Visa fullständig version : tråden om dating, relationer mm
shadowfire
2010-04-10, 17:50
Det poppar upp trådar konstant i allmäntdelen här som relaterar kring problem eller frågor som rör relationer, förhållande, dating, problem med att hitta sin drömpartner och annat och det finns också en hel del förvirrade singlar här på kolo. Räddaren i nöden är dock just kolo, som alltid ställer upp och reder ut allting för alla! :thumbup:
Här är DEN tråden om dating, relationer och allt mystik som det nu innebär. :thumbup: ... bring it on!
von huff
2010-04-10, 17:52
Jag var på en dejt med en karl en gång,startade en tråd om det
shadowfire
2010-04-10, 17:53
Jag börjar självklart med en delvis retorisk fråga, postad kanske på rätt ställe då man kan utgå från att på detta forum så bör merpartern vara träningsintresserade och risken är överhängande stor att det finns en hel del ytlighet och kroppsfixering här.
Hur viktigt är det egentligen att ens partners kropp matchar dagens skönhetsideal? Grabbar som Brad Pitt och damer som Angelina Jolie? Du som tränar hårt och har ett aktivt träningsliv och antagligen jobbar också för att fysiken ska vara attraktiv (somliga tränar mer för det ytliga, andra mindre) - hur känns det att träffa en partner som kanske inte har en fysik som motsvarar dagens ideal? Som kanske bara hobbymotionerar, är lite mullig/krallig/överviktig?
Spelar det någon roll? Eller blir vi träningsintresserade individer hjärntvättade deluxe av fitnessfestivaler och annat där man ser alla dessa vältränade kroppar?
shadowfire
2010-04-10, 17:54
Jag var på en dejt med en karl en gång,startade en tråd om det
Den ser jag som en självklar sticky. :thumbup:
skuggan: man tänker givetvis på det, men bryr sig inte märkvärdigt om det. Åtminstone inte jag.
Doctor Snuggles
2010-04-10, 17:57
Relationer är överskattade. Mitt harem håller med. True story.
shadowfire
2010-04-10, 17:58
skuggan: man tänker givetvis på det, men bryr sig inte märkvärdigt om det. Åtminstone inte jag.
Har du en partner som är lite mullig, som kanske inte tränar så mkt eller så?
Eller har någon annan av er det?
Om precis alla andra förutsättningar och egenskaper stämmer hos en person och man känner attraktion och klickar - men personen i fråga har kanske inte kroppen man normalt sett dreglar över - hur viktigt är det? Det går ju o söka drömkroppen och bara hitta ärthjärnor som kontrast =/
Scratch89
2010-04-10, 17:58
Det enda som är ett no-no utseendemässigt är övervikt. Nu pratar jag inte om att så fort det är mjukt så är det ett fetto, utan en påtaglig tjockhet. Annars inte.
Men jag är väl inte rätt person att tala, då jag har haft samma flickvän sen jag var 16, som dessutom är snygg.
Pudzianovski
2010-04-10, 18:01
Svårt att svara på generellt...olika från situation till situation.
Ingen är perfekt Shadow!!!
Förutom Kwon då!! *cupid*:D
shadowfire
2010-04-10, 18:05
Det enda som är ett no-no utseendemässigt är övervikt. Nu pratar jag inte om att så fort det är mjukt så är det ett fetto, utan en påtaglig tjockhet. Annars inte.
Men jag är väl inte rätt person att tala, då jag har haft samma flickvän sen jag var 16, som dessutom är snygg.
Var drar du gränsen då? Om röven blir lite för bred på tjejen? Om hon har mage? Eller när är det "too much"?
Svårt att svara på generellt...olika från situation till situation.
Ingen är perfekt Shadow!!!
Förutom Kwon då!! *cupid*:D
lol, kwon är alltid perfekt 8)
Nej, exakt, ingen är perfekt... jag har väl mer eller mindre en lista på egenskaper och värderingar som jag vill att min drömpartner ska ha. Vissa av dessa är så högprioriterade så de kan jag inte tumma på, medan andra saker inte är lika viktiga. Man dör inte i en relation om de saknas så att säga.
Sedan kommer den ytliga biten. Jag vill attraheras av min partner och såklart tycka hon är söt/snygg/vacker/sexig osv i mina ögon. Då kommer träningsdelen in. Efter ett antal år av att glo på bilder här, på fitnesstillställningar och annat så blir man så jäkla intutad i att en snygg fysik är verkligen en slimmad tjej med lite rumpa o boobs. Just den slimmade formen, som med lite muskulatur utstrålar "vältränad, sund/hälsosam, tränad människa, aktivt liv" osv.
Hur blir det då om man träffar en partner som är lite krallig? Försöker man ändra på denne efter ett tag? Hinta om lite dieter, pracka på träningsmetodik osv? Eller kan man "leva med" att ens partner skiter blankt i sin kropp så länge hon väger under 100kg och bara hobbymotionerar o bryr sig inte speciellt mkt om ifall det magen sväller ut mm?
Hur viktigt är det egentligen att ens partners kropp matchar dagens skönhetsideal? Grabbar som Brad Pitt och damer som Angelina Jolie? Du som tränar hårt och har ett aktivt träningsliv och antagligen jobbar också för att fysiken ska vara attraktiv (somliga tränar mer för det ytliga, andra mindre) - hur känns det att träffa en partner som kanske inte har en fysik som motsvarar dagens ideal? Som kanske bara hobbymotionerar, är lite mullig/krallig/överviktig?
Vilka är "dagens ideal"? Angelina Jolie tycker jag inte har särskilt attraktiv kropp; snyggt ansikte och fina boobs, men väldigt tunna armar och ben.
Jag har annars rätt stor variation på vad jag finner attraktivt, och personlighet kan väga upp många utséendemässiga brister.
shadowfire
2010-04-10, 18:07
Vilka är "dagens ideal"? Angelina Jolie tycker jag inte har särskilt attraktiv kropp; snyggt ansikte och fina boobs, men väldigt tunna armar och ben.
Jag har annars rätt stor variation på vad jag finner attraktivt, och personlighet kan väga upp många utséendemässiga brister.
Dagens ideal ska man inte efterfråga här på kolo bland folk som bedömer muskulatur. Dagens ideal är ju det som småtjejerna halvt hamnar på sjukhus för att uppnå - dvs smalhet enbart. Det är ju det som generellt räknas som ideal, dvs Angelina Jolie mfl.
Har du en partner som är lite mullig, som kanske inte tränar så mkt eller så?
"ja", för något visst värde på partner och mullig, men de är oftast tränade ändå. Jag föredrar kvinnliga former framför tunna tjejer, alla dagar.
Om precis alla andra förutsättningar och egenskaper stämmer hos en person och man känner attraktion och klickar - men personen i fråga har kanske inte kroppen man normalt sett dreglar över - hur viktigt är det? Det går ju o söka drömkroppen och bara hitta ärthjärnor som kontrast =/
Jag går efter en ganska enkel mall om vi går tillbaka i tiden: höga svagt markerade kindben, avsmalnande ögon, rund ansiktsform, 160-165 och korrekt midja-höft-kvot. Sedan är det troligt att hon har kort cendréfärgat hår och är fräknig.
Det är tröskelvärdet, även om det inte är helt hugget i sten. Därefter kommer personligheten som helt avgör.
Fast det är ju å andra sidan småtjejernas ideal, vilka de hämtat från lite äldre tjejer. Inte många män som tycker det är attraktivt.
Scratch89
2010-04-10, 18:10
Var drar du gränsen då? Om röven blir lite för bred på tjejen? Om hon har mage? Eller när är det "too much"?
Svårt att säga. Det beror ju helt på personen också. En person som är lite mullig men ändå är en väldigt positiv tjej, som klär sig snyggt och ändå tar hand om sig själv är ofantligt mycket snyggare än de som är lika tjocka men är betydligt mer white-trash i sitt sätt att klä sig och bete sig.
Slartibartfast
2010-04-10, 18:10
Jag har kommit in i en period då jag föredrar tajta tjejer. Har alltid varit en som gillat lite booty-brudar, men nu har jag blivit mera mainstream i mina preferenser :)
shadowfire
2010-04-10, 18:14
Jag går efter en ganska enkel mall om vi går tillbaka i tiden: höga svagt markerade kindben, avsmalnande ögon, rund ansiktsform, 160-165 och korrekt midja-höft-kvot. Sedan är det troligt att hon har kort cendréfärgat hår och är fräknig.
Det är tröskelvärdet, även om det inte är helt hugget i sten. Därefter kommer personligheten som helt avgör.
haha, underbar fysisk mall där, o jag som tyckte jag var "picky" ;)
von huff
2010-04-10, 18:15
Jag skule ha svårt med en tjej som är fet och äter ohälsosamt hela tiden.Lite fett skadar inte men om en person har +15 kg övervikt och sitter och äter chips varje kväll så skulle jag ha svårt med.En annan sak som stör mig sjukt mycket är födelsemärken i ansiktet, men utseendet har endå inte så stor betydelse i helheten trots allt.Bara för att nån är snygg så kan hon endå vara avtändande av andra orsaker.
haha, underbar fysisk mall där, o jag som tyckte jag var "picky" ;)
Det är inget jag tänker på medvetet. Ytterst få tjejer som inte stämmer överens med mallen får mig intresserad, helt enkelt.
Vet inte vad som är mest tongivande bland mina [omedvetna] urvalskriterier. Jag tror det är WHR.
shadowfire
2010-04-10, 18:18
Fast det är ju å andra sidan småtjejernas ideal, vilka de hämtat från lite äldre tjejer. Inte många män som tycker det är attraktivt.
Håller inte med dig alls herrn!
Visst, ett par för spinkiga och tunna armar på en tjej som går i topp är inte snyggt, men om du fokuserar på midjan och neråt och ser en tjej som har en tight röv och smala, slanka ben - ofta med åtsittande leggings, tighta jeans eller annat... än så länge har jag inte hört en karl klaga över det.
Tvärtom så importeras tighta thailändskor mer nu än någonsin förr och nog sjutton har det att göra en del med att de ofta är små, smala, smidiga osv. Hade de varit smällfeta överlag så tror jag inte svenska medelålders män hade backpackat till just Thailand i samma utsträckning för o hämta hem fruar. Samma sak med ryssland/baltikum för övrigt, svenska män hämtar hem en hel del damer därifrån också och där är kulturen ännu starkare kring att tjejer ska vara smala, precis som i Italien, Slovakien mm. Flera av dessa länder är det rentav skämmigt att vara något annat än slank/tight om man är tjej. I Sverige är det dock en kamp åt andra hållet, att idealet ska ändras och att mulligt är vackert.
Hur viktigt är det egentligen att ens partners kropp matchar dagens skönhetsideal?
Jag vill ha en partner som ser efter sin kropp och mår sunt.
Det behöver inte vara gymträning utan går bra med vadsomhelst, men jag vill ha någon som har liknande värderingar som jag vad gäller välmående, att man lägger tid och reflektion på sitt välmående, både fysiskt och psykiskt. Jag vill ha någon som tycker att sig själv också är viktig, som tycker om sig själv, och tar vara på sig själv och ser till att må bra helt enkelt.
Då ingår oftast nån form av träning där och med det följer oftast en utseendemässigt trevligare kropp som bonus.
Det enda som är ett no-no utseendemässigt är övervikt. Nu pratar jag inte om att så fort det är mjukt så är det ett fetto, utan en påtaglig tjockhet. Annars inte.
+1
von huff
2010-04-10, 18:21
Jag tycker at det är så att man söker sig till brudar som motsvarar ens eget utseende.jag skulle aldrig gå fram till den snyggaste bruden på krogen för att jag tycker att mitt utseende inte går att mäta med hennes, jag tycker ochså oftast mer om utseendet på dom som ser mer "alldagliga ut"
shadowfire
2010-04-10, 18:21
Svårt att säga. Det beror ju helt på personen också. En person som är lite mullig men ändå är en väldigt positiv tjej, som klär sig snyggt och ändå tar hand om sig själv är ofantligt mycket snyggare än de som är lika tjocka men är betydligt mer white-trash i sitt sätt att klä sig och bete sig.
Håller med, hållning, självförtroende osv är mkt viktigt som bidrar till en helhet tillsammans med kroppen.
Jag har kommit in i en period då jag föredrar tajta tjejer. Har alltid varit en som gillat lite booty-brudar, men nu har jag blivit mera mainstream i mina preferenser :)
I ärlighetens namn så är de flesta jag känner precis som du, dvs sjukt intresserade av tjejer som är lite mer tight, har lite mindre rumpa osv. Dock är flertalet av de jag känner i relationer tillsammans med tjejer som inte är så tighta - så det kanske är mer en "dröm" eller "fint o titta på" än någon kriterie som är livsviktig för en relation?
shadowfire
2010-04-10, 18:23
Jag skule ha svårt med en tjej som är fet och äter ohälsosamt hela tiden.Lite fett skadar inte men om en person har +15 kg övervikt och sitter och äter chips varje kväll så skulle jag ha svårt med.En annan sak som stör mig sjukt mycket är födelsemärken i ansiktet, men utseendet har endå inte så stor betydelse i helheten trots allt.Bara för att nån är snygg så kan hon endå vara avtändande av andra orsaker.
+15kg är ju knappt en minibulk ;)
Det du nämner låter mer som själva livsstilen, med chips varje kväll osv, än själva kroppen. Håller med om att en ohälsosam livsstil kan vara sjukt avtändande och att snygga personer per automatik inte behöver vara speciellt upphetsande då man ser egenskaper, värderingar och annat.
Det är inget jag tänker på medvetet. Ytterst få tjejer som inte stämmer överens med mallen får mig intresserad, helt enkelt.
Vet inte vad som är mest tongivande bland mina [omedvetna] urvalskriterier. Jag tror det är WHR.
WHR?
Det enda som är ett no-no utseendemässigt är övervikt. Nu pratar jag inte om att så fort det är mjukt så är det ett fetto, utan en påtaglig tjockhet. Annars inte.
Var går gränsen mellan mjuk och tjockis?
Det du nämner låter mer som själva livsstilen, med chips varje kväll osv, än själva kroppen. Håller med om att en ohälsosam livsstil kan vara sjukt avtändande och att snygga personer per automatik inte behöver vara speciellt upphetsande då man ser egenskaper, värderingar och annat.
Indeed. Därför är utseende alltid bara ett tröskelvärde. Sedan får man lära känna personen och se om det är någon man vill umgås med.
WHR?
http://en.wikipedia.org/wiki/Waist-hip_ratio - 0,6-0,8.
Scratch89
2010-04-10, 18:25
Var går gränsen mellan mjuk och tjockis?
Det är väl också en sakfråga. Om man inte ser tjock ut med kläderna på så är man väl inte tjock, iaf. Jag är mjuk, men inte tjock, t.ex. :D
shadowfire
2010-04-10, 18:26
Jag vill ha en partner som ser efter sin kropp och mår sunt.
Det behöver inte vara gymträning utan går bra med vadsomhelst, men jag vill ha någon som har liknande värderingar som jag vad gäller välmående, att man lägger tid och reflektion på sitt välmående, både fysiskt och psykiskt. Jag vill ha någon som tycker att sig själv också är viktig, som tycker om sig själv, och tar vara på sig själv och ser till att må bra helt enkelt.
Då ingår oftast nån form av träning där och med det följer oftast en utseendemässigt trevligare kropp som bonus.
Var går din gräns?
Jag förstår att ytterligheterna med en kille på 130 pannor med nätbrynja, falukorvsring i näven, en kall öl och fädbodjäntan inte tilltalar dig, men om snubben tränar lite på veckovis basis och rör på sig, men inte bryr sig speciellt mkt om kost mm, inte har rutmage och säger "äh, man får tycka om mig som man är, jag motionerar iaf och mår bra" och så har han rätt stor rumpa, lite mage, kärlekshandtag och gäddhäng. OK eller inte OK?
Förutom sin kropp så har han precis allt du önskar, behandlar dig som världens prinsessa utifrån precis så som du vill bli behandlad osv och du känner att du lätt hade kunnat skaffa barn med han. Hur resonerar du här?
Det är väl också en sakfråga. Om man inte ser tjock ut med kläderna på så är man väl inte tjock, iaf. Jag är mjuk, men inte tjock, t.ex. :D
Då får man ha på sig mycket mörka kläder som döljer, lyfter upp & trycker in! :-)
Scratch89
2010-04-10, 18:30
Då får man ha på sig mycket mörka kläder som döljer, lyfter upp & trycker in! :-)
http://www.svenskkottinformation.se/begood/image_db.php?id=1084&w=470&ne=0
Jag förstår att ytterligheterna med en kille på 130 pannor med nätbrynja, falukorvsring i näven, en kall öl och fädbodjäntan inte tilltalar dig,
http://www.svenskkottinformation.se/begood/image_db.php?id=1084&w=470&ne=0
http://www.fatblokeracing.org/images/fultonhogan.jpg
Håller inte med dig alls herrn!
Visst, ett par för spinkiga och tunna armar på en tjej som går i topp är inte snyggt, men om du fokuserar på midjan och neråt och ser en tjej som har en tight röv och smala, slanka ben - ofta med åtsittande leggings, tighta jeans eller annat... än så länge har jag inte hört en karl klaga över det.
Tvärtom så importeras tighta thailändskor mer nu än någonsin förr och nog sjutton har det att göra en del med att de ofta är små, smala, smidiga osv. Hade de varit smällfeta överlag så tror jag inte svenska medelålders män hade backpackat till just Thailand i samma utsträckning för o hämta hem fruar. Samma sak med ryssland/baltikum för övrigt, svenska män hämtar hem en hel del damer därifrån också och där är kulturen ännu starkare kring att tjejer ska vara smala, precis som i Italien, Slovakien mm. Flera av dessa länder är det rentav skämmigt att vara något annat än slank/tight om man är tjej. I Sverige är det dock en kamp åt andra hållet, att idealet ska ändras och att mulligt är vackert.
Det är dock stor skillnad på en tajt kropp och att vara så smal att man far illa av det.
Var går din gräns?
Svårt att säga på rak arm, är så många andra parametrar som spelar in så jag har svårt att göra upp en skarp mall, men känner jag att jag kan skaffa barn med personen så är det förmodligen många bitar rätt ändå? :D
Men nu när jag tänker efter vill jag ha en aktiv partner som jag kan göra saker tillsammans med, åka inlines, cykla mtb (höll på med det när jag bodde i sthlm, malmö är dock inte direkt opti för ändamålet), åka skidor, wakeboard, lira badminton på gräsmattan, kuta hinderbana, osv, vore astrist med en partner som inte är på när det gäller att göra sådana aktiviteter, så efterssom jag har som krav att det ska vara nån aktiv typ så tror jag inte det är jättestor risk att jag krokar med nån slashas :D Tycker det är oattraktivt med en alltför fläskig kropp, men är där muskler under så den är mer fast men välbulkad såattsäga är det ok, helt otränad och lös går bort.
shadowfire
2010-04-10, 20:37
Det är dock stor skillnad på en tajt kropp och att vara så smal att man far illa av det.
yepp, absolut... det är också skillnad på tight och mullig med fett som pressar ut tyget så mkt det bara går utan att spricka - men fortfarande inte fet.
Fet, tjock osv härleder oftast till ytterligheterna. Någon som är fet o tjock är oftast rejält laddad med övervikt, men annars är vi väldigt restriktiva här i Sverige. Det är ju fult o prata om fetma, så antingen är man rejäääääält laddad eller så inte alls. Men så har vi mellanregistret. Som packar på sig skapligt o sakta men säkert fortsätter öka. Tittar man nätraggningssiter så heter det "kvinnliga former" eller "kurvor".
Svårt att säga på rak arm, är så många andra parametrar som spelar in så jag har svårt att göra upp en skarp mall, men känner jag att jag kan skaffa barn med personen så är det förmodligen många bitar rätt ändå? :D
Men nu när jag tänker efter vill jag ha en aktiv partner som jag kan göra saker tillsammans med, åka inlines, cykla mtb (höll på med det när jag bodde i sthlm, malmö är dock inte direkt opti för ändamålet), åka skidor, wakeboard, lira badminton på gräsmattan, kuta hinderbana, osv, vore astrist med en partner som inte är på när det gäller att göra sådana aktiviteter, så efterssom jag har som krav att det ska vara nån aktiv typ så tror jag inte det är jättestor risk att jag krokar med nån slashas :D Tycker det är oattraktivt med en alltför fläskig kropp, men är där muskler under så den är mer fast men välbulkad såattsäga är det ok, helt otränad och lös går bort.
Om du träffar en partner som faktiskt kan göra allt det där, men som ändå inte har speciellt fast kropp, utan som har en del gäddhäng osv. Men samtidigt så tränar han för stockholm marathon, är helt med på hinderbanor o allt.. men när ni ligger där i sked så är han 3ggr större än dig o du leker lite med händerna i hans valkar o vobblar runt magfettet?
shadowfire
2010-04-10, 20:55
Kruxet är att tightrövar, smidiga o fina flickor kryllar det av i åldern 18-28 - tveklöst.
Personligheten på kvinnan jag söker finns dock bara i +30. Så det verkar som en omöjlighet att hitta personligheten man söker OCH få en vältränad och tight kropp på kuppen.
Utan antingen får jag gå på rövarna och spana på 20-åringar som inte alls är i samma fas i livet eller ngt, eller så får jag gå på personligheten o leva med att allt hänger åt helskotta efter man fyllt 30...
Doctor Snuggles
2010-04-10, 21:09
Kruxet är att tightrövar, smidiga o fina flickor kryllar det av i åldern 18-28 - tveklöst.
Personligheten på kvinnan jag söker finns dock bara i +30. Så det verkar som en omöjlighet att hitta personligheten man söker OCH få en vältränad och tight kropp på kuppen.
Utan antingen får jag gå på rövarna och spana på 20-åringar som inte alls är i samma fas i livet eller ngt, eller så får jag gå på personligheten o leva med att allt hänger åt helskotta efter man fyllt 30...
Det är tantigheten du är ute efter eller? En kortklippt vänsterpartist?:D
Tittar man nätraggningssiter så heter det "kvinnliga former" eller "kurvor".
"Kvinnliga former" har tyvär blivit synonymt med "kedjerökare med 20Kg övervikt". :(
Om du träffar en partner som faktiskt kan göra allt det där, men som ändå inte har speciellt fast kropp, utan som har en del gäddhäng osv. Men samtidigt så tränar han för stockholm marathon, är helt med på hinderbanor o allt.. men när ni ligger där i sked så är han 3ggr större än dig o du leker lite med händerna i hans valkar o vobblar runt magfettet?
Nej, det är inte attraktivt om jag kan leka med händerna mellan vobblande valkar, och en person som är 3 ggr större än mig skulle jag rata, det skulle innebära att personen ligger på närmare 200 pannor. Inte min kopp te :)
Jag tycker det är mer attraktivt med en smidigare kropp. Men som sagt är det ju flera parametrar som spelar in, det räcker inte med bara "rätt" kropp, det är ju bara en av pusselbitarna, alla bitar måste stämma/ligga inom intervallet för vad man tycker är okej.
Ironbabe
2010-04-10, 21:33
Personligheten på kvinnan jag söker finns dock bara i +30. Så det verkar som en omöjlighet att hitta personligheten man söker OCH få en vältränad och tight kropp på kuppen.
Det går ju inte, det är två önskningar i en.. hehehehe
Utan antingen får jag gå på rövarna och spana på 20-åringar som inte alls är i samma fas i livet eller ngt, eller så får jag gå på personligheten o leva med att allt hänger åt helskotta efter man fyllt 30...
Spana kan man ju alltid göra, det är kul att kika lite. Men att därifrån gå till att göra mer har jag släppt nu iaf ;) Been there done that!
Jag kräver ingen vältränad kropp med 8-9% bf. Jag brukar tänka att det går alltid att tränas upp/ner (förutsatt att intresset för det finns). Det som jag däremot har haft lite svårt för är kortare killar :em:
Carolinew
2010-04-10, 21:37
Håller inte med dig alls herrn!
Visst, ett par för spinkiga och tunna armar på en tjej som går i topp är inte snyggt, men om du fokuserar på midjan och neråt och ser en tjej som har en tight röv och smala, slanka ben - ofta med åtsittande leggings, tighta jeans eller annat... än så länge har jag inte hört en karl klaga över det.
Tvärtom så importeras tighta thailändskor mer nu än någonsin förr och nog sjutton har det att göra en del med att de ofta är små, smala, smidiga osv. Hade de varit smällfeta överlag så tror jag inte svenska medelålders män hade backpackat till just Thailand i samma utsträckning för o hämta hem fruar. Samma sak med ryssland/baltikum för övrigt, svenska män hämtar hem en hel del damer därifrån också och där är kulturen ännu starkare kring att tjejer ska vara smala, precis som i Italien, Slovakien mm. Flera av dessa länder är det rentav skämmigt att vara något annat än slank/tight om man är tjej. I Sverige är det dock en kamp åt andra hållet, att idealet ska ändras och att mulligt är vackert.
Äldre män som "importerar" asiater gör nog det dels för att de har mindervärdeskomplex (behöver nog inte gå in närmare på det) och dels för att det asiatiska kvinnorna är betydligt mer lättfångade än de svenska (de ser framförallt svenska män som en väg ut ur fattigdomen - såg en väldigt intressant dokumentär om just detta för ett tagsen).
Så som jag upplevt det så är ofta killars idealbild av en tjej inte alls att de skall vara supersmala, utan att de är ute efter en mer sund och ganska vältränad kroppsform med lite former (det går ju faktiskt att vara tight trots former). Dock har jag såklart ingen egen statistik på detta :D Däremot såg jag i något inslag på TV för ett tag sedan att tjejers och killars uppfattning om hur en tjej skall se ut för att vara attraktiv för det motsatta könet skiljde med ca 10 kg. Dvs. att tjejerna trodde att killarna ville ha en tjej som vägde i genomsnitt 10 kg mindre än vad killarna själva valde. De hade visst fått kolla på bilder och peka ut på något sätt. Ganska intressant :) Vet dock inte vilka åldersgrupper det testet gällde, det gör nog ganska stor skillnad om man frågar 14-åringar eller 25-åringar.
svennebanan
2010-04-10, 21:58
"Kvinnliga former" har tyvär blivit synonymt med "kedjerökare med 20Kg övervikt". :(
"Killar vill ha lite att ta i" heter det ju.
Min idealkvinna är tyvärr photoshopad. Alltså finns hon troligen inte :D
Scratch89
2010-04-10, 22:04
Jag tycker att du ska bli gubbsjuk Peter, och ragga på småbrudar med hjälp av din bil! :D
Hemma Gymmaren
2010-04-10, 22:05
Snackar vi kroppsformer eller relationer/dating?
Whaeva. Jag "dejtar"(träffats 2 ggr) en tjej, som jag gillar. Jag är ganska försiktig av mig eftersom detta är första tjejen jag dejtar, jag är även ganska konservativ. Vad ska jag göra för att ta nästa steg?
Vad ska jag göra för att ta nästa steg?
Vad är ditt slutmål? Ta ett steg som får dig närmare det målet.
shadowfire
2010-04-10, 22:14
Det är tantigheten du är ute efter eller? En kortklippt vänsterpartist?:D
hahaha, tantighet då om man nu ser det från en ynglighets synvinkel... vänsterpartist i relation med mig hade nog gått riktigt illa, någon hade hamnat i köttkvarnen, säkerligen jag eftersom jag är en tunnis.. :P
"Kvinnliga former" har tyvär blivit synonymt med "kedjerökare med 20Kg övervikt". :(
lol, hah, ligger mkt i det... "kurvig" innebär "jag tar bilen från ytterdörren ner till brevlådan 20m nedanför längs vägen"
shadowfire
2010-04-10, 22:16
Nej, det är inte attraktivt om jag kan leka med händerna mellan vobblande valkar, och en person som är 3 ggr större än mig skulle jag rata, det skulle innebära att personen ligger på närmare 200 pannor. Inte min kopp te :)
Jag tycker det är mer attraktivt med en smidigare kropp. Men som sagt är det ju flera parametrar som spelar in, det räcker inte med bara "rätt" kropp, det är ju bara en av pusselbitarna, alla bitar måste stämma/ligga inom intervallet för vad man tycker är okej.
men om du träffar personen som verkligen har ALLT utom just kroppen.. nobbar du?
Det går ju inte, det är två önskningar i en.. hehehehe
Spana kan man ju alltid göra, det är kul att kika lite. Men att därifrån gå till att göra mer har jag släppt nu iaf ;) Been there done that!
Jag kräver ingen vältränad kropp med 8-9% bf. Jag brukar tänka att det går alltid att tränas upp/ner (förutsatt att intresset för det finns). Det som jag däremot har haft lite svårt för är kortare killar :em:
LOOOOOOL, men DU är ju för rolig.. du har ju en mer tränad kropp än någon av de damer jag känner i min närmaste krets.. herregud du har ju sådan rumpa som jag snavar på asfaltsskarvar på stan om jag ser.. :P .. självinsikt plzzz.. :D
WHR 0,9 - 0,5 i den här bilden:
http://www.viz.tamu.edu/faculty/ergun/research/visualization/psychology/images/whr2.jpg
Här borde vi kunna säga vad kurvig betyder åtminstone i termer av WHR.
Hemma Gymmaren
2010-04-10, 22:20
Vad är ditt slutmål? Ta ett steg som får dig närmare det målet.
Slutmål? Hmm en relation som håller länge.
Hur gör man?
Jag har klarat mig bra själv i 22 år, men ~60 till vetifasen.
shadowfire
2010-04-10, 22:21
Äldre män som "importerar" asiater gör nog det dels för att de har mindervärdeskomplex (behöver nog inte gå in närmare på det) och dels för att det asiatiska kvinnorna är betydligt mer lättfångade än de svenska (de ser framförallt svenska män som en väg ut ur fattigdomen - såg en väldigt intressant dokumentär om just detta för ett tagsen).
Så som jag upplevt det så är ofta killars idealbild av en tjej inte alls att de skall vara supersmala, utan att de är ute efter en mer sund och ganska vältränad kroppsform med lite former (det går ju faktiskt att vara tight trots former). Dock har jag såklart ingen egen statistik på detta :D Däremot såg jag i något inslag på TV för ett tag sedan att tjejers och killars uppfattning om hur en tjej skall se ut för att vara attraktiv för det motsatta könet skiljde med ca 10 kg. Dvs. att tjejerna trodde att killarna ville ha en tjej som vägde i genomsnitt 10 kg mindre än vad killarna själva valde. De hade visst fått kolla på bilder och peka ut på något sätt. Ganska intressant :) Vet dock inte vilka åldersgrupper det testet gällde, det gör nog ganska stor skillnad om man frågar 14-åringar eller 25-åringar.
Jag är helt övertygad om att ifall asiatiska kvinnor plötsligt blev kända för att vara sumobrotterskor viktmässigt sätt skulle bli ett minne blott för svenska män. Liksom, Anders 54 kan åka dit och få en kvinna som har en kropp som hans dotter, både längd och viktmässigt sätt, fast åldersmässigt och legitimt bättre ;)
Annars tror jag du har helt rätt, särskilt eftersom många tjejer har en tendens att banta ner sig lite väl mkt, så tror jag många passerar "sundhetsgränsen" och fortsätter ner en bra bit under... men jag tolkar det också som att många skiter blankt i sundhet och säger "Jag är kvinna, ta mig som jag är eller skit ner dig", särskilt då de passerat 30. Som att passera 30 är legitimt med att få fetta på sig. Jag tror samma gäller män, man ska liksom ha gubbmage då man är +30, annars är man ingen man?? uuhh
"Killar vill ha lite att ta i" heter det ju.
Min idealkvinna är tyvärr photoshopad. Alltså finns hon troligen inte :D
haha, photoshop löser bröllopskortet direkt :P
Jag tycker att du ska bli gubbsjuk Peter, och ragga på småbrudar med hjälp av din bil! :D
"ska bli"? loooooooooool.... busted already 8)
Doctor Snuggles
2010-04-10, 22:40
hahaha, tantighet då om man nu ser det från en ynglighets synvinkel... vänsterpartist i relation med mig hade nog gått riktigt illa, någon hade hamnat i köttkvarnen, säkerligen jag eftersom jag är en tunnis.. :P
Du vet dock inte hur gammal jag är. ;)
Jag tycker dock det finns en tendens till tantighet synnerligen i sverige, av ngn anledning, oavsett om flickan i fråga har fått barn eller inte - och den börjar faktiskt rätt tidigt redan i mitten på 20-talet.
Och övergången är direkt från flickigheten. Det verkar som, särskilt i stockholm, att kvinnor aldrig blir kvinnor. De går direkt från flicka till tant, från fjortis till lill-babs.
Jag snackade med några tjej polare och kill polare här om dan. Och nästan alla svarade likadant. Killarna sa att dom inte skulle kunna tänka sig att ha en tjej som är längre än dem själva och tvärtom att tjejerna inte skulle kunna ha en kille som e kortare. Jag själv ser inget problem med om en tjej skulle vara längre än mig. Det finns säkert 10000tals saker som är högre prioritet än detta. Iofs så tror jag inte många av mina polare tycker insidan på deras partner är det viktigaste.
men om du träffar personen som verkligen har ALLT utom just kroppen.. nobbar du?
Ja :)
En person kan inte ha ALLT och sen vara totalt "fel" på en av pusselbitarna, men skulle det inträffa så är det nobben. Jag vill ha allt helt enkelt! :D
Har tidigare nobbat pga att just en pusselbit inte fanns där, i det fallet var det inte kroppen som var "felet" utan något annat, men jag vill att allt ska stämma inom de ramar för vad som känns bra och okej för mig (det behöver alltså verkligen inte vara så att personen uppfyller mina ideal till 100%, det förväntar jag mig inte heller, men den får inte avvika helt åt tjotaheiti från vad jag tycker är attraktivt och trevligt). Annars kan jag lika bra vara själv. Kan omöjligt vara tillsammans med någon för att vara snäll eller pk eller nåt :)
shadowfire
2010-04-10, 22:51
Ja :)
En person kan inte ha ALLT och sen vara totalt "fel" på en av pusselbitarna, men skulle det inträffa så är det nobben. Jag vill ha allt helt enkelt! :D
Har tidigare nobbat pga att just en pusselbit inte fanns där, i det fallet var det inte kroppen som var "felet" utan något annat, men jag vill att allt ska stämma inom de ramar för vad som känns bra och okej för mig (det behöver alltså inte vara så att personen uppfyller mina ideal till 100%, men den får inte avvika helt åt tjotaheiti från vad jag tycker är attraktivt och trevligt). Annars kan jag lika bra vara själv. Kan omöjligt vara tillsammans med någon för att vara snäll eller pk eller nåt :)
Gillar din självsäkerhet =)
Jag har nog varit singel för länge så jag börjat tvivla på den självsäkerheten, för precis sådär har jag resonerat sedan jag var 25, men nu snart 10 år senare så har jag fortfarande inte hittat lyckan - medan alla andra skaffar unga, villa, vovve, volvo, gifter sig osv. Jag häckar mest ensam o singel o letar fortfarande efter den som ska stämma inför inom de ramar för vad som känns bra och okej för mig... börjar just ifrågasätta de ramarna och om en sådan sak som tight rumpa verkligen är livsavgörande för att få en relation med barn, familj, hus och allt sådant som jag faktiskt börjar sukta efter mer o mer.
shadowfire
2010-04-10, 22:54
Du vet dock inte hur gammal jag är. ;)
Jag tycker dock det finns en tendens till tantighet synnerligen i sverige, av ngn anledning, oavsett om flickan i fråga har fått barn eller inte - och den börjar faktiskt rätt tidigt redan i mitten på 20-talet.
Och övergången är direkt från flickigheten. Det verkar som, särskilt i stockholm, att kvinnor aldrig blir kvinnor. De går direkt från flicka till tant, från fjortis till lill-babs.
sant, jag vet inte hur gammal du är, bildar mig bara en uppfattning utifrån det du skriver ;) :P ... det där med tantsyndromet har jag dock aldrig reflekterat över innan
Jag snackade med några tjej polare och kill polare här om dan. Och nästan alla svarade likadant. Killarna sa att dom inte skulle kunna tänka sig att ha en tjej som är längre än dem själva och tvärtom att tjejerna inte skulle kunna ha en kille som e kortare. Jag själv ser inget problem med om en tjej skulle vara längre än mig. Det finns säkert 10000tals saker som är högre prioritet än detta. Iofs så tror jag inte många av mina polare tycker insidan på deras partner är det viktigaste.
lol, den där är rätt intressant... jag vet mååååååånga tjejer som hade vägrat vara ihop med en kille som varit lika lång som dem själva, bara för att de gillar högklackade skor... här snackar vi prioritering deluxe :)
Doctor Snuggles
2010-04-10, 23:01
sant, jag vet inte hur gammal du är, bildar mig bara en uppfattning utifrån det du skriver ;) :P ... det där med tantsyndromet har jag dock aldrig reflekterat över innan
Jag är som fantomen, det är ingen som vet eller riktigt kan bedöma hur gammal jag är. :D
Det räcker med att åka lite söderut så märker man skillnaden rätt tydligt.
Det finns väl dock kanske generellt sett en annan syn på kvinnlighet här, så är man indoktrinerad och gillar sina köttbullar så märker man nog inget. ;)
börjar just ifrågasätta de ramarna och om en sådan sak som tight rumpa verkligen är livsavgörande för att få en relation med barn, familj, hus och allt sådant som jag faktiskt börjar sukta efter mer o mer.
Kan det vara så att en tight rumpa ofta kommer i kombination med nåt annat som du gillar, lite omedvetet sådär? Den kanske hänger ihop på nåt vis med andra egenskaper som tightröfvade tjejer ofta besitter? *popcorn*
Oväntat att tråden om "dejting och relationer" till 98% handlar om vilken fysik man attraheras av eller ej. Gäsp.
shadowfire
2010-04-10, 23:13
Oväntat att tråden om "dejting och relationer" till 98% handlar om vilken fysik man attraheras av eller ej. Gäsp.
Tanken var iofs att tråden skulle handla om allt möjligt generellt, men uppenbarligen har fysiken/kroppen en stor inverkan på attraktionen, åtminstone om man ser till kolomedlemmarnas intressen generellt - jag var dessutom den förste o posta ett dilemma som handlar just om ens partners kropp/fysik.
shadowfire
2010-04-10, 23:16
Jag är som fantomen, det är ingen som vet eller riktigt kan bedöma hur gammal jag är. :D
Det räcker med att åka lite söderut så märker man skillnaden rätt tydligt.
Det finns väl dock kanske generellt sett en annan syn på kvinnlighet här, så är man indoktrinerad och gillar sina köttbullar så märker man nog inget. ;)
Intressant tes, inget jag reflekterat över direkt... vad utgörs en tantighet av då?
Vad är det som gör Sveriges mogna tjejer till tanter? :D
Kan det vara så att en tight rumpa ofta kommer i kombination med nåt annat som du gillar, lite omedvetet sådär? Den kanske hänger ihop på nåt vis med andra egenskaper som tightröfvade tjejer ofta besitter? *popcorn*
Japp, träningsintresse eller så är de just 20 år. Hittills inte träffat en tightrumpa jag velat leva ihop med eller ens försöka leva ihop med dock, tightrumporna har haft andra egenskaper som varit heeeelt frånskilda mina värderingar o levnadssätt. Därför känns det som moment22 att hitta en bra partner som också har en tightrumpa.. :D
Oväntat att tråden om "dejting och relationer" till 98% handlar om vilken fysik man attraheras av eller ej. Gäsp.
Ja. Välkommen till kolozzeum:
Jag börjar självklart med en delvis retorisk fråga, postad kanske på rätt ställe då man kan utgå från att på detta forum så bör merpartern vara träningsintresserade och risken är överhängande stor att det finns en hel del ytlighet och kroppsfixering här.
Men det går nog bra att bidra med andra frågeställningar i tråden istället för att gäspa åt det som tagits upp i vad som bara var första frågan.
Här är DEN tråden om dating, relationer och allt mystik som det nu innebär. :thumbup: ... bring it on!
Carolinew
2010-04-10, 23:17
Jag är helt övertygad om att ifall asiatiska kvinnor plötsligt blev kända för att vara sumobrotterskor viktmässigt sätt skulle bli ett minne blott för svenska män. Liksom, Anders 54 kan åka dit och få en kvinna som har en kropp som hans dotter, både längd och viktmässigt sätt, fast åldersmässigt och legitimt bättre ;)
Ja, men om asiatiska kvinnor skulle se ut som sumobrottare så skulle ju knappast de svenska männens mindervärdeskomplex minska, och då faller ju typ halva grejen för dem med just asiatiska kvinnor ;)
Annars tror jag du har helt rätt, särskilt eftersom många tjejer har en tendens att banta ner sig lite väl mkt, så tror jag många passerar "sundhetsgränsen" och fortsätter ner en bra bit under... men jag tolkar det också som att många skiter blankt i sundhet och säger "Jag är kvinna, ta mig som jag är eller skit ner dig", särskilt då de passerat 30. Som att passera 30 är legitimt med att få fetta på sig. Jag tror samma gäller män, man ska liksom ha gubbmage då man är +30, annars är man ingen man?? uuhh
Den fetmarkerade texten tror jag nog är någon form av försvarsmekanism, vilket är tråkigt. Många använder den nog för att på något sätt tränga undan sitt dåliga samvete och rädda självkänslan (för mig känns det dock mest som att lura sig själv genom att banka in klyschan "jag duger som jag är" och tillslut tro på det när man innerst inne inte tycker det). Men å andra sidan, det är inte heller alla som prioriterar träning och sund livsstil lika högt som random koloit, och det får man nog bara acceptera :) Man får helt enkelt se till att söka sig till personer som har likadana intressen och värderingar istället för att irritera sig på de som inte har det.
Nu har jag ärligt talat inte riktigt reflekterat över vad som händer med kvinnor när de fyller 30, men jag har lite svårt att tro att de som är träningsintresserade och som eftersträvar ett sunt leverne helt plötsligt skulle tappa detta för att de passerar just 30. Det känns snarare som att det borde vara en livslång livsstil. Däremot krävs det nog allt större uppoffringar för många efter en viss ålder för att behålla den "tighta" looken och i den åldern är det nog mycket annat som får komma i första hand, t.ex. familj, barn och karriär. Det betyder ju för den sakens skull inte att de prioriteringarna måste sätta käppar i hjulet för ett träning och ett sunt leverne, men det blir nog betydligt knepigare än när man är 20.
Ja. Välkommen till kolozzeum:
Men det går nog bra att bidra med andra frågeställningar i tråden istället för att gäspa åt det som tagits upp i vad som bara var första frågan.
Tack.
Ok.
En generell tråd om relationer. Är det någon annan än jag som finner den sömnig?
shadowfire
2010-04-10, 23:24
Tack.
Ok.
En generell tråd om relationer. Är det någon annan än jag som finner den sömnig?
liva upp den då istället för o whinea
bring it on, ge mig minis bästa datingtips kanske?
liva upp den då istället för o whinea
bring it on, ge mig minis bästa datingtips kanske?
mini dejtar inte.
Jag ska lämna tråden istället. Jag gillar relationstrådar då det finns någon mer substans än huruvida man hypotetiskt står ut med en mullig partner. Det kanske kommer. Till dess ska jag hålla snattran och sluta whinea.
Jag kan ge ett generellt dating- eller snarare söktips: Om inget duger, fundera på att ompröva kravlistan.
Jag är helt snurrig helt säker på att ja skrev ett inlägg här för någon timme sedan men jag kan itne hitta det.
von huff
2010-04-11, 00:00
Haha känner igen det att fula män i 35 års åldern går med 25 åriga thailändskor:)Själv tycker jag att krogen är ett uselt ställe att söka sällskap på, mycket lättare att "måsta" lära änna nån via jobbet eller skolan
Är det verkligen så många som fixar thailändska brudar? Tror aldrig att jag ser något sådant men jag kanske sitter vid datorn för mycket.
Något annat som jag själv kom o tänka på om ni går ut med någon och det inte riktigt klickar nu pratar jag inget om utseende utan bara personlighet. Och ni inte riktigt känner er som att ni tror personen är något att ha ger ni den en andra chans dvs en andra date lr så eller skippar ni det direkt? Nu har inte jag en sjö av människor att välja mellan när jag datar men själv så går jag nog gärna på flera stycken träffar innan jag bestämmer mig om jag vill fortsätta lr inte. Men undrar hur folk tänker generellt.
Doctor Snuggles
2010-04-11, 00:12
Jag kan ge ett generellt dating- eller snarare söktips: Om inget duger, fundera på att ompröva kravlistan.
Ja, för att det är så det funkar; vem man attraheras av (på olika plan) är blott ett rationellt val. Eller kanske inte.
Doctor Snuggles
2010-04-11, 00:19
Intressant tes, inget jag reflekterat över direkt... vad utgörs en tantighet av då?
Vad är det som gör Sveriges mogna tjejer till tanter? :D
Det är svårt att sätta fingret på - men det är någon slags manhaftighet, i grunden, kombinerat med en stel, grov, klämkäckhet.
Lill-babs är som sagt den renodlade arketypen för fenomenet.
Jag generaliserar och drar alla över en kam förstås, som sig bör. ;)
Åh en tråd för mig, har ju kommit på att jag VILL träffa ngn - iom att jag träffade ngn (som det inte funkade med dock). Var ett himla tjat från min sida innan att jag minsann inte ville ha ngn. *innocent*
Men alltså.. det är ju svårt? Har ingen direkt bild av vad jag söker heller. Mer vad jag inte söker.. :D Alltså, det är en fördel om personen blir förtjust i mig. Om vi klickat såklart, annars kan det ju kvitta haha..
Andra prakiska grejen är om vi gillar att göra samma saker. Tex träna, men faktiskt (skriver jag här, på en träningssida.. lol!) verkar sådana inte alltid ha en lättsam inställning till kroppen, vilket jag gillar när man har. Kanske för att man nojjat så mkt själv i sina dar och äntligen påminner sig om att det inte är så noga, då är det ju mest påfrestande med ngn som är noga. Smalhet, tjockhet, hur tränad personen är kvittar, däremot gillar jag när killen är längre. Svårt att klicka på precis samma höjd el lägre, vet ej varför. Tror inte det handlar om skor? Som ngn skrev.. :P Bryr mig heller inte om personen röker, dricker, spelar, tja en massa såna grejer som folk brukar ha som kriterier. Han får klä sig i kvinnokläder, typ det mesta utom att slå små barn, det mesta sånt påverkar ju inte mig öht liksom! :confused:
Däremot måste det finnas attraktion, fast där vet jag inte heller vad jag dras till, bredaxlade el flaskhalsade, små el stora ögon, mörk el blond, rund sund el smal, osv.. Men jag vet att jag är picky, har lätt för att tycka att folk är fina men sen ibland blir man ju helt golvad, då är det inte den mest bildsköne kanske utan ja.. vet inte vad?
Fattar ni? Det blir liksom inte lättare med bredare spektra.. nästan tvärt om tycker jag? Dessutom kanske vissa "kriterier" talar för en person och när jag är lite så här naiv och "öppen" lär jag ibland känna personer som liksom.. matchar dåligt.
Sen att vara sjukt kräsen vad gäller attraktion, att det ska finnas en spänning, måste nyfiken på personen, tycka att den är intressant.. Det kan man ju tycka om folk överlag, men det måste till ngt speciellt. Det är ju lite löjets skimmer över att ha den uppfattningen, samtidigt så är det ju inte något man väljer - fungerar så, jättesvårt att ändra på ngt så grundläggande. Uppelver jag personen som tråkig, vilket kan hända om den inte tänker så mycket, är enormt tystlåten och negativ finns inte en chans hur mkt samma humor, liv, och värderingar vi än har.
Så jag blir typ, ALDRIG kär. Never ever. Blir jag det, då blir jag ännu mer tolerant så det är ju inte alltid så bra för ens liv, men jag orkar inte ta hänsyn till det också liksom. Vet inte, kanske varit kär 3 ggr i livet? I varierande grad, förhållanden av varierande längd.
Mina vänner blir tokiga på mig, blinddates (hate em!) och lite buttra miner att de tycker att "ingen duger" åt mig el frågetecken när jag väl faller.. Handlar för mig om ngn slags övergripande "klick", de förhållanden jag haft slutar i vänskap el att man får banka sig ut. Förmodligen har jag missförstått något, men kan ju inte skaffa kriterier - skulle kännas krystat med "bara för att kriterier" typ "han måste snusa, vara 186 och rödhårig" el whatever.. Och hänga med ngn trevlig typ utan klick, tja.. då är man ju vänner? El där något fungerar men att det inte fungerar med ens liv, tja - då är det ju passion men inte de där andra sakerna, att man vill ge något till förhållandet, har tillit, respekt, värme o de bitarna. "Klicket" är väl en mix av attraktion, att man blir sitt bästa jag med personen och att det bubblar upp goa känslor, kanske skratt, förvåning, pirr, nyfikenhet i magen alldeles i början som blir mer känslor att man skulle stå upp för den personen in i döden, att man verkligen vill göra livet så härligt som möjligt för den och hoppas på att för göra det mer, göra varandra bättre i all evinnerlighet, typ. Att man känner ett slags tycka om även de dagar man bara inte står ut med varandra.
Sen är man ju som man är själv också, lite alldaglig men rolig - och ibland inte ett dugg kul, intressant ibland tröttsam osv. Så är väl på nåt sätt lättare att lägga ner, hoppas på att man matchar ngns kriterier och producerar klick ihop.. Önskar att jag inte vore så insnöad på "klicket" utan mer på "matchning", men hur lär man en gammal hund sitta, det vetesjutton.
Har någon konstruktiva tips på hur den här hunden lär sig sitta är det välkommet att dela med sig! *kissass*
Jag kan ge ett generellt dating- eller snarare söktips: Om inget duger, fundera på att ompröva kravlistan.
Om det duger, men efterhand visar sig oduga. Gång på gång. Vad gör man då?
tntballe
2010-04-11, 07:07
Om det duger, men efterhand visar sig oduga. Gång på gång. Vad gör man då?
ODEfxXVLFdo
svennebanan
2010-04-11, 08:10
Oväntat att tråden om "dejting och relationer" till 98% handlar om vilken fysik man attraheras av eller ej. Gäsp.
Vad väntar du dig på ett forum som till stor del handlar om fysiker?
shut teh face
2010-04-11, 08:38
Jag har alltid haft och varit intresserade av små tjejer, smala, och små tjejer. Söthet går långt framför snygghet.
shadowfire
2010-04-11, 08:58
...Den fetmarkerade texten tror jag nog är någon form av försvarsmekanism, vilket är tråkigt. Många använder den nog för att på något sätt tränga undan sitt dåliga samvete och rädda självkänslan (för mig känns det dock mest som att lura sig själv genom att banka in klyschan "jag duger som jag är" och tillslut tro på det när man innerst inne inte tycker det). Men å andra sidan, det är inte heller alla som prioriterar träning och sund livsstil lika högt som random koloit, och det får man nog bara acceptera :) Man får helt enkelt se till att söka sig till personer som har likadana intressen och värderingar istället för att irritera sig på de som inte har det.
Nu har jag ärligt talat inte riktigt reflekterat över vad som händer med kvinnor när de fyller 30, men jag har lite svårt att tro att de som är träningsintresserade och som eftersträvar ett sunt leverne helt plötsligt skulle tappa detta för att de passerar just 30. Det känns snarare som att det borde vara en livslång livsstil. Däremot krävs det nog allt större uppoffringar för många efter en viss ålder för att behålla den "tighta" looken och i den åldern är det nog mycket annat som får komma i första hand, t.ex. familj, barn och karriär. Det betyder ju för den sakens skull inte att de prioriteringarna måste sätta käppar i hjulet för ett träning och ett sunt leverne, men det blir nog betydligt knepigare än när man är 20.
Bra o vettigt inlägg från dig carro, var mkt där som jag tror stämmer till fullo. Jag kan intyga (som då har passerat 30) att det är dels andra prioriteringar som kommer in i livet också (hus, familj, barn etc), dels händer det saker i kroppen som gör att det är svårare att hålla en god fysik. Hormorner ändras och utan tvekan så är det lättare att lagra in fett.
shadowfire
2010-04-11, 09:03
Jag kan ge ett generellt dating- eller snarare söktips: Om inget duger, fundera på att ompröva kravlistan.
Jo, det där är ju mer eller mindre en självklarhet och då handlar det om att prioritera sina krav först och främst och se vad man kan släppa på. I mitt fall så har jag redan provat att släppa på vissa grundläggande krav och det har bara resulterat i att jag dumpat och brutit upp snabbare än ögat. Jag har nog en rätt komplex personlighet och behöver en rätt komplex partner för att matcha, lol. Jag har dock hittat ett antal personer som varit perfekta matchningar, men då kommer yttre attribut in och det är väl de jag försöker ompröva just nu...
Är det verkligen så många som fixar thailändska brudar? Tror aldrig att jag ser något sådant men jag kanske sitter vid datorn för mycket.
Något annat som jag själv kom o tänka på om ni går ut med någon och det inte riktigt klickar nu pratar jag inget om utseende utan bara personlighet. Och ni inte riktigt känner er som att ni tror personen är något att ha ger ni den en andra chans dvs en andra date lr så eller skippar ni det direkt? Nu har inte jag en sjö av människor att välja mellan när jag datar men själv så går jag nog gärna på flera stycken träffar innan jag bestämmer mig om jag vill fortsätta lr inte. Men undrar hur folk tänker generellt.
Klickar inte personligheterna riktigt och jag känner detta redan första träffen, så ger jag inte personen en andra chans nej. Förutsätter att du menar lite "allvarligare" saker då, inte bara att man har olika smak i t.ex. film, musik mm? Är det typ grundvärderingar, fas i livet, syn på viktiga saker i en relation och sådant och klickar det inte på den biten då går jag inte vidare till en ny träff nej.
shadowfire
2010-04-11, 09:09
mini dejtar inte.
Jag ska lämna tråden istället. Jag gillar relationstrådar då det finns någon mer substans än huruvida man hypotetiskt står ut med en mullig partner. Det kanske kommer. Till dess ska jag hålla snattran och sluta whinea.
heh, prova att tillföra något positivt istället någon gång, det kanske känns roligt? :)
Huruvida man står ut med en mullig partner eller ej är precis just det som är mitt huvudbry just nu, då jag träffat en person som egentligen faller utanför mina fysiska preferenser, men som på precis alla andra punkter verkar matcha exakt vad jag söker (och tvärtom). Så för mig personligen är frågan i allra högsta grad relevant.
Om det duger, men efterhand visar sig oduga. Gång på gång. Vad gör man då?
Letar reda på kraven/önskemålen du har missat för att bli nöjd. Drar upp rullgardinen och tittar på sanningen, särskiljer attraktion och förälskelse från attribut som du faktiskt vill se hos din partner i en framtida, lång relation.
heh, prova att tillföra något positivt istället någon gång, det kanske känns roligt? :)
Huruvida man står ut med en mullig partner eller ej är precis just det som är mitt huvudbry just nu, då jag träffat en person som egentligen faller utanför mina fysiska preferenser, men som på precis alla andra punkter verkar matcha exakt vad jag söker (och tvärtom). Så för mig personligen är frågan i allra högsta grad relevant.
Orka vara positiv.
Men ok, min syn på saken:
De personer jag har blivit förälskad i har varierat från sub-60 kg speta till +115 kg. Jag har tyckt att de varit superfina allihop. Därför har jag svårt att fatta problemet. Om hon exakt passar kravspecen på allt utom några extra kilon tror jag att du hittar på anledningar att inte orka bli tillräckligt intresserad.
Scratch89
2010-04-11, 09:21
Bra svar av mini.
Det som jag tror är både ditt och Mikaels problem är att ni verkar tro att ni ska bli sådär Hollywoodförälskade med allt som hör till, men det är tyvärr inte så det funkar. Om du själv inte bryr dig om ifall hon är lite mullig eller ej, är du emot det för att eventuella kompisar ska påpeka att hon är det?
Om hon exakt passar kravspecen på allt utom några extra kilon tror jag att du hittar på anledningar att inte orka bli tillräckligt intresserad.
+1
Grejen är att man flyttar fokus genom åren. Supertight kropp låter så jävla pubertalt, om man kanske ser ett livslångt förhållande framför sig. De inre kvaliteterna håller i allmänhet, men kroppen?
Klickar inte personligheterna riktigt och jag känner detta redan första träffen, så ger jag inte personen en andra chans nej. Förutsätter att du menar lite "allvarligare" saker då, inte bara att man har olika smak i t.ex. film, musik mm? Är det typ grundvärderingar, fas i livet, syn på viktiga saker i en relation och sådant och klickar det inte på den biten då går jag inte vidare till en ny träff nej.
Känns väl ändå rätt vettigt, vissa saker kan man inte framkalla. Fungerar likandant - fast tvärt om.. :Virro
Grundvärderingar, fas i livet, syn på viktiga saker i en relation och sånt kvittar för mig om man har ngn slags kemi, klickar i umgänget liksom, har jäkligt roligt, typ går igång mentalt osv på varandra.. Då ser jag inga hinder inte ens de som finns, eftersom känslan av personen, tillvaron när man ses är det som gör att jag dras dit. Inget av det logiska du nämnde har spelat in för mig då. Iom att jag så sällan blir kär kanske det är ngn produkt av att jag inte har råd med de kraven när klicket behagar infalla sig, så sällan som det sker. Kanske har jag för lätt att uppskatta andra, gillar folk för lätt att tokgilla ngn knappt händer.
Ibland undrar jag nästan om jag inte kan gå igång och klicka rejält med någon som inte gör mig konfunderad, som det finns praktiskt "rätt" förutsättningar för ngt sunt hållbart.
Skulle gärna känna att de saker du nämner måste till, men gör verkligen inte det. Hellre någon jag inte förstår mig på men skapar magi med, frågan är om jag inte kan skapa magi med någon med alla de där förutsättningarna.. kanske har fått för mig det, en självuppfyllande profetsia. Även fast man tror man vet vad man vill ha är det bara den där magin som får mig på fall.. Vill ju inte hitta ngn att kunna leva med, det enda som känns "riktigt" är när det känns som ngn man inte kan leva utan.
Skuggans sätt låter i mina öron som goda förutsättningar för att hitta ngt hållbart, bra och utvecklande..? Så vill gärna fungera likadant, hur gör man? *popcorn*
Det som jag tror är både ditt och Mikaels problem är att ni verkar tro att ni ska bli sådär Hollywoodförälskade med allt som hör till, men det är tyvärr inte så det funkar.
Jag vet inte vad du har för definition av Hollywoodförälskelse. Som Allan poängterade är det insidan som räknas. Som efter man umgåtts ett tag märker om man tycker om personen eller inte, och därefter får omvärdera. Så jag vill snarare säga att jag är helt tvärtom att det skall vara pang bra direkt.
Huruvida man står ut med en mullig partner eller ej är precis just det som är mitt huvudbry just nu, då jag träffat en person som egentligen faller utanför mina fysiska preferenser, men som på precis alla andra punkter verkar matcha exakt vad jag söker (och tvärtom). Så för mig personligen är frågan i allra högsta grad relevant.
Men du, nu har jag inte läst allt du har skrivit men menar du att du funderar på att dumpa en tjej som är”perfekt” bara för att hon är mullig...? Låter rätt dumt. När hon är 60+ (eller däromkring) lär hon se ut ungefär exakt som de som är icke-mulliga idag ser ut då. Utseende, till skillnad mot humor och personlighet, är sällan bestående som du ju vet.
Bra svar av mini.
Det som jag tror är både ditt och Mikaels problem är att ni verkar tro att ni ska bli sådär Hollywoodförälskade med allt som hör till, men det är tyvärr inte så det funkar. Om du själv inte bryr dig om ifall hon är lite mullig eller ej, är du emot det för att eventuella kompisar ska påpeka att hon är det?
Fan, jag tjatar på om mitt (har ju ändå ingen lösning på skuggans el mikaels problem), hilfe? :D
Om jag nu är torsk på det fetstilta, inget annat duger, så fine, då lever jag hellre själv. Men faktum är, att det ju händer ibland och har upplevt att det kan skapa en grundläggande känsla som tyvärr kan vara destruktiv för en. En känsla av att man är vid personens sida "no matter what" om det så tom skulle bli destruktivt. Vore trevligt om det fanns bot mot det, om man kan lära sig bara gå igång på personer med samma värderingar etc? Har ju no probs med yttre grejer, attraktion går djupare än så.
+1
Grejen är att man flyttar fokus genom åren. Supertight kropp låter så jävla pubertalt, om man kanske ser ett livslångt förhållande framför sig. De inre kvaliteterna håller i allmänhet, men kroppen?
Frågan är för mig, hur lär man sig attraheras av ngn vars inre kvaliteer tål att bygga ngt på.. :Virro
Men faktum är, att det ju händer ibland och har upplevt att det kan skapa en grundläggande känsla som tyvärr kan vara destruktiv för en. En känsla av att man är vid personens sida "no matter what" om det så tom skulle bli destruktivt. Vore trevligt om det fanns bot mot det, om man kan lära sig bara gå igång på personer med samma värderingar etc? Har ju no probs med yttre grejer, attraktion går djupare än så.
Frågan är för mig, hur lär man sig attraheras av ngn vars inre kvaliteer tål att bygga ngt på.. :Virro
Har du aldrig attraherats av någon med vad du menar är goda inre kvaliteer? Då gissar jag att du bör prata med psykolog för då är det något märkligt självskadebeteende.
Att kunna välja bort destruktiva relationer tror jag handlar om att kunna ta ansvar för sig själv. Du behöver inte lära dig av med att attraheras av idioter. Du behöver dock undvika att inleda relationer med dem. Det tror jag iofs att du har gjort. Du har ju dessutom ett barn att tänka på, och det har jag fått för mig att du gör.
Hellre en fin personlighet och ett "ok" utseende ( måste på något sätt bli attraherad) än ett grymt utseende men bara ok personlighet
Har du aldrig attraherats av någon med vad du menar är goda inre kvaliteer? Då gissar jag att du bör prata med psykolog för då är det något märkligt självskadebeteende.
Att kunna välja bort destruktiva relationer tror jag handlar om att kunna ta ansvar för sig själv. Du behöver inte lära dig av med att attraheras av idioter. Du behöver dock undvika att inleda relationer med dem. Det tror jag iofs att du har gjort. Du har ju dessutom ett barn att tänka på, och det har jag fått för mig att du gör.
Jo, men jag väljer ju bort "självskaderelationer", och jag menar inte alls att det behöver röra sig om idioter - alla som inte har samma värderingar som mig el är i samma fas i livet, med samma mål med relationen som jag - är ju inte per definition en idiot. :D
Så jag attraheras absolut av personer med inre goda kvalitéer. Fast en sådan person behöver ju inte uppfylla de där praktiska sakerna såsom värderingsgrunder, livsfas osv.
Min pappa tex, har alltid sagt att jag har för lätt att förstå, acceptera och tycka om folk och därför bör tänka på det, och du har ju rätt i att jag gör det. En relation jag skulle våga mig på för 10 år sedan ger jag ingen chans idag om den skulle kunna inverka dåligt på min familj (sonen). Skulle jag presentera en partner för min son krävs ju vissa saker, inte varit i närheten av det.
Men så är jag ju singel också. :)
Finska Lejonet
2010-04-11, 09:56
Det finns så många människor med fin personlighet, så jag ser inget fel med att "rata" nån om det är nått utseendemässigt som stör en väldigt mycket(vikt, längd etc).
Själv brukar jag inte bry mig om sånt, då det uppenbarligen inte spelar nån roll för mig.
shadowfire
2010-04-11, 09:57
Åh en tråd för mig, har ju kommit på att jag VILL träffa ngn - iom att jag träffade ngn (som det inte funkade med dock). Var ett himla tjat från min sida innan att jag minsann inte ville ha ngn. *innocent*
....massa text....
Har någon konstruktiva tips på hur den här hunden lär sig sitta är det välkommet att dela med sig! *kissass*
När jag läser ditt inlägg så slås jag utan tvekan som att attraktion och förälskelse är viktigare för dig än de egenskaper och attribut som faktiskt bygger upp kärlek. Visst måste det finnas saker som gör att man tänder till fysiskt, men det är ju resten som avgör om det bara blir ett par veckors romans *hint hint* eller något längre. Det gäller ju att ha koll på vad man söker och vill själv, så att man kan söka sig till rätta typer av partners och personligheter.
Jag funderar på vad de som tycker att en tight kropp är ett icke förhandlingsbart krav skulle göra om deras tighta partner t.ex. blev tvungen att amputera ett ben, eller blev rullstolsbunden (något som för den stora majoriteten som inte är olympiska mästare i random rullstolsgren gör det svårt att hålla sig sådär riktigt tight)? Är det dumpen omgående då?
shadowfire
2010-04-11, 10:00
+1
Grejen är att man flyttar fokus genom åren. Supertight kropp låter så jävla pubertalt, om man kanske ser ett livslångt förhållande framför sig. De inre kvaliteterna håller i allmänhet, men kroppen?
Helt rätt Allan, jag har utan tvekan flyttat fokus och märker att de krav man hade när man var 25 skiljer sig mot de man har nu då jag närmar mig 35, det är två helt olika saker. Jag söker inte längre en "snygg tjej", utan nu är det en ansvarstagande kvinna som uppvisar intelligens, mogenhet, ansvarstagande och egentligen mer och mer en person jag känner som man kan bygga en stabil framtid ihop med, som har egenskaper som skulle passa bra utifall att en mammaroll skulle kläs mm.
Så det där har jag koll på, dvs att krav ändras utifrån de förutsättningar man har nu som äldre.
shadowfire
2010-04-11, 10:04
...De personer jag har blivit förälskad i har varierat från sub-60 kg speta till +115 kg. Jag har tyckt att de varit superfina allihop. Därför har jag svårt att fatta problemet. Om hon exakt passar kravspecen på allt utom några extra kilon tror jag att du hittar på anledningar att inte orka bli tillräckligt intresserad.
Jag har aldrig kunnat ha ett så stort spann som dig mini, men jag beundrar er som verkligen kan träffa partners som varierar mellan sub 60 och +115 kg. För min del skulle jag nog säga att den fysiska attraktionen skulle vara bortblåst om personen ramlar utanför mina referensramar, dvs jag skulle känna en stark vänskap, men jag skulle inte vilja ha sex, jag skulle inte bli attraherad av att se personen naken osv om det var utanför referensramarna.
Sedan kan jag inte säga exakt vilken vikt eller något sådant, utan det är mer en magkänsla bara som slår till och säger att personen är för tunn/anorektisk/etc eller för stor/överviktig/fet och något i hjärnan slår då bakut.
Bra svar av mini.
Det som jag tror är både ditt och Mikaels problem är att ni verkar tro att ni ska bli sådär Hollywoodförälskade med allt som hör till, men det är tyvärr inte så det funkar. Om du själv inte bryr dig om ifall hon är lite mullig eller ej, är du emot det för att eventuella kompisar ska påpeka att hon är det?
Det där med förälskelse kontra kärlek osv har jag koll på, jag söker inte längre spänningen eller förälskelsen. Det jag är rädd för är att jag ska gå i en helt underbar relation och fantisera som en dåre om smidiga tjejer i tights på gymet, medan jag kommer hem till en överviktig flickvän i mysbyxor. Är rädd för att det i början ändå är bra attraktion just för att det är spännande, nytt osv men att det efter +6 månader dör ut fullständigt och man står där och inte får upp staken, känner bara att ens partner känns överviktig, fluffig, lat, eller ngt.
shadowfire
2010-04-11, 10:08
Men du, nu har jag inte läst allt du har skrivit men menar du att du funderar på att dumpa en tjej som är”perfekt” bara för att hon är mullig...? Låter rätt dumt. När hon är 60+ (eller däromkring) lär hon se ut ungefär exakt som de som är icke-mulliga idag ser ut då. Utseende, till skillnad mot humor och personlighet, är sällan bestående som du ju vet.
Nej det är precis sådant jag är medveten om. Hade jag varit 20 år så hade jag kunnat "leta vidare", men nu har jag ändå så pass många relationer och har dateat så ofantligt mkt i mitt liv att jag vet om att ingen är perfekt. Det går inte att hitta den perfekta partnern. Därför får man bestämma sig för vad som är viktigt och utgå från de värderingarna och då är det just sådana egenskaper som gör att man ser att "ja, vi skulle kunna vara ett par och leva livet ihop de kommande 35 åren".
Det jag är rädd för lite är dock att om figuren är sådär omhändertagen idag, så kan den vara ännu värre redan om 5 år. På någotvis så känns en triathlonatlet-tjej inte alls lika riskfylld, det känns som om den personen har en sådan mentalitet att idrott, kropp och hälsa kommer att vara prioriterat även om 10, 15 och 20 år, ja tills skador eller annat sätter punkt för det.
Det jag är rädd för är att jag ska gå i en helt underbar relation och fantisera som en dåre om smidiga tjejer i tights på gymet, medan jag kommer hem till en överviktig flickvän i mysbyxor. Är rädd för att det i början ändå är bra attraktion just för att det är spännande, nytt osv men att det efter +6 månader dör ut fullständigt och man står där och inte får upp staken, känner bara att ens partner känns överviktig, fluffig, lat, eller ngt.
Det här är ju iofs också en glidande skala. Jag tror att man bedrar sig om man lever i tron att man i den optimala relationen är så hooked på sin partner att man slutar se hur andra människor ser ut. En så snygg partner att man aldrig kommer att se någon som är snyggare lär man inte kunna få, det skulle ju i sådana fall innebära att alla utom två på hela jorden fick förbli singlar. Det är dock stor skillnad på att känna sig fysiskt attraherad av random smidig tjej i tights på gymmet och att hela tiden gå runt och drömma om andra tjejer/om att ha en annan relation än den man lever i.
Edit: F.ö. tycker jag att man skall vara lite försiktig med att sätta likhetstecken mellan att prioritera kroppens utseende eller prestationsförmåga och att prioritera hälsa. Att verkligen superprioritera de två första kräver i princip att man prioriterar bort det sista.
Jag har nog en rätt komplex personlighet och behöver en rätt komplex partner för att matcha
Mycket av det som tas upp här är det gamla vanliga ältandet, förutom det där.
Det största kriteriet jag har för en tjej är en komplicerad personlighet. Vilket kan vara ett helvete ibland, men oj så mycket mer spännande och intressant :) Jag verkar omöjligt kunna bli attraherad av en simpel personlighet.
Angående fysisk attraktion så har jag inga kriterier mer än "ej för smal och ej för tjock". Lagom funkar alldeles utmärkt för mig i alla avseenden. Men jag är övertygad om att fysisk attraktion så väl som attraktion till personligheten är viktig för att ett förhållande på högre nivå än vänskap skall fungera.
Det här är ju iofs också en glidande skala. Jag tror att man bedrar sig om man lever i tron att man i den optimala relationen är så hooked på sin partner att man slutar se hur andra människor ser ut. En så snygg partner att man aldrig kommer att se någon som är snyggare lär man inte kunna få, det skulle ju i sådana fall innebära att alla utom två på hela jorden fick förbli singlar. Det är dock stor skillnad på att känna sig fysiskt attraherad av random smidig tjej i tights på gymmet och att hela tiden gå runt och drömma om andra tjejer/om att ha en annan relation än den man lever i.
Jag har aldrig slutat titta på andra i mina relationer, och har aldrig heller krävt det av min parter. Så länge man väljer att vara med varandra får man lita på att man har något mer än tightstjen/-killen på gymmet.
Om vi nu ska prata risker med slappa personer skulle jag välja en normal mjukisbyxekille framför en neurotisk triatlet alla dagar i veckan. Hellre en film i soffan en kulen novemberkväll än tre mil i elljusspåret.
När jag läser ditt inlägg så slås jag utan tvekan som att attraktion och förälskelse är viktigare för dig än de egenskaper och attribut som faktiskt bygger upp kärlek. Visst måste det finnas saker som gör att man tänder till fysiskt, men det är ju resten som avgör om det bara blir ett par veckors romans *hint hint* eller något längre. Det gäller ju att ha koll på vad man söker och vill själv, så att man kan söka sig till rätta typer av partners och personligheter.
Fast för mig kan jag inte känna kärlek till en kille, som jag är mer än vän med, om inte "klicket" finns. Ang din fina hint där, så har jag varit sambo i flera år i några omgångar och det som funnits då är det där intresset för personen. Inte att man har lika värdegrunder, utan att man finner personen intressant. Tycker inte attraktion/förälskelse täcker in, för det handlar inte om nuppa el inledningsfas. Utan nyfikenhet på vem den andra är, att den känns intressant. Det kan man utan tvekan känna efter år som sambos, ett grundläggande intresse för varandra. Det man förstår sig på blir sällan lika intressant som det som utmanar en.
Sedan kan jag inte säga exakt vilken vikt eller något sådant, utan det är mer en magkänsla bara som slår till och säger att personen är för tunn/anorektisk/etc eller för stor/överviktig/fet och något i hjärnan slår då bakut.
Ah, lite så jag känner! Fast mitt "bakut" ut inträffar när personen känns förutsägbar, när jag inte känner mig utmanad, när vi blir som vänner, förstår varandra lite för bra el för den sakens skull tappar intresset att försöka förstå varandra.
Jag har nog en rätt komplex personlighet och behöver en rätt komplex partner för att matcha, lol.
Haha, det där missade jag. Du och Trapper Buzz skulle nog passa varandra. Ni kunde sitta och känna er svåra ihop.
No offence, men jag tror att du är ungefär lika komplex som de flesta andra. Att tro att man har fler bottnar än alla andra människor är oftast osant.
Ironbabe
2010-04-11, 10:19
Men ok, min syn på saken:
De personer jag har blivit förälskad i har varierat från sub-60 kg speta till +115 kg. Jag har tyckt att de varit superfina allihop.
Den stora frågan är: Har de varit kortare än dig? *fnizz*
shadowfire
2010-04-11, 10:21
Det här är ju iofs också en glidande skala. Jag tror att man bedrar sig om man lever i tron att man i den optimala relationen är så hooked på sin partner att man slutar se hur andra människor ser ut. En så snygg partner att man aldrig kommer att se någon som är snyggare lär man inte kunna få, det skulle ju i sådana fall innebära att alla utom två på hela jorden fick förbli singlar. Det är dock stor skillnad på att känna sig fysiskt attraherad av random smidig tjej i tights på gymmet och att hela tiden gå runt och drömma om andra tjejer/om att ha en annan relation än den man lever i.
Edit: F.ö. tycker jag att man skall vara lite försiktig med att sätta likhetstecken mellan att prioritera kroppens utseende eller prestationsförmåga och att prioritera hälsa. Att verkligen superprioritera de två första kräver i princip att man prioriterar bort det sista.
Yepp, håller helt med. Man kommer alltid att titta på andra så är det, men det finns en balansgång där och det blir nog lite jobbigt om man i sänghalmen börjar vråla spinnininstruktörens namn istället för sin flickväns... :D
Håller med om nr2 också, det kan bli extremt åt andra hållet och det får ju konsekvenser på levnadsstil och annat allmänt.
Mycket av det som tas upp här är det gamla vanliga ältandet, förutom det där.
Det största kriteriet jag har för en tjej är en komplicerad personlighet. Vilket kan vara ett helvete ibland, men oj så mycket mer spännande och intressant :) Jag verkar omöjligt kunna bli attraherad av en simpel personlighet.
Angående fysisk attraktion så har jag inga kriterier mer än "ej för smal och ej för tjock". Lagom funkar alldeles utmärkt för mig i alla avseenden. Men jag är övertygad om att fysisk attraktion så väl som attraktion till personligheten är viktig för att ett förhållande på högre nivå än vänskap skall fungera.
Det jag pratar om i mångt och mycket (och kanske har en överdrivet stor rädsla inför) är det s.k. "Sambosyndromet". Två unga, friska, fräscha människor blir ihop och flyttar ihop - 1,5 år senare känner inte gamla bekantskapskretsen igen dem längre. Grabben har odlat ölmage deluxe och spräcker skjortknappar genom att bara andas in och tjejen har fått byta ut hela sin garderob till 2 storlekar större plagg. Mysbyxor, mysmiddag, chips o film, en slags slapphet kring sin fysik "nu har man ju träffat ngn, då är det inte lika viktigt o se bra ut" osv. Där ligger nog min rädsla, hur mkt jag än tycker om personen så skulle ett sådant scenario äventyra mina känslor rejält om det gick till överstyr.
Jag har alltid haft och varit intresserade av små tjejer, smala, och små tjejer. Söthet går långt framför snygghet.
Är det dvärgar vi söker här?
När jag läser ditt inlägg så slås jag utan tvekan som att attraktion och förälskelse är viktigare för dig än de egenskaper och attribut som faktiskt bygger upp kärlek. Visst måste det finnas saker som gör att man tänder till fysiskt, men det är ju resten som avgör om det bara blir ett par veckors romans *hint hint* eller något längre. Det gäller ju att ha koll på vad man söker och vill själv, så att man kan söka sig till rätta typer av partners och personligheter.
+1000
Lellan: Kan det vara så att du snöat in på klicket och söker det just pga att du som du säger sällan blivit kär? Är det så att du inte vill inleda en livslång relation som råkade växa fram utan det högljudda klicket i början, och så står du där och bara ser "alla andra" klicka till höger och vänster "som sig bör" och så fick du aldrig det?
Det kanske behövs att du blir förälskad och bränd ett par gånger innan du inser att enbart klick inte är något att bygga en längre fungerande relation på.
shadowfire
2010-04-11, 10:28
Haha, det där missade jag. Du och Trapper Buzz skulle nog passa varandra. Ni kunde sitta och känna er svåra ihop.
No offence, men jag tror att du är ungefär lika komplex som de flesta andra. Att tro att man har fler bottnar än alla andra människor är oftast osant.
hahahhaha, det där var dagens diss.. :D
Jag kan dock konkretisera det jag menar med komplexitet.
Jag är en balanserad människa som rör mig mellan flera olika personligheter. I grunden är jag lugn, avslappnad och trygg, men jag rör mig genom balansgången då och då över till den mer aktiva personligheten, tar initiativ, styr upp, föreslår, överraskar, äventyrar och livar upp. Sedan faller jag åter tillbaka till den lugnare personligheten.
När jag datear så har jag en förmåga att hitta antingen personligheter som är enbart lugna, FÖR lugna. Som inte tar för sig, utan som alltid väntar på att få allt serverat, ligger som döda fisken i sängen och aldrig överraskar eller föreslår en utflykt. Eller så träffar jag på personligheten åt andra hållet, ytterlighet nr2, dvs någon som sitter och skakar med ADHD-syndrom i soffan till en filmkväll och som inte klarar av att ta en helg i lugn och ro och bara läsa böcker, se på film och mysa.
Så det jag menar med komplex är en människa som står på samma lugna grund som mig själv, men som också kan balansera upp till det mer aktiva livet på ett likvärdigt eller kompletterande sätt. DÄR ser jag en sjukt stor komplexitet, utan tvekan det absolut svåraste egenskaperna i hitta i mitt val av partner.
Eddie Vedder
2010-04-11, 10:31
Hellre en fin personlighet och ett "ok" utseende ( måste på något sätt bli attraherad) än ett grymt utseende men bara ok personlighet
+1
Dessutom är ju det något som förändras utifrån hur man lär känna en person tycker jag. Det finns massor av tjejer jag tycker är vackra fast jag inte tyckte det första gången jag träffade vederbörande. Dock har det liksom växt i takt med att jag märkt vilken bra person det är.
Och vice versa för personer jag vid första anblick tyckt varit snygg men sedan omvärderat efter att vi lärt känna varandra.
Jag funderar på vad de som tycker att en tight kropp är ett icke förhandlingsbart krav skulle göra om deras tighta partner t.ex. blev tvungen att amputera ett ben, eller blev rullstolsbunden (något som för den stora majoriteten som inte är olympiska mästare i random rullstolsgren gör det svårt att hålla sig sådär riktigt tight)? Är det dumpen omgående då?
Den minskade förutsättningen för en tight kropp borde verkligen inte påverka.
Men däremot ser jag en liten risk i att kärleken kanske så småningom skulle dö ut om det är så att den nya situationen leder till massor av konflikter och problem. Man vet ju aldrig hur nya situationer påverkar en och kanske kan det leda till att attraktionen dör ut pga av ANDRA omständigheter.
Då är det nog lätt att misstolka det förlorade benet som orsak fastän det egentligen har handlat om konflikter och problem.
Det jag pratar om i mångt och mycket (och kanske har en överdrivet stor rädsla inför) är det s.k. "Sambosyndromet". Två unga, friska, fräscha människor blir ihop och flyttar ihop - 1,5 år senare känner inte gamla bekantskapskretsen igen dem längre. Grabben har odlat ölmage deluxe och spräcker skjortknappar genom att bara andas in och tjejen har fått byta ut hela sin garderob till 2 storlekar större plagg. Mysbyxor, mysmiddag, chips o film, en slags slapphet kring sin fysik "nu har man ju träffat ngn, då är det inte lika viktigt o se bra ut" osv. Där ligger nog min rädsla, hur mkt jag än tycker om personen så skulle ett sådant scenario äventyra mina känslor rejält om det gick till överstyr.
Ok, så du söker en typ av person som du tror inte skulle falla in i chips-och-film livsstilen?
Jag håller med dig, det scenariot skulle äventyra mina känslor också. Jag själv är inte på det viset, vilket jag vet efter ett förhållande på över tre år :)
Jag tror att det bara händer om du har fallenhet för det. Om du tycker om att träna/vårda din kropp kommer du nog fortsäta med det.
+1000
Lellan: Kan det vara så att du snöat in på klicket och söker det just pga att du som du säger sällan blivit kär? Är det så att du inte vill inleda en livslång relation som råkade växa fram utan det högljudda klicket i början, och så står du där och bara ser "alla andra" klicka till höger och vänster "som sig bör" och så fick du aldrig det?
Det kanske behövs att du blir förälskad och bränd ett par gånger innan du inser att enbart klick inte är något att bygga en längre fungerande relation på.
Nja, men alltså då får det vara. Seriöst, orka hänga med ngn utan att bli golvad emellanåt. Inledande klick är förrädiskt, första ögonkastet förälskelse är inte vad jag snackar om. Enbart klick är instabilt bygge, men går ju inte att bygga utan.
Ngn grundläggande spänning måste finnas. En tydlig "du kille - jag tjej" känsla och att man bara vill ha mer av personen, att man inte blir klok och känner sig för "hemma" med den (isf bara bra "hemma", inte förutsägbart "hemma").
Annars är man ju kompis, kk el whatever. Kan säkert fungera, men så vill jag inte känna till ngn jag refererar till som "min kille". Ngn halvklick, nej fy sjutton. Menade inte att klaga på mkt tid som singel, kan och vill inte ens kompromissa, känns så främmande att konstatera att "ja, det här är ju småputtrigt trevligt, vad mysigt vi har det" - så har jag det hellre själv. Då slipper man ju negativa bitarna av förhållande dessutom.
Med barn, är det ju inte bara min tillvaro dessutom. Men finns recept på hur man finner någon som är hyfsat lik en intressant klickig vill jag ha det. Eller så får jag väl vänta och se. Är trots allt nöjd med den mängd kärlek jag fått, är inte död än men har ju varit gött att man har älskat liksom. :) Fast måste erkänna att det ger mersmak, tvåsamhet. Vi får väl se!
Edit: Alltså, vad jag försöker säga.. är väl att det inte känns "på riktigt", att jag inte förmår, om det blir för logiskt, odynamiskt. Då blir det medsamma "vänskap" för mig. Älskar ju mina vänner, så är inte oförmögen att känna kärlek till ngn utan klick.
Jag har aldrig slutat titta på andra i mina relationer, och har aldrig heller krävt det av min parter. Så länge man väljer att vara med varandra får man lita på att man har något mer än tightstjen/-killen på gymmet.
Det där tycker jag är en väldigt intressant fråga.
Själv så nämner jag aldrig en annan tjejs snygga utseende när jag är tillsammans med någon, och har aldrig gjort det. Det är av ren respekt för min partner. Hon skall veta att hon är det vackraste som finns i mina ögon (då syftar jag på personlighet och utseende i ett), och då behöver inte jag vräka ur mig hur snygg bruden på gymmet är.
Jag har märkt att jag är en av få som tänker på det här sättet.
shadowfire
2010-04-11, 10:44
Ok, så du söker en typ av person som du tror inte skulle falla in i chips-och-film livsstilen?
Jag håller med dig, det scenariot skulle äventyra mina känslor också. Jag själv är inte på det viset, vilket jag vet efter ett förhållande på över tre år :)
Den livsstilen gör inget så länge man aktivt vårdar sin kropp i livet omkring, så en mysmiddag i veckan innebär inte per automatik att man blir smällfet. Däremot så är min erfarenhet att många släpper på det ytliga "då man väl har hittat någon". Ungefär som att det inte längre är så viktigt att se bra ut osv.
Jag tror att det bara händer om du har fallenhet för det. Om du tycker om att träna/vårda din kropp kommer du nog fortsäta med det.
Ja, JAG är så pass träningshjärntvättad nu, så jag kommer vara väldigt observant på mig själv, men nu är jag ju utseendefixerad och ytlig till den grad att jag tittar mig själv i spegeln och vill känna att jag har en kropp som håller ett högt marknadsvärde för att vara trettioplussare. Det jag är orolig för är att träffa en partner som kanske inte har lika mkt "bry" om sin kropp nu - och att det då blir ännu värrre när mysmiddagarna mm slår till, för de kommer att finnas där.
Det där tycker jag är en väldigt intressant fråga.
Själv så nämner jag aldrig en annan tjejs snygga utseende när jag är tillsammans med någon, och har aldrig gjort det. Det är av ren respekt för min partner. Hon skall veta att hon är det vackraste som finns i mina ögon (då syftar jag på personlighet och utseende i ett), och då behöver inte jag vräka ur mig hur snygg bruden på gymmet är.
Jag har märkt att jag är en av få som tänker på det här sättet.
Att titta på andra är en sak. Att ösa sina recensioner över andras yttre över sin partner är något annat. Om det inte tillför något så känns det onödigt. Då riskerar man att hamna i en jämförelsefälla.
Ja, JAG är så pass träningshjärntvättad nu, så jag kommer vara väldigt observant på mig själv, men nu är jag ju utseendefixerad och ytlig till den grad att jag tittar mig själv i spegeln och vill känna att jag har en kropp som håller ett högt marknadsvärde för att vara trettioplussare. Det jag är orolig för är att träffa en partner som kanske inte har lika mkt "bry" om sin kropp nu - och att det då blir ännu värrre när mysmiddagarna mm slår till, för de kommer att finnas där.
Hmm... Jag har förbannat svårt att få i mig >2000 kcal i en mysmåltid, så det är självreglerande. ;-)
Äsch. Har du en partner som respekterar dina val och genuint tycker om dig borde hon också vilja att du fortsätter göra det du mår bra av, vilket i ditt fall innebär uppmuntra dig till att träna vidare.
Om inte annat för att hon gärna vill fortsätta klämma på dina muskler...
tntballe
2010-04-11, 10:54
Den livsstilen gör inget så länge man aktivt vårdar sin kropp i livet omkring, så en mysmiddag i veckan innebär inte per automatik att man blir smällfet. Däremot så är min erfarenhet att många släpper på det ytliga "då man väl har hittat någon". Ungefär som att det inte längre är så viktigt att se bra ut osv.
Dom som släpper på det ytliga, kan det möjligen vara dom som från början tränat för att motsatta könet ska attraheras?
För dom tränande jag känner, där dom flesta har andra mål med träningen än att se snygg ut för andra, har inte ändrats av fast partner.
Supertight kropp låter så jävla pubertalt, om man kanske ser ett livslångt förhållande framför sig. De inre kvaliteterna håller i allmänhet, men kroppen?
Snackar vi potential till livslångt förhållande skulle iaf mina krav på en snygg kropp vara klart högre. Mest för att då handlar det inte längre bara om vad jag tänder på, utan i betydligt högre grad hur hon tar hand om sig själv. De som tar hand om sitt utséende brukar också åldras snyggt, och det är rätt trevligt om man fortfarande tänder på varandra när man börjar bli gammla.
hmm... Jag har förbannat svårt att få i mig >2000 kcal i en mysmåltid, så det är självreglerande. ;-)
haha
Det där tycker jag är en väldigt intressant fråga.
Själv så nämner jag aldrig en annan tjejs snygga utseende när jag är tillsammans med någon, och har aldrig gjort det. Det är av ren respekt för min partner. Hon skall veta att hon är det vackraste som finns i mina ögon (då syftar jag på personlighet och utseende i ett), och då behöver inte jag vräka ur mig hur snygg bruden på gymmet är.
Jag har märkt att jag är en av få som tänker på det här sättet.
Faktiskt tänkt på samma sak! Vet att många gör det, och själv tar jag inte illa upp av det direkt, men poängen med att göra det går mig förbi. Får lite för mkt "kompis"känsla då, en instinktiv känsla av att "ok... jag är inte din killkompis men ok, fine.. ?" känns lite som att fisa inför varandra typ. :D Om man kan undvika, varför göra? Fyller ju ingen funktion öht vad jag kan se.
Oavsett om jag håller med, vilket oftast är fallet, snygga är snygga liksom, så känns det lite.. poänglöst? Det blir liksom ngn slags fokus på ytlighet generellt då.
Den livsstilen gör inget så länge man aktivt vårdar sin kropp i livet omkring, så en mysmiddag i veckan innebär inte per automatik att man blir smällfet. Däremot så är min erfarenhet att många släpper på det ytliga "då man väl har hittat någon". Ungefär som att det inte längre är så viktigt att se bra ut osv.
Ja, JAG är så pass träningshjärntvättad nu, så jag kommer vara väldigt observant på mig själv, men nu är jag ju utseendefixerad och ytlig till den grad att jag tittar mig själv i spegeln och vill känna att jag har en kropp som håller ett högt marknadsvärde för att vara trettioplussare. Det jag är orolig för är att träffa en partner som kanske inte har lika mkt "bry" om sin kropp nu - och att det då blir ännu värrre när mysmiddagarna mm slår till, för de kommer att finnas där.
I hear ya, du är inte ensam :)
shadowfire
2010-04-11, 10:58
Hmm... Jag har förbannat svårt att få i mig >2000 kcal i en mysmåltid, så det är självreglerande. ;-)
Äsch. Har du en partner som respekterar dina val och genuint tycker om dig borde hon också vilja att du fortsätter göra det du mår bra av, vilket i ditt fall innebär uppmuntra dig till att träna vidare.
Om inte annat för att hon gärna vill fortsätta klämma på dina muskler...
Tvärtom min käre mikaelj, problemet är inte min fysik, utan det är min partners fysik jag är orolig över. Jag är rädd för att liten badboll på min partner idag är globen om 1,5 år. En liten badboll stör mig inte, men jag är livrädd för globen, då kommer sexliv och annat börja ta stryk på allvar.
Dom som släpper på det ytliga, kan det möjligen vara dom som från början tränat för att motsatta könet ska attraheras?
För dom tränande jag känner, där dom flesta har andra mål med träningen än att se snygg ut för andra, har inte ändrats av fast partner.
Mycket troligt och andelen personer som tränar för att "se bra ut" är väl ingen liten mängd heller. Få vågar erkänna det dock för det är lite skämmigt att erkänna att man är ytlig/ego.
Snackar vi potential till livslångt förhållande skulle iaf mina krav på en snygg kropp vara klart högre. Mest för att då handlar det inte längre bara om vad jag tänder på, utan i betydligt högre grad hur hon tar hand om sig själv. De som tar hand om sitt utséende brukar också åldras snyggt, och det är rätt trevligt om man fortfarande tänder på varandra när man börjar bli gammla.
+111
Faktiskt tänkt på samma sak! Vet att många gör det, och själv tar jag inte illa upp av det direkt, men poängen med att göra det går mig förbi. Får lite för mkt "kompis"känsla då, en instinktiv känsla av att "ok... jag är inte din killkompis men ok, fine.. ?" känns lite som att fisa inför varandra typ. :D Om man kan undvika, varför göra? Fyller ju ingen funktion öht vad jag kan se.
Oavsett om jag håller med, vilket oftast är fallet, snygga är snygga liksom, så känns det lite.. poänglöst? Det blir liksom ngn slags fokus på ytlighet generellt då.
Mja, finns ingen som helst anledning till det. Om man ändå ska öppna munnen kan man istället berätta hur mycket man tycker om den som sitter bredvid i soffan :)
Jag är rädd för att liten badboll på min partner idag är globen om 1,5 år.
:laugh:
Ja, JAG är så pass träningshjärntvättad nu, så jag kommer vara väldigt observant på mig själv, men nu är jag ju utseendefixerad och ytlig till den grad att jag tittar mig själv i spegeln och vill känna att jag har en kropp som håller ett högt marknadsvärde för att vara trettioplussare. Det jag är orolig för är att träffa en partner som kanske inte har lika mkt "bry" om sin kropp nu - och att det då blir ännu värrre när mysmiddagarna mm slår till, för de kommer att finnas där.
Fast måste det vara av ytliga skäl man tränar och tar hand om sig? Jag har testat inaktivitet och hela det kitet, inte var det ytan som var värst utan hur man mår av det. Skulle jag bete mig så idag, så skulle jag ju må dåligt, och då skulle det vara tråkigt att hänga med mig.
Lite "been there, tried that, bought the t-shirt", vet bättre. Och som Tolkia sa, hellre ngn med sunt fokus än optifokus. Det ska vara ngn man inte tröttnar på om man så ligger där brännskadade utan armar och ben, utan ngn man i så fall drar sjuka galghumorskämt med och försöker hitta strategier att träna lats när man inte har armar.. :D Sen får man inte vara karbonkopior heller, för då klickar inte Lellan.. *rolleyes*
:D
Tvärtom min käre mikaelj, problemet är inte min fysik, utan det är min partners fysik jag är orolig över. Jag är rädd för att liten badboll på min partner idag är globen om 1,5 år. En liten badboll stör mig inte, men jag är livrädd för globen, då kommer sexliv och annat börja ta stryk på allvar.
Oic.
Det vet du inte förrän du provkört henne i 1,5 år! Ingen kan förutse framtiden.
När jag datear så har jag en förmåga att hitta antingen personligheter som är enbart lugna, FÖR lugna. Som inte tar för sig, utan som alltid väntar på att få allt serverat, ligger som döda fisken i sängen och aldrig överraskar eller föreslår en utflykt. Eller så träffar jag på personligheten åt andra hållet, ytterlighet nr2, dvs någon som sitter och skakar med ADHD-syndrom i soffan till en filmkväll och som inte klarar av att ta en helg i lugn och ro och bara läsa böcker, se på film och mysa.
Men du skrev ju tidigare att du lätt kan rata efter första dejten om det inte känns rätt. Hur kan du veta det, ska tjejen uppvisa alla sina facetter vid en och samma dejt? Hon kanske ÄR komplex, bara att det kanske inte märks tydligt ibörjan, hon kanske svänger långsamt? och vissa vill inte fläka ut hela sin personlighet vid en första träff med en ny människa. Vissa tar tid på sig och öppnar sig lite i taget alltefterssom.
Jag talar bara utifrån mig själv nu, jag framstår som astrist, korkad och intetsägande när man träffar mig första gången, så ratar man då (vilket iofs är fullt förståeligt) missar man det som finns i paketet. De som känner mig och som jag känner mig trygg med vet bättre, till dem kan jag dela med mig hämningslöst av mina olika sidor. Men tror det är nån försvarsgrej, jag vill pejla av läget med nya människor först, någon som inte ger mig en chans vill jag inte känna att jag delade med mig av för mycket till, då är den personen ändå ointressant så då ska den inte få nåt av mig.
Nja, men alltså då får det vara. Seriöst, orka hänga med ngn utan att bli golvad emellanåt. Inledande klick är förrädiskt, första ögonkastet förälskelse är inte vad jag snackar om. Enbart klick är instabilt bygge, men går ju inte att bygga utan.
Ngn grundläggande spänning måste finnas. En tydlig "du kille - jag tjej" känsla och att man bara vill ha mer av personen, att man inte blir klok och känner sig för "hemma" med den (isf bara bra "hemma", inte förutsägbart "hemma").
Annars är man ju kompis, kk el whatever. Kan säkert fungera, men så vill jag inte känna till ngn jag refererar till som "min kille". Ngn halvklick, nej fy sjutton. Menade inte att klaga på mkt tid som singel, kan och vill inte ens kompromissa, känns så främmande att konstatera att "ja, det här är ju småputtrigt trevligt, vad mysigt vi har det" - så har jag det hellre själv. Då slipper man ju negativa bitarna av förhållande dessutom.
Med barn, är det ju inte bara min tillvaro dessutom. Men finns recept på hur man finner någon som är hyfsat lik en intressant klickig vill jag ha det. Eller så får jag väl vänta och se. Är trots allt nöjd med den mängd kärlek jag fått, är inte död än men har ju varit gött att man har älskat liksom. :) Fast måste erkänna att det ger mersmak, tvåsamhet. Vi får väl se!
Edit: Alltså, vad jag försöker säga.. är väl att det inte känns "på riktigt", att jag inte förmår, om det blir för logiskt, odynamiskt. Då blir det medsamma "vänskap" för mig. Älskar ju mina vänner, så är inte oförmögen att känna kärlek till ngn utan klick.
Nej klart man ska kunna känna sig golvad av den andre, men det bara lät som att du letar klick så det smattrar om det, och gärna i början annars kan det va. och jag menar att man kan hitta nån som det känns bra med på alla andra plan och sen kan det klicka långsamt, i slowmotion, mer som ett sluuuuurp. Något som växer fram sakta och plötsligt upptäcker man att man står där mitt i förälskelsesörjan och har det fantastiskt. Man får ge det en chans och inte rata så fort inte högljutt klick finns där från första början.
shadowfire
2010-04-11, 11:03
Nja, men alltså då får det vara. Seriöst, orka hänga med ngn utan att bli golvad emellanåt. Inledande klick är förrädiskt, första ögonkastet förälskelse är inte vad jag snackar om. Enbart klick är instabilt bygge, men går ju inte att bygga utan.
Ngn grundläggande spänning måste finnas. En tydlig "du kille - jag tjej" känsla och att man bara vill ha mer av personen, att man inte blir klok och känner sig för "hemma" med den (isf bara bra "hemma", inte förutsägbart "hemma")...........
.... men min käre Lellan, vet du VAD du söker för personliga attribut hos en partner? För ytlig attraktion är den enkla delen, det känner du ju när du tittar på någon och känner hur det suger till lite i kistan, hur det rycker fram ett leende på mungiporna och hur det fuktar till sig lite i kussimurran. Den mer kluriga delen är ju att söka sig till RÄTT typ av partner, med rätta förutsättningarna för en bra relation.
Exempelvis bör man vara i samma fas i livet. Om den ene vill ha familj, barn osv och den andre vill resa jorden runt 5ggr/år och ser sig själv inte i familjelivet förrän om 10 år, så är det ju problem i relationen från start.
Samma sak om man har skilda drömmar och framtidssyner. Då kommer relationen förr eller senare till ett vägskäl och få är de som lyckats lösa den gåtan, särskilt om en person måste offra sina drömmar för den andre.
Sedan är det ju alla de där egenskaperna man söker för vardagslivet. Hur du vill bli behandlad, prioriterad, hur du vill att personen värderar allt från intressen till livsstil osv. Söker du rätt personlighet och får "klicket" så är ju förutsättningarna långt mkt bättre än om du får klicket först och sedan inte har kläm på vad du söker utan bara trevar dig fram.
och vissa vill inte fläka ut hela sin personlighet vid en första träff med en ny människa. Vissa tar tid på sig och öppnar sig lite i taget alltefterssom.
._O
Nu förstår jag inte...
shadowfire
2010-04-11, 11:11
Fast måste det vara av ytliga skäl man tränar och tar hand om sig? Jag har testat inaktivitet och hela det kitet, inte var det ytan som var värst utan hur man mår av det. Skulle jag bete mig så idag, så skulle jag ju må dåligt, och då skulle det vara tråkigt att hänga med mig.
Lite "been there, tried that, bought the t-shirt", vet bättre. Och som Tolkia sa, hellre ngn med sunt fokus än optifokus. Det ska vara ngn man inte tröttnar på om man så ligger där brännskadade utan armar och ben, utan ngn man i så fall drar sjuka galghumorskämt med och försöker hitta strategier att träna lats när man inte har armar.. :D Sen får man inte vara karbonkopior heller, för då klickar inte Lellan.. *rolleyes*
:D
Fast det resonemanget tycker jag känns som ett försvarstal på någotsätt och det skrämmer mig också lite. Ungefär som att det bara finns ytterligheter och ingen balanserad syn på träning, kost, kropp, hälsa osv. Det går faktiskt att ha en balanserad syn på det hela utan att vara extrem och jag ser en stor skillnad på att ha en balanserad syn mot för att inte ha någon syn alls på sin kropp o hälsa.
Tvärtom min käre mikaelj, problemet är inte min fysik, utan det är min partners fysik jag är orolig över. Jag är rädd för att liten badboll på min partner idag är globen om 1,5 år. En liten badboll stör mig inte, men jag är livrädd för globen, då kommer sexliv och annat börja ta stryk på allvar.
Jag förstår precis hur du tänker, men istället för att fokusera på badbollen är det bättre att fokusera på partnerns inställning till sin egen kropp och fysisk aktivitet. Jag menar, någon som trivs med sig själv, anstränger sig för att se bra ut och inte räds lite träning, hon kommer troligen inte förfalla totalt. Och skulle badbollen börja gå mot globen är det mer sannolikt ett problem som isåfall är ganska enkelt att lösa.
shadowfire
2010-04-11, 11:13
Men du skrev ju tidigare att du lätt kan rata efter första dejten om det inte känns rätt. Hur kan du veta det, ska tjejen uppvisa alla sina facetter vid en och samma dejt? Hon kanske ÄR komplex, bara att det kanske inte märks tydligt ibörjan, hon kanske svänger långsamt? och vissa vill inte fläka ut hela sin personlighet vid en första träff med en ny människa. Vissa tar tid på sig och öppnar sig lite i taget alltefterssom.
Det syftade ju på att killen skrev att om man kände att man inte klickade personlighetsmässigt. Träffar jag en tjej som uppvisar helt andra värderingar än vad jag söker, så betvivlar jag på att hon ändrar dessa om vi ses fyra, fem eller sju gånger. Självklart ser man inte allt av en persons personlighet första gången man ses, utan det är ju därför man datear och umgås/lär känna varandra under några månader innan man ens yppar ordet relation/förhållande, men om man redan första träffen delger egenskaper eller värderingar som jag absolut inte klarar av så fortsätter jag inte träffas nej.
Nej klart man ska kunna känna sig golvad av den andre, men det bara lät som att du letar klick så det smattrar om det, och gärna i början annars kan det va. och jag menar att man kan hitta nån som det känns bra med på alla andra plan och sen kan det klicka långsamt, i slowmotion, mer som ett sluuuuurp. Något som växer fram sakta och plötsligt upptäcker man att man står där mitt i förälskelsesörjan och har det fantastiskt. Man får ge det en chans och inte rata så fort inte högljutt klick finns där från första början.
Åh, I want that slurp!! *drool* Haha, du fick det att låta smaskigt..
.... men min käre Lellan, vet du VAD du söker för personliga attribut hos en partner? För ytlig attraktion är den enkla delen, det känner du ju när du tittar på någon och känner hur det suger till lite i kistan, hur det rycker fram ett leende på mungiporna och hur det fuktar till sig lite i kussimurran.
Men Skuggan då!! :em:
Fast det är ju inte "yta" för mig som gör att det där inträffar, utan det händer snarare när ngn säger något jag inte tänkt på, kanske något som får mig att omvärdera en åsikt, kläcker ur sig ngt dåligt genialiskt skämt.. då vaknar ngt i en och liksom "how u doing..?" :naughty: (åsså d där andra du skrev).
.... Den mer kluriga delen är ju att söka sig till RÄTT typ av partner, med rätta förutsättningarna för en bra relation.
Exakt det jag menar.
Exempelvis bör man vara i samma fas i livet. Om den ene vill ha familj, barn osv och den andre vill resa jorden runt 5ggr/år och ser sig själv inte i familjelivet förrän om 10 år, så är det ju problem i relationen från start.
Samma sak om man har skilda drömmar och framtidssyner. Då kommer relationen förr eller senare till ett vägskäl och få är de som lyckats lösa den gåtan, särskilt om en person måste offra sina drömmar för den andre.
Sedan är det ju alla de där egenskaperna man söker för vardagslivet. Hur du vill bli behandlad, prioriterad, hur du vill att personen värderar allt från intressen till livsstil osv. Söker du rätt personlighet och får "klicket" så är ju förutsättningarna långt mkt bättre än om du får klicket först och sedan inte har kläm på vad du söker utan bara trevar dig fram.
Jo, men jag är nog lite för lösningsorienterad. Eller happy go lucky el vad det heter. Gillar du inte barn? Fine, du behöver inte träffa mitt, stå ut med att ses när jag är barnledig då. Har du barn? Jaha, "hej hej barn". Vill du ha barn? Hm, well.. låt mig återkomma när jag känner dig, int vet ja? Jorden runt 5 ggr/år? Tja, nån tripp får du sällskap på men väntar hellre här hemma, lev med det - vi får låta teknik skapa lite fejknärhet när vi inte ses.
Behandlad: slå mig inte, lura mig inte, respektera om jag säger att ngt är viktigt för mig. I övrigt är jag inte så petig där, en god vilja väger tyngst. Hur ofta vi kan ses osv har sällan varit ngt problem, bara om jag kännt mig kvävd så det är väl motsatta personens issue mest då förmodligen. Jag tål sällan om jag vet att det är bra. Intressen kvittar också, men det vore kul att träna ihop för det har jag aldrig gjort. Men det kanske är jättetråkigt, vad vet jag, så då kvittar ju det med. Livsstil, ja personen får leva hur den vill om vi har det bra. Allt sånt där går ju att lösa, finns en vilja (kärlek) finns en väg. En bredare tysk autobahn från mitt håll tydligen.
Om jag ska börja införa mer praktikaliteter när jag lär känna andra känns det som om chanserna att klicka, sluuurpa, med ngn blir ännu mindre.. Vet ju vad som INTE går, en arabisk shejk som aldrig vill hälsa på tex, men kanske borde fundera mer på en önskelista, vet inte. Känns ju lite krystat med, iom att den blir väldigt flexibel. "Önskar mig ngn som gillar kött" "aha, du är vegetarian - bra bra!" :D. Är ju svårt redan nu, med brett urval.. :Virro
shadowfire
2010-04-11, 11:30
...Jo, men jag är nog lite för lösningsorienterad. Eller happy go lucky el vad det heter. Gillar du inte barn? Fine, du behöver inte träffa mitt, stå ut med att ses när jag är barnledig då. Har du barn? Jaha, "hej hej barn". Vill du ha barn? Hm, well.. låt mig återkomma när jag känner dig, int vet ja? Jorden runt 5 ggr/år? Tja, nån tripp får du sällskap på men väntar hellre här hemma, lev med det - vi får låta teknik skapa lite fejknärhet när vi inte ses.
Behandlad: slå mig inte, lura mig inte, respektera om jag säger att ngt är viktigt för mig. I övrigt är jag inte så petig där, en god vilja väger tyngst. Hur ofta vi kan ses osv har sällan varit ngt problem, bara om jag kännt mig kvävd så det är väl motsatta personens issue mest då förmodligen. Jag tål sällan om jag vet att det är bra. Intressen kvittar också, men det vore kul att träna ihop för det har jag aldrig gjort. Men det kanske är jättetråkigt, vad vet jag, så då kvittar ju det med. Livsstil, ja personen får leva hur den vill om vi har det bra. Allt sånt där går ju att lösa, finns en vilja (kärlek) finns en väg. En bredare tysk autobahn från mitt håll tydligen.
Om jag ska börja införa mer praktikaliteter när jag lär känna andra känns det som om chanserna att klicka, sluuurpa, med ngn blir ännu mindre.. Vet ju vad som INTE går, en arabisk shejk som aldrig vill hälsa på tex, men kanske borde fundera mer på en önskelista, vet inte. Känns ju lite krystat med, iom att den blir väldigt flexibel. "Önskar mig ngn som gillar kött" "aha, du är vegetarian - bra bra!" :D. Är ju svårt redan nu, med brett urval.. :Virro
När jag läser det där, så börjar jag fundera på om du inte är lite för flexibel. Gör lite väl mkt för att hitta lösningar, som gör att du omedvetet prioriterar bort/väljer bort saker som hade gjort dig lycklig (och kär). Istället så kompromissar du kanske så mkt att kärleken i sig åsidosätts? Är du för snäll och för medgörlig lellan och istället borde lära dig att ställa mer krav på vad du söker och på din partner i sig?
känner hur det suger till lite i kistan, hur det rycker fram ett leende på mungiporna och hur det fuktar till sig lite i kussimurran.
då vaknar ngt i en och liksom "how u doing..?" :naughty: (åsså d där andra du skrev)
:D jag älskar kolo
Fast det resonemanget tycker jag känns som ett försvarstal på någotsätt och det skrämmer mig också lite. Ungefär som att det bara finns ytterligheter och ingen balanserad syn på träning, kost, kropp, hälsa osv. Det går faktiskt att ha en balanserad syn på det hela utan att vara extrem och jag ser en stor skillnad på att ha en balanserad syn mot för att inte ha någon syn alls på sin kropp o hälsa.
Oväntat att en vinkling på temat "alla som inte tycker att det är essentiellt med en tight röv och superträningsfokus tycker det bara för att försvara att de själva är soffpotatisar" skulle dyka upp.
Fast det resonemanget tycker jag känns som ett försvarstal på någotsätt och det skrämmer mig också lite. Ungefär som att det bara finns ytterligheter och ingen balanserad syn på träning, kost, kropp, hälsa osv. Det går faktiskt att ha en balanserad syn på det hela utan att vara extrem och jag ser en stor skillnad på att ha en balanserad syn mot för att inte ha någon syn alls på sin kropp o hälsa.
Hm, hur menar du att det du skriver där går i stäv med vad jag skrev? Är ju just mittemellan sundheten jag hyllar.
Sen spetsar jag till det lite skämtsamt på slutet, men poängen där var ju att man ska ha en vilja och driv till sunt leverne. Det väger tyngre än ens faktiska omständigheter. Tycker jag själv är bra exempep, gymets öppettider, när jag har grabben osv, gör ju det svårt att träna regelbundet. Men knappast omöjligt, för det är viktigt - känner det starkt.
När jag springer i trapporna på jobbet tex, så häver jag ibland upp mig (dipsaktigt) på ledstängerna, använder aldrig hissen, dörröppnare etc - för jag ser dem som handikappshjälpmedel. Inte opti, utan en logisk funktion av att jag mår dåligt om jag rör på mig för lite, simple as that.
Hinner jag inte träna använder jag lunchen till vad som kan tänkas hinnas med, kan mumsa kokta ägg framför datorn om tiden blir knapp. Andra hittar inte tid el möjlighet att träna fast de tex tittar x antal timmar på tv, sitter vid dator osv. Finns vilja finns vägen. Finns inte vägen gör man en stig liksom. :) Det jag menade med amputerad, brännskadad. Man behöver inte bli skitnödigt opti, man gör det som krävs för att det krävs, för att alternativet inte faller en i smaken.
När jag läser det där, så börjar jag fundera på om du inte är lite för flexibel. Gör lite väl mkt för att hitta lösningar, som gör att du omedvetet prioriterar bort/väljer bort saker som hade gjort dig lycklig (och kär). Istället så kompromissar du kanske så mkt att kärleken i sig åsidosätts? Är du för snäll och för medgörlig lellan och istället borde lära dig att ställa mer krav på vad du söker och på din partner i sig?
Doh.. det jag försöker säga ju. :D Men tom när jag är så där überflexibel så faller ju typ alla utanför "how u doing" känslan, med mer krav, mindre utbud, inget "how u doing" alls? :confused:
Upplever man typ aldrig klick känns det som att även om det vore bra för ett ev klick om det fanns kriterier, så är det ändå kanske en bra funktion för att öht råka på klick att det inte finns så mkt på kravlistan. Är för kräsen helt enkelt, "måste klickish", men samtidigt - så är det ju mitt liv och kan inte göra nåt baraföratt. Eller? Kanske borde göra ett socialt experiment. Lägga upp en specifik kravlista typ som en jobbannons.. :D Lite osannolikt dock att ngn som matchar kravlistan skulle generera klick, sicka problem... *rolleyes*
Lite osannolikt dock att ngn som matchar kravlistan skulle generera klick, sicka problem... *rolleyes*
Nej, klart det inte kommer klicka om du har bestämt dig för att en kravfylld sökesannons inte skulle kunna generera klick. Sannolikheten för att du ska klicka är ju ändå liten säger du ju själv, så du kan lika bra testa att lägga upp en sån annons, så finns inget att förlora ju :D
shadowfire
2010-04-11, 11:48
... Lägga upp en specifik kravlista typ som en jobbannons.. :D Lite osannolikt dock att ngn som matchar kravlistan skulle generera klick, sicka problem... *rolleyes*
Det är så man nätdatear och det är så jag har träffat mina senaste partners (som jag haft bra mkt bättre relationer med än de jag träffat i andra sammanhang). *popcorn*
Kravlistan har varit väldigt väl genomgången från bådas sida sedan har klicket kommit, man har fortsatt att träffas och då börjat utveckla känslor för varandra. Mkt trevligt sätt att träffas genom, skapar helt klart god potential för ngt varaktigt.
Nej, klart det inte kommer klicka om du har bestämt dig för att en kravfylld sökesannons inte skulle kunna generera klick. Sannolikheten för att du ska klicka är ju ändå liten säger du ju själv, så du kan lika bra testa att lägga upp en sån annons, så finns inget att förlora ju :D
Det är så man nätdatear och det är så jag har träffat mina senaste partners (som jag haft bra mkt bättre relationer med än de jag träffat i andra sammanhang). *popcorn*
Kravlistan har varit väldigt väl genomgången från bådas sida sedan har klicket kommit, man har fortsatt att träffas och då börjat utveckla känslor för varandra. Mkt trevligt sätt att träffas genom, skapar helt klart god potential för ngt varaktigt.
Nu lollar jag rakt ut.. :laugh: Har sedan en knapp vecka gjort just detta. Lagt ut en annons. Men är ju som jag är!! Haha.. så jag typ "skriv om du är snäll". Har fått 1450 ca svar på en vecka (annons på 2 sidor). Helt sjukt, så går det när man inte har ngn kravlista. Därav kolofrånvaro, därav min frustration här i tråden.. *asg*
Sitter som en annan oavlönad brevväxlande moder theresa och svarar åt höger vänster, försöker hitta vad jag kan finna för kriterier jag kan tänkas bry mig om. Började med att slutat svara alla under 23 och över 45, dem som bor mer än 100 mil bort, dem som är kortare, de utan bild, dem som är nazister el liknande, osv osv.. Du skuggan har nog en poäng i att kravlista behövs. Men seriöst, jag bryr mig ju inte om personen uppfyller vissa kriterier? Få kriterier man kryssar i säger ju ngt om hur rolig personen är? Jag skiter väl i om den gillar jazz, vilken frisyr el utbildning den har. På samma sätt som en universitetsprofessor kan va skoj kan en med endast grundskola i bagaget vara riktigt rolig. Har jag märkt.
Så för dig funkar det nog, själv får jag nog se till att träffa mer folk naturligt live helt enkelt, och kanske ha några kriterier snävare än vad som faller sig naturligt för mig. För mig känns det bara än mer förvirrande, hur sjutton har man en aning om klick via en skärm? Inte en suck ju. Det är ju precis det nätdejting inte säger ngt om, oavsett hur snäva kriterier jag skulle sätta, är man lika clueless.
maaherra
2010-04-11, 12:14
Vilken oväntad riktning den här tråden tog :)
Jag tror personligen många skulle må bra av att släppa sin närmast tvångsmässiga syn på sin egna kropp för att kunna öppna upp ögonen för andra människor. Allt som oftast är det väl kraven på sig själv som avspeglas i vad man söker hos andra. Nu behöver det väl inte alltid vara dåligt, men kanske något att ha i åtanke.
Att många sedan hävdar att de har en komplex personlighet finner jag rätt roande, då det snarare oftast handlar om att man är dålig på att kommunicera med andra om sina behov och/eller vem man är.
shut teh face
2010-04-11, 12:29
Är det dvärgar vi söker här?
nee
I mitt eget huvud och tänk finns det ingen optimalt utseende eller något jag föredrar över det andra. Alla har sina nischer och personligheten formar ju hur man ser på utsidan också. Det enda som går bort är när en tjej är TJOCK. Inte mullig eller något, utan fet.
Det finns otroligt mycket vackra tjejer och kvinnor här i Sverige och det ska vi alla vara mycket tacksamma för. Sen är det väl bara upp till oss fula män att hålla igång bicepsen och petter niklas så att vi har något att erbjuda.
svennebanan
2010-04-11, 13:39
Jag kan ge ett generellt dating- eller snarare söktips: Om inget duger, fundera på att ompröva kravlistan.
Oväntat att en vinkling på temat "alla som inte tycker att det är essentiellt med en tight röv och superträningsfokus tycker det bara för att försvara att de själva är soffpotatisar" skulle dyka upp.
Vad har du emot att vissa har önskemål om hur en framtida partner skall se ut? Vad spelar det för roll så länge man inte är elak mot någon?
shut teh face
2010-04-11, 14:09
Riktig kärlek kommer inte ifrån utseendet, min tjej är rätt snygg, modell kropp utan att vara för smal, och hon träffa mig när jag vägde 135 kg, o vi har varit ihop 5 år.. så jag är ganska glad att hon inte var lika fixerad som många andra här i tråden verkar vara.
svennebanan
2010-04-11, 14:16
Riktig kärlek kommer inte ifrån utseendet, min tjej är rätt snygg, modell kropp utan att vara för smal, och hon träffa mig när jag vägde 135 kg, o vi har varit ihop 5 år.. så jag är ganska glad att hon inte var lika fixerad som många andra här i tråden verkar vara.
Att man är fixerad skadar ju bara en själv egentligen. Att man är fixerad är inget frivilligt val man gör heller. Jag skulle gärna vara mindre fixerad på min egen och även andras kroppar om jag bara kunde. Det skulle göra min livssituation mycket lättare.
Vad har du emot att vissa har önskemål om hur en framtida partner skall se ut? Vad spelar det för roll så länge man inte är elak mot någon?
Jag är inte "emot" det, hur man nu skulle kunna vara det; smaken är ju som baken. Däremot tycker jag att det verkar vara ett problem för många; man beklagar sig (ärligt, tror jag) över att man inte hittar någon som duger, samtidigt som man sätter upp enorma krav (och livstidsgarantikrav). Den perfekta människan finns inte, och den som letar efter den perfekta människan (gärna med försvaret att alla som säger sig inte gör det, bara letar efter en ursäkt för sin egen imperfektion eller är avundsjuka). Du beskriver ju f.ö. själv i inlägget under det jag citerar här att du tycker att det skapar proble, för dig själv, så du är knappast obekant med den aspekten av det hela. Jag är också mycket tveksam till att ställa upp alltför hårda krav på sådant som är väldigt föränderligt; som jag lite tillspetsat skrev ovan, vad gör man då om partnern får cancer och måste operera bort bägge brösten, eller blir rullstolsbunden och därför måste sluta motionera och går upp 15 kg i vikt, skiljer man sig då? Som sista tveksamma punkt vill jag peka ut det likhetstecken många verkar göra mellan att typ träna asmycket och vara noga med sitt utseende och sin "form" och att vara a) sund/frisk och b) intelligent och driven. Man är, anser jag, ganska långt ute och cyklar när man börjar dra slutsatser om folks personlighet och intellekt baserat på beachformen.
Men det är givetvis upp till var och en hur man väljer och vad man tycker är viktigt.
shadowfire
2010-04-11, 14:44
.... Få kriterier man kryssar i säger ju ngt om hur rolig personen är? Jag skiter väl i om den gillar jazz, vilken frisyr el utbildning den har. På samma sätt som en universitetsprofessor kan va skoj kan en med endast grundskola i bagaget vara riktigt rolig. Har jag märkt.
Men är det bara det som krävs för att du ska bygga en stabil relation för framtiden, ha någon som avlastar dig i hem, hushåll, med ditt barn, någon som du vill åldras med? Humor är viktigt ja, men huga, jag har bra många andra krav o kriterier som måste stämma in på hur jag vill att en relation ska fungera. Uppskattning, romantik, initiativtagande, sexliv, hushåll, träning/hälsa, ödmjukhet inför varandra och inför andra, respekt o hänsyn osv osv... vad är det för person du verkligen vill ha en relation med förutom att denne är snygg/attraktiv och rolig?
Tolkia är klok som vanligt. :thumbup:
shadowfire
2010-04-11, 14:49
Vilken oväntad riktning den här tråden tog :)
Jag tror personligen många skulle må bra av att släppa sin närmast tvångsmässiga syn på sin egna kropp för att kunna öppna upp ögonen för andra människor. Allt som oftast är det väl kraven på sig själv som avspeglas i vad man söker hos andra. Nu behöver det väl inte alltid vara dåligt, men kanske något att ha i åtanke.
Att många sedan hävdar att de har en komplex personlighet finner jag rätt roande, då det snarare oftast handlar om att man är dålig på att kommunicera med andra om sina behov och/eller vem man är.
Jag tror jag förstår vad du försöker säga, men kan du stå för det själv? Eller faller du inom samma kategori? I mitt fall handlar det om att jag har preferenser på vad som attraherar mig och detta är ett klockrent exempel på två personer som inte hade väckt min ytliga attraktion, hur underbara människor de än må ha varit. Ytligt? Javisst, tyvärr, mångårigt hjärntvättad av allt från media till fitnessfestivaler o träningsfolk.
http://myanalife.blogg.se/images/2009/superskinny_40969416.jpg
Sedan håller jag inte med dig om komplexitet kring ens personlighet. Någon som är ultraradikal åt ett visst håll kan uppleva samma dilemma, för antatligen så dras du till likasinnade och urvalet blir plötsligt mkt mindre än om du inte hade varit ultraradikal alls. Så att kommunikation skulle vara botemedlet på det är bullshit i mina ögon. Bara o titta på just detta forum, de riktigt extrema byggarna söker sig oftast partners som tävlar själva eller som har extremt stor förståelse för deras livsstil. Därmed minskar urvalet och kompexiteten kring o hitta en partner ökar en aning.
shadowfire
2010-04-11, 14:53
J...tillspetsat skrev ovan, vad gör man då om partnern får cancer och måste operera bort bägge brösten, eller blir rullstolsbunden och därför måste sluta motionera och går upp 15 kg i vikt, skiljer man sig då?...
Det där ser jag som en helt annan sak. Sker det en olycka som vanställer min älskades ansikte, så är det tragiskt till tusen och visst sätts kärleken på prov, men det är något som har uppstått som inte varit väntat och det kan hända vem som helst. Det är något man får ha med i kalkylerna helt enkelt. Däremot ser jag en enorm skillnad på att gå upp 15 kg i vikt pga ens sjukdom mot för att gå upp 15 kg i vikt för att man inte bryr sig - man har redan en relation o ska älska varandra i nöd o lust? Det mentala har absolut stor inverkan för det är ju de personliga egenskaperna man adderar till fysiken man ser framför sig.
vad gör man då om partnern får cancer och måste operera bort bägge brösten, eller blir rullstolsbunden och därför måste sluta motionera och går upp 15 kg i vikt, skiljer man sig då?
För mig handlar det mer om vad personen har för attityd till sitt liv och sin kropp.
Skulle personen hamna i rullstol kan man fortfarande göra saker tillsammans och vara aktiv, och ta vara på sig utifrån de förutsättningar man har. Skulle personen se en rullstol som en bra ursäkt för att inte röra på sig, aktivera sig osv så skulle det inte vara de extra kilon den lägger på sig eller avsaknad av ben osv som skulle göra mig ointresserad, utan snarare attityden.
Det är också väldigt stor skillnad på när man träffar en ny partner och att redan ha en bra relation.
Sen är det inte heller en självklarhet att en relation överlever vilka tragedier som helst.
Men är det bara det som krävs för att du ska bygga en stabil relation för framtiden, ha någon som avlastar dig i hem, hushåll, med ditt barn, någon som du vill åldras med? Humor är viktigt ja, men huga, jag har bra många andra krav o kriterier som måste stämma in på hur jag vill att en relation ska fungera. Uppskattning, romantik, initiativtagande, sexliv, hushåll, träning/hälsa, ödmjukhet inför varandra och inför andra, respekt o hänsyn osv osv...
Avlastning i hemmet+hushåll+barn vill jag inte ha, det är inte vad jag söker öht i en relation. Åldras med, tja fortsätter man utvecklas tillsammans och njuter av varandra går ju åren och poff så är man gammal. Men sånt vet man ju inte innan. Humorn är kortaste och starkaste vägen till mitt hjärta iaf.
Uppskattning, alla visar det på olika sätt, har inget kriterie för hur jag vill bli visad den, men klart man vill bli uppskattad. Romantik, tja - det kan man ju också visa på olika sätt, har ingen mall där för vad jag är svag för direkt. Eller ja, att det kommer från hjärtat och inte känns krystat isf. Initiativtagande - där är alla olika, jag kan vara den som drar el uppskatta förslag - men tycker jag är bra på att styra upp där så båda mår bra om vi inte matchar från början. Sexliv, jo viktigt, det stora man kan "ta på" som skiljer ett par från ett kompisförhållande. Hushåll igen.. alltså allvarligt, jag fattar öht inte vad hushåll har med kärlek att göra? :D Man jämkar ihop sig där, hur städat man vill ha´om man ska bo ihop, osv. Träning/hälsa: det är kul om man delar intresset, men har aldrig haft en relation där man gjort det så vet inte hur mycket det skulle tillföra. Men självklart bryr man sig om den man är tillsammans med och vill att den lever så att den mår bra. Ödmjukhet: ja, det är trevligt och är man intresserade av varandra, bryr sig om och hör den andre är det ju en naturlig del. Respekt/hänsyn: andra punkten du tar upp som verkligen känns viktig: här har jag tidigare inte krävt det jag behöver för att må bra, känner att där kommer jag framgent vara snål med kompromisser.
...vad är det för person du verkligen vill ha en relation med förutom att denne är snygg/attraktiv och rolig?
Nu är du åter och pillar på snygg som attraktionskraft, helt ärlig så attraheras jag inte så mkt av yta, den är mer en lyxig bonus, och det finns många utseenden jag kan finna attraktiva. Möjligen svag för lats? :D
Nej, men ärligt talat - förutom attraktion och humor, tja - värme, tillit, respekt, att man är nyfiken på varandra och intresserad av den andre. För mig kvittar allt annat - men känner jag mig hörd på vad gäller är viktigt för mig, att personen genuint vill göra mig lycklig.. tja, då blir personlighetdrag jag inte skulle välja hos en rumskompis vara acceptabla att leva med. De bleknar ju, jag blir nästan förfärad samtidigt som jag får gäspningstendeser när jag hör din lista, låter lite som aktiebolag familj. Att man ska välja fördelaktigt för god avkastning och långvarigt samarbete typ. Inte så levande i mina ögon, men kanske är trevligare än vad det låter.
Tex en arbetsrelation. Där accepterar man ju olikheter, huvudsaken är att man kan fungera arbetsmässigt på det sätt som är tänkt, får jobbet gjort så bra och smidigt som möjligt. Man behöver inte älska varandra, även om jobbet blir roligare om man kan ha roligt ihop, men med alla kan man inte det, då får man vara vuxen och iaf behandla varandra neutralt bra liksom. När dagen är slut tackar man för sig och går hem.
En familjerelation: man lever tätt inpå varandra, har inte valt varandra, men älskar varandra och vill känna sig respekterad och att andra visar respekt för en person, man växer och utvecklas och har historia och framtid ihop. Försöker ngn resa extra om något kärvar jämfört mot främlingar el bekanta, men ska aldrig behöva ta skit om någon inte kan agera sunt familjemässigt.
En vänskapsrelation: man har valt varandra, man har utbyte av varandra, kan periodvis vara nära el långt ifrån, men man har ett speciellt band. Däremot saknar man kemin som gör att man vill kyssas etc, den är inte alltid lika utlämnande som en kärleksrelation iom att man inte behöver blotta själ, hjärta, kropp, beröring osv. Man kan ha flera tighta vänrelationer utan att de behöver inkräkta på närheten till varandra, kan variera i närhet över tid.
En kärleksrelation: för mig bygger det på hur det känns när man är tillsammans, en skön närhet, glädje även de dagar man är less på varandra. Att man har ngt slags känslomässigt "kom ihåg" att oavsett stämningsläge så är man juste mot varandra. Som en vänskapsrelation, men att den är kryddad av en annan slags fascination och lust att vara nära, känslospannet är bredare - man kan bli argare och lyckligare ihop än som vänner, det mesta ställs mer på sin spets, starkare intensivare men skörare och med svårigheter som man inte behöver ta hänsyn till jämfört med en vänskapsrelation (tex kan du säkert vara vän med en fet tjej, men inte ihop med).
Känner lite att jag behöver ingen - men önskar någon som önskar mig. Finns inget bättre än tyst närvaro med någon man känner sig accepterad och älskad av, el att känna ett förvånat skratt bubbla upp av en oväntad replik sådär så man bara vill sätta på personen... :D
För mig handlar det mer om vad personen har för attityd till sitt liv och sin kropp.
Skulle personen hamna i rullstol kan man fortfarande göra saker tillsammans och vara aktiv, och ta vara på sig utifrån de förutsättningar man har. Skulle personen se en rullstol som en bra ursäkt för att inte röra på sig, aktivera sig osv så skulle det inte vara de extra kilon den lägger på sig eller avsaknad av ben osv som skulle göra mig ointresserad, utan snarare attityden.
Spot on! Lite det jag menade i exemplet med amputerade brännskadade. Har man en gemensam bra känsla, peppar varandras livslust, kan skratta även när nåt är åt he-ete, det är då man har kittet som gör att det funkar. En attitydsförändring (för det kan jag väl säga, attraheras inte av negativt tänk) är stora boven i det möjliga scenariot, inte den fysiska. Känslan av gemenskap skulle ju mattas av när någon blir tråkig, ointressant - därav fokus på att jag vill finna ngn intressant, att man fortsätter ha roligt och närhet typ.
svennebanan
2010-04-11, 16:00
Jag är inte "emot" det, hur man nu skulle kunna vara det; smaken är ju som baken. Däremot tycker jag att det verkar vara ett problem för många; man beklagar sig (ärligt, tror jag) över att man inte hittar någon som duger, samtidigt som man sätter upp enorma krav (och livstidsgarantikrav). Den perfekta människan finns inte, och den som letar efter den perfekta människan (gärna med försvaret att alla som säger sig inte gör det, bara letar efter en ursäkt för sin egen imperfektion eller är avundsjuka). Du beskriver ju f.ö. själv i inlägget under det jag citerar här att du tycker att det skapar proble, för dig själv, så du är knappast obekant med den aspekten av det hela. Jag är också mycket tveksam till att ställa upp alltför hårda krav på sådant som är väldigt föränderligt; som jag lite tillspetsat skrev ovan, vad gör man då om partnern får cancer och måste operera bort bägge brösten, eller blir rullstolsbunden och därför måste sluta motionera och går upp 15 kg i vikt, skiljer man sig då? Som sista tveksamma punkt vill jag peka ut det likhetstecken många verkar göra mellan att typ träna asmycket och vara noga med sitt utseende och sin "form" och att vara a) sund/frisk och b) intelligent och driven. Man är, anser jag, ganska långt ute och cyklar när man börjar dra slutsatser om folks personlighet och intellekt baserat på beachformen.
Men det är givetvis upp till var och en hur man väljer och vad man tycker är viktigt.
Då förstår jag. Kändes som du tidigare dumförklarade alla som brydde sig om sin partners utseende. Du har rätt i allt du skriver ovan.
shadowfire
2010-04-11, 19:59
Ska brygga på en kanna kaffe så jag kan läsa Lellans senaste inlägg.. jävlar vad du kan skriva kvinna!! Bli författare för bövelen! :D
maaherra
2010-04-11, 21:51
Jag tror jag förstår vad du försöker säga, men kan du stå för det själv? Eller faller du inom samma kategori? I mitt fall handlar det om att jag har preferenser på vad som attraherar mig och detta är ett klockrent exempel på två personer som inte hade väckt min ytliga attraktion, hur underbara människor de än må ha varit. Ytligt? Javisst, tyvärr, mångårigt hjärntvättad av allt från media till fitnessfestivaler o träningsfolk.
Samma kategori?
Nu är jag inte säker på vad du menar med samma kategori men krav ställer man väl alltid på sig själv och omgivningen. När det kommer till en partners fysik är det inte nummer ett på prioriteringslistan, men det är klart jag har vissa attribut som jag attraheras mer eller mindre av. När man är så tjock att det börjar angränsa till fetma så... ja. Jag har ju gränser också.
Jag själv håller mig i relativt god form men det är knappast min högsta prioritet.
Vill man äta ögongodis är det tacksamt att spana på gymmet.
Däremot är de tjejer jag uppriktigt sagt blivit intresserad och attraherad av har det inte varit pga deras fysik (även om de nu knappast inte är att beteckna som oattraktiva utifrån den aspekten).
Sedan håller jag inte med dig om komplexitet kring ens personlighet. Någon som är ultraradikal åt ett visst håll kan uppleva samma dilemma, för antatligen så dras du till likasinnade och urvalet blir plötsligt mkt mindre än om du inte hade varit ultraradikal alls. Så att kommunikation skulle vara botemedlet på det är bullshit i mina ögon. Bara o titta på just detta forum, de riktigt extrema byggarna söker sig oftast partners som tävlar själva eller som har extremt stor förståelse för deras livsstil. Därmed minskar urvalet och kompexiteten kring o hitta en partner ökar en aning.
När jag syftade till komplexitet var det inte riktigt den typen jag hade i åtanke och kroppsbyggares livsstil faller definitivt inte in under den kategorin, jag tycker den är i det närmaste banal och i allra högsta grad greppbar.
Jag tänkte mer på emotionella processer.
De individer som känner sig oförstådda är oftast dåliga på att förmedla/förstå vad de känner inför sig själva och sitt liv/sin känslor, snarare än att de har så komplex personlighet att den inte skulle vara greppbar för någon annan än en hjärnskrynklare.
maaherra
2010-04-11, 21:52
Text...
Men det är givetvis upp till var och en hur man väljer och vad man tycker är viktigt.
Väl skrivet!
För mig handlar det mer om vad personen har för attityd till sitt liv och sin kropp.
Skulle personen hamna i rullstol kan man fortfarande göra saker tillsammans och vara aktiv, och ta vara på sig utifrån de förutsättningar man har. Skulle personen se en rullstol som en bra ursäkt för att inte röra på sig, aktivera sig osv så skulle det inte vara de extra kilon den lägger på sig eller avsaknad av ben osv som skulle göra mig ointresserad, utan snarare attityden.
Väl skrivet.
Ska brygga på en kanna kaffe så jag kan läsa Lellans senaste inlägg.. jävlar vad du kan skriva kvinna!! Bli författare för bövelen! :D
Hehe, en författare behöver läsare som inte måste missbruka koffein för att ta till sig texten.. som fö bör ha reducerats ner till ett koncentrat av en poäng. Flödande ordbajs duger illa. :D
Apropå kärlek och text: EN gång i mitt liv har jag skrivit ett kärleksbrev. Tog 3-4 timmar. Reducerade, "killed my darlings" (tog bort fraser som lät bra men inte hade konkret poäng), smakade på orden, känslorna. Klickade på "send" (ja, interneteran...*rolleyes*). Fick ingen respons, frågade lite försynt om det kommit fram. "Jo, jag skummade det men hittade ingen fråga, var ju när vi hade bråkat så läste inte så noga". *slap*
Uppenbarligen delade vi inte samma definition av kärlek. För mig var det kärlek just pga att jag - fast vi tyckte olika, var frustrerade och sura på varandra - kunde kliva ur det och omsorgsfullt välja ord, konkretisera, för att visa vad personen betydde för mig. Ville inget, ville bara kärleka lite, typ. Idag hade jag förklarat detta, då tänkte jag att vi hade olika behov, och visst - en timmes massage blev mer uppskattat.
Men är det kärlek så behöver man också vara uppmärksam inte bara på vad man behöver, utan på vad någon ger. Skuggan, du nämner uppskattning, romantik osv. Men såna saker, det gäller ju som sagt inte enbart att man behöver ha samma definition el kunna ge vad den andre behöver. Utan att kunna se när någon visar kärlek på annat sätt än man själv definierar det. Lärde mig det under ett storbråk med min första sambo när jag tyckte han var sjuukt oromantisk.. Kände mig oälskad för jag hade minsann aldrig blivit bjuden på middag, fått en blomma, komplimang fast jag gav sånt.
Minns hans trötta "men herregud.. jag ser alltid till att det finns mjölk till kaffet, erbjuder alltid skjuts, bär upp sista omgången tvätt oombedd fast det är din tur att tvätta, hänger upp handduken från golvet fast jag hatar det och inte själv bryr mig om att knata över ett lass fuktiga handdukar på golvet". Ok, inte ordaggrant - men för mig stör ögonöppnare för vad kärlek är. Dvs - inte bara vad man behöver och tycker om, utan även det man får. Pga kemin, det där intresset man har i varandra. Vi hade ju även intresset i varandra, så när han sen köpte en blomma (praktiskt lagd tyckte han snittblommor var poänglösa för de dör ju så det blev en pelargon, men jag bet mig i tungan och blev glad på riktigt) och jag diskade fast det var hans tur kändes det väldigt kärlekigt.
FAN. Ordbajs igen, dessutom offT den här ggn? Shut me up.. :Virro En viss poäng dock: formalia kvittar, känslan och att kommunicera den är o och o i förhållande. Finns känslan kvittar kriterier.
Bra poäng om hur man tolkar saker på olika sätt. Det är väldigt viktigt att kommunicera sånt, annars blir det väldigt lätt missförstånd som till sist leder till dåligheter.
Ditt specifika problem verkar vara universellt mellan män & kvinnor, för övrigt. (mars/venus etc.)
Baserat på den här tråden skulle jag mycket hellre vara tillsammans med Lellan än Skuggan. Känns mycket trevligare med någon som anstränger sig för att se sin partner och är nyfiken på att lära känna denne än någon som anstänger sig för att kunna pricka av en lång detaljerad kravspec.
hon ska ju vara fitt, annars kan hon inte sitta bakpå hojjen :P
sen resten jobbar man på ^^
Bra poäng om hur man tolkar saker på olika sätt. Det är väldigt viktigt att kommunicera sånt, annars blir det väldigt lätt missförstånd som till sist leder till dåligheter.
Ditt specifika problem verkar vara universellt mellan män & kvinnor, för övrigt. (mars/venus etc.)
Man behöver kommunicera det, sen behöver man bry sig tillräckligt för att bry sig också.
Baserat på den här tråden skulle jag mycket hellre vara tillsammans med Lellan än Skuggan. Känns mycket trevligare med någon som anstränger sig för att se sin partner och är nyfiken på att lära känna denne än någon som anstänger sig för att kunna pricka av en lång detaljerad kravspec.
How u doing... ? :naughty:
shadowfire
2010-04-12, 00:02
Baserat på den här tråden skulle jag mycket hellre vara tillsammans med Lellan än Skuggan. Känns mycket trevligare med någon som anstränger sig för att se sin partner och är nyfiken på att lära känna denne än någon som anstänger sig för att kunna pricka av en lång detaljerad kravspec.
dont worry, jag har väl inte ens skrivit i din journal här, så du är väl inte ens "target objective" antar jag.
Jag hade också varit tillsammans med lellan och mig själv eller lellan enbart än dig, eller enbart med mig själv, så det är rätt ömsesidigt även om jag tycker du är en kul rackare som är stark i böj.
För övrigt så datear jag och mår rätt bra utifrån min kravspec och om nu allt går vägen så har jag ju en relation, och frågan blir så klart, vad har du? Eftersom du kritiserar mitt synsätt på allt som vanligt
edit: jag är nyfiken på min partner och vet knappt hälften, men jag kan bocka av rejält många punkter som rör Sverigedemokraterna, AFA osv. Men klart mini, du tar hellre sådant i surprise efter 6 mån relation, jag förstår. ;)
dont worry, jag har väl inte ens skrivit i din journal här, så du är väl inte ens "target objective" antar jag.
Jag hade också varit tillsammans med lellan och mig själv eller lellan enbart än dig, eller enbart med mig själv, så det är rätt ömsesidigt även om jag tycker du är en kul rackare som är stark i böj.
För övrigt så datear jag och mår rätt bra utifrån min kravspec och om nu allt går vägen så har jag ju en relation, och frågan blir så klart, vad har du? Eftersom du kritiserar mitt synsätt på allt som vanligt
edit: jag är nyfiken på min partner och vet knappt hälften, men jag kan bocka av rejält många punkter som rör Sverigedemokraterna, AFA osv. Men klart mini, du tar hellre sådant i surprise efter 6 mån relation, jag förstår. ;)
Jag har ingen relation och får inte ens ligga. Känner du dig bättre än mig nu? Eller menar du att jag inte har rätt att ha åsikter i frågan pga mitt eget bristande kärleksliv? Eller ville du bara vara elak?
Om man faktiskt pratar med den man träffar så lär man veta redan innan sex månaders relation om personen har några märkliga politiska eller religiösa övertygelser. Det behövs det ingen lista eller intervju om hur man ser på hushåll, romantik eller uppskattning för.
Scratch89
2010-04-12, 06:54
Jag tycker att Tolkia, mini och maaherra dominerar tråden.
Scratch89
2010-04-12, 06:57
Förövrigt tycker jag också att kalla sin personlighet för komplex bara för att man dissar bra tjejer är lite märkligt. Det känns nästan som att du ser en potentiell flickvän/fru som en accessoar och inte som personen hon är. Ungefär som att du har ett bra jobb, snygg bil och stort hus, självklart ska jag ha mig en snygg brud också. Helst ska hon inte invända mot något heller!
Det jag menar är att kravlistan inte verkar vara din egna, utan snarare vad du tror att folk ställer för krav på dina flickvänner. Du tränar, därför tror du att du måste ha en tränande flickvän. Du ser dig som smart, därför ska hon också vara smart, osv.
+1 på Scratch och maaherra här, angående att ha en komplex personlighet. Vem har INTE en komplex personlighet? Vad jag vet är det bara TV-seriekaraktärer (Star Trek är väl kanske det bästa exemplet) som är uppbyggda kring en enda egenskap. Sedan kan man vara olika bra på att förmedla vad man vill, önskar, tycker osv. och då framstå som antingen enkelspårig eller obegriplig. Ett framhållande av sig själv som komplex i förhållande till andra tycker jag mest låter som ett sätt att framhålla att man är Speciell(tm) och Annorlunda(tm) på ett sätt som känns lite ... tonårsaktigt, och ovärdigt en vuxen. Jag säger inte att det är syftet med att göra det, men det är det intryck beteendet resulterar i.
Intressant att diskutera personligheter. Förstår maaherras resonemang, men jag håller verkligen inte med om att folk inte har olika grader av komplexitet. Mycket av det baseras på intelligens, att vissa har en möjlighet att tänka och förstå sin omgivning på en högre nivå.
Och nej, jag säger inte att jag själv eller någon annan här är på högre/lägre nivå.
Sen, efter att ha skummat igenom tråden, så tycker jag det är rätt fattigt att säga att skuggan hävdar att han har en mer komplex personlighet än någon annan. Citera gärna där han sagt det, för jag hittar det inte.
Ett framhållande av sig själv som komplex i förhållande till andra tycker jag mest låter som ett sätt att framhålla att man är Speciell(tm) och Annorlunda(tm) på ett sätt som känns lite ... tonårsaktigt, och ovärdigt en vuxen.
Lustigt sagt. Vad finns det för andra kriterier för att få bli värdigt vuxen? :)
Scratch89
2010-04-12, 09:25
Sen, efter att ha skummat igenom tråden, så tycker jag det är rätt fattigt att säga att skuggan hävdar att han har en mer komplex personlighet än någon annan. Citera gärna där han sagt det, för jag hittar det inte.
Jag har nog en rätt komplex personlighet och behöver en rätt komplex partner för att matcha, lol.
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=4292758&postcount=77
Men lol, det där hade jag ju själv citerat tidigare. Skummade inte så långt bak nyss, och mitt guldfiskminne gjorde sig påmint igen :D
Aja, tack för citatet Scratch.
Scratch89
2010-04-12, 09:46
Men lol, det där hade jag ju själv citerat tidigare. Skummade inte så långt bak nyss, och mitt guldfiskminne gjorde sig påmint igen :D
Aja, tack för citatet Scratch.
Guldfiskar har faktiskt ett rätt så bra minne. ;)
http://www.faktoider.nu/guldfiskminne.html
Haha, ja men det här är typ min nivå :D
"On the first day, the goldfish took up to 20 minutes to learn to avoid the high-voltage end. But, put back again a day later, it took them only two minutes to give it a wide berth. "
Intressant tråd som verkar ta lite fart efter ett antal sidor för att defineriera en tight kropp. Om ni inte orkar läsa allt så läs det fetstilta nedan.
Rent allmänt i livet ser jag att de flesta desto äldre de är sätter mer fokus på personlighet och värderingar och betydligt mindre på det fysiska planet. Jag tror mycket i detat hänger ihop med deras egen situation. Som "Vuxen" tänker ialla fall jag betydligt mer på hur jag uppför mig och beter mig i sättet och hur jag framställs än att posera på ett visst sätt när unga tjejer tittar på mig.
När man gick på mellanstadiet var det viktigt att ens partner var snygg/söt. På högstadie/gymnasium började även kroppen spela in. I senare tonåren började man även intressera sig för personligheten och någon gång därefter kommer värderingarna in.
Skälvklart är det så att man vill känna en attraktion till sin partner då det ju är en (stor) del gällande varför man valt just den partnern men attraktionen sitter kanske mer i hur personen för sig och agerare snarare än i fett%.
Att vuxna över 30 har sämre kroppar överlag beror till viss del men framför allt på livsstilen. En stor dos bekvämlighet i kombination med en mängd andra prioriteringar gör att kanske hålla sin egen ktopp i tim inte hamnar på första plats. Dessutom är det lätt att man vänjer sig vid sin nya sämre kropp och sätter den som norm. Skulle vara intressant för de flesta 30+ att ha en 18-årig version av sig själv framför en som skulle kommentera ens kropp.
Intressant också att en tråd om relationer nästan helt genomgående kantas av diskussioner gällande kroppsligt utseende.
Att leva i en längre par-relation är ett krävande arbete. Det handlar om att ge och ta och att kunna fungera ihop, Att prioritera rätt och att kunna kompromissa. Utöver allt detta så förändras allting med tiden. Din partner, er livssituation och även du själv. Detta sätter sina spår både i era huvuden samt på era kroppar. Din nuvarande tajta flickvän kanske om 10år ligger 30kg+ efter tre barnfödslar och har dåligt fokus på sin egen hälsa? I dagsläget det kanske låter som en anledning att dumpa men den 10 år långa resan kommer förändra även dig så det är först när du själv står där i ditt nya jag som du kan avgöra om så är fallet. Generellt sett är det nog en större anledning att dumpa om värderingsgrunden alternativt personligheten inte passar ihop än det fysiska fodralet. Har du en gång attraherats av din partners utseende så bör ju någon del av denan attraktion finans kvar även efter ett antal kilon? Att däremot bli ihop med en person som man uppenbarligen inte attreheras av från början låter svårare. Men det gäller väl samma sak här som det jag skrev om ovan. Att i början ser man mer på utseendet och i en ny relation får du hju en 100%ig överblick av utssendet redan tidigt medan det i det flesta fall tar år innan du och din partner känner varandras personlighet och värderingar. Tror ytterst få separerar efter 10år pga utseendet som orsak.
Med andra ord, letar ni efter ett långvarigt förhållande så borde förutsättningarna vara bäst om en viss attraktion uppstår från båda håll men värderingar och personlighet samt var man är i livet är av större prioritering.
Sedan gäller det att man trivs och fungerar ihop efter en månad, ett år, 10år etc.
Christyle
2010-04-12, 11:38
Svårt att säga. Det beror ju helt på personen också. En person som är lite mullig men ändå är en väldigt positiv tjej, som klär sig snyggt och ändå tar hand om sig själv är ofantligt mycket snyggare än de som är lika tjocka men är betydligt mer white-trash i sitt sätt att klä sig och bete sig.
räknas hon som små mullig?:thumbup:http://www.ourkitchensink.com/wp-content/uploads/2009/12/rachel-ray-pinup.png
Scratch89
2010-04-12, 11:41
Kvinnlig.
Jag tycker Lellan och Shadow bör dejta.
Jag tycker Lellan och Shadow bör dejta.
Det tyckte jag innan de startade tråden.
:D
shadowfire
2010-04-12, 13:29
Jag tycker Lellan och Shadow bör dejta.
Det tyckte jag innan de startade tråden.
:D
loool, jo det hade ju varit ett intressant experiment ;)
shadowfire
2010-04-12, 13:35
Förövrigt tycker jag också att kalla sin personlighet för komplex bara för att man dissar bra tjejer är lite märkligt. Det känns nästan som att du ser en potentiell flickvän/fru som en accessoar och inte som personen hon är. Ungefär som att du har ett bra jobb, snygg bil och stort hus, självklart ska jag ha mig en snygg brud också. Helst ska hon inte invända mot något heller!
Det jag menar är att kravlistan inte verkar vara din egna, utan snarare vad du tror att folk ställer för krav på dina flickvänner. Du tränar, därför tror du att du måste ha en tränande flickvän. Du ser dig som smart, därför ska hon också vara smart, osv.
Nja, det där stämmer inte i huvudtaget, verkligen inte. Objection! :)
Absolut ingen accessoar eller något liknande och jag skiter blankt i vad vänner osv tycker. Sådant hör till tonåren. Det jag söker nu är en kvinna som kan axla en roll som mamma till eventuella barn, som kan axla rollen som en livskamrat och förhoppningsvis någon man kan åldras ihop med.
Men bara som exempel på var kraven kommer ifrån:
Jag har provat att ha en relation med en tjej som röker inomhus, som sitter i soffan och bolmar och jag avskydde det - det tog inte många veckor innan jag kände att det inte var hållbart för framtiden, trots att hon hade fina personliga egenskaper för övrigt. Hon hade dock ingen som helst vilja att sluta röka inomhus så fine, bara å bryta upp och gå vidare. Alltså dök det upp ett krav på att tjejen inte ska vara inomhusrökare och helst inte rökare alls.
Istället för att bara rusa med huvudet in i första bästa "bra magkänsla"-relation med helt fel person och sedan köra det klassiska med att skaffa barn för att försöka bättra relationen, yadayadayada så tror jag det är bättre o ha koll på vad för typ av partner man passar ihop med... det fungerar bäst för mig, annars blir jag en heart breaker deluxe som dumpar på löpande band.
shadowfire
2010-04-12, 13:43
+1 på Scratch och maaherra här, angående att ha en komplex personlighet. Vem har INTE en komplex personlighet? Vad jag vet är det bara TV-seriekaraktärer (Star Trek är väl kanske det bästa exemplet) som är uppbyggda kring en enda egenskap. Sedan kan man vara olika bra på att förmedla vad man vill, önskar, tycker osv. och då framstå som antingen enkelspårig eller obegriplig. Ett framhållande av sig själv som komplex i förhållande till andra tycker jag mest låter som ett sätt att framhålla att man är Speciell(tm) och Annorlunda(tm) på ett sätt som känns lite ... tonårsaktigt, och ovärdigt en vuxen. Jag säger inte att det är syftet med att göra det, men det är det intryck beteendet resulterar i.
Respekterar din åsikt, men håller inte riktigt med. Däremot läser jag mellan raderna att ni tolkar komplex som något "lite bättre än andra" eller något sådant och det var inte alls syftet. Det jag menade med komplext kan likväl vara negativt.
Jag kan hålla med om att alla människor är nog komplexa i sig, men jag ser också en väldigt bred "main stream". Så länge du håller dig inom Main Stream med dina personliga egenskaper och med vad du söker, så har du också väldigt lätt att få en partner och har ett stort urval. Så fort du blir udda eller väljer en udda väg i livet, kanske utanför den stora massan, så krymper potentiella partners. Ju mer extremist åt något håll, kanske i ett intresse, desto färre personer förstår sig på dig.
För att vara väldigt tydlig, en anhängare som är djupt politiskt engagerad i rörelser som har hakkors på armarna kanske inte har fullt lika lätt att hitta en partner som har förståelse för det intresset/den livsstilen och inriktningen i livet. Därför är det högst troligt att det breda urvalet minskar och ännu mer troligt att personen i fråga hittar sin partner i sin egen rörelse.
shadowfire
2010-04-12, 13:45
Intressant tråd som verkar ta lite fart efter ett antal sidor för att defineriera en tight kropp. Om ni inte orkar läsa allt så läs det fetstilta nedan.
Rent allmänt i livet ser jag att de flesta desto äldre de är sätter mer fokus på personlighet och värderingar och betydligt mindre på det fysiska planet. Jag tror mycket i detat hänger ihop med deras egen situation. Som "Vuxen" tänker ialla fall jag betydligt mer på hur jag uppför mig och beter mig i sättet och hur jag framställs än att posera på ett visst sätt när unga tjejer tittar på mig.
När man gick på mellanstadiet var det viktigt att ens partner var snygg/söt. På högstadie/gymnasium började även kroppen spela in. I senare tonåren började man även intressera sig för personligheten och någon gång därefter kommer värderingarna in.
Skälvklart är det så att man vill känna en attraktion till sin partner då det ju är en (stor) del gällande varför man valt just den partnern men attraktionen sitter kanske mer i hur personen för sig och agerare snarare än i fett%.
Att vuxna över 30 har sämre kroppar överlag beror till viss del men framför allt på livsstilen. En stor dos bekvämlighet i kombination med en mängd andra prioriteringar gör att kanske hålla sin egen ktopp i tim inte hamnar på första plats. Dessutom är det lätt att man vänjer sig vid sin nya sämre kropp och sätter den som norm. Skulle vara intressant för de flesta 30+ att ha en 18-årig version av sig själv framför en som skulle kommentera ens kropp.
Intressant också att en tråd om relationer nästan helt genomgående kantas av diskussioner gällande kroppsligt utseende.
Att leva i en längre par-relation är ett krävande arbete. Det handlar om att ge och ta och att kunna fungera ihop, Att prioritera rätt och att kunna kompromissa. Utöver allt detta så förändras allting med tiden. Din partner, er livssituation och även du själv. Detta sätter sina spår både i era huvuden samt på era kroppar. Din nuvarande tajta flickvän kanske om 10år ligger 30kg+ efter tre barnfödslar och har dåligt fokus på sin egen hälsa? I dagsläget det kanske låter som en anledning att dumpa men den 10 år långa resan kommer förändra även dig så det är först när du själv står där i ditt nya jag som du kan avgöra om så är fallet. Generellt sett är det nog en större anledning att dumpa om värderingsgrunden alternativt personligheten inte passar ihop än det fysiska fodralet. Har du en gång attraherats av din partners utseende så bör ju någon del av denan attraktion finans kvar även efter ett antal kilon? Att däremot bli ihop med en person som man uppenbarligen inte attreheras av från början låter svårare. Men det gäller väl samma sak här som det jag skrev om ovan. Att i början ser man mer på utseendet och i en ny relation får du hju en 100%ig överblick av utssendet redan tidigt medan det i det flesta fall tar år innan du och din partner känner varandras personlighet och värderingar. Tror ytterst få separerar efter 10år pga utseendet som orsak.
Med andra ord, letar ni efter ett långvarigt förhållande så borde förutsättningarna vara bäst om en viss attraktion uppstår från båda håll men värderingar och personlighet samt var man är i livet är av större prioritering.
Sedan gäller det att man trivs och fungerar ihop efter en månad, ett år, 10år etc.
Detta var tveklöst ett av de bättre inläggen i tråden hittills. :thumbup:
Jacksatan
2010-04-12, 14:50
+1 på Scratch och maaherra här, angående att ha en komplex personlighet. Vem har INTE en komplex personlighet? Vad jag vet är det bara TV-seriekaraktärer (Star Trek är väl kanske det bästa exemplet) som är uppbyggda kring en enda egenskap. Sedan kan man vara olika bra på att förmedla vad man vill, önskar, tycker osv. och då framstå som antingen enkelspårig eller obegriplig. Ett framhållande av sig själv som komplex i förhållande till andra tycker jag mest låter som ett sätt att framhålla att man är Speciell(tm) och Annorlunda(tm) på ett sätt som känns lite ... tonårsaktigt, och ovärdigt en vuxen. Jag säger inte att det är syftet med att göra det, men det är det intryck beteendet resulterar i.
Finns väl rätt många förbannat menlösa människor som jag inte skulle säga är särskilt komplexa
Bra inlägg av mangs (som vanligt i den här typen av trådar). Ang. personlighetsbiten tror jag att vi kanske menar olika saker med "personlighet". Jag skulle t.ex. inte nödvändigtvis klassa sådant som intresse och politisk åskådning som "personlighet".
shadowfire
2010-04-12, 19:18
Bra inlägg av mangs (som vanligt i den här typen av trådar). Ang. personlighetsbiten tror jag att vi kanske menar olika saker med "personlighet". Jag skulle t.ex. inte nödvändigtvis klassa sådant som intresse och politisk åskådning som "personlighet".
Agree =)
Definitionsfråga och tolkningsfråga.
shadowfire
2010-04-12, 19:21
Hur viktigt är det att ha ett bra sexliv i en relation?
Är det att sikta för högt och är det samma sak där som med tankesättet kring kropp/fysik, att "det blir ju ändå sämre med åren" och att de personliga egenskaperna är de som räknas?
Med bra sexliv så syftar jag på att man får utlopp för sina lustar så pass ofta, mycket och i den bemärkelsen att man känner sig nöjd. Jag har en vän som befinner sig i en relation där hans favoritställningar mm är ratade av flickvännen, hon vägrar genomföra dem och det har faktiskt blivit kris i den relationen nu pga det.
Är sexlivet så pass viktigt så man ska välja en annan partner om man är för olika på det planet? Eller är det något man ska bara acceptera och infinna sig i, även om man haft ett sjukt mkt bättre sexliv med någon tidigare partner? Är det så att hur man än vänder o vrider på det, så sjunker lustarna när förälskelsen har lagt sig och man ändå landar in i 1ggn/månaden på fredagskvällar efter 5 års relation?
Jag har en vän som befinner sig i en relation där hans favoritställningar mm är ratade av flickvännen, hon vägrar genomföra dem och det har faktiskt blivit kris i den relationen nu pga det.
Detaljer på msn.
Nämen seriöst. Finns ju olika typer av dåligt sex. Om det inte funkar pga att man inte är attraherad av sin partner så är det väl mer eller mindre kört, ifall det inte är något specifikt man kan ändra på naturligtvis. Om anledningen är att man tröttnat på samma sak (om det nu är exakt samma ställning, typ av sex e.t.c.) varje gång, och ens partner inte vill testa något nytt, så är det en mycket svår fråga. Att hela relationen ska balla ur pga att partnern inte vill ha sex i en viss position tycker jag är lite löjligt. Han/hon kanske ha en bra anledning, eller inte. Om inte så är det lite löjligt från hennes sida (i det här fallet) kan jag tycka. Den tredje typen av dåligt sex, att man helt enkelt inte kommer, kan nog bli otroligt frustrerande efter ett tag. Speciellt om det beror på ens partner och inte en själv. Detta är väl främst ett problem som damerna får utstå. Har fått uppfattningen att många killar är rätt egoistiska i sängen :) vilket kanske är det allra största problemet i många pars sexliv? Men vad vet jag, kanske även finns många töser som är egoister i sängen :nono:
Har dock inte upplevt helt värdelöst sex (från min sida sett alltså ;) ) så jag har inte mycket att jämföra med.
shadowfire
2010-04-12, 20:19
Detaljer på msn.
Nämen seriöst. Finns ju olika typer av dåligt sex. Om det inte funkar pga att man inte är attraherad av sin partner så är det väl mer eller mindre kört, ifall det inte är något specifikt man kan ändra på naturligtvis. Om anledningen är att man tröttnat på samma sak (om det nu är exakt samma ställning, typ av sex e.t.c.) varje gång, och ens partner inte vill testa något nytt, så är det en mycket svår fråga. Att hela relationen ska balla ur pga att partnern inte vill ha sex i en viss position tycker jag är lite löjligt. Han/hon kanske ha en bra anledning, eller inte. Om inte så är det lite löjligt från hennes sida (i det här fallet) kan jag tycka. Den tredje typen av dåligt sex, att man helt enkelt inte kommer, kan nog bli otroligt frustrerande efter ett tag. Speciellt om det beror på ens partner och inte en själv. Detta är väl främst ett problem som damerna får utstå. Har fått uppfattningen att många killar är rätt egoistiska i sängen :) vilket kanske är det allra största problemet i många pars sexliv? Men vad vet jag, kanske även finns många töser som är egoister i sängen :nono:
Har dock inte upplevt helt värdelöst sex (från min sida sett alltså ;) ) så jag har inte mycket att jämföra med.
Jopp, tror iofs inte det är själva ställningen som är problemet, utan mer andra saker som attityden kring sex mm. Somliga vill ha det mer livat än andra i sänghalmen, allt från att ha spontansex till trekanter osv. Man kan vara rätt olika i vad man har för preferenser även där.
Håller med om att killar är nog mer egoister och jag tror att pornografin har satt sina spår också på många, som får med sig förväntningar in i relationen som kanske inte är fullt så realistiska att genomföra kanske med vem som helst.
True. Om min partner hade föreslaget det så hade jag fått världens dampryck och gjort slut på studs tror ja.
Har en tjejkompis som hade trekant med sin kille och hennes bästa vän (tjej). Hon blev helt knäckt. Var hans idé och hon ville inte säga nej för att såra honom. Bra där.. bra kille. Sen var han otrogen med den tjejen efteråt också.. jävla skabb
Alfred Nobel
2010-04-12, 20:47
Allt snack om relationer får mig att vilja gå in i ett!
Jag säger inte att det alltid är så, men jag tror att när sex blir ett jätteproblem i ett förhållande, så finns det ofta andra problem också. Det är nog mer ovanligt att ett förhållande där båda är nöjda plötsligt kantrar mot krasch för att man inte kommer överens om reglerna för lek i sängkammaren. Ett relaterat problem är ju att sexlusten kan påverkas negativt på ett allmänt plan (alltså inte bara så specifikt som till att omfatta vissa ställningar etc.) om man är missnöjd i förhållandet/med förhållandet/med partnern. Man blir mindre sugen på någon om man stör sig på honom/henne, helt enkelt, och då är ju inte problemet egentligen att man inte är sugen, utan att man stör sig och anledningen till det. För att hitta en lösning på den sortens problem måste man dock kunna prata om det, och det är kanske inte alltid det lättaste (inte om det redan gått så långt att sexet blivit ett proxyproblem; då hade väl det kanske aldrig hänt).
shadowfire
2010-04-13, 08:06
True. Om min partner hade föreslaget det så hade jag fått världens dampryck och gjort slut på studs tror ja.
Har en tjejkompis som hade trekant med sin kille och hennes bästa vän (tjej). Hon blev helt knäckt. Var hans idé och hon ville inte säga nej för att såra honom. Bra där.. bra kille. Sen var han otrogen med den tjejen efteråt också.. jävla skabb
uff, ja sådant där ger jag inte mkt för inte... =(
Allt snack om relationer får mig att vilja gå in i ett!
vad hindrar dig? sätt fart Niklas, nu är det absolut rätt tid! Våren får ju alla människor o leta sig ut i solen med leenden på läpparna! Jakten är igång ;)
Jag säger inte att det alltid är så, men jag tror att när sex blir ett jätteproblem i ett förhållande, så finns det ofta andra problem också. Det är nog mer ovanligt att ett förhållande där båda är nöjda plötsligt kantrar mot krasch för att man inte kommer överens om reglerna för lek i sängkammaren. Ett relaterat problem är ju att sexlusten kan påverkas negativt på ett allmänt plan (alltså inte bara så specifikt som till att omfatta vissa ställningar etc.) om man är missnöjd i förhållandet/med förhållandet/med partnern. Man blir mindre sugen på någon om man stör sig på honom/henne, helt enkelt, och då är ju inte problemet egentligen att man inte är sugen, utan att man stör sig och anledningen till det. För att hitta en lösning på den sortens problem måste man dock kunna prata om det, och det är kanske inte alltid det lättaste (inte om det redan gått så långt att sexet blivit ett proxyproblem; då hade väl det kanske aldrig hänt).
Truetrue, omkringliggande faktorer påverkar nog sådant mer än vad man kanske tror, men sedan är det väl klart kanske bra om man har hyffsat likartade värderingar på det sexuella planet också, annars är väl risken ännu större att det krashar.
Men absolut, minskat sexsug tror jag är sjukt vanligt i relationer som inte fungerar riktigt till 100% (och vilken relation gör egentligen det?)...
shadowfire
2010-04-13, 08:26
...En kärleksrelation: för mig bygger det på hur det känns när man är tillsammans, en skön närhet, glädje även de dagar man är less på varandra. Att man har ngt slags känslomässigt "kom ihåg" att oavsett stämningsläge så är man juste mot varandra. Som en vänskapsrelation, men att den är kryddad av en annan slags fascination och lust att vara nära, känslospannet är bredare - man kan bli argare och lyckligare ihop än som vänner, det mesta ställs mer på sin spets, starkare intensivare men skörare och med svårigheter som man inte behöver ta hänsyn till jämfört med en vänskapsrelation (tex kan du säkert vara vän med en fet tjej, men inte ihop med).
...
Underbara inlägg du skrev, helt klart läsvärda. Tycker du skrev vettigt också tankar kring olika egenskaper och det där var ju bara ett fåtal egenskaper. Sköna beskrivningar av relationerna iaf!
Jag kan dock krydda med att jag har sett olika typer av kärleksrelationer. En typ är byggd på passion. Riktigt bra sexliv, mycket fysisk, mkt närhet osv, men två personer som är som katt o råtta. Hela tiden konflikter, bråk, försoningssex, osv. Man fattar knappt att de kan vara ihop, men passionen är det som har bundit ihop dem.
Eller så åt andra hållet. Ett par som man nästan aldrig ser röra vid varandra, aldrig pussas. De har haft några år ihop och är mer som vänner - fast i en relation. Har sex 1ggn/mån kanske, men är liksom nöjd o glad över att ha någon bara och ha det tryggt o bra.
Den tredje typen av relation har varit en mix av de båda ovan, men mkt mer balanserad. Det har funnits både stark passion och vänskap, men med "personkemi" adderad. Huruvida personkemi nu finns eller inte, men två personer som harmoniserar och skapar en mkt bättre synergi.
Jag har provat alla varianterna och jag vet vilken variant som passar mig bäst. Därav räcker det inte att någon är attraktiv och är en bra människa och en vän. Finns inte det där "klicket" vad gäller kemin också, så kan det kvitta för min del.
alla de här välskrivna inläggen får mig att må dåligt som singel X( men det är ju för övrigt förbenat fint att folk är så engagerade! länge leve forumet!
Den här tråden gör att jag vill syssla med självbefläckelse för resten av livet. Så enkelt.
Christyle
2010-04-13, 09:37
Allt snack om relationer får mig att vilja gå in i ett!
:thumbup: i sommar får du jaga kanske?
Tycker det är intressanta tankar och åskådningar från alla i tråden just nu och det verkar som vi har kommit lite djupare in i det här med relationer än att bara prata utseende nu.
När det gäller sex så är det väl som allting annat i livet och samlivet man har i en relation att det är högst individuellt hur pass viktigt det är för förhållandet.
För vissa kanske sex är en av de viktigaste (den viktigaste?) pusselbitarna för att få det hela att fungera. Medan det för andra är en betydligt mindre del.
För att förtydliga det ovan så innebär det inte per automatik att den som ser det som en viktig punkt vill göra allt hela tiden och tvärtom. Utan det handlar mer om hur viktig del av förhållandet det är. Det finns verkligen alla typer här.
Jag personligen tycker sex-biten är viktig då den på något sätt är ett kvitto på hur förhållandet mår för tillfället då utifrån det befintliga sexlivet som norm. Precis som några redan varit inne på så varierar frekvens samt experimentvilja med tiden och mycket beror nog på hur förhållandet och personerna i det mår för tillfället.
Det är lite som ett hamstehjul som kan gå åt båda hållen. Bra sex -> bättre förhållande -> bättre sex och tvärtom då.
Oavsett om det gäller sex eller rökning inomhus så måste man känna efter vad man klarar att leva med. Visst, människor förändras men det är inget man kan veta säkert i nuläget. man kan gå och hoppas att de skall sluta röka men om man absolut inte vill leva ihop med någon som röker bör man kanske fråga sig vad man gör med en som sitter och röker i soffan hemma. Det kommer bli konflikter när nyförälskelsen lagt sig.
Jag har varit inne mycket på det här med tiden men det är faktiskt den viktigaste faktorn eftersom det ju är så att tiden påverkar oss alla på olika sätt och det som idag är perfekt enligt dig själv kan inom kort vara en av anledningarna till att du vill dumpa.
Det finns forskning som tyder på att många av de "features" som du uppskattar hos din nyfunna partner i nyförälskelse stadiet är saker som du senare ser som en anledningar till konflikt.
Låt säga att du uppskattar din partners snygga klädstil och fina hår. Att h*n alltid ser fräsch ut och är aktiv i sin vardag med många järn i elden.
När man är nyförälskad är det lätt att då inte inse vad detta kan innebära för framtiden. Om detta förhållande håller förbi detta stadie kan potentiell konflikter med ditt ideal gälla:
-Hmm, vi har gemsam ekonmi men du spenderar halva lönen på kläder och hudvårdsprodukter...
-Jättekul att du har så många intresse men det gör att jag får sköta alla marksysslor här hemma.
-Måste du klippa dig var 14e dag?
Etc. etc.
Kan man leva med de sidor som man själv uppskattar mindre så har det potential att fungera bra. Det kanske till och med ger dig själv en inblick i något som du inte förstått tidigare och tittar du på dig själv har du säkert en del egenheter som kanske inte din partner uppskattar fullt ut men som du inte har för avsikt att förndra hos dig själv.
Kompromissa, kompromissa.
Det finns forskning som tyder på att många av de "features" som du uppskattar hos din nyfunna partner i nyförälskelse stadiet är saker som du senare ser som en anledningar till konflikt.
Låt säga att du uppskattar din partners snygga klädstil och fina hår. Att h*n alltid ser fräsch ut och är aktiv i sin vardag med många järn i elden.
När man är nyförälskad är det lätt att då inte inse vad detta kan innebära för framtiden. Om detta förhållande håller förbi detta stadie kan potentiell konflikter med ditt ideal gälla:
-Hmm, vi har gemsam ekonmi men du spenderar halva lönen på kläder och hudvårdsprodukter...
-Jättekul att du har så många intresse men det gör att jag får sköta alla marksysslor här hemma.
-Måste du klippa dig var 14e dag?
Etc. etc.
Häftigt. Nu fick jag något att grubbla på
shadowfire
2010-04-13, 10:41
Tycker det är intressanta tankar och åskådningar från alla i tråden just nu och det verkar som vi har kommit lite djupare in i det här med relationer än att bara prata utseende nu.
+1
...Kan man leva med de sidor som man själv uppskattar mindre så har det potential att fungera bra. Det kanske till och med ger dig själv en inblick i något som du inte förstått tidigare och tittar du på dig själv har du säkert en del egenheter som kanske inte din partner uppskattar fullt ut men som du inte har för avsikt att förndra hos dig själv.
Kompromissa, kompromissa.
Håller med om nästan rubbet du skrev, men vet inte om jag personligen kan relatera till det där med forskningen... jag kan inte dra mig till minnes att jag börjat irritera mig på de positiva egenskaperna ivf. :)
Att varje människa har olikheter och egenskaper man kommer störa sig på är det inget snack om saken, men jag tror att en avgörande faktor om relationen blir 6 månader, 6 år eller en hel livstid är att man träffar någon där bådas fel/brister/egenskaper accepteras från båda. Sedan förändras man såklart genom livet, men att gå in i en relation och redan från start vilja förändra något ser jag som dömt att misslyckas. Klassiska scenarion som där tjejen träffar en Bad Boy och hoppas kunna mjuka upp honom med lite moderskänslor osv... yeah, right.
Om man nu vet med sig om att man absolut avskyr inomhusrökning så är svaret helt enkelt att man bör undvika inomhusrökare. Däremot kanske man fungerar utmärkt ihop med en kedjesnusare. En helt annan brist, men mkt möjligt att det är något man har lättare att acceptera. Sådant där tror jag det är bra om man har lite koll på innan man går in i en relation. Vad kan man leva med och acceptera?
Tycker att är det nu något jag har lärt mig utifrån relationer så är det hur man uppfattat mina negativa sidor och egenskaper och jag har rentav förstått vilket typ av människa som faktiskt har lättast att leva ihop med mig - och vilken typ av person som absolut inte ens bör försöka ha en relation med mig.
Det jag menade och vad jag tror undersökningen kommit fram till är att man i nyförälskelsestadiet mer ser till de positiva aspekterna av en egenskap medan man längre in i förhållandet får en mer nyanserad bild av det hela och därmed upptäcker att det som man tidigare var så positivt även har en baksida som man inte först tänkt på och det är där det är viktigt att veta om man klarar leva med denna egenskap.
I många fall är det ju lättare att ändra sig själv. Istället för att tvinga sin partner att ändra sig kanske man skall se det ur ett annat perspektiv. Ok, Frugan bränner halva lönen på garderoben vilket innebär ditten och datten men å andra sidan är hon alltid välklädd. :)
Så länge det fungerar i vardagen och att båda är överens ser jag inga problem.
Att komma till insikt vad man egentligen söker i en partner samt hur ens egenskaper upplevs av andra ger en bra självkännedom och öppnar definitivt upp för att man ganska snabbt kan se om förhållandet har en chans att lyckas eller ej.
Jag tycker det är viktigt att man redan i ett tidigt stadie är öppen på hur man ser på relationen och känner av om man är i smam fas i livet. Har en kompis som var ihop med en tjej i två år och från början hade de sagt till varanda att barn, javisst, men inte just nu men om en 3-4 år. När något år gått kom de fram till att tjejen egentligen ville skaffa barn direkt medan han snarare lutade åt 10 år bort.
Sådana här saker kan undvikas om man är ärlig med sina avsikter från början. man skall väl alltid vara ärlig iofs men i nyförälskelsens ögonblik kan det vara lätt att tycka likadant som det partnern säger utan att egentligen känna efter vad man vill. :)
Sedan är vi ju bara människor och vi kan ju ändras. Det faktum att vi har träffat just denna personen kanske gör att vi känner på ett annat sätt än vi gjort tidigare. helt plötsligt kanske vi vill skaffa barn tidigare mm. Lyssna på dig själv ang vad du vill och visa det tydligt för din partner. Kommunikation är A och O i alla faser av ett förhållande. Den dagen man bara antar en massa saker och lägger in ord och åsikter ang. vad den andra tror då skall man börja fundera vart man är på väg. Dessutom får man ju genom inblicken i hur den andra tänker en bättre förståelse för vissa meningsskiljaktigheter som man må ha och acceptera dessa. Det är lättare att acceptera att ens partner gillar att äta surströmming om man får en bakomliggande orsak, tex nostalgi och att det påminner om deras hemtrakter eller barndom etc. Du behöver inte gilla det men du kan förstå att det kan vara viktigt för din partner.
shadowfire
2010-04-13, 11:43
Dr Phil och Oprah kan slänga sig i väggen. Huvudet på spiken min käre Sherlock Mangs!
Det som du precis skrev - tror du det är vanligt förekommande att folk faktiskt tar sig tid/ork/lust att kommunicera och gå igenom fas i livet, mål, drömmar, egenskaper mm?
Nåja, någon måtta får det vara på komplimangerna. :em:
Jag blir faktiskt förvånad väldigt ofta ang. hur lite vissa i parrelationer faktiskt pratar med varandra. När jag som arbetskollega eller kompis har bättre koll på vissa detaljer än dennes mångåriga partner känns det som det brister någonstans.
Det kanske är lätt för mig att säga då jag och min fru från start varit helt öppna ang. hur vi ser på olika saker och ting. I många fall är vi överens medan vi ibland är oense. Eftersom vi pratar ut om alla dessa saker upplever jag det ändå som att vi kan acceptera varandras "dåliga" sidor.
Det finns nog ytterst få saker som jag inte skulle kunna berätta för min respektive. Det är väl egentligen bara de saker som jag valt att hålla helt för mig själv och inte berätta för någon (dvs det privata jaget).
Att inte släppa sin partner inpå livet skulle i alla fall jag som partner känna som en aning olustigt. Kul att ha en fru som pratar bakom ryggen om en med sina kompisar och i bästa fall är man sist som får veta om hemligheter etc.
Jag tror att det i många fall handlar om bekvämlighet och vana. Dvs, Undviker man att prata om vissa saker tidigt i relationen kan det området bli lite tabu eller infekterat vilket gör att man senare undviker att peta där.
Sedan skall man ju inte heller stressa fram det hela utan var sak har sin tid. Jag tror ofta att man instinktivt känner när man behöver prata om viktiga saker i ett förhållande. Är det något som tynger dig så delge det till partnern på lämpligt sätt så kanske det går att lösa. Eller kanske dennes synsätt på saken får dig att ändra uppfattning. Hur som helst är det bra att föra upp det till ytan innan det växer till ett enormt problem. Obehandlade (permanenta)problem brukar ju som sagt växa med tiden.
young_george
2010-04-13, 12:14
Det viktigaste är att hon skrattar åt mina skämt, jag måste kunna slösa "dåliga" ordvitsar på någon.
Har gått hem med alla sorters tjejer så länge vi skrattat åt samma saker. Det säger, i min erfarenhet, betydligt mer om personen än längd på håret, cm runt midjan eller utbildningsnivå.
Har gått hem med alla sorters tjejer så länge vi skrattat åt samma saker. Det säger, i min erfarenhet, betydligt mer om personen än längd på håret, cm runt midjan eller utbildningsnivå.
Viss skillnad när det gäller det fetstilta och ett långvarigt föhållande antar jag. Även om humor såklart för de flesta är en viktig del att få acceptans för.
Doctor Snuggles
2010-04-13, 14:02
Viss skillnad när det gäller det fetstilta och ett långvarigt föhållande antar jag. Även om humor såklart för de flesta är en viktig del att få acceptans för.
Någon gång måste man gå hem till/med frugan också så...
Många bra poänger Mangs mfl! Mycket känns självklart, men ibland behövs det sägas för att inte gå vilse i diskussionen.
Sådana här saker kan undvikas om man är ärlig med sina avsikter från början. man skall väl alltid vara ärlig iofs men i nyförälskelsens ögonblik kan det vara lätt att tycka likadant som det partnern säger utan att egentligen känna efter vad man vill. :)
Sedan är vi ju bara människor och vi kan ju ändras. Det faktum att vi har träffat just denna personen kanske gör att vi känner på ett annat sätt än vi gjort tidigare. helt plötsligt kanske vi vill skaffa barn tidigare mm. Lyssna på dig själv ang vad du vill och visa det tydligt för din partner. Kommunikation är A och O i alla faser av ett förhållande.
Det fetstilta råkade jag ut för big time kändes det som. Var öppen med att sambo var helt uteslutet, att jag var nöjd med mitt liv att han inte skulle få tillgång till hela, men nyfiken på honom, fast ville inte gifta mig direkt även om jag helt klart kände att jag alltid vill vara med honom. Så det angav ju tonen från min sida, han var väl ute efter klassiska yttre tecken på seriös relation - fast tuggade väl i sig vad jag sa. Sen inser jag, mitt nöt, att hjälp - jag kanske visst vill träffa honom ofta (jämt?), att detta vill jag inte förlora, kanske vissa punkter inte var så skriva i sten som jag trott osv.
Insåg väldigt snart att, för första gången på ett decennium typ, att det där klassiska seriösa ramarna var något jag kunde tänka mig.. Men jag trodde ju att jag var sån jag deklarerat, varit så såå länge? Nästan all tid som vuxen. Ingen aning om huruvida det var skydd mot att bli bedragen (ger man öppna tyglar kan man inte bli lurad), om jag inte brytt mig tillräckligt tidigare, att jag haft några långvariga förhållanden men singel länge däremellan och i huvudsak spenderat den tiden ensam etc. Kände bara att det inte stämde längre.
Självfallet blev detta lite svårt att tro på från hans sida. Och varför hade jag i så fall gått ut med annat när han tog upp att han ville vara exklusiv med klassiska ramar som mål? Inte så strategiskt. Det och annat bidrog till bristande tillit, döden för förhållanden och skräp följer i spåren av det. Men lärde mig att jag inte ska vara så kaxigt säker på vad jag vill, det som stämt i 10 år kan ändras. Mindre snack, mer känna efter, ta det lugnt och vara ödmjuk, våga tänka/känna nytt.
Den dagen man bara antar en massa saker och lägger in ord och åsikter ang. vad den andra tror då skall man börja fundera vart man är på väg.
Mm, uttrycket "assumptions is the mother of all fuckups" stämmer ofta.
Dr Phil och Oprah kan slänga sig i väggen. Huvudet på spiken min käre Sherlock Mangs!
Det som du precis skrev - tror du det är vanligt förekommande att folk faktiskt tar sig tid/ork/lust att kommunicera och gå igenom fas i livet, mål, drömmar, egenskaper mm?
Men hur säker man än är på allt det där, så kan man tänka om. Presenterar man, som jag gjorde, en färdig layout för framtiden bör man även kalkylera med att det inte är facit, bara en föreställning man har om sig själv och vad man hoppas på och förväntar sig av andra och tiden.
Därför är det så viktigt med magkänslan, känslan för personen, för man har aldrig några garantier för något - men en genuint bra känsla för någon kan överbygga mycket - oavsett om det ligger i hur man tror att man själv fungerar el vad man har för föreställning om partner. Man kan tala om att "det här är min idé om hur jag lever, vill leva och förväntar mig av att leva med dig" - men ödmjukt, om man känner att man tillsammans kan tänka annat än man kunde ensam. Förrädiskt även det, javisst, men hur ofta har magkänslan fel? Har stannat för många år i förhållanden trots skriande magkänsla om att det är fel, samma vad gäller studier och yrkesliv.
Även om humor såklart för de flesta är en viktig del att få acceptans för.
Sex och humor är bra klister. Tillit, respekt och passion inför den andre som människa (det senare kan även benämnas som "klick" :D) = byggstenar. Värderingar, mål, drömmar, egenskaper och livsfas är mer strukturen, färgen - dvs kan ändras men ger en bild av hur bygget kan gestalta sig, kan man förvänta sig en koja som man ständigt måste lappa med byggstenar eller en tillräcklig grund för att byggstenarna sitter som gjutna? Men utan byggstenar = inget bygge. Med byggstenar kommer man långt även om färgen flagnar.
shadowfire
2010-04-13, 18:23
....Men lärde mig att jag inte ska vara så kaxigt säker på vad jag vill, det som stämt i 10 år kan ändras. Mindre snack, mer känna efter, ta det lugnt och vara ödmjuk, våga tänka/känna nytt...
Bra där!
Jag gjorde en liknande resa i sensomras/höstas då jag gav mig sjutton på att våga datea en trebarnsmamma. Inte för att jag är livrädd för barn, men jag har känt att ett barn har varit helt okey, två barn överkomligt och mer än två barn helt uteslutet. Någon slags övermäktig uppgift för mig som har noll koll på barn och plötsligt stå där och ska lära känna fyra nya individer (och helst vinna förtroende osv från alla fyra). Det gick faktiskt bra och det var kul att utmana sig själv lite, även om det visade sig att hon inte var vad jag sökte.
Vissa områden är nog lättare att ompröva än andra. Personlig ohygien är t.ex. sådant som jag kan svära in i graven på att jag aldrig kommer att omvärdera, det går bara inte. Det är sådant som sitter för djupt.
Det där med magkänslan är dock intressant för det är min akilleshäl. Jag får nämligen en väldigt bra magkänsla för väldigt många personer, väldigt snabbt. Är kvinnan snäll, attraherar mig och är trevlig så kommer den där magkänslan och den har lurat mig så många gånger, så därför måste jag ha mina krav som ett slags skyddsnät. Annars blir jag radiostyrd och går in i de där relationerna som precis alla andra kan se kommer gå åt helvete, men jag blir helt klart förblindad av förälskelsen.
Det där med magkänslan är dock intressant för det är min akilleshäl. Jag får nämligen en väldigt bra magkänsla för väldigt många personer, väldigt snabbt. Är kvinnan snäll, attraherar mig och är trevlig så kommer den där magkänslan och den har lurat mig så många gånger, så därför måste jag ha mina krav som ett slags skyddsnät. Annars blir jag radiostyrd och går in i de där relationerna som precis alla andra kan se kommer gå åt helvete, men jag blir helt klart förblindad av förälskelsen.
Önskar att jag vore mer som dig, känner mig som ett ufo när folk säger att de varit förälskade som barn, tonåringar osv - kände aldrig så. Alltid haft lätt för att tycka om folk däremot, men aldrig den totala hungern utan älskat mer vänskapligt, kanske därför jag hellre levt ensam.
Integrera någon i hela mitt liv, kommer jag ens göra det, har ingen aning. Däremot har jag insett att jag kan ge alla känslor, är så van att vara utan djupare magkänslan att det inte kännts värdefullt att göra.. förutom ytterst ytterst få gånger. Var glad att du har lätt för att ge allt!
En bra magkänsla behöver ju sällskap av de andra delarna för att något ska vara hållbart, men tillit, respekt och genuint intresse för den andre ställer jag fortfarande högre än faktorer som intressen, livsmål osv. Man kan ju ändra sig, liksom.. :P
Vad gäller barn etc, har jag också dejtat en förälder - och kände aldrig något sug att träffa hans barn el låta honom träffa min son, för mig hör dem liksom inte till relationen (vi sågs iofs bara 4-5 månader, men ganska intensivt då, utifrån känslornas djup seriöst). Förmodligen kommer jag ngn gång uppleva det värdefullt att dela min lilla familj med någon, har ju lärt mig att aldrig säga aldrig. :D
vet inte om de tagits upp med är de någon som sett 'dating in the dark' på kanal5? Slutar precis nu och tycker de är riktigt intressant/kul. Tycker de verkar som tjejerna har myycket högre krav än killarna. Tjejerna har nästan blivit besvikna varje gång medans killarna tyckte tvärtom(när tjejerna inte är några 10:or enligt mig)
Novaindex
2010-04-14, 07:27
+100 för mangs alla skriverier ...:thumbup:
Nitrometan
2010-04-14, 07:34
vet inte om de tagits upp med är de någon som sett 'dating in the dark' på kanal5? Slutar precis nu och tycker de är riktigt intressant/kul. Tycker de verkar som tjejerna har myycket högre krav än killarna. Tjejerna har nästan blivit besvikna varje gång medans killarna tyckte tvärtom(när tjejerna inte är några 10:or enligt mig)
Menar du att det är en nyhet att killar har lägre krav än tjejer?
Edit: Nej, jag har inte sett dejting in the mörker.
victor_n
2010-04-14, 08:09
Dejting in the dark gör så jag blir mer rädd för tjejer!!!
hört att dom har baciller och grejer*grr27*
Det där med magkänslan är dock intressant för det är min akilleshäl. Jag får nämligen en väldigt bra magkänsla för väldigt många personer, väldigt snabbt. Är kvinnan snäll, attraherar mig och är trevlig så kommer den där magkänslan och den har lurat mig så många gånger, så därför måste jag ha mina krav som ett slags skyddsnät. Annars blir jag radiostyrd och går in i de där relationerna som precis alla andra kan se kommer gå åt helvete, men jag blir helt klart förblindad av förälskelsen.
Jag tänker att det ju finns grader (och olika sorter) även av "magkänsla". Det är nog inte alltid helt lätt att skilja på olika magkänslor, särskilt inte om objektet för känslorna passar ens "inre kravlista" väldigt väl. Där kan man nog lura sig själv att ett svärmeri är mer än vad det egentligen är. Iakttagelser i kompiskretsen får mig att tro att personer som tenderar att intellektualisera saker och ting är särskilt i riskzonen för det här. De flesta människor är ganska mottagliga för suggestion, och vem är bättre på att suggerera än man själv, man vet ju precis vad som är ens svaga punkter osv.
Men hur säker man än är på allt det där, så kan man tänka om. Presenterar man, som jag gjorde, en färdig layout för framtiden bör man även kalkylera med att det inte är facit, bara en föreställning man har om sig själv och vad man hoppas på och förväntar sig av andra och tiden.
Därför är det så viktigt med magkänslan, känslan för personen, för man har aldrig några garantier för något - men en genuint bra känsla för någon kan överbygga mycket - oavsett om det ligger i hur man tror att man själv fungerar el vad man har för föreställning om partner.
Sex och humor är bra klister. Tillit, respekt och passion inför den andre som människa (det senare kan även benämnas som "klick" :D) = byggstenar. Värderingar, mål, drömmar, egenskaper och livsfas är mer strukturen, färgen - dvs kan ändras men ger en bild av hur bygget kan gestalta sig, kan man förvänta sig en koja som man ständigt måste lappa med byggstenar eller en tillräcklig grund för att byggstenarna sitter som gjutna? Men utan byggstenar = inget bygge. Med byggstenar kommer man långt även om färgen flagnar.
Mycket bra och intressant skrivet Lellan (Kolozzuems författarinna) :).
Magkänslan är viktig. Desto äldre jag blivit desto mer lyssnar jag på min magkänsla istället för att gå efter fakta. Dock handlar detatj u om erfarenhet med då mycket av magkänsla baseras just på fakta men den baseras även på faktorer som jag idag inte kan förklara.
Däremot är det precis som shadowfire varit inne på en del hygienfaktorer som bör/skall? falla på plats även de, annars finns det troligtvis en stor konflikt framöver när man vill omvända detta beteende alternativt övertala sig själv att tex rökning inomhus inte är så farligt.
Vilka dessa hygienfaktorer är är ju individuella och dessutom olika viktiga i olika stadier i livet. Jag tror dock de flesta har en del värderingar och minimumkrav på sin partner och jag tycker faktiskt att så länge dessa krav är rimliga så är inte det fel. Nu pratar jag inte om att reta sig på någons ögonbryn eller 1kilos övervikt här utan mer grundläggande värderingar.
Människan är främst en känslomänniska som tänker och inte en tänkande människa med känslor
Vad betyder detta i verkligheten? Jo, just det att även om någonting på pappret är helt rätt och allting pekar på att det skulle vara bra så är det ändå de innersta känslorna som man inte riktigt kan förklara som i de flesta fall bör avgöra. Problemet i fallet med förhållande är att en nyförälskelse lätt kan grumla ens inre röst och magkänsla och vad skall man då gå efter?
Det är i de flesta fall oerhört lätt att skriva upp en drömlista om en potentiell partner, fylld av krav, värderingar, egenskaper, utseende mm. Men den dagen man står där och träffar en person som har det där extra som du inte kan sätta fingret på men som gör att ditt hjärta slår lite extra spelar det ovan mindre roll. För relationens varaktighet bör du dock vara observant på att när vardagen kommer ifatt dig kan de "kraven" du haft komma upp till ytan och då gäller det för er att hantera dem.
Någonstans i hela ekvationen måste man ändå vara egoistisk och tänka på sig själv. Vi har ett liv att leva och det skall främst passa oss själva. Självklart måste man göra uppoffringar och kompromisser då man skaffar en partner för livet och bildar familj men de drömmar och mål man har bör man i alla fall ha någorlunda rimlig chans att nå. Att skaffa familj och slå omkull hela sin tänkta framtid och skjuta alla drömmar i sank kommer att bli ett problem.
Man skall aldrig säga aldrig. Vi förändras konstant själva och det som känns helt rätt idag kan kännas helt fel om några år. Gör inte misstaget att tro att det du vet och känner idag är det du kommer känna för all framtid. Vissa grundläggande värderingar och personlighetsdrag kommer altid finnas där men det krävs ibland inte speciellt mycket för att du totalt skall svänga i någon för dig viktig fråga.
Blev en hel del flum i detta inlägget men kontentan är att du skall känna efter vad du själv vill först och främst för det gäller ditt liv. Du skall dock inte vara säker på att så du känner idag är för evigt. Sätt gärna upp värderingar, krav och egenskaper som du gillar hos en partner men bli inte förvånad över att du kan bli förälskad i någon som inte alls uppfyller dessa krav. Då gäller det att fundera över om detta kan leda till en konflikt i ett senare skede. jag tror på fullt allvar att de flesta skulle kunna bli förälskade i nästan vem som helst beroende på situation och tidpunkt (Samt inflytande av alkohol:)). Däremot tror jag att det krävs rätt mycket för att man skall få det att fungera i längden. Desto mer olik man är i de grundläggande värderingarna desto mer jobb krävs för att kunna bevara förhållandet.
Tänk även på att de flesta erfarenheter är av godo även om det för stunden är dåliga sådana. De driver dig förhoppningsvis framåt till att kunna ta bättre beslut framöver.
Bra skrivet mangs, som alltid.
Själv tar jag hellre en tjej som är olik mig men som jag faller för, och riskerar ett jobbigt skede senare som eventuellt resulterar i att förhållandet går åt helvete, än något slags säkert förhållande med en partner som liknar mig men som jag inte har samma starka känslorna för.
Har det med åldern att göra tro? :)
Bra skrivet mangs, som alltid.
Själv tar jag hellre en tjej som är olik mig men som jag faller för, och riskerar ett jobbigt skede senare som eventuellt resulterar i att förhållandet går åt helvete, än något slags säkert förhållande med en partner som liknar mig men som jag inte har samma starka känslorna för.
Har det med åldern att göra tro? :)
Hur gammal är du? :) Jag tycker aldrig man skall safea när det gäller något sådant stort som ändå ett förhållande är. Om inte starka känslor finns där eller kan uppkomma efter en tid så lär ju devara en större anledning till separation senare jämfört med att ni är olika och får diskutera ignom det hela.
Juts kommunikationen är viktig alltid men kanske speciellt om man tycker olika och uppskattar olika saker. Genom att prata om det kan man säkerligen kompromissa det mesta. Dessutom skall man ha i åtanke att man formar varandra. Dvs, är ni helt olika idag så finns det en chans/risk att ni blir mer liktänkande med tiden och hittar en medelväg som fungerar.
Känner ett par som båda var politiskt insatta fast åt olika håll (inget extremt iofs) men de löst det hela genom att inte prata politik hemma utan det fick de göra med sina likasinnade. Att vara olika är inget farligt. Det är när en person gör tvärtemot vad man själv uppskattar i någon viktig fråga det gäler att ta ställning om mankan acceptera detta eller om man kan få dem att göra lite elelr helt annorlunda.
SKulle min drömtjej helt sonika dra upp en cigg hemma i soffan skulle jag ha grymt grymt svårt att acceptera detta. Men det gäller ju mig idag i den situationen jag är van vid. Skulle jag träffa en viss person och bli dödsförälskad kanske jag inte tycket att det var en biggie längre (i alla fall under nyförälskelsen). :)
Det är inte lätt alltid och det visar väl sig även i statistiken med tanke på alla par som bryter upp.
Hur gammal är du? :) Jag tycker aldrig man skall safea när det gäller något sådant stort som ändå ett förhållande är. Om inte starka känslor finns där eller kan uppkomma efter en tid så lär ju devara en större anledning till separation senare jämfört med att ni är olika och får diskutera ignom det hela..
25 snart. Men det känns som att det är ett jävla grubblande på folk. Själv sitter jag aldrig och bockar av en kravspec när jag träffar en ny tjej (överdrivet sett). Om det känns rätt så är det rätt :) verkar som att jag är annorlunda från många andra.
Men samtidigt så förstår jag grubblandet. Om man har haft många förhållanden som inte hållit så blir man mer skeptisk. Jag är ju ungtupp.. :D
Den här tråden gör att jag vill syssla med självbefläckelse för resten av livet. Så enkelt.
Haha. Vet inte om jag skall plussetta det här eller inte men den här tråden känns sådär alltså.
shadowfire
2010-04-14, 10:33
Haha. Vet inte om jag skall plussetta det här eller inte men den här tråden känns sådär alltså.
Vad hade du velat se istället?
Hur viktigt är det att ha ett bra sexliv i en relation?
Är det att sikta för högt och är det samma sak där som med tankesättet kring kropp/fysik, att "det blir ju ändå sämre med åren" och att de personliga egenskaperna är de som räknas?
Med bra sexliv så syftar jag på att man får utlopp för sina lustar så pass ofta, mycket och i den bemärkelsen att man känner sig nöjd. Jag har en vän som befinner sig i en relation där hans favoritställningar mm är ratade av flickvännen, hon vägrar genomföra dem och det har faktiskt blivit kris i den relationen nu pga det.
Är sexlivet så pass viktigt så man ska välja en annan partner om man är för olika på det planet? Eller är det något man ska bara acceptera och infinna sig i, även om man haft ett sjukt mkt bättre sexliv med någon tidigare partner? Är det så att hur man än vänder o vrider på det, så sjunker lustarna när förälskelsen har lagt sig och man ändå landar in i 1ggn/månaden på fredagskvällar efter 5 års relation?
För mig är det iaf väldigt viktigt, och viktigare än den tidigare diskussionen om fysisk attribut. Jag tror att det är otroligt viktigt att man som par har en jämlik nivå på lust och tillgång, sen om man vill ha sex 7 ggr i veckan eller 1 gg i månaden får man göra som man vill.
Förutom att min man är min bästa vän, livskamrat och följeslagare i vardagen så är han också den enda som kan lägga en hand på min axel och få mig att kuttra. Efter 8 år tillsammans grymtar han fortfarande som en grottman när jag tar av mig kläderna och kan få mig att fnittra som en liten skolflicka med en enda blick. Så jag satte en ring på honom! *cupid*
Förutom att min man är min bästa vän, livskamrat och följeslagare i vardagen så är han också den enda som kan lägga en hand på min axel och få mig att kuttra. Efter 8 år tillsammans grymtar han fortfarande som en grottman när jag tar av mig kläderna och kan få mig att fnittra som en liten skolflicka med en enda blick. Så jag satte en ring på honom! *cupid*
Detta fick mig att må bra och bli riktigt glad för er. Gulligt skrivet!
Detta fick mig att må bra och bli riktigt glad för er. Gulligt skrivet!
Tack snälla!
För att utveckla mitt inlägg lite och komma med input från någon som avslutade dejtingstadiet för länge sen (inte för att vi dejtade så mycket, jag kom med flyttkartongerna efter 3 månader) så tror jag personligen att det viktigaste i längden är att man har en genuin omsorg och förståelse för sin partner. En del tycker att man ska kämpa och slåss för sin kärlek, då är det på riktigt. Jag vill att mitt förhållande ska vara som en räkmacka! Vardagen är tuff nog ändå, ska man behöva vrida sig in och ut för att få sitt förhållande att funka också är det klart att folk inte orkar med.
Mycket kroppskontakt (inte bara sex, en kram vid spisen räcker långt), mycket prat, överraskningar och omsorg (kärlek är att skrapa rutorna åt sin partner på morgonen) kommer man långt med!
Detta fick mig att må bra och bli riktigt glad för er. Gulligt skrivet!
Dravenas förhållande med sin karl ger mig hopp om kärleken och förhållanden även i mina bittraste stunder. De är så fina ihop.*cupid*
Och som Dravena säger; det ska inte vara så jävla svårt hela tiden, vardagen är krånglig nog ibland.
shadowfire
2010-04-14, 12:11
Detta fick mig att må bra och bli riktigt glad för er. Gulligt skrivet!
Jag blev nästan lite generad rentav :D men det låter absolut fantastiskt, bara o gratulera.. kul med någon som har en längre relation också, känns som om det blir mer o mer sällsynt med +10 år osv.
Någon måste ju styra upp i diskussionen om vad som är viktigt när man börjar dejta. ;) Det är inte helt lätt att veta hur länge man kommer att "behålla" en person man träffar på dejtbasis antar jag.
Vi hoppade som sagt över dejtandet. Min karl sa att han skulle gifta sig med mig redan innan vi träffats (såg mig på kort). Någon som toppar det? :D
Dravenas förhållande med sin karl ger mig hopp om kärleken och förhållanden även i mina bittraste stunder. De är så fina ihop.*cupid*
Och som Dravena säger; det ska inte vara så jävla svårt hela tiden, vardagen är krånglig nog ibland.
Aaaaaw *cupid* Han är rätt bra min karl faktiskt!
Därav inte sagt att vi är perfekta någon av oss, vi har liksom lärt oss att jobba runt våra brister. :D
shadowfire
2010-04-14, 12:21
...Jag vill att mitt förhållande ska vara som en räkmacka!...
ack så mkt jag håller med om det, visst måste man anstränga sig för att ha en relation, det innebär ju att man får offra saker som man kanske prioriterat som singel (dygnet får ju inte fler timmar för att man får en partner)... men att ha en relation som man måste slå sig blodig för att fungera, neeehtack. Inte heller en relation där man känner sig olycklig, känner att man dräneras på energi eller bara får negativ energi tillbaka, där sexliv osv är som bortblåst osv. Singellivet är faktiskt inte fy skam, det kan rentav vara lättare att ha ett aktivt sexliv som singel än i en mindre fungerande relation. Ska det vara ett förhållande så ska det vara bra och absolut som en räkmacka :)
...Min karl sa att han skulle gifta sig med mig redan innan vi träffats (såg mig på kort). Någon som toppar det? :D
Nu vill nog hela kolo se hur du ser ut ;)
ack så mkt jag håller med om det, visst måste man anstränga sig för att ha en relation, det innebär ju att man får offra saker som man kanske prioriterat som singel (dygnet får ju inte fler timmar för att man får en partner)... men att ha en relation som man måste slå sig blodig för att fungera, neeehtack. Inte heller en relation där man känner sig olycklig, känner att man dräneras på energi eller bara får negativ energi tillbaka, där sexliv osv är som bortblåst osv. Singellivet är faktiskt inte fy skam, det kan rentav vara lättare att ha ett aktivt sexliv som singel än i en mindre fungerande relation. Ska det vara ett förhållande så ska det vara bra och absolut som en räkmacka :)
Helt klart, det är nog roligare att vara singel än att vara ensam i ett förhållande.
Nu vill nog hela kolo se hur du ser ut ;)
Hehe, det är inte direkt så att jag föräras med bilder i Snyggaste Tjejertråden tack gode gud. :D Det var nog mer en skämtsam komplimang, men det har blivit ganska roligt så här i efterhand nu när vi faktiskt ska legalisera snusket. *popcorn*
legalisera snusket.
:D
Grattis
Nitrometan
2010-04-14, 12:51
nu när vi faktiskt ska legalisera snusket. *popcorn*
Legalize it!
Grattis! :thumbup:
Tack pojkar! :D
Det här kan nog bli en spännande tråd, med oss långkörare och de som ska börja dejta någon ny. Kör hårt!
Vi hoppade som sagt över dejtandet. Min karl sa att han skulle gifta sig med mig redan innan vi träffats (såg mig på kort). Någon som toppar det? :D
Ok, jag slår inte dig men efter första helgen hade vi redan diskuterat ihopflyttning, giftermål samt hur många barn vi ville ha. Berättade på SÖndag kväll för min mamma att jag träffat kvinnan i mitt liv och att jag skulle gifta mig med henne, Min mamma bara skrattade och sade att jag var nyförälskad vilket jag ju var men fick ändå rätt i slutändan. :)
Vi flyttade ihop och förlovade oss efter runt tre månader och gifte oss efter två och ett halvt år.
Ok, jag slår inte dig men efter första helgen hade vi redan diskuterat ihopflyttning, giftermål samt hur många barn vi ville ha. Berättade på SÖndag kväll för min mamma att jag träffat kvinnan i mitt liv och att jag skulle gifta mig med henne, Min mamma bara skrattade och sade att jag var nyförälskad vilket jag ju var men fick ändå rätt i slutändan. :)
Vi flyttade ihop och förlovade oss efter runt tre månader och gifte oss efter två och ett halvt år.
Grattis! :thumbup:
shadowfire
2010-04-14, 13:49
Så ni menar att det är en framgångsfaktor? Jag ska alltså ta upp barn, giftemål och samboliv nu på min nästa date (nr3 i ordningen)? :)
Så ni menar att det är en framgångsfaktor? Jag ska alltså ta upp barn, giftemål och samboliv nu på min nästa date (nr3 i ordningen)? :)
Nja. Hade någon av mina föregående pojkvänner gjort det hade jag nog sprungit åt andra hållet. ;) Men inleder man något mer stadigvarande kan det nog vara vettigt att klara av den diskussionen ganska tidigt om man är över 25. Sugigt att vara tillsammans i 2 år för att inse att motparten har en helt annan syn på barn/giftermål än vad man själv har.
stiggelina
2010-04-14, 14:09
N
Vi hoppade som sagt över dejtandet. Min karl sa att han skulle gifta sig med mig redan innan vi träffats (såg mig på kort). Någon som toppar det? :D
Kanske..blivit friad till 4 ggr efter att snackat intensivt med en kille (man) via msn ngr veckor, ja innan han sett mig...måste med ord kunna framställa min upperliga personlighet väldigt bra :), sen fixade jag foto, och när jag frågade vad han skulle göra i helgen..svarade han ..bli kär i dig....:), man smälter lite....*cupid*..
Håller med Dravena, det kan vara lite äl magstarkt att ta upp det i ett för tidigt stadie men man bör i alla fall ha checkat av läget någotlunda innan man flyttar ihop etc. (tycker jag då).
Man behöver ju inte föra upp det i ett skriftligt kontrakt men man kan ju hinta lite genom att prata om det och närbesläktade frågor för att fiska lite. När jag träffade min fru var vi relativt unga och kunde därför avslappnat prata om barnfrågan då det då låg så långt fram i tiden.
Det är klart att det kan vara en känsligare fråga för någon som passerat 30.
Jag tror dock at tdet är en framgångsfaktor att vara ärlig med sina avsikter och inte spela upp någon roll för att passa in. Tanken är ju att man skall gilla varandra för den man är och inte någon roll man spelar. jag säger nästan alltid exakt vad jag tycker oavsett om det gör min egen sits lite obekväm ibland men jag märker att det överlag uppskattas mer jämfört med att gå omkring i det tysta och på direkt påtal bara sga att der är ingenting även om det uppenbart är någonting. Jag tror på att få upp dikussioner och problem till ytan tidigt, kanske redan innan de faktiskt är något problem.
Inte on topic men min kollegas föräldrar dog för några år sedan och de tre barnen som alla har egna familjer har aldrig någonsin pratat om hur de skulle dela på sommarstuga, styra upp begravning etc. Detta har fått till följd att de numera har en ytterst frostig relation. även om det är en jobbig diskussion kan det ha varit bra att fundera på vilka möjliga scenarion som kommer dyka upp framöver och hur man skall tackla dem. Om man inleder ett seriöst förhållande som man tror på för livet måste man onekligen förr eller senare ta upp frågan om sammanboende, gemensam ekonomi, barn, uppfostran, livsmål mm mm. Gärna innan det är för sent. Att därför hinta om falska förhoppningar tidigt kan ge ödesdigra konsekvenser framöver.
Kanske..blivit friad till 4 ggr efter att snackat intensivt med en kille (man) via msn ngr veckor, ja innan han sett mig...måste med ord kunna framställa min upperliga personlighet väldigt bra :), sen fixade jag foto, och när jag frågade vad han skulle göra i helgen..svarade han ..bli kär i dig....:), man smälter lite....*cupid*..
Denna tråden kan vara en guldgruva för de som vill ha tips för vad en framtida partner faller för. :)
Haha, ta upp giftermål tidigt kan vara upp som en sol och ner som en pannkaka också.. En kille vars musik jag gillade, frågade efter msn, vilket han fick (nej jag äro icke groupie!!), det här var det första vi sa till varandra:
Från Till Meddelande
Han: Tja
Jag: Tjo!
Han: Det första vi måste göra är att gifta oss
Han: Så vi blir av med ditt efternamn
Jag: haha, vaa FAN är det för fel på det??
Han: skitfult!
Till saken har att jag har ett rätt skitfult efternamn (nope, ni får inte veta!). Andra dan vi sågs pussades vi och han sa "jag har inte känt så här på.. jag har aldrig känt så här..!!" Varpå jag ville säga "inte jag heller!" för det hade jag ju inte, men jag tänkte "förnuftigt".. att det lät lite dumt, kanske skulle skrämma iväg honom. Hursomhelst; vi var ihop 2 dagar på facebook och det kändes seriösaste jag gjort senaste 10 åren... :D
Vad det säger om nåt vet jag inte, men de få gånger jag blivit friad till har det iaf tagit slut väldans fort efter.. så lite bad omen för min del där!
Vet inte vem el vad jag vill ha men som Numse tror jag mer på att jag vet när jag ser det. Å räkmacka låter bra, sista var turbulent men jag tänkte att "när han märker hur bäst jag är lägger det sig.." :D Kaxigt och lite korkat.
Sen håller jag väl med om att det finns vissa saker man bara inte pallar med, fast jag är nog ovanligt obrydd där. Det skulle vara om han slår barn el om han är sjukligt pedant el snuskigt ohygienisk, extremer åt ngt håll.
Haha, nu låter jag fan nästan desperat - så menar jag INTE (typ snäll, glad och fin. El tja, snäll för det mesta iaf.. glad ibland iaf? Kanske kan vara ful med.. haha, typ så? :Virro). Menar bara att det finns mkt man accepterar om det känns på stora hela kanon att umgås, ditten och datten kvittar, man är knappast felfri själv så alltid gör man nåt som stör. :)
De enda gångerna jag verkligen har bränt näsan är när jag inte har litat på min magkänsla, tvärtemot Skuggan, mao. När jag gått på den där dejten fast jag inte ville riktigt, utan resonerat logiskt att "träffar man aldrig nya människor så träffar man aldrig en viktig 'någon' heller". De dejterna har oftast varit alltifrån komiska till katastrofala.
När jag reggar mig på dejtingsajter har jag en säregen fallenhet för att råka ut för allehanda galningar, när jag var reggad på spraydate för något år sedan så körde jag "veckans guldkorn" som kvällsunderhållning på MSN där vi diskuterade idioterna som mailade till mig. Jag ska väl inte med detta dissa alla typer av dejtingsajter och tanken har slagit mig att registrera mig någon annanstans nu när det blivit vår igen, men jag är initialt mycket tveksam.
Denna tråden kan vara en guldgruva för de som vill ha tips för vad en framtida partner faller för. :)
Å andra sidan högst individuellt. Sista frasen hade jag blivit väldans skeptisk till, för mkt superlativ för fort bevisar uppenbarligen att personen inte känner mig - däremot att den gjort sig en väldigt bra bild av en! :D Ngn som vill vara kär i kärleken kanske..?
Man kan slå sig hårt när man trillar ner för piedistal. Men gulligt om det fungerade, im not every woman! :)
Överlag så är det lite trist när någon försöker få en att falla tycker jag, mkt bättre om man får en känsla av att personen genuint försöker se vem man är, uppskattar de drag han lägger märke till och att man blir sitt bästa jag tillsammans. Jag vill själv inte vara en gris i en säck, börjar man fokusera för mkt på hur man framstår missar man kanske att vara uppmärksam på vad man själv tycker om personen.. jobbigt fokus att försöka eller hoppas på att leva upp till någons bild av en, hellre träffas för att se om man har det bäst ihop.
håller med, det är definitivt svårt att hitta bra och seriösa dejtingsajter, men om man bor i en liten stad (jönköping (http://www.edarling.se/singel/jonkoping)) känns det ibland helt omöjligt annars. har några profiler på olika ställen.
och O_Wao: om du hamnar på fler mardrömsdejter kan du bara fixa en call-faker app, vet att det bland annat finns en för android, så lär ju finnas en även för ipod och fler.. någon som vet?
shadowfire
2010-04-14, 16:14
Nja. Hade någon av mina föregående pojkvänner gjort det hade jag nog sprungit åt andra hållet. ;) Men inleder man något mer stadigvarande kan det nog vara vettigt att klara av den diskussionen ganska tidigt om man är över 25. Sugigt att vara tillsammans i 2 år för att inse att motparten har en helt annan syn på barn/giftermål än vad man själv har.
hehe, jag var lite ironisk :)
Faktumet är dock att vi har redan berört ämnena och stämt av att vi har samma mål och drömmar i livet och står på samma fas i livet just nu. Jag ger mig inte på den punkten, tror utan tvekan det är en förutsättning. Åtminstone om man vill ha en "räkmacka" till relation. Det är en sådan skön känsla när man känner att man träffar en person som står ungefär på samma ställe i livet och som vill åt ungefär samma håll, dock med egna drömmar osv såklart, men som vill att en relation ska gå åt ett visst håll. Det är kul att harmonisera redan på ett tidigt stadie.
shadowfire
2010-04-14, 16:17
De enda gångerna jag verkligen har bränt näsan är när jag inte har litat på min magkänsla, tvärtemot Skuggan, mao. När jag gått på den där dejten fast jag inte ville riktigt, utan resonerat logiskt att "träffar man aldrig nya människor så träffar man aldrig en viktig 'någon' heller". De dejterna har oftast varit alltifrån komiska till katastrofala.
När jag reggar mig på dejtingsajter har jag en säregen fallenhet för att råka ut för allehanda galningar, när jag var reggad på spraydate för något år sedan så körde jag "veckans guldkorn" som kvällsunderhållning på MSN där vi diskuterade idioterna som mailade till mig. Jag ska väl inte med detta dissa alla typer av dejtingsajter och tanken har slagit mig att registrera mig någon annanstans nu när det blivit vår igen, men jag är initialt mycket tveksam.
Jag förstår vad du menar, men i ditt fall hade du en dålig magkänsla. Där är vi lika, eller ja, jag träffar inte personer som ger mig en dålig magkänsla, där litar jag på den.
Råkat ut för galningar på datingsiter har jag också gjort, allt från kvinnor som ljugit om antal barn, ålder, vikt, falska bilder, att de varit upptagna osv, men har också blivit mordhotad av galna ex och lite annat som fått tag på sin expartners konto på datingsiter mm. Samtidigt så har jag sett samma galningar på krogen. De finns överallt, det gäller bara precis som i alla andra forum att försöka hitta bra sätt o sålla/filtrera. Mina bästa relationer har varit genom nätet, så även mitt ex/fd sambo mm. Mina sämsta relationer har varit de jag träffat genom fester/tidigt strul osv.
hehe, jag var lite ironisk :)
Faktumet är dock att vi har redan berört ämnena och stämt av att vi har samma mål och drömmar i livet och står på samma fas i livet just nu. Jag ger mig inte på den punkten, tror utan tvekan det är en förutsättning. Åtminstone om man vill ha en "räkmacka" till relation. Det är en sådan skön känsla när man känner att man träffar en person som står ungefär på samma ställe i livet och som vill åt ungefär samma håll, dock med egna drömmar osv såklart, men som vill att en relation ska gå åt ett visst håll. Det är kul att harmonisera redan på ett tidigt stadie.
Absolut, där tror jag att du slår huvudet på den berömda spiken skuggan! Är man inte i samma fas blir det liksom svårt att komma ikapp varandra. Är man på helt olika ställen är det ju bara ett slöseri med tid att försöka klämma in den andre i ett liv som de ändå inte vill dela.
och O_Wao: om du hamnar på fler mardrömsdejter kan du bara fixa en call-faker app, vet att det bland annat finns en för android, så lär ju finnas en även för ipod och fler.. någon som vet?
Eller så säger man helt enkelt att man inte är intresserad om personen hör av sig igen. Det funkar utmärkt. Om dejten passerar gränsen för det rimliga går det ju även bra att resa sig och gå därifrån också.
Jag förstår vad du menar, men i ditt fall hade du en dålig magkänsla. Där är vi lika, eller ja, jag träffar inte personer som ger mig en dålig magkänsla, där litar jag på den.
Då är jag med på tåget. :thumbup:
Novaindex
2010-04-15, 07:56
Mycket kroppskontakt (inte bara sex, en kram vid spisen räcker långt), mycket prat, överraskningar och omsorg (kärlek är att skrapa rutorna åt sin partner på morgonen) kommer man långt med!
kan inte annat än hålla med.. Sex är mycket men de är långt ifrån allt för som du sa, kroppskontakt och omtanke på annat vis gör verkligen det lilla extra i vardagen... *cupid*
Även de me räkmackan är så sant som de va skrivet :thumbup:
Novaindex
2010-04-15, 08:10
Så ni menar att det är en framgångsfaktor? Jag ska alltså ta upp barn, giftemål och samboliv nu på min nästa date (nr3 i ordningen)? :)
Kan bara sluta på två sätt med sådant ... antingen smälter hon som en fura eller så springer hon åt andra hållet ...
Denna gången när de hände mig att de vart prat om flytta ihop, förlovning och massa sådana saker efter första helgen tillsammans smälte jag som en fura iaf o nu står man här me världens underbaraste sambo/fästman *cupid* :thumbup: ..
Men som Dravena skrev... hade någon annan innan pratat me mig om sånt direkt hade jag sprungit iväg ist ... men känns de rätt så gör de :D
Överlag så är det lite trist när någon försöker få en att falla tycker jag, mkt bättre om man får en känsla av att personen genuint försöker se vem man är, uppskattar de drag han lägger märke till och att man blir sitt bästa jag tillsammans. Jag vill själv inte vara en gris i en säck, börjar man fokusera för mkt på hur man framstår missar man kanske att vara uppmärksam på vad man själv tycker om personen.. jobbigt fokus att försöka eller hoppas på att leva upp till någons bild av en, hellre träffas för att se om man har det bäst ihop.
Håller med helt. Vissa saker är väldigt uppenbara raggningknep och då hade även jag blivit misstänksam. När man märker att en person tidigt lyssnar med stor inlevelse på vad man faktiskt säger och bryr sig börjar det däremot bli intressant. Det ideala bör ju vara att ingen av parterna behöver kompromissa alls för att få förhållandet att fungera utan alla bitar faler på plats direkt, den så kallade räkmackan. oavsett hur bra det fungerar i början så kommer man förr eller senare komma till någon form av väghinder så det är ju bra om man har en bra grund att stå på.
Eftersom jag levt länge i min relation vet jag inte riktigt hur jag ser på nätdejting jämfört med att träffas på det gamla vanliga sättet. Fördelen må ju vara att man mer kan speca in personen efter sin kravlista och man ahr ett större utbud att välja mellan. Man kan lättare träffa folk från andra platser mm.
Nackdelen är att man på samma gång kanske missar de här guldkornen som inte uppfyller ens kravlista på alla punkter men ändå har det där som gör att man faller pladask. Dessutom är ju en person på en dejtingsida aktiv i sitt jobb med att söka en partner på gott/ont medan den mer IRL-förälskelsen kan uppstå när man minst anar det, dvs även när man inte jagar partner.
Fördelen här är att man kanske är mer kräsen. letar man desperat löper man ju lite större risk att acceptera vad som helst vilket senare kan bli ett problem.
Skulle jag varit singel skulle jag troligtvis börja nätdejta men jag vet inte om det är lättare eller svårare att hitta guldkorn den vägen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.