Visa fullständig version : Hälsosam kosthållning - För hela livet
Anton Fräs
2010-07-07, 04:42
Jag vill höra folks tankar om vad just ni tror är en god kosthållning för hälsa och sundhet. Alltså inte för att optimera prestation, även om dessa två ofta hänger ihop. Gärna fler aspekter än den näringsmässiga skulle vara trevlig. Socialt ätande m.m.
Jag kommer själv skriva ett längre inlägg senare idag om min syn på sund kosthållning. :)
Jag tycker detta är en mycket intressant fråga då det finns så många syner på vad en bra kosthållning är och borde vara. Spännande att se vad folk tror/tycker är sunt och bra.
Jag tror att det där, till viss del, är individuellt. Det är bara ett par månader sedan jag började räkna på min kost för att se till att jag fick i mig de ämnen som behövs för att min kropp ska kunna göra det bästa av all tid jag spenderar på gymmet (detta är däremot en vana jag har haft i ett par år).
Resultatet blev, framför allt, att jag äter mycket mer kött nu - innan var jag inte i närheten av 2 g protein/kroppsvikt. (jag vet att jag har höjt en vegetarisk kost till skyarna tidigare här på kolo, men vet ni hur mycket tofu och bönor som behövs för att komma upp i de nivåerna? Sjuka mängder! Och tofu är dyrt!) Förmodligen bygger jag muskler bättre nu än innan, men min mage är åt helvete. Den verkar föredra en mindre proteinstinn kost.
Jag tror på fullaste allvar att kroppen vet vad den behöver, bara man själv har en tillräckligt avspänd och sund inställning för att intuitivt kunna lyssna på den. Den kommer att säga åt dig när du behöver protein, fett, och olika grönsaker, och du behöver bara äta vad du är sugen när du är sugen på det tills du är lagom mätt. Easy as that.
Problemet däremot kan vara att många (jag till exempel) har ignorerat vad kroppen försöker säga till förmån för vad man har läst är bra för den (eller till förmån för ett behov av tokmycket transfett, salt och socker som nog har mer med nån obalans i hjärnans belöningssystem att göra än med faktiska fysiska behov) så himla länge att man inte kommer ihåg hur man gör när man lyssnar längre. Det kan nog vara svårt att lära sig det igen.
Jag tror kort sagt att det sundaste är en avspänd inställning och en varierad kost som man kan njuta av och får energi av. Vad exakt som ger det tror jag är en smula individuellt, även om det troligtvis finns vissa universellt gemensamma nämnare (förmodligen skulle väldigt få människor må bra av att bara leva på vita spannmålsprodukter, till exempel).
Jag tror på fullaste allvar att kroppen vet vad den behöver, bara man själv har en tillräckligt avspänd och sund inställning för att intuitivt kunna lyssna på den. Den kommer att säga åt dig när du behöver protein, fett, och olika grönsaker, och du behöver bara äta vad du är sugen när du är sugen på det tills du är lagom mätt. Easy as that.
Jag protesterar :D Skulle jag äta vad jag är sugen på skulle det definitivt inte bli så näringsrikt som det bör vara. Jag gick igenom hela högstadiet genom att äta godis och snask till lunch, varje dag. Jag tror inte att kroppen på något automagiskt sätt visar vad man ska äta, annat än att kroppen blir sjuk och visar via symtom då.
Kischen. I stycket efter det du citerar skriver jag varför jag tror att den här funktionen verkar vara inaktiverad hos många. Dock är ju detta bara min högst lekmannamässiga teori.
Kischen. I stycket efter det du citerar skriver jag varför jag tror att den här funktionen verkar vara inaktiverad hos många. Dock är ju detta bara min högst lekmannamässiga teori.
Jag förstår, men jag tror inte din teori håller. I övrigt är jag med :thumbup:
Frumpish
2010-07-07, 07:10
Ett urval av grönsaker:
Lök
Paprika (helst krav då de är rätt tungt dioxinbesprutade afaik)
Tomat
Morötter
Broccoli
Blomkål
Vitkål
Squasch
Aubergine
Avakado
+en hel del fler
Fågel, fisk och mitt emellan:
Kyckling
All form av fisk, både ofet och fet (akta sejj för tungmetallintaget bara)
Fläskkött (utan nitrat)
Nötkött (utan nitrat)
Matfett:
Smör
Rapsolja
Olivolja
Grädde
Kokosmjölk
Mejeriprodukter:
Yoghurt, osötad
Standardfullfet mjölk
Ost (utan nitrat)
Nötter:
Sötmandlar
Cashew
Hasselnötter
Valnötter
Jordnötter
Övrigt:
Ägg
Alla tänkbara icke giftiga bär i måttlig konsumtion
Frukter (i ännu mindre utsträckning än bär)
Käkar själv proteinpulver i form av whey och EAA, vet dock inte hur optimalt det är i termer av optimal kost för hälsans skull, där muskler bara är del i maskineriet.
Missade visst biten ang. socialt ätande, isåfall skulle jag lägga till potatis då det ingår i väldigt många måltider man blir bjuden på!
Detta inlägg kommer knappast att bidra med speciellt mycket i den egentliga diskussionen, men jag måste bara dela med mig med ett "citat" som har påverkat mig i min syn på kost och näringslära.
Citatet lyder (ungefärligen);
- Fungerade det för dina föräldrar så fungerar det även för dig.
Citatet är hämtat från en artikel som jag - i all hast - slängde ett öga på i mitt gamla gym i USA. Kontentan tycktes vara att man bör "skräddarsy" sin kost (d.v.s. ratio f/p/k) efter faktorer så som ärftliga sjukdomar etc.
Detta skall väl givetvis tas med en nypa salt - och jag förstår givetvis att det, rent faktiskt, är mer komplicerat än så, men för mig personligen har citatet varit viktigt.
Mycket intressant frågeställning av TS, hur som helst!
JakeShaft
2010-07-07, 08:06
Om fokus endast är en sund livsstil. Skulle jag jogga ett par gånger i veckan och följa tallriksmodellen. Om jag nu bara ville vara sund skulle jag knappast ödsla mycket tid på att läsa ditt och datt om mat.
Tallriksmodellen för att hålla det enkelt, fungerar jämt.
En enkelt grundregel som jag måste tillämpa är att inte lyssna på kroppen. Mitt förnuft är i princip alltid bättre på längre sikt än tio minuter än min instinkt.
Sunt levende för mig: Tallriksmodellen, unna sig något gått emellanåt, lyssna på kroppen, träna regelbundet ( behöver inte vara extreeemt ), kunna slappna av och varva ner!
Som flera skrivit; lyssna på kroppen. Jag tror inte att kroppen på något "magiskt" sett känner behov av varenda vitamin, men grundkonceptet finns där.
Tyvärr har många gjort våld på sin kropp i så många år, att de här mekanismerna inte riktigt fungerar. Eller de fungerar, men man "känner inte av" kroppens signaler. Det gäller åt båda hållen; folk som överäter, äter okontrollerat eller som reglerar sitt ätande till överdrift.
En enkel grundregel är väl att äta när man är hungrig (inte sugen, det är en annan sak) och sluta när man blir mätt. Utesluta raffinerade produkter som socker och vitt mjöl, samt alltför mycket skumma tillsatser.
Och som 1684 skriver, unna sig något extra gott då och då, men inte ständigt och jämt.
Sedan är ju det här lättare sagt än gjort. Vi lever i en kultur med ett ständigt utbud av "livsmedel" och alla valmöjligheter man kan tänka sig. Det är väldigt lätt att hamna i en förenklad diskussion, som landar i mat-moralism.
Vi som hänger på Kollo har ju ett intresse för kost och hälsa, annars skulle vi inte vara här. Så svaren blir inte representativa. Men diskussionen är ändå väldigt intressant.
(Nu blir jag säkert påhoppad för att jag själv kan hemfalla åt kost-moralism. Yes, jag erkänner. Jag faller lätt in i den fällan, eller i fällan överdriven kontroll för egen del. Lika bra att erkänna sina svagheter.)
eriksvensson
2010-07-07, 11:15
LCHF för min del.
Ser det inte som en kortsiktig diet utan något jag kan leva med på lång sikt. I det sociala så är det väl fikorna som faller bort, i övrigt brukar folk inte ha problem med att man plockar bort potatisen och kanske tar lite mera grönsaker/sås. Visst kan man äta nån liten kolhydratrikt livsmedel nångång ibland men då får man komma ihåg 'konsekvenserna' av det (vilket ofta är en ökning på vågen relaterat till vattenmängden man binder upp..)
Erik
young_george
2010-07-07, 11:31
Äta gott och inte äta mer energi än man gör av med.
Jag tror också som MissC att man kan lyssna på kroppen - var rädd om aptiten.
Annars är min filosofi att inte överbelasta kroppen med för mycket mat, så man får paltkoma, eller för mycket hunger innan man äter. Försöker äta hemlagad, nylagad och varm mat, fast jag misslyckas ganska ofta med min "filosofi":-)
Äta nära naturen (inte så mycket behandlad mat) och lära känna sin egen kropp, vad ens egen kropp svarar/mår bra av. kunskap kunskap kunskap.
se till att man får de näringsämnen man behöver, extra viktigt med benhälsa för tjejer och sen så njuta lite och ta allt med en nypa salt (alltså inte bokstavligen talat)
Resultatet blev, framför allt, att jag äter mycket mer kött nu - innan var jag inte i närheten av 2 g protein/kroppsvikt. (jag vet att jag har höjt en vegetarisk kost till skyarna tidigare här på kolo, men vet ni hur mycket tofu och bönor som behövs för att komma upp i de nivåerna? Sjuka mängder! Och tofu är dyrt!) Förmodligen bygger jag muskler bättre nu än innan, men min mage är åt helvete. Den verkar föredra en mindre proteinstinn kost.
Känns som om din mage behöver lite tid att vänja sig, kanske ökade protein mängden lite snabbt? Du är van att äta massor med fibrer... inte så konstigt att det blir knas när man tar bort mycket av det.
Gå till apoteket och kolla efter något som kan hjälpa tarmfloran till normala nivåer.
Som flera skrivit; lyssna på kroppen. Jag tror inte att kroppen på något "magiskt" sett känner behov av varenda vitamin, men grundkonceptet finns där.
Tyvärr har många gjort våld på sin kropp i så många år, att de här mekanismerna inte riktigt fungerar. Eller de fungerar, men man "känner inte av" kroppens signaler. Det gäller åt båda hållen; folk som överäter, äter okontrollerat eller som reglerar sitt ätande till överdrift.
Wat. Sugen på att utveckla det fetmarkerade?
Känns som om din mage behöver lite tid att vänja sig, kanske ökade protein mängden lite snabbt? Du är van att äta massor med fibrer... inte så konstigt att det blir knas när man tar bort mycket av det.
Gå till apoteket och kolla efter något som kan hjälpa tarmfloran till normala nivåer.
Varför skulle hennes tarmflora inte vara normal? :confused:
OnT:
Äta huvudsakligen vegetabilier, kanske fisk någon gång i veckan.
Se till att få i sig alla essentiella ämnen.
Äta relativt lite mat.
Vara duktig på att laga god mat som man gillar att äta.
Ja, jag tror det också, Nelli. Håller på och justerar lite, försöker få in nån skiva grovt bröd om dagen, samt sväljer en sked hela linfrön med ett glas vatten varje morgon - gör faktiskt en hel del skillnad för hur stackaren sköter sig. Håller mig gärna bort från kemiska läkemedel så långt det går.
Edit: stafh - nåt knas är det ju, eftersom den inte funkar som den ska, och det gjorde den innan jag la om min kost. Och jag håller med Lovisa i det fetmarkerade av det du citerade. Vi blir uppmuntrade att äta en massa onödig skit, vänjer oss vid för mycket socker, och till sist är balansen tok och vi vet inte vad som är kroppens behov och vad som är inlärda vanor längre. Så tror jag att det kan ligga till.
Edit: stafh - nåt knas är det ju, eftersom den inte funkar som den ska, och det gjorde den innan jag la om min kost. Och jag håller med Lovisa i det fetmarkerade av det du citerade. Vi blir uppmuntrade att äta en massa onödig skit, vänjer oss vid för mycket socker, och till sist är balansen tok och vi vet inte vad som är kroppens behov och vad som är inlärda vanor längre. Så tror jag att det kan ligga till.
Vilken balans? Vad betyder det? Vad är kroppens behov och hur vet man att det man uppfattar som kroppens behov egentligen är det? Varför tror du att det ligger till så?
Eddie Vedder
2010-07-07, 14:13
Kosten skulle väl bestå av ägg och kött och mjölkprodukter från gräsbetande djur, mycket fisk och kompletterat med färska grönsaker och bär. I all enkelhet, vällagat och gärna närproducerat och ekologiskt odlat. Primärt animaliebaserat och vegetabilier som komplement.
Måltiderna äts i gott sällskap och livet i övrigt innehåller en del träning med samma sak där. Kul och i gott sällskap. Vissa "måsten" i livet tror jag behövs men i utopin har man i alla fall kontroll över dom så utmaningarna ger en positiv stress, inte en negativ.
Äta relativt lite mat.
För att?
För att?
För att det är hälsosammare.
edit* kom på att jag glömde att man ska försöka utesluta raffinerade produkter och halvfabrikat i listan där uppe.
För att det är hälsosammare.
Jo, det förstod jag. Men varför är det hälsosammare? Och vad är "relativt lite" för dig?
Jo, det förstod jag. Men varför är det hälsosammare? Och vad är "relativt lite" för dig?
Så lite att man ligger på energibalans vid ett ganska lågt BMI (ej för lågt såklart).
Det minskar risken för diverse åldersrelaterade livsstilssjukdomar.
Man lever längre som underviktig. Finns klara bevis för det i forskarvärlden.
Hoppsan hade visst kommit ett par inlägg emellan.
Wat. Sugen på att utveckla det fetmarkerade?
Det är ganska lätt att störa aptitregleringen, t.ex. genom att under längre tid vara konstant hungrig eller för den delen omvänt aldrig vara hungrig/äta jämt. Ett annat sätt att störa den är att äta av andra anledningar än hunger, t.ex. för att man är ledsen, orolig eller arg, har ångest, känner sig ensam, har tråkigt etc. Det verkar hos många kunna leda till att man får svårt att skilja mellan "äkta" hunger (d.v.s. för att magen är tom och man behöver mat) och "sug" (som inte primärt har med energibalansen att göra). Det handlar inte om att man inte enstaka gånger äter för att fira, eller att man tröstäter en chokladkaka EN gång, utan om destruktiva vanor under längre tid. Hos personer med ätstörningar (både sådana där man äter för lite och sådana där man äter för mycket) som tillfrisknar kan det ta ganska lång tid innan aptitregleringen blir normal; mycket längre tid än vad det tar att normalisera kroppsvikten. Exakt varför det blir så här är det nog i dagsläget ingen som riktigt vet.
Det är ganska lätt att störa aptitregleringen, t.ex. genom att under längre tid vara konstant hungrig eller för den delen omvänt aldrig vara hungrig/äta jämt. Ett annat sätt att störa den är att äta av andra anledningar än hunger, t.ex. för att man är ledsen, orolig eller arg, har ångest, känner sig ensam, har tråkigt etc. Det verkar hos många kunna leda till att man får svårt att skilja mellan "äkta" hunger (d.v.s. för att magen är tom och man behöver mat) och "sug" (som inte primärt har med energibalansen att göra). Det handlar inte om att man inte enstaka gånger äter för att fira, eller att man tröstäter en chokladkaka EN gång, utan om destruktiva vanor under längre tid. Hos personer med ätstörningar (både sådana där man äter för lite och sådana där man äter för mycket) som tillfrisknar kan det ta ganska lång tid innan aptitregleringen blir normal; mycket längre tid än vad det tar att normalisera kroppsvikten. Exakt varför det blir så här är det nog i dagsläget ingen som riktigt vet.
Jo det håller jag med om, men det ska som du säger ganska mycket till. I inlägget jag citerade stod det att "många" har gjort våld på sin kropp i många år, vilket ju inte riktigt stämmer om hon menade vad du skrev.
Jo, det förstod jag. Men varför är det hälsosammare? Och vad är "relativt lite" för dig?
Låg oxidativ stress också. :)
Jo det håller jag med om, men det ska som du säger ganska mycket till. I inlägget jag citerade stod det att "många" har gjort våld på sin kropp i många år, vilket ju inte riktigt stämmer om hon menade vad du skrev.
Jag skulle nog säga att "många" är korrekt. Fenomenet är förekommer både bland överviktiga (t.ex. de evighetsbantare som Kolozzeum älskar att håna) och normalviktiga/underviktiga. Att man har en icke helt funktionell aptitreglering behöver ju inte betyda att man t.ex. har ett hetsätningsproblem och inte kan styra hur mycket man äter. Särskilt bland kvinnor är det rätt vanligt att ha ett lite neurotiskt förhållande till maten och kroppen, där kroppen mer eller mindre uttalat ses som något ondskefullt som man måste kontrollera, och signaler av typen "mer mat" som något som bör undertryckas eller ignoreras efter bästa förmåga.
Däremot tycker jag att man skall akta sig för att ta det här resonemanget till något slags näringsfysiologisk-religiös extrem och börja förklara det med obalanser i enstaka mikronäringsämnen etc. på det sätt som ofta görs.
Jag har testat mig fram till en fördelning av p/f/k som får mig att må bra.
För att må bra långsiktigt ska man nog äta lagom och gott.
Sen är nog socker en stor bov.
Kan man säga att en kost som leder till övervikt automatiskt är en dålig kost, oberoende av dess innehåll?
Kanske är det just detta som är nyckeln till "sund" kost. Eller kan man vänta stora skillnader mellan olika populära koster på lång sikt vad gäller sjukdomar och välmående (rent teoretiskt)? :)
Kan man säga att en kost som leder till övervikt automatiskt är en dålig kost, oberoende av dess innehåll?
Kanske är det just detta som är nyckeln till "sund" kost. Eller kan man vänta stora skillnader mellan olika populära koster på lång sikt vad gäller sjukdomar och välmående (rent teoretiskt)? :)
Jag tycker inte att man kan förenkla så mycket. Det handlar ju även om mängd; det går utmärkt att äta sig tjock på en meny som egentligen är väl sammansatt och "nyttig" om man äter mer än man gör av med. På samma sätt blir man smal om man äter mindre än man förbrukar även om man äter väldigt ensidigt, men det leder till bristsjukdomar (jämför t.ex. kwashiorkor i länder där man är för fattig för att ha råd med tillräckligt med protein). Vikt/övervikt är en viktig faktor, men inte den enda. Sedan beror det förstås också på vem man är; en växande individ har helt andra behov än en åldrande.
Ät bra mat, kött, fisk, baljväxter, spannmål, frukt, grönsaker, rotfrukter, mejeriprodukter, ägg osv men överdriv inte konsumtionen av något. Ekologiskt/krav kan vara bättre än annat men det kan precis lika gärna ha liknande innehåll så om man ska leta efter något så hitta det som har en avsändare, t ex vilken gård eller odling varorna kommer ifrån, och kolla lite på vad de sysslar med.
I en i övrigt vettig kost så är det inte heller några som helst problem att äta mormors bullar eller syrrans kaka om man inte gör det till en väldigt vanligt förekommande vana, en mindre påse godis på fredagskvällen funkar också utan problem.
Sen har kostens exakta sammansättning så mycket med vad man förbrukar att det inte går att säga så mycket mer.
Jo det håller jag med om, men det ska som du säger ganska mycket till. I inlägget jag citerade stod det att "många" har gjort våld på sin kropp i många år, vilket ju inte riktigt stämmer om hon menade vad du skrev.
Många funkar ganska så bra.
10 % av alla kvinnor i Sverige har eller har haft någon typ av ätstörning. Andelen bland män är lägre men då är det också få som har träningsanorexi ("ortorexi") som får en diagnos, mörkertalet för träningsanorexi bland kvinnor kan också vara ganska så stort. Lägg sen till alla de som har ett stört förhållande till mat men som inte uppfyller alla kraven för att passa in som en ätstörning, jojobantar, deffar utan anledning osv. Det är också runt 30% (?) av befolkningen i Sverige som är överviktig eller feta.
Jag kan tillägga att det såvitt jag kan komma på bara är en av mina tjejkompisar som aldrig har haft någon form av ätstörning, aldrig uttrycker ångest över storleken på mage/rumpa/lår (nu ska jag inte äta godis förrän den här magen är platt!), aldrig uttrycker något allvarligt menat dåligt samvete över matintag, aldrig försöker påverka sin vikt, utan bara äter mat när hon är hungrig tills hon är mätt. Jag har inte jättemånga kompisar, men det här innebär ändå att hon är i grov minoritet. Det är ohyggligt vanligt att ha ett stört förhållande till mat, och denna störning tenderar att föra med sig att man ser mat som en källa till hot, tröst, ångest, etc snarare än som helt enkelt en källa till näring. I en sådan situation är det svårt att ha en väl fungerande aptitreglering - antingen "unnar" man sig eller "behärskar" sig.
Ligga hyfsat lågt med totalt proteinintag och totalt kaloriintag, rött kött, mejeriprodukter, raffinerade kolhydrater.
Basera kosten på fisk, fågel, ägg, grönsaker, frukt, rotfrukter
Jag kan tillägga att det såvitt jag kan komma på bara är en av mina tjejkompisar som aldrig har haft någon form av ätstörning, aldrig uttrycker ångest över storleken på mage/rumpa/lår (nu ska jag inte äta godis förrän den här magen är platt!), aldrig uttrycker något allvarligt menat dåligt samvete över matintag, aldrig försöker påverka sin vikt, utan bara äter mat när hon är hungrig tills hon är mätt. Jag har inte jättemånga kompisar, men det här innebär ändå att hon är i grov minoritet. Det är ohyggligt vanligt att ha ett stört förhållande till mat, och denna störning tenderar att föra med sig att man ser mat som en källa till hot, tröst, ångest, etc snarare än som helt enkelt en källa till näring. I en sådan situation är det svårt att ha en väl fungerande aptitreglering - antingen "unnar" man sig eller "behärskar" sig.
Jag kan bara instämma. Mina väninnor kanske i högre utsträckning förlikat sig med sina kroppar - tro det eller ej, men man blir faktiskt lugnare och mer trygg i sig själv med åren (jag är 45+). Men fortfarande är det en lätt räknad skara, de av mina kompisar som har ett helt relaxat förhållande till kroppen och maten.
Wat. Sugen på att utveckla det fetmarkerade?
Som andra skrivit före mig; vi har länge och väl vant oss vid att äta av helt andra skäl än hunger och behov av sjyst och välsmakande energi.
Det handlar om att från nyskapade vanor till att förväxla hunger med andra känslor. Ingen kan väl påstå att det är "naturligt" med fredagsmys, lördagsgodis, lattebuffé eller att trösta sig / tysta barnen med något sött eller fett. Man kan inte träffas utan att äta eller dricka något. Att bara sitta och snacka utan att stoppa något i munnen, går det ?
Och det omvända; många överreglerar sitt ätande. Man "får" bara äta vissa livsmedel (GI, LCHF, low fat, you name it) och får ångest om man bryter sitt strikta regelverk. Man piskar sig att förbränna exakt det man ätit, osv osv.
Genom att hålla på så här och laborera med kroppen och dess signalsystem, sätter man naturlig hunger och mättnad ur spel. Mat får en helt annan funktion än vad som var meningen från början.
kalajset
2010-07-08, 11:23
Basera merparten av näringsintaget på grönsaker/rotfrukter/bär, sedan komplettera med fisk och en del ägg. I princip helt undvika mjölkprodukter/rött kött. Fågel fungerar, baljväxter likasaå, även frukt, (i, naturligtvis, måttlig mängd). Halvfabrikat etc - nej. (Här tror jag knappast dessa är direkt "farliga", men gällande just usprungsfrågan om en "hälsosam kosthållning" bör de iallafall inte ha någon plats). I övrigt ett lågt proteinintag, samt ett kolhydratsintag baserat på i huvudsak så kallade långsamma kolhydrater. Samt givetvis inte mer total energi än att man håller sig i krokarna av ett så lågt BMI som möjligt, utan att vara underviktig. M ao - det många i princip redan sagt i tråden.
Sedan lever jag själv knappast efter detta, men det hörde ju ej heller till ursprungsfrågan.
Som andra skrivit före mig; vi har länge och väl vant oss vid att äta av helt andra skäl än hunger och behov av sjyst och välsmakande energi.
Det handlar om att från nyskapade vanor till att förväxla hunger med andra känslor. Ingen kan väl påstå att det är "naturligt" med fredagsmys, lördagsgodis, lattebuffé eller att trösta sig / tysta barnen med något sött eller fett. Man kan inte träffas utan att äta eller dricka något. Att bara sitta och snacka utan att stoppa något i munnen, går det ?
Och det omvända; många överreglerar sitt ätande. Man "får" bara äta vissa livsmedel (GI, LCHF, low fat, you name it) och får ångest om man bryter sitt strikta regelverk. Man piskar sig att förbränna exakt det man ätit, osv osv.
Genom att hålla på så här och laborera med kroppen och dess signalsystem, sätter man naturlig hunger och mättnad ur spel. Mat får en helt annan funktion än vad som var meningen från början.
Okej. Jag tror ändå inte det är många som har så konstiga matvanor att de sabbar sitt belöningscenter i hjärnan. För många kanske, men inte många. Och att medvetet undertrycka sina hungerkänslor är enligt mig inte samma sak som att det råder någon sorts obalans.
Sen förstår jag fortfarande inte vad du menar med "grundkonceptet finns där". Menar du hungerkänslor?
Måste även tillägga att jag inte känner någon överhuvudtaget som uppvisar sånt här beteende som du talar om. Ingen som går på någon särskild diet eller har ätstörningar (att då och då avstå från något kaloristinnt för att man vill vakta vikten (eller tycker att det är ohälsosamt) ser jag inte som något konstigt).
För övrigt verkar det vara några som tycker att man ska basera sin kost på fisk. Med tanke på trådtiteln ("för hela livet") blir det nog svårt i och med att det är rätt stor risk att den kommer ta slut innan de flesta här har uppnått sin förväntade livslängd, speciellt om alla hade börjat basera sin kost på den.
Okej. Jag tror ändå inte det är många som har så konstiga matvanor att de sabbar sitt belöningscenter i hjärnan. För många kanske, men inte många.
Har det undgått dig att en allt större del av västvärldens befolkning håller på att äta ihjäl sig? Jag tillbringade ett år i USA, och jag kan lova dig att det finns många i världen som har totalsabbat sitt belöningscenter. Och man behöver inte ha 50 kilos övervikt för att ingå i den gruppen.
även tillägga att jag inte känner någon överhuvudtaget som uppvisar sånt här beteende som du talar om. Ingen som går på någon särskild diet eller har ätstörningar (att då och då avstå från något kaloristinnt för att man vill vakta vikten (eller tycker att det är ohälsosamt) ser jag inte som något konstigt).
Jag gissar att du är kille. Har jag rätt? Och i så fall gissar jag vidare att du kanske mest umgås med killar, och umgås du med tjejer kan det mycket väl hända att de inte pratar med dig om sånt. Mycket lättare att prata matångest (och relaterade ämnen) med andra tjejer eftersom det är större chans att de fattar vad man snackar om och inte bara tycker att man gör för stor affär av något så enkelt och trevligt som mat.
"Sent ska syndaren vakna", men jag är väl en som gått från bantad av dagmamma (falukorv och stekt potatis med kruskakli på, vatten istället för mjölk till maten, smygätande av bullar) till veckotidningsbantning (grapefrukt, fruktossockerkakor och guvetallt), till optinoja utan fett (fiberhavregryn - givetvis märket med lägsta fettprocent/100 g, tonfisk i vatten, ägg utan gulor etc) till keto (äh - jobbigt att räkna allt: olja och kött duger gott), till halvmessyrer i hungerns tecken till "fuck it" (ät allt av vilket skäl som hälst; för att hålla sig vaken, minska oro/stress/whatever, och må skit - både av varje tugga och av följderna av tuggorna: fetma), till "nu får det vara nog" (bantning på diverse sätt - men - äntligen - med antydan till tänk), och nu så har jag äntligen fattat att ätande el kost inte är jag.
Det finns ingen giftig mat, det finns inga magiska livsmedel, ingen optimal kostgåta att lösa, ingen kropp är den andra lik men å andra sidan är vi väldigt lika ändå och viss mat gör oss snabbare till lik.
Om grunden är kroppsvänlig, med balans av det mesta kan man smyga in konstigheter som raffinerat socker och annat dötsmärkt när man känner det behovet, och när man äter, vad man än äter, så ska man må bra av det.. Om det så är broccolin el den sega råttan. Just nu bantar jag men pallar inte ta ansvar för själva oranganiseringen av den så betalade en nutrionist, fick en lapp, äter som det står där och mår gott av alla tuggor.
Äta är trevligt, gott, sunt, inte superviktigt men absolut inte oviktigt, det är inte min identitet men nåt jag gärna gör och kan ärligt säga att trevligare matförhållande har jag inte haft, inte heller har den smakat så gott.
Näringsrik grund, med lite random undantag, mumsat i lugn och ro, gärna trevligt sällskap och glatt sinne = hälsosam kosthållning för hela livet i mitt liv. :) På tiden!
Kosten skulle väl bestå av ägg och kött och mjölkprodukter från gräsbetande djur, mycket fisk och kompletterat med färska grönsaker och bär. I all enkelhet, vällagat och gärna närproducerat och ekologiskt odlat. Primärt animaliebaserat och vegetabilier som komplement.
Måltiderna äts i gott sällskap och livet i övrigt innehåller en del träning med samma sak där. Kul och i gott sällskap. Vissa "måsten" i livet tror jag behövs men i utopin har man i alla fall kontroll över dom så utmaningarna ger en positiv stress, inte en negativ.
Håller med.
Dessutom skall man komma ihåg det fetmarkerade.
Har det undgått dig att en allt större del av västvärldens befolkning håller på att äta ihjäl sig? Jag tillbringade ett år i USA, och jag kan lova dig att det finns många i världen som har totalsabbat sitt belöningscenter. Och man behöver inte ha 50 kilos övervikt för att ingå i den gruppen.
Sverige är inte ekvivalent med västvärlden och västvärlden är inte ekvivalent med världen.
Jag gissar att du är kille. Har jag rätt? Och i så fall gissar jag vidare att du kanske mest umgås med killar, och umgås du med tjejer kan det mycket väl hända att de inte pratar med dig om sånt. Mycket lättare att prata matångest (och relaterade ämnen) med andra tjejer eftersom det är större chans att de fattar vad man snackar om och inte bara tycker att man gör för stor affär av något så enkelt och trevligt som mat.
Okej. Själv gissar jag att jag känner mina vänner bättre än vad du känner dem.
Sverige är inte ekvivalent med västvärlden och västvärlden är inte ekvivalent med världen.
Nej. Men jag fick uppfattningen om att vi här pratar om saker som inte är exklusiva för Sverige, utan som innefattar alla människor som inte svälter på grund av att de inte har råd/tillgång till mat.
Okej. Själv gissar jag att jag känner mina vänner bättre än vad du känner dem.
Givetvis. Jag menade bara att jag tror att ätstörningsbeteenden i varierande grad och typ är mycket vanligare hos tjejer än hos killar, och dessutom mycket, mycket vanligt hos tjejer. Och då lät det märkligt för mig att du inte känner någon överhuvudtaget som har den här typen av beteenden. Alltså gjorde jag ett gäng gissningar.
Ett lågt kaloriintag verkar inte ha samma positiva effekter hos människan som hos gnagare.
Lågt proteinintag verkar vara effektivare.
Previous research had shown that laboratory animals given 30 percent to 50 percent less food can live up to 50 percent longer. Because of those findings, some people have adopted calorie restriction in the hope that they can lengthen their lives. But the new research suggests the diet may not have the desired effect unless people on calorie restriction also pay attention to their protein intake.
"For years, we have been following a cohort of people from the CR Society who have been on long-term calorie restriction. We found no difference in IGF-1 levels between people on calorie restriction and those who are not."
"But six of them agreed to lower their protein intake," Fontana explains, "and after three weeks their circulating IGF-1 declined dramatically."
http://www.eurekalert.org/pub_releases/2008-09/wuso-rnd092408.php
Enbart protein som höjer IGF-1?
Kosten skulle väl bestå av ägg och kött och mjölkprodukter från gräsbetande djur, mycket fisk och kompletterat med färska grönsaker och bär. I all enkelhet, vällagat och gärna närproducerat och ekologiskt odlat. Primärt animaliebaserat och vegetabilier som komplement.
Måltiderna äts i gott sällskap och livet i övrigt innehåller en del träning med samma sak där. Kul och i gott sällskap. Vissa "måsten" i livet tror jag behövs men i utopin har man i alla fall kontroll över dom så utmaningarna ger en positiv stress, inte en negativ.
Håller i princip med. Framför allt ska man lyssna till kroppen och inte vara för hård mot sig själv. Där har jag fortfarande mycket att lära...
För vissa kan det vara förvirrande att höra att maten SKA vara ekologisk och naturlig. Helt klart sitter hälsan lika mycket i huvud som i kropp. Om det innebär mindre besvär (exv. praktiskt el. psykologiskt) att sällan äta ekologiskt och naturligt bör man givetvis äta mindre naturligt för att underlätta för sig.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.