Någon som kan en trevlig vårdikt?

[L Johnsson]

Hej alla!
Jag och en polare ska hålla ett tal i parken på valborg (nej inget fylletal, ett anständigt tal till barnfamiljer och gamlingar;)). Talet i sig är i princip färdigt men jag känner att det hade varit skoj att avrunda det hela med en vacker vårdikt eller liknande.
Tyvärr kan jag inte någon riktigt bra vårdikt så spontant, men någon här kanske har en favorit som de vill dela med sig av? Eller kanske rent av en som ni skrivit själva? :)

[ceejay]

Roses are red
Violets are blue
I was born beautiful
but wtf happened to you?

[Osten80]

En hungrig nekrofil,
steg ur sin bil,
började leta,
efter att beta,
ur någon grav –
- människosav,
men han var harmynt,
med en tand som pynt,
inte var det då lönt,
att använda fil,
ty köttet var så grönt,
av förgiftad pil.

R.Bruch

[Matsa]

Rosor är röda
Violer är blå
Jag har Tourettes
Fansatanskitpisskuk





(Förlåt... :em:)

[L Johnsson]

Mycket vackra dikter, men tror tyvärr inte de är lämpliga i sammanhanget. Men tack iaf ;)

[GolvMupp]

Nu blir det grönt
Grönt är fint

[Nixon]

Ingen vet vad det betyder.
Alla går å ja dom går sin...
Plötsligt kommer våren.
Bakom en vedstapel,
som någon kastat kull.
Plötsligt säjer tussilago;
"Ack, där går ju Eva".
Lilla tussilago, tussilull-lull.

Någon släpper en brakskit.
Tystnaden den rives,
isönder som ett ark
som inte har sett vatten på tre dagar.

Plötsligt säjer Karlsson
till familjen Svensson:
"Vad heter ni?"
"Vi heter Olofsson", säjer Sven.
"Varför e Sven så dum i huvet?"
"De vet vi inte", säjer dom andra.
Alla kastar gurka å sten i Svens planet.

Alla går omkring å ser så dumma ut.
Å plötsligt blir det dans uppå logen.
Karl han dansar piga
med en kvigekalv som han fångat
i ett myggnät uti väster.

Plötsligt ser man solen gå ned uti en vik.
Å alla stockarna rullar kring...

Av: E. Norstedt

[rooz]

Ty nu är det vår men jag fäller en tår, mitt rage tog slut igår och nu har jag tappat allt hår

Men ty icke detta mitt kolospammande hindra

[Onigiri]

Kom igen nu Yes, jag vet att du vill skriva dikter här.

[Mental]

Jag gillar Haikus!

Gråvädersmolnen
blåser in med vårvärmen.

Sen kommer myggen.

:D

Många bra Vårhaikus!
http://www.skrivarsidan.nu/haiku-vardikter-en-aprilkvaell.html

[Pudzianovski]

Nu är det vacker vår
Överallt är fluffiga får

Solen lyser allt mer
de fluffiga fåren ler

Fåren leker och njuter
Polisbilens sirener tjuter

Glad vår!

[Jockefoten]

Det var en solig dag.
Då såg jag den första daggmasken.

[Scorpionida]

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
:thumbup:

[Madame]

Edith Södergran skrev trevliga dikter :)


Nordisk vår

Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.




Vårmysterium

Min syster
du kommer som en vårvind över våra dalar...
Violerna i skuggan dofta ljuv uppfyllelse.
Jag vill föra dig till skogens ljuvaste vrå:
där skola vi bikta för varandra, hur vi sågo Gud.

[Neuwb]

En god vän sade en gång till mig att: "Våren, jag förstår den inte."
Det tyckte jag var så fint.

[Largoplz]

Här kommer två av mina favoritdikter. Kanske inte så mycket vår, men underbar högläsning!

Wanderers Nachtlied
Über allen Gipfeln
Ist Ruh;
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde,
Warte nur, balde
Ruhest du auch.
Johann Wolfgang von Goethe



Älvkungen
Vem ruder så sent i stormens dån?
En fader det är med sin späde son.
Och gosse har det så gott på hans arm:
den känns så fast, och hans famn är varm.

Min son, varför döljer du rädd din syn?
Älvkungen, far, där vid skogens bryn,
älvkungen med krona och släp du väl ser?-
Ett töcken, min son, och intet mer.

>Du väna barn, kom, följ mig åt!
Av mig får du lära mång lek och låt.
Av brokiga blommor står stranden full,
min moder skall klä dig i skrudar av gull.

Min far, min far, du här väl ändå,
vad älvkungen lovar mig få?-
Var lugn, var lugn, min älskade pilt!
I vissna löven susar det milt.

>Kom, fagra gosse, kom, följ mig blott!
Mina döttrar vårda dig ömt och gott.
Mina döttrar, de svinga i ring var natt
och vagga och söva dig in, min skatt.>-

Min far, min far, du ser då väl nog
älvkungens döttrar i dyster skog?-
Min son, min son, nu ser jag det gott:
De gamla pilar skymta så grått.-

>Din fägring mig lockar, jag har dig så kär,
jag tar dig med våld, om ej villig du är.>-
Min far, min far, han hårt i mig tar,
älvkungen gjort mig så illa, far!

Sin häst han rystande sporrar i hast
och håller det kvidande barnet fast.
Sin gård omsider når han med nöd.
Då låg i hans armar gossen död.

Johann Wolfgang von Goethe
Översättning: Gösta Montelin

[tjabon]

Luften är full av pollen.
Jag nyser
och tappar kollen.

// Tjabon, 22.15 den 27/4 2010.

[Inronegro]

Strindberg kunde ju också det här med att morsa våren välkommen!

Välkommen åter, snälla sol,
som jagat nordanvinden!
Nu har du sovit sen i fjol
och vaknar röd om kinden.

Värm upp vår jord, så växer råg
och fyller bondens lada!
Värm sund och vik och vind och våg,
så få vi gå och bada!

Välkommen åter, snälla sol,
lys över land och vatten!
Nu klinger sång nu stäms fiol,
nu dansas hela natten..

[Mantus]

Bahh, man är allt bra skadad när man läser "Någon som kan en trevlig vårdnadskonflikt". Undrade just vem som var så dum att han tyckte att en vårdnadskonflikt var trevlig.:em:

[Mental]

Bahh, man är allt bra skadad när man läser "Någon som kan en trevlig vårdnadskonflikt". Undrade just vem som var så dum att han tyckte att en vårdnadskonflikt var trevlig.:em:

HAHA! Jag läste VÅRDvikt, och funderade vad fan det var, yrkesskador är allvarligare än man tror.

[Klein]

Mitt egenhändigt författade bidrag:

Från bergen i väster det ljuder en sång,
Ett kväde av porlande vatten,
Som rinner med våren uti sitt fång,
Mot dagen som avlöser natten,
Till rytmen av dånande forsar och fall,
Under en himmel som flammar,
I skogar av knoppande björkträd och tall,
Från stigande grenar och stammar,
Den spelar, den leker, den sjunger sitt kall,
Den livet så muntert omfamnar.

[Nitrometan]

Den klassiska vårdikten är ju Karin Boyes "Ja visst gör det ont".

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.