Visa fullständig version : Missbrukarpersonlighet.
Jag har sedan en tid tillbaka kommit till insikt att jag har en missbrukarpersonlighet. Tror jag behöver hjälp med det här för de är fan inte bra alltså.
Vi kan ta ett par exempel.
I början var det träningen jag var helt besatt av. Jag kunde streckläsa om träning i flera timmar och såg varje annan grej jag gjorde som missad tid att läsa om träning eller att träna. I början tyckte jag att det var kul att träna men när jag är helt besatt av skiten och resultaten inte motsvarar tiden jag lagt ner så höll jag på bryta ihop. Och det är ju så att eftersom det började bli en sorts besatthet så var det ju inte kul att hålla på med träning längre för det blev mer som en tävling som jag inte kunde vinna så jag lärde mig inte hälften så mycket som jag skulle gjort om jag bara skulle kunna ta de lugnt och läsa för att det är kul. Jag bestämde mig för att ta en paus i träningen för de gick ju inte å hålla på så.
Vad hände då? Jo, jag började spela tv-spel.. lite grann först men sen spårade det ju också ur och jag satt och spelade direkt jag fick tid över. Valde bort andra viktiga saker tex att umgås med flickvän bara för att kunna sitta och mata. Tjejen tyckte ju att jag spelade för mycket men det höll ju jag absolut inte med om för jag fatta ju inget. Så när hon var hemma så gick jag mest omkring och var ond för att jag inte kunde spela och försökte hitta på sätt att kunna spela. Kommer ihåg att en gång höll allt på gå åt skogen för jag ville dra upp xboxet upp på sovrummet så att jag skulle kunna spela mer. Hon gick inte med på det för hon visste att det skulle spåra ur och jag skulle sitta där hela tiden.
Efter att vi tagit oss igenom det började jag fatta lite mer så jag packade ihop xboxet. Jag bestämde mig för att ta en paus med tv-spelandet för de gick ju inte å hålla på så.
Vad hände sen då? Jo, jag började spela poker. Lite grann först men sen spårade det ju också ur och jag satt och spelade poker direkt jag fick tid över. Satt och pluggade poker och spelade poker direkt jag fick tid över. Har aldrig spelat bort en massa pengar eller så förutom i slutet. Jag hade ju en bankrulle som jag höll så i slutändan spelade jag inte bort mer än mina 50dollar jag satte in. Samma sak här som med träningen, det var kul först men sen blev det en besatthet att bli bra i poker så det slutade vara kul. Tiden/besattheten jag lade ner på pokern motsvarade inte mina resultat så tillslut klarade jag inte av variansen längre utan åkte på en massiv tilt som slutade med att jag spelade bort hela rullen på roulette, min rulle var då större än min månadslön, det gav en fet ångest.
Jag vill kunna ha ett balanserat liv där jag tränar, spelar tv-spel och spelar poker och en massa andra saker. Men när jag blir besatt av någonting så väljer jag ju bort alla andra saker. Kunde inte dra och träna medan jag spelade poker för det kändes som att jag slösade bort tid att spela poker på.
Är det här ett beteende som triggas igång av nåt speciellt eller blir det bara så?
Har hålit på med droger för en massa år sen och jag funderar lite grann på ifall jag höll på med droger för att jag har en missbrukarpersonlighet eller ifall jag har fått en för att jag höll på med droger? Eller är det inte så enkelt?
Sheogorath
2010-04-12, 17:34
Missbrukade du droger då? Det är väl ganska centralt för din sista frågeställning. :)
Jag har ingen erfarenhet eller kunskap i detta, men så mycket vet jag att det är ett väldigt gott tecken att du insett ditt problem samt verkar vilja göra något åt det. :)
Jag tycker att det låter skevt att man helt plötsligt kan få en missbrukarpersonlighet för att man använt droger tidigare i livet. Vissa har lättare för att fastna i saker och missbruka det, andra har inte det.
Missbrukade du droger då? Det är väl ganska centralt för din sista frågeställning. :)
Alltså det beror väl på vem man frågar. Jag nyttjade droger varje helg ungefär men inte under veckor och sånt. Vissa kallar det missbruk och andra inte.
Jag tycker att det låter skevt att man helt plötsligt kan få en missbrukarpersonlighet för att man använt droger tidigare i livet. Vissa har lättare för att fastna i saker och missbruka det, andra har inte det.
Vad jag kan minnas så var det efter droganvändandet som det började. Men jag kan ju ha fel.. kan vara innan också.
Sheogorath
2010-04-12, 17:43
Alltså det beror väl på vem man frågar. Jag nyttjade droger varje helg ungefär men inte under veckor och sånt. Vissa kallar det missbruk och andra inte.
Om du hade kontroll över ditt intag, det vill säga att du kunde bestämma dig för när du fick och när du inte fick bruka, och sedan höll dig till det, så skulle jag säga att det pekar på att du inte har en missbrukarpersonlighet. Att du kunde hålla i dina pokerpengar tyder också det på ett visst mått av kontroll som talar emot en missbrukarpersonlighet. Du är intensiv och dedikerad och har lätt för att snöa in på saker (liksom väääldigt många andra här på Kollo), men du är inte en missbrukarpersonlighet. Så skulle jag säga, rent spontant.
Håller med sheo om att insnöingstendenser inte är samma sak som drogmissbruk. Själv snöar jag lätt in på saker, men droger biter faktiskt väldigt dåligt på mig ur beroendesynpunkt.
Om du hade kontroll över ditt intag, det vill säga att du kunde bestämma dig för när du fick och när du inte fick bruka, och sedan höll dig till det, så skulle jag säga att det pekar på att du inte har en missbrukarpersonlighet. Att du kunde hålla i dina pokerpengar tyder också det på ett visst mått av kontroll som talar emot en missbrukarpersonlighet. Du är intensiv och dedikerad och har lätt för att snöa in på saker (liksom väääldigt många andra här på Kollo), men du är inte en missbrukarpersonlighet. Så skulle jag säga, rent spontant.
Jag lovade mig själv varje söndag att jag aldrig skulle ta droger mer men likväl så ändrade jag mig på fredagen. Kommer ihåg att vissa helger drog jag ut och söp och bestämde mig för att INTE knarka.. men så blev de inte.
Okej, jag hoppas att du har rätt. Men det är likväl ett problem för mig. Jag vill ju kunna hålla på med grejer längre än ett par månader och det kan jag inte nu för det slutar vara kul för att jag blir så besatt av det samt att jag inte kan göra några andra grejer.
Det blir lättare med åldern att hantera. Mellan 15-25 var det som värst för mig. Kanske är hormonkopplat? Jag kan hålla de flesta hobbies på en någorlunda bra nivå långsiktigt nu men de första månaderna eller året brukar det braka loss rätt rejält men skillnaden nu mot för förr är att det inte går ut över jobb och flickvän. Jag tänker iofs tämligen konstant att jag helst av allt bara skulle vilja spela datorspel en hel kväll istället för att socialisera och under jobbtid läser jag in allt möjligt om div hobbies.
Kanske inte hjälper s mkt. Det viktigaste är att du själv börjar märka när det går överstyr, vilket du lär dig med erfarenhet :) ibland för sent iofs.
fråga dig själv när du fläskar på som mest och försummar dig själv och andra - är det värt det?
Jag befinner mig i den andra ringhörnan relativt Sheo och skulle nog säga att du har en missbrukarpersonlighet, om man nu vill använda ett sådant, ganska belastat, ord. Med "missbrukarpersonlighet" menar jag då att vara en person som har väldigt lätt för att överdriva beteenden så att det blir alldeles för mycket, och även sådant som egentligen är bra och roligt (typ träning, tv-spel) blir ett problem, eftersom det inkräktar på aspekter av ens liv där det egentligen inte har någon plats. Jag skulle inte säga att det är en läggning man får av att använda droger (här räknar jag nu även in sprit och tobak), däremot är det förmodligen så att man har större risk att fastna på allvar än en person som inte har en "missbrukspersonlighet". Ofta, tror jag, har personer som har lätt för att falla in i missbruksbeteenden också med sig inlärda beteendemönster som understryker personlighetsdraget; man har lärt sig att försöka lösa problem genom att kanalisera dem i något annat (många osunda ätbeteenden faller in här, t.ex.). Det är inte lätt att lära om, när det handlar om vanor man hållit fast vid under ett helt liv, men det går. Beroende på hur stora problem man har, kan man behöva hjälp av ett proffs för att få rätsida på dem.
Det är absolut inte så att bara för att man har den här läggningen, så måste man missbruka åtminstone något, eller måste man ha ett liv där man gör det jobbigt för sig. Det här är heller inte personlighetsdrag på någon ondska-godhet-, eller bra människa-dålig människa-skala; man är inte en sämre människa för att man har svårt med "lagom", däremot kan det leda till att man får ett sämre liv om man inte riktigt kan hantera det. Det faktum att du upplever ett problem tycker jag säger att du borde göra något åt saken, för din egen skull (jag anser att man passerat "hängiven" med råge när man beskriver problem som ger en ångest). Det faktum att du är medveten om problemet gör dock också att du har goda chanser att lyckas förbättra situationen.
Sheogorath
2010-04-12, 18:14
Jag lovade mig själv varje söndag att jag aldrig skulle ta droger mer men likväl så ändrade jag mig på fredagen. Kommer ihåg att vissa helger drog jag ut och söp och bestämde mig för att INTE knarka.. men så blev de inte.
...och det är nu jag får ställa mig i samma ringhörna som Tolkia. Men läs det hon säger, vilket bland annat är, fritt tolk(i)at: du har insett ditt problem, alltså kan du stämma i bäcken.
Känner igen mig lite, blir också väldigt lätt manisk och har svårt att göra något med måtta. Tränar jag så lägger jag ned så mycket tid på träning att jag inte har tid med annat nästan, spelar jag så lägger jag ned så mycket tid på spelandet att allt annat (inklusive träningen) blir lidande osv. Missbrukarpersonlighet brukar ofta kunna gå hand i hand med ADHD som jag utreds för just nu. Tråd om ADHD här på kolozzeum:
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=142994&highlight=adhd
Säger absolut inte att man måste ha ADHD för att ha en missbrukarpersonlighet även om det som sagt ofta kan gå hand i hand med ADHD. :)
Sheogorath
2010-04-12, 18:29
Jag skulle vilja skilja på beroendepersonlighet och missbrukarpersonlighet.
Jag skulle vilja skilja på beroendepersonlighet och missbrukarpersonlighet.
Förtydiga gärna, annars bidrar tillkännagivandet inte med så mycket.
Sheogorath
2010-04-13, 06:17
Förtydiga gärna, annars bidrar tillkännagivandet inte med så mycket.
Vad som är ett missbruk är såklart svårt. Jag vet att vissa vill definiera missbruk som ett beteende där ett fenomen i en människas liv når sådana proportioner att andra människor runtomkring henne far illa. Jag tycker att det är en ganska hygglig definition, men den är samtidigt extremt flytande. Vem är tillräckligt nära för att räknas som en sådan person som kan definiera en annan som missbrukare? Hur blir det för någon med mycket begränsat kontaktnät?
Hur som helst: jag anser att en missbrukarpersonlighet i grunden är en beroendeperson (någon som genom hela livet tycks hänga upp livet på enstaka fenomen) och som utöver detta antingen saknar impulskontroll (så att bruket blir okontrollerat), alternativt sätter upp sådana regler för sitt bruk att det ändå når sådana proportioner att det kan klassas som skadligt för människor runt omkring henne, om vi valt en sådan missbruksdefinition. Har man en sund syn på hur man begränsar sitt bruk kan man fortfarande ha beroendetendenser, men man kommer inte att ha tendens att falla in i missbruk eftersom man har förmågan att själv trycka på bromspedalen, antingen genom en god spontan impulskontroll eller genom ett rigoröst regelverk som man också har förmågan att följa.
Okej, det är ju ett tag sen jag startade den här tråden. Önskar att jag kunde säga att det blivit bättre men det har det inte.
För cirka 1 1/2 år sen var jag hooked på black ops. Direkt jag fick chansen spelade jag och när jag inte kunde spela så kollade jag youtube filmer och sånt. När jag väl kom på mig själv med att vara totalt manisk så la jag ner. Det kanske funkar när man är 14 år och bor hemma hos mamma och pappa men inte när man har familj. Det som hände var att jag skaffade ett nytt beroende, styrketräningen igen. Läste på kolo flera timmar per dag om helt betydelselösa saker. Surfade runt överallt. Tror jag läst varenda liten artikel om 5/3/1 på hela internet.
Det som fick mig att inse att beteendet inte är så hälsosamt den här gången är mitt senaste beroende som känns lite sjukt.
Surfar runt på typ 4-5 olika walking dead forum och försvarar Lori Grimes. För er som ser serien vet ni att typ hela internet hatar henne så det är i princip en omöjlig uppgift jag tagit på mig. Kanske låter som en trollning men det är sant. Har provat att helt enkelt låta bli att glida in och försvara henne men jag mår uppriktigt sagt dåligt över allt hat som florerar på diverse sidor, speciellt då jag själv anser att det bara beror på att folk inte förstår henne. "the walking whore" alltså wtf?
Ni kanske märker att jag är lite mer ingående om de här ämnet men det är nog för att jag är "i" beroendet ännu eller vad man ska kalla det.
Tog upp det med min sambo och hon sa att hon alltid märkt det men att hon lärt sig att leva med det. Men jag vill inte att hon ska behöva leva med att jag försvinner in i någon "zon" flera timmar per dag och håller på med whatever som slukar min tid för tillfället.
Har bokat tid hos läkare på vårdcentral men det var två månaders väntetid. Vill ju få fixat det nu. :(
What to do?
Okej, det är ju ett tag sen jag startade den här tråden. Önskar att jag kunde säga att det blivit bättre men det har det inte.
För cirka 1 1/2 år sen var jag hooked på black ops. Direkt jag fick chansen spelade jag och när jag inte kunde spela så kollade jag youtube filmer och sånt. När jag väl kom på mig själv med att vara totalt manisk så la jag ner. Det kanske funkar när man är 14 år och bor hemma hos mamma och pappa men inte när man har familj. Det som hände var att jag skaffade ett nytt beroende, styrketräningen igen. Läste på kolo flera timmar per dag om helt betydelselösa saker. Surfade runt överallt. Tror jag läst varenda liten artikel om 5/3/1 på hela internet.
Det som fick mig att inse att beteendet inte är så hälsosamt den här gången är mitt senaste beroende som känns lite sjukt.
Surfar runt på typ 4-5 olika walking dead forum och försvarar Lori Grimes. För er som ser serien vet ni att typ hela internet hatar henne så det är i princip en omöjlig uppgift jag tagit på mig. Kanske låter som en trollning men det är sant. Har provat att helt enkelt låta bli att glida in och försvara henne men jag mår uppriktigt sagt dåligt över allt hat som florerar på diverse sidor, speciellt då jag själv anser att det bara beror på att folk inte förstår henne. "the walking whore" alltså wtf?
Ni kanske märker att jag är lite mer ingående om de här ämnet men det är nog för att jag är "i" beroendet ännu eller vad man ska kalla det.
Tog upp det med min sambo och hon sa att hon alltid märkt det men att hon lärt sig att leva med det. Men jag vill inte att hon ska behöva leva med att jag försvinner in i någon "zon" flera timmar per dag och håller på med whatever som slukar min tid för tillfället.
Har bokat tid hos läkare på vårdcentral men det var två månaders väntetid. Vill ju få fixat det nu. :(
What to do?
Du verkar, baserat på vad du skrivit, ha ett tämligen maniskt beteende flera levlar ovanför vad jag någonsin haft och jag totalsnöar in på alla hobbies.
Gå in och försvara en karaktär från en film? Wtf? Vad får du egentligen ut av det om du ser till din egen lycka och alla andra ting som du konverterar till lycka (pengar, familj, hälsa, jobb, hobbies etc).
Fråga dig vad i hela fridens namn du får ut av dina hobbies och kanske framförallt vad du kanske flyr ifrån.
Du verkar, baserat på vad du skrivit, ha ett tämligen maniskt beteende flera levlar ovanför vad jag någonsin haft och jag totalsnöar in på alla hobbies.
Gå in och försvara en karaktär från en film? Wtf? Vad får du egentligen ut av det om du ser till din egen lycka och alla andra ting som du konverterar till lycka (pengar, familj, hälsa, jobb, hobbies etc).
Fråga dig vad i hela fridens namn du får ut av dina hobbies och kanske framförallt vad du kanske flyr ifrån.
Vet inte riktigt vad ja får ut av det. Det enda jag vet är att jag mår dåligt över att tänka på hur alla hatar henne, och när jag har skrivit något eller bara läser vad någon annan som försvarar henne skrivit (händer sällan) så mår jag bra en stund, sen sätter det gång igen. Önskar jag kunde förklara det bättre men det är allt jag vet. Ingen aning vad som sätter igång alla känslor. Så man kan säga att jag inte får ut så mycket annat än att jag mår bra för stunden. Men om jag aldrig hade snöat fast i det så mycket så hade jag ju inte haft någonting att må dåligt över.
Tror inte jag flyr från något men kanske. Varför tror du det?
shut teh face
2012-05-18, 13:06
Ja du har ju inte alla indianer i kanoten i alla fall, men jag kan också säga att jag är rätt lik dig, men inte på samma nivå.. :)
eternallord
2012-05-18, 13:10
Jag är övertygad om att en insöingspersonlighet som du har är alla gånger bättre än den här apatiska knega-9-to-5-ligga-framför-tvn-hela-veckan-längta-efter-helgfyllan-personligheten som så många svenskar besitter. Det du måste lära dig är bara att hitta balansen i dina intresse. Det låter flummigt men det kan vara en ide att börja schemalägga dina intresse (och då även din flickvän och allmäna ansvarsområde) till en början så du hittar en balans och endast sysslar med saker i den utsträckning att det ger dig nöje. Det är en väldig brist på prat om vänner från din sida och även det är någonting som kan ge dig bättre perspektiv på livet.
Jag har också en insnöingspersonlighet, den har oftast inte skadat mig men det är definitivt så att den kontrollen och balansen jag hittat som 22-23-åring jämfört med det mycket mer specifika och överdrivna insöandet som jag sysslade med i 17-årsåldern är bättre.
Vet inte riktigt vad ja får ut av det. Det enda jag vet är att jag mår dåligt över att tänka på hur alla hatar henne, och när jag har skrivit något eller bara läser vad någon annan som försvarar henne skrivit (händer sällan) så mår jag bra en stund, sen sätter det gång igen. Önskar jag kunde förklara det bättre men det är allt jag vet. Ingen aning vad som sätter igång alla känslor. Så man kan säga att jag inte får ut så mycket annat än att jag mår bra för stunden. Men om jag aldrig hade snöat fast i det så mycket så hade jag ju inte haft någonting att må dåligt över.
Tror inte jag flyr från något men kanske. Varför tror du det?
Tristess, misstänker jag. Tråkig omgivning? Tråkigt jobb? Understimulerad? Svårt att fokusera på något i framtiden, lever i nuet för mycket?
Jag antar att jag beskriver mig själv ovan. Jag tror det är en brist på disciplin, egentligen, som leder till att du-jag springer iväg och totalsnöar in oss. Disciplinen som saknas är att titta på dig själv och se vad du gör mot dig själv och din omgivning.
Jag hade noll disciplin i tonåren egentligen. Skolan var relativt lätt vilket gav alldeles för mycket tid till tokerier på nätet! Endast när jag i stort sett pissade bort mitt första år på universitetet förstod jag att jag antingen var tvungen att totalt omprioritera vad som är viktigt eller acceptera att jag var en total loser :)
Verkar inte gå att multi quota från telefonen så jag får ta det en åt gången.
Jag är övertygad om att en insöingspersonlighet som du har är alla gånger bättre än den här apatiska knega-9-to-5-ligga-framför-tvn-hela-veckan-längta-efter-helgfyllan-personligheten som så många svenskar besitter. Det du måste lära dig är bara att hitta balansen i dina intresse. Det låter flummigt men det kan vara en ide att börja schemalägga dina intresse (och då även din flickvän och allmäna ansvarsområde) till en början så du hittar en balans och endast sysslar med saker i den utsträckning att det ger dig nöje. Det är en väldig brist på prat om vänner från din sida och även det är någonting som kan ge dig bättre perspektiv på livet.
Jag har också en insnöingspersonlighet, den har oftast inte skadat mig men det är definitivt så att den kontrollen och balansen jag hittat som 22-23-åring jämfört med det mycket mer specifika och överdrivna insöandet som jag sysslade med i 17-årsåldern är bättre.
Har faktiskt infört schemalagda surftider. Känns lite sjukt men det kanske behövs.
Det känns däremot ut som att man gått över gränsen från vad som kallas "intresse" när man byter ut styrketräning som "besatthet" till att försvara en påhittad tv-serie karaktär på flera forum? Hur finner jag en balans i något som bör ligga på noll?
Tristess, misstänker jag. Tråkig omgivning? Tråkigt jobb? Understimulerad? Svårt att fokusera på något i framtiden, lever i nuet för mycket?
Jag antar att jag beskriver mig själv ovan. Jag tror det är en brist på disciplin, egentligen, som leder till att du-jag springer iväg och totalsnöar in oss. Disciplinen som saknas är att titta på dig själv och se vad du gör mot dig själv och din omgivning.
Jag hade noll disciplin i tonåren egentligen. Skolan var relativt lätt vilket gav alldeles för mycket tid till tokerier på nätet! Endast när jag i stort sett pissade bort mitt första år på universitetet förstod jag att jag antingen var tvungen att totalt omprioritera vad som är viktigt eller acceptera att jag var en total loser :)
Kan hända att allt du skrev i ditt första stycke stämmer. Är inte riktigt säker men kanske?
Jag har ju nu stannat upp och tänkt vad jag gör mot min omgivning och mig själv. Därför kände jag att jag behövde avbryta det här beteendet, det största problemet dök upp när jag försökte avbryta. Jag mår ju i princip skit bara av tanken att jag har gjort det (avbrytit min "försvars kamp" som nu var centrum av mitt maniska beteende).
Läkaren ringde förövrigt upp idag och sa att han tyckte att det lät ganska allvarligt så han skulle låta mig komma in redan nästa vecka.
eternallord
2012-05-18, 22:44
Har faktiskt infört schemalagda surftider. Känns lite sjukt men det kanske behövs.
Det känns däremot ut som att man gått över gränsen från vad som kallas "intresse" när man byter ut styrketräning som "besatthet" till att försvara en påhittad tv-serie karaktär på flera forum? Hur finner jag en balans i något som bör ligga på noll?
Om du är medveten om att en aktivitet ska ligga på noll, så gör inte den helt enkelt :) det handlar ju inte om att du inte vet vad du ska göra, du ska bara hitta disciplinen att göra det.
mattilainen
2012-05-19, 00:12
inte läst alla svaren men detta låter precis som några jag känner med asperger. Något du har hört talas om?
inte läst alla svaren men detta låter precis som några jag känner med asperger. Något du har hört talas om?
Gick in och läste lite men det var bara, enligt mig, några få kännetecken som stämde in på mig. De som stämde stämde dock väldigt bra. De flesta kognitiva svårigheterna stämde inte medan några av styrkorna stämde. "intensitet i sysselsättningar över vad som ofta uppfattas som normalt" stämmer ju dock väldigt bra.
mattepatte
2012-05-19, 07:46
Det som fick mig att inse att beteendet inte är så hälsosamt den här gången är mitt senaste beroende som känns lite sjukt.
Surfar runt på typ 4-5 olika walking dead forum och försvarar Lori Grimes. För er som ser serien vet ni att typ hela internet hatar henne så det är i princip en omöjlig uppgift jag tagit på mig. Kanske låter som en trollning men det är sant. Har provat att helt enkelt låta bli att glida in och försvara henne men jag mår uppriktigt sagt dåligt över allt hat som florerar på diverse sidor, speciellt då jag själv anser att det bara beror på att folk inte förstår henne. "the walking whore" alltså wtf?
kHmvkRoEowc
inte läst alla svaren men detta låter precis som några jag känner med asperger. Något du har hört talas om?
+ 1
Är det här ett beteende som triggas igång av nåt speciellt eller blir det bara så?
Innan man tar upp beroende/missbrukarpersonlighet bör man se till individens sociala personlighet ifall det kommer i konflikt med autism eller tvärtom, i ditt fall låter det mer som att du är i autism-spektrumet.
kHmvkRoEowc
Haha. Kollade bara typ 5 sekunder men det var om Britney tror jag? Britney är ju iaf en rikig person.
astrodog
2012-05-19, 10:35
Kategorisera det du gör objektivt, så blir det nog lättare för dig att förhålla dig till det. Ifall det är bajs du håller på med, så var ärlig och kategorisera det som så. Döm inte, det har säkert sitt syfte. Får dig att varva ner, gå in i din egna värld eller något sådant, kanske för att låta någon annan del av dig vila. Men sålänge du är ärlig med kategoriseringen så kan du nog få ett bättre förhållningssätt i längden. Ifall du med tiden märker att du kategoriserar majoriteten av din tid som bajs, så får du lättare att öka andelen som du sätter till något du på ett annat plan anser värdefullt. Jag tror dock att du har problem med det senare, du lever för kampen, inte målet. Angående t.ex. relationen till flickvännen så ser du det nog inte som en kamp längre, det är ju rätt vanligt eller hur. Man tar den andra för givet och försöker inte lika mycket längre. Få inte skuldkänslor eller något sådant nu, det är bara destruktivt. Men lova att ta ett babystep. Människor vill ofta känna harmoni, "at peace with oneself", men det går ju inte ihop med ditt kampbeteende. Kanske är du rädd för förändringen som det innebär (man känner sig mest komfortabel med det man känner till) och jag tror inte på att byta ut folks hela personligheter. Se det positiva i båda och försök närma dig mitten mera om någon del av dig känner att det är rätt.
En "missbrukarpersonlighet" får du inte för att du börjar använda just droger utan detta är ett personlighetsdrag som kan göra, som du säger, att man fastnar i specifika beteenden (Poker, TV-spel, Träning) och via det söker lyckan. Man tror att det man gör ska resultera i någon total lycka, om man fullföljer och blir duktig på det, istället för att man söker lyckan genom att bara vara och/eller de små sakerna i livet.
Jag känner igen mig i ditt beteende och det som har hjälpt mig är att ständigt påminna mig själv om att lyckan aldrig finns att hämta i saker eller 'lyckade antagningar': den måste komma från dig själv oavsett vad du gör för tillfället. Man kan även använda denna personlighet till sin fördel. Om man kollar på Eddie Vedder, som jag tror skrev någonstans i något forum att han har lätt för att snöa in på områden och ämnen, han är ju väldigt kunnig och duktig inom sitt område. Det gäller att kunna skilja på vad som man verkligen vill göra och vad som bara kommer in som en "lyckosökningsgrej".
Jag som pedagog, dvs något partisk, tycker det är onödigt att ropa aspberger. Kognitiva övningar är nog vad som borde föredras här.
Ska kolla igenom de senaste svaren lite mer noggrant på ett tag.
Kom på en grej jag glömt nämna som kanske är viktig att nämna i sammanhanget är att jag för några år sen (typ 4 år sen?) blev diagnosticerad med att vara bipolär. Blev friskförklarad cirka två år sen.
De "symptom" jag känner av nu liknar inte det jag hade då, därför jag inte tänkte på att nämna det.
astrodog
2012-05-19, 12:21
Ska kolla igenom de senaste svaren lite mer noggrant på ett tag.
Kom på en grej jag glömt nämna som kanske är viktig att nämna i sammanhanget är att jag för några år sen (typ 4 år sen?) blev diagnosticerad med att vara bipolär. Blev friskförklarad cirka två år sen.
De "symptom" jag känner av nu liknar inte det jag hade då, därför jag inte tänkte på att nämna det.
tbh så ger jag inte mycket för sådana diagnoser. Fanns det något "verktyg" de erbjöd som hjälpte dig då som kan hjälpa nu?
tbh så ger jag inte mycket för sådana diagnoser. Fanns det något "verktyg" de erbjöd som hjälpte dig då som kan hjälpa nu?
Det enda jag fick var 200mg lamotrigin att ta varje dag.
Jag har en beroendepersonlighet. Kan aldrig göra någonting med kontrolll. Fastnar jag för någonting så ska jag lyckas väldigt bra med det oavset. Jag har hittils lyckats men det har bekostat min familj otroligt mycket. Har gått i terapi, familjebehandling, soc utredningar, KBT, ADHD utredning. Nu senaste tiden börjar jag få insikt i problemet och ska försöka hålla träningen på en acceptabel nivå.
Försök att söka hjälp för annars kommer det spåra ut som för mig med massvis med beroenden så starka att det leder till kriminalitet i flertalet fall.
Kunde inte låta bli att skratta åt Walking Dead historien, det var ganska komiskt. Du har inte testat att söka hjälp igen, få någon utredning?
Kategorisera det du gör objektivt, så blir det nog lättare för dig att förhålla dig till det. Ifall det är bajs du håller på med, så var ärlig och kategorisera det som så. Döm inte, det har säkert sitt syfte. Får dig att varva ner, gå in i din egna värld eller något sådant, kanske för att låta någon annan del av dig vila. Men sålänge du är ärlig med kategoriseringen så kan du nog få ett bättre förhållningssätt i längden. Ifall du med tiden märker att du kategoriserar majoriteten av din tid som bajs, så får du lättare att öka andelen som du sätter till något du på ett annat plan anser värdefullt. Jag tror dock att du har problem med det senare, du lever för kampen, inte målet. Angående t.ex. relationen till flickvännen så ser du det nog inte som en kamp längre, det är ju rätt vanligt eller hur. Man tar den andra för givet och försöker inte lika mycket längre. Få inte skuldkänslor eller något sådant nu, det är bara destruktivt. Men lova att ta ett babystep. Människor vill ofta känna harmoni, "at peace with oneself", men det går ju inte ihop med ditt kampbeteende. Kanske är du rädd för förändringen som det innebär (man känner sig mest komfortabel med det man känner till) och jag tror inte på att byta ut folks hela personligheter. Se det positiva i båda och försök närma dig mitten mera om någon del av dig känner att det är rätt.
Håller verkligen på å försöker närma mig mitten "jag vet dock inte var mitten är", det jag upplever som mitten kanske inte alls är mitten utan för mycket?
En "missbrukarpersonlighet" får du inte för att du börjar använda just droger utan detta är ett personlighetsdrag som kan göra, som du säger, att man fastnar i specifika beteenden (Poker, TV-spel, Träning) och via det söker lyckan. Man tror att det man gör ska resultera i någon total lycka, om man fullföljer och blir duktig på det, istället för att man söker lyckan genom att bara vara och/eller de små sakerna i livet.
Jag känner igen mig i ditt beteende och det som har hjälpt mig är att ständigt påminna mig själv om att lyckan aldrig finns att hämta i saker eller 'lyckade antagningar': den måste komma från dig själv oavsett vad du gör för tillfället. Man kan även använda denna personlighet till sin fördel. Om man kollar på Eddie Vedder, som jag tror skrev någonstans i något forum att han har lätt för att snöa in på områden och ämnen, han är ju väldigt kunnig och duktig inom sitt område. Det gäller att kunna skilja på vad som man verkligen vill göra och vad som bara kommer in som en "lyckosökningsgrej".
Jag som pedagog, dvs något partisk, tycker det är onödigt att ropa aspberger. Kognitiva övningar är nog vad som borde föredras här.
Men är det verkligen så? Söker jag verkligen lycka i ett beteende? Säger inte att det inte är så, men det känns inte så iaf.
Jag har en beroendepersonlighet. Kan aldrig göra någonting med kontrolll. Fastnar jag för någonting så ska jag lyckas väldigt bra med det oavset. Jag har hittils lyckats men det har bekostat min familj otroligt mycket. Har gått i terapi, familjebehandling, soc utredningar, KBT, ADHD utredning. Nu senaste tiden börjar jag få insikt i problemet och ska försöka hålla träningen på en acceptabel nivå.
Försök att söka hjälp för annars kommer det spåra ut som för mig med massvis med beroenden så starka att det leder till kriminalitet i flertalet fall.
Verkar stämma överens med mig. När det var poker som gällde så läste jag pokerböcker och hängde på pokerforum flera timmar om dagen. Brukade ställa klockan så jag vaknade 1 timme innan jag skulle åka på jobbet så jag skulle hinna spela. Tur att det aldrig blev någon ekonomisk förlust. Läste ju ändå på så pass mycket så jag lyckades gå +/-0 iaf. Missunnade däremot min familj å det grövsta och min sambo sa det tillslut till mig. Jag la då ner surt ner det bara för att finna black ops ett par veckor senare. Började ganska oskyldigt med nån halvtimme här och där men tillslut spårade det ur. Spelade till 3 på nätterna och övrig tid kollade jag på youtubefilmer då proffsen spelade för att lära mig moves osv.
När ett intresse slukar så oerhört mycket tid har man ju inte tid att ha mer än ett intresse. Under black ops tiden tex så spelade jag INGET annat spel i flera månader, det var BO som gällde.
Sen började strketräningen ta över mer och mer och slog tiisist ut black ops. Ett ständigt sökande efter det optimalamträningsprogrammet och funderingar på ifall 180 sekunders setvila kanske kunde vara bättre än 170 sekunder. Bytte träningsprogram i snitt varannan vecka på grund av optimering (eller iaf vad ja trodde var optimering). Smög iväg på toaletten på jobbet en halvtimme då och då för att surfa på träningssidor.
Sen nu senast spåra det som sagt ut ordentligt. Fixade tumblr konton, reggade mig på walking dead forum för att försvara Lori Grimes. Kunde planera någon timme på jobbet vad jag skulle skriva som försvar och sen åka hem och spendera hela min timmes matast på att skriva ner allt.
Kunde inte låta bli att skratta åt Walking Dead historien, det var ganska komiskt. Du har inte testat att söka hjälp igen, få någon utredning?
Jo ska träffa läkare på onsdag.
Kan förstå att det låter kul. :) Men det passerar långt förbi "kul" när man spenderar sina matraster till att skriva försvarsramsor och bli ledsen när folk inte fattar. Kan nog ärligt säga att jag avskyr alla som håller på komma på alla gifar med henne.
Sen är ju jag väldigt osäker på vad jag gör för att det är kul och vad jag gör för att jag fastnat i ett beteende. Dessa jävla knäböjar som jag filmar vecka efter vecka. Är det någon slags tvångstanke eller vill jag helt enkelt förbättra min teknik? Denna mat jag väger varje dag. Gör jag det för att hålla koll på kalorierna eller för att jag fastnat i något stört matbeteende? Tränar jag överhuvudtaget för att det är kul eller för att det är vad min personlighetsstörning gjort mig beroende av för tillfället?
Har förresten kategoriserat Lori Grimes försvaret som bajs och bestämt att det förtjänar noll av min tid. Så varför mår jag dåligt över att inte få göra det då? GAAAAAHHHHH!!!!! Hittade imdbs carachter biography om henne här tidigare och fick nästan en ångestattack.
Men är det verkligen så? Söker jag verkligen lycka i ett beteende? Säger inte att det inte är så, men det känns inte så iaf.
Har förresten kategoriserat Lori Grimes försvaret som bajs och bestämt att det förtjänar noll av min tid. Så varför mår jag dåligt över att inte få göra det då? GAAAAAHHHHH!!!!! Hittade imdbs carachter biography om henne här tidigare och fick nästan en ångestattack.
Tycker just det här exemplet inte ser ut som om du söker lycka utan snarare försöker undvika att må dåligt (över saker som du råkat snöa in dig på).
Varför du snöar dig in på saker är väl kanske svårare att reda ut.
Men du verkar iaf vara medveten om att du gör det och att du inte blir lyckligare av det (annat än kortvarigt).
Du lär ju säkert kunna "släppa" den karaktären efter hand. Kanske är det lättare att släppa det om du hittar något nytt att snöa in på men det kommer ju bara att leda till nya problem. Det måste finnas en svårare väg att ta men som fungerar långsiktigt. Du får väl försöka lista ut vad det är. Att kontakta läkare var väl en bra idé.
Kudos till din flickvän som pallat med dig än så länge (ni är ihop fortfarande?).
Jo ska träffa läkare på onsdag.
This. Det du beskriver låter helt klart som något man har ganska små utsikter att ta sig ur på egen hand, utan hjälp utifrån.
Eddie Vedder
2012-05-20, 10:28
Man kan även använda denna personlighet till sin fördel. Om man kollar på Eddie Vedder, som jag tror skrev någonstans i något forum att han har lätt för att snöa in på områden och ämnen, han är ju väldigt kunnig och duktig inom sitt område.
Hehe, ja jag har den tendensen ja. :D Bara det faktum att jag har det nick som jag har vittnar ju om det. Eftersom jag i mina gymnasieår hade en fullständig hang-up på Eddie Vedder och lärde mig mer om han och hans liv än vad han säkert själv skulle kunna rabbla. Och överlag ett behov av att kunna ALLT om Pearl Jam och ALLT om hela grungehistorien. Sen kom kostintresset och min besatthet just nu ligger i böcker vilket de flesta förmodligen kan se om de tittar i "Vad läser du nu"-tråden.
Men jag har inte alls samma problem som IntenZe. Min situation handlar om en besatthet av vara extremast och veta mest om olika saker. Det har under en period gjort mig väldigt mycket skada eftersom det tagit sig uttryck i destruktivt beteende dessutom (den som tränar mest, hårdast och äter mest men som ändå är smalast och hårdast i kroppen typ). :( Men när jag lyckas vända det till något konstruktivt så är det förstås till min fördel. Och den destruktiva perioden har jag vänt till nya områden som får mig att må bra.
Hehe, ja jag har den tendensen ja. :D Bara det faktum att jag har det nick som jag har vittnar ju om det. Eftersom jag i mina gymnasieår hade en fullständig hang-up på Eddie Vedder och lärde mig mer om han och hans liv än vad han säkert själv skulle kunna rabbla. Och överlag ett behov av att kunna ALLT om Pearl Jam och ALLT om hela grungehistorien. Sen kom kostintresset och min besatthet just nu ligger i böcker vilket de flesta förmodligen kan se om de tittar i "Vad läser du nu"-tråden.
Men jag har inte alls samma problem som IntenZe. Min situation handlar om en besatthet av vara extremast och veta mest om olika saker. Det har under en period gjort mig väldigt mycket skada eftersom det tagit sig uttryck i destruktivt beteende dessutom (den som tränar mest, hårdast och äter mest men som ändå är smalast och hårdast i kroppen typ). :( Men när jag lyckas vända det till något konstruktivt så är det förstås till min fördel. Och den destruktiva perioden har jag vänt till nya områden som får mig att må bra.
Känner igen mig i dig :) är det inte det ena så är det det andra som man blir besatt av, konsten är som du sa att vända det till ens fördel istället
Haha. Kollade bara typ 5 sekunder men det var om Britney tror jag? Britney är ju iaf en rikig person.
Läste om Aspergers på Wiki och några av de kognitiva svårigheter de listar är:
"Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
och
"Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt."
För mig var det självklart att mattepatte som postade videon på killen när han tjuter och försvarar Britney Spears, var en skämtsam liknelse med din besatthet med att försvara Lori, men på ditt svar verkade du inte uppfatta det så?
Kanske därför du tar så hårt på orden i i diverse internet forum som faktiskt handlar om en fiktiv person, du tar det bokstavligt, som om hon vore en riktigt person?
Läste om Aspergers på Wiki och några av de kognitiva svårigheter de listar är:
"Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
och*
"Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt."
För mig var det självklart att mattepatte som postade videon på killen när han tjuter och försvarar Britney Spears, var en skämtsam liknelse med din besatthet med att försvara Lori, men på ditt svar verkade du inte uppfatta det så?*
Kanske därför du tar så hårt på orden i i diverse internet forum som faktiskt handlar om en fiktiv person, du tar det bokstavligt, som om hon vore en riktigt person?
Jo det var så jag uppfattade det, att han inte var så seriös. Däremot var jag osäker på ifall han jämförde mig med ett gråtande EMO på tuben för att dryga sig eller på ett skämtsamt sätt. Hur som helst ansåg jag inte att han bidrog med något så jag valde att svara kortfattat istället för att fortsätta föra tråden i den riktningen.
Tycker just det här exemplet inte ser ut som om du söker lycka utan snarare försöker undvika att må dåligt (över saker som du råkat snöa in dig på).
Varför du snöar dig in på saker är väl kanske svårare att reda ut.
Men du verkar iaf vara medveten om att du gör det och att du inte blir lyckligare av det (annat än kortvarigt).
Du lär ju säkert kunna "släppa" den karaktären efter hand. Kanske är det lättare att släppa det om du hittar något nytt att snöa in på men det kommer ju bara att leda till nya problem. Det måste finnas en svårare väg att ta men som fungerar långsiktigt. Du får väl försöka lista ut vad det är. Att kontakta läkare var väl en bra idé.
Kudos till din flickvän som pallat med dig än så länge (ni är ihop fortfarande?).
Jo, jag får hoppas att jag får hjälp av läkaren.
Hon är fantastisk när man funderar på det jo, vi är tillsammans ännu och har skaffat barn. Hon känner att jag "missar" mycket av vårat liv då jag håller på med allt annat. Och det kan jag ju förstå.
Känner igen mig i dig :) är det inte det ena så är det det andra som man blir besatt av, konsten är som du sa att vända det till ens fördel istället
Att kunna vända det till sin fördel måste ju kännas enormt bra. Jag menar att kunna få ett djup intresse och hålla sig sysselsatt i massor av ämnen man riktigt gillar.
Det är såklart aldrig bra om det går överstyr men om man kan hålla koll på det är det ju perfekt. Alltid sysselsatt och massor av intressen.
Nu kommer jag aldrig kunna se walking dead utan att tänka "där kommer the walking whore" varje gång jag ser Lori....
Nu kommer jag aldrig kunna se walking dead utan att tänka "där kommer the walking whore" varje gång jag ser Lori....
Du anar inte vilken vilkestyrka jag använder mig av just nu för att inte spåra ur när jag läser ditt inlägg.
Skit i att försvara det är bara bajs, wuuhhhh.
majak0vskij
2012-05-20, 20:00
Men hördu, hur går det med sömnen under sådana här intensiva perioder? Impulskontrollen verkar ju brista en hel del, och det tillsammans med lite sömn utgör tecken på hypo/mani då du har bipolär sjukdom. Det är väl inte en sjukdom man blir friskförklarad från? Du kan däremot bli friskförklarad från skov.
Hur går det mellan sådana här perioder?
Tycker det är konstigt att du bara har lamotrigin för att reglera den biologiska biten av sjukdomen, den ska ju skydda mot depressioner medan du står helt utan skydd mot de maniska/ hypomana skoven, beroende på typ.
Sedan gäller det såklart att sätta upp rutiner som flera påpekat och hålla dem även när det spritter i benen av lust att ge sig hän åt impulserna. Regelbundenhet är mumma för att hålla skoven i schack, gäller både sömn, mat, fysisk aktivitet, arbete, sociala sammankomster, för att inte skapa fler sårbarheter så att inte nya skov utbryter. Allt detta är ju dock ingen försäkring mot nya skov, men det förminskar risken.
Men hördu, hur går det med sömnen under sådana här intensiva perioder? Impulskontrollen verkar ju brista en hel del, och det tillsammans med lite sömn utgör tecken på hypo/mani då du har bipolär sjukdom. Det är väl inte en sjukdom man blir friskförklarad från? Du kan däremot bli friskförklarad från skov.
Hur går det mellan sådana här perioder?
Tycker det är konstigt att du bara har lamotrigin för att reglera den biologiska biten av sjukdomen, den ska ju skydda mot depressioner medan du står helt utan skydd mot de maniska/ hypomana skoven, beroende på typ.
Sömnen fungerar väl till och från, vet inte om det direkt hjälper att jag jobbar natt heller. Största problemet är att jag ligger i sängen och konstant tänker på den saken som för tillfället tar upp all min tid. Är det styrketräning så måse jag liksom ligga och tänka på det när jag ska sova annars finner jag inget lugn och kan absolut ine sova, det är även det första som comes to mind när jag vaknar "var är telefonen måste glida in pånå forum".
Ingen aning om man kan bli friskförklarad, jag fick ett brev hem efter att ha talat med läkaren så jag antog att jag inte behövde äta medicinen längre. Kan ingenting om medicinen eller varför jag tog den annat än att de sa att det var den jag skulle ta.
Sedan gäller det såklart att sätta upp rutiner som flera påpekat och hålla dem även när det spritter i benen av lust att ge sig hän åt impulserna. Regelbundenhet är mumma för att hålla skoven i schack, gäller både sömn, mat, fysisk aktivitet, arbete, sociala sammankomster, för att inte skapa fler sårbarheter så att inte nya skov utbryter. Allt detta är ju dock ingen försäkring mot nya skov, men det förminskar risken.
Men direkt jag inte har något att göra ser jag ju det som en chans att ge utlopp för impulser, fan, tror till och med jag aktivt intalar mig att jag inte har något att göra bara för att få chansen.
men är det verkligen så? Söker jag verkligen lycka i ett beteende? Säger inte att det inte är så, men det känns inte så iaf.
Det behöver ju inte vara exakt som jag beskriver det men jag tycker det var en bra beskrivning på just en missbrukarpersonlighet. Du vet ju självfallet bäst själv om ditt tillstånd men min tolkning är sån. Nyckrln till förändring är bl.a förståelse så om du vet varför du inte kan lägga dina antaganden åt sidan så kanske du har lösningen.
majak0vskij
2012-05-20, 22:19
Sömnen fungerar väl till och från, vet inte om det direkt hjälper att jag jobbar natt heller. Största problemet är att jag ligger i sängen och konstant tänker på den saken som för tillfället tar upp all min tid. Är det styrketräning så måse jag liksom ligga och tänka på det när jag ska sova annars finner jag inget lugn och kan absolut ine sova, det är även det första som comes to mind när jag vaknar "var är telefonen måste glida in pånå forum".
Ingen aning om man kan bli friskförklarad, jag fick ett brev hem efter att ha talat med läkaren så jag antog att jag inte behövde äta medicinen längre. Kan ingenting om medicinen eller varför jag tog den annat än att de sa att det var den jag skulle ta.
Men direkt jag inte har något att göra ser jag ju det som en chans att ge utlopp för impulser, fan, tror till och med jag aktivt intalar mig att jag inte har något att göra bara för att få chansen.
Missförstod dig lite där, trodde att du fortfarande åt medicin, samt att du blivit klart friskförklarad av läkaren. Tycker det verkar bra att du har en läkartid på g i vilket fall.
Problemet med sömnen är ju att desto mindre du sover, desto mer accelererar du sinnestillståndet och desto större risk är det för att krascha ned i depression när kroppen och sinnet inte pallar mer, om vi utgår ifrån att du nu är i ett skov. Det sliter fort att inte sova och hålla på med något hela tiden. Du kanske borde spana på lite avslappningstekniker.
Har du kanske en känsla av eufori utöver detta intensiva intresse?
Appropå det där om att du ser till att du inte har något att göra annat än ditt specialintresse, det måste ju påverka din vardag?
Eftersom du startat den här tråden måste du ju inse att sjukdomen påverkar din vardag negativt också. Då är du ju uppmärksam på ditt beteende, se det som en varningsklocka och agera så gott du kan på det.
Du kan fortfarande ge utlopp för dina impulser, men inom vissa ramar. Få lite distans. Tanken är ju inte att du ska bli flatlined utan att du ska ha plats för allt det du vill och måste ha plats för i vardagen, inte endast existera för intresset.
Men motivationen till att inte ge efter finner ju såklart bara du.
Jag säger med det inte att piller är hela storyn, eller att mindtricks är hela storyn. Jag tror att det finns en plats för båda.
Men av resten av tråden är ju detta besatta beteende inte så ovanligt, så det kanske inte ens beror på bipolariteten. Men det kan ju vara en faktor att tänka över iaf.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.