Stå ut med vardaglig smärta? Tell me how.

[xarizma]

Hur lär vi oss att stå ut med vardaglig smärta? Kan lägga till orden ''sorg'' , ''besvikelse'' också. Dessa saker är ju egentligen saker som man aldrig kan få bort ur sitt liv helt - det är helt enkelt en del utav livet. Vi kan ju bara jobba för att försöka dämpa dessa grejer.

De enda jag kommer på är att man kan försöka göra saker som man mår bra utav. Men det kommer inte jag så värst långt med.


Vore awesome om folk med erfarenhet utav de här delar med sig..


Stay cool people!

[von huff]

Styrketräningen ger mig iaf nåt annat att tänka på.Ofta känns det som att allting suger, försöker hitta på nåt att göra då.Sen beror det ju på hurdana motgångar man har.Får man t.ex inte ett jobb så är man nere några dagar som mest men man måste lära sig att se helheten och kämpa.Det som jag har bestämt för att inte göra är att ta till alkohol och droger i sådana situationer.Personligen tror jag ochså att det gäller att finna frid med sig själv och förstå vad som är viktigt och vad man själv vill

[Jockefoten]

Man vänjer sig. Som med allt annat.

[Bombur]

Sorgen är väl aldrig något man kommer över. Man lär sig leva med den tills den blir en del av en själv, och att man sedan inte kan vara utan den. Själv tror jag man nog aldrig kommer över den riktigt, den kommer alltid finnas djupt inom en.

Själv hanterar jag det nog genom att försöka hålla mig sysselsatt, oftast spelar det ingen roll vad det är. Bara jag gör något så brukar det dämpa det lite.

[C.E.J.]

Vad är det för smärtor xarizma?

[Zakath]

Acceptera smärtan, inte kämpa emot den då kampen oftast bara förstärker smärtan i längden.

Mindfulness kan vara ett väldigt bra verktyg tycker jag. Men vilka verktyg som är bäst beror helt på vilken typ av smärta vi talar om.

[xarizma]

Zakath - Att acceptera smärtan är stort, som du säger.

C.E.J - En inre smärta, typ. Om du förstår vad jag menar. Något som sitter i psyket/mentaliteten.

[KlopFer]

Xarizma, känns som det finns en röd tråd om man kollar dina tidigare trådar. Kanske ska gå och prata med någon?

http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=148809
http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=145730
http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=141758
http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=141120

http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=148322

[Rahf]

Man slutar lägga tankekraft på det. Finns aldrig någon mening att tänka på saker som man KUNDE ha gjort eller BORDE ha gjort. Det finns heller ingen mening att lägga energi på att drömma hur saker kan vara, eller hur saker kan spela ut sig i vissa situationer. Det blir ändå så gott som aldrig så som man tror det kommer bli.

Detta problem är typiskt skandinaver/svenskar. Man tänker för mycket.

[coxie]

Viljestyrka/halvfulla glaset tänk.

Ta hjälp av sjukvården i god tid är en annan lösning, sedan om det rör sig om samtal i någon form eller medicinering är ett beslut som du och läkaren tar.

[Sparven från Minsk]

Man måste stå ut med det, vad kan man annars göra?

[C.E.J.]

xarizma: Vet inte precis vad du menar men kan väl gissa. Håller med "Sparven från Minsk" helt enkelt.

[Mental]

Jag kör på en indelning av det som ger mig stress eller ångest. Det fins fyra kategorier som saker kan hamna i, och fyra åtgärder.

Viktigt
Greppbart: "Fixa"
Ogreppbart: "Acceptera"
Oviktigt
Greppbart: "Eliminera"
Ogreppbart: "Ignorera"

Greppbara är saker som du själv kan påverka och styra, Ogreppbara är det motsatta.

[Albatross]

Den dagen jag insåg att jag var en obetydlig insekt i universums maskineri släppte det mesta. Känner ingen press när jag ändå vet att jag endast är satt här för att så småningom avlida. Allt annat är ju bonus liksom.