handdator

Visa fullständig version : Tröttna på kära på kort tid?


mikaelj
2010-02-17, 22:17
Träff: té på café, prata. Ses igen efter någon dag. Ha det mysigt, titta på film. Gå ut på promenad, middag, film. Gå på en utställning. Ha det mysigt i soffan. Prata om allt möjligt. Skratta. Stanna över, vakna ihop.

.... och sedan helt och hållet tröttna, med tanken "trevligt, visst, men varför?" gnagandes i huvudet. Inte längre se poängen med att umgås, efter att ha setts några gånger. Trots att det varit bra.

Hur vanligt är det?

C.E.J.
2010-02-17, 22:26
Umgänge är ju trevligt, men klickar det inte (hon kanske inte vet vad ubuntu är?) så är det ju klart att man är nöjd efter några enstaka träffar.

Numse
2010-02-17, 22:32
Inte allt för vanligt. Jag tror de som har den "varningsklockan" är lyckligt lottade. De inser att tjejen/killen inte är den rätta, och går vidare direkt. De flesta kör nog bara på och nöjer sig med umgänget som är så efterlängtat, och efter ett tag så blir någon av dem sårad när den andra helt plötsligt hajar att det faktiskt inte klickade.

Bara en teori sådär huxflux på kvällen :) kanske stämmer, kanske inte.

Tolkia
2010-02-17, 22:33
För mig låter det som om den du beskriver förväxlar det att vara kär med något annat - kanske det roliga i att ha någon (vilket inte räcker om "någon" inte är rolig nog), det mysiga med att vara småförälskad eller bekräftelseboosten att känna sig efterfrågad. Jag kanske har höga krav, men jag tycker inte att det är "bra" om man tänker "trevligt, visst, men varför?"

rQx
2010-02-17, 22:34
njuter du inte av varje sekund i din andre hälfts närvaro utan bara tycker det är trevligt så kanske det är dags att byta? =)

mikaelj
2010-02-17, 22:39
Umgänge är ju trevligt, men klickar det inte (hon kanske inte vet vad ubuntu är?) så är det ju klart att man är nöjd efter några enstaka träffar.

Äsch, jag kräver inte att alla skall kunna Zulu.

För mig låter det som om den du beskriver förväxlar det att vara kär med något annat - kanske det roliga i att ha någon (vilket inte räcker om "någon" inte är rolig nog), det mysiga med att vara småförälskad eller bekräftelseboosten att känna sig efterfrågad. Jag kanske har höga krav, men jag tycker inte att det är "bra" om man tänker "trevligt, visst, men varför?"

Som Lasse Vinterdäck sjunger: "Du var mera kär i tvåsamhet som grej än i mig, trots allt", ungefär?

Inte allt för vanligt. Jag tror de som har den "varningsklockan" är lyckligt lottade. De inser att tjejen/killen inte är den rätta, och går vidare direkt. De flesta kör nog bara på och nöjer sig med umgänget som är så efterlängtat, och efter ett tag så blir någon av dem sårad när den andra helt plötsligt hajar att det faktiskt inte klickade.

...eller är de bara för kräsna och inte kan ge sig hän?

eternallord
2010-02-17, 22:40
För mig infinner den där känslan sig när jag gjort den återkommande tabben att välja partner mer på utseende än personlighet och intelligens. När man inte får något smart utbyte och blir intellektuellt utmanad tröttnar man illa kvickt på en person efter man hamnat i sänghalmen. Gäller att hitta någon som du är både fysiskt och psykiskt attraherad av, och det är tyvärr ganska få som möter de kriterierna.

mikaelj
2010-02-17, 22:47
Hur kan man inte gilla någon som har två böcker om biokemi hemma? Satt tillsammans i soffan och läste i "Carbohydrate Metabolism". :-)

Men visst. Det skall passa in på så oerhört många plan. Samtidigt: det passar inte alltid in på alla plan. Kanske borde sänka sina krav.

svennebanan
2010-02-17, 22:52
Jag tror du får sänka kraven om du inte vill ruttna själv på ålderns höst. Liksom drömtjejen/drömförhållandet finns troligen inte i verkligheten. Skulle hon finnas är hon troligen inte intresserad.

Det där gäller alltså inte bara dig utan alla utav oss. :D

Doctor Snuggles
2010-02-17, 23:01
Jag tror du får sänka kraven om du inte vill ruttna själv på ålderns höst. Liksom drömtjejen/drömförhållandet finns troligen inte i verkligheten. Skulle hon finnas är hon troligen inte intresserad.

Det där gäller alltså inte bara dig utan alla utav oss. :D

Varför är det så viktigt att inte ruttna då? Övermogna bananer ftw.

svennebanan
2010-02-17, 23:03
Klart man skall ruttna, men kanske inte så kul att ruttna själv. Det tycker i alla fall jag.

Nordenator
2010-02-17, 23:10
Jag tror du får sänka kraven om du inte vill ruttna själv på ålderns höst. Liksom drömtjejen/drömförhållandet finns troligen inte i verkligheten. Skulle hon finnas är hon troligen inte intresserad.

Det där gäller alltså inte bara dig utan alla utav oss. :D

Det leder mig osökt till Clintans karaktär i Gran Torino. Visserligen var han en änkling, men att bara sitta på verandan och dricka öl, svära och morra låter ju underbart ^^

Doctor Snuggles
2010-02-17, 23:13
Klart man skall ruttna, men kanske inte så kul att ruttna själv. Det tycker i alla fall jag.

Äh, du kommer ändå dö. Alla dör ensamma. :D

Trance
2010-02-17, 23:15
Äh, du kommer ändå dö. Alla dör ensamma. :D

Är man ensam i livet så har man inte statistiken på sin sida när det gäller livslängd och livskvalitet.

svennebanan
2010-02-17, 23:15
Det leder mig osökt till Clintans karaktär i Gran Torino. Visserligen var han en änkling, men att bara sitta på verandan och dricka öl, svära och morra låter ju underbart ^^

Hahahah blir jag så bitter vill jag också mögla i min ensamhet.

Anton Fräs
2010-02-17, 23:16
Hur kan man inte gilla någon som har två böcker om biokemi hemma? Satt tillsammans i soffan och läste i "Carbohydrate Metabolism". :-)

Men visst. Det skall passa in på så oerhört många plan. Samtidigt: det passar inte alltid in på alla plan. Kanske borde sänka sina krav.

Skicka vidare till mig*kissass*

Numse
2010-02-17, 23:17
Satt tillsammans i soffan och läste i "Carbohydrate Metabolism". :-)

:naughty:

Doctor Snuggles
2010-02-17, 23:19
Är man ensam i livet så har man inte statistiken på sin sida när det gäller livslängd och livskvalitet.

Fast är man bitter nog så tror jag det jämnar ut sig.
Apropå det så läste jag att den positiva effekten får män även om de inte trivs särskilt bra i äktenskapet. Samma gäller inte för kvinnan. :D
Annars så litar jag till hundra på att Aubrey De Grays förutsägelse kommer att slå in. ;)

Lellan
2010-02-17, 23:48
Lite spot on varför jag varit singel och oförälskad några år. Tycke uppstår, man fascineras av någon, men ärligt.. orka? :em: Har det så mkt bättre solo, kommer antagligen leva själv, och är helt tillfreds med det. Gillar ju det! :)

Är öppen, och lär känna folk, för det är en berusning i sig att fångas av någon, med attraktion - tillhörighet - bli sedd osv. Men behöver så lite, blir mätt så fort.. nyfikenhet och utbyte kanske består, men det där intensiva umgänget, näe.. känns som att falla in i något färdigt och ganska inrutat onaturligt även om det i sig är mysiga saker. Vissa är kanske inte lika mkt förhållandemänniskor som andra? Samtidigt har jag ett störande behov av att veta var jag har den man släpper inpå livet, vilket kan ge signaler av att man är ute efter seriösa livslånga giftermål när man bara är genuint fascinerad/nyfiken/tycker om. Är ju seriöst intresserad av en person, men uppriktigt ointresserad av att formalisera det i en umgängesmall. Vad gör det en till? :confused: När man inte är partypingla som gillar ons, men när man heller inte vill bli gammal med någon. Inte för att jag behöver hitta ett fack, men man märker ju att folk (vänner, släkt) blir lite konfunderade. Vet inte själv.

Bäst vore om man kunde skippa den biten av behov helt, för den gör ju så att man får upp ögonen även om man inte tillfredställer behovet. Fast är ju ändå härligast som finns när man blir helt betagen av någon, men har aldrig förstått vinsten med att tillhöra denne någon. Fast ibland undrar man ju, vad ska man med alla fantastiska människor till på avstånd, varför vill andra ha ngn slags tusamhet som jag känner mig så främmande inför? Ok, blir ju lite privat när man babblar så här.. men jag har aldrig njutit av tusamheten i sig, just den har mest varit i vägen när man fått intresse för någon. En stress, en formalitet, en umgängesform där man tappar bort varandra och ska vara någon på ett visst sätt istället för "här och nu".

Bästa perioderna i mitt liv har alltid varit mina egna, så därför vill jag ha det så. Vissa förstår inte, men det behöver man ju inte. Är ju inte känslokall, så visst blir man nyfiken - men klart man (ok - jag, men känns bättre med "man" när det är hjärtefrågor som diskuteras) funderar om det är man själv som har en brist eller andra som har det när de vill att man ska vara en statisk del i deras liv på ett visst sätt.

Med min son är det helt naturligt och självklart att det är vi "för alltid" (jaja, han har alltid rätt till mig men kanske inte motsatt i ett längre perspektiv, men ni fattar), ett sånt förhållande har jag aldrig haft med någon vuxen på ett romantiskt sätt, men är det så människor som mår bäst i förhållande känner när de har någon? :confused:

Förlåååt mikael, babblar sönder å flummar loss i din tråd... men undrar ju.. Kära bullen, är jag normal? :em:

mikaelj
2010-02-17, 23:56
Dina åsikter & synpunkter är precis vad jag efterfrågade, Lellan, så prata du gärna på.
Jag känner igen mig i vad du skriver. Du är bättre på att uttrycka vad jag tycker än jag själv är.

Även de mest fantastiska människorna man kan bli ihop med är ändå inte rätt.

Saknar närheten när den inte finns där, men när den finns där känns själva relationen i sig alldeles för tvungen. Just det du nämner om att definiera hur det är och kommer att bli, istället för att bara vara här & nu. Handlar det om en sorts rädsla för att binda sig?

Något är det som gnager.

----

Jag försöker åtminstone vara artig nog att ganska tidigt säga att jag är mjuk på utsidan och hård på insidan. Trots att ingen tror mig i början när jag säger det kanske de kommer ihåg det senare när allt bara glider iväg...

Scratch89
2010-02-18, 00:00
Känner du att det inte klickar intresse-, utseende-, karriärs- eller åsiktsmässigt?

mikaelj
2010-02-18, 00:04
Känner du att det inte klickar intresse-, utseende-, karriärs- eller åsiktsmässigt?

Ja. ;-)

Personlighetsmässigt, antagligen. Jag vill ha någon som är smartare än mig & utmanar mig.
Samtidigt är tjusningen med människor just att alla är olika. Med vänner har jag inga såna problem.... så varför ska ha jag det med kära?

Numse
2010-02-18, 00:09
Väl skrivet Lellan, likaså ditt svar mikaelj. Jag känner igen mig mycket väl, och jag är säker på att många fler gör det.

Nu blev jag mer emo än innan. Varför ska det vara så här? Hade varit guld om ett förhållande aldrig kändes "tvunget". Eller varför kan inte bara behovet av någon annans närhet försvinna, för jag klarar mig utmärkt själv för övrigt..

Trapper Buzz
2010-02-18, 02:15
Väl skrivet Lellan, likaså ditt svar mikaelj. Jag känner igen mig mycket väl, och jag är säker på att många fler gör det.

Nu blev jag mer emo än innan. Varför ska det vara så här? Hade varit guld om ett förhållande aldrig kändes "tvunget". Eller varför kan inte bara behovet av någon annans närhet försvinna, för jag klarar mig utmärkt själv för övrigt..

Jodå, det kan det. Trust Uncle Buzz.

Den moderna Människans Dilemma och förbannelse.
Egentligen skulle man bara ha sex med sig själv:
då behövde man aldrig en annan vuxen människa.

Scar
2010-02-18, 02:35
Väl skrivet Lellan, likaså ditt svar mikaelj. Jag känner igen mig mycket väl, och jag är säker på att många fler gör det.

Nu blev jag mer emo än innan. Varför ska det vara så här? Hade varit guld om ett förhållande aldrig kändes "tvunget". Eller varför kan inte bara behovet av någon annans närhet försvinna, för jag klarar mig utmärkt själv för övrigt..

En fleshlight och alla dina problem är lösta :thumbup:

Scar
2010-02-18, 02:39
Jodå, det kan det. Trust Uncle Buzz.

Den moderna Människans Dilemma och förbannelse.
Egentligen skulle man bara ha sex med sig själv:
då behövde man aldrig en annan vuxen människa.

Tror faktiskt de flesta människor behöver någon form av social kontakt för att inte bli knäppa. Sen behöver man väl nödvändigtvis inte ha sex för att inte bli tokig men tror definitvt inte det är många som klarar av att leva utan någon form av mänsklig kontakt under längre tid. För mig att jag läst om något experiment där de låst in en person i ett hus under en tid utan någon kontakt med andra människor och det tog inte särskilt lång tid innan han avbröt om jag inte minns fel.

Kwon
2010-02-18, 04:02
Träff: té på café, prata. Ses igen efter någon dag. Ha det mysigt, titta på film. Gå ut på promenad, middag, film. Gå på en utställning. Ha det mysigt i soffan. Prata om allt möjligt. Skratta. Stanna över, vakna ihop.

.... och sedan helt och hållet tröttna, med tanken "trevligt, visst, men varför?" gnagandes i huvudet. Inte längre se poängen med att umgås, efter att ha setts några gånger. Trots att det varit bra.

Hur vanligt är det?

Du får helt enkelt träffa någon som du känner större behov av att träffa.

Bara köra vidare om du inte ser ngn poäng med att umgås.

Det finns ju en mängd olika orsaker till varför folk "tröttnar", folk utvecklas åt olika håll, dåligt sexliv, inga gemensamma hobbies/mål etc osv

Kanske har ni ingen passion?

Det är nog helt enkelt så att hon inte är så som du önskade. EJ optimalt.

Som sagt, bara köra vidare om det inte känns något speciellt.

Nitrometan
2010-02-18, 07:35
Jag försöker åtminstone vara artig nog att ganska tidigt säga att jag är mjuk på utsidan och hård på insidan.
"Under den hårda ytan finns ett hjärta av sten" ??

Ajin
2010-02-18, 07:46
Träff: té på café, prata. Ses igen efter någon dag. Ha det mysigt, titta på film. Gå ut på promenad, middag, film. Gå på en utställning. Ha det mysigt i soffan. Prata om allt möjligt. Skratta. Stanna över, vakna ihop.

.... och sedan helt och hållet tröttna, med tanken "trevligt, visst, men varför?" gnagandes i huvudet. Inte längre se poängen med att umgås, efter att ha setts några gånger. Trots att det varit bra.

Hur vanligt är det?

Jag hade den här diskussionen med en vän några timmar sen, det stämmer in så jävla bra på mig. Man ser liksom inte vart problemet ligger, allt verkar vara bra (tjejen är både välutbildad, snygg, omtänksam osv osv) men ändå så tappar man "lusten".

Jag kanske är konstig nu, men detta händer mig 99% av alla gånger jag har sex med en tjej. Man är hur intresserad som helst, tills man har haft sex en gång.. sen tröttnar jag. Det är skitkonstigt.

EDIT: Läste precis Lellan's inlägg. Det som gör mitt beteende ännu konstigare är att jag faktiskt vill vara i ett stadigt förhållande, man blir äldre och tröttnar på att "ligga runt", men varje gång jag får chansen med en bra tjej så tappar jag lusten och orken. :/

Ignatius72
2010-02-18, 08:03
Man får också välja någonstans om man vill leta "fel" eller "rätt" hos den man träffar. Någonstans tror jag man lite ödmjukt kan konstatera att man nog själv också har en del fel och brister som ens partner tvingas ha överseende med. Fan jag hade inte ens stått ut med motsvarigheten till mig själv när jag tänker efter.

Även om man då lyckas hitta drömmannen/kvinnan i sitt liv så ska man dessutom utvecklas på ett sätt som fortfarande stämmer exakt överens med hur ens partner utvecklas för att det ska hålla. Det tror jag inte heller på.
Att hitta, skapa och behålla ett förhållande kräver i min värld lite arbete. Lönen är dock bra.

mikaelj
2010-02-18, 08:23
Kwon sez

Du får helt enkelt träffa någon som du känner större behov av att träffa.
"Jag vill inte ha någon jag står ut med att umgås med, jag vill ha någon jag inte kan klara mig utan!", som det heter. I början så känner jag dock att jag vill vara me'na. Eller har jag egentligen bara inte kommit över mitt ex som tog slut för fem år sen? Hoho.

Bara köra vidare om du inte ser ngn poäng med att umgås.
Skall man alltid göra så? Helt utan tålamod?

Det finns ju en mängd olika orsaker till varför folk "tröttnar", folk utvecklas åt olika håll, dåligt sexliv, inga gemensamma hobbies/mål etc osv

Kanske har ni ingen passion?

Det är nog helt enkelt så att hon inte är så som du önskade. EJ optimalt.

Som sagt, bara köra vidare om det inte känns något speciellt.

Jo, antagligen. Investeringen i tid är irrelevant, för det är alltid kul att lära känna nya människor. Det tråkigaste är att jag inte får någon att prata med. Samt att jag inte vill såra andra människor. Jag vill alltid vara snäll mot andra.

Kanske bara saknar vanliga kompisar?

Jag kanske är konstig nu, men detta händer mig 99% av alla gånger jag har sex med en tjej. Man är hur intresserad som helst, tills man har haft sex en gång.. sen tröttnar jag. Det är skitkonstigt.

Det togs upp i en annan diskussion för inte längesen, vill jag minnas. Det kan ju vara ett bra screeningtest - den rätta för dig är tjejen du vill fortsätta umgås med efter sex.

Det kan också vara att det har gått för snabbt från att ni ses till att ni haft sex. Det viktigaste, över allt annat, i ett förhållande, är att kunna umgås på ett vardagsplan. Hon skall få dig att skratta, det skall kännas som att ni kan prata. Antagligen ha lika värderingar.

Slutligen anser jag, och är antagligen ganska ensam om det: sex är bara en (hyfsat oviktig) bonus.

EDIT: Läste precis Lellan's inlägg. Det som gör mitt beteende ännu konstigare är att jag faktiskt vill vara i ett stadigt förhållande, man blir äldre och tröttnar på att "ligga runt", men varje gång jag får chansen med en bra tjej så tappar jag lusten och orken. :/

"Hej, jag heter Ajin och jag är en sexmissbrukare"? Det kan ju vara en tanke att inte gå ut med inställningen "sex" när du träffar någon, utan istället "klättra ihop" / "styrketräna" / "spela schack". Har man en solid vänskapsbas att stå på innan man fortsätter med det kroppsliga har relationen en betydligt högre chans att lyckas - inte minst för att man då har något att falla tillbaka på när man inte har sex. Vilket man, trots allt, inte har större delen av tiden.

Man får också välja någonstans om man vill leta "fel" eller "rätt" hos den man träffar. Någonstans tror jag man lite ödmjukt kan konstatera att man nog själv också har en del fel och brister som ens partner tvingas ha överseende med. Fan jag hade inte ens stått ut med motsvarigheten till mig själv när jag tänker efter.

Definitivt. Det har jag blivit mycket bättre på. Jag insåg att jag inte längre vet vad rätt och fel ens är, vilket gjorde att betydligt fler passerade nålsögat. Det går inte att hänga upp sig på detaljer, man måste se till helheten.

Och jag håller med dig: jag förstår inte hur de står ut med mig. :-)

"Under den hårda ytan finns ett hjärta av sten" ??

Nja, under den mjuka & varma ytan finns ett hjärta av sten. Kallt och beräknande. Som inte bryr sig. Kanske just för att jag hamnar i den här situationen. Varje gång.

Så jag förvarnar dem på mitt eget lilla vis.

Numse
2010-02-18, 08:35
Nja, under den mjuka & varma ytan finns ett hjärta av sten. Kallt och beräknande. Som inte bryr sig. Kanske just för att jag hamnar i den här situationen. Varje gång.

Jag tror du bryr dig :)

Mitt bästa förhållande var med en tjej som jag blev tillsammans med efter drygt 5 års vänskap. Hon var en av mina närmaste vänner, och ett tag efter att hennes förhållande gick åt skogen så blir vi tillsammans. Då kände vi ju varandra så bra sen innan, så sex och närhet blev som någonting extra.. inte en byggsten för förhållandet som det blir när man träffar en tjej 3 ggr, har sex och skall försöka gå till nästa nivå.

Med andra ord så ska ni kirra en vän, vara vän i 5 år och sen lägga in stöten. Optimalt. :thumbup:

Kischen
2010-02-18, 08:36
Det ska inte tvingas fram, för många av mina tjejkompisar byter kille på löpande band.. just för att dom inte tycker om att vara ensamma och känner sig halva (?). En helt sjuk inställning.

Jag är hellre ensam än med någon som bara känns ok.

Kischen
2010-02-18, 08:37
Jag tror du bryr dig :)

Mitt bästa förhållande var med en tjej som jag blev tillsammans med efter drygt 5 års vänskap. Hon var en av mina närmaste vänner, och ett tag efter att hennes förhållande gick åt skogen så blir vi tillsammans. Då kände vi ju varandra så bra sen innan, så sex och närhet blev som någonting extra.. inte en byggsten för förhållandet som det blir när man träffar en tjej 3 ggr, har sex och skall försöka gå till nästa nivå.

Med andra ord så ska ni kirra en vän, vara vän i 5 år och sen lägga in stöten. Optimalt. :thumbup:

Lite ungefär så jag har det, känna varandra några år innan är ingen nackdel.

Sniggel
2010-02-18, 08:48
Det ska inte tvingas fram, för många av mina tjejkompisar byter kille på löpande band.. just för att dom inte tycker om att vara ensamma och känner sig halva (?). En helt sjuk inställning.

Fast frågan är ju vad man vill ha ut av ett förhållande. Har alla som mål att hitta en framtidspartner och bilda familj?
Är man på jakt efter det kanske det är lite dumt att plocka första bästa kille för att man inte kan vara ensam.
Men det kan vara bra att prata med varandra så man vet vad båda parter är ute efter, speciellt som kommunikation mellan man/kvinna ofta funkar väldigt dåligt om man inte säger exakt vad man menar och förklarar varför man handlar som man gör, vid t ex konflikter.

mikaelj
2010-02-18, 08:52
Jag tror du bryr dig :)

Nix. Det är tydligen ganska obehagligt.

Med andra ord så ska ni kirra en vän, vara vän i 5 år och sen lägga in stöten. Optimalt. :thumbup:

Mm, det tror jag också på. Å andra sidan kan det vara svårt att ha attraktion under så lång tid när man är vänner. Såvida man inte hela tiden har den där spänningen.

Att kunna umgås som vänner är, som jag tidigare skrev, det allra viktigaste.

spoonchest
2010-02-18, 08:57
Har inte läst igenom tråden, men som reaktion på första posten.
Det blir vad du gör det till. Bjud till lite, ffs.
Om det skulle vara så att du träffar drömtjejen och om det skulle vara så att hon faller för dig, och ni inleder ett förhållande, var så säker:
Det blir vardag med henne också. Att varje dag av ett förhållande skulle kännas som en fest tror jag är en vanföreställning ifrån filmer och TVserier.
Sju år med min käresta, och vi har kul ihop. och tråkigt. ihop.
Förhållanden handlar inte bara om att umgås.

Ignatius72
2010-02-18, 08:57
Har alla som mål att hitta en framtidspartner och bilda familj?
.

I princip, ja. Drömmen för de flesta verkar vara att ha en kärnfamilj.

Kwon
2010-02-18, 09:00
Kwon sez

Du får helt enkelt träffa någon som du känner större behov av att träffa.
"Jag vill inte ha någon jag står ut med att umgås med, jag vill ha någon jag inte kan klara mig utan!", som det heter. I början så känner jag dock att jag vill vara me'na. Eller har jag egentligen bara inte kommit över mitt ex som tog slut för fem år sen? Hoho.

Det där kan komma efter ett tag, kör på ett tag till så får du se, känner du att det inte funkar efter ett tag så gör det inte det, då har du iaf försökt.

Känslor är lite roliga.

Känner du ingenting alls efter att ha försökt är det bara att gå vidare.

mini
2010-02-18, 09:01
Du tröttnar inte på "kära". Du märker att du inte känner något, av någon anledning. Det kan vara att det inte är rätt tjej, inte rätt tid eller att du inte ids eller vågar. Inga konstigheter.

Sedan undrar jag vad du inte bryr dig om? Att det är obehagligt och ointressant med helt likgiltiga personer är inte så märkligt väl?

shut teh face
2010-02-18, 09:02
Vill du ha familj, "kärnfamiljen", vill du ha vovve villa volvo?

Sju år med min käresta, och vi har kul ihop. och tråkigt. ihop.
Förhållanden handlar inte bara om att umgås.
En intressant poäng av spoonchest. Ett äktenskap är aldrig lätt, frågan är om det är värt för individen eller ej. Om man inte är intresserad av familj, eller rent av är en sjuk melankoliker, då kommer det inte fungera med förhållanden om partnern inte är perfekt.

Mikael, för dig tror jag det finns någon, eller några. Men du kanske aldrig kommer träffa henne.

spoonchest
2010-02-18, 09:03
känslor är lite roliga.



+1.

mikaelj
2010-02-18, 09:06
Mikael, för dig tror jag det finns någon, eller några. Men du kanske aldrig kommer träffa henne.

:-D

Eller så har jag redan träffat henne. (mm, selektivt minne från tidigare förhållanden)

spoonchest
2010-02-18, 09:09
..., frågan är om det är värt för individen eller ej. Om man inte är intresserad av familj, eller rent av är en sjuk melankoliker, då kommer det inte fungera med förhållanden om partnern inte är perfekt.


Det där funderar jag också över. En del nojjar sönder sig över att känslorna inte är som de borde vara i ett förhållande, och tror att detta beror på att partnern inte är den rätta. Gör slut. Blir miserabel, och kastar sig in i nästa förhållande som är dömt till att krascha på grund av detta tänk.

shut teh face
2010-02-18, 09:12
Det där funderar jag också över. En del nojjar sönder sig över att känslorna inte är som de borde vara i ett förhållande, och tror att detta beror på att partnern inte är den rätta. Gör slut. Blir miserabel, och kastar sig in i nästa förhållande som är dömt till att krascha på grund av detta tänk.
Det är helt olika om man är intresserad av familj eller om man tror att man ska vara nykär hela livet. Men i vissa fall blir det ett sånt helvete i äktenskapet av familjen far illa, då tar det slut av nödvändiga skäl.

shut teh face
2010-02-18, 09:17
Jag kan inte direkt prata ur erfarenhet men jag föreställer mig väl att ha en familj, innebär att man inte sätter sig själv i första hand hela tiden. Det handlar om barn, en ny sorts kärlek, och om trygghet, stabilitet, fast med mindre fritid, och frihet.

Jag föreställer mig att barnens kärlek + partnerns kärlek alltid är bättre än den "perfekta" kvinnans enstaka kärlek. Den perfekta kvinnan kommer inte hålla i längden, men vissa människor kommer alltid dras till henne, och i många fall när kraven är absurda, hamna i samma sits som Mikael, d.v.s ensam.

Om du inte håller med Mikael så kan du byta ut ditt namn mot något annat, typ en individ som kommer vara ensam hela livet.

spoonchest
2010-02-18, 09:19
Det är helt olika om man är intresserad av familj eller om man tror att man ska vara nykär hela livet. Men i vissa fall blir det ett sånt helvete i äktenskapet av familjen far illa, då tar det slut av nödvändiga skäl.
Sant.
Ibland ser jag dock småbarnsföräldrar som inte verkar hysa annat än rent hat mot varandra.
Personer som kanske mer tyckte om idén med tvåsamhet i sig än partnern de råkade få barn med.

Kwon
2010-02-18, 09:21
MickeJ

Vad exakt känner du när den nuvarande ringer, när du pratar med henne, när du träffar henne, när du umgås med henne?

Saknar du henne någon gång? Hur ofta träffas ni? etc osv

mikaelj
2010-02-18, 09:35
Jag föreställer mig att barnens kärlek + partnerns kärlek alltid är bättre än den "perfekta" kvinnans enstaka kärlek. Den perfekta kvinnan kommer inte hålla i längden, men vissa människor kommer alltid dras till henne, och i många fall när kraven är absurda, hamna i samma sits som Mikael, d.v.s ensam.

Du får det att låta som ett medvetet val.

Vad exakt känner du när den nuvarande ringer, när du pratar med henne, när du träffar henne, när du umgås med henne?

Saknar du henne någon gång? Hur ofta träffas ni? etc osv

Problemet är nog att jag inte känner så mycket. Jag kan övertala mig själv om att känna något, men egentligen kanske jag inte gör det? Lite som att jag är så van vid att det går åt skogen på nå't sätt att jag helt enkelt inte tillåter mig själv att ge hän. Eller tänker för mycket...

Jag känner mig dessutom skyldig att se till att det är roligt och bra när vi ses, vilket sätter extra press på mig själv när vi väl skall ses. Är inte heller så bra på att tolka signaler som gör att jag inte känner mig omtyckt när vi väl umgås. "Krama kan man väl göra på vem som helst", resonerar jag. O s v.

shut teh face
2010-02-18, 09:40
Nej det är absolut inte ett medvetet val, det är din personlighet.

Kwon
2010-02-18, 09:42
MickeJ

Hur ofta träffas ni per vecka etc osv

Morty
2010-02-18, 09:43
Klart du inte kan date'a Dahlquist...

Jay-Z
2010-02-18, 10:04
Lite spot on varför jag varit singel och oförälskad några år. Tycke uppstår, man fascineras av någon, men ärligt.. orka? :em: Har det så mkt bättre solo, kommer antagligen leva själv, och är helt tillfreds med det. Gillar ju det! :)

Låter lite som försvarsmekanismer, dvs rädsla för att släppa på garden etc, snarare än en önskan?

Lellan
2010-02-18, 10:32
Låter lite som försvarsmekanismer, dvs rädsla för att släppa på garden etc, snarare än en önskan?

Men alltså, jag har ju min "familj", dvs min son. Vänner jag haft sedan urminnes + nytillkomna, fina. Det kanske är därför allt känns så bra utan en kille? Jag vet liksom inte vad jag ska med honom till, förutom - ja ni vet, och sånt är ju grymmast med någon man verkligen går igång på "helhetsmässigt". Så jag tackar inte nej till närhet. Lite svårt att förklara men..

Men det där behovet av att upprätthålla ngn slags umgängelseform, vitsen med det går mig liksom förlorad? Att någon ska känna att den kan räkna med mig som en flickvän, el att jag kan hänvisa till någon som min pojkvän känns så jäkla ointressant.. har man utbyte av varandra och tycker om någon, tja - då är iaf jag trogen och vill umgås. Men får känslan av att man ska ha ett högre syfte, mål och mening med umgänget som jag helt enkelt inte kan uppfylla. Planera semester ihop, vara en del i något folk betraktar som och hänvisar till som ett par, inkludera någon i mina framtidsdrömmar och instinktivt räkna med att man blir inkluderad och ska inkludera vissa saker med just den personen. Nä, det har jag liksom testat och aldrig gillat.

Så nu har jag släppt det, och mår jättebra av det. Fast det är kanske bara en falsk illusion vad vet jag. :D Tyvärr upplever jag det som att det är mkt begärt av någon, vilket gör att man kanske sårar iom sin öppenhet med att "nej, vi kommer aldrig bo ihop, planera semester ihop, ha ett gemensamt mål" och allt det där enkla "tycka om":et blir krångligt och abstrakt för den man tycker om.

Men vanlig vänskap har man ju inga skrivna el oskrivna regler för, den öppenheten - tilliten - fokus på lusten att umgås, göra saker, dela med sig önskar jag fast med kärlek. Känns märkligt att det då vips ska vara andra förhållnings"regler".

Fast jag är öppen med det så känns det som att det finns förhoppningar om att man ska tänka om och så sårar man när de grusas. Livet är mkt bra nu, ändå, kärlek en bonus och vem vet, kanske trillar man på någon som har samma behov/icke behov och då kommer det som är bra bara bli bättre, eller iaf lika bra fast i ngn slags relation.

Dan S
2010-02-18, 10:35
Ja. ;-)

Personlighetsmässigt, antagligen. Jag vill ha någon som är smartare än mig & utmanar mig.Samtidigt är tjusningen med människor just att alla är olika. Med vänner har jag inga såna problem.... så varför ska ha jag det med kära?

Lycka till, även om du hittar en person som är intelligent, kanske den inte finner intresse att utmana dig, eller intresse i det du finner intressant, kanske rymd eller fysik eller så.

Jag känner att det finns extremt dåligt med dessa typer, speciellt av det kvinnliga könet. En man tycker det är kul och utmanande med saker som en kvinna mer oftast tänker "orka".

Jag är väldigt svart på vitt, jag behöver intellektuella utmaningar och tycker det är intressant med tankeverksamhet. Min tjej är intelligent och kreativ, men på områden där jag inte finner intresse, men det slutar med att en blir tjurig och det är den som är minst envis. Om man nu argumenterar eller utmanar varandra på såvis.

Jag säger då det, stunden du blir kär så känns det konstigt kanske, men det går väll över, håll inte inne på allt, var ärlig om det mesta, det som inte uppfattas som konstigt. (man säger ju inte "jag tycker om bajs" på första daten om man nu gör det)

Man tror man vet så mycket om man studerar och analyserar folk, men det är fel, man ser med ett annat öga och tänker med en annan hjärna då man är kär. Bli kär, och bilda sedan en egen uppfattning. Nu menar jag inte nykär, utan att verkligen bry sig om någon för dennes eget bästa.

Jävlar vad ordbajsande av mig. Jag & min är förövrigt väldigt lyckliga, vi är inte lika, vi är inte olika, det är ingen ytlig, objektiv balans. Det handlar mer om att vi älskar varandra och handlar efter varandras bästa. Funkar kanon. En person som inte känner med mig då jag skriver detta, kommer helt att ändra uppfattning då denne är kär och har någon, det är då det "makes sense". Tyvärr, men försök att tycka om någon bara.

Jay-Z
2010-02-18, 10:36
Bra stuff

Kan hålla med om mångt och mycket. Har själv varit inne på den banan, till den dagen jag träffade den som blev epitetet av "rock your world". Det är coolt som fan. Och jävligt överraskande.

Trapper Buzz
2010-02-18, 10:40
---
Att hitta, skapa och behålla ett förhållande kräver i min värld lite arbete. Lönen är dock bra.

Sant; men vill tillfoga: ibland hjälps det inte hur hårt man än jobbar.
Till alla unga grabbar i en värld med allt starkare kvinns vill jag säga:
var jämställd och lyhörd men låt inte bruden trampa på er och linda er runt ert lillfinger.
Mitt inlägg ovan gällde fysisk närhet, inte mänsklig kontakt.
Annars har jag bott ett år i skogen och tycker det är synd att fyrvaktarjobben nästan är borta numera.

Numse
2010-02-18, 10:44
Men det där behovet av att upprätthålla ngn slags umgängelseform, vitsen med det går mig liksom förlorad? Att någon ska känna att den kan räkna med mig som en flickvän, el att jag kan hänvisa till någon som min pojkvän känns så jäkla ointressant.. har man utbyte av varandra och tycker om någon, tja - då är iaf jag trogen och vill umgås. Men får känslan av att man ska ha ett högre syfte, mål och mening med umgänget som jag helt enkelt inte kan uppfylla. Planera semester ihop, vara en del i något folk betraktar som och hänvisar till som ett par, inkludera någon i mina framtidsdrömmar och instinktivt räkna med att man blir inkluderad och ska inkludera vissa saker med just den personen. Nä, det har jag liksom testat och aldrig gillat.

Ska rama in det där och hänga på väggen :)

Jag tror man försöker knyta samman varandra med alla framtidsdrömmar och planeringar. Tillslut så är det för tajt och någon vill ut.

Varför är det svårt att ha ett förhållande utan knutar.

Trapper Buzz
2010-02-18, 10:47
Varför är det svårt att ha ett förhållande utan knutar :/

Jag har en idé där. För att förhållanden i grunden bygger på knutar.
Vi har den högst tveksamma förmånen att leva i en tid när kollektivismens bojor
kastas åsido och individualismen firar ständiga triumfer:se bara liberaliseringsivrarna
i politkken, inte minst här på brädan. Trevligt, trevligt.. men i andra änden står
vi som solitärer och kan inte relatera till någon enda annan människa, allraminst
ifråga om emotionella relationer och närhet. Jag klarar mig femti år till utan käring
(har en särbo men det verkar braka åt h-e nu), men sörjer också den egenskapen.

Sniggel
2010-02-18, 11:00
I princip, ja. Drömmen för de flesta verkar vara att ha en kärnfamilj.

Tror också att de flesta vill detta, iaf när man känner sig redo, nog inget man tänker på i sina första förhållanden som tonåring.

Ville bara föra in fler synvinklar på förhållanden, vissa vill ju inte skaffa barn eller familj t ex. Vissa vill kanske inte ens vara i ett längre förhållande.
Ibland tycker jag mig kunna se att folk fokuserar på att skaffa barn och familj, stabilt förhållande, "för att det är nåt man ska göra" utan att ha funderat så mycket över om det är vad man verkligen vill (eller är redo för).
Det är ju knappast så att det är ens plikt (t ex gentemot samhället) som människa att föra vidare sin arvsmassa, som jag hörde nån nämna det efter att ha blivit mor ("Då har man gjort sitt för landet" var de ungefärliga orden). Skaffa barn ska man väl göra för att man vill ha barn :p

Sniggel
2010-02-18, 11:06
Men alltså, jag har ju min "familj", dvs min son. Vänner jag haft sedan urminnes + nytillkomna, fina. Det kanske är därför allt känns så bra utan en kille? Jag vet liksom inte vad jag ska med honom till, förutom - ja ni vet, och sånt är ju grymmast med någon man verkligen går igång på "helhetsmässigt". Så jag tackar inte nej till närhet. Lite svårt att förklara men..

Men det där behovet av att upprätthålla ngn slags umgängelseform, vitsen med det går mig liksom förlorad? Att någon ska känna att den kan räkna med mig som en flickvän, el att jag kan hänvisa till någon som min pojkvän känns så jäkla ointressant.. har man utbyte av varandra och tycker om någon, tja - då är iaf jag trogen och vill umgås. Men får känslan av att man ska ha ett högre syfte, mål och mening med umgänget som jag helt enkelt inte kan uppfylla. Planera semester ihop, vara en del i något folk betraktar som och hänvisar till som ett par, inkludera någon i mina framtidsdrömmar och instinktivt räkna med att man blir inkluderad och ska inkludera vissa saker med just den personen. Nä, det har jag liksom testat och aldrig gillat.

Så nu har jag släppt det, och mår jättebra av det. Fast det är kanske bara en falsk illusion vad vet jag. :D Tyvärr upplever jag det som att det är mkt begärt av någon, vilket gör att man kanske sårar iom sin öppenhet med att "nej, vi kommer aldrig bo ihop, planera semester ihop, ha ett gemensamt mål" och allt det där enkla "tycka om":et blir krångligt och abstrakt för den man tycker om.

Men vanlig vänskap har man ju inga skrivna el oskrivna regler för, den öppenheten - tilliten - fokus på lusten att umgås, göra saker, dela med sig önskar jag fast med kärlek. Känns märkligt att det då vips ska vara andra förhållnings"regler".

Fast jag är öppen med det så känns det som att det finns förhoppningar om att man ska tänka om och så sårar man när de grusas. Livet är mkt bra nu, ändå, kärlek en bonus och vem vet, kanske trillar man på någon som har samma behov/icke behov och då kommer det som är bra bara bli bättre, eller iaf lika bra fast i ngn slags relation.

Tycker om ditt inlägg Lellan. Själv har jag inga planer på att iaf att skaffa barn, ett förhållande har jag redan :)
Jag personligen nöjer mig med att få kontakt med barn som min nära släkt isåfall sätter till världen. Känner att jag får det behov av kärlek (och behov av att ge kärlek) tillfredsställt på det viset. Att skaffa egna barn kommer att hindra många andra planer jag har med mitt liv.
Hoppas ingen missförstår mig nu, självklart förstår jag om folk vill skaffa barn (vore ju konstigt annars, rent evolutionärt), men det finns vi som helt enkelt inte ser tillräckligt med tjusning i det alternativet framför att inte skaffa barn.

Ignatius72
2010-02-18, 11:08
Sant; men vill tillfoga: ibland hjälps det inte hur hårt man än jobbar.


Det är klart att det lyckas ju inte varje gång. Det kanske var fel redan från början, eller man började jobba på det försent eller på fel sätt. Många är variablerna.

Anton Fräs
2010-02-18, 11:08
Tror också att de flesta vill detta, iaf när man känner sig redo, nog inget man tänker på i sina första förhållanden som tonåring.

Ville bara föra in fler synvinklar på förhållanden, vissa vill ju inte skaffa barn eller familj t ex. Vissa vill kanske inte ens vara i ett längre förhållande.
Ibland tycker jag mig kunna se att folk fokuserar på att skaffa barn och familj, stabilt förhållande, "för att det är nåt man ska göra" utan att ha funderat så mycket över om det är vad man verkligen vill (eller är redo för).
Det är ju knappast så att det är ens plikt (t ex gentemot samhället) som människa att föra vidare sin arvsmassa, som jag hörde nån nämna det efter att ha blivit mor ("Då har man gjort sitt för landet" var de ungefärliga orden). Skaffa barn ska man väl göra för att man vill ha barn :p

+1 Håller med precis. Jag vill ha ett långt trevligt, kanske livslångt förhållande, men inte barn.

mikaelj
2010-02-18, 12:11
MickeJ

Hur ofta träffas ni per vecka etc osv

En, max två gånger. Jobbar till 18-19 varje dag, helgerna ofta upptagna, etc.
Å andra sidan har jag bara träffat henne, hm, sex gånger.

mikaelj
2010-02-18, 12:14
Ville bara föra in fler synvinklar på förhållanden, vissa vill ju inte skaffa barn eller familj t ex. Vissa vill kanske inte ens vara i ett längre förhållande.
Ibland tycker jag mig kunna se att folk fokuserar på att skaffa barn och familj, stabilt förhållande, "för att det är nåt man ska göra" utan att ha funderat så mycket över om det är vad man verkligen vill (eller är redo för).


Sannerligen. Dessutom: vad är ett förhållande? Vilka sorters förhållanden kan man ha? Hur definierar man ett förhållande? (varför?)

Kwon
2010-02-18, 12:18
En, max två gånger. Jobbar till 18-19 varje dag, helgerna ofta upptagna, etc.
Å andra sidan har jag bara träffat henne, hm, sex gånger.

Hur känns det på rak arm, vill du träffa henne igen?

mikaelj
2010-02-18, 12:29
Hur känns det på rak arm, vill du träffa henne igen?

*rycker på axlarna* spelar ingen roll, typ. Fast då är det min negativa sida som pratar. Min positiva sida tycker om att umgås. Kanske är för mycket åt kompishållet snarare än käraste-hållet.

Klart du inte kan date'a Dahlquist...

Wat

Trapper Buzz
2010-02-18, 12:33
Tänkte skriva nåt j@velprivat, men tar det i ett pm.
Lätt att glömma att det skrivs in 'i evigheten', dethär.

Ajin
2010-02-18, 12:52
EDIT: Läste precis Lellan's inlägg. Det som gör mitt beteende ännu konstigare är att jag faktiskt vill vara i ett stadigt förhållande, man blir äldre och tröttnar på att "ligga runt", men varje gång jag får chansen med en bra tjej så tappar jag lusten och orken. :/

"Hej, jag heter Ajin och jag är en sexmissbrukare"? Det kan ju vara en tanke att inte gå ut med inställningen "sex" när du träffar någon, utan istället "klättra ihop" / "styrketräna" / "spela schack". Har man en solid vänskapsbas att stå på innan man fortsätter med det kroppsliga har relationen en betydligt högre chans att lyckas - inte minst för att man då har något att falla tillbaka på när man inte har sex. Vilket man, trots allt, inte har större delen av tiden.

Du missförstod mig/jag formulerade mig dåligt. Det är snarare motsatsen - Innan jag flyttade till London i höstas umgicks jag väldigt mycket med en tjej från Sthlm. Som jag beskrev ovan verkade allt flyta på grymt bra, vi var på samma nivå, hade liknande mål och intressen i livet men var inte för lika (så att man börjar gå varandra på nerverna), hon var mkt söt, smart osv osv. När det sen väl ledde till sex så hände det - man tappade "intresset" för tjejen direkt.

Det jag försöker säga och det du i princip redan har pekat ut är att det "fenomenet" verkar vara en bra screeningprocedur. Om man kan vakna upp bredvid tjejen, hell, om man känner sig bekväm bredvid tjejen strax efter sexet så är bara det en bra indikation på huruvida det verkligen ska funka eller inte.
Betoningen ligger då självklart inte på själva sexet (vilket jag tror du missförstod i min ursprungspost), utan att när det väl händer så tappar jag i de flesta fall lusten att
ses igen.

EDIT: En tanke som slog mig nu när jag är i London är att jag faktiskt saknar hennes umgänge. Man längtar lixom efter att träffa henne på samma sätt som man såg fram emot att ses innan man hamnade i sängs. Det som är lite mindboggling är om man skulle börja ses igen när man kommer tillbaka till Stockholm och sen råka ut för samma grej igen. Inte bara är det jobbigt för en själv, det lär ju framförallt vara jobbigt för henne.

Morty
2010-02-18, 13:02
När jag faller för en tjej så måste jag kämpa för att tänka på något annat... Känner du aldrig så, Mikael?

mikaelj
2010-02-18, 13:09
När jag faller för en tjej så måste jag kämpa för att tänka på något annat... Känner du aldrig så, Mikael?

Jo. Nu när jag tänker efter har jag det. En tjej som det aldrig blev något med, tyvärr. Fast det borde ha blivit det. Åkte upp till Stockholm på ett spontanbesök, så svårt hade jag att slita mig.

Du har rätt, det är så det borde kännas. Inte som nu.

Kwon
2010-02-18, 13:14
Du är helt enkelt inte kär i nuvarande person.

Om du känner att "det kvittar" så verkar det som att hon inte är "den" för dig.

Ge det dock en chans, träffas mer, gör lite spontana grejjer tillsammans, och vem vet, kärleken kanske blossar ut.

Your choice Broskie.

Morty
2010-02-18, 14:17
Viktigt att lägga till är att de gångerna jag fallit pladask så är det innan jag ens känner personen väl, det har ibland gått på några timmar bara... Det är inte nödvändigtvis ett tecken på att det kommer att bli ett bra förhållande. Min nuvarande tjej blev jag kär i när jag känt henne i nästan ett år, och jag har aldrig trivts så bra med någon.

Doctor Snuggles
2010-02-18, 15:58
Kk?

mikaelj
2010-02-18, 16:07
Kk?

Seks e tråkit

Doctor Snuggles
2010-02-18, 16:12
Seks e tråkit

Du får krydda på det med lite dominanta S&M lekar. :D
Alternativt pillertrilla lite yohimbe.

mikaelj
2010-02-18, 21:27
Du får krydda på det med lite dominanta S&M lekar. :D

Listigt. Jag vet inte riktigt...

Alternativt pillertrilla lite yohimbe.

Och fixa envist fett samtidigt. Perfekt!

----

En alternativ hypotes är att jag inte vågar ge mig hän då jag inte vet om motparten tycker samma om mig. Och då har jag investerat en massa energi utan att få något tillbaka. Det är ganska utmattande och känslomässigt påfrestande. Om det inte blir besvarat är det som att någon rycker undan marken för en, Hjulben & Gråben-style.

ceejay
2010-02-18, 21:35
Listigt. Jag vet inte riktigt...



Och fixa envist fett samtidigt. Perfekt!

----

En alternativ hypotes är att jag inte vågar ge mig hän då jag inte vet om motparten tycker samma om mig. Och då har jag investerat en massa energi utan att få något tillbaka. Det är ganska utmattande och känslomässigt påfrestande. Om det inte blir besvarat är det som att någon rycker undan marken för en, Hjulben & Gråben-style.

fråga :)

mikaelj
2010-02-18, 21:47
Ka'ma' ju'te gö, vetlaru!

miss_incorrigible
2010-02-18, 22:42
"Easy come, easy go" springs to mind.

mikaelj
2010-02-18, 22:46
"Easy come, easy go" springs to mind.

Hur menar du?

BlackMagic
2010-02-18, 22:50
Jag tror du skulle märka om någon gillade dig. Så innerst inne har du nog kanske inte kännt så mycket för dessa personer?

Shakemynuts
2010-02-19, 00:13
Hur menar du?

Att det helt enkelt inte gör något om du öppnar dig lite, blir sårbar och faktiskt säger att du tycker om tjejen och sen inte får samma respons tillbaka. Det finns fler tjejer.

Tror jag hon menade. :D

Tolkia
2010-02-19, 07:45
Ja, ang. att göra sig sårbar osv. så kan man ju inte räkna med att den andra parten skall göra det om man inte själv är beredd att göra det (vilket betyder gör det, för inte kan den andra parten läsa ens tankar och räkna ut att man är beredd att göra det). Vill man ha bekräftelse måste man också ge bekräftelse. Osv. Sedan kanske det inte är något man gör efter typ två träffar, men jag tror att poängen går fram. Ett förhållande är definitivt a two-way thing.

benya
2010-02-19, 09:45
Nu har jag bara ögat igenom tråden som hastigast. Erfarenheter har lärt mig i alla fall att göra avkall på ”härligheten” och att det ska kännas ”rätt” för att jag ska kunna ge mig hän och inleda ett förhållande. Det ska tilläggas att jag alltid varit väldigt kräsen och haft en väldigt seriös och långsiktig syn när det har kommit till att bli tillsammans med någon. Därför har jag stött ifrån allehanda typer av tjejer, en del som jag idag ångrar ganska så grovt för att jag prioriterade annorlunda en gång i tiden. Idag vet jag exakt vad jag vill i framtiden vad det gäller den sociala handlingsplanen (allt utöver yrkesmässiga ambitioner), kärnfamilj och allt vad det innebär. Vidare har mina erfarenheter lett till att jag vet vilken typ av tjej som jag åtminstone tror mig ska kunna stadga mig med; och det är här jag resonerar mer med förnuftet och mindre med hjärtat. Självklart behövs en någorlunda balans av båda delarna för att det ska kunna hålla på sikt men jag tror att om jag träffar någon som uppfyller de rationella kriterierna jag har för hur min framtida tjej ska vara, så kan den andra biten jobbas fram allteftersom. Kanske är det som är mina erfarenheter och miljön jag vistas i har omformat mig, då jag nästan helt och hållet gick på känsla förr. Min insikt om mina framtidsambitioner har gjort att jag är mer målmedveten och säker på när det kommer till valet av tjej. Nu kanske jag låter tråkig och alltför oromantisk, men jag tror jag kan få båda delarna; både romantiken och tryggheten som en tjej kan ge. Man kan säga att jag gått till en mer konservativ och traditionell syn, att det ska ”kännas rätt” har jag upplevt inte lett till framgång, varit kortsiktigt och är överskattat. Men det är ju bara min subjektiva syn på det hela.

Kan det kanske vara ett tips att veta själv vad du vill utav ett förhållande; för att sedan veta vad du vill i en tjej för att du ska kunna välja den typen av tjej som du även kan hålla fast vid mer långsiktigt?

debbe
2010-02-19, 10:32
Känner igen mig själv i mycket ni skriver.
Att man känt starkare känslor för såna det aldrig blivit något av. Där resonerar jag som så att det bara kändes starkare för att det inte blev något.
För det är samma känska man har i början med en tjej som man senare 'tröttnar' på.

Så är det iaf för mig, i början är allt kanon.. sen när man väl lyckas vinna eller vad man ska kalla det, blir det genast mindre intressant.

Ständigt återkommande problem, blir riktigt bitter stundvis när man verkligen ville först och sedan känner man att man börjar känna sig trängd.

miss_incorrigible
2010-02-19, 10:41
Hur menar du?

Kärleken känns bäst när man jobbat lite för den, tycker och känner jag.

mikaelj
2010-03-07, 16:39
Äh. Nu har jag lurat mig själv länge nog. Lika bra att bespara oss bägge lidandet.

Ristretto
2010-03-07, 19:24
Äh, tjejer är äckliga!

Kwon
2010-03-07, 19:26
Hur har det gått Micke?

Framsteg , Känner du som förr eller skall du gå vidare till nästa?

mikaelj
2010-03-07, 19:28
Antagligen röra mig vidare till nästa. När nu nästa är; jag har inte bråttom någonstans...

Kwon
2010-03-07, 19:29
Du menar alltså att det inte är ngn poäng att fortsätta med nuvarande, sen får man ju se när nästa dyker upp, som känns rätt.

mikaelj
2010-03-07, 19:34
Precis. Utan att direkt leta efter nästa. Dyker det upp så dyker det upp, gör det inte det, så... Ptja. Nå'n skall ju vara en del av statistiken över singelhushåll.

Kwon
2010-03-07, 19:37
Men du känns att det är slöseri med tid att ha kvar nuvarande, både med din och hennes tid, då du antar att inga nya känslor kommer förekomma.

mikaelj
2010-03-07, 19:39
Ungefär så, ja.

mikaelj
2010-03-08, 21:03
Undrar hur stor del självbekräftelsesökandet i sig är.

Madame
2010-03-08, 21:10
Undrar hur stor del självbekräftelsesökandet i sig är.

hos dig eller henne?

mikaelj
2010-03-08, 21:21
hos dig eller henne?

Hos mig. "Åhå, någon som faktiskt verkar gilla mig? Trevligt!"

Kwon
2010-03-08, 21:23
Människan är både komplicerad och enkel på samma gång. :)

Numse
2010-03-08, 21:36
Hos mig. "Åhå, någon som faktiskt verkar gilla mig? Trevligt!"

Visst är det irriterande att man måste ha bekräftelse hela tiden. Jag är själv helt hopplös..

Jag gillar dig iaf Mikael, du kan nöja dig med det så länge och fortsätta vänta på den där perfekta tjejen. Eller att tjejen på jobbet skall bli ledig igen ;)

mikaelj
2010-03-08, 22:13
Människan är både komplicerad och enkel på samma gång. :)

Japp. Grunderna är egentligen oerhört enkla. Men i praktiken krånglar man alltid till det så...

Visst är det irriterande att man måste ha bekräftelse hela tiden. Jag är själv helt hopplös..

Det är förvisso något jag blivit mycket bättre på senare tid. Något jag lärt mig (på riktigt!) är att man måste trivas med sig själv innan man kan trivas ihop med andra. Vad som är underligt är att jag, så fort jag hittar någon tjej, helt struntar i vad jag lärt mig om mig själv och gör mig helt beroende av intrycken utifrån.

Kanske andra som känner igen sig...

Jag gillar dig iaf Mikael, du kan nöja dig med det så länge och fortsätta vänta på den där perfekta tjejen.

Haha. Snäll du är. Jag gillar dig med, sötnos. :-)

Eller att tjejen på jobbet skall bli ledig igen ;)

Ja, usch, på jobbet verkar de alltid vara upptagna. De är som ens förråd: antingen är man nyinflyttad (och det är tomt) eller så är det fullt med skräp. Tjejer är antingen nyfödda eller upptagna.

Doctor Snuggles
2010-03-08, 22:57
Blev det nån dumpage än då?

mikaelj
2010-03-08, 22:59
Man måste träffas innan man kan göra nå't sånt. Upptagna jänta..

mikaelj
2010-03-29, 12:34
Eller så låter man det bara rinna ut i sanden.

hahavaffan
2010-03-29, 12:41
Eller så låter man det bara rinna ut i sanden.:thumbup: väl beprövad metod.

mikaelj
2010-03-29, 12:50
Funkade toppen. Sedan hoppar man på nästa projekt.

tsp
2010-03-29, 13:51
Äh, jag har kommit över det där med kärlek! Gäller bara å inse att kärlek inte alls är något särskilt speciellt eller fint eller unikt. Är bara två pilska människor som vinner på att ha den andra personen nära pga osäkerhet . Går ju att kära ner sig i en massa olika personer dessutom, även folk man aldrig träffat ju. Tråkigt bara att man skulle inse det redan som 19 åring

Kwon
2010-03-29, 15:30
Funkade toppen. Sedan hoppar man på nästa projekt.

Ny dam nu? Gött Micke

mikaelj
2010-03-29, 15:41
Ny dam nu? Gött Micke

Seriemonogami?

Det är definitivt skillnad på känslorna a) "ptja, kan väl se en film med henne" och att b) "skall jag åka hem till henne och bara umgås ikväll, eller kommer hon hem till mig?"

I första fallet är tjejen huvudsakligen ointressant, mest filmsällskap. I andra fallet fastnar hon i huvudet.

Numse
2010-03-29, 15:46
:) jag vill höra meeer, det är så mycket mer intressant än allt snack om alkohol och misshandel som de flesta på kolo är intresserade av.

mikaelj
2010-03-29, 15:54
Som de säger: man märker när man trivs ihop. Sedan har man väl förstås alltid någon sorts osäkerhet.

Men när när man tittar Henne (eller honom) i ögonen och bara känner sig glad vet man att man inte är hel fel ute.

Kwon
2010-03-29, 15:56
Seriemonogami?

Det är definitivt skillnad på känslorna a) "ptja, kan väl se en film med henne" och att b) "skall jag åka hem till henne och bara umgås ikväll, eller kommer hon hem till mig?"

I första fallet är tjejen huvudsakligen ointressant, mest filmsällskap. I andra fallet fastnar hon i huvudet.

Trivs du ihop med henne?

mikaelj
2010-03-29, 16:02
Jo, a) beskriver förra tösen, b) beskriver nuvarande.

Lite som skillnaden mellan "skall vi ses?" och "när skall vi ses?"

Kwon
2010-03-29, 16:04
Dåså, då är (b) bättre för dig.

Hoppas ni är på samma nivå, dvs frågan om (när) och inte (skall).

Andy.da.wohoo
2010-03-29, 16:15
Jo, a) beskriver förra tösen, b) beskriver nuvarande.

Lite som skillnaden mellan "skall vi ses?" och "när skall vi ses?"

Heh, bra liknelse, I like.

mikaelj
2010-03-29, 18:28
Dåså, då är (b) bättre för dig.

Hoppas ni är på samma nivå, dvs frågan om (när) och inte (skall).

Det hoppas jag också. Hon snodde min tröja imorse.

Nitrometan
2010-03-30, 08:47
Det hoppas jag också. Hon snodde min tröja imorse.

Bra tecken. Håller tummarna.

Numse
2010-03-30, 08:57
Du får lära upp mig Mikael.. hur träffar du alla? :P

Nitrometan
2010-03-30, 09:00
Du får lära upp mig Mikael.. hur träffar du alla? :P

Han kör inte Win 7. ;)

wesaft
2010-03-30, 09:19
Kul Mikael!
Ja, jag kände vårkänslorna hela vägen hit :)

mikaelj
2010-03-30, 09:27
Du får lära upp mig Mikael.. hur träffar du alla? :P

"Upp med hakan, ut med bröstet & visa att du är framgångsrik, pojk."

http://bernur.blogg.se/images/2009/percy_1_42513096.gif

Du borde kunna gå enbart på ditt utseende, Numse, om du skulle vilja. Vi andra får prata omkull dem.

Kul Mikael!
Ja, jag kände vårkänslorna hela vägen hit :)

Var det vårkänslorna eller doften av nypressat kaffe? Förvillande lika.

----

Nåväl. För att inte göra det här till en pepptråd chansar jag på att ungefär samma sak kommer ske här också, bara att det kommer att ta lite längre tid. Antingen att jag a) tröttnar, eller b) känner att jag inte räcker till.

a) kan man troligtvis(?) åtgärda genom att inte ses alltför ofta och se till att göra roliga saker ihop, medans b) är svårare och handlar om självkänsla - kan vara minst lika jobbigt.

Numse
2010-03-30, 09:34
"Upp med hakan, ut med bröstet & visa att du är framgångsrik, pojk."

Jag skrämmer bara iväg dom med den där attityden. Jag tror ja ska spela blyg, lite retarderad och helst bo i en skruttig etta på källarvåningen.

Nåväl. För att inte göra det här till en pepptråd chansar jag på att ungefär samma sak kommer ske här också, bara att det kommer att ta lite längre tid. Antingen att jag a) tröttnar, eller b) känner att jag inte räcker till.

a) kan man troligtvis(?) åtgärda genom att inte ses alltför ofta och se till att göra roliga saker ihop, medans b) är svårare och handlar om självkänsla - kan vara minst lika jobbigt.

Najs, inte bara jag som övertänker varje situation :D

Om du tröttnar så är hon inte den du vill ha, simple as. Att inte ses alltför ofta för att det vid de tidpunkterna skall vara extra kul är ingen bra idé. Om du älskar tjejen så vill du se henne hela tiden. Hoppas jag inte missuppfattade dig..

Förresten, är det bara jag som kan bli kär efter första samtalet? :em:

wesaft
2010-03-30, 09:51
Mikael, ja, tog fel :P precis tagit mig en kopp kaffe på min soliga balkong.
Ta med tjejen hit så bjuder jag på kaffe någon dag :)

Numse, jag har blivit kär väldigt snabbt jag med.
Vi får gå ut och ragga brudar någon dag, som Mikael säger så kan du gå på utseendet ;)

Boktips om man grubblar över var kärleklen kommer ifrån: Eric Fromm, Kärlekens konst.

mikaelj
2010-03-30, 09:57
"Kärlek vid första ögonkastet"? Visst märker man rätt snabbt hur det känns. Sedan blir personen antingen bara vackrare efterhand, eller så blir det sannolikt inget.

Att se tjejen hela tiden? Jodå. Men mitt behov av tystnad och ensamhet finns också. I ett tidigare förhållande kände jag mig kvävd för att hon hela tiden hörde av sig och ville ses.

Balansen är viktig.

mikaelj
2010-03-30, 10:07
Mikael, ja, tog fel :P precis tagit mig en kopp kaffe på min soliga balkong.
Ta med tjejen hit så bjuder jag på kaffe någon dag :)

Whee! Minus kaffe för hennes del. Om det inte är mjölk med lite kaffe i, eller nå't.

Du gör sannerligen gott kaffe, och fint serverat är det också!

Numse, jag har blivit kär väldigt snabbt jag med.
Vi får gå ut och ragga brudar någon dag, som Mikael säger så kan du gå på utseendet ;)

Tjejer älskar vältränade armar...

Boktips om man grubblar över var kärleklen kommer ifrån: Eric Fromm, Kärlekens konst.

* The Definite Book of Body Language (Allan & Barbara Pease, Orion 2004)
* Magic of NLP Demystified: A Pragmatic Guide to Communication & Change (A Lewis Byron, R Pucelik Frank; 1990)
* Influence: The Power of Persuasion (Robert Cialdini)
* The Art of Seduction (Robert Greene, Joost Elffers)
* The 48 Laws of Power (Robert Greene, Joost Elffers)
* The Natural Art of Seduction (Richard La Ruina)
* Allt av DeAngelo.

Numse
2010-03-30, 10:09
Vi får gå ut och ragga brudar någon dag, som Mikael säger så kan du gå på utseendet ;)

:p tack, hade varit coolish. Ta med skuggan också, han har leendet vi behöver för en komplett trio!

Att se tjejen hela tiden? Jodå. Men mitt behov av tystnad och ensamhet finns också. I ett tidigare förhållande kände jag mig kvävd för att hon hela tiden hörde av sig och ville ses

Jag känner igen det där :) men när man är nykär så finns det sällan behov av egen tid, iaf för mig.

Tjejer älskar vältränade armar...

xD

mikaelj
2010-04-10, 17:16
Jahopp, där slog vaddetnuär till igen.

Historien upprepar sig. Det vettiga här vore att avlägga löfte om celibat, för den här snurran är inte schysst mot någon involverad.

Numse
2010-04-10, 17:26
:( tråkigt att höra kompis. En vacker dag hittar du den rätta.

shadowfire
2010-04-10, 17:44
Trist mikaelj, men +1 på numse.
Hmm, borde starta en stickytråd för allt som har med relationer, dating osv att göra

Doctor Snuggles
2010-04-10, 17:54
:( tråkigt att höra kompis. En vacker dag hittar du den rätta.

Kanske inte. Varför ska man det, överhuvudtaget? Förutom maskerade genetiska direktiv, förstås?

mikaelj
2010-04-10, 17:56
:( tråkigt att höra kompis. En vacker dag hittar du den rätta.

Trist mikaelj, men +1 på numse.


Tack. Det dumma är att det upprepar sig: jag hittar något jag irriterar mig på (letar jag?). Eftersom man inte kan ändra på någon annan, bara sin inställning till personen, är det alltså något jag själv behöver fixa.

Vilket inte verkar lyckas särskilt bra då samma sak händer om och om igen. Kanske borde lägga ned mina ambitioner inom det området.

Kanske inte. Varför ska man det, överhuvudtaget? Förutom maskerade genetiska direktiv, förstås?

Att ha någon är tryggt. Kanske finns något biologiskt behov av att kramas? Människan är ett flockdjur så vitt jag vet.

Doctor Snuggles
2010-04-10, 17:58
Att ha någon är tryggt.

Tryggt i vilket avseende? Om vargen hälsar på?

mikaelj
2010-04-10, 17:59
Tryggt i vilket avseende? Om vargen hälsar på?

Ja. Den metaforiska vargen kan anta många skepnader.

För de som inte har särskilt många vänner eller familj att luta sig tillbaka på.

Doctor Snuggles
2010-04-10, 18:00
Ja. För de som inte har särskilt många vänner eller familj att luta sig tillbaka på.

Än värre att förlita sig på en enstaka person.

shadowfire
2010-04-10, 18:01
Du kan ju följa mitt dilemma i dating- och relationstråden jag precis skapade.. det har en viss bäring på dina problem med.

Numse
2010-04-10, 19:49
Har du aldrig varit förälskad? Det är då man är totalt blind för den andres fel och inte kan störa sig :)

mikaelj
2010-04-10, 19:52
Än värre att förlita sig på en enstaka
person.

Ja, definitivt. Då tar det lång tid innan man kommer tillbaka när det tar slut. *bokar av punkt i Dumma Saker-listan*

Har du aldrig varit förälskad? Det är då man är totalt blind för den andres fel och inte kan störa sig :)

Blev gammal & bitter när mitt senaste längre förhållande tog slut. Sedan dess är jag immun mot förälskelser, i ren självbevarelsedrift.

Numse
2010-04-10, 20:02
Blev gammal & bitter när mitt senaste längre förhållande tog slut. Sedan dess är jag immun mot förälskelser, i ren självbevarelsedrift.

Jag känner igen det där. Dock så ryggar jag gärna tillbaka och dissar personen helt, av ren rädsla.

Man måste acceptera och lita på sina känslor om man skall ha ett fungerande förhållande.. och ett fungerande liv. Jag jobbar på det, men det är inte lätt..

Varför ens försöka få ett förhållande att funka med en person som man inte förälskar sig i?

shadowfire
2010-04-10, 20:38
Har du aldrig varit förälskad? Det är då man är totalt blind för den andres fel och inte kan störa sig :)

Det värsta som kan hända, tacka vettja förnuft och logik.

Numse
2010-04-10, 20:41
Det är lite skrämmande ja.

lina03
2010-04-10, 22:19
Tack. Det dumma är att det upprepar sig: jag hittar något jag irriterar mig på (letar jag?). Eftersom man inte kan ändra på någon annan, bara sin inställning till personen, är det alltså något jag själv behöver fixa.

Vilket inte verkar lyckas särskilt bra då samma sak händer om och om igen. Kanske borde lägga ned mina ambitioner inom det området.



Att ha någon är tryggt. Kanske finns något biologiskt behov av att kramas? Människan är ett flockdjur så vitt jag vet.


Du har kanske problem med relationer? Efter att ha läst boken "hemligheten-från ögonkast till varaktig relation" klarnade det en hel del för mig. Ser ett rätt tydligt mönster hos mig själv.

Att du ofta hittar något du irriterar dig på är en rätt typisk grej som nämns i boken.

Ja, det som är livsviktigt för alla människor är närhet. Vi lär oss redan som små barn (0-2 år) hur vi ska göra för att få det, och enligt boken utvecklas vår relationsmodell då.

Du kan ju kika och "testa" :-)
http://varaktigrelation.se/Extramaterial/Testadinrelationsmodell/tabid/102/Default.aspx

mikaelj
2010-04-10, 22:22
Tack för tipset!

lina03
2010-04-10, 22:25
Kom igen, testa iaf ;) Vilken stämde bäst in?