handdator

Visa fullständig version : Rubbad ämnesomsättning?


jimmyboy
2010-04-30, 20:02
Jag har börjat fundera på om jag har rubbad ämnesomsättning då jag har märkt lite problem med min vikt. Kom och tänka på det först nyss att det kan ha någonting med hormoner att göra. Läste lite om hypotyreos och det skulle kunna passa in på mig, är dock osäker då det enda som passar in på symptomen kan vara lite frusenhet och trötthet. Det enda som stämmer in mycket är att jag lätt går upp i vikt.



Lite bakgrundsinfo.
OBS! Uträkningar angående energibehov och liknande lägger jag till i slutet längst ned i posten.

Har sedan barnsben blivit misshandlad rent kostmässigt. Mina föräldrar matade mig med donken en gång i veckan minst, kunde bli fler. Fick även ganska mycket sötsaker. Blev inte bättre med åren. För några år sedan kunde jag dra ner tre liter dricka, ett halvt kilo chips och en del godis på en helg utan problem. Jag vet ju nu att det var helt katastrofalt.

Sedan blev jag lite äldre och kom in i puberteten och allt det där. Jag kommer inte ihåg exakt men jag tror att allt helgätande gick nedåt, men fanns fortfarande kvar. Dock så började jag tappa aptiten helt på morgnarna och ville bara spy när jag gick upp, så ingen frukost blev det. Maten i skolan var hemsk så blev inte mycket av den heller. Så blev typ mellis och/eller middag hemma på kvällen. Detta höll väl på i ett-två år tills jag började ta tag i allt, började träna och så

Gick ett år, åt i alla fall frukost, lunch, middag, kanske någon mellis. Försökte hålla det bra. Gick upp ganska mycket, och det blev ju en del fett, inte så värst mycket muskler, men lite kanske.

Detta var runt åttan, nian. Sommaren mellan nian och gymnasiet hade jag lyckats gå upp en sisådär tre-fyra kilo fett, då kände jag att nej, nu får det fan vara nog och började äta sallad och kött och mindre onyttigheter, nästan inga alls, tog även morgonpromenader. Detta gjorde susen och jag rasade cirkus fem kilo på en månad, dock stagnerade denna viktnedgång fast än jag minskade på maten, visst tänkte jag och lät det gå ett tag.

Sedan började jag gymnasiet och tog jag tag i det riktigt ordentligt. Började på den klassiska sex-mål-om-dagen-yaay och det funkade lite okej. lyckades gå ned kanske två kilo, men sedan stannade det, jag minskade och minskade maten men gick inte ned, stod helt stilla. Räknade inte så mycket kalorier och så då, så tänkte att jag kanske överskattade mitt energibehov.

När det började bli kallt och jobbigt ute kände jag att, äh , vad fan, jag orkar inte försöka gå ned i vikt, jag försöker bygga på lite. Lika lätt som det var sagt gick jag upp ganska många kilon och hamnade på strax över 80 kg. Styrkan gick upp mycket också, så tror inte att det var så sjukt mycket fett som kom då, men jag hade redan en del och det kom ju en del till.

I början av februari där kände jag att jag kunde ta och försöka gå ned i vikt igen. Sagt och gjort började jag, räknade ut ordentligt hur mycket jag skulle äta och åt efter det (på underskott) samtidigt som jag gymade kanske 3-4 gånger i veckan. Gick ner till ungefär 78 kg, en viktminskning på cirkus 3 kilo, antagligen massa vatten och skit.

Det har fortsatt så och jag har minskat på mitt intag mera och mera och senaste två månaderna har jag nästan givit upp hoppet. Hela mars och april låg jag på energiunderskott (minus 500 kcal). Men stod helt, HELT, stilla på 78,8 kg. Det mesta jag gick ner var cirka 600g efter att jag drog ned på maten helt. Jag åt ungefär 2 000 kcal en träningsdag och låg stilla i vikt på det. Jag vet inte hur det låter i era öron med jag tycker det var lite lite när mitt basala energibehov skulle ligga på ungefär det.
Nu senaste tiden har jag även börjat med periodisk fasta och försökt med det, gillar upplägget, gör mig glad och så, men har inte gjort någon skillnad för viktnedgången.

Har även börjat svälta mig mera och mera bara för att testa (jag vet att det inte är en hållbar lösning, och att det antagligen inte är bra, men måste testa för att kolla om jag kan gå ned i vikt och hur mycket jag ska äta). Har denna vecka ätit mera exakt 1 000 kcal per dag, och tänkte väga mig på måndag morgon och se om det har gjort någon skillnad, om inte tänkte jag försöka dra ned på det ännu mera, fattar inte hur jag ska kunna göra det. Det skulle kännas ganska obehagligt med tanke på hälsorisken.



En stor wall of text där. Om ni klarat er igenom kan jag gladeligen säga att det snart är slut. Tänkte bara tillägga att jag har antagligen magkatarr (av förklarliga själ) men det är inte 100% då läkarna jag gått hos har varit typ...stolpskott, så det skulle kunna vara någonting annat mysko.

Jag är 16 år, väger just nu cirka 78 kg, och är 177 lång, vilket ger mig en basal omsättning på drygt 1 900 kalorier, right? Jag är ganska så aktiv i min vardag. Cyklar i genomsnitt 8 mil i veckan, är ute och spelar basket ibland, men kan även bli sittande en hel dag framför datorn. Jag har kört med en aktivitetsfaktor på 1.2 på fulla träningsdagar och ändå stått stilla.

Just nu tränar jag 5 dagar i veckan, tungt, sex reps på tre set oftast, kan bli flera set på vissa övningar när jag känner för det. Har ökat i styrka men inte sett några visuella förändringar på min kropp eller på vågen.

Tack ni som orkat er igenom och jag hoppas att ni skulle kunna komma med lite input om vad det skulle kunna vara. Ska boka tid hos läkaren snart när jag har bytt läkarmottagning för att testa om det har med sköldkörteln att göra. Vad kan jag mera be läkaren kolla?

Edit: forumet tycker såklart inte om min styckeindelning, så det blir att skippa en hel rad i stället för inhopp, hatar det, men men. Om jag skrivit fel eller missat någonting så säg till, jag är inte sugen på att korrekturläsa allt just nu, utan hoppas att jag gjort ett bra jobb hehe.

1990
2010-05-01, 22:03
Jag har hört talas om att virus kan leda till övervikt och svårare att minska i vikt. Har för mig att Gruben postade något om det. Ämnesomsättningen är olika för oss alla. Det är i regel efter 30 års ålder som ämnesomsättningen genomsnitt blir 1% lägre per år.

Dina 1900kcal är en uppskattning också, det behöver inte betyda att du går ner i vikt av att följa en "kcalbehov" räknare. Du får testa att sänka kcal intaget ännu mera. Men du är normalviktig, du väger 77 kg på 177cm?

creperiet
2010-05-02, 07:18
Minskad spontanaktivitet och underskattat energiintag förklarar den absolut uteslutande majoriteten uteblivna viktnedgångar. Går du inte ner i vikt på 1000/kcal efter några veckor kan det vara läge att söka.

jimmyboy
2010-05-02, 11:08
Okej, får söka runt lite på forumet om jag kan hitta den posten.
Jo, jag vet att det är en uppskattning, men tänkte att det kändes konstigt att jag har stått stilla på runt 1600-2000 kcal på en träningsdag.
Jag är inte överviktig, nej, men har lite hull som jag gärna skulle få bort.
Vi får se i morgon när jag väger mig om jag har gått ned någonting under en vecka med 1000 kcal per dag. Tycker fortfarande det är väldigt lite, kan ju knappt bli mätt på en måltid :(

mikeni
2011-01-06, 16:58
Hur mycket kan skillnaden i ämnesomsättningen mellan människor med samma arbete och matintag betyda i antalet Kcal man förbränner på en dag?

SiSenior
2011-01-06, 17:07
Tror det nämns något om det här: http://traningslara.se/begreppet-neat-och-varierande-energibehov/

Owe
2011-01-06, 17:19
Hypotyreos kan du kolla genom att gå till docktorn och be dom testa dig =blodprov
Fast glöm inte att det ska göras på fastande mage, annas kan det bli missvisande.

När jag sen läser din bakgrund så verkar den varit rätt mycket upp o ner när det gäller dålig o bra mat intag, och "gammla synder" kan ta tid, och med tanke på din ålder (dina hormoner är ju fotfarande på uppåtgånde) så skulle jag nog råda dig att fortsätta träna o äta bra som du gör typ 6 mån till innan du behöver oroa dig.
MVH
Owe

salmiak
2011-01-06, 22:53
Tror knappt man kommer vela ta blodprov med thyroidhormoner på dig - du ligger inte direkt i riskzonen.
Se till i så fall att du får dåligt hår/naglar att visa upp. Det där du nämnde om att du var köldkänslig passar även in!

jimmyboy
2011-01-07, 10:08
@Mikeni: 10-15% har jag för mig, är dock inte säker, men artikeln SiSenior länkade till är bra.

@Owe och Salmiak: det är fortfarande lite samma sak som tidigare, huruvida jag faktiskt har hypotyreos eller om det är jag som helt enkelt suger på det här med kost vet jag inte. Men går fortfarande väldigt lätt upp och svårt att gå ned, bla bla. Dock orkar jag inte bry mig så jättemycket. Jag är lite småtjock och det får la duga, kommer aldrig bli som de hyperrippade killarna här på brädan ;)

Faktum kvarstår dock att 1. jag visar som sagt en del av "symptomen", 2. så gör även min mor (det är ju ärftligt), hon visar dessutom fler. Hon visade bland annat brist på b12, fick tabletter ordinerat och åt överdos varje dag, hjälpte inte = symptom. Kan ju för visso vara så mycket annat, men men. Vi har båda gjort vanligt blodprovstest, dock tror jag ingen av oss gjorde det fastande, men det var i varje fall negativt. Jag har sedan inget förtroende whatsoever för sjukvården så jag vet inte. Glad är jag i varje fall :D

Tack för en åtta månader bumb by the way :P

salmiak
2011-01-08, 01:14
@Mikeni: 10-15% har jag för mig, är dock inte säker, men artikeln SiSenior länkade till är bra.

@Owe och Salmiak: det är fortfarande lite samma sak som tidigare, huruvida jag faktiskt har hypotyreos eller om det är jag som helt enkelt suger på det här med kost vet jag inte. Men går fortfarande väldigt lätt upp och svårt att gå ned, bla bla. Dock orkar jag inte bry mig så jättemycket. Jag är lite småtjock och det får la duga, kommer aldrig bli som de hyperrippade killarna här på brädan ;)

Faktum kvarstår dock att 1. jag visar som sagt en del av "symptomen", 2. så gör även min mor (det är ju ärftligt), hon visar dessutom fler. Hon visade bland annat brist på b12, fick tabletter ordinerat och åt överdos varje dag, hjälpte inte = symptom. Kan ju för visso vara så mycket annat, men men. Vi har båda gjort vanligt blodprovstest, dock tror jag ingen av oss gjorde det fastande, men det var i varje fall negativt. Jag har sedan inget förtroende whatsoever för sjukvården så jag vet inte. Glad är jag i varje fall :D

Tack för en åtta månader bumb by the way :P


B12-brist som inducerats via atrofisk gastrit? Denna har koppling till hashimotos (hypothyreos) som båda är autoimmuna. Huruvida det finns nämnvärd hereditet låter jag vara osagt..
Dock som du beskriver känns det som du experimenterat med mat litegrann - något som kan ha lett till jodbrist och en sköldkörtel som sviktat i sin funktion. Även kan detta inducera långsiktiga förändringar på körteln.
(Dock ej troligt)
Annars kan du ju be om att få full blodstatus med "diff" -> se så att du inte har någon anemi. Jag vet inte när din mor blev diagnostiserad men b12-brist kan förväxlas med andra anemier.

MEN nu är det så att du egentligen inte har några andra symtom än de du känner själv. Detta gör det extremt svårt då du är vääldigt långt ifrån "skolboksexemplet" av en person med problem med sköldkörtel.

Vill du gå ner i vikt så ta det långsamt. De snabba kilona är mycket vätska.
Det finns mycket information, nästan lite för mycket, om kost och träning på detta forum :)

jimmyboy
2011-01-08, 11:09
Jo, det vet jag, men som jag skrev i förra posten så tar jag det hela lite mera laid back och bryr mig inte så mycket längre, inte som att det är ett stort problem :) Och ja, har lärt mig en hel del här på brädan :)

Tack tack.

Insulinus
2011-01-08, 13:53
Lätt hänt att räkna fel på flera måltider. Du kan ju testa att övergå till en lägre måltidsfrekvens (2-3 måltider/dag) där du håller dig till proteinrika källor och äter riktigt ordentligt.
Se till att göra saker du trivs med tiden mellan måltiderna, rastlöshet leder oftast till att man börjar titta på klockan och fundera på att äta trots att man inte ens är hungrig.

En bra bump förvisso men ifall du inte funderat på måltidsfrekvensen så ta en titt på det iaf. ;)

blinkenlights
2011-01-08, 20:03
Hur ofta kommer du fram till att din diet inte fungerar och ändrar på saker eller ger upp? :-)

Jag tillhör kategorin som har sjukt svårt att gå ner i vikt och har kämpat i många år, med liknande resultat som du. Det går dock bättre nu och jag har gått ner mycket.
Har ändrat på många saker men de fyra absolut viktigaste för mig:
1. Ha förtroende för processen och slappna av!
- Dvs utvärdera inte dieten för ofta. Minimiperioden för att säga något alls anser jag
är 3-4 veckor - och inte ens då kan du vara säker.
2. Vissa människor binder vatten ohyggligt länge efter att de faktiskt förlorat fettet.
- Jag kan ligga på samma vikt i 4-5 veckor, för att sen över en natt bara rasa hur mycket som helst.
3. Var försiktig med kardio och för volymmässigt stor styrketräning.
- Träna kan hjälpa en fokusera på målen, men det är rätt värdelöst för att gå ner i vikt.
4. En sinnesjukt stor del av energin skall komma från protein.
- Ät hellre mer protein och bli mätt än dra ner på proteinet. Dra så fall ner på något annat.

Detta är några av de viktigaste för mig. När jag minskade träningsdosen, åt mer protein och sen bara körde på i någon månad så började det ramla av i trappsteg på 3-6 veckor.

jimmyboy
2011-01-09, 10:49
Jag käkar enligt Pf och har gjort nu i....närmare bestämt ett år, så måltidsfrekvensen är inte hög (1-2 mål per dag).

Tack för tipsen, ska tänka på det :)