Visa fullständig version : Jag har fel och vet om det
.. men fortsätter tycka fel. Min hjärna vet svaret, men "jaget" + känslor envisas med "fel" svar. Vad kan man kalla det? Finns det ngt fenomen som beskriver detta? *popcorn*
Skillnaden mellan att vara envis och obstinat är att det ena kommer av en stark vilja och det andra av en stark motvilja
.. men fortsätter tycka fel. Min hjärna vet svaret, men "jaget" + känslor envisas med "fel" svar. Vad kan man kalla det? Finns det ngt fenomen som beskriver detta? *popcorn*
Fenomenet kallas Lex Trummistråden. Du kan ju skapa en Facebookgrupp tillsammans med Bärs.
Det är väl det som, jag iaf, skulle kalla just känslor... Hjärnan säger något, men kroppen något helt annat.
(inte för att hjärnan inte är en del av kroppen men men..)
.. men fortsätter tycka fel. Min hjärna vet svaret, men "jaget" + känslor envisas med "fel" svar. Vad kan man kalla det? Finns det ngt fenomen som beskriver detta? *popcorn*
Irrationalitet. Väldigt vanligt hos känslomänniskor, och otroligt irriterande för oss som försöker vara rationella.
EDIT: Att ni är det alltså.
bertbert
2010-06-05, 08:15
Fenomenet kallas Lex Trummistråden. Du kan ju skapa en Facebookgrupp tillsammans med Bärs.
:laugh:
Ok, men vilket är det man är då? Hjärnan el magkänslan?
Några ex:
- En person har dömts för något och avtjänat sitt straff. Lever sedan lycklig. Jag tycker intellektuellt att det är rätt, men något förlegat barnsligt i mig tycker att personen inte har rätt att gå omkring och vara sådär lycklig, andra kanske kämpar sig till lycka och förtjänar den - medans den här personen har gjort motsatsen och får den ändå, no karma what so ever. Stör mig då på att min magkänsla är så snål, men ändå glad att min hjärna är såpass vaken och generös att den kan snacka tillrätta magkänslan.
- Prostitution. Min hjärna hör och förstår logiska argument varför det skulle kunna fungera, men min magkänsla vägrar tro på att det kan komma något annat än negativt att rationellt förklara ett så känslomässigt stört beteende. Då blir jag sur på min moraliska el idialistiska magkänsla, men ändå glad att den inte köper vilket förnuftsargument som helst utan kan se andra dimensioner av en fråga.
- Min magkänsla vill ha glass, min förnuftskänsla förklarar för magen att då får du kalkylera med konsekvenserna med glass, då minns min magkänsla konsekvenser av glass. Att det är gott. Eller att den mår dåligt och växer. Varierar vad jag väljer.
Men känns ju inte alltid som att man väljer - tex fördomar, men då brukar jag trösta mig med att man bara är en simpel människa och för att klara sig behövs de för att skydda en. Men att det är tur att man inte bara är offer för det, utan kan tänka nytt, tänka om.
Eh. Jag tror jag har tappat tråden. :D:em:
Men.. vad ÄR jag i detta? Känslan? Förnuftet? Diplomaten - men den är ju inte så "stark" i sig.. utan lite offer för känslans stryka el styrkan av förnuftets argument. *popcorn*
Sundsarn
2010-06-05, 08:28
"Magkänslan" är ofta en reaktion av hjärnans verksamhet. T ex stressmage, ont i magen när man blir nervös eller pirrande känsla i magen när man blir förälskad.
delta_mats
2010-06-05, 08:45
Det kallas dumtjurig. Man vet att man har fel men vägrar ändra sin åsikt av princip, eftersom man inte accepterar att man kan ha fel.
Ok, men vilket är det man är då? Hjärnan el magkänslan?
Några ex:
- En person har dömts för något och avtjänat sitt straff. Lever sedan lycklig. Jag tycker intellektuellt att det är rätt, men något förlegat barnsligt i mig tycker att personen inte har rätt att gå omkring och vara sådär lycklig, andra kanske kämpar sig till lycka och förtjänar den - medans den här personen har gjort motsatsen och får den ändå, no karma what so ever. Stör mig då på att min magkänsla är så snål, men ändå glad att min hjärna är såpass vaken och generös att den kan snacka tillrätta magkänslan.
- Prostitution. Min hjärna hör och förstår logiska argument varför det skulle kunna fungera, men min magkänsla vägrar tro på att det kan komma något annat än negativt att rationellt förklara ett så känslomässigt stört beteende. Då blir jag sur på min moraliska el idialistiska magkänsla, men ändå glad att den inte köper vilket förnuftsargument som helst utan kan se andra dimensioner av en fråga.
- Min magkänsla vill ha glass, min förnuftskänsla förklarar för magen att då får du kalkylera med konsekvenserna med glass, då minns min magkänsla konsekvenser av glass. Att det är gott. Eller att den mår dåligt och växer. Varierar vad jag väljer.
Men känns ju inte alltid som att man väljer - tex fördomar, men då brukar jag trösta mig med att man bara är en simpel människa och för att klara sig behövs de för att skydda en. Men att det är tur att man inte bara är offer för det, utan kan tänka nytt, tänka om.
Eh. Jag tror jag har tappat tråden. :D:em:
Men.. vad ÄR jag i detta? Känslan? Förnuftet? Diplomaten - men den är ju inte så "stark" i sig.. utan lite offer för känslans stryka el styrkan av förnuftets argument. *popcorn*
Det är du som tar ansvar för dina tankar och val. Jag brukar själv försöka se mig som observatören av mina tankar och känslor.
Doctor Snuggles
2010-06-05, 09:22
Ok, men vilket är det man är då? Hjärnan el magkänslan?
Några ex:
- En person har dömts för något och avtjänat sitt straff. Lever sedan lycklig. Jag tycker intellektuellt att det är rätt, men något förlegat barnsligt i mig tycker att personen inte har rätt att gå omkring och vara sådär lycklig, andra kanske kämpar sig till lycka och förtjänar den - medans den här personen har gjort motsatsen och får den ändå, no karma what so ever. Stör mig då på att min magkänsla är så snål, men ändå glad att min hjärna är såpass vaken och generös att den kan snacka tillrätta magkänslan.
- Prostitution. Min hjärna hör och förstår logiska argument varför det skulle kunna fungera, men min magkänsla vägrar tro på att det kan komma något annat än negativt att rationellt förklara ett så känslomässigt stört beteende. Då blir jag sur på min moraliska el idialistiska magkänsla, men ändå glad att den inte köper vilket förnuftsargument som helst utan kan se andra dimensioner av en fråga.
- Min magkänsla vill ha glass, min förnuftskänsla förklarar för magen att då får du kalkylera med konsekvenserna med glass, då minns min magkänsla konsekvenser av glass. Att det är gott. Eller att den mår dåligt och växer. Varierar vad jag väljer.
Men känns ju inte alltid som att man väljer - tex fördomar, men då brukar jag trösta mig med att man bara är en simpel människa och för att klara sig behövs de för att skydda en. Men att det är tur att man inte bara är offer för det, utan kan tänka nytt, tänka om.
Eh. Jag tror jag har tappat tråden. :D:em:
Men.. vad ÄR jag i detta? Känslan? Förnuftet? Diplomaten - men den är ju inte så "stark" i sig.. utan lite offer för känslans stryka el styrkan av förnuftets argument. *popcorn*
Det är mycket enkelt, och det borde du känna till som beteendevetare? :D
Vårt "jag" styrs främst av känslor från de mer primitiva delarna av hjärna genom att dessa är motivatorer för alla våra aktioner/tycken/blabla. Det som du kallar ditt medvetande och kanske "jag" är för utom detta en mycket liten del av hjärnan (det är inte helt klarlagt, det kan vara distribuerat, men grovt sett). Större delen av all processing sker "undermedvetet". Så om det undermedvetna viktar resonemang på andra sätt än ditt rationella medvetande gör, så får du denna klassiska jag-dispyt. Det betyder inte att det ena är bättre eller sämre nödvändigtvis, men det kan göra det svårt att diskutera rationellt. ;)
Man har i studier visat t.ex. att det "undermedvetna" är bättre på att avgöra det bästa utfallet ur ett väldigt komplext scenario, typ "åka till USA för att bo" kontra "köpa en bil", där det enklare är det rationellas uppgift. Minns inte riktigt hur testet var utformat nu, och det handlar förstås om generaliseringar, men jag tror det låg runt 70 mot 30 procent, och vice versa.
När det gäller t.ex. prostitution, så har du (som många andra kvinnor) en inbyggd aversion mot fenomenet som baseras på såpass primala och starka känslor att "din magkänsla" alltid kommer säga motsatsen. Det går att övervinna, fast då måste man nööööta med förnuftet som om en hammare skulle går på en murbyggnad. Finns väl också en massa kognitiva trick man kan göra för att snabbare byta åsikter osv, men man måste ju vilja det också.
Att människor är mer eller mindre "förnuftiga" hör snarast samman med deras barndom (och förstås gener), där de som fick mest beröm och kände sig duktigast/värda utvecklade den rationella skolsidan av sig själva mer, t.ex
Vi är främst kännande människor som tänker istället fö tvärtom och därför kan det ibland yttra sig som att man instinktivt gör något mot bättre vetande eftersom någon känsla (magkänslan?) talar åt oss att göra det.
Känslor och tankar är ännu mer komplext med tanke på att oersonens sinnesstämning förändras. Rent generellt kan man säga att desto mer känslor involverat desto mindre rationellt tänker man och desto större sinnespåverkan har det.
Är man i situationen att känslor och sinnet rtar över alltför mycket kan det vara en fördel att ägna sig åt aktiviteter som kräver stort fokus så att man kopplar av från vardagen. Att gå ut och springa en promenad, pyssla med en hobby etc.
Det är mycket enkelt, och det borde du känna till som beteendevetare? :D
Tss, det är ju när man fördjupar sig som allt blir allt mer flerdimensionellt, hypoteser och forskning kan ju säga en sak om tiden och människan just då och även generellt (bra poänger du tog fram btw!).. meen, som inom alla ämnen blir det ju allt spretigare "det beror på" ju mer man snöar in på det. Har hakat upp mig på "rätt", snacka om ngt som "beror på".. Förnuftet har ju ett antal synpukter på båda håll i de flesta frågor, sen får man väga in hur tunga de argumenten är, och även tillfredställa magkänslan så att den inte känner sig överkörd - för då är det ju inte rätt även om det är det mest rationellt riktiga valet man gör. Ibland har magkänslan lättare att ändra på sig, ibland kan det dyka upp nya infallsvinklar som förkastar el minskar förnuftets väl underbyggda argument. Sällan något är "rätt", helt enkelt.
Kan både vara intressant och bökigt att fundera kring det "mest rätta" att göra, eller om man ska välja att göra lite fel förutsatt att man tror sig veta konsekvenserna av det valet, men då måste man ju också fråga sig om man verkligen kan förutse alla konsekvenser och det kan man ju inte.
Bredare spektra, fler perspektiv osv gör ju det mesta mer nyanserat, även om det ibland vore jäkligt skönt med svart och vitt. Önskar mig lite svart och vitt idag tror jag, mkt grå sörja som snurrar.. :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.