Visa fullständig version : Tränar era föräldrar?
Kom att tänka på att inte mina gör det, senaste jag kan minnas är att vi åkte längdskidor när jag var ca 8 år kanske.
Promenader med hunden, fisketurer, bärplockning, gräsklippning, tills för kanske 10 år sedan ngn cykeltur.. det är allt jag kan komma på. Visserligen träning det med, men inte så puls el styrkehöjande utan mer vardagsliv.
Så min fråga är om era föräldrar ägnar sig åt någon träning utöver vad som kan räknas som vardagsmotion på sin höjd?
Grottmannen
2010-06-07, 19:43
Morsan tränar på samma gym som jag, farsan vet jag inte eftersom jag inte har kontakt med honom.
Morsan tränar på samma gym som jag, farsan vet jag inte eftersom jag inte har kontakt med honom.
What he said!
Min mor tränar 4-5 pass i veckan på friskis, mest skivstång och någon form av box. Ibland dubbla pass efter varandra så hon är en liten krut dam.
Min far lever under villfarelsen att gå ut med hunden och de få lyft han gör genom jobbet räcker, sen har han ont i ryggen och axlarna
båda tränar
samma gym som mig sj
eternallord
2010-06-07, 19:46
Pappa tränade hockey och fotboll back in the days. Inget numera.
delta_mats
2010-06-07, 19:46
Farsan tränade hela livet. Mor tränade inte.
Morsan tränar på gym i perioder, och bägge promenerar och cyklar rätt mycket, men det skulle jag knappt kalla träning. Jag minns att morsan gick på friskis i slutet på åttiotalet, och farsan har väl inte tränat sedan han slutade spela fotboll för ca 35 år sedan.
Just nu tränar farsan sporadiskt. Morsan är på gympa några gånger i veckan.
Innan farsan blev pensionär cyklade han dock till och från jobbet varenda dag (ca 5-6 mil tur och retur)
Pappa tränar.
Mamma har lagt av, hon har någon slags frusen axel...inflammerad ledkapsel typ :(
Pappi har spelat fotboll på elitamatörnivå. Typ. Nu fjantar han på gymmet ibland.
Både mor och far tränar på samma gymkedja som jag själv. Båda löptränar också. Farsan cyklar en del.
Mamma tränar inte pga cancer + diskbråck och muskelsjukdom MEN hon har varit en helvetisk aktiv simmare i min ålder 20år, och va duktig. Jag e grymt svartsjuk på hennes avder och benmuskler!!! hade hon inte haft problem å spänna så skulle jag ta kort å visa.
Annars ehon ute med våra två rottweilers 3ggr om dagen, i skog & mark så motion får hon allt :)
Oj, vad det hålls igång! Skoj! :hbang:
Kanske bidragande orsak till att man "föds" in i idrottande själv?
Personligen har jag inte varit med i ngn förening, lagsport el liknande. Hängde på kompisar som tränade längdskidor ngn termin, men mina föräldrar har aldrig haft ngt intresse av sport, kan känna att de missat nåt kul. Nåt infall gjorde att jag började jogga på mellanstadiet, infall på högstadiet = simning, sen blev det aerobics, numera gym och lite gympa och spinning. Idel individuella sporter mao! (Haft inaktiv period på ett par år, men gillade inte). Kom att fundera lite nu på att det kanske var tur, annars hade det kanske inte blitt nåt öht.
Följdfråga: Ni som tränar och har idrottande föräldrar, har de på ngt sätt lockat med er när ni var yngre? Uppmuntrat, el pressat, el vad? *popcorn*
eternallord
2010-06-07, 20:12
Följdfråga: Ni som tränar och har idrottande föräldrar, har de på ngt sätt lockat med er när ni var yngre? Uppmuntrat, el pressat, el vad? *popcorn*
Pappa pressade, intresset för allt han ville (fotboll, hockey) försvann, jag blev fet, och gick sen ner i vikt när den egna motivationen kom och började tävla i kampsport istället på senare år.
Eddie Vedder
2010-06-07, 20:26
Mamma tränar lite Easy-line och något annat pass.
Farsan tränar hårdare än de allra flesta på Kolo. Han ligger väl på 6-7 pass per vecka varav tre stycken är riktigt högintensiv styrketräning (typ bara supersettande och massa utfall, frivändningar och galenskap :D) plus kanske 40-50 km löpning.
Så han ligger på en högre nivå än mig utan tvekan.
Morsan har alltid hållit igång med något "hålla sig i form/gå ner i vikt" hyss, det har varierat från om hon tyckt att simma, gå, jogga, gå på gym eller några andra saker varit bra för syftet.
Farsan tränade judo och tyngdlyftning när han var ung men slutade med det tyvärr kring sin skilsmässa från sin första fru. Han hade brunt bälte i judon och när jag frågade honom om vad han hade lyft för siffror så var det några riktigt bra lyft, annars snackar han aldrig om det där. Under hela min livstid har han varit inaktiv vid sidan av jakten och varit överviktig, men nyligen så har han haft en riktigt framgångsrik kamp med vikten och gått ner en massa kilon. Som kuriosa använde tydligen svenska försvarsmakten kettlebells på 60 talet då han hade använt såna när han låg som kustjägare då och han tyckte det var riktigt grym träning.
Morsan har aldrig idrottat
Farsan har hålit på med fotboll, diskus, boxning och catchbrottning på ganska hög nivå + en hel del på gymmet. Han var storleksmässigt ungefär som jag fast en decimeter längre. Han lade av helt för ca 25 år sedan
mina föräldrar har aldrig pressat mig att idrotta
Hela familjen tillhör den fruktade orienteringssekten.
MojjMojj
2010-06-07, 20:37
Morsan tränar på Gym några gånger i veckan samt cyklar till och från sitt jobb.
Farsan är Karate-tränare för Nacka karate-klubb så han tränar på ganska rejält.
Nej, ingen av dem. Det är ju nästan värre än att kolla på Allsång På Skansen.
Min far körde några månader i sin ungdom Arne Tammers ge mig en kvart om dagen, men blev tvingad att sluta av farmor som tyckte att han blev för stor... så tippar att han slutade i slutet av 50 talet eller början på 60 talet
Jodå, de tränar båda två. Pappa styrke- och konditionstränar fem gånger i veckan. Min mamma tränar väl ca tre gånger i veckan på gym och tar långpromenader resten av dagarna.
De träffades ju på gymmet på 80-talet så man kan nog säga att jag är infödd i styrkeidrottandet.:D
MojjMojj
2010-06-07, 20:47
PS. Nej, aldrig någon press att träna från föräldrarnas sida. Jag och brorsan pressade varandra ist, på ett bra sätt.
Mamma går på friskis och svettis, Pappa spelar en del golf. Han körde även hockey tills han var runt 20 år.
Pappa hobbylyfter lite för att hålla igång.
Pappa spelade fotboll när han var yngre, sedan började han lyfta lite skrot. Nu tränar han dock väldigt sporadiskt, kanske en gång varannan vecka. Mamma har jag fått att börja köra cardio och äta mycket protein/fett vilket är kul att man slipper äta så helt själv. :)
wintersnowdrift
2010-06-07, 21:12
Jag är uppvuxen i en ganska hurtig familj. Både mamma och pappa löptränade en del när jag var yngre. På vintrarna åktes det skidor både utför och på platten och på somrarna åkte vi upp till fjällen och vandrade.
Pappa är den som varit mest aktiv och dragit med övriga familjen i sina intressen (typiskt män kanske?). Han cyklade Vätternrundan för första gången 2001 och var definitivt anledningen till att jag började cykla. En familjetradition har t.ex. blivit Siljan Runt som är ett motionslopp på cykel (12 eller 16 mil långt), det brukar båda mina föräldrar samt jag och min lillebror köra.
Mamma är väl lite mindre "extrem" och gympar, är ute och stavgår och softcore-styrketränar på regelbunden basis. På vintern blir det en del längdskidor men hon är även här främst ute efter mysfaktorn medan pappa kör mer seriöst och har åkt Vasaloppet de senaste fem åren.
Jag började träna relativt sent (i tonåren) och av egen vilja. Mina föräldrar har inte pressat mig på något sätt gällande idrottande. Däremot har de stöttat mig mycket i mina underliga träningsäventyr och även om jag nu försörjer mina intressen själv så fick jag t.ex. min första landsvägscykel av pappa. Jag tror att det är guld värt att få med sig sådant som friluftsliv under uppväxten; min barndoms fjällvandringar är minnen för livet. Att "tvingas" in i en viss sport tror jag däremot inte på, men om föräldrarna är fysiskt aktiva torde sannolikheten att det på något sätt blir en naturlig del av barnets liv öka radikalt.
//Kristin
Virtual1339
2010-06-07, 21:23
Morsan började jogga riktigt hårt på senare dagar, senare dagar för mig. Hon är ju iof bara 40 nu, men runt 35+ började hon.
shadowfire
2010-06-07, 21:24
Nej och de hade nog levt lite längre om de hade tränat åtminstone något.
Pappa pressade, intresset för allt han ville (fotboll, hockey) försvann, jag blev fet, och gick sen ner i vikt när den egna motivationen kom och började tävla i kampsport istället på senare år.
Liknande historia för min del, tror det är rätt vanligt scenario bland oss gymråttor faktiskt. Dock pressade inte min far mig till någon specifik sport, utan bara allmänt att syssla med idrott - vad fick jag välja själv. Men lika omotiverad var jag :D Går liksom inte att tvinga barn att ha roligt
Följdfråga: Ni som tränar och har idrottande föräldrar, har de på ngt sätt lockat med er när ni var yngre? Uppmuntrat, el pressat, el vad? *popcorn*
Mamma tränar på friskis, pass och nån hantel och benpress ibland, tror hon yogar sig lite ibland, spelar golf, går långpromenader, jobbar i trädgården, cyklar till jobbet på sommaren.
Pappa gör typ inget (? vad jag vet iaf)
Mamma gick på friskis även när jag växte upp, och då hängde vi barn alltid med, i början gick jag på barngympan som var samtidigt och när jag blev större var jag med bland de vuxna en stund tills jag tröttnade och gick å badade i bassängen istället (detta var på bosön).
Detta är ett mycket bra träningsminne, för det var bara roligt inblandat, man var aldrig tvungen att vara med, bara uppmuntran, och jag fakking ÄLSKADE barngympan med hinderbanan över plintar och tjockmattor! Och bassängbad om man kände för det, mys i bastun efteråt med mamma också, det var riktigt nice!
Pappa brukade dra ut å cykla en timme på sin landsvägshoj på morgonen före jobbet när det var säsong. När han träffade sin nya fru blev det dock mindre av den varan, hon blev sur för att hon vaknade när han gick upp så tidigt :D :(
Under min uppväxt fjällvandrades det (hatar det nuförtiden), spelade även golf (la av sen, genomtrist ju), sprang lidingöloppet några gånger (jag hatar konditionsträning nowadays..).
Jag har fan fått men av de där aktiviteterna nu när jag tänker efter :D Det enda som jag prackades på och som fortfarande är kul är skidåkning.
Ägnade mig åt andra aktiviteter helt självvaldt och utövades bara för mitt glada nöjes skull, så dessa har jag inga problem med, de har snarare lagt grunden till min träning idag så det är jag glad för =)
Jag tror att det är guld värt att få med sig sådant som friluftsliv under uppväxten; min barndoms fjällvandringar är minnen för livet. Att "tvingas" in i en viss sport tror jag däremot inte på, men om föräldrarna är fysiskt aktiva torde sannolikheten att det på något sätt blir en naturlig del av barnets liv öka radikalt.
//Kristin
sant. Jag hatar att fjällvandra, har ingen som helst lust att fånga vatten med nån ful kåsa ur nån jävla bäck, lol :D sätter inte min fot i fjällen om där inte är ett par skidor och snö emellan :P
Och står jag då uppe på åreskutan redo att åka utför väntar jag bara uttråkat på idioterna som ska titta på utsikten först. Who cares, kan vi åka nån gång? :P (fan va bittert det lät, men seriöst, jag vill inte höra en endaste gång till "men titta på utsikten, visst är det fiiiiiiint!!!1")
chrilledude
2010-06-08, 00:42
Farsan cyklar till och från jobbet (långt) när det är varmt. Sen yogar(stavning?) båda, men det räknas kanske inte. :)
clinteastwood
2010-06-08, 00:57
Jag är starkare än min bowlingpappa!
Min mamma blev inspirerad av min och mina broders traning sa hon borjade for nan manad sen. For nan vecka sen drog hon 3x90 i mark med fin teknik och det vid en alder av 48 :D Jag ar stolt over henne, hon kommer ta 100+ snart i mark :)
Pappa brukade skryta om hur stark han var nar han var ung da han kunde banka typ 90 kilo. Nu skryter han inte lika mycket langre :D Han tranar yoga nu for tiden.
Tompisch
2010-06-08, 01:22
Farsan har väl försökt köra lite gym/konditions träning dock blivit mindre av det och mer grej med huset. Cyklar dock till jobbet ibland!
bertbert
2010-06-08, 05:31
Inte för fem öre! :-(
Nix. Mor har varit på gym/spinning en sväng, en gång i tiden. Far på liknande. Nu sitter dom på sina gårdar och steker hela dagarna.
Far cyklar rätt aktivt, både mtb och lvg.. najs om man vill cykla på nåt annat än sina egna cyklar :P :)
Enligt rykten så tränade mina föräldrar sporadiskt innan jag föddes dvs innan de var 21 men det är ingenting jag direkt upplevt under mina levnadsår. Pappa kanske har sprungit en handfull gånger och varit på gym kanske en period runt ett halvår under hela min livstid. Min mamma har inte tränat någonting alls. Det enda som de tar sig för ibland är att gå en promenad eller fixa i trädgården.
Det är väldigt hemskt egentligen och har fungerat som bränsle för mig i min träning, jag vill ju inte hamna i deras sits med övervikt och dåliga kroppar som inte orkar göra någonting fysiskt utan att få ont. Nu är de tjurskalliga och ångerfulla samtidigt men kontentatn är att de vet att de borde träna men de anser sig vara för gamla för att börja vilket ju är skitsnack, de är 55 och har all tid i världen...
shadowfire
2010-06-08, 09:08
Enligt rykten så tränade mina föräldrar sporadiskt innan jag föddes dvs innan de var 21 men det är ingenting jag direkt upplevt under mina levnadsår. Pappa kanske har sprungit en handfull gånger och varit på gym kanske en period runt ett halvår under hela min livstid. Min mamma har inte tränat någonting alls. Det enda som de tar sig för ibland är att gå en promenad eller fixa i trädgården.
Det är väldigt hemskt egentligen och har fungerat som bränsle för mig i min träning, jag vill ju inte hamna i deras sits med övervikt och dåliga kroppar som inte orkar göra någonting fysiskt utan att få ont. Nu är de tjurskalliga och ångerfulla samtidigt men kontentatn är att de vet att de borde träna men de anser sig vara för gamla för att börja vilket ju är skitsnack, de är 55 och har all tid i världen...
Så är det för min del också.
Jag vet ju inte med säkerhet, men jag inbillar mig att om de hade tränat/motionerat åtminstone lite så hade jag haft dem kvar i livet fortfarande, särskilt farsan. Istället lade pumpen av på 65-årsdagen.
Jag ser det också som en bränslekälla till min egen träning, jag vill hedra mina döda släktingar genom att ha en god hälsa och ändå ha ett gott levene och om jag nu inte blir påkörd eller får ett stenblock i huvudet så ska jag bannemig bli lastgammal också.
Mina föräldrar var aktiva som unga. Farsan var väldigt involverad i Basket. Sen har både han och mamma trappat ner sakta men säkert. Idag blir det mest promenader.
MIn farbror var väldigt aktiv och dog ändå ung som 58-åring pga hjärtat så att träna är ingen garanti men troligtvis ökar man sina chanser till ett längre liv. Däremot tror jag framför allt livskvalitén i livet ökar och det är väl den stösta vinsten.
Jag tycker det hade varit skitkul att få träna ihop med sina föräldrar, dra ut och cykla eller gå på gymmet men det känns väldigt avlägset. Försöker istället få upp ögonen för träning hos mina barn. Chins/parkour etc verkar väldigt uppskattat redan i tidig ålder. :)
Det vore trist att få en diagnos som skulle kunna undvikas genom att röra på sig lite i vardagen. har ju själv haft ett uppehåll nu men är på väg tillbaka till träningen.
Scratch89
2010-06-08, 09:16
Min far styrketränar.
Min far styrketränar.
Vem är starkast då? Du eller han? Han är väl inte så gammal?
Farsan 64 år tränar cykling, löpning, skidåkning och lite styrka, hans kropp fungerar alldeles utmärkt trots att han fortfarande stressar och jobbar alldeles för mycket. Morsan 62 år har aldrig tränat något och har problem med knät och lite allt möjligt.
Scratch89
2010-06-08, 09:34
Vem är starkast då? Du eller han? Han är väl inte så gammal?
Jag är starkast. :D
Han är fortfarande starkare eller lika stark i axlarna och armarna, men det tror jag beror på att han har jobbat fysiskt hela sitt liv. Han har inga problem (eller hade iaf inte, tills för ett år sedan) att hantelcurla 25:orna och pressa med 50-60 kg bakom nacken. Sen är han rätt svag i andra grejer. Han har nästan aldrig kört knäböj eller marklyft så det går inte att jämföra där.
Mamma har så länge jag kan minnas tränat, och det har vart cykling,löpning och allt möjligt. Pappa tränar inte vad jag vet så mycket längre. Men han var en duktigt hockeyspelare när han var yngre och han spelade även fotboll. Han har dock testat på väldigt mycket på senare år (Han är 52) Och det har varit kajak,gym och massa grejor.
Anledning till att jag började spela hockey och fotboll var pappa, han var även med och tränade laget när jag var yngre, jag älskade att han pappa med som tränare och Jag blev inte helt olik honom på isen när jag blev äldre.
Ironbabe
2010-06-08, 09:46
Min mamma gör inte ett smack mer än promenader med hunden. Dock var hon aktiv som ung och tydligen lovande i friidrott :) (svårt att tro det idag bara)
Min pappa är i himlen och om han idrottar där vet jag inte men jag vet att han inte gjorde det medans han var här på jorden.
Jag är den enda på en syskonskara av sex som idrottar. De andra höll väl på med idrotten i skolan men thats alles. Jag gissar att jag fick all idrottslusta istället och därför fortfarande håller på och tycker det är roligt! Mina föräldrar var aldrig och tittade på mig när jag tävlade och jag minns inte om de var särskilt uppmuntrande heller. De hade väl inte tid och ork när de hade så många barn. Men det hindrade inte mig iaf :D
filmjölk
2010-06-08, 10:06
Min mor är i himlen sen 16 år tillbaks och var cancersjuk länge så hon orkade inte träna.
Min far är rätt fysiskt aktiv, han är född 1945, nybliven pensionär. Han styrketränar c:a 2 ibland 3 pass i veckan (Bara överkropp, han är världens äldsta discobyggare) samt dansar bugg (det är nog mest för att få tafsa lite), och kör ibland bodypump (det är nog mest för att det är hiskeligt många snygga tjejer på de passen)
farsan är i rätt god fysisk form, han är ingen "senig gammal gubbe som jobbat hårt med kroppen" utan en "ren" träningsprodukt (Han är inte "ren" fö, han får testosteroninjektioner (lagligt pga låga nivåer) och äter lite extra undestor i perioder mellan kontroller). Han började träna vid 55 års ålder, är 175cm lång, väger 80kg, inte deffad men med platt mage, orkar c.a 10 chins, tar 105kg i bänk, kan nog köra minst 30 strikta armhävningar på raken, bicepscurlar med 22kgs hantlar.
Anton Fräs
2010-06-08, 10:17
Ingen av mina föräldrar tränar. Båda är överviktiga, även om min mor tappat ca. 30-35 kg de senaste 2 åren. Pappa väger väl kanske 140kg och har inget intresse av att gå ner vilket är lite synd..
fiskebulle
2010-06-08, 10:28
Mina föräldrar (55 & 51) har båda varit väldigt aktiva i yngre dagar. Farsan har tränat judo och sport jiu-jitsu, och sedan har det varit kroppsarbete sedan 14 års ålder. Han är ruskigt grov faktiskt. Han har en ölkagge nu förtiden dock, men vi har faktiskt bestämt oss för att gå ner lite i vikt, han väger nog in på ca. 105kg på 189cm. Nu för tiden så går han och jagar ganska mycket, hans förkärlek för mat är dock det som hindrar honom från att tappa kilon. Åker en hel del skidor också, föredetta tävlingsåkare.
Morsan brukade orientera till hon skaffade barn, hon hade en väldigt aktiv ungdom i och med att hon är uppvuxen på ett lantbruk. Nu för tiden så går hon sporadiskt på ett Nautilus-gym och promenerar ibland, på vintern åker hon mycket längdskidor. Hon strävar också för att tappa vikt.
Mina föräldrar har nog alltid pushat mig att vara aktiv, de har aldrig gillat att jag spenderar mycket tid framför skärmen. Det var aldrig någon specifik sport, faktum är jag började träna judo utan att jag ens visste att farsan hade tränat på samma klubb, fast 30 år tidigare. Sedan har det alltid varit mycket skidåkning med familjen, vilket jag alltid har älskat. Så i det stora hela så har mina föräldrar kanske påverkat mig mer än jag tror, fast ändå inte så mycket.
Der Kaiser
2010-06-08, 11:46
Båda har tränat och vati håller fortfarande på. Mutti tog 60-65 i bänkpress minns jag, inte alls illa för en smal dam i sina bästa år. Även Stiefvater tränar och han tävlar också i SL.
Vati pressade mig till idrott. Jag har hållt på med fridykning, fotboll, handboll, bandy, pingis, brottning. Fridykningen var det enda jag valde själv och det enda jag höll på med längre än 1 år.
Jag har hållt på med fridykning, fotboll, handboll, bandy, pingis, brottning. Fridykningen var det enda jag valde själv och det enda jag höll på med längre än 1 år.
Just detta borde alla läsa en gång till då många föräldrar pushar sina barn för hårt i fel riktning.
Utöver lite cykling och gympa så är farsan ganska inaktiv. Samma sak med moder. Så nej, de tränar inte i någon större utsträckning.
Nänä. De e dock inte överviktiga, de promenerar/cyklar en del osv.
Jag har hållt på med fridykning, fotboll, handboll, bandy, pingis, brottning. Fridykningen var det enda jag valde själv och det enda jag höll på med längre än 1 år.Just detta borde alla läsa en gång till då många föräldrar pushar sina barn för hårt i fel riktning.
exakt!
Själv ogillar jag de flesta aktiviteter som föräldrarna ville att vi skulle göra, det enda som funkade för mig var det jag valde själv och att hänga med mamma till friskis.
Anledningen till att jag gillade just det tror jag var att vi hade sån gemenskap och så mysigt tillsammans, det var liksom inte bara fokus på att "träna för det är nyttigt", utan lika mycket att få umgås med varandra!
Jag å syrran brukade leka med schampoolödder i duscharna och sen satt vi en stund med mamma i bastun och pratade och hon lyssnade intresserat på vad vi hade gjort på barnjympan eller vilka stora badbomber vi gjorde i bassängen, och när vi var med på vuxengympan var vi aldrig tvungna att vara med hela passet utan bara så länge vi hade lust.
Inte superseriös träning för att bli bäst på nåt, men ändå en av de få grejer som jag inte började avsky, och kanske lade det grunden till ett i allmänhet aktivt liv?
Båda har alltid gillat långa promenader. Sen de skaffade hund har det blivit mycket regelbundet (minst en 60+min per dag). Det har nog smittat av sig för jag ser promenader som avkoppling och uppskattar löpfria dagar för då har jag tid att gå en långpromenad. Båda är dock för feta, vilket jag varit stora delar av mitt liv också.
Kul inlägg i tråden!
Vet inte om det har med bristande träningsintresse i familjen, men har alltid varit osäker i träningssammanhang. Tex när det var friidrottsdagar, skidåkning, skridskoåkning, simning etc = alltid magont. Från det att vi fick veta att vi skulle iväg tills dess att det var över.
Dessutom hade jag sportaffärsfobi! :D Gå in i en sån var ungefär som jag kan tänka mig folk som är rädda att tala inför folk känner. Hjärtat dunkade, svettades, torr i munnen (tex om man var på stan och ngn kompis ville gå in där).
Så det är ju märkligt att jag sedan mellanstadiet letat upp träning, ofta i smyg. Tex så kom min gympalärare "på mig" när jag joggade i skogen och det tyckte jag var höjden av pinsamhet. Visste ingen annan 11åring som gjorde sånt, mina kompisar red, spelade fotboll etc. När jag var yngre än så var jag tyvärr lite rund och fick för mig att "fettet gungade" om jag rörde mig för fort. Så försökte röra mig så stillsamt som möjligt, sprang el joggade aldrig om det så kom en störtskur el bussen var tidig el likn. Tragiskt ju! :(
Visstja, när jag var ungefär 22-23 brukade jag ensam åka och vandra också! Haha, hade alltid varit avis på kompisar som fick åka med sina föräldrar på såna grejer, som vuxen kom jag på "kan själv"! :D
Min son verkar precis som jag lite prestationskygg, vi rör bara på oss för att det är roligt, han tycker om att bära saker för att känna sig stark och att springa jättefort för att.. tja, det går fort, int vet jag! Och dansa, alltid kul ju. Men barngympa har vi testat, gillades inte. Däremot smyger jag nog in lite "va skönt det är i kroppen nu när vi sprungit" osv för att han ska förknippa det lite pavlovskt. :em:
Wille005
2010-06-08, 12:54
Japp, båda. Farsan har sprungit maran 9 ggr, varav senast nu Sthlm Marathon.
Däremot smyger jag nog in lite "va skönt det är i kroppen nu när vi sprungit" osv för att han ska förknippa det lite pavlovskt. :em:
Hehe :D akta dig så han inte blir som jag med fjällvandring! :D
- Åååå, vilken fin utsikt, tycker du inte det lisa?
- mmm
- det ääääär ju så vackert här va!
- okej. jag är trött, ska vi gå nångång?
- men passa på å titta på utsikten nu när vi gått så långt för att komma hit. titta vad fint! där tex *pekar*... å där e tennforsen
- ok
- tennforsen som e så fin
- ok
*promenerar*
- man kan se tennforsen härifrån också, är det inte underbart, den är så fiiiin, åååå tennforsen
- (*grr27*)
- är du sur nu? passa på å njut istället av det vackra landskapet!
FFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hehe : D akta dig så han inte blir som jag med fjällvandring! :D
- Åååå, vilken fin utsikt, tycker du inte det lisa?
- mmm
- det ääääär ju så vackert här va!
- okej. jag är trött, ska vi gå nångång?
- men passa på å titta på utsikten nu när vi gått så långt för att komma hit. titta vad fint! där tex *pekar*... å där e tennforsen
- ok
- tennforsen som e så fin
- ok
*promenerar*
- man kan se tennforsen härifrån också, är det inte underbart, den är så fiiiin, åååå tennforsen
- (*grr27*)
- är du sur nu? passa på å njut istället av det vackra landskapet!
FFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
LOL! :D
Jag skiter dock i utsikten, däremot mer såld på hur det känns i kroppen, men kanske inte ska tjata om det.. ;) Gick bergslagsleden på mina vandringar, det var mest bär som fångade min uppmärksamhet då, och ngn enstaka djur. Ska nog släpa med honom ändå, även om han inte är lika fascinerad som jag av att äta och greja med mat utomhus. För mig är det halva grejen, att bli slut i kroppen och sen fylla på med något - utomhus.. Han vill inte ens grilla på gården *lol* "Kaaan vi inte äta inne i köket mamma?" :D
Ingen av dem håller på eller har hållit på med nåt sorts organiserat eller "seriöst" sportande. Mamma (57) tränar sporadiskt på gym men får väl mest träning av trädgårdsarbete under sommaren. Pappa (62) cyklar, går, åker längdskidor, skridskor; haft fysiskt krävande arbete förut. Mamma är godisråtta och pappa gillar bakelser. Båda är i bra form (mamma runt 21-22 i bmi, pappa 24-25).
jacklemmon
2010-06-08, 16:58
Mamma går på Friskis, pappa cyklar.
Nope, aldrig.
Däremot är min far ett genetiskt freak som blev stor som ett hus i sin prime. Dock var det kanske inte så konstigt då han var byggnadsarbetare och sjöman om vartannat :D
Rockhard
2010-06-08, 17:34
Morsan går på jympa. Farsan var ute och sprang 1989 säger han, men jag tvivlar.
miss_incorrigible
2010-06-08, 20:10
HAHAHAHAHA nej. :)
Nej, de är de tristaste människorna som finns.
Följdfråga: Ni som tränar och har idrottande föräldrar, har de på ngt sätt lockat med er när ni var yngre? Uppmuntrat, el pressat, el vad? *popcorn*
Mamma har alltid ställt upp för mig, i mina 7år inom friidrott som kastare så hjälpte hon till i gymmet, pressade och puschade, fick ta emot många explosiva kast med tunga medecinbollar ( rädd för å skada henne ännu mer? :Virro) osv. Senaste 3åren så har det tyvärr varit mindre, hon fanns hos mig vid ungdoms SM i styrkelyft men jag e ju 20år nu så klarar mig själv
wintersnowdrift
2010-06-08, 20:44
Anledningen till att jag gillade just det tror jag var att vi hade sån gemenskap och så mysigt tillsammans, det var liksom inte bara fokus på att "träna för det är nyttigt", utan lika mycket att få umgås med varandra!
Precis sådär uppfattade jag fjällvandring :D. Lustigt hur olika man kan vara. Jag minns dock inte att någon försökte pracka på mig hur fin utsikten var (kanske är det just därför jag inte avskyr det idag utan snarare själv är en sådan som kan gå upp för ett hur högt och oländigt berg som helst bara för att få se just utsikten ;)). Min uppfattning om fjällvandring var att det var mysigt att ligga i tältet och lyssna på regnet som smattrade mot duken, att dricka vatten i kåsa direkt ur bäckarna och att sitta på en sten i solen och äta choklad under pauserna. Antar att det är liknande dina Friskis&Svettis-minnen: otvunget och lekfullt.
//Kristin
Edit: Helt OT men här är en bild från en fjällvandring, jag kanske var 6-7 år? Glad trots att det blåser snålt :).
http://i3.photobucket.com/albums/y82/wintersnowdrift/Kristinpfjllet2.jpg
Min mor 46 tränar på gym 3ggr i veckan, imponerande. Det började ni i våras med att hon skämtsamt frågade om hon fick följa med till gymmet och om det kändes okej för mig, att man inte skulle skämmas. Det gör jag absolut inte.
Hon är börjar bli riktigt duktig och är inte alls rädd för att ta i. Mor har under min barndom alltid uppmuntrat idrottande. Hon har alltid ställt upp för mig genom att köra mig till träningar och tävlingar i de olika aktiviteterna jag hade som barn.
:thumbup: för uppmuntrande och tränande föräldrar.
Farsan cyklar och har efter dryga 30 års hårt jordbruksarbete och grötätande en ganska stabil fysik för att vara 60, men generna för enorma underarmar och händer verkar inte ha smittat av sig på mig :( Morsan påtar i trädgården och går hundpromenader.
Farsan körde lite Judo tillsammans med mig ett tag.
Löpt har vi också gjort ihop.
Morsan? Tror hon gick på gym 1månad för 20år sen ca :D
Farsan har slutat träna levern. Fy fan vad skönt det är!
Båda två är hälsosamt fysiskt aktiva. Morsan mer så.
Intressant tråd men man skall nog akta sig för att dra några slutsatser av hur det ser ut generellt. Vi måste ju komma ihåg att alla vi som skriver i denna tråden är rejält träningsintresserade, så till den grad att vi till och med diskuterar det dagarna i ända här på Kolozzeum. :)
Läser man här får man intrycket av generationen före oss överlag tränade/tränar oerhört mycket mindre, vi kanske dock inte är rätt personer att sätta upp vilken mängd träning som kan anses som en lämplig dos. För de allra flesta är 2-3 timmars lugn träning i veckan mer än tillräckligt för ett hälsosamt liv.
Det verkar dock generellt som att många av de föräldrar som tidigare tränat på en relativt hög nivå generellt tar det lugnare när åldern faller på, vad beror det på? Brist på motovation, orken tryter, de kan inte längre utöva den specifika idrotten?
Det känns som att i dagens samhälle har det kommit fram fler och fler träningsformer som skulle kunna passa såväl gammal som ung så jag tror att de som idag tränar frekvent i större utsträckning kommer fortsätta att göra det i någon form även upp i åldrarna.
Sedan tror jag att våra föräldrar överlag när de var yngre rörde sig mer och åt mindre skit vilket gjorde att de levde hälsosammar än dagens generation. Det är alltid lika fascinerande at tse filmer från 70-80-talen där såväl skådisar som statister överlag är pinnsmala med dagens mått mätt, avsaknad av både muskler och fett. Kul också när någon med dåtidens mått ansågs fet eller rundlagd, denna person i dagens samhälle skulle troligtvis anses vara helt normal, eller till och med smal.
Våra referenser har ändrats och jag tror att våra föräldrar mer är av typen, -Nej, jag tränar ingenting men det är ju klart, jagcyklar 4mil till och från jobb varje dag där jag sedan jobbar fysiskt. Sedan går jag ju långa promenader med hunden och spelar tennis någon gång i veckan. Sedan har vi ju Golfen och olika lekar med barnen. Vår generation är nog mer av typen att tränar vi inte så sitter vi på en stol dagarna i ända och tar hiss/rulltrappa när chansen finns. Cykeln används enbart om bilen är sönder och knappt ens det.
Nu generaliserar jag hejvilt och syftar inte på Kolozzeumfolk då vi oftast är hyffsat aktiva men om man tittar på folk överlag.
Det som däremot är helt uppenbar är att det finns en stor mängd folk idag som är rejält vältränade med muskler och hyffsad definition. Fördelningen har ändrats rejält till att en gång i tiden varit en hyffsad normalfördelning med många som var medel och ett fåtal som var antingen grymt vältränade eller direkt ohälsosamt otränade till att som idag få en mer utsmetad kurva med en salig blanding av allt. Det krävs idag oerhört mycket mer för att sticka ut på något håll. En kille på 140kg fett är inget som folk vänder sig om och pekar på stan för.
Pappa har en träningscykel som används lite slentrianmässigt, mamma tränar inget men cyklar ToR till jobbet, året runt, blir 2,5 mil/dag, hon har mycket bättre kondis än mina kompisar som inte tränar regelbundet.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.