Visa fullständig version : Hjälp, jag hetsäter!
Hej alla.
Jag har under många år lidit av ganska stor övervikt. När jag var 17 år vägde jag som mest. Hela 104kg på mina 180cm. Då påbörjade jag en rejäl viktminskning, och gick på ett år från 104kg ner till ~84kg, och ungefär den vikten har jag pendlat kring tills några månader sedan då jag fyllde 24 år. Då påbörjades en deff (bantning kanske är ett bättre ord, för det var betydligt mer än -500kcal per dag som gäller, till en början låg dagsintaget kring 600-1000 kcal. Nu ligger intaget på ungefär 1700kcal per dag). Idag ligger jag på 72kg och jag börjar bli nöjd med min kroppsform, endast några få kg kvar tills jag är helt nöjd. Men, jag har kommit fram till att jag överäter/hetsäter, och det är otroligt frustrerande!
Så länge jag äter hemma eller äter mina matlådor så är det lugnt, för då har jag full kontroll. Då har jag vägt upp maten ner till minsta gram och jag vet exakt vad jag får i mig. När jag däremot blir bortbjuden på fester, bjudningar och liknande så tappar jag kontrollen totalt. Jag blir överväldigad av all mat på bordet. Först äter jag vanligtvis en stor portion, men efter jag ätit den tallriken känner jag "äh fuck it, nu har jag säkert ätit för mycket, nu har jag ändå förstört dagens intag...". Jag äter inte bara tills jag blir mätt, utan så proppmätt att jag mår illa och helst vill spy. Och så fort jag känner att det finns en gnutta plats i magen för lite mer mat så trycker jag i mig ännu mer. Jag saknar den där gränsen som normala människor har, att de slutar äta när de är mätta. För mig är det MYCKET svårt att sluta äta när jag väl börjat.
Jag har läst lite kring bulimi och känner igen mig. Jag vill verkligen inte kräkas upp maten, men jag har däremot en väldigt stor lust till det. Men som tur är känner jag att om jag skulle kräkas upp maten så har jag misslyckats med mig själv. Däremot straffar jag mig själv dagarna efter genom att äta ytterst lite. Ibland begränsar jag mig till ett kaloriintag på endast 500kcal dagarna efter, och jag tvingar mig själv att motionera till en överdrift för att kompensera min hetsätning.
Jag har tagit upp problemet med min familj och de kom fram till en sak som jag tror kan fungera, nämligen att ungefär en timme innan jag ska bort på fest eller bjudning äter mig mätt på någonting som jag kan kontrollera intaget av, t.ex. morötter eller broccoli eller annat mättande och nyttigt. Förhoppningen är att när jag väl kommer till festen är såpass mätt och ointresserad av maten som serveras att jag bara tar en liten bit, till skillnad från när jag är vrålhungrig och kommer till middagsbjudningar, för då finns det ingen hejd på mig.
Vad tror ni om det? Har ni några andra tips på saker som kan fungera? Jag funderar även på att gå till husläkaren och få en tid till terapeut för min ätstörning.
Någon som haft liknande problem och lyckats tygla störningen på något sätt?
Tack!
/Emil
Ola Wallengren
2010-05-25, 14:45
Hej alla.
Jag funderar på att gå till husläkaren och få en tid till terapeut för min ätstörning.
/Emil
Jag tror det är en bra idé.
prOtotype
2010-05-25, 14:51
Du får tänka på att "äh fuck it, nu har jag säkert ätit för mycket, nu har jag ändå förstört dagens intag..." är helt idiotiskt. Även om du har ätit bra mycket och ligger på ett överskott på 400kcal så är det tre gånger så illa att lägga sig på 1200, om inte ännu värre då det blir svårare för kroppen att kompensera.
Det är ju klassiskt att man (om man vill äta mindre) inte ska ha maten på bordet. Man äter automatiskt mer när man inte behöver resa sig och gå och hämta.
Sen förstår jag om det blir lätt att du stoppar i dig när du sitter bland massa läckerheter. Försök därför äta långsammare. Stanna upp, tugga ordentligt och smaka verkligen på maten (det ger ökad mättnad också) så kanske du inte har tagit dig igenom din första stora portion när alla andra är färdiga. Då finns det inte tid till att fortsätta.
Vet inte hur du känner, men det kan vara så att du behöver jobba på ditt förhållande till mat. Som det ser ut nu finns väl risken att du spårar ur om något i livet kraschar. Håller med Ola på den punkten.
Kan också vara värt att lägga sig på kaloribalans dagen innan och som du säger äta tex grönsaker innan middagen just för att du inte ska ha den där panikhungern.
majak0vskij
2010-05-25, 15:12
finns två typer av bulimi. Den ena innebär sjävrensning aka kräkningar, den andra kompensation som du beskriver. Definivt rätt att söka hjälp
"Däremot straffar jag mig själv dagarna efter genom att äta ytterst lite. Ibland begränsar jag mig till ett kaloriintag på endast 500kcal dagarna efter, och jag tvingar mig själv att motionera till en överdrift för att kompensera min hetsätning."
Gör inte det.
Det är just det som gör att du fortsätter hetsäta. Det leder dig bara runt i en ond cirkel eftersom när du äter för lite dagarna efter så kommer din kropp skrika efter mat och då hetsäter du. Ät alltid tillräckligt, oavsett vad du åt igår. Varför ska du straffa dig själv? Du är det bästa du har och förtjänar bara det bästa.
Lycka till!
Det finns bara ett råd: Sök hjälp.
Att köra ensam-är-stark-grejen här funkar väldigt sällan, och då menar jag verkligen VÄLDIGT sällan. Det är inget att skämmas för; varken att ha ätstörningar eller att söka "psykvård", även om det såklart aldrig är kul att gå till doktorn och säga "hej, jag har ätstörningar, hjälp mig". Du är inte den första och inte den sista, jag garanterar. Ju tidigare man tar tag i den här sortens problem, desto enklare är det, så du har ett bra utgångsläge om du tar det där taget nu och inte om fem år.
Anton Fräs
2010-05-25, 15:41
det finns bara ett råd: sök hjälp.
att köra ensam-är-stark-grejen här funkar väldigt sällan, och då menar jag verkligen vÄldigt sällan.
+1
"Däremot straffar jag mig själv dagarna efter genom att äta ytterst lite. Ibland begränsar jag mig till ett kaloriintag på endast 500kcal dagarna efter, och jag tvingar mig själv att motionera till en överdrift för att kompensera min hetsätning."
Gör inte det.
Det är just det som gör att du fortsätter hetsäta. Det leder dig bara runt i en ond cirkel eftersom när du äter för lite dagarna efter så kommer din kropp skrika efter mat och då hetsäter du. Ät alltid tillräckligt, oavsett vad du åt igår. Varför ska du straffa dig själv? Du är det bästa du har och förtjänar bara det bästa.
Lycka till!
+1
Äter man jättestora portioner till den grad att man är proppmätt och vill spy så vänjer man ju också kroppen vid att alltid äta sådana portioner. Nu är det bara något jag har hört viskats i korridoren så rätta mig om jag har fel, men magsäcken skall ju också antas vidgas (vilket vore naturligt för att få plats med mer mat) när man äter enorma portioner och när du sedan sprider ut måltiderna över dagen på ett lite mindre energibehov så lär väl magen inte längre ha samma uttöjning.
Har suttit i i stort sett samma sits som du (med skillnaden att jag även hetsåt hemma och kompenserade både genom att kräkas, kompenserat matintag och träna som en galning) och håller helt med Tolkia; ensam är inte stark. Sök hjälp! Hade jag inte gjort det vet jag faktiskt inte hur långt "min" bulimi gått och vad den potentiellt kunnat leda till.
hertzman
2010-05-25, 18:02
Det finns bara ett råd: Sök hjälp.
Att köra ensam-är-stark-grejen här funkar väldigt sällan, och då menar jag verkligen VÄLDIGT sällan. Det är inget att skämmas för; varken att ha ätstörningar eller att söka "psykvård", även om det såklart aldrig är kul att gå till doktorn och säga "hej, jag har ätstörningar, hjälp mig". Du är inte den första och inte den sista, jag garanterar. Ju tidigare man tar tag i den här sortens problem, desto enklare är det, så du har ett bra utgångsläge om du tar det där taget nu och inte om fem år.
Klockrent från Tolkia! Låt inte problemen eskalera ännu mer utan sök proffesionell hjälp nu.
Tack så hemskt mycket för alla svar! Uppskattar dem verkligen. Jag ska ta tag i det och ringa läkaren imorgon.
Tack igen!
Anton Fräs
2010-05-25, 21:04
Tack så hemskt mycket för alla svar! Uppskattar dem verkligen. Jag ska ta tag i det och ringa läkaren imorgon.
Tack igen!
Fantastiskt! Jag hoppas och tror att du kommer få den hjälp du behöver! Lycka till!
Tack så hemskt mycket för alla svar! Uppskattar dem verkligen. Jag ska ta tag i det och ringa läkaren imorgon.
Gogogogogo! :hbang:
Det finns bara ett råd: Sök hjälp.
Att köra ensam-är-stark-grejen här funkar väldigt sällan, och då menar jag verkligen VÄLDIGT sällan. Det är inget att skämmas för; varken att ha ätstörningar eller att söka "psykvård", även om det såklart aldrig är kul att gå till doktorn och säga "hej, jag har ätstörningar, hjälp mig". Du är inte den första och inte den sista, jag garanterar. Ju tidigare man tar tag i den här sortens problem, desto enklare är det, så du har ett bra utgångsläge om du tar det där taget nu och inte om fem år.
1++++
Helt rätt där, inte bara när det är ätstörningar, finns många som söker psykvård o.s.v.
Inget konstigt med det. och som sagt, "ensam-är-stark-grejen" funkar väldigt sällan.
Att man har ätstörningar och givetvis ska söka läkare säger jag inte emot. Men vill bara poängtera att du inte är ensam om att överäta (rejält) när man får "för mycket mat" framför sig under en deff.
Jag är extremt dålig på att hejda mig när det finns tex en buffe att haffa i sig, då tänker jag precis som du att "äh, en dag är väl okej" eller "denna dagen är ändå förstörd". Att jag sen dagen efter känner att "ajdå, det va ju inte så jädra rockigt gjort, även om det va min X månaders dag med flickvännen", så kompenseras det med att äta lite mindre dagarna efter för att jämna ut det lite. Iofs handlar det inte om at äta 500kcal per dag men.
Självklart vill man ha mat när man legat på ett underskott så länge! :D
Eddie Vedder
2010-05-26, 14:48
Självklart vill man ha mat när man legat på ett underskott så länge! :D
Tänk efter lite vad du skriver.
Ditt inlägg är på intet sätt "fel" men du bör se upp med att påpeka hur "normalt" ett beteende är eftersom det framgår tydligt att trådskaparen lider av det här och att det ÄR frågan om ett ätstörningsbeteende.
Det är inte alltid en fråga om vad person A och person B gör utan hur de mår när de gör det och hur okontrollerat och ångestfyllt det känns. Du behöver som sagt inte uppleva det som ett problem i ditt liv men i just trådskaparens fall är det frågan om ett beteende som han förhoppningsvis lyckas ta sig ur.
Lycka till Traash!:)
Pineapple
2010-06-12, 01:51
Jag saknar den där gränsen som normala människor har, att de slutar äta när de är mätta. För mig är det MYCKET svårt att sluta äta när jag väl börjat.
Har precis haft en sådan dag och behöver skriva av mig lite. Jag har under det senaste två månaderna "dietat" genom att väga all min mat och hålla stenkoll på kalorierna. Som planerat har jag minskat runt ett kilo i veckan, vill gå ner ytterligare 3-5kg. Har väl haft någon kämpig dag men generellt har jag mått kanon. Vid ungefär tre tillfällen har jag haft "ätardagar" då jag ligger på kaloribalans... men idag (eller hela veckan egentligen) brast det verkligen. Tanken var att mina extrakalorier skulle skulle komma ifrån en tortillas middag... men det blev mycket mer än så *cry* ett par timmar senare lyckades jag trycka i mig massa bröd, nachos och några kakor, bara för att "de fanns där" egentligen. Jag var äckligt mätt i flera timmar men trots det öppnade jag en påse Ahlgrensbilar som försvann på ett par minuter. Det fanns verkligen ingen hejd! *gah!* vet inte vad som hände, mår verkligen skit då jag vet att hamnat på ett överskott. Har legat på kcalminus de fyra senaste dagarna, men inte lika mycket som planerat då jag inte kunnat hålla mig ifrån en del saker. Vet att jag egentligen borde se det här som en vilovecka, men det är svårt när man failat rejält... oroar mig istället för de kommande dagarna.
Anton Fräs
2010-06-12, 05:27
Har precis haft en sådan dag och behöver skriva av mig lite. Jag har under det senaste två månaderna "dietat" genom att väga all min mat och hålla stenkoll på kalorierna. Som planerat har jag minskat runt ett kilo i veckan, vill gå ner ytterligare 3-5kg. Har väl haft någon kämpig dag men generellt har jag mått kanon. Vid ungefär tre tillfällen har jag haft "ätardagar" då jag ligger på kaloribalans... men idag (eller hela veckan egentligen) brast det verkligen. Tanken var att mina extrakalorier skulle skulle komma ifrån en tortillas middag... men det blev mycket mer än så *cry* ett par timmar senare lyckades jag trycka i mig massa bröd, nachos och några kakor, bara för att "de fanns där" egentligen. Jag var äckligt mätt i flera timmar men trots det öppnade jag en påse Ahlgrensbilar som försvann på ett par minuter. Det fanns verkligen ingen hejd! *gah!* vet inte vad som hände, mår verkligen skit då jag vet att hamnat på ett överskott. Har legat på kcalminus de fyra senaste dagarna, men inte lika mycket som planerat då jag inte kunnat hålla mig ifrån en del saker. Vet att jag egentligen borde se det här som en vilovecka, men det är svårt när man failat rejält... oroar mig istället för de kommande dagarna.
Alltså det är inte ovanligt att folk "snear" på diet. Det behöver inte innebära att man har psykiska problem, även om man absolut inte tycker att det är roligt att man vikit från sin plan och att man får en del ångest. Jag tycker att du borde försöka ta avstånd till dieten lite. Ditt liv faller ju inte med dieten, eller hur?
Dessutom kan du tänka så här; Vad är bäst, att nöja sig med att ta en kaka eller några tacos extra och nöja sig trots att man gått emot sin plan (en plan som kanske är för hårt upplagd? eller att äta 15000 extra kcal :)
A guide to flexible dieting har många goda tankar som kan hjälpa en med dietuplägg, har man dock riktiga problem tycker jag man ska söka vård, som alltid.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.