Visa fullständig version : Komma över nervositeten att tala inför klass?
Efter att ha gått klart gymnasiet andades jag ut i tron om att inte behöva ha en redovisning inför klass om diverse arbeten igen. Nu 3 år senare har jag börjat på en universitetsutbildning, och dom var tydliga med att visa att muntliga redovisningar kommer vara en stor del av utbildningen. Vi har redan haft en sådan presentation, där vi skulle tala om oss själva. Men redan då börja de krypa in på mig igen, samma nervositet som jag kände i gymnasiet. Det är som att allt blir svart, helt luddigt och grått i huvudet. Man sluddrar fram orden, och desto mer man tänker desto jobbigare blir det. Flammigheten kommer upp och pulsen drar upp till 150, allt blir skitjobbigt. Jag måste fixa detta nu och de är snart! Hur kan man arbeta med sig själv för att ta bort denna sjukt jobbiga nervositet man har inför att tala i klassrummet? Jag har inga som helst problem annars att prata med folk, inleda en konversation, eller så. Utan de är just detta att inte veta vad man ska säga, att blanda ihop sakerna, alla ögon på mig etc. Säker på att någon känner igen sig. Alla tips och hjälpsamma kommentarer uppskattas! Har inget datum på nästa redovisning, men de blir snart :(
Det är jättebra att du får öva mycket då, då finns det goda förhoppningar att du till slut inte får sån redovisningsångest :thumbup:
Jag gjorde en riktigt jäkla sopig redovisning mitt första år på högskolan, oj vad dåligt det gick, och jag fick höra det efteråt också!
Fick medlidsamma blickar samma dag och dagen efter från klasskompisarna, som kännde att de bara var tvungna att säga nåt, "asså... fan vad jag tyckte synd om dig när du redovisade, det gick verkligen riktigt dåligt för dig" och sen en sån klappa-på-huvvet-min.
Ush!
Iaf, sen hände faktiskt inte så mycket mer, jag dog inte! folk hade fullt upp med sitt, armar å ben satt kvar på mig :D
Nästa redovisning var jag helt avslappnad, kännde att det kan ju inte gå sämre, jag kännde att jag kan ställa mig och bara svamla om vadsomhelst lite hursomhelst och det kommer vara bättre än den dåliga gången!
så sen dess har faktiskt varje redovisning gått bättre å bättre, nu är jag en av de bättre i klassen på att redovisa, jag tycker det är väldigt kul, och jag har fått väldigt bra kritik för själva presenterandet på mina senaste presentationer!
Jag tror man måste våga uppleva att det går dåligt och inte blåsa upp det till för stor grej, utan bara låta det gå dåligt och bjuda på det då, efterhand lär man sig att det faktiskt inte händer så mycket mer än det man själv tänker!
Kom ihåg att du går i skolan, det är meningen att du ska få öva, göra fel, och komma igen!
Övning, övning ,övning. Förberedd dig väl, och stärk din självkänsla så gott du kan, att du känner dej säker i dej själv är extremt viktigt. Good luck.
Se till att du är väl förberedd och gör en bra presentation som är lätt att följa. Skriv inte ihop presentationen natten innan och hoppas att du ska komma ihåg vad du skulle säga under varje punkt, var istället ute i god tid och repetera sedan din presentation om och om igen, särskilt om du har en viss tidsram att hålla dig inom. Det kan också vara bra att dra din presentation för någon polare.
Gör helt enkelt vad du kan för att minimera risken att du kommer av dig och måste improvisera, för det är svårt när man är nervös. Sedan blir sånt där oftast bättre ju fler presentationer du gör.
Tänk på att dina kurskamrater antagligen inte bryr sig det minsta om du säger fel eller så, jämför med hur du själv känner när andra redovisar sina uppgifter. Dessutom är säkert minst hälften av dem nervösa inför sin egen presentation.
hmm..jag hade såna problem i grundskolan..upp till högstadiet ungefär. Då tvingade jag mig att prata ofta i klassrummet. man vänjer sig fort, och det är inte ett dugg svårare att tala inför många personer än för få eller för folk man inte känner . Nu har jag inte pluggat i klassrum på länge utan en del distansstudier, så jag har väl slöat till men jag tycker faktiskt om att prata inför folk numera förutsatt att jag är förberedd.
Jag läste nånstans att man kan göra nåt fysiskt precis innan, typ jogga lite i trapporna, hoppa lite, göra några grodhopp osv, bara för att få utlopp för det värsta stresspåslaget.
Du ska naturligtvis inte komma in svettig och andfådd när du redovisar :P men om du har möjlighet att redovisa som första person efter pausen tex kan du ju gå ut å skutta lite i pausen.
Slartibartfast
2010-09-04, 09:54
Övning, övning ,övning. Förberedd dig väl, och stärk din självkänsla så gott du kan, att du känner dej säker i dej själv är extremt viktigt. Good luck.
+1
På universitetet hade vi presentation i typ varenda kurs. Extremt bra övning.
Att hålla presentation på något jag behärskar är bland det bästa jag vet. En grym kick när man kommer inför en stor publik som sitter och snarvlar. Så river man igång och alla sitter som ljus :D
Hm, nu ska vi se... Jag vet om att jag också tyckte det var skitjobbigt att stå och prata inför min klass i grundskolan, men den biten försvann jävligt plötsligt. Problemet är att jag är osäker på vad det var som ändrades, jag gick verkligen från zero till hero vad gällde redovisningar/framträdanden över en natt.
Jag tror att det ligger mycket i det madame säger, att man måste faktiskt uppleva det där dåliga och ta vara på upplevelsen för att sedan kunna "resa sig ur askan". Det beror dock på vad du är för sorts person - Om du är en sådan som innerst inne tycker om att vara lite emo och njuter av att det går dåligt för att det underlättar, då kanske det inte är bra att ta till vara på just det dåliga, men då bör man nog ändra den attityden främst, och arbeta därifrån.
Dock om man är som jag är - Realist i att problem existerar och att halva nöjet med dem är att de ska lösas, då är det skitmysigt att ta till vara på en dålig händelse och arbeta utifrån den.
Ett tips jag gav en polare med samma problem dock var att försöka vara lite "over the top" i vardagslivet då och då. T.ex. När du handlar någonstans så börja köra "Tjena! Allt bra? Jag tar det här, tack" eller liknande. Vissa tycker sådant är skitsvårt, men jag började göra så när jag tyckte att jag blivit väldigt introvert i mina social skills, och det tog faktiskt fyr ganska snabbt så länge man inte gav upp. Första gången lät det typ "h-h-hejlä-ägettardenhär.." vilket säkerligenvar skitkul för de runtomkring mig, men när man fortsatte så blev hela grejen med att snacka lite "Over the top" mycket mer acceptabelt i min skalle, och det gör en mer framåt och våghalsig.
Hoppas du förstod något, jag försökte verkligen pressa ut vad det kan ha varit som gjorde att jag blev så framåt :)
svennebanan
2010-09-04, 10:05
Efter att ha gått klart gymnasiet andades jag ut i tron om att inte behöva ha en redovisning inför klass om diverse arbeten igen. Nu 3 år senare har jag börjat på en universitetsutbildning, och dom var tydliga med att visa att muntliga redovisningar kommer vara en stor del av utbildningen. Vi har redan haft en sådan presentation, där vi skulle tala om oss själva. Men redan då börja de krypa in på mig igen, samma nervositet som jag kände i gymnasiet. Det är som att allt blir svart, helt luddigt och grått i huvudet. Man sluddrar fram orden, och desto mer man tänker desto jobbigare blir det. Flammigheten kommer upp och pulsen drar upp till 150, allt blir skitjobbigt. Jag måste fixa detta nu och de är snart! Hur kan man arbeta med sig själv för att ta bort denna sjukt jobbiga nervositet man har inför att tala i klassrummet? Jag har inga som helst problem annars att prata med folk, inleda en konversation, eller så. Utan de är just detta att inte veta vad man ska säga, att blanda ihop sakerna, alla ögon på mig etc. Säker på att någon känner igen sig. Alla tips och hjälpsamma kommentarer uppskattas! Har inget datum på nästa redovisning, men de blir snart :(
Jag hade ordentliga problem med att presentera något för en grupp. Kunde inte sova natten innan på grund utav otrolig ångest. Det har gått över av sig själv tror jag och nu har jag ingen ångest längre. Jag har knappt övat heller. Så mitt tips är låt det gå över av sig själv. Världens sämsta tips jag vet, men ville ge lite hopp. Det kan (och det kommer att) släppa. :)
Vet inte. I'm fucked när det gäller sådant. Ett antal år av redovisningar på två universitetsutbildningar och det är lika illa eller snarare ännu värre. Dagens fultips är rätt och slätt: dra en tarzan innan. Det lättar på läget betydligt. Svårt att inte vara avslappnad efteråt:em:
Samtidigt har jag blivit bättre på att dölja nervositet. Men ibland blir det blankt helt enkelt. Då får man börja prata vidare och kanske komma tillbaka eller något sådant, eller på något annat smidigt sätt ta en konstpaus. Klarar ju av det någorlunda men jag formligen hatar när det händer.
Det är som att allt blir svart, helt luddigt och grått i huvudet. Man sluddrar fram orden, och desto mer man tänker desto jobbigare blir det. Flammigheten kommer upp och pulsen drar upp till 150, allt blir skitjobbigt.
Tyvärr blir det nog svårt att göra något åt. Folk som säger "åh jag blir så nervös men det hjälper att vara väl förberedd", de vet inte vad de pratar om. Får man ångest-attack på det sättet flyger alla förberedelser ut genom fönstret i samma sekund som man ställer sig där framför alla.
Eddie Vedder
2010-09-04, 10:29
Tänk på att dina kurskamrater antagligen inte bryr sig det minsta om du säger fel eller så, jämför med hur du själv känner när andra redovisar sina uppgifter. Dessutom är säkert minst hälften av dem nervösa inför sin egen presentation.
+1
Den tanken har hjälpt mig massor av gånger. Både när det gäller redovisningar men även inlämningsuppgifter av olika slag. Att tänka "Hela klassen gör den här uppgiften och klass efter klass före mig har gjort den så varför skulle just MIN vara sämre?" har lugnat ner många oroliga tankar. Ofta tror man ju att man missat allt och att alla andra fattat korrekt men sedan visar det sig att samma tankar och samma osäkerhet finns hos alla.
Att diskutera med varandra under tiden inför uppgifter, muntliga som skriftliga, är guld värt. Att läsa/lyssna varandras material samma sak, där ser man vilka brister man själv har och vad man kanske gör bättre än någon annan (som i sin tur lär sig av det).
EDIT: Är det dock så allvarligt att presentationer ger direkta panikångestkänslor tycker jag man skall erbjudas alternativa examinationer. Men lider man av det problemet skall man nog fråga sig om ens utbildning är rätt också, om utbildningen ofta leder till yrken där du förväntas hålla presentationer så kommer ju presentationer vara en del av utbildningen som träning inför arbetslivet.
Som andra sagt, bästa är att helt enkelt öva på din presentation, om och om och om igen, först med stödord, etc, sen helt utan. Det rår inte på nervositeten när man väl står där framme, men ju djupare presentationen sitter i ryggraden, desto mindre chans att du kommer rubbas av din nervositet och tappa bort dig, och ju snabbare kommer du tillbaka på rätt spår om det blir fel. Sen tror jag att nervositeten av att stå inför publik gradvis kommer avta ju fler gånger du gör en bra presentation och får känna att du faktiskt klarar av det här.
Jag kände mig alltid darrig som ett asplöv av att prata inför publik och fick ofta blackouts, ända in i tredje året på högskolan. Vändningen kom när jag tog en kurs i franska (som var väldigt presentationsbetonad) och fick anledning att jobba rejält på min presentationsteknik. Innan dess brukade jag tänka att jag kunde min presentation tillräckligt bra så fort jag kunde ta den utantill från början till slut, och stannade ofta där. Det funkade inte, så fort jag fick lite nervkänningar och kom av mig mitt i var jag körd. Vad som funkade var att repetera hela presentationen minst 10-15 ggr till, tills du når det stadium då du i princip kan köra igång presentationen från vilken utgångspunkt du vill. Efter det kom jag sällan av mig under presentationer, började få en del positiv feedback och sen dess har det bara gått lättare och lättare.
Tack för alla svar, verkligen! Jag kan så lätt se det framför mig när jag gör en felfri presentation, allt flyter på och det är huvudet på spiken. Det är ju bara att göra det. Som många säger sitter det i hjärnan, och man behöver kanske bara komma över en viss osäkerhet och faktiskt inse att det inte är så farligt och jobbigt. Grymt tacksam för hjälpen! ska läsa denna tråden igen när de börjar dra ihop sig inför redovisning :)
Jag har ett liknande problem; jag blir alltid nervös före presentationer men aldrig under dem. Därför ser jag alltid till att vara den förste att genomföra en presentation. Dels lägger jag då ribban åt de andra, dels slipper jag sitta och vänta och oroa mig utan kan istället sitta och slappna av under resten av lektionen.
creperiet
2010-09-04, 11:15
Försök njuta av att pulsen går upp och kinderna blir lite röda - fan, man lever ju bara en gång!:) Hur mycket roligare är inte livet av adrenalin och nervositet?
bear.flowertwig
2010-09-04, 11:20
Det finns egentligen bara ett sätt att komma över nervositeten och det är att bemöta det som gör dig nervöst. Helst så ofta det går och rejält förberedd så att man är så trygg som möjligt i sina kunskaper.
Jag har gått från väldigt blyg som liten -> arrangera retorikkurs på Universitetet -> säljare och projektledare med vana av presentationer dagligen. Det är bara att ta sig an det man är dålig på och öva. Som i gymmet :)
Tips är att öva på presentationerna precis som de ska vara (dvs sitt inte och mumla lågt på en stol och titta ner i pappren). Lär dig utantill så gott det går, skriv ner tydliga stödord på papper, repetera (går det tom att göra på plats är det ju ultimat för att bli bekväm med situationen) från start till slut med alla tänkbara moment (skriva på tavla, byta bilder eller vad som nu kan tänkas ingå i föredraget/redovisningen.
Kom ihåg: det är inte bara du som blir nervös. Så gott som alla blir det i någon grad. Jag blir det fortfarande men kan hantera det. Men framför allt - att sätta en presentation är riktigt kul och ger dig en kick! Ha det som målbild :thumbup:
Sen var det det där med innehåll: bra start, bra slut - viktigt! lägg till, dra ifrån. prova dig fram. testa på mamma, pappa, kompis. fila och skriv om ett par gånger. det är ett måste.
bear.flowertwig
2010-09-04, 11:25
Försök njuta av att pulsen går upp och kinderna blir lite röda - fan, man lever ju bara en gång!:) Hur mycket roligare är inte livet av adrenalin och nervositet?
rätt :thumbup:
förutsatt att man på något sätt kan bemästra nervositeten och att den inte helt tar över kroppen. själv ser jag det nuförtiden snarast som en utmaning när den kommer krypande.
- jaså vi ska bli nervösa nu?
- jaha, ja men då så. nu jävlar blir det tala av... :devil:
Eddie Vedder
2010-09-04, 11:28
Ett annat råd som kanske inte just är trådskaparens fall men som ändå förtjänar att nämnas i diskussionen är att inte göra det motsatta felet som jag har gjort ibland. Att vara FÖR säker på sig själv som talare så att man står där och tror att allt kommer gå på räls men upptäcker att "shit, så bra koll hade jag ju inte".
Nu har det aldrig fått katastrofala konsekvenser men det finns helt klart redovisningar där jag varit slö och skippat förberedelser eftersom jag vet allt redan och väl där märkt att jag borde övat lite. På plats kan det ju vara lite mer bekymmersamt att få ut allt ur skallen så det är bra att ha testat innan. ;)
bear.flowertwig
2010-09-04, 11:31
Btw så tycker jag nästan det är kriminellt att folk ska tvingas igenom en hel grundskola och kanske tom universitetsutbildning och i "värsta" fall tvingas tala inför grupp varje veckan utan att få verktygen för att lära sig klara av det.
Det är ffs som att bli inslängd i en bil och uppmanad att köra utan att ha en aning om hur. Trial and error och i de flesta fall en jävla massa error innan man kanske lär sig.
Repetera in det du ska säga så många gånger att du kan rapa ut orden utan att behöva tänka (sammafatta, prata för dig själv, gör stödord etc.) hjälper väldigt mycket, mer än man tror. Betablockerare kan också vara trevligt som komplement.
Att vara bra förberedd, att kunna det man pratar om är extremt underlättande.
Jag har också börjat tänka "Om 30min är jag klar med den här presentationen, ingen kommer komma ihåg den, jag kommer inte dö, det kommer gå bra!". Sen försöker jag ta det lugnt, vilket är mitt största problem, men det bättrar sig :)
Just do it. Det blir bara lättare och lättare varje gång du gör det.
Just do it. Det blir bara lättare och lättare varje gång du gör det.
Från någon som mig som blev ett nervöst vrak under hela grundskolan och gymnasiet (och även en del efter det) så håller jag inte med. Har man problem med att stå framför folk så måste man se till att vara förberedd också, vilket jag aldrig fattade då (gick dit mer eller mindre oförberedd i sammanhanget).
Jag hade stora problem med det innan jag började studera på Universitetet. Redovisningarna under första året var väl lite som en inlärningskurva, till slut så insåg man att majoriteten av alla andra också hade samma problem. Folk är inte idioter och kommer börja garva om du gör bort dig, ingenting farligt kommer att hända. När jag väl kom över min rädsla så kände jag på ett sätt en frihet över att kunna göra det.
När jag tänker tillbaks på det så saknar jag det lite.
Börja med små grupper, om 10-15 personer, antar att ni har grupparbeten och seminarium där tillfälle kommer att ges. Delta i diskussionerna även fast du kanske inte känner att du har så mycket att tillföra, bara för att få en vana av att tala inför människor.
Sedan så är det A och O att vara väl förberedd och att ha repeterat ditt material inför en redovisning.
Från någon som mig som blev ett nervöst vrak under hela grundskolan och gymnasiet (och även en del efter det) så håller jag inte med. Har man problem med att stå framför folk så måste man se till att vara förberedd också, vilket jag aldrig fattade då (gick dit mer eller mindre oförberedd i sammanhanget).
Haha, det var ju inte så smart. :D
Förutsatte faktiskt att man är förberedd innan man redovisar någonting. Fel av mig.
edit* en viktig grej att tänka på att folk generellt sätt inte är lika stora idioter på universitetet som de är i gymnasiet/högstadiet. Det ska mycket till innan folk hånskrattar t.ex.
Repetera in det du ska säga så många gånger att du kan rapa ut orden utan att behöva tänka (sammafatta, prata för dig själv, gör stödord etc.) hjälper väldigt mycket, mer än man tror. Betablockerare kan också vara trevligt som komplement.
Men man ska komma ihåg att de flesta föreläsare etc. i princip inte förbereder sig alls på sitt framförande förutom att på sin höjd ha några punkter om vilka ämnen som ska ingå i föreläsningen och kanske färska upp minnet vad gäller vissa detaljer. Själva framförandet i sig tränar de vanligtvis inte på.
Det slutliga målet med träningen bör alltså vara att när man sitter i klassrummet ska läraren plötsligt kunna peka ut en och be en göra en genomgång av något man kan, och då ska det inte vara några problem. Tycker jag.
en viktig grej att tänka på att folk generellt sätt inte är lika stora idioter på universitetet som de är i gymnasiet/högstadiet. Det ska mycket till innan folk hånskrattar t.ex.
Å andra sidan är folk på universitetet mer uppmärksamma på vad som faktiskt sägs, risken är mycket större att det kommer avancerade frågor, och för den delen, ganska hårda angrepp på det man påstår...
Men man ska komma ihåg att de flesta föreläsare etc. i princip inte förbereder sig alls på sitt framförande förutom att på sin höjd ha några punkter om vilka ämnen som ska ingå i föreläsningen och kanske färska upp minnet vad gäller vissa detaljer. Själva framförandet i sig tränar de vanligtvis inte på.
Det slutliga målet med träningen bör alltså vara att när man sitter i klassrummet ska läraren plötsligt kunna peka ut en och be en göra en genomgång av något man kan, och då ska det inte vara några problem. Tycker jag.
Föreläsarna kan (förhoppningvis) sitt ämne och har lärt ut i många år, är man så nervös att det känns som man vill dö så har man antagligen inte speciellt bra koll på vad man ska prata om. Det är där det viktiga med att vara förberedd kommer in.
Zwitterion
2010-09-04, 12:40
Föreläsarna kan (förhoppningvis) sitt ämne och har lärt ut i många år, är man så nervös att det känns som man vill dö så har man antagligen inte speciellt bra koll på vad man ska prata om. Det är där det viktiga med att vara förberedd kommer in.
Ungefär lika bra koll som alla andra som presenterar förstås. Enda skillnaden är att vissa ju är mer nervösa. Det som är problemet är ju den abnormala nervositeten, de flesta klarar av en presentation på några minuter utan att memorera varenda ord de skall säga och repetera många gånger. Gör man inte det utan problem så är det ju inte förberedelserna man skall kolla in extra även om det hjälper utan just hur man handskas med själva situationen.
Ungefär lika bra koll som alla andra som presenterar förstås. Enda skillnaden är att vissa ju är mer nervösa. Det som är problemet är ju den abnormala nervositeten, de flesta klarar av en presentation på några minuter utan att memorera varenda ord de skall säga och repetera många gånger. Gör man inte det utan problem så är det ju inte förberedelserna man skall kolla in extra även om det hjälper utan just hur man handskas med själva situationen.
Principen låter bra men det är lättare sagt än gjort. Blir man groteskt nervös och bara försöker klara sig genom en våg av redovisningar har jag funnit att det hjälper att vara ordentligt förberedd (samtidigt som man helst ska förstå vad det är man säger). När man då märker att man kan stå där framme utan att stamma, glo ner i ett papper varannan sekund eller blossa upp så leder det till ökad självsäkerhet vilket på sikt kan göra att man blir mer bekväm med att prata inför folk även utan att nöta in förberedelserna.
Jag kan givetvis inte tala för alla men skriver baserat på egna erfarenheter, jag skolkade och/eller bad om att redovisa i smågrupper eller för bara läraren under grundskolan och gymnasiet. Situationer där det inte gick att göra så var ren terror.
Torsk_ole
2010-09-04, 13:20
Var förberedd
öva öva öva
Ta för dig mer i vardagen (prata inför flera människor i sociala sammanhang)
Behöver inte göra det mer krångligt.
Övning. Det enda sättet att göra en utmaning lätt är att anta den, gång på gång, istället för att fly eller undvika, till man sist gör den med stor fasa.
Jag har alltid avskytt att tala inför publik, fram till nu. Jag spenderade ett utbytesår i Frankrike och min största oro då var redovisningarna. Innan blev jag nervös när jag talade inför små grupper, om ämnen jag behärskade, på svenska. I Frankrike skulle jag tala inför stora grupper, om ämnen jag knappt behärskade eller ens förstod (avancerade fysiska fenomen/begrepp), på franska - mitt tredjespråk. Första gången var katastrofal. Jag var galet nervös. Andra gången gick lite bättre... och så vidare. Den sista gången var jag inte nervös över huvud taget, och fick dessutom ansvaret att leda vår grupps redovisning och besvara lärarens frågor. Nu är mitt problem i princip som bortblåst. Att nu komma tillbaka och få lyxen att redovisa på engelska, om ämnen jag är intresserad av, är grymt härligt. Så från att ha avskytt det och sett fram emot det med fasa är jag nu oerhört glad att jag gick igenom det.
Jag skulle föreslå att du tar tjuren vid hornen, om du verkligen vill bli av med det här problemet. Har du grupparbeten - föreslå att du redovisar (om det bara är vissa som gör det). Gå en kurs i retorik, osv... Du kommer känna dig riktigt stolt och duktig efteråt. Att attackera sina svagheter på det här sättet tror jag dessutom är det bästa sättet att bygga självförtroende och självsäkerhet.
edit* en viktig grej att tänka på att folk generellt sätt inte är lika stora idioter på universitetet som de är i gymnasiet/högstadiet. Det ska mycket till innan folk hånskrattar t.ex.En annan lyx i Sverige jämfört med exempelvis Frankrike. Folk hånskrattar inte åt en om man gör ett grammatiskt fel eller talar med brytning, som jag själv drabbades av i Toulouse. Ja, jag talar om vuxna människor på ett högt ansett universitet.
Jag lyssnade på en föreläsare som berättade om sin nervositet. Han höll på att ställa in en kurs för han var så galet nervös.
Han ringde sin bror (som också var hans kompanjon) och berättade. Brorsan frågade då en enkel fråga hela tiden och det var. Vad är det värsta som kan hända? När de hade gått igenom alla scenarier så kom han fram till att visst det kan gå åt helvete men i det stora hela kan inget hemskt hända förutom att det blir jobbigt i just den situationen.
Liksom många andra har sagt
1. förbered dig. Kan allt. Det skapar trygghet.
2. öva, öva och öva
3. bestäm dig mentalt att det här kan du och att det kommer gå bra
Sen kan jag berätta att dom flesta som lyssnar inte på något sätt är bättre än vad du är. Det är en erfarenhet jag gjort i livet efter att ha prestationskrav. Jag konstaterar om och om igen att andra är faaan i mig inte bättre. Jag behöver inte vara nervös.
Det hjälper sjukt mycket när man inser hur nervösa andra faktiskt är. När man är som mest nervös går man (jag) in i en ond spiral där man tror man är mest nervös, vilket gör en mer nervös... etc. Nu när jag blivit mycket säkrare på mig själv har jag börjat märka hur nervösa många andra är, vilket gör att det känns säkrare för mig, på något konstigt sätt. Som att man får gå in och styra upp, liksom.
En annan lyx i Sverige jämfört med exempelvis Frankrike. Folk hånskrattar inte åt en om man gör ett grammatiskt fel eller talar med brytning, som jag själv drabbades av i Toulouse. Ja, jag talar om vuxna människor på ett högt ansett universitet.
*screwy*
Jag vill svara alkohol alternativt beta blockerare
Jag tog retorik som individuellt val på gymnasiet, för att tala inför grupper var min svaghet och ville våga mer och lära mig knep för att hantera nervositeten när skulle tala inför folk. Efter sjukgymnastutbildningen så har jag inga problem som helst att snacka inför större grupper. Det kan bli så efter din utbildning också. Se det som en möjlighet att utvecklas.
Om du ska hålla en presentation så några tips.
-Tillåt dig vara nervös.
-Förbered dig väl, presentera det du ska säga till någon bekant, gör det framför spegeln och repetera.
-Ta djupa andetag precis innan du ska prata, håll dig lugn.
-Stå still, känn kontakten med golvet.
-Ha ögonkontakt med åhörarna.
Någonting som kan lätta upp stämningen är att prata/skämta med publiken innan du ska börja presentera.
Till sist som Michael Jordan sa "I can accept failure, everyone fails at something. But I can't accept not trying."
Mina tips är att verkligan kunna det du ska prata om, då gör det inget att du inte följer "manus", sen brukar jag sitta och göra ingenting medan jag väntar på min tur, om jag tänker på det eller repeterar i huvudet gör jag bara mig själv nervös, sen kan man alltid smyga in nått litet skämt eller liknande, dock kan det slå bakut och du får en helt tyst publik som tittar på dig >*jorgen*.
Ha inte med något jävla papper upp så du känner dig tvingad att kolla ner på det 24/7. Om du känner att du måste ha det så skriv max ett par stödord per stycke eller något.
100x bättre att bara läsa på det man ska prata om tills man spyr och kan det utan och innan så man kan stå lite avslappnat och prata om det istället för att det låter så jävla intränat och äckligt som ungefär 99% av alla muntliga framställningar från 1an till gymnasiet har gjort.
fiskebulle
2010-09-04, 16:33
http://fakeposters.com.s3.amazonaws.com/results/2009/07/24/6ccwu0oa29.jpg
Träna träna träna träna träna träna träna, ingen fara då.
Jag var tvungen att redovisa mitt examensarbete på svenska istället för engelska som jag hade tränat in. Jag är glad att jag var såpass förberedd som jag var, allt flöt verkligen på hur lätt som helst, trots inövning på "fel" språk.
kalle_banan
2010-09-04, 23:28
If all else fails kan man köra på benso eller betablockerare, prata med din läkare om saken.
Kom ihåg att ingen av de andra vet exakt vad du ska säga, så gör du en miss här och där märks det inte.
Om du känner att du kan bjuda på det så kan du faktiskt säga att du är nervös. Är det en grupp du känner kommer det att ge dig åtminstone ett par uppmuntrande leenden. Leta gärna upp ett par extra vänliga ansikten i publiken och fokusera på dem.
Spela lite teater. Låtsas att du är någon du tycker är säker och stabil. Chuck Norris, din självsäkre kompis, din lärare, vem som helst som skulle tycka att det var en bit kaka att tala inför en grupp.
Öva hemma på att använda din röst om du är ovan. Tala högt och tydligt så du vet hur den känns i kroppen. Hitta ett lågt bekvämt tonläge.
Andas.
shadowfire
2010-09-05, 01:24
Kruxet är väl för personer som sällan hamnar i sitsen o tala inför folk. Då blir det extra nervöst och man ökar pressen på sig själv. De som kan öva brukar vänja bort sin rampfeber. Men det finns dock medicin som man kan få hjälp av om det är någon enstaka presentation man ska hålla.
Jag fick ta det till hjälp då jag skulle hålla ett tv-sänt föredrag inför en publik på några tusen personer osv. Jag blev så illa tvungen då jag gången innan svimmade o drog i skallbenet i podiet så det stod härliga till. Det är något med tvkameror + en fet publikmassa som jag bara inte känner mig tillfreds med.
Jag fick tipset av en bekant som jobbar inom media och han upplyste mig om att det är sjukt vanligt. Rampfeber är även en av de främsta fobierna i vårt land.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.