Visa fullständig version : Vad innebär att "Släppa kontrollen"?
Hepp.
Bakgrunden till den något diffusa rubriken; I princip varenda kvinnliga bekantskap (som jag inte varit släkt med) jag haft i mitt rätt så långa liv, har envist hävdad att jag behöver lära mig "släppa på kontrollen".
Vad betyder detta?
Jag hade en flickvän som hävdade att jag hade ett "kvastskaft uppkört i...". Jag ansåg dock att detta "kvastskaft" i själva verket var ryggrad.
Nu arbetar jag på en väldigt kvinnodominerad arbetsplats. Detta har jag nu gjort i lite drygt ett år, och därför får man väl anse att jag lärt känna mina kollegor någorlunda och vice versa. Nu tycks samtliga vara rörande överens om att jag måste "släppa kontrollen". Helt i linje med vad alla mina kvinnliga bekantskaper har ansett.
Alltså nu är det såpass många och såpass olika kvinnor som sagt detta till mig, att jag bara måste fråga vad som detta innebär?
En gissning "out of the blue" är att de helt enkelt vill att du ska vara mer laid back kanske?
En bra idé kan ju vara att fråga vad de menar.
Andy.da.wohoo
2010-02-06, 18:42
Det dom sagt till dig känns precis lika specifikt som ett felmeddelande i windows. "windows har stött på ett problem och funkar inte ordentligt förräns du fixat det. vi tänker inte säga vad problemet är eller vad som orsakar det, men du måste fixa det".
Har du nån slags kontrollbehov då? Där allting måste göras på viss sätt och annars är det fel? Du ta alltid initiativ och andra få inte en chans?
Du kan väl fråga lite mer ingående de som påstår detta?
Annars brukar väl folk mena
1. att man inte måste veta allt som händer runt sin egen person
2. att man inte litar på folk och att de kan ta ansvar för saker som kan drabba dig.
3. att man inte ska gå i försvarsställning så fort man påpekar en förbättringsmöjlighet.
Wille005
2010-02-06, 18:45
http://stuff.tv/csfiles/blogs/web/wii_in_tv__1.jpg
Fatalist
2010-02-06, 18:45
Det finns medicin men det är både olagligt och enligt mig moraliskt förkastligt! :D
I vilket sammanhang får du kommentarerna?
Eddie Vedder
2010-02-06, 18:49
Även om jag inte känner dig mer än att vi ofta snackar på gymmet så är min bild av dig att du helt enkelt är en kille med struktur i livet och ett ganska inrutat liv men samtidigt med väldigt sund inställning.
Seriös, ambitiös men utan att på något sätt kännas negativt. Jag minns att du startade en liknande tråd om dina arbetskamraters åsikter om ditt liv tidigare och i ärlighetens namn känns det lite som att de saknar förmågan att se bortom sig själva. Många har svårt att se struktur och disciplin som annat än självspäkning och att INGEN tränar för att det är kul och försöker äta hälsosamt för att man mår bättre av det.
Men som sagt. Den här väldigt positiva bilden jag har av dig som person är ju bara baserad på våra gymsamtal.
fiskebulle
2010-02-06, 19:14
Smoke some weed! Sedan kan du gå och jobba :)
Degpekka
2010-02-06, 19:21
http://stuff.tv/csfiles/blogs/web/wii_in_tv__1.jpg
Hahaha! :laugh:
Sånt där får jag också höra av folk, frågan snarare om du är nöjd med ditt liv eller känner att du måste förändra dig för din egen skull?
Gillar man ett strukturerat och kontrollerat liv ska man väl inte ändra på det för att andra säger det. Om ditt sätt är extremt strukturerat på ett vis som gör att du missar/inte uppskattar upplevelser i livet kan man börja fundera på om det är värt att prioritera om, fram tills dess tycker jag att du ska vara på ett sätt som du trivs med, inget annat. Det är mina 2 cent i alla fall.
Inget fel med struktur och att allt är inrutat om det är det du trivs med, frågan är om det är det dom klagar på.
Frågan kanske handlar om "adaption", anpassning.
De kanske tycker du är ett controlfreak som alltid vill att saker skall vara på ett sätt och vis och aldrig varierar/anpassar dig efter situation.
Några konkreta exempel där de klagat Kräket? (Där de velat att du skulle släppt kontrollen)
Jag tror det är bäst att du frågar dem som har den åsikten om dig. De kan ju syfta på vad som helst, och det är omöjligt för oss att veta vad.
Annars gör du som Numse och headshottar sig lite!
Bra sätt att "släppa kontrollen!" :D
Eddie Vedder
2010-02-06, 19:34
Några konkreta exempel där de klagat Kräket? (Där de velat att du skulle släppt kontrollen)
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=138137
shadowfire
2010-02-06, 19:35
Om det är kontrollbehov som det avses så är det inget direkt unikt, utan det är rätt vanligt.
Jag har själv fått den feedbacken tidigare i mitt liv och då handlade det om att jag inte litade på att andra gjorde vad de skulle (eller inte litade på att de gjorde det bra nog, eftersom jag är perfektionist själv så ville jag att andra alltid skulle prestera detsamma).
Sedan flera år tillbaka har jag släppt kontrollen och släppt en stor portion av min perfektionism också. Lite mer relaxat, lite mer skönt. :)
Men som sagt, du får ge lite exempel för att kolo-akuten ska kunna hjälpa till.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=138137
Det där är ju bara tanters fördomar mot de som tränar och käkar prottepulver.
Där är det ju hans träningsintresse som provocerat, inget om "att han måste släppa kontrollen" eller något som fått hans tjej tyckt han haft ett kvastskaft uppkört.
mangemani
2010-02-06, 19:53
http://stuff.tv/csfiles/blogs/web/wii_in_tv__1.jpg
:laugh::laugh::thumbup:
Annars gör du som Numse och headshottar sig lite!
Bra sätt att "släppa kontrollen!" :D
:cool:
Jag har själv fått den feedbacken tidigare i mitt liv och då handlade det om att jag inte litade på att andra gjorde vad de skulle (eller inte litade på att de gjorde det bra nog, eftersom jag är perfektionist själv så ville jag att andra alltid skulle prestera detsamma).
Låter som mig. Kan ju inte låta andra göra det när jag kan göra det bättre själv :hbang: Numse, även kallad diva.
Nämen, inget fel i att vilja ha lite kontroll på saker och ting. Var lite brutalt sagt av ditt ex dock :D
Hahaha, många sköna kommentarer! :D
Även om jag inte känner dig mer än att vi ofta snackar på gymmet så är min bild av dig att du helt enkelt är en kille med struktur i livet och ett ganska inrutat liv men samtidigt med väldigt sund inställning.
Seriös, ambitiös men utan att på något sätt kännas negativt. Jag minns att du startade en liknande tråd om dina arbetskamraters åsikter om ditt liv tidigare och i ärlighetens namn känns det lite som att de saknar förmågan att se bortom sig själva. Många har svårt att se struktur och disciplin som annat än självspäkning och att INGEN tränar för att det är kul och försöker äta hälsosamt för att man mår bättre av det.
Men som sagt. Den här väldigt positiva bilden jag har av dig som person är ju bara baserad på våra gymsamtal.
Hehe tack, för komplimangerna. Både du och jag vet att för att träna konsekvent, någorlunda hårt och aningens över "gemene mans" nivå, så krävs struktur. Annars går det inte ihop med heltidsarbete eller heltidsstudier. Frågan blir då, är detta något dåligt? Gillar kvinnor inte att man sätter upp mål och ambitioner och strävar efter att förverkliga dem? Vore intressant att höra någon kvinnas uppfattning om detta?
Sen tror jag även dom syftar emot något mer än endast mitt träningsschema och innehållet i mina matlådor. Ibland får jag föreställningen att det provocerar att jag nog är ganska "svårkategoriserad" som person, och att "släppa kontrollen" skulle innebära att bli mer förutsägbar...Jag vet inte, svårt att förklara...
I vilket sammanhang får du kommentarerna?
Ja, vi kan i alla fall börja med att avfärda att jag är ett "kontrollfreak" i bemärkelse av perfektionist. Det handlar inte om mina prestationer i själva arbetet, då jag är närmast oförskämt uppskattad på min arbetsplats.
Jag får kommentarerna i dom där små-sociala sammanhangen, då vi diskuterar ditt-och-datt. Senaste exemplet då jag frågade vad det innebar så fick jag till svar att jag "bara borde kasta mig ut i situationer där jag helt saknar kontroll" (lite paradoxalt då jag kör BJJ/SW).
Kräket
Så detta med att tjejen tyckte du hade ett "kvastskaft uppkört" och att alla de kvinnliga medarbetarna vill att du "släpper loss lite", grundar sig helt på dina regelbundna rutiner angående matlådor och träning? :)
Att du tackar nej till bakelser och inte har tid att gå ut och festa etc?
Kräket
Så detta med att tjejen tyckte du hade ett "kvastskaft uppkört" och att alla de kvinnliga medarbetarna vill att du "släpper loss lite", grundar sig helt på dina regelbundna rutiner angående matlådor och träning? :)
Att du tackar nej till bakelser och inte har tid att gå ut och festa etc?
Nej alltså jag tror det grundar sig på något mer än bara min träning och mina matlådor. Dessutom tackar jag inte alltid nej till bakelser och dyl. Visst händer det, men det händer lika ofta att jag äter med gott humör. Samma gäller festandet. Visst har jag tackat nej till afterworks emellanåt. Men anledningen till trådfrågan är sprungen ur ett lite halvt onyktert samtal igår mellan mig och mina kollegor.
Vad tror du det kan grunda sig på då Kräkis?
Vad handlade det onyktra samtalet om?
Är du ett controlfreak på jobbet är det förmodligen det.
Jag får kommentarerna i dom där små-sociala sammanhangen, då vi diskuterar ditt-och-datt. Senaste exemplet då jag frågade vad det innebar så fick jag till svar att jag "bara borde kasta mig ut i situationer där jag helt saknar kontroll" (lite paradoxalt då jag kör BJJ/SW).
Du ger exempel utan att verkligen göra det - det är helt OK, men det hjälper ju inte direkt oss att ge svar på din fråga. När får du kommentarer, vad handlar kommentarerna om? Tydligen inte om träningen, men om vad, då?
Du ger exempel utan att verkligen göra det - det är helt OK, men det hjälper ju inte direkt oss att ge svar på din fråga. När får du kommentarer, vad handlar kommentarerna om? Tydligen inte om träningen, men om vad, då?
Mmm, ok ska försöka förtydliga; I den något onyktra diskussionen, i vilken jag föreslogs "kasta mig ut i situationer där jag helt saknar kontroll" så exemplifierades det med att gå ut en vardag och dricka mig berusad, och komma till jobbet halvt onykter, halvt bakfull. Jag känner mig också som ett frågetecken inför detta! Ändå går det fan inte att bortse ifrån att i princip varenda kvinna jag lärt känna tycks vara eniga i denna uppfattning...! *gah!*
En spekulation är att det handlar om känsla kontra förnuft (i mer filosofisk bemärkelse). Jag är till min natur rätt skeptisk till att låta mig styras av vad som "känns bra". Kanske en biverkan av träningen, vad vet jag...För mig är det liksom en sorts njutning i att kontrollera mina impulser. Svårt att förklara, men jag får en sorts kick av att känna kontroll över trötthet, hunger, smärtor etc. Gissar att flera av oss träningsfrälsta är skapta på det viset...
Hm, du antydde just ganska grovt att du ÄR ett kontrollfreak ("jag får en sorts kick av att känna kontroll ..."). :D
Kommentaren om att supa sig aspackad på en vardag och komma till jobbet bakfull är enbart omogen. Om varenda kvinna, inklusive ex-flickvänner, du lärt känna har önskemål i den riktningen (d.v.s. kring att du borde vara packad oftare) tror jag att du möjligen söker dig till fel sorts tjejer (fjortis i en vuxens kropp).
Jag undrar dock, är du så "uptight" på jobbet att du ofta anmärker på folk? Är det det som folk irriterar sig över?
Eller är det bara för att du alltid tackat nej till utgång etc? :)
Kvinnorna saknar kanske att du överraskar, gör saker på impuls?
Allt är efter ett schema kanske de tycker.
Har du inget exempel på vad du och nån annan samtalat om, som lett till att den andra tyckt att du behöver släppa kontrollen? T.ex. att ni snackat om semesterplaner och så helt plötsligt säger/tycker hon du pratar med att du borde lära dig släppa kontrollen.
Kan de onyktra samtalen ha handlat om fritidsintressen / semester etc?
Dam X : "Nästa helg skall jag åka på kryssning och dricka sig lite"
Kräket : "Gör inte det, det är katabolt!"
Dam Y : "Har börjat hos viktväktarna nu! Här skall det brännas!"
Kräket : "Gör inte det, börja träna på gym och ändra diet istället!"
Hm, du antydde just ganska grovt att du ÄR ett kontrollfreak ("jag får en sorts kick av att känna kontroll ..."). :D
Kommentaren om att supa sig aspackad på en vardag och komma till jobbet bakfull är enbart omogen. Om varenda kvinna, inklusive ex-flickvänner, du lärt känna har önskemål i den riktningen (d.v.s. kring att du borde vara packad oftare) tror jag att du möjligen söker dig till fel sorts tjejer (fjortis i en vuxens kropp).
Japp jag känner en kick av att kontrollera mina impulser. Att inte låta saker "utanför" mig styra mig (retningar/stimuli whatever). Jag störs absolut inte av min omgivning, vare sig vänner eller kollegor. Om man känner en kick av att känna kontroll över sig själv, är man då ett kontrollfreak? Typ den där känslan när man tränar, tröttheten säger 'Nej' men viljan säger 'Kör på'. Eller när man hamnar i en riktigt taskig position och första impulsen är att klappa, men man tar sig en sekund och väljer att bortse från smärtan etc.
Är detta innebörden i "kontrollfreak"?
Den kommentaren var nog menat som ett mycket grovt exempel, men du bad om förtydligande och jag gav det. Kvinnan ifråga är en begåvad senior kollega allmänt respekterad inom området. Om än aningens onykter då svaret gavs :D
Sen bör förtydligas att jag inte "sökt" mig till mina kollegor. Dom liksom kom på köpet då jag fick jobbet...
Jag undrar dock, är du så "uptight" på jobbet att du ofta anmärker på folk? Är det det som folk irriterar sig över?
Eller är det bara för att du alltid tackat nej till utgång etc? :)
Kvinnorna saknar kanske att du överraskar, gör saker på impuls?
Allt är efter ett schema kanske de tycker.
Nej jag anmärker inte på folk. Betraktar mig själv som tillbakadragen. Ogillar att stå alldeles för mycket i centrum...Ja jag vet inte. Ska man göra saker på impuls för sina kollegor?
Kan de onyktra samtalen ha handlat om fritidsintressen / semester etc?
Dam X : "Nästa helg skall jag åka på kryssning och dricka sig lite"
Kräket : "Gör inte det, det är katabolt!"
Dam Y : "Har börjat hos viktväktarna nu! Här skall det brännas!"
Kräket : "Gör inte det, börja träna på gym och ändra diet istället!"
Hahaha! :laugh:
Oftast har det nog handlat om relationer vill jag minnas...
Hur långt tar det i en relation med en dam innan de börjar klaga på att du inte släpper loss , "kvastskaft uppstucken" etc?
1 år? 2 år?
Sen bör förtydligas att jag inte "sökt" mig till mina kollegor. Dom liksom kom på köpet då jag fick jobbet ...
Du refererar dock även till "alla dina kvinnliga bekantskaper" och ex-flickvänner, och dem antar jag att du har valt?
Du refererar dock även till "alla dina kvinnliga bekantskaper" och ex-flickvänner, och dem antar jag att du har valt?
Ja, vilket gör det hela betydligt mer förvirrande och intressant...
Hur långt tar det i en relation med en dam innan de börjar klaga på att du inte släpper loss , "kvastskaft uppstucken" etc?
1 år? 2 år?
Jobbet har jag haft i ett år typ. I relationer har det väl handlat om några månader...
Stannar dom efter "kvastskafts"-kommentarerna? (då du inte ändrar på dig menar jag)
wintersnowdrift
2010-02-06, 21:45
Frågan blir då, är detta något dåligt? Gillar kvinnor inte att man sätter upp mål och ambitioner och strävar efter att förverkliga dem? Vore intressant att höra någon kvinnas uppfattning om detta?
Jag är kvinna (biologiskt sett i alla fall) och kan väl i egenskap av detta svara: jo, det finns kvinnor som gillar målmedvetenhet och ambition. Jag känner f.ö. igen mig själv väldigt mycket i det du beskriver.
Mmm, ok ska försöka förtydliga; I den något onyktra diskussionen, i vilken jag föreslogs "kasta mig ut i situationer där jag helt saknar kontroll" så exemplifierades det med att gå ut en vardag och dricka mig berusad, och komma till jobbet halvt onykter, halvt bakfull. Jag känner mig också som ett frågetecken inför detta! Ändå går det fan inte att bortse ifrån att i princip varenda kvinna jag lärt känna tycks vara eniga i denna uppfattning...! *gah!*
En spekulation är att det handlar om känsla kontra förnuft (i mer filosofisk bemärkelse). Jag är till min natur rätt skeptisk till att låta mig styras av vad som "känns bra". Kanske en biverkan av träningen, vad vet jag...För mig är det liksom en sorts njutning i att kontrollera mina impulser. Svårt att förklara, men jag får en sorts kick av att känna kontroll över trötthet, hunger, smärtor etc. Gissar att flera av oss träningsfrälsta är skapta på det viset...
Exempelvis har exakt detta hänt mig (dvs att en arbetsgivare tycker att jag ska "släppa kontrollen" genom att dricka mig full mitt i en arbetsvecka och sedan jobba dagen efter). Det är, som Tolkia säger, bara extremt löjligt sagt och bottnar förmodligen i egna svagheter hos den som fäller kommentaren.
Däremot kan man absolut fundera över detta med kontrollbehov, och på vilket sätt det påverkar ens liv. Långsiktig ambition kräver hårt arbete och disciplin, inte tal om saken, och tillfredsställelsen när man lyckas med något man kämpat länge för genom att just kontrollera sina omedelbara cravings kan vara långt större än impulsernas kortsiktiga glädje i många fall. Men, enligt min kanske något ringa erfarenhet, inte alltid.
Man måste inte gå totalt bananas jämt och ständigt, men om man aldrig vågar vara spontan så missar man bitar i livet som kan vara oerhört givande. Och jag väljer ordet "vågar" av en anledning, för jag har ibland kommit på min egen kontrollfreakighet att bottna i just rädsla. Känslan av att ha koll på sig själv och sitt liv till hundra procent är också en känsla av trygghet. Med det inte sagt att det behöver vara så i ditt fall, men jag tror att det kan vara nyttigt att ibland försöka ifrågasätta sina egna motiv. Vad vill jag egentligen uppnå, och varför? Det är väldigt lätt att hamna under vanans makt också och göra det man alltid har gjort, för att det är enklast så.
Spontant och ostrukturerat så här på kvällskvisten, hoppas det inte bara blev blaj :).
//Kristin
shut teh face
2010-02-06, 21:56
Folk vill i regel att man ska vara som dem. Om du är lite annorlunda så måste du få någon negativ stämpel.
Gillar kvinnor inte att man sätter upp mål och ambitioner och strävar efter att förverkliga dem? Vore intressant att höra någon kvinnas uppfattning om detta?
Jag är av kvinnligt kön, och ambitioner och intressen är plus för mig i alla fall. Detta så länge intresset (i en relationssituation) inte tar över hela livet och gör att vår gemensamma tid inskränks för mycket. Att man i en relation har ett "eget liv" och intressen är däremot bara sunt.
Däremot kan man absolut fundera över detta med kontrollbehov, och på vilket sätt det påverkar ens liv. Långsiktig ambition kräver hårt arbete och disciplin, inte tal om saken, och tillfredsställelsen när man lyckas med något man kämpat länge för genom att just kontrollera sina omedelbara cravings kan vara långt större än impulsernas kortsiktiga glädje i många fall. Men, enligt min kanske något ringa erfarenhet, inte alltid.
Man måste inte gå totalt bananas jämt och ständigt, men om man aldrig vågar vara spontan så missar man bitar i livet som kan vara oerhört givande. Och jag väljer ordet "vågar" av en anledning, för jag har ibland kommit på min egen kontrollfreakighet att bottna i just rädsla. Känslan av att ha koll på sig själv och sitt liv till hundra procent är också en känsla av trygghet. Med det inte sagt att det behöver vara så i ditt fall, men jag tror att det kan vara nyttigt att ibland försöka ifrågasätta sina egna motiv. Vad vill jag egentligen uppnå, och varför? Det är väldigt lätt att hamna under vanans makt också och göra det man alltid har gjort, för att det är enklast så.//Kristin
Och så vill jag plusetta det här, för det var ungefär det här jag ville få fram med mitt förra inlägg.:thumbup:
Exempelvis har exakt detta hänt mig (dvs att en arbetsgivare tycker att jag ska "släppa kontrollen" genom att dricka mig full mitt i en arbetsvecka och sedan jobba dagen efter). Det är, som Tolkia säger, bara extremt löjligt sagt och bottnar förmodligen i egna svagheter hos den som fäller kommentaren.
Däremot kan man absolut fundera över detta med kontrollbehov, och på vilket sätt det påverkar ens liv. Långsiktig ambition kräver hårt arbete och disciplin, inte tal om saken, och tillfredsställelsen när man lyckas med något man kämpat länge för genom att just kontrollera sina omedelbara cravings kan vara långt större än impulsernas kortsiktiga glädje i många fall. Men, enligt min kanske något ringa erfarenhet, inte alltid.
Man måste inte gå totalt bananas jämt och ständigt, men om man aldrig vågar vara spontan så missar man bitar i livet som kan vara oerhört givande. Och jag väljer ordet "vågar" av en anledning, för jag har ibland kommit på min egen kontrollfreakighet att bottna i just rädsla. Känslan av att ha koll på sig själv och sitt liv till hundra procent är också en känsla av trygghet. Med det inte sagt att det behöver vara så i ditt fall, men jag tror att det kan vara nyttigt att ibland försöka ifrågasätta sina egna motiv. Vad vill jag egentligen uppnå, och varför? Det är väldigt lätt att hamna under vanans makt också och göra det man alltid har gjort, för att det är enklast så.
Spontant och ostrukturerat så här på kvällskvisten, hoppas det inte bara blev blaj :).
//Kristin
Inget blaj där inte :)
Hur tolkade du din arbetsgivares påhitt att du borde gå ut och supa mitt i veckan? Hur tolkar du din omgivnings reaktioner på ditt "kontrollbehov"
Tycker du har många poänger. Självklart upplever jag att jag har en balans mellan min spontana sida, och min mer strukturerade och målinriktade sida. Det är till syvende och sidst huvudsaken.
Jag blir dock så nyfiken varför kvinnor ständigt återkommer till detta med mitt förmenta "kontrollbehov". Är det endast det faktum att jag på något vis får dem att känna sig sämre (i disciplinär bemärkelse), eller finns det något annat, ytterligare som på något vis provocerar? Min struktur eller "kontroll" och mina motiv till detta handlar om att inte låta sig styras av saker (frestelser, drifter, begär) utanför mig själv. Det får mig att känna en sorts frihet. I praktiken är det inte så svartvitt, då jag mellan varven unnar mig både alkohol, god mat, godis mm.
Mysko det här...
wintersnowdrift
2010-02-06, 23:58
Inget blaj där inte :)
Hur tolkade du din arbetsgivares påhitt att du borde gå ut och supa mitt i veckan? Hur tolkar du din omgivnings reaktioner på ditt "kontrollbehov"
Tycker du har många poänger. Självklart upplever jag att jag har en balans mellan min spontana sida, och min mer strukturerade och målinriktade sida. Det är till syvende och sidst huvudsaken.
Jag blir dock så nyfiken varför kvinnor ständigt återkommer till detta med mitt förmenta "kontrollbehov". Är det endast det faktum att jag på något vis får dem att känna sig sämre (i disciplinär bemärkelse), eller finns det något annat, ytterligare som på något vis provocerar? Min struktur eller "kontroll" och mina motiv till detta handlar om att inte låta sig styras av saker (frestelser, drifter, begär) utanför mig själv. Det får mig att känna en sorts frihet. I praktiken är det inte så svartvitt, då jag mellan varven unnar mig både alkohol, god mat, godis mm.
Mysko det här...
Jag var ganska ung (19 år) och arbetade utomlands, långt ifrån min trygga hemmiljö, vid det tillfället. Jag vet att jag blev väldigt osäker (tror faktiskt att jag skrev en tråd här på Kolozzeum om saken - what else to do liksom när livets betänkligheter kommer över en? :D) och fick seriösa tvivel på om jag kanske var onormalt tråkig. Idag har jag inga som helst problem att säga nej till alkohol utan rädsla för att framstå som en torris - eller för den delen säga ja, men jag dricker mig aldrig redlös för det ser jag inte poängen i (när jag var yngre kan jag definitivt säga att jag hade ett motstånd mot alkohol av rädsla just för att tappa kontrollen över mig själv. Kanske ligger det till viss del kvar, uppblandat med vad som numera skulle kallas ett mer "vuxet förnuft").
Jag kan även säga att jag lika ofta som jag fått kritik för att vara kontrollerad, också fått komplimanger för att jag är disciplinerad (två sidor av samma mynt?). "Hur kan du var så duuuuktig och träna så mycket? Jag skulle aaaaldrig orka...". Då brukar jag i mitt stilla sinne tänka "Jag vet faktiskt inte om jag skulle klara av att skita i att träna och istället spendera en kväll i TV-soffan totally relaxed, så som du kan...", men högt säger jag mest "Äsch, det är en vanesak" eller något annat jantigt. Sanningen är, tror jag, att olika personligheter har lätt för olika saker. Jag är och har alltid varit väldigt energisk - att ta mig för olika projekt och genomdriva dem till varje pris är inte svårt för mig. Har jag bestämt att jag ska springa ett grispass i ösregn så gör jag det utan att blinka. Jag behöver inte anstränga mig för att ta mig ut - benen bär sig nästan själva.
Däremot kan jag bli extremt störd och stressad när saker ibland inte blir precis så som jag tänkt mig; när mina cirklar rubbas. Mitt liv rämnar åt sådant som andra tar med en klackspark och tänker "det löser sig". Jag har blivit väldigt mycket bättre på att slappna av och på att improvisera genom att aktivt försöka träna på det, även om jag fortfarande är kass jämfört med "hakuna matata"-personer.
...och nu har jag kanske svävat iväg något från ursprungsfrågan märker jag :), men jag tror att man klyschigt nog måste ha förståelse för att människor är olika på den här punkten. De som uttrycker förakt eller beundran för egenskapen vi kan kalla disciplin eller kontroll har andra förmågor - och de väljer att hantera vad de kanske ser som en brist hos sig själva på olika vis.
Jag är övertygad om att du kommer träffa både kvinnor som beundrar och kvinnor som besitter samma kontroll som du.
//Kristin
Muskelbyggaren
2010-02-07, 01:48
"bara borde kasta mig ut i situationer där jag helt saknar kontroll" (lite paradoxalt då jag kör BJJ/SW).
Just den där meningen är ganska avslöjande. Du verkar ta grejer på allvar och är uppenbarligen en kontrollerad person. Jag gissar att du satsar mer på det du gör än de allra flesta och uppleves som ganska integritetsfull, iom. att du prioriterar dina intressen.
Att komma bakfull till jobbet måhända vara ett löjligt exempel, men vad de försöker säga är kanske att du ibland skulle göra något utan att tänka. Något som är dumt och onödigt, men som bara händer. Men den avgörande frågan är huruvida du trivs med dig själv eller inte, fundera länge och noga.
Du är ung? Du är svartsjuk?
Du blir äldre! Det blir bättre!
Du är tvångsmässig? Det blir värre. Lös det!
dream_theater_
2010-03-14, 01:39
Nu är jag förmodligen lite yngre än du, men jag har själv haft samma problem. Träningen var ett tag det enda som mitt liv cirkulerade kring och att göra spontana ickeoptigrejer... usch. Nu har jag nog börjat leta mig ur det som tur är, och börjat dricka lite öl som folk bör göra då och då. Men släppa kontrollen är jag värdelös på. Det är väl nästa steg förmodar jag. Kompisarna vill att vi ska bli dyngfulla på onsdag, st patricks day, och bara en sådan sak kan jag på något plan bara inte acceptera.. :(
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.