Visa fullständig version : Realisationen att du blivit, well..inte längre pur-ung:
Född 79- endast jobbat i 5-6 år efter trivial pursuit på universitet. Delar flat med polare men håller precis på att flytta ihop med eh, ja, vad säger man? Framtida fru? Nuvarande partner? Tjej? Flickvän? Nu har fanimig verkligeheten hunnit ikapp.
Eh ja, det här är bara några av sakerna jag insett över påskhelgen och de senaste veckorna efter ett besök från en polare:
Jag ser fram emot besök till möbelaffären!?*!!#!"
Går och lägger sig innan tolv, på en freadg_!!"#!"#
Ringer störningsjouren när hög musik spelas kl 23:30.
Brutal träningsvärk
Värre bakfyllor
Mer fett på magen
Grått hår!"?#!"!"
Förmåga att hålla sig lugn (men samtidigt dräpa precis allt och alla i slow motion, i fantasin)
Prata strunt och få det att låta rimligt (främst då management speak)
Att göra precis ingenting på helger nu och då, och inte vilja göra någonting
Inte palla att festa tre dagar i rad
Att gå ut på stan och festa och inse att man nog egentligen inte saknar ståhejet?
Jag tror jag håller på att sluta vara ungdom.
Är det här nån slags ..hmm..30-årskris light? Grejjen är att jag inte krisat men snarare på något sätt kommit till..well...insikt att mitt tidigare liv kanske håller på att ändras?
Ville bara skriva av mig lite.
Född -79 med, tyvärr ser jag ut som en barnrumpa och folk tror jag är en osnuten 20åring. Så jag får ett ganska konstigt bemötande än vad jag förväntar mig. Men... livet har knappt börjat för mig. ;)
Bär du kostym och känner dig bekväm i den? Då börjar det bli allvar...
Vicotnik
2010-04-06, 11:51
Så där har jag varit sen 25-årsåldern eller så. Du håller på att bli vuxen, inget att bli rädd för. :)
Hoppas du börjat pensionsspara för snart är det dags
Hoppas du börjat pensionsspara för snart är det dags
Jovars det börjades för några år sen.
Hehe, men jag önskar fan att jag vore 30+. Orkar inte hålla på med allt man tydligen ska tycka är roligt nu. Jag vill bara jobba och slita och reta ungarna :D
Så där har jag varit sen 25-årsåldern eller så. Du håller på att bli vuxen, inget att bli rädd för. :)
Nu vet jag inte om det är bara jag men jag ser liksom livet som en film, ungefär som filmsekvenser (när jag försöker strukturera tillvaron och förbereda mig för whatever, möten, tal etc).
Jag försöker nu acceptera att jag kan spela roller som nån slags vuxen, fast problemet blir när jag möter mig själv som ung, eller kompisar som unga. Ungefär som att jag tittar på bilder av kompisar från förr i tiden som jag oftast tappat kontakten med - och sen blir det fel när jag försöker para ihop de bilderna av yngre vänner med bilden av mig själv nu.
Jag tror jag kanske borde inse att mina gamla kompisar nog gått och blivit vuxna likaså.
Totalt flum från min sida såhär på en tisdagsmorgon.
Hehe, men jag önskar fan att jag vore 30+. Orkar inte hålla på med allt man tydligen ska tycka är roligt nu. Jag vill bara jobba och slita och reta ungarna :D
Jag lovar det är inte kul att en dag vakna upp och upptäcka att du är helt död efter en ganska lugn utekväll istället för ganska fräsh.
young_george
2010-04-06, 11:58
Du håller på att dö helt enkelt, inget att oroa sig över, det gör vi alla.
ha ha, verkar som Snafu börjar bli gammal. :D
Visst förändras vissa saker men det mesta sitter troligtvis i huvudet och ens ändrade livsvanor. man blir bekvämare med åren just eftersom man kan det och vågar göra det. Minns ibland när man skulle ut på en fredag och man var dödligt trött efter en hård veckan men nog fan skulle man ut ändå. Vid samma sits idag hade jag mer troligt däckat i soffan. :)
LIte extra fluff på magen handlar nog mer om att man äter mer och rör sig mindre jämfört med tidigare. Att man blir mer bakis handlar även det mer om vanor i alla fall för mig. Var det längesedan sist jag drack blir det värre.
Var sak har sin tid och istället för att lida över att man passerat det som varit så njut av det du har nu itsället. Det finns mängder med fördelar att vara runt 30 istället för 20. De få nackdelarna som finns kan man lätt arbeta sig runt tycker jag.
Jag tror dock att alla förr eller senare når en punkt där man inser att man inte längre resonerar som man gjorde tidigare man gör andra saker och kan till och med njuta av det. Lite olika prioriteringar helt enkelt.
http://www.t-chest.co.uk/2005/images/GAME-OVER.gif
Jag är född 87. Tänkte gå igenom dina punkter med kommentarer, om resultatet blir att du känner dig yngre eller att jag känner mig gammal och grå får vi se.
Jag ser fram emot besök till möbelaffären!?*!!#!"
Det har varit höjdpunkten för mig många veckor.
Går och lägger sig innan tolv, på en freadg_!!"#!"#
Jag har inte varit vaken längre än 12 på 4 månader.
Värre bakfyllor
Jag kan inte stå upp före 15:00 dagen efter.
Förmåga att hålla sig lugn (men samtidigt dräpa precis allt och alla i slow motion, i fantasin)
Det har jag iofs ägnat mig åt sen jag var 15, så vet inte om jag borde kommentera det alls.
Prata strunt och få det att låta rimligt (främst då management speak)
Jag trodde inte förmågan att prata strunt var kopplad till ålder alls faktiskt.
Att göra precis ingenting på helger nu och då, och inte vilja göra någonting
Att nöja sig med ingenting kan jag hålla med om att är ett tecken på ökad ålder, men det måste vara väldigt skönt.
Inte palla att festa tre dagar i rad
Jag pallar inte att festa 2 dagar i rad och har inte gjort det på över 2 år.
Att gå ut på stan och festa och inse att man nog egentligen inte saknar ståhejet?
Jag får ibland för mig att jag saknar det, efter någon timme eller två blir jag påmind att jag hade fel.
Nu känner jag mig jättegammal... eller iaf jättetråkig.
Vet inte om det är till någon tröst, men jag tror många upplever de här punkterna tidigare i sina liv, före 30-31 års ålder. Som Rimmon t ex.
von huff
2010-04-06, 12:29
Känner igen många punkter, trots att jag fyller 20 om 1 månad:)Börjar bli trött på allt supande och härjande.
Scratch89
2010-04-06, 12:33
Jag känner igen mig i allt, och jag är ändå bara nyfyllda 21. Nu vet jag att jag blev vuxen tidigt, så jag är inte direkt förvånad.
Har känt mig så sen 20. Lite deprimerande.
svennebanan
2010-04-06, 12:39
Vad är det för fel med att veckans höjdpunkt inte längre är att supa? Jag förstår inte.
Vad är det för fel med att veckans höjdpunkt inte längre är att supa? Jag förstår inte.
Det är väl lite som om när man slutade leka en gång i tiden. Som liten ser man alltid upp till de som är äldre och aktiviteter de utför. Som liten ville man ju vara med de stora barnen och leka deras häftiga lekar. När man blev större blev det ute att leka och man fick göra det i smyg när ingen såg. Man började i offentliga sammanhang "att va". "Hej, skall vi va?" :)
Här tittade man på de som var lite större och söp och härjade. När man själv var där i tonåren och man hade som störst behov av bekräftelse och passa in och vilja vara vuxen tittade man på de som söp civiliserat på krogen och tänkte att så vill jag vara.
Ett, tu och tre så var man där men uteliv och allt vad det innebär. De flesta har både bra och dåliga minnen från denna perioden men när man kommer ur den inser de flesta att det går bra att vara sig själv och inte bara titta på hur man förväntas vara. När man är i krogåldern har man även slutat titta på den äldre generationen med avund utan nästan istället med förakt, Fyfan, livet är slut när man når 30. :D
När man då till slut hamnar där med Villa och Volvo i förorten inser man att man har det jäkligt bra och bekvämt och vill egentligen inte tillbaka till den osäkra tiden mer än av nostalgiska skäl. Visst kan man fortfarande ha det jäkligt kul ute men i regel handlar det mer om sällskapet än just det faktum att man är ute och super.
Jag säger inte att det alltid är så här men i många fall spelar det nog in en hel del.
von huff
2010-04-06, 13:52
Vad är det för fel med att veckans höjdpunkt inte längre är att supa? Jag förstår inte.
Super man på fredag så blir lördagen nästan förstörd och samma gäller söndagen om man super på lördagen.När man var yngre gick ju alla pengar åt till supandet en nu har man viktigare saker att lägga pengarna på
Känner igen allt, är 81'a själv. Men jag är inte alls rädd/orolig för denna skillnad. Lutar mig tillbaka bara och njuter. Tycker inte det är roligt å festa å strula runt som man gjorde på 18-23 längre. Ska bara hitta Ms, right, bli bra i ryggen, återgå till mitt jobb, spara pengar så jag kan plugga, skaffa kid och hus etc etc.. Det fruktar jag mer. Allt som finns å göra för att ta sig tillbaka till det normala :|
AlmostRipped
2010-04-06, 14:36
Jag fyller snart 22, och tackar att jag inte upplever det så ännu. Det jag kan hålla med om är däremot möbelaffären och att kunna ta det lugnt på helger utan att göra något (Ibland iallafall).
Festa 3 dagar irad är inget problem, efter 2 dagar är man ju inne i det och kan fortsätta, det svåra där är att börja festa 2a dagen!
Vad är det för fel med att veckans höjdpunkt inte längre är att supa? Jag förstår inte.
För min egen del är problemet att min omkrets fortfarande tycker det. Vilket gör att den sociala biten försvinner lite. + Att jag inte har något att ersätta det med. Blir mest film träning och sport.
Whistler
2010-04-06, 15:19
Tjejen börjar pilla i håret på mig en kväll: Älskling, du är tunnhårig. Tänkte du ville veta."
Ungefär samma vecka kom (gubb)kollegans kommentar: "Pöjk! Du växer visst fortfarande, nu börjar huvudet sticka upp genom håret!"
Jag drog fram trimmern så fort jag kom hem, men nu tror folk att jag är steroidmissbrukande nazist istället. Vetifan om inte det är bättre än 30+. Jag fyller ju fifaen 26 i sommar.
Som hyfsat nybliven sambo med planer för framtiden etc så har jag insett mer än någonsin att det är viktigt att vara glad varje dag, än att tro att man blir det om man planerar tillräckligt för morgondagen. Man hittar en balans någonstans, jag ångrar inte längre gamla beslut och oroar mig inte så mycket för framtida.
Tjejen börjar pilla i håret på mig en kväll: Älskling, du är tunnhårig. Tänkte du ville veta."
Ungefär samma vecka kom (gubb)kollegans kommentar: "Pöjk! Du växer visst fortfarande, nu börjar huvudet sticka upp genom håret!"
Jag drog fram trimmern så fort jag kom hem, men nu tror folk att jag är steroidmissbrukande nazist istället. Vetifan om inte det är bättre än 30+. Jag fyller ju fifaen 26 i sommar.
Som hyfsat nybliven sambo med planer för framtiden etc så har jag insett mer än någonsin att det är viktigt att vara glad varje dag, än att tro att man blir det om man planerar tillräckligt för morgondagen. Man hittar en balans någonstans, jag ångrar inte längre gamla beslut och oroar mig inte så mycket för framtida.
Once you shave you can't go back! (själv har jag ingen begynnande flint eller flint alls, dock gråa hår naturligtvis). Har inte hört den kommentaren förut heller för den delen.
Finska Lejonet
2010-04-06, 15:59
Gråa hårstrån går att leva med, min morbror blev gråhårig runt 20 och min kusin(hans son blev det runt 25), detta dock av en sjukdom som finns på den sidan släkten. De hade lite nojja i början men accepterade det efter ett tag och en mängd misslyckade färgningar. :smash:
shut teh face
2010-04-06, 16:09
Sådär har jag varit sen jag fyllde 19 i princip. Bryr mig inte så mkt om vad som är normalt, eller hur vänner gör, jag bara accepterar det jag vill göra, och gör det.
Känner igen mig i några av punkterna, är 25 år :P
Se där, nu droppar tråkmånsarna på 20+ in som har 30-ålderskris :D. Själv ska jag försöka få den åtminstone innan 40.
Anton Fräs
2010-04-06, 22:31
Jag känner igen mig i mycket, är 19 :D Fast för mig handlar det nog mer om personlighet än att jag har förändrats pga ålder.
Sista 5 punkterna stämmer prima. Det är kul att festa men aldrig i livet 3 dagar i rad och inte varje helg :)
Föredrar en sönderlallad småfull middag eller en filmkväll med nära och kära, framför utgång typ 9 gånger av 10.
Three pigs
2010-04-06, 22:36
Ångesttråd :(
Jag föddes gammal; ju närmare jag kommer min själsliga ålder, desto bättre blir det. Frånsett det faktum att kroppens tålighet vad gäller allehanda slitage försämras så in i helvete; skador tar eoner att läka och att sitta uppe och plugga till in på småtimmarna är bara att glömma (eller rättare sagt inte värt det, eftersom man istället förlorar dagen efter i något slags trötthetsbakfylla).
Så länge man inte går baklänges på crosstrainern så är det lungt.
Vafan, jag är 23 år gammal och ni gör mig deprimerad. Så fort jag återvänder till min studieort blir det fest tre dagar i veckan, GASP-linne på gymmet och väga makaronerna en och en.
Shakemynuts
2010-04-07, 00:14
Min kompis prata om att han varit hos psykiatriker eftersom han ser sitt liv som en film, jag var lite skeptisk, har inte läst vidare om det eller så, men det är tydligen något som är känt men inte vet hur det ska behandlas. :Virro Lät jättekonstigt.
Jag känner att jag har en skön blandning av ung och mognad på gång. Jag älskar verkligen lugna hemmakvällar med ett par vänner, men ibland är det bästa som finns att dansa i 8 timmar på ett rave, eller gå ut och dansa på en vanlig klubb inne i stan.
Mina kvällar är antingen WoW, måla Warhammer eller spela TV-spel med kompisar, men jag kan verkligen uppskatta att åka och köpa hushållsprodukter, nya köksredskap, kuddar, gardiner, etc.
Don't worry Snafu, du förändras, precis som alla andra. Enjoy the ride! :thumbup: Kul att flytta ihop med sin tjej med.
Doctor Snuggles
2010-04-07, 00:43
Realisation? Är det rea på insikter eller?
Fredrik_S
2010-04-07, 00:49
Alltså mellan 20 och 40 kan ju livet vara typ identiskt om man vill.. vissa blir gubbar när de är 22 och visa är som vilken 25 åring som helst när de är 40...
Trivs man med det man gör känns det väl lite dumt att göra något speciellt bara för att det är passande med den åldern man har?
Har fått lite mörkare hår lite överallt på kroppen, och jag är lite tröttare på kvällen. Men det är hela skillnaden på 10 år.
Jag hittade ett vitt hårstrå häromdagen. Det måste vara stressrelaterat, jag har jobbat mycket och sovit lite senaste veckorna, jag är ju bara 27 ffs :cryout:. Men om det blir värre får jag göra som Piranha och Fredrik S och plocka fram rakhyveln :)
Alltså mellan 20 och 40 kan ju livet vara typ identiskt om man vill.. vissa blir gubbar när de är 22 och visa är som vilken 25 åring som helst när de är 40...
Trivs man med det man gör känns det väl lite dumt att göra något speciellt bara för att det är passande med den åldern man har?
Agreed. :thumbup:
Nitrometan
2010-04-07, 07:27
Realisation? Är det rea på insikter eller?
Endera det eller så har Snafu blivit anglikaniserad under sina år i det engelska landet.
Huha, jag är 19 och känner igen mig:(
Trösten är väl att jag trivs med det;)
Realisation? Är det rea på insikter eller?
Endera det eller så har Snafu blivit anglikaniserad under sina år i det engelska landet.
Ajdå. Jag börjar bli skrämmande dålig på svenska.
pragmatist
2010-04-07, 08:23
Själv passerar jag "the big four-0" nu i sommar men måste säga att mitt liv är hundra gånger trevligare nu än när jag var 20-25. Det gäller nog för de allra flesta, tror jag. Troligen är 50-åringar lyckligare än 40-åringar också i genomsnitt.
Haha jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skrev, och jag är knappt 20 år fyllda. :D
Att gå ut på stan och festa och inse att man nog egentligen inte saknar ståhejet?
Ditt ordval visar på en 30-års kris enligt mig.. Vem använder ordet "ståhej" förutom du?? Nästa steg borde bli att lägga upp en kontaktannons, (http://www.edarling.se/guide/kontaktannons) börja muttra varje gång du är missnöjd med något, och ta evigheter på dig att svara i telefon.. (yes, den sista är från himym)
Själv passerar jag "the big four-0" nu i sommar men måste säga att mitt liv är hundra gånger trevligare nu än när jag var 20-25. Det gäller nog för de allra flesta, tror jag. Troligen är 50-åringar lyckligare än 40-åringar också i genomsnitt.
Jo har man mer pengar och mindre tid att spendera dem på måste man ligga i. :D
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.