och i spegeln.
de få gånger jag tidigare försökt träna efter ett upplägg som skiljer sig mycket mot hur jag är van vid att träna har motivationen dött totalt...
Oj vad mycket som stämmer överens med hur jag upplever det. I mitt fall så blev ett längre uppehåll på en månad det som gjorde att jag helt tappade motivationen att ta tag i det igen då uppförsbacken kändes för lång. Å andra sidan är den ju inte direkt kortare nu efter ett år.
Jag vet om att jag mår bättre av att träna och känna mig fit men då det varit ett ganska hektiskt år på andra plan har det varit ganska skönt att slippa känslan av att jag måste träna bröst idag för att få in ryggpasset innan helgen.
När jag tränar lägger jag en del tänk och energi även utanför träningen. Jag tror att någonstans på vägen måste jag börja träna igen om än med något annan målsättning. kanske mer motionärsinriktat än tävlingsinriktad, svårt bara att sadla om när man är vad vid det ena eller andra. Speciellt för mig som är tävlingsinriktad.
Jag vill heller inte bli gubben som sitter och är nostalgisk över sina gamla resultat. ;)
Joe Hardgainer
2010-10-13, 11:15
Det är en vana som är svår att bryta.
Det är enbart jag som påverkar min egen prestation och mina reusltat.
Vardagen känns i allmänhet bättre
Man ser bra ut
Man kan gå runt och göra hardcoregrejer och bli ursäktad för att man tränar :D
firarjulen
2010-10-13, 13:34
blir motiverad när jag tänker på folk jag stör mig på, som fortfarande är starkare än mig =)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.