Visa fullständig version : Vad lärde du dig när du var otrogen?
miss_incorrigible
2010-01-25, 22:08
Varför var du otrogen?
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Ångrar du dig?
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
Tung tråd Missy! :)
This is serious!
Bear Grylls
2010-01-25, 22:19
Kan stolt säga att jag aldrig varit otrogen. Har iofs bara haft 1 längre förhållande men det är ju alltid något. Ser ärligt talat inte hur det kan vara svårt att hålla kuken/fittan i styr om man älskar den personen man är med. Det är ju inte precis så att man kan säga att det var ett misstag i efterhand. "oj jag råkade"
Verbatim
2010-01-25, 22:20
Varför var du otrogen?
Möjligheten fanns.
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Berättade det efter ett tag, var nog ett misstag.
Ångrar du dig?
Till en början, ångern försvann kort efteråt.
Förövrigt så undrar jag hur många moralpoliser som kommer husera i denna tråden.
miss_incorrigible
2010-01-25, 22:22
Förövrigt så undrar jag hur många moralpoliser som kommer husera i denna tråden.
Ja kan vi inte alla komma överrens om att låta denna tråden handla primärt om svaren på frågorna jag ställt inledningsvis?
Varför var du otrogen?
För att ligga, och jag gillar att ligga.
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Nej. Varför skulle jag berätta? Sårar ju bara motparten och förstör ett annat kanske utmärkt fungerande förhållande. Känns totalt onödigt. Däremot har jag aldrig ljugit om min otrohet.
Ångrar du dig?
Nej.
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
Har väl inte mycket lärdomar. Får man inget dåligt samvete eller har något emot det så är det väl bara att köra på. Tycker man otrohet är fel ska man givetvis inte hålla på med det. Då får man väl jobba på sin disciplin antar jag.
Kan stolt säga att jag aldrig varit otrogen. Har iofs bara haft 1 längre förhållande men det är ju alltid något. Ser ärligt talat inte hur det kan vara svårt att hålla kuken/fittan i styr om man älskar den personen man är med. Det är ju inte precis så att man kan säga att det var ett misstag i efterhand. "oj jag råkade"Nej verkligen inte, det är ett medvetet val. Stör mig på folk som alltid skyller bort sig, typ "jag var full och visste inte vad jag gjorde" eller min favorit: "nej jag är en sexmissbrukare, så jag måste tyvärr ligga fast jag egentligen avskyr det, alltså jag kan inte jelpa det!!11".
miss_incorrigible
2010-01-25, 22:40
Tung tråd Missy! :)
This is serious!
Ja Kwonny, har du inte några svar? :)
Ja Kwonny, har du inte några svar? :)
Jag var full och visste inte vad jag gjorde. :em:
Jag var full och visste inte vad jag gjorde. :em:Heheh :D
edit: nvm det jag skrev, vet inte om jag anser att det jag gjorde var otrohet.
"Var som du vill att andra ska vara mot dig", den lilla meningen existerar inte i dagens samhälle.
Lärde mig att aldrig göra om det, hoppar hellre.
Novaindex
2010-01-25, 22:50
Kan stolt säga att jag aldrig varit otrogen. Har iofs bara haft 1 längre förhållande men det är ju alltid något. Ser ärligt talat inte hur det kan vara svårt att hålla kuken/fittan i styr om man älskar den personen man är med. Det är ju inte precis så att man kan säga att det var ett misstag i efterhand. "oj jag råkade"
Precis .. Finns inget värre än otrohet o inga ursäkter för det räcker till... Kan man inte hålla sig till en utan man vill ****** runt så kan man jue vara singel ist för att såra någon bara för man inte kan kontrollera sig själv!!
Lelle Pelle
2010-01-25, 23:01
Precis .. Finns inget värre än otrohet o inga ursäkter för det räcker till... Kan man inte hålla sig till en utan man vill ****** runt så kan man jue vara singel ist för att såra någon bara för man inte kan kontrollera sig själv!!
Du kommer verkligen inte på något värre än otrohet?
Verbatim
2010-01-25, 23:04
Madonna, massmord, misshandel, tortyr, våldtäkt, sparka söta hundvalpar, fuska på spel, upp upp ner ner höger vänster höger vänster B A med mera.
Finns mycket jag anser värre än otrohet.
Varit otrogen rätt många gånger och mot flera tjejer. Har väl haft lite dåligt samvete men det går över. Gillar att nypa nytt och det var väl därför...
Kan väl inte påstå att jag gillar otrohet eller hade mått bra av att min partner varit det, tyvärr så är det väl så att man sätter sig själv främst. Har haft ett par chanser att nypa rätt kända b-rudar som jag mest tagit för coolhetens skull. Aldrig berättat om det och utgår från att mina flickvänner heller inte hade sagt något. Kanske handlar om att man inte träffat rätt tjejer helt enkelt.
Novaindex
2010-01-25, 23:54
Du kommer verkligen inte på något värre än otrohet?
Jo nog finns de värre saker än otrohet här i livet allmänt men de är jue förjävla onödigt och visar jue inte direkt någon vidare respekt mot den man är tillsammans med .. men de är jue min syn på de hela, men alla har vi olika sätt att se på livet ;) Jag skulle aldrig vara otrogen mot min kille iaf !!
Jo nog finns de värre saker än otrohet här i livet allmänt men de är jue förjävla onödigt och visar jue inte direkt någon vidare respekt mot den man är tillsammans med .. men de är jue min syn på de hela, men alla har vi olika sätt att se på livet ;) Jag skulle aldrig vara otrogen mot min kille iaf !!
Tror du ja, en negg från min sida och du ligger på rygg resten av kvällen.
Jo nog finns de värre saker än otrohet här i livet allmänt men de är jue förjävla onödigt och visar jue inte direkt någon vidare respekt mot den man är tillsammans med .. men de är jue min syn på de hela, men alla har vi olika sätt att se på livet ;) Jag skulle aldrig vara otrogen mot min kille iaf !!
Tror inte direkt att någon tycker att otrohet är en form av att visa respekt mot sin partner. Men jag kan lova dig att de allra flesta haft en partner som varit otrogen, oavsett vad de tror.
Vart går gränsen för otrohet? en kyss?
Jag lärde mig att inte göra om det iaf.. Vårat förhållande var väldigt konstigt och skyller lite på förvirringen. Vi skulle vara helt hemliga för alla och under en ganska lång tid hade hon varit underlig och avvisande mot mig.. Fick en chans och tog den. Ångrade mig direkt. Berättade det någon dag senare.
Novaindex
2010-01-26, 00:12
Tror du ja, en negg från min sida och du ligger på rygg resten av kvällen.
hehe de va då till att vara självsäker *S* ...
miss_incorrigible
2010-01-26, 00:13
Gränserna är väldigt olika i olika relationer men det känns som att den borde gå vid att inte göra sådant som man inte kan göra inför den som man har ett förhållande med. Eller?
Var tycker du gränsen går?
Har aldrig varit otrogen, men ändå vet jag att jag inte skulle klarar av det. Alternativt må så dåligt av det att jag skulle avbryta akten och typ bryta ihop och gråta. Detta vet jag därför att jag får skuldkänslor/mår dåligt/får ångest av att ha sex flera månader efter att ha avslutet ett förhållande. Hur skulle det då inte kännas om jag hade sex med någon annan mitt I ett förhållande?
Massmord, misshandel, tortyr, våldtäkt, sparka söta hundvalpar, fuska på spel, upp upp ner ner höger vänster höger vänster B A med mera.
Finns mycket jag anser värre än otrohet.
Darin.
Min Mp3-spelare är paj och jag har fått lyssna på det aset 3ggr under mitt pass ikväll. Mitt gym tror på att låta sina kunder att kvittera årskort och sedan audio-tortera bort oss från att slita på vikterna med NRG-radio.
Men jag tänker inte ge mig.
Varför var du otrogen?
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Ångrar du dig?
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
1. för att jag inte var kär i min dåvarande
2. blev aldrig avslöjad, dock misstankar
3. Nja, det var inte rätt mot den dåvarande men i efterhand så är det lite skitsamma
4. Är du kär så don´t gör it, it´s not värt it
Novaindex
2010-01-26, 00:28
Tror inte direkt att någon tycker att otrohet är en form av att visa respekt mot sin partner. Men jag kan lova dig att de allra flesta haft en partner som varit otrogen, oavsett vad de tror.
jo tyvärr är det ju så och du har tyvärr helt rätt om den saken ... men man kan jue heller inte gå å tro de värsta och inte lita på sin partner fören de bevisar sig vara så att fallet är att denne är otrogen för då kommer ett förhållande endå aldrig att funka eftersom man inte litar på varandra ...
Det är jue alltid en chansning me förhållanden men vågar man inte chansa å lita på någon så kommer man aldrig finna den "rätta" heller... O som du sa innan så kommer kanske de beteendet me otroheten av att man inte hittat den "rätta" ännu .. Ingen ursäkt men mönstret kanske ändras den dagen du hittar någon du verkligen bryr dig om för hade de andra betytt tillräckligt mycket så hade det förhoppningsvis aldrig blive nån fråga om otrohet heller..
Vilket som så tycker ja de är en onödig sak att såra andra bara för att få en stunds njutning som man borde kunna få me sin partner ist ..
Novaindex
2010-01-26, 00:34
Gränserna är väldigt olika i olika relationer men det känns som att den borde gå vid att inte göra sådant som man inte kan göra inför den som man har ett förhållande med. Eller?
Var tycker du gränsen går?
Tycker att man måste prata om den saken i förhållandet för många har olika "gränser" och är jue tråkigt om de blir missförstånd bara för att den ena tycker de är ok me mer än den andre gör.. Sen bör man helt enkelt tänka efter vad man sj skulle bli ledsen av om den andre gjorde.... respektera varandra å vårda kärleken.. Lyckliga slut finns de tror ja SKARPT på *cupid*
Vilket som så tycker ja de är en onödig sak att såra andra bara för att få en stunds njutning som man borde kunna få me sin partner ist ..
Fast är ju inte konstigt att man blir sugen på att prova något annat. Precis som att man byter frisör ibland. Man kan ju egentligen bli lika bra klippt av den man alltid gått hos i 10 år och varit helnöjd med, men ändå är det något som lockar.
Novaindex
2010-01-26, 00:51
Fast är ju inte konstigt att man blir sugen på att prova något annat. Precis som att man byter frisör ibland. Man kan ju egentligen bli lika bra klippt av den man alltid gått hos i 10 år och varit helnöjd med, men ändå är det något som lockar.
Jag e som du å skulle inte heller klara av att vara otrogen men de är klart precis som du säger att det är lätt att bli frestad men då får man jue fundera om de verkligen är värt de å vad betyder sin partner för en osv .. Men i de stora hela så klarar man inte att vara trogen så är de bättre att vara singel tills man kanske hittar någon man funkar me så bra att man inte behöver känna viljan att testa på något nytt .. De är inte lätt att hitta den rätte å man springer klart på många minor innan man gör det å de gäller jue både killar å tjejer.. men förr eller senare hittar man förhoppningsvis den man vill leva resten av sitt liv med å kan klara av att ta sig igenom livets svårigheter å frestelser med... ja tror skarpt på att kommunikation i ett förhållande e A & O ... tappar man de tappar man nog tyvärr de mesta av de andra me ..
Varför var du otrogen?
Långt hemifrån, kraftigt berusad och kåt.
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Inget av det.
Ångrar du dig?
Japp och särskilt perioden efteråt.
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
Jag lärde mig att jag skulle omdefiniera vad som är otrohet för att må bättre ;) Förhoppningsvis lärde jag mig också att jag ska fan inte göra något sånt igen!
eternallord
2010-01-26, 01:02
jag hoppas mest att folk som är otrogna åtminstone ser till att skydda sig när dom gör det. Att vara otrogen är illa nog, men om man samtidigt leker med sin partners hälsa, det är verkligen, verkligen ila.
4. Är du kär så don´t gör it, it´s not värt it
Men ens partner kanske är kär i en, och då är det väldigt respektlöst? Jag vet att hade jag varit kär i min partner och hon var otrogen mot mig så hade jag blivit krossad.
Då är det bättre tycker jag att avsluta förhållandet med sin partner innan man börjar ha sex med andra.
Själv har jag aldrig varit otrogen och kommer aldrig vara det heller. Det är jag helt säker på.
Novaindex
2010-01-26, 01:20
Men ens partner kanske är kär i en, och då är det väldigt respektlöst? Jag vet att hade jag varit kär i min partner och hon var otrogen mot mig så hade jag blivit krossad.
Då är det bättre tycker jag att avsluta förhållandet med sin partner innan man börjar ha sex med andra.
Själv har jag aldrig varit otrogen och kommer aldrig vara det heller. Det är jag helt säker på.
kunde inte sagt de bättre sj :cool: har försökt *S* :Virro
1. för att jag inte var kär i min dåvarande
2. blev aldrig avslöjad, dock misstankar
3. Nja, det var inte rätt mot den dåvarande men i efterhand så är det lite skitsamma
4. Är du kär så don´t gör it, it´s not värt itTycker du skrev det rätt bra faktiskt. Framstod som en riktig douchebag i mitt eget inlägg och det var inte meningen.
Degpekka
2010-01-26, 03:31
Ni som varit/är otrogna, hur känner ni om eran partner hade vatt det? är det helt ok eller?
Själv skulle jag inte kunna vara det, det är väldigt långt från hur jag är som person.
Moral polisen här! Nej men har aldrig varit otrogen och kommer aldrig vara. Om mitt förhållande är så pass dåligt att jag vill ligga med andra så kommer jag inte vara i det förhållandet. Lite moral polis varning men jag förstår verkligen inte varför folk är kvar i förhållanden som tydligen inte är bra.
von huff
2010-01-26, 08:26
Ni äro as!
Fearstrike
2010-01-26, 08:43
Edit.
bla bla
Jag skulle också kunna tänka mig ha ett harem men inte när jag har sagt till en person att jag tänker vara trogen och bara vara med henne.
Fearstrike
2010-01-26, 08:50
Insåg att jag troligtvis borde omformulera mig.
1. För att det fanns omständigheter i förhållandet som raderade eventuellt dåligt samvete
2. Berättade det samma dag eller dagen efter
3. Nej det var inte rätt att såra någon jag bryr mig om. Men på något undermedvetet plan så hade diverse mindre förteelser från hennes sida som sårat mig, fått mig att tappa allt samvete i sammanhanget. Det var således varken svårt att fullfölja och det är också svårt att ångra.
4. Vad har jag lärt mig? Ja att man inte skall ge med sig i förhållanden och bli överkörd osv. Hamnar ett förhållande i obalans på grund av att den ene har sårat den andre (behöver inte alls vara genom att vara otrogen, kan vara vad som helst, mycket sårar. I mitt fall var det inte otrohet från tjejens sida men mycket andra, i vissa fall värre saker)
så ska man inte ge sig. Man skall reda ut saker och markera den andres förteelser, går man runt och känner sig illa behandlad så är det nog väldigt lätt att det leder till otrohet förr eller senare. Eller något annat.
Ta tag i förhållanden som e dåliga, eller gör slut så slipper man springa runt och såra varandra!
Wille005
2010-01-26, 09:04
Is it cheating when you put peanutbutter all over your testicles and let your dog lick it off?
Jag e som du å skulle inte heller klara av att vara otrogen men de är klart precis som du säger att det är lätt att bli frestad men då får man jue fundera om de verkligen är värt de å vad betyder sin partner för en osv .. Men i de stora hela så klarar man inte att vara trogen så är de bättre att vara singel tills man kanske hittar någon man funkar me så bra att man inte behöver känna viljan att testa på något nytt .. De är inte lätt att hitta den rätte å man springer klart på många minor innan man gör det å de gäller jue både killar å tjejer.. men förr eller senare hittar man förhoppningsvis den man vill leva resten av sitt liv med å kan klara av att ta sig igenom livets svårigheter å frestelser med... ja tror skarpt på att kommunikation i ett förhållande e A & O ... tappar man de tappar man nog tyvärr de mesta av de andra me ..
OT:
1) Det var ju precis det här tråden inte skulle handla om, det står uttryckligen i fjärde posten i tråden.
2) snälla du, leta reda på följande tangenter på ditt tangentbord: G, D, T så du skriver begripligt; JaG, DeT/DeM/MeD. Ska man använda "ju" hela tiden kan även detta stavas rätt.
OnT: aldrig varit otrogen, jobbar inte så. Har svårt att se att det skulle hända någon gång.
AlmostRipped
2010-01-26, 10:24
Varför var du otrogen?
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Ångrar du dig?
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
Aldrig vart otrogen eller blivit bedragen själv, dock har jag ett par vänner som är otrogna till och från men det är upp till var och en att göra sina egna beslut.
Ser ingen anledning att vara otrogen då jag aldrig skulle vara i ett förhållande som det kunde ske i, älskar att vara singel och om jag skulle hitta någon jag ville ha ett förhållande med skulle det inte vara värt att vara otrogen. Känner att om man ändå ska vara otrogen kan man lika gärna vara singel och inte behöva såra någon i onödan.
Novaindex
2010-01-26, 10:48
OT:
1) Det var ju precis det här tråden inte skulle handla om, det står uttryckligen i fjärde posten i tråden.
2) snälla du, leta reda på följande tangenter på ditt tangentbord: G, D, T så du skriver begripligt; JaG, DeT/DeM/MeD. Ska man använda "ju" hela tiden kan även detta stavas rätt.
OnT: aldrig varit otrogen, jobbar inte så. Har svårt att se att det skulle hända någon gång.
Moget att sitta å klanka på hur man skriver ;p Nog kan jag skriva ordentligt med alla bokstäver men det är just det att jag skriver lätt som jag pratar norrlänning som man är i grund och botten
O-Wao , hon skriver som hon pratar, norrlänning. :)
Det e ok dock, tur att hon inte var en skåning... (hur hade texten sett ut då?) :D
Tror inte direkt att någon tycker att otrohet är en form av att visa respekt mot sin partner. Men jag kan lova dig att de allra flesta haft en partner som varit otrogen, oavsett vad de tror.
+1, jag tror inte på kärleken längre utan kommer nog aldrig att lita på någon tjej, bättre att vara player än att bli playad :)
Novaindex
2010-01-26, 10:59
O-Wao , hon skriver som hon pratar, norrlänning. :)
Det e ok dock, tur att hon inte var en skåning... (hur hade texten sett ut då?) :D
Haha ja det hade nog sett lite värre ut de *skrattar* ..
Varför var du otrogen?
För jag ville ha kakan och äta den med.
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Berättade själv
Ångrar du dig?
Nä, det var en av ungdomens synder som gjorde mig till den kloka menniska jag er idag.
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
1. Otrohet sabbar tilliten och ett förhållande utan tillit är inte värt ett skit.
2. Att vara trogen är hur enkelt som helst; tricket är att inte flirta runt eller närma sig gränserna för vad som är okej/inte okej.
Blomstrande
2010-01-26, 11:13
Jag är så jävla tråkig att jag inte har varit otrogen och inte kommer att vara det heller...
Har haft mina möjligheter, men avstod.
Det är jobbigt om det är som i ett förhållande jag hade där mitt ex hade extremt låg sexdrift. Men det är ingen ursäkt för att vara otrogen ändå. Bättre att göra som jag gjorde då, och avsluta förhållandet och gå vidare. Vem kan leva med att ha sex ett par, tre gånger i kvartalet år ut och år in?
På ett sätt kan jag förstå folk som är otrogna om de inte får "något" hemma. Det är väldigt påfrestande att leva utan kärlek...
Det här är det närmaste otrohet jag kommit men handlar väl om känslan av att vara otrogen och vad man lärde sig antar jag:
Sista året på gymnasiet. Hade varit slut mellan mig och killen (som bodde 25 mil bort) nån månad. Vi pratade i tele, saknade varandra, sa att han skulle komma upp en månad senare och vi skulle se om vi hade något. Det föll sig så att han skulle komma dagen jag tog studenten.
Studentvecka, fester. Alla avgångsklasser på ett uteställe, vi stod på dansgolvet, full, en kille som jag flörtat med innan exet och jag bestämt nytt försök kommer fram och kysser mig. Jag stelnar till, men puttar inte bort el nåt. I typ 10 sek, sen puttar jag bort honom och springer i väg och börjar gråta.. :cryout: Låter larvigt men kändes jättehemskt!
Full och dum som jag är springer jag till närmaste telefonkiosk (jaa, ni hör hur gammal jag är, 13 år sedan.. :D) och snyftande och gråtande kan jag bara få fram hulkande "fö - höö- höö.. låå - hååt...". Exet blir upprört men det är det enda jag kan få fram, sen tar mina kompisar hand om mig och end of kväll.
Dagen efter är han inte så brydd när han väl får höra hur det låg till, utan mer över att jag stressade upp honom så. Själv skäms jag som en hund, något han utnyttjar ibland genom att om jag ska ut el så säga (ja, vi blev alltså ihop sen efter studenten) "ha inte MAXimalt kul bara..;)" (killen jag kysstes med hette Max).
Jag lärde mig att inte bli pinsamt full, att inte ringa full, att jag mådde sämre än exet över det och att det för mig var en jävla moralisk slap in the moralkakeface, idealist som jag var och trodde mig vara bättre än andra dumma fulla brudar.
Edit; Nu när jag läser så hör jag ju hur fnuttigt det låter, men för mig var det iaf big impact och tja, en stor känsla av "onödighet" och poängen är att det är piss känsla att inte kunna se sig själv i ögonen.
Jag är så jävla tråkig att jag inte har varit otrogen och inte kommer att vara det heller...
Har haft mina möjligheter, men avstod.
Det är jobbigt om det är som i ett förhållande jag hade där mitt ex hade extremt låg sexdrift. Men det är ingen ursäkt för att vara otrogen ändå. Bättre att göra som jag gjorde då, och avsluta förhållandet och gå vidare. Vem kan leva med att ha sex ett par, tre gånger i kvartalet år ut och år in?
På ett sätt kan jag förstå folk som är otrogna om de inte får "något" hemma. Det är väldigt påfrestande att leva utan kärlek...
Ett par, tre gånger i kvartalet? En kille? Jag gjorde slut med en tjej förut för att jag inte fick mer än 3-4 gånger i veckan :P
Ah, som en knorr kan jag berätta att sommaren innan hade han visst fyllehånglat på en utlandsresa men jag bara låtsades bry mig, rörde mig inte i ryggen. Weird, men tror mig inte vara sotis. Däremot är jag såld på ärlighet. :thumbup:
Ett par, tre gånger i kvartalet? En kille? Jag gjorde slut med en tjej förut för att jag inte fick mer än 3-4 gånger i veckan :P
Men du är ju kille med, plus att du vaskar allt du ser:D
Nej, jag har aldrig vart otrogen. Bättre att bryta om man är sugen på annan boothay.
Blomstrande
2010-01-26, 11:26
Ett par, tre gånger i kvartalet? En kille? Jag gjorde slut med en tjej förut för att jag inte fick mer än 3-4 gånger i veckan :P
Jag hade varit glad om det var så "sällan" som 3-4 gånger i veckan, för det hade åtminstone varit inom normalspektrat haha!
Ett par, tre gånger i kvartalet? En kille? Jag gjorde slut med en tjej förut för att jag inte fick mer än 3-4 gånger i veckan :P
Han måste haft nån annan vid sidan eller så var han extremt kär i fröken höger.
Ett par, tre gånger i kvartalet? En kille? Jag gjorde slut med en tjej förut för att jag inte fick mer än 3-4 gånger i veckan :P
Hon vaskades fort antar jag.
Vad kan man säga, folk har olika sex-drive. 3ggr / kvartal har jag då aldrig hört talas om tidigare.
Blomstrande
2010-01-26, 11:30
Han måste haft nån annan vid sidan eller så var han extremt kär i fröken höger.
Ja, det ena eller det andra. Eller så var han helt enkelt inte intresserad av tjejer. Men oavsett orsak, så tog det SLUT!! :D
*faller på knä och tackar Gud*
von huff
2010-01-26, 11:30
Fyfan att vara trogen, det är ju en av de värsta sakerna man kan göra mot någon annan.Oavsett i vilken situation ens livssituation med partnern är så är det fel.Även om man inte blir fast så har man endå gjort fel.Om det endast är frågan om ett fylleligg så kan man fundera hur mycket det egentligen är värt.
Jag har själv aldrig varit otrogen, har inte ens haft möjlighet till det.
Fyfan att vara trogen, det är ju en av de värsta sakerna man kan göra mot någon annan.Oavsett i vilken situation ens livssituation med partnern är så är det fel.Även om man inte blir fast så har man endå gjort fel.Om det endast är frågan om ett fylleligg så kan man fundera hur mycket det egentligen är värt.
Jag har själv aldrig varit otrogen, har inte ens haft möjlighet till det.
QFT, som kidsen säger.
Verbatim
2010-01-26, 11:38
+1 på Von Huff, bara idioter är trogna.
Jag e som du å skulle inte heller klara av att vara otrogen men de är klart precis som du säger att det är lätt att bli frestad men då får man jue fundera om de verkligen är värt de å vad betyder sin partner för en osv .. Men i de stora hela så klarar man inte att vara trogen så är de bättre att vara singel tills man kanske hittar någon man funkar me så bra att man inte behöver känna viljan att testa på något nytt .. De är inte lätt att hitta den rätte å man springer klart på många minor innan man gör det å de gäller jue både killar å tjejer.. men förr eller senare hittar man förhoppningsvis den man vill leva resten av sitt liv med å kan klara av att ta sig igenom livets svårigheter å frestelser med... ja tror skarpt på att kommunikation i ett förhållande e A & O ... tappar man de tappar man nog tyvärr de mesta av de andra me ..
Väldigt väldigt sant!
Btw så kan jag berätta att jag blivit bedragen i alla fall.
Sundqvist
2010-01-26, 12:03
jag har aldrig vart otrogen, över 12 år iaf:p och lär inte vara det heller :)
Nitrometan
2010-01-26, 13:54
Fyfan att vara trogen, det är ju en av de värsta sakerna man kan göra mot någon annan.
OK? :confused:
von huff
2010-01-26, 13:56
otrogen!!!!
young_george
2010-01-26, 14:03
Är du otrogen Von Huff?
young_george
2010-01-26, 14:07
Själv har jag aldrig varit otrogen, bara haft sex med folk som varit det.
Det var gött, och jag ångrar det inte en sekund.
von huff
2010-01-26, 14:12
Är du otrogen Von Huff?
Nej jag menade att det skulle stå otrogen i förrförra posten:)
Inte varit otrogen hittills.
Aldrig varit otrogen, då jag anser att man lika gärna kan avsluta pågående innan man hoppar över skaklarna. Det krävs ju inte speciellt mycket av en för att göra just detta.
Ska man gå efter dagens normer när det gäller "kärlek" så kan man ju faktiskt inte vara speciellt intresserad egentligen om man hoppar i säng till höger och vänster. Visst fan kan man vara sugen, men man kan ju kontrollera sig eller som nämnt avsluta vad man nu har.
Vore det omvänt och min eventuelle partner fick för sig att hamna i säng med annan dam, så vore det inga diskussioner utan tack och adjö. Jag skulle inte ens vara intresserad av att lyssna på något om omständigheter, orsaker och vice versa. Den man nu blir tillsammans med ska ju givet välja partnern i första hand gör han/hon inte det så skulle iaf jag tolka det som att jag inte vore intressant nog och gå vidare till någon som tyckte jag var det.
Sen kan man ju ha någon slags överenskommelse och då är det givet en annan femma.
Sen kan man ju ha någon slags överenskommelse och då är det givet en annan femma.Japp, det är ofta det här det hänger på. Även om man inte gjort någon överenskommelse alls eller tydligt sagt vad som är och inte är tillåtet att göra. Då är det inte otrohet IMO.
Har aldrig varit otrogen, jag är inte den typen av människa.
Ignatius72
2010-01-26, 18:04
Begriper mig inte på folk som först är otrogna och sedan berättar om det. Vad är vitsen? Vad vill man ha ut av det? Vad är funktionen?
Begriper mig inte på folk som först är otrogna och sedan berättar om det. Vad är vitsen? Vad vill man ha ut av det? Vad är funktionen?
Lätta på det dåliga samvetet kanske.
Fatalist
2010-01-26, 18:11
Jag blir så glad när jag läser tråden och inser att jag aldrig i hela mitt liv har lidit av något som helst självförtryck (moralisk ångest) till skillnad från en del som skriver att de mått dåligt efter att de varit otrogna. :D
The world still turns...........
Jag blir så glad när jag läser tråden och inser att jag aldrig i hela mitt liv har lidit av något som helst självförtryck (moralisk ångest) till skillnad från en del som skriver att de mått dåligt efter att de varit otrogna. :D
The world still turns...........
Grattis!
Ignatius72
2010-01-26, 19:09
Lätta på det dåliga samvetet kanske.
På vilket sätt blir ens partner gladare av den vetskapen? Mycket märkligt förfarande.
På vilket sätt blir ens partner gladare av den vetskapen? Mycket märkligt förfarande.
Handlar väl inte om o göra partnern gladare, snarare att slippa leva med lögnen. Kanske känns bättre att tala sanning även om det blir ett helvete ett tag.
Annars är jag med dig. Vore smartare att hålla tyst och aldrig göra om 'et istället.
Ignatius72
2010-01-26, 19:24
Handlar väl inte om o göra partnern gladare, snarare att slippa leva med lögnen. Kanske känns bättre att tala sanning även om det blir ett helvete ett tag.
Annars är jag med dig. Vore smartare att hålla tyst och aldrig göra om 'et istället.
Om man får så dåligt samvete kan man ju ana att personen ifråga har en idé om aldrig göra om det samt att man vill behålla sin partner. Man har med andra ord allt att förlora och inget att vinna genom att berätta. Enda anledningen är väl om det finns stora risker att det kommer ut iaf. Fast då har man alltid Magnus Ugglas devis att luta sig mot "om hon så tar dig på bar gärning, neka, den var aldrig inne".
Förstår inte heller syftet med att berätta. Måste vara utvägen för mentalt labila människor. Nu är jag kanske ingen förebild men jag har inga som helst problem med att först nypa en brud sedan komma hem till tjejen och oberört nypa henne med :p
Förstår inte heller syftet med att berätta. Måste vara utvägen för mentalt labila människor. Nu är jag kanske ingen förebild men jag har inga som helst problem med att först nypa en brud sedan komma hem till tjejen och oberört nypa henne med :p
Känns som att du har stor respekt för din tjej isf...
Varit otrogen rätt många gånger och mot flera tjejer
Du vaskar även brudar alltså!
(reserverar mej för ev pucktvå på denna då jag ej läst tråden)
Men du är ju kille med, plus att du vaskar allt du ser:D
Nej, jag har aldrig vart otrogen. Bättre att bryta om man är sugen på annan boothay.
Du vaskar även brudar alltså!
(reserverar mej för ev pucktvå på denna då jag ej läst tråden)
Pjucktvhåa
Pjucktvhåa
Anade det :). Vaskandet har blivit rikskänt..
Herr Heder
2010-01-26, 19:52
Varför var du otrogen?
Jag var kåt?
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Nej. Hade jag riskerat att bli avslöjad hade jag förmodligen aldrig varit otrogen.
Ångrar du dig?
Inte ett skit.
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
Det var skönt med lite omväxling.
(reserverar mej för ev pucktvå på denna då jag ej läst tråden)
Man kan aldrig vara pucktvåa med vask, det är arvet vi har från Vasco, som ju var förste europé att segla till Indien... eh...
På vilket sätt blir ens partner gladare av den vetskapen? Mycket märkligt förfarande.
För mig skulle det handla om att vilja vara ärlig mot min partner, vilket går före det mesta.
Ignatius72
2010-01-26, 20:51
För mig skulle det handla om att vilja vara ärlig mot min partner, vilket går före det mesta.
För vem är den ärligheten viktig? Ställer sig din partner upp och jublar över att du är ärlig iaf, även om du gökat med hennes polare?
Näe, hon jublar när hon får höra att du gökat hennes polare medan hon låg på akuten:thumbup:
Förstår inte heller syftet med att berätta. Måste vara utvägen för mentalt labila människor. Nu är jag kanske ingen förebild men jag har inga som helst problem med att först nypa en brud sedan komma hem till tjejen och oberört nypa henne med :pJa, jag vet inte om jag är en robot utan känslor men jag ser inte varför man någonsin skulle berätta.
"Flödesschema" om jag erkänner min otrohet:
1. Hon blir sårad
2. Jag blir ledsen
3. Hon blir arg
4. Jag blir sårad
5. Hon tappar tilliten till mig
6. Jag tappar tilliten till henne
ev 7. förhållandet tar slut
Om jag inte erkänner min otrohet:
1. Inget händer
2. Förhållandet fortsätter
För mig är det ganska klart vad båda parter tjänar mest på när en otrohet väl har genomförts.
Känns som att du har stor respekt för din tjej isf...Tja, är det så att båda kommit överens om att vara trogna varandra är det ju verkligen respektlöst ja. Men i varierande grad beroende på förhållandet ifråga. Jag menar, jämför ett förhållande där man hållt ihop i 5 år, man köper en bostadsrätt ihop och planerar att skaffa barn. Otrohet här vore förödande för parets framtid och den situation man satt sig i. Säg att du har ett rätt lugnt förhållande med en flickvän du träffar då och då, utan att det är för seriöst, kanske hängt ihop någon månad eller två. Att supa sig full på någon fest ute på vischan och ligga med någon annan då är inte hela världen. Säg vidare att du bara dejtar någon, att då ändå fortsätta träffa något ex eller speciell kompis under tiden bara för sex är ju inte hela världen heller. Känns mer som att man njuter av livet utan att någon direkt tar skada.
Jag berättade för jag bor i en ganska liten stad, det är fan svårt att det inte kommer att komma ut och då berättar jag det hellre själv till henne än att någon random ska berätta. Dessutom ångrade jag mig.
Andy.da.wohoo
2010-01-26, 22:47
Detta med att berätta har väll mer med ärlighet att göra, man vill vara ärlig och ta konsekvenserna för det man gjort.
Har själv aldrig varit otrogen.
Som amatörpsykolog gissar jag att de i tråden med mer liberal syn på otrohet är de som egentligen har absolut värst inställning. Stalkar, kollar e-mail, förbjuder att träffa vänner och går bärsärkagång när någon annan ens tittar på ens partner. Så var det iaf när jag och Stevebc var ihop, men nu har han besöksförbud.
Som amatörpsykolog gissar jag att de i tråden med mer liberal syn på otrohet är de som egentligen har absolut värst inställning. Stalkar, kollar e-mail, förbjuder att träffa vänner och går bärsärkagång när någon annan ens tittar på ens partner. Så var det iaf när jag och Stevebc var ihop, men nu har han besöksförbud.kekeke
Nä men till skillnad från en del kompisar är jag ingen hycklare. Har polare som ligger runt men skulle deras flickvänner/sambos vara otrogna skulle de, ja, bli väldigt arga. Sånt är ju bara drygt hyckleri.
Btw, någon som vet vad den sidan hette där man kunde leta upp telefonnummer, adress osv baserat på IP-nummer?
Detta med att berätta har väll mer med ärlighet att göra, man vill vara ärlig och ta konsekvenserna för det man gjort.Då kan man ju lika gärna berätta i förväg. Att man kommer vara otrogen. Så gör väl partnern slut då istället och slipper bli bedragen. Bättre så. Det är väl det som är standard antar jag till de flesta uppbrott.
Nu var det ju egentligen inte det tråden handlade om, men jag skriver det ändå: Jag har aldrig varit otrogen, kommer aldrig att vara det heller, men jag har blivit bedragen fler gånger än jag kan räkna till. Och det är inte någonting man rycker på axlarna åt, givet att man känner det minsta lilla någonting för den andre. Det är fan det mest förnedrande man kan bli utsatt för och sker det gång på gång så blir det till slut inte mycket kvar av en. Det är ett jävla sätt. Helvete.
Nu var det ju egentligen inte det tråden handlade om, men jag skriver det ändå: Jag har aldrig varit otrogen, kommer aldrig att vara det heller, men jag har blivit bedragen fler gånger än jag kan räkna till. Och det är inte någonting man rycker på axlarna åt, givet att man känner det minsta lilla någonting för den andre. Det är fan det mest förnedrande man kan bli utsatt för och sker det gång på gång så blir det till slut inte mycket kvar av en. Det är ett jävla sätt. Helvete.
No offence, men testa att göra dig själv lite intressant i nästa förhållande. Var inte årets mes, toffla inte och sitt inte hemma för mycket. Framför allt, bli ALDRIG den i förhållandet som är mest kär. Det är en utsatt position.
miss_incorrigible
2010-01-27, 10:22
No offence, men testa att göra dig själv lite intressant i nästa förhållande. Var inte årets mes, toffla inte och sitt inte hemma för mycket. Framför allt, bli ALDRIG den i förhållandet som är mest kär. Det är en utsatt position.
Vad intressant. Hur känner du dig med någon du älskar? Känner du dig älskad?
Ignatius72
2010-01-27, 10:26
Vad intressant. Hur känner du dig med någon du älskar? Känner du dig älskad?
Hultman har grävt ner sig lite för djupt i Liam Norberg träsket.
Men en intressant fråga är om man kan älska någon och samtidigt vara otrogen? Är kärlek och sex samma sak?
shut teh face
2010-01-27, 10:39
Det är helt galet hur hultman skriver och håller på. Det värsta är nog att det fungerar, på vissa tjejer. Kan nästan föreställa mig vilka sorts tjejer det funkar på också.
Det är säkerligen en bra taktik när man är runt tjugo och ska vara attraktiv på marknaden, men i ett seriöst förhållande, äktenskap, barn? Det är helt sjukt alltså, en individ är ju en personlighet, och jag tycker att om man är sig själv från början, så är det denna personlighet som någon blir kär i.
Hultman, upplever du verkligen riktig kärlek? Jag tror du blev alldeles för sårad förut..
miss_incorrigible
2010-01-27, 11:52
Hultman har grävt ner sig lite för djupt i Liam Norberg träsket.
Men en intressant fråga är om man kan älska någon och samtidigt vara otrogen? Är kärlek och sex samma sak?
Kärlek och sex tenderar att bli förenat i en relation. De hänger ihop, båda fungerar och är beroende av varandra. Det är svårt för otrohet medför en del lögner och lögner är ofta sårande, destruktiva och liknande. Lögnerna kommer i varierande grad förstås men de finns där. Kan man älska någon när man ljuger så mycket som det krävs för att vara otrogen?
No offence, men testa att göra dig själv lite intressant i nästa förhållande. Var inte årets mes, toffla inte och sitt inte hemma för mycket. Framför allt, bli ALDRIG den i förhållandet som är mest kär. Det är en utsatt position.
Att skriva "no offence" räcker inte, Hultman. Jag hoppas att du skämtar litet med mig och spelar ball eller någonting, för annars blir det jävligt mycket "offence". Du har ju ingen aning om vad hon höll på med, vem jag är, hur intressant jag är, hur mesig jag är eller hur mitt liv och vårt förhållande var. Alltså kan jag ju inte uppfatta dina tips, som inte var generella utan riktade mot mig, som annat än provocerande.
Jag kan ju naturligtvis egentligen inte avgöra det själv, men jag tror varken att jag är mesig, toffel eller sitter hemma för mycket. Det är ju fan absurt, med tanke på vad jag arbetar med och pluggar om dagarna, hur jag bor, vad jag har för intressen eller vem jag är. Egentligen är jag ett helvetes jävla fynd, men vad fan spelar det för roll, när man umgås med någon som beter sig sjukt? Det går inte att värja sig mot, när man blir manipulerad dag efter dag efter dag. Det enda som till slut gick var att göra slut och byta lås.
Ingenting, precis ingenting går att förstå när man har att göra med någon som inte beter sig rationellt, eller ens riktigt friskt. Då går det liksom inte att förstå, om man inte är utbildad på det.
Ignatius72
2010-01-27, 12:13
Kärlek och sex tenderar att bli förenat i en relation. De hänger ihop, båda fungerar och är beroende av varandra. Det är svårt för otrohet medför en del lögner och lögner är ofta sårande, destruktiva och liknande. Lögnerna kommer i varierande grad förstås men de finns där. Kan man älska någon när man ljuger så mycket som det krävs för att vara otrogen?
Det är klart att om man är konstant otrogen så krävs det en del lögner och det är kanske svårt eller svårare att kombinera med att man faktiskt älskar någon. Men om man är otrogen 5 gånger under en 30 års period. Då behöver man inte ljuga så mycket utan mer låta bli att berätta (lögner är ju dessutom bara sårande om det upptäcks som lögner) Funkar det?
Anton Fräs
2010-01-27, 12:18
Man skall berätta om man varit otrogen även om det orsakar ytterligare skit därför att det är en sådan sak ens partner har rätt att få veta. En sådan sak man ska vara ärlig med därför att trohet i de flesta förhållanden är en av grundpelarna..
Jag har aldrig varit otrogen, lär aldrig vara det heller. Skulle jag vilja gänga någon annan tillräckligt mycket för att göra något åt saken hade jag gjort slut först. Allt annat tyder på kass människosyn, om inte förhållandet/motpartnern har varit fullständigt vedervärdig mot en. Men då borde man fortfarande gjort slut :)
shut teh face
2010-01-27, 12:18
"We were on a BREAK!" -Ross Geller
miss_incorrigible
2010-01-27, 12:32
Det är klart att om man är konstant otrogen så krävs det en del lögner och det är kanske svårt eller svårare att kombinera med att man faktiskt älskar någon. Men om man är otrogen 5 gånger under en 30 års period. Då behöver man inte ljuga så mycket utan mer låta bli att berätta (lögner är ju dessutom bara sårande om det upptäcks som lögner) Funkar det?
Säkerligen, för vissa.
Ignatius72
2010-01-27, 14:24
Man skall berätta om man varit otrogen även om det orsakar ytterligare skit därför att det är en sådan sak ens partner har rätt att få veta. En sådan sak man ska vara ärlig med därför att trohet i de flesta förhållanden är en av grundpelarna..
Om nu trohet är en av grundpelarna så är det väl viktigare att ge fan i att vara otrogen än att tvunget hålla sig till sanningen även om det skadar både förhållandet och partnern?
Om jag inte erkänner min otrohet:
1. Inget händer
2. Förhållandet fortsätter
För mig är det ganska klart vad båda parter tjänar mest på när en otrohet väl har genomförts.Nu förstår jag inte. *screwy*
Är själv sjuuuukt tacksam för att jag fick veta hur mitt ex bedrog mig så att jag kunde avsluta förhållandet.
bli ALDRIG den i förhållandet som är mest kär. Det är en utsatt position.Hehe, det är inte romantiskt att vara ett kontrollfreak. Känner igen mig i det du skrivet, tyvärr.
Nitrometan
2010-01-27, 14:55
Om jag inte erkänner min otrohet:
1. Inget händer
2. Förhållandet fortsätter
För mig är det ganska klart vad båda parter tjänar mest på när en otrohet väl har genomförts.
Förutom då att det kanske tillkommer en punkt 3 - partnern får reda på det av nån annan.
Då får hon dels veta att du har varit otrogen och dels att du har svikit henne genom att ljuga eller inte berätta.
Detta kan undvikas genom att inte vara otrogen.
kekeke
Nä men till skillnad från en del kompisar är jag ingen hycklare. Har polare som ligger runt men skulle deras flickvänner/sambos vara otrogna skulle de, ja, bli väldigt arga. Sånt är ju bara drygt hyckleri.
.
Det där är nog extremt vanligt. Extra "roligt" är när de försvarar sin egen otrohet med fraser som: "Man lever bara en gång" "Jag gillar inte sådana där moraliteter" För att sedan ringa 9 ggr i timman till partnerns jobb så att de alltid har stenkoll på var han/hon är.
Jag vet "någon" som var ihop en gift kvinna (gift med nån annan då givetvis) när han var ung, och denna gifta kvinna var rent sjukligt svartsjuk, och blev helt vansinning så fort killen ifråga ens tittade åt en annan kvinna. Var förmodligen lika svartsjuk när hennes man tittade efter andra med.
Nu förstår jag inte. *screwy*
Är själv sjuuuukt tacksam för att jag fick veta hur mitt ex bedrog mig så att jag kunde avsluta förhållandet.[/COLOR]Jo, jag förstår det. Det jag talar om är en otrohet som inte gör mer skillnad än en ren fantasi i ens huvud. Man får inte dåligt samvete av att fantisera om någon annan (det är ju fullt naturligt), ingen får reda på ens tankar, och ingen tar skada. Det är detta jag menar. Antagligen på gränsen till omöjligt i praktiken dock.
Förutom då att det kanske tillkommer en punkt 3 - partnern får reda på det av nån annan.
Då får hon dels veta att du har varit otrogen och dels att du har svikit henne genom att ljuga eller inte berätta.
Detta kan undvikas genom att inte vara otrogen.Sant. Det är extremt förnedrande också om någon är otrogen mot sin pojk- eller flickvän och denna går runt ovetandes medan omgivningen vet om det. Att sätta någon i den positionen är riktigt obehagligt.
Det är ungefär som jag skrev ovan att gå runt till folk i ens umgängeskrets och säga "ah jag fantiserade om när jag hade sex med min flickväns kompis". Man säger inte sånt, även om det stämmer, och säger man det kan man ge sig fan på att det blir besvär.
Det där är nog extremt vanligt. Extra "roligt" är när de försvarar sin egen otrohet med fraser som: "Man lever bara en gång" "Jag gillar inte sådana där moraliteter" För att sedan ringa 9 ggr i timman till partnerns jobb så att de alltid har stenkoll på var han/hon är.
Jag vet "någon" som var ihop en gift kvinna (gift med nån annan då givetvis) när han var ung, och denna gifta kvinna var rent sjukligt svartsjuk, och blev helt vansinning så fort killen ifråga ens tittade åt en annan kvinna. Var förmodligen lika svartsjuk när hennes man tittade efter andra med.Ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tragikomiskt.
Är kärlek och sex samma sak?Det är väl högst individuellt, men personligen nej. I vissa situationer är det inte större skillnad mellan att fappa till en porrfilm än att ha sex med någon man attraheras av. De är båda likvärdiga i den mån att det handlar om individuell njutning som man inte gör för att vara taskig eller skada någon, utan för att... själv må bra. Även om det självklart är en gradskillnad så, hur många är det som slutar fappa till porrfilm efter de inleder ett förhållande med någon? Vad innebär det att fappa till andra kvinnor, som alla gör? Varför är detta okej? Har ni känslor för de kvinnor ni fappar åt?
Men en intressant fråga är om man kan älska någon och samtidigt vara otrogen? Kan bara tala för mig själv här, men jag har svårt att se mig älska två personer samtidigt. Det går inte. Det finns en person som jag har känslor för i taget, och det är ofta väldigt starka sådana. Så i den aspekten kan jag inte, och kommer jag inte kunna, vara otrogen. Personligen så skulle det såra mig mycket mer än den fysiska otroheten, och som tur är så tror jag inte det har hänt än.
För vem är den ärligheten viktig? Ställer sig din partner upp och jublar över att du är ärlig iaf, även om du gökat med hennes polare?
Är det bättre att bedra ens partner och fortsätta förhållandet som att inget har hänt?
wintersnowdrift
2010-01-27, 22:39
Att skriva "no offence" räcker inte, Hultman. Jag hoppas att du skämtar litet med mig och spelar ball eller någonting, för annars blir det jävligt mycket "offence". Du har ju ingen aning om vad hon höll på med, vem jag är, hur intressant jag är, hur mesig jag är eller hur mitt liv och vårt förhållande var. Alltså kan jag ju inte uppfatta dina tips, som inte var generella utan riktade mot mig, som annat än provocerande.
Jag kan ju naturligtvis egentligen inte avgöra det själv, men jag tror varken att jag är mesig, toffel eller sitter hemma för mycket. Det är ju fan absurt, med tanke på vad jag arbetar med och pluggar om dagarna, hur jag bor, vad jag har för intressen eller vem jag är. Egentligen är jag ett helvetes jävla fynd, men vad fan spelar det för roll, när man umgås med någon som beter sig sjukt? Det går inte att värja sig mot, när man blir manipulerad dag efter dag efter dag. Det enda som till slut gick var att göra slut och byta lås.
Ingenting, precis ingenting går att förstå när man har att göra med någon som inte beter sig rationellt, eller ens riktigt friskt. Då går det liksom inte att förstå, om man inte är utbildad på det.
Känner att jag bara måste få inflika att detta var en bra och välförtjänt avhyvling.
On topic (eller egentligen är det fortfarande off eftersom jag inte svarar på frågorna men...) så har jag aldrig varit "fysiskt" otrogen och kommer nog aldrig kunna vara det. Mådde skit när jag insåg att jag var intresserad/attraherad av någon annan än min pojkvän, och förhållandet tog slut. Men jag har kanske ett onödigt stort samvete.
//Kristin
Jag svarar imorrn, J A L. Orkar inte skriva långt från telefonen.
Lelle Pelle
2010-01-27, 23:08
Det var lite lustigt i mitt förra förhållande. Tjejen var lite av en nymfoman, och jag... ja jag är ju en kille, vilket gjorde att vi sexade med varandra 1-2ggr/dagen. Jag var aldrig otrogen, jag kände inget behov av det då jag fick ligga mer än vad jag egentligen kanske orkade med. Hon var dock otrogen ett par gånger under en 4års period, och det var ju inte det bästa man kunde få höra, men vi fortsatte ändå vara tillsammans tills den dagen hon flyttade utomlands.
Om man är otrogen och har för avsikt att stanna kvar i sitt förhållande ser jag ingen anledning att berätta det för sin partner, det skapar ju bara problem. Hade jag fått bestämma hade jag hellre gått ovetandes, även om det inte är en så stor grej.
Jag svarar imorrn, J A L. Orkar inte skriva långt från telefonen.
Ok...? Det finns inte svar på allt.
Fred, peace, love, krokiga gevärspipor, fridens liljor, negativa venerologtest och allt annat på dig.
Lelle Pelle
2010-01-27, 23:18
Att skriva "no offence" räcker inte, Hultman. Jag hoppas att du skämtar litet med mig och spelar ball eller någonting, för annars blir det jävligt mycket "offence". Du har ju ingen aning om vad hon höll på med, vem jag är, hur intressant jag är, hur mesig jag är eller hur mitt liv och vårt förhållande var. Alltså kan jag ju inte uppfatta dina tips, som inte var generella utan riktade mot mig, som annat än provocerande.
Jag kan ju naturligtvis egentligen inte avgöra det själv, men jag tror varken att jag är mesig, toffel eller sitter hemma för mycket. Det är ju fan absurt, med tanke på vad jag arbetar med och pluggar om dagarna, hur jag bor, vad jag har för intressen eller vem jag är. Egentligen är jag ett helvetes jävla fynd, men vad fan spelar det för roll, när man umgås med någon som beter sig sjukt? Det går inte att värja sig mot, när man blir manipulerad dag efter dag efter dag. Det enda som till slut gick var att göra slut och byta lås.
Ingenting, precis ingenting går att förstå när man har att göra med någon som inte beter sig rationellt, eller ens riktigt friskt. Då går det liksom inte att förstå, om man inte är utbildad på det.
Om du nu blivit bedragen fler gånger än vad du kan räkna till, och du mår så dåligt över det, tror du inte att det är dags för någon typ av förändring? Om det är för att du är en toffel eller helt enkelt bara träffar fel brudar vet jag inte, men något gör du ju galet. Generellt sett skulle jag säga att Hultmans "tips" var bra.
Ok...? Det finns inte svar på allt.
Fred, peace, love, krokiga gevärspipor, fridens liljor, negativa venerologtest och allt annat på dig.
Slappna av. Jag menade förstås inget illa mot dig personligen. Inte för att det på något sätt förändrar att du känner dig påhoppad, men jag har fått väldigt många elaka kommentarer riktade mot mig på det här forumet. Tar man åt sig personligen av _allt_ så får man ett jobbigt liv.
Precis som shut_the_fuck_up är medveten om så fungerar bad boy-attityden väldigt bra i jakten på tjejer och mystik runt ens person. Och det är ofta däri problemen ligger. Jag har många polare vars tjejer varit otrogna mot dom. Gemensamt med dessa snubbar är att de varit "snälla" och ganska tråkiga pojkvänner. Nu känner jag inte dig personligen men jag kan med ganska stor säkerhet dra slutsatsen att du kunnat förebygga din flickväns slyniga beteende, och det vore väl en trevlig kunskap inför nästa förhållande? Jag har som tidigare skrivet själv varit en ouppskattad pojkvän. Det var en upplevelse som höll på att bryta ned både min personlighet och självförtroende. Jag tänker aldrig hamna i en sådan situation igen. Jag lovar dig att du har bollen i dina händer. Förvalta den väl så slipper du bli upprörd när nästa Hultman är "okänslig och elak" över inet :)
Det är helt galet hur hultman skriver och håller på. Det värsta är nog att det fungerar, på vissa tjejer. Kan nästan föreställa mig vilka sorts tjejer det funkar på också.
Oavsett vilket så fungerar det så faan heller på din tjej eller andra vettiga, eller hur? :)
Du hade blivit väldigt förvånad om du sett vilken typ av tjejer som "går på sånt trams".
har jag aldrig varit "fysiskt" otrogen och kommer nog aldrig kunna vara det. Mådde skit när jag insåg att jag var intresserad/attraherad av någon annan än min pojkvän, och förhållandet tog slut. Men jag har kanske ett onödigt stort samvete.
//Kristin
Men det där är något som händer konstant med alla människor. Att man fortfarande kan bli intresserad av, kär i och berörd av en annan människa tar jag som ett tecken på sundhet även när man är i ett förhållande. Om man lyckas döda sin svartsjuka är min erfarenhet att sådant tillför förhållandet något. Inget fysiskt behöver hända för det.
Att se ett förhållande som något hyffsat statiskt utifrån en mall med giftermål och barn som en höjdpunkt, där man sedan lever ihop till man dör kan vara lite farligt och ibland destruktivt för ett förhållande.
Man måste försöka aceptera att livet konstant är under förändring och försöka att få saker att fungera utifrån det.
Inte skulle du ha behövt känna så.
Shakemynuts
2010-01-28, 00:20
Slappna av. Jag menade förstås inget illa mot dig personligen. Inte för att det på något sätt förändrar att du känner dig påhoppad, men jag har fått väldigt många elaka kommentarer riktade mot mig på det här forumet. Tar man åt sig personligen av _allt_ så får man ett jobbigt liv.
Precis som shut_the_fuck_up är medveten om så fungerar bad boy-attityden väldigt bra i jakten på tjejer och mystik runt ens person. Och det är ofta däri problemen ligger. Jag har många polare vars tjejer varit otrogna mot dom. Gemensamt med dessa snubbar är att de varit "snälla" och ganska tråkiga pojkvänner. Nu känner jag inte dig personligen men jag kan med ganska stor säkerhet dra slutsatsen att du kunnat förebygga din flickväns slyniga beteende, och det vore väl en trevlig kunskap inför nästa förhållande? Jag har som tidigare skrivet själv varit en ouppskattad pojkvän. Det var en upplevelse som höll på att bryta ned både min personlighet och självförtroende. Jag tänker aldrig hamna i en sådan situation igen. Jag lovar dig att du har bollen i dina händer. Förvalta den väl så slipper du bli upprörd när nästa Hultman är "okänslig och elak" över inet :)
Jag kan knappt tro det själv, men jag måste backa upp dig på denna. :D
Om du nu blivit bedragen fler gånger än vad du kan räkna till, och du mår så dåligt över det, tror du inte att det är dags för någon typ av förändring? Om det är för att du är en toffel eller helt enkelt bara träffar fel brudar vet jag inte, men något gör du ju galet. Generellt sett skulle jag säga att Hultmans "tips" var bra.
Fantastiskt hur den här tråden kunde komma att handla om mig? :Virro
Nej, jag mår nog inte "så dåligt" över det, för det är nästan känslomässigt som om det inte har hänt. Och jag har inte haft något annat förhållande som ens har varit i närheten. Det har ingen annan som jag känner heller, för det krävs en extraordinär person för att skapa någonting liknande. Det har jag insett. Det började galet och fortsatte på ett galet vis. Att berätta om det eller förklara här finns inte med på kartan, men helt kort så visste jag att hon träffade en annan när vi träffades. Jag blev dock helt upp över öronen dödsförälskad - och hon uppmuntrade mig. Hon sade att hon hade gjort slut och jag brukar lita på människor, så jag trodde på det. Sedan hade hon visst i alla fall inte gjort slut, utan det blev något helt sanslöst dubbelspel som jag inte fattar hur i helvete hon fick ihop. Allt som allt höll skiten, som i och för sig förändrades, på i 1,5 år med helt, helt sinnessjuka turer som ingen ens skulle tro på om jag berättade om. Det var alltså inte så att min före detta flickvän var otrogen med precis alla människor runt om oss. Nu i efterhand tycker jag mest synd om henne, även om jag aldrig kommer att glömma vad hon har gjort och har insett att jag nog har ruskigt svårt att förlåta det. End of story.
Visst hade jag kunnat göra saker annorlunda, jag har alldeles garanterat gjort saker "fel" och om jag inte hade blivit först kär och sedan förälskad så hade ju ingenting hänt över huvud taget, men nu är det så. Punkt. Jag tänker inte förändra mig. Hellre tar jag livet av mig. Därmed inte sagt att jag inte har lärt mig någonting, för efter allt jävla elände har jag fattat att det var henne det var fel på. Att inte bli kär, eller åtminstone så kär, är naturligtvis ett argument som även jag inser finns, men den egenskapen är ju en del av ens personlighet och jag är trots allt övertygad om att det finns människor som kan ta tillvara på det istället för att utnyttja det.
Summa summarum: Jag tänker inte förändra mig, annat än att jag hoppas att någon gång träffa någon som fan är snäll och inte ljuger.
Hultman: Jag tror att jag har rätt bra distans, men det är klart att jag svarar dig när du skriver till mig. Hur som helst. Jag lever ett jävligt mycket mer aktivt liv än de flesta, men det kanske å andra var en bidragande orsak i det här fallet. Jag vet fan inte och jag tänker inte analysera det mer, speciellt inte här, så för min del är just den delen av diskussionen slut, men jag lär lägga mig i annat. :)
Lelle Pelle
2010-01-28, 00:54
text
Ah, nu hänger jag med lite bättre. Jag uppfattade din första post som att du haft flertalet förhållanden där din partner varit otrogen och att du mådde ganska dåligt över det, därav mitt svar. My bad.:)
Tråkigt att du kärade ner dig i fel tjej.
Ah, nu hänger jag med lite bättre. Jag uppfattade din första post som att du haft flertalet förhållanden där din partner varit otrogen och att du mådde ganska dåligt över det, därav mitt svar. My bad.:)
Tråkigt att du kärade ner dig i fel tjej.
Ja. Kände att det kanske behövdes en liten förklaring, även om jag helst inte hade velat lämna den. Om jag hade haft förhållande på förhållande på förhållande där samtliga flickvänner hade varit otrogna så tror jag att till och med jag över tid hade insett att jag nog gjorde nåt fel. ;) Over and out.
Ignatius72
2010-01-28, 06:44
Är det bättre att bedra ens partner och fortsätta förhållandet som att inget har hänt?
Om man vill fortsätta att vara ihop så är det definitivt bättre. Om jag är otrogen (inte Tiger Woods style utan mer på avdelningen firmafest) och jag inte har några idé om att avsluta förhållandet så ser jag inte poängen med att berätta för partnern.
Jo, jag förstår det. Det jag talar om är en otrohet som inte gör mer skillnad än en ren fantasi i ens huvud. Man får inte dåligt samvete av att fantisera om någon annan (det är ju fullt naturligt), ingen får reda på ens tankar, och ingen tar skada. Det är detta jag menar. Antagligen på gränsen till omöjligt i praktiken dock.
:em:
J A L. Jag uppfattade det som att du varit med om flera sådana förhållanden, inte ett visst beteende från en patologisk lögnare. Ditt första inlägg gjorde nämligen sken av det. Nu när du väl förklarat så förstår jag bättre vad dom hänt. Ber om ursäkt för att jag kategoriskt lade dig i den största kategorin.
delta_mats
2010-01-28, 08:46
Oavsett vilket så fungerar det så faan heller på din tjej eller andra vettiga, eller hur? :)
Du hade blivit väldigt förvånad om du sett vilken typ av tjejer som "går på sånt trams".
När du blir lite äldre kommer du märka att saker och ting förändras. Din hårda och tuffa stil kommer te sig ganska fjantig i många tjejers ögon.
shut teh face
2010-01-28, 08:48
Dessutom tror jag att talesättet, att tjejer väljer den snälla killen, när de vill ha ett stadigt förhållande/äktenskap, stämmer. Och möjligtvis är det kanske tvärtom när man är ung, beroende på personlighet hos tjejen.
Jag tycker verkligen inte att man kan dra alla tjejer över en kam hultis!
Blomstrande
2010-01-28, 09:09
när du blir lite äldre kommer du märka att saker och ting förändras. Din hårda och tuffa stil kommer te sig ganska fjantig i många tjejers ögon.
dessutom tror jag att talesättet, att tjejer väljer den snälla killen, när de vill ha ett stadigt förhållande/äktenskap, stämmer. Och möjligtvis är det kanske tvärtom när man är ung, beroende på personlighet hos tjejen.
Jag tycker verkligen inte att man kan dra alla tjejer över en kam hultis!
+1
När du blir lite äldre kommer du märka att saker och ting förändras. Din hårda och tuffa stil kommer te sig ganska fjantig i många tjejers ögon.
Varför skulle man bete sig som någon "stenhård tuffing" i alla sammanhang? Jag står fast vid att majoriteten av kvinnosläktet vill ha en man som åtminstone KAN försvara sig själv och levt lite i gråzonen under perioder i sitt liv. ALLA tjejer jag har träffat fascineras av sånt. Men när man träffar dom så blir man såklart heeelt omvänd till att åtminstone vara skötsam och snäll mot dom :)
Om ingen respekterar dig så kommer inte din flickvän att göra det heller. Och sitter du bara hemma och beter dig som en tönt så kommer du att betraktas som en sådan.
Dessutom tror jag att talesättet, att tjejer väljer den snälla killen, när de vill ha ett stadigt förhållande/äktenskap, stämmer. Och möjligtvis är det kanske tvärtom när man är ung, beroende på personlighet hos tjejen.
Jag tycker verkligen inte att man kan dra alla tjejer över en kam hultis!
Äh, det där är trams, stf. Jag har knappt varit singel en dag sedan jag var fjorton och har flera långa förhållanden i ryggen. Flera av dom har varit brudar som jag tror att du hade varit väldigt avis på. Och precis som du drar alla tjejer över en kam när du säger att det är "en viss typ av tjejer som faller för sånt" så gör jag det och hävdar motsatsen. Och, återigen, msn anpassar sitt beteende efter tjejen. Att vara en alfagorilla är nog ingen höjdare...
Om man vill fortsätta att vara ihop så är det definitivt bättre. Om jag är otrogen (inte Tiger Woods style utan mer på avdelningen firmafest) och jag inte har några idé om att avsluta förhållandet så ser jag inte poängen med att berätta för partnern.
Om du har varit otrogen är det inte upp till dig att besluta huruvida ert förhållande ska fortsätta eller inte. Det är ett oerhört egoistiskt resonemang du för utan tanke på din partner.
Har inte hon/han rätt att veta vilket svin du är?
Vad ljuger du mer om och var drar du gränsen för dina lögner?
Kan man inte vara ärlig så förstår jag inte varför man stannar i ett förhållande annat än att man är lat, bekväm eller bara feg.
Precis som shut_the_fuck_up är medveten om så fungerar bad boy-attityden väldigt bra i jakten på tjejer och mystik runt ens person. Och det är ofta däri problemen ligger. Jag har många polare vars tjejer varit otrogna mot dom. Gemensamt med dessa snubbar är att de varit "snälla" och ganska tråkiga pojkvänner. Nu känner jag inte dig personligen men jag kan med ganska stor säkerhet dra slutsatsen att du kunnat förebygga din flickväns slyniga beteende, och det vore väl en trevlig kunskap inför nästa förhållande?
Jag vet inte riktigt om jag håller med i allt här, har själv haft "första stadiet flickvänner" som jag öppet sagt att jag inte velat binda mig än med o varit otrogen mot, o varit en riktig bad guy o bara nuppat allt i min väg. MEN vad slutade det med? Att jag själv blev bedragen när det väl blev ett seriöst förhållande
shut teh face
2010-01-28, 09:34
Äh, det där är trams, stf. Jag har knappt varit singel en dag sedan jag var fjorton och har flera långa förhållanden i ryggen. Flera av dom har varit brudar som jag tror att du hade varit väldigt avis på. Och precis som du drar alla tjejer över en kam när du säger att det är "en viss typ av tjejer som faller för sånt" så gör jag det och hävdar motsatsen. Och, återigen, msn anpassar sitt beteende efter tjejen. Att vara en alfagorilla är nog ingen höjdare...
Varför skulle jag vara avis på dem, utgår du från utseende nu bara? Jag håller fortfarande inte med dig. Det är precis som sexuell attraktion, kontroll och mind game är det som är basen i vad du definierar som ett "förhållande". Har du tänkt på att attraktion kan komma ifrån kärlek endast? Jag tror du kommer ändra åsikt när du är äldre, och kanske har äktenskap. Eller så kommer du fortsätta vara som du är hela livet, och då kommer du sluta som en patetisk medelåldersman som fortfarande försöker vara en player.
delta_mats
2010-01-28, 09:35
Varför skulle man bete sig som någon "stenhård tuffing" i alla sammanhang? Jag står fast vid att majoriteten av kvinnosläktet vill ha en man som åtminstone KAN försvara sig själv och levt lite i gråzonen under perioder i sitt liv. ALLA tjejer jag har träffat fascineras av sånt. Men när man träffar dom så blir man såklart heeelt omvänd till att åtminstone vara skötsam och snäll mot dom :)
Om ingen respekterar dig så kommer inte din flickvän att göra det heller. Och sitter du bara hemma och beter dig som en tönt så kommer du att betraktas som en sådan.
Även om man är kapabel att försvara sig behöver man inte spela hård. Om jag tar mig som exempel så anser jag mig vara väldigt kapabel att försvara mig fysiskt, av olika anledningar, men utåt sett tror jag de flesta ser mig som en rätt lugn och harmonisk person. Jag har inget behov av att visa vad jag är kapabel till, det räcker att jag vet om det. Varför skulle människor visa mindre respekt för någon som inte är hård och tuff? Jag tror snarare folk respekterar såna personer mindre, fast kanske i tysthet.
Varför skulle man bete sig som någon "stenhård tuffing" i alla sammanhang? Jag står fast vid att majoriteten av kvinnosläktet vill ha en man som åtminstone KAN försvara sig själv och levt lite i gråzonen under perioder i sitt liv. ALLA tjejer jag har träffat fascineras av sånt. Men när man träffar dom så blir man såklart heeelt omvänd till att åtminstone vara skötsam och snäll mot dom :)
Om ingen respekterar dig så kommer inte din flickvän att göra det heller. Och sitter du bara hemma och beter dig som en tönt så kommer du att betraktas som en sådan.
Äh, det där är trams, stf. Jag har knappt varit singel en dag sedan jag var fjorton och har flera långa förhållanden i ryggen. Flera av dom har varit brudar som jag tror att du hade varit väldigt avis på. Och precis som du drar alla tjejer över en kam när du säger att det är "en viss typ av tjejer som faller för sånt" så gör jag det och hävdar motsatsen. Och, återigen, msn anpassar sitt beteende efter tjejen. Att vara en alfagorilla är nog ingen höjdare...
Spontant får man intrycket att ngn läst för många av förförelseböckerna som publicerats dom senaste åren.
Andra intrycket är att du tycker att du är rätt häftig som får ligga med snygga tjejer och att vi borde se upp till dig
"Anpassar sitt beteende efter tjejen"? Varför inte vara dig själv och se om någon nappar istället för att utge dig för att vara ngn annan bara för att komma innanför trosorna?
Lasse Kongo
2010-01-28, 09:39
Tyvärr, är oskuld.
Önskar bara jag fick ligga öht
Jag vet inte hur jag kan ha missat legenden hultman, först blir han dissad i vaska-tråden, sedan i denna. Alla tycks veta allt om hans liv, hur? Jag vet bara att han har bra klädstil. Kanske finns nån stor tråd om hultman - länk?
Nitrometan
2010-01-28, 09:56
Du får helt enkelt söka upp hans legendariska inlägg. Han har varit med ett tag och spridit sin legendariska visdom och attityd. :thumbup:
Du får helt enkelt söka upp hans legendariska inlägg. Han har varit med ett tag och spridit sin legendariska visdom och attityd. :thumbup:
Får nog göra så!
http://www.iwatchstuff.com/2007/04/10/hanks-angels-demons.jpg
J A L. Jag uppfattade det som att du varit med om flera sådana förhållanden, inte ett visst beteende från en patologisk lögnare. Ditt första inlägg gjorde nämligen sken av det. Nu när du väl förklarat så förstår jag bättre vad dom hänt. Ber om ursäkt för att jag kategoriskt lade dig i den största kategorin.
Lugnt, lugnt, det framgick nog inte heller helt klart av mitt första inlägg.
miss_incorrigible
2010-01-28, 10:33
Även om man är kapabel att försvara sig behöver man inte spela hård. Om jag tar mig som exempel så anser jag mig vara väldigt kapabel att försvara mig fysiskt, av olika anledningar, men utåt sett tror jag de flesta ser mig som en rätt lugn och harmonisk person. Jag har inget behov av att visa vad jag är kapabel till, det räcker att jag vet om det. Varför skulle människor visa mindre respekt för någon som inte är hård och tuff? Jag tror snarare folk respekterar såna personer mindre, fast kanske i tysthet.
Jag vet inte hur jag kan ha missat legenden hultman, först blir han dissad i vaska-tråden, sedan i denna. Alla tycks veta allt om hans liv, hur? Jag vet bara att han har bra klädstil. Kanske finns nån stor tråd om hultman - länk?
Hultmans resonemang, kanske man kan kalla det, har att göra med att han verkar leva och leva ut i ett väldigt speciellt sammanhang. Det är väldigt enkelt att tycka till om, människor verkar veta mycket/allt och ha föraningar om hur hans liv ter sig för honom och hur det kommer att sluta.
Varför skulle jag vara avis på dem, utgår du från utseende nu bara? Jag håller fortfarande inte med dig. Det är precis som sexuell attraktion, kontroll och mind game är det som är basen i vad du definierar som ett "förhållande". Har du tänkt på att attraktion kan komma ifrån kärlek endast? Jag tror du kommer ändra åsikt när du är äldre, och kanske har äktenskap. Eller så kommer du fortsätta vara som du är hela livet, och då kommer du sluta som en patetisk medelåldersman som fortfarande försöker vara en player.
Det stämmer inte, att attraktion kan komma från kärlek endast. Isåfall skulle man ju kunna ligga med en del polare av samma kön. Kärlek kan möjligtvis förstärka attraktionen till någon, men attraktion i sig handlar om maskulin och feminin polaritet(iaf i heterosexuella förhållanden).
Framför allt, bli ALDRIG den i förhållandet som är mest kär. Det är en utsatt position.
Hur styr man hur kär man är?
Nitrometan
2010-01-28, 11:09
Det stämmer inte, att attraktion kan komma från kärlek endast. Isåfall skulle man ju kunna ligga med en del polare av samma kön. Kärlek kan möjligtvis förstärka attraktionen till någon, men attraktion i sig handlar om maskulin och feminin polaritet(iaf i heterosexuella förhållanden).
Säger du att du är kär i dina polare? Att du känner kärlek till dina vänner?
Varför var du otrogen?
Hm, nytt ligg, ny övervinning, bekräftelse och allt såntdär som när ens ego. Inget sexuellt eller som har med njutning att göra utan bara psykologiska motiv, har jag kommit fram till. Grejen är att när jag väl vandrade ut i det ytliga liggandets fördärv så kom jag att inse att det är oerhört beroendeframkallande, och på den vägen har jag alltsedan vandrat. Sex kan man ha med vem som helst och det är en manlig instinkt som jag åtminstone har svårt att kväva. Älskar gör jag med någon jag delar känslor med. Helt olika innebörder mao.
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Nope, skulle aldrig få för mig att avslöja en sån sak, då skulle jag förmodligen inte göra det initialt. Det kan ju skada ens förhållande om det kommer ut, varför skulle man tala om det då?
Ångrar du dig?
Nope, min ångest omfattar inte det området, således kunde jag och kommer att kunna vara otrogen.
Nu är jag väldigt utlämnande och hoppar inte in i tråden rätt sent. Men jag tycker ämnet är intressant således är jag ärlig.
Ta mig hårt nu =D
Säger du att du är kär i dina polare? Att du känner kärlek till dina vänner?
Klart man känner en vänskaplig kärlek till sina vänner, mina vänner är en förlängning av min familj. Jag skulle inte hoppa i säng med dem, men nog värmer det i hjärtat när jag ser dem. Varför ska man vara vän med någon man inte gillar? :confused:
EDIT: denna mörka sida är inget jag är stolt över och är medveten om att det medför till minussidan av min person. Men än så länge har jag inte kunnat mogna bort från det.
Säger du att du är kär i dina polare? Att du känner kärlek till dina vänner?
Kärlek ja, men inte i någon romantisk bemärkelse(om det varit så hade jag ju velat ligga med dom, vilket jag inte vill). Ett par av dom är helt enkelt så för jäkla bra människor, och vänner, att jag beundrar dom och känner nån slags kärlek till dem.
Antar att det låter konstigt om man tänker på kärlek i någon slags romantisk bemärkelse, men den sortens kärlek kan ju bara komma när det finns attraktion med i bilden.
Varför var du otrogen?
Hm, nytt ligg, ny övervinning, bekräftelse och allt såntdär som när ens ego. Inget sexuellt eller som har med njutning att göra utan bara psykologiska motiv, har jag kommit fram till. Grejen är att när jag väl vandrade ut i det ytliga liggandets fördärv så kom jag att inse att det är oerhört beroendeframkallande, och på den vägen har jag alltsedan vandrat. Sex kan man ha med vem som helst och det är en manlig instinkt som jag åtminstone har svårt att kväva. Älskar gör jag med någon jag delar känslor med. Helt olika innebörder mao.
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Nope, skulle aldrig få för mig att avslöja en sån sak, då skulle jag förmodligen inte göra det initialt. Det kan ju skada ens förhållande om det kommer ut, varför skulle man tala om det då?
Ångrar du dig?
Nope, min ångest omfattar inte det området, således kunde jag och kommer att kunna vara otrogen.
Nu är jag väldigt utlämnande och hoppar inte in i tråden rätt sent. Men jag tycker ämnet är intressant således är jag ärlig.
Ta mig hårt nu =D
Nejnejnejnejnejnejnejnej, vad gör du egentligen mot din flickvän?! Jag blir så ledsen när jag läser det där. På riktigt, alltså. Du vet ju vad du gör och du måste ju kunna sluta med det, men främst av allt göra slut och låta henne slippa dig. Hur kan du ens se henne i ögonen?
Madonna, massmord, misshandel, tortyr, våldtäkt, sparka söta hundvalpar, fuska på spel, upp upp ner ner höger vänster höger vänster B A med mera.
Finns mycket jag anser värre än otrohet.
Haha! kominationen till 50 extraliv till det där nintendospelet... vafn... heter de nu då... ååååå....öööö.... Fak, man är robotar som röjer iaf :D
Jag har varit otrogen ja, i olika förhållanden, alla långa, och samtidigt varit fantastiskt kär i flickvännen. Men varje gång jag har gjort det har det varit som någon form av tyst hämnd mot någonting hon har orsakat i förhållandet som fått mig att må dåligt.
När jag hamnat i det stadiet har jag bestämt mig för att inte känna någonting och blockerar bort tankar på att jag gör något fel eftersom "hon var svin först, och hon ska fan lära sig att hon inte kommer hitta någon bättre och lära sig att respektera mig". Fruktansvärt primala tankar jag vet. Alkohol drar definitivt fram det här ännu starkare i mig.
Ännu värre blockering sker efteråt när jag i princip "glömmer" bort vad jag har gjort och helt enkelt inte tänker på det alls. Ser det inte som något dumt jag gjort mot min tjej och varje gång jag hör/läser någonting om otrohet hör jag mina egna tankar i huvudet som säger "Fyfan för att vara otrogen det skulle jag aldrig kunna vara, är inte en sådan person".
Har dock aldrig varit otrogen utan att jag haft en liten splittra av en anledning så jag kan rättfärdiga det i mina tankar.
Har heller aldrig erkännt, det går i princip att blåneka allt till döds och vid ett tillfälle när det kommit fram med vittnen och otrohetstjejen berättat det för min tjej så har jag ändå lyckats komma undan och skylla på att dom/den ljuger av diverse anledningar.
En annan sak jag har märkt är att man kommer in i nån form av bekräftelse spiral, och ju längre sedan det var man var otrogen ju lättare är det att hålla sig.
shut teh face
2010-01-28, 12:18
Det stämmer inte, att attraktion kan komma från kärlek endast. Isåfall skulle man ju kunna ligga med en del polare av samma kön. Kärlek kan möjligtvis förstärka attraktionen till någon, men attraktion i sig handlar om maskulin och feminin polaritet(iaf i heterosexuella förhållanden).
Nej helt sjukt resonemang.. jag kan älska mina vänner. Men jag kan inte kolla på dem och känna den här känslan av kärlek, som jag gör med min partner. När hon gör något, när hon säger något. Det är absolut inte en sexuell känsla, det är bara kärlek och den känner jag inte till vänner eller familj.
Nejnejnejnejnejnejnejnej, vad gör du egentligen mot din flickvän?! Jag blir så ledsen när jag läser det där. På riktigt, alltså. Du vet ju vad du gör och du måste ju kunna sluta med det, men främst av allt göra slut och låta henne slippa dig. Hur kan du ens se henne i ögonen?
Egentligen ingenting då hon inte har känt till att jag varit det. Otrogen är man ju egentligen inte förrän det uppdagas för alla båda parterna. Vidare har jag inga problem med att se henne i ögonen, min moral är godtycklig i detta fall gör att jag tycker det är ok, därav inga inre kval. I know im a Svin :smash:
wintersnowdrift
2010-01-28, 12:53
Men det där är något som händer konstant med alla människor. Att man fortfarande kan bli intresserad av, kär i och berörd av en annan människa tar jag som ett tecken på sundhet även när man är i ett förhållande. Om man lyckas döda sin svartsjuka är min erfarenhet att sådant tillför förhållandet något. Inget fysiskt behöver hända för det.
Att se ett förhållande som något hyffsat statiskt utifrån en mall med giftermål och barn som en höjdpunkt, där man sedan lever ihop till man dör kan vara lite farligt och ibland destruktivt för ett förhållande.
Man måste försöka aceptera att livet konstant är under förändring och försöka att få saker att fungera utifrån det.
Inte skulle du ha behövt känna så.
Bra input.
Jag tror absolut inte att förhållanden ska vara statiska och att man inte kan känna ett intresse för andra när man är tillsammans med någon. Samtidigt vill jag, om jag ska ha en seriös relation med någon, kunna fråga mig själv: "Är min pojkvän den jag helst av alla vill vara med?" (det finns en sorts skala inbyggd i frågeställningen) och känna att "ja, så är det". Om svaret istället skulle vara nej, antingen för att det är någon annan som hjärtat slår hårdare för eller för att jag helt enkelt är relativt likgiltig och lika gärna hade kunnat vara ensam, så mår jag dåligt. Jag känner mig oärlig, både mot mig själv och min partner. Kanske är jag trots allt lite naivt idealistisk, för jag vill inte vara tillsammans med någon jag bara känner "halvadant" inför (edit: missförstå mig rätt. Man kan tycka om någon som f-n, men jag går bara in i ett förhållande om det finns potential till att älska. Annars kan det stanna vid ett vänskapsförhållande eller en flirt beroende på känslornas art). Jag är ingen tvåsamhetsmänniska på det sättet utan trivs nästan osunt bra i mitt eget sällskap.
//Kristin
EDIT: denna mörka sida är inget jag är stolt över och är medveten om att det medför till minussidan av min person. Men än så länge har jag inte kunnat mogna bort från det.
hur gammal är du?
Nej helt sjukt resonemang.. jag kan älska mina vänner. Men jag kan inte kolla på dem och känna den här känslan av kärlek, som jag gör med min partner. När hon gör något, när hon säger något. Det är absolut inte en sexuell känsla, det är bara kärlek och den känner jag inte till vänner eller familj.
Det här bekräftar bara mitt resonemang.
Säg att du träffar någon, det "klickar" och ni kommer bra överens och har kul ihop. Personen besitter en massa egenskaper du tycker är bra och ni delar en liknande syn på livet.
Skulle du känna likadant om det var en man eller kvinna? Antagligen inte, eller hur? Vore det en kvinna skulle du attraheras av hennes kvinnlighet.
Kärlek till personen kan förstärka attraktionen, och attraktion kan förstärka kärleken, men det ena leder inte till det andra. Det är därför du inte kan känna samma sak för en annan man, finns liksom ingen attraktion där.
Nitrometan
2010-01-28, 13:15
Kärlek ja, men inte i någon romantisk bemärkelse(om det varit så hade jag ju velat ligga med dom, vilket jag inte vill). Ett par av dom är helt enkelt så för jäkla bra människor, och vänner, att jag beundrar dom och känner nån slags kärlek till dem.
Antar att det låter konstigt om man tänker på kärlek i någon slags romantisk bemärkelse, men den sortens kärlek kan ju bara komma när det finns attraktion med i bilden.
Nyss sa du att attraktion inte hörde ihop med kärlek. Antar att jag har svårt att tänka mig nåt annat än romantisk kärlek.
Eller platonisk kärlek, men den är väl också romantisk på nåt sätt?
Djup vänskap kallar jag det du pratar om. jag skulle inte kalla det kärlek till mina vänner, men det betyder ju inte att det inte finns.
Nyss sa du att attraktion inte hörde ihop med kärlek. Antar att jag har svårt att tänka mig nåt annat än romantisk kärlek.
Eller platonisk kärlek, men den är väl också romantisk på nåt sätt?
Djup vänskap kallar jag det du pratar om. jag skulle inte kalla det kärlek till mina vänner, men det betyder ju inte att det inte finns.
Det jag menar är att det ena inte leder till det andra. Finns båda delarna blir det såklart annorlunda än om bara ena delen finns.
Djup vänskap kallar jag för en form av kärlek.
Nitrometan
2010-01-28, 13:28
Det jag menar är att det ena inte leder till det andra. Finns båda delarna blir det såklart annorlunda än om bara ena delen finns.
Djup vänskap kallar jag för en form av kärlek.
Jag kan hålla med dig om likheten mellan vänskap och kärlek.
Du har en poäng i det du säger. Även om jag inte håller med till 100%.
shut teh face
2010-01-28, 13:35
Det här bekräftar bara mitt resonemang.
Säg att du träffar någon, det "klickar" och ni kommer bra överens och har kul ihop. Personen besitter en massa egenskaper du tycker är bra och ni delar en liknande syn på livet.
Skulle du känna likadant om det var en man eller kvinna? Antagligen inte, eller hur? Vore det en kvinna skulle du attraheras av hennes kvinnlighet.
Kärlek till personen kan förstärka attraktionen, och attraktion kan förstärka kärleken, men det ena leder inte till det andra. Det är därför du inte kan känna samma sak för en annan man, finns liksom ingen attraktion där.
Men jag skulle aldrig kunna känna så för mina kvinnliga vänner... det är inte alls samma sak enligt mig.
Bullshido
2010-01-28, 14:19
Jag lärde mig att flickvännens syster var bra mycket bättre i sängen.
gnagaren
2010-01-28, 14:21
Jag lärde mig att flickvännens syster var bra mycket bättre i sängen.
http://newboards.tusclan.com/images/smilies/badum.jpg
Varför var du otrogen?
Blev du avslöjad eller berättade du själv?
Ångrar du dig?
Dela med dig någon/några av lärdomarna.
1. För att hämnas på otrogen gosse...:devil:
2. Varken eller.
3. Yup. Mår illa bara jag tänker på det...*spy*
1. För att hämnas på otrogen gosse...:devil:
2. Varken eller.
3. Yup. Mår illa bara jag tänker på det...*spy*
Jag gillar dig Mimmi, men det där lät bara onödigt.. :(
Jag lärde mig att flickvännens syster var bra mycket bättre i sängen.Hoppas du trollar. Det är såna där grejer som får mig att vilja spionera på min partner bara för att vara säker på att jag inte gjort ett fett jävla misstag. +att jag aldrig hade snackat med min syrra igen.
Om man vill fortsätta att vara ihop så är det definitivt bättre. Om jag är otrogen (inte Tiger Woods style utan mer på avdelningen firmafest) och jag inte har några idé om att avsluta förhållandet så ser jag inte poängen med att berätta för partnern.
Det handlar inte om att ha en idé att avsluta förhållandet, utan att ärligheten till partnern går i första hand varesig det medför lidadande eller ej.
Jag förstår inte ens hur man kan argumentera för att hålla tillbaks sådant, och förhoppningsvis blir jag aldrig tillsammans med någon med en sådan hemsk inställning.
Vart finns tilliten?
Bullshido
2010-01-28, 20:11
Hoppas du trollar. Det är såna där grejer som får mig att vilja spionera på min partner bara för att vara säker på att jag inte gjort ett fett jävla misstag. +att jag aldrig hade snackat med min syrra igen.
Här trollas inte. Ja, jag är en bastard.
-Bullshido
Hoppas du trollar. Det är såna där grejer som får mig att vilja spionera på min partner bara för att vara säker på att jag inte gjort ett fett jävla misstag. +att jag aldrig hade snackat med min syrra igen.
Sharing is caring.
Det handlar inte om att ha en idé att avsluta förhållandet, utan att ärligheten till partnern går i första hand varesig det medför lidadande eller ej.
Jag förstår inte ens hur man kan argumentera för att hålla tillbaks sådant, och förhoppningsvis blir jag aldrig tillsammans med någon med en sådan hemsk inställning.
Vart finns tilliten?
Jag har sagt till mina pojkvänner att jag inte vill veta om det händer om det inte är av sådan art att det kan påverka min hälsa eller vår relation. Om vi nu snackar firmafestknull. Jag litar på att min partner vet var gränsen går, och jag har vägrat och kommer att fortsätta vägra vara den som ger honom mindre dåligt samvete eller tröstar. Han får lösa det på egen hand.
Ristretto
2010-01-28, 20:23
Vidare har jag inga problem med att se henne i ögonen, min moral är godtycklig i detta fall gör att jag tycker det är ok, därav inga inre kval. I know im a Svin :smash:
*spy*
Nätchu Wåwå
2010-01-28, 20:25
Haha! kominationen till 50 extraliv till det där nintendospelet... vafn... heter de nu då... ååååå....öööö.... Fak, man är robotar som röjer iaf :D
Probotector.
Viktig info.
Ignatius72
2010-01-28, 20:38
jag har sagt till mina pojkvänner att jag inte vill veta om det händer om det inte är av sådan art att det kan påverka min hälsa eller vår relation. Om vi nu snackar firmafestknull. Jag litar på att min partner vet var gränsen går, och jag har vägrat och kommer att fortsätta vägra vara den som ger honom mindre dåligt samvete eller tröstar. Han får lösa det på egen hand.
+1
Jag har sagt till mina pojkvänner att jag inte vill veta om det händer om det inte är av sådan art att det kan påverka min hälsa eller vår relation. Om vi nu snackar firmafestknull. Jag litar på att min partner vet var gränsen går, och jag har vägrat och kommer att fortsätta vägra vara den som ger honom mindre dåligt samvete eller tröstar. Han får lösa det på egen hand.
Imponerande men lite knepig inställning. Det känns som att det både legitimerar och uppmanar sådant beteende. Jag hade heller inte velat veta om jag blivit bedragen på det sättet, men skulle aldrig kunna säga en sån sak. Hade blivit mycket ledsen och känt mig usel om jag råkat ut för det.
Imponerande men lite knepig inställning. Det känns som att det både legitimerar och uppmanar sådant beteende.
Inte alls. Självklart är trohet att önska, och ingen av mina relationer hittills har varit på något annat vis vad jag vet.
Ignatius72
2010-01-28, 21:17
Inte alls. Självklart är trohet att önska, och ingen av mina relationer hittills har varit på något annat vis vad jag vet.
Jag har aldrig krävt att flickvänner ska vara trogna. Men om de skulle göra något snesteg så har jag likt mini sagt att de får hålla det för sig själva och sköta det snyggt. Pratar vi otrohetsaffärer (vilket implicerar flera gånger) så förutsätter jag att de dumpar mig. Hittar de något bättre så är det väl bara att gratulera :cool:
Andy.da.wohoo
2010-01-28, 21:26
Jag har aldrig krävt att flickvänner ska vara trogna. Men om de skulle göra något snesteg så har jag likt mini sagt att de får hålla det för sig själva och sköta det snyggt. Pratar vi otrohetsaffärer (vilket implicerar flera gånger) så förutsätter jag att de dumpar mig. Hittar de något bättre så är det väl bara att gratulera :cool:
Fascinerande syn på det hela. Det är väll egentligen en sund syn för bådas parter egentligen, men fy vilken jobbig inställning.
Men vid närmare eftertanke så.. Om min partner hittar en annan människa som hon känner starkare för så vill jag ju att hon avslutar relationen vi har, på ett förhoppningsvis moget och vuxet sätt.
Man vill ju ändå på något plan att ens partner ska vara lycklig, vare sig det är med mig eller någon annan.
Jag har sagt till mina pojkvänner att jag inte vill veta om det händer om det inte är av sådan art att det kan påverka min hälsa eller vår relation. Om vi nu snackar firmafestknull. Jag litar på att min partner vet var gränsen går, och jag har vägrat och kommer att fortsätta vägra vara den som ger honom mindre dåligt samvete eller tröstar. Han får lösa det på egen hand.
Menar du alltså att det är ok för dig om han fumlar runt, så länge det inte påverkar er relation?
Jag litar på att min partner vet var gränsen går, att denna helt enkelt inte är otrogen. Kan jag inte lita på min partner så är jag inte särskilt intresserad av att fortsätta relationen (inte uteslutet att det faktiskt finns tillfällen då man kan förlåta)
Jag har sagt till mina pojkvänner att jag inte vill veta om det händer om det inte är av sådan art att det kan påverka min hälsa eller vår relation. Om vi nu snackar firmafestknull. Jag litar på att min partner vet var gränsen går, och jag har vägrat och kommer att fortsätta vägra vara den som ger honom mindre dåligt samvete eller tröstar. Han får lösa det på egen hand.
Jag har aldrig krävt att flickvänner ska vara trogna. Men om de skulle göra något snesteg så har jag likt mini sagt att de får hålla det för sig själva och sköta det snyggt. Pratar vi otrohetsaffärer (vilket implicerar flera gånger) så förutsätter jag att de dumpar mig. Hittar de något bättre så är det väl bara att gratulera :cool:
Antingen har ni psyke av bästa järnvägsrälsstål, eller så har ni, med allt vad det innebär, gett upp från början. Vad ni säger implicerar ju att det är okej att vara otrogen; att ni accepterar det, bara ni inte får reda på det. Med andra ord måste ni alltså gå omkring med en ständig tanke om att er partner kan ha varit otrogen. Jag kan bara inte tolka på det något annat sätt. Jag är inte kurator, psykolog, psykoterapeut eller ens någonting åt det hållet och jag vill egentligen inte säga det, då det inte låter som någonting annat än en klyscha, men ni, som människor, vilka som helst, förtjänar bättre än så.
Jag menar inte att ni kanske förtjänar en annan partner, för det har jag, lika lite som någon annan, inte med att göra, utan att ni förtjänar att känna någonting annat. Om det har med er partner att göra eller med er själva vet inte jag. Men snälla, ta er i kragen och ruska till. Helvete.
Det här var en av de mest omskakande trådar som jag har läst på det här forumet. Vad håller folk på med, egentligen? Visst, jag har själv varit utsatt för det, men inte trodde jag att folk helt iskallt sket i allt som har med förtroende att göra. Tar folk verkligen otrohet med en jävla klackspark? Varför har ni då flick- eller pojkvänner? Det begriper jag inte. Att ha jävligt mycket sex är nice, skit samma om det är med samma eller med en massa olika människor, men inte, inte, inte, inte, inte om man har ett förhållande med någon! Vad är grejen med det? Är det så jävla skönt att få sina skjortor strukna, eller vad är liksom grejen med att ha ett förhållande då? Jag fattar det bara inte.
Menar du alltså att det är ok för dig om han fumlar runt, så länge det inte påverkar er relation?
Jag litar på att min partner vet var gränsen går, att denna helt enkelt inte är otrogen. Kan jag inte lita på min partner så är jag inte särskilt intresserad av att fortsätta relationen (inte uteslutet att det faktiskt finns tillfällen då man kan förlåta)
Det är inte optimalt, men om det händer så händer det. Ungefär som att du inte utesluter att det finns tillfällen du kan förlåta. Det är samma sak, med skillnaden att jag inte vill ha problemet på mina axlar och må dåligt av det utan min partner får sköta det själv.
von huff
2010-01-28, 21:59
Det skall inte hända, att man sen skyller på att man var full osv gör det bara mera löjligt.Jag skulle inte ****** nån annan, även om min flickvän skulle ha den inställningen att "behåll det för dig själv".Jag kan föreställa mig hur jag skulle känna mig om jag blev bedragen...
Det finns ju t.o.m relationer som räddats pga av att ena partnern kaffat sig en älskare(inna) men jag tycker endå att det är fel
Antingen har ni psyke av bästa järnvägsrälsstål, eller så har ni, med allt vad det innebär, gett upp från början. Vad ni säger implicerar ju att det är okej att vara otrogen; att ni accepterar det, bara ni inte får reda på det. Med andra ord måste ni alltså gå omkring med en ständig tanke om att er partner kan ha varit otrogen. Jag kan bara inte tolka på det något annat sätt.
Nej, det har jag aldrig gjort. Precis som jag inte går omkring och tänker på att min partner har legat med både snyggare och bättre tjejer än jag, eller vad som helst han gör utan mig. Min partner får göra vad han vill, och jag är tillräckligt säker på att jag väljer såpass bra killar att jag inte får en Hultman på halsen som i bästa fall torkar av sig och går hem. Jag vill ju att min kille ska välja mig, inte för att det ska vara så utan för att han vill. Den dagen han inte väljer mig längre så kan jag inte göra annat än att lita på att han talar om det.
vad är liksom grejen med att ha ett förhållande då? Jag fattar det bara inte.
Du ser inga som helst andra värden i en relation än monogami eller strykning?
Jag tycker att mini och Ignatius72 har en viktig poäng här. När man hävdar att det högsta goda är att berätta för partnern, som man avser att fortsätta vara tillsammans med, att man har varit otrogen, tycker jag att man skall ta sig en grundlig funderare över sina motiv. Samtidigt som man är Duktig(tm) som är ärlig, avbördar man sig dessutom ångesten över vad man gjort och lägger den på partnern. Hur snyggt gjort är det?
Andy.da.wohoo
2010-01-28, 22:29
Nu hamnar väll inte ångesten på partnern? Ångesten måste ju finnas kvar och bli ännu värre, när man ser hur ens partner bryter ihop och blir grundligt sårad för något man själv gjort?
von huff
2010-01-28, 22:38
Såna där hemligheter har ju ochså en tendens att komma fram i något skede.Jag tycker ochså att man bör fundera efter om man råkar bedra någon vad man egentligen vill med sin partner.Kan man ärligt svara nej på frågan om det finns möjlighet att man bedrar igen så tycker jag att man kan hålla tyst och satsa på sitt förhållande.Om det blir en vana att ena partnern är ute och festar eller via jobbet lyckas hitta sängkompisar så tror jag att den andra partnern nog kommer att märka det.Fastän man vet att det skulle skada partnern om man berättade så är dt ju heller inte lätt att leva med att man bedragit ( i dom flesta fall).
Nu hamnar väll inte ångesten på partnern? Ångesten måste ju finnas kvar och bli ännu värre, när man ser hur ens partner bryter ihop och blir grundligt sårad för något man själv gjort?
Och så ska man ta sig igenom det tillsammans eller göra slut. Hur som helst blir det ett gemensamt projekt. Jag vill slippa bryta ihop och bli grundligt sårad. Jag är övertygad om att jag mår bättre om jag inget vet.
Jag tycker att mini och Ignatius72 har en viktig poäng här. När man hävdar att det högsta goda är att berätta för partnern, som man avser att fortsätta vara tillsammans med, att man har varit otrogen, tycker jag att man skall ta sig en grundlig funderare över sina motiv. Samtidigt som man är Duktig(tm) som är ärlig, avbördar man sig dessutom ångesten över vad man gjort och lägger den på partnern. Hur snyggt gjort är det?
Visst kan det låta lite "bror duktig" att berätta det.
Kan dock inte hålla med om att man lägger över någon ångest på partnern, den torde fortfarande åligga den som har gjort gärningen.
Även om det inte vore så, kan jag ändå ej förstå hur man inte skulle vilja veta om ifall partnern ligger runt med andra, jag skulle själv tveklöst vilja veta det.
Bra input.
Jag tror absolut inte att förhållanden ska vara statiska och att man inte kan känna ett intresse för andra när man är tillsammans med någon. Samtidigt vill jag, om jag ska ha en seriös relation med någon, kunna fråga mig själv: "Är min pojkvän den jag helst av alla vill vara med?" (det finns en sorts skala inbyggd i frågeställningen) och känna att "ja, så är det". Om svaret istället skulle vara nej, antingen för att det är någon annan som hjärtat slår hårdare för eller för att jag helt enkelt är relativt likgiltig och lika gärna hade kunnat vara ensam, så mår jag dåligt. Jag känner mig oärlig, både mot mig själv och min partner. Kanske är jag trots allt lite naivt idealistisk, för jag vill inte vara tillsammans med någon jag bara känner "halvadant" inför (edit: missförstå mig rätt. Man kan tycka om någon som f-n, men jag går bara in i ett förhållande om det finns potential till att älska. Annars kan det stanna vid ett vänskapsförhållande eller en flirt beroende på känslornas art). Jag är ingen tvåsamhetsmänniska på det sättet utan trivs nästan osunt bra i mitt eget sällskap.
//Kristin
Ok. Jag tror att det ev kan komma att kväva vissa saker.. Men inställningen är vacker.
Jag har efter en skillsmässa i bagaget (som iofs inte har så mycket med tråden att göra) försökt leva med inställningen att jag inte äger, eller har ensamrätt till någon annans känslor och i en förlängning då också trohet. Även om jag önskar den.
Min nuvarande sambo är mycket accepterande och jag blir lika dan av det bemötandet. Jag kan säga att en tjej är jävligt söt eller het och jag får uteslutande positiv respons på de tankarna. Under snart tre år har jag inte upplevt någon svartsjuka överhuvudtaget. Bara kärlek varje dag. Man ska aldrig ta det för givet dock. Jag är tacksam varje dag ska jag säga ty jag är fan inte lätt att ha att göra med.
miss_incorrigible
2010-01-28, 23:32
Och så ska man ta sig igenom det tillsammans eller göra slut. Hur som helst blir det ett gemensamt projekt. Jag vill slippa bryta ihop och bli grundligt sårad. Jag är övertygad om att jag mår bättre om jag inget vet.
Är det lätt att "inget veta" då? Vill den som blir lämnad t.ex. inte veta anledningen till att dennes partner, som h*n älskar, väljer att avsluta förhållandet? Med tanke på hur nyfikna och villiga att plåga sig själva människor är känns att inte vilja veta som något väldigt ovanligt.
Nej, det har jag aldrig gjort. Precis som jag inte går omkring och tänker på att min partner har legat med både snyggare och bättre tjejer än jag, eller vad som helst han gör utan mig. Min partner får göra vad han vill, och jag är tillräckligt säker på att jag väljer såpass bra killar att jag inte får en Hultman på halsen som i bästa fall torkar av sig och går hem. Jag vill ju att min kille ska välja mig, inte för att det ska vara så utan för att han vill. Den dagen han inte väljer mig längre så kan jag inte göra annat än att lita på att han talar om det.
Du ser inga som helst andra värden i en relation än monogami eller strykning?
Jag hänger nog inte riktigt med i turerna här, men visst, det är klart att man vill att den man är tillsammans med skall tala om när det är slut, innan det har slutat i katastrof...? Det är väl självklart. Men det var inte riktigt det jag tyckte att du skrev tidigare.
Jo, jag ser många värden i en relation. Monogami är dock knappast i sig själv ett värde, men det är definitivt värt någonting, vilket inte bara jag, som tur är, verkar tycka. Men visst, jag förstår vad du menar. Det är klart att det finns andra saker i en relation som är värda mycket, annat än att man bara ligger med just varandra. Dock - och det här vill jag påpeka med emfas - om den andre missbrukar precis allt förtroende som finns, vilket sker genom att vara otrogen, så vill jag inte på några som helst villkor sitta där och försöka uppskatta allt vad jag nu tidigare tyckte var värt någonting och låtsas som just - ingenting. Min erfarenhet är att ingenting, precis ingenting, kan kompensera för det "lilla snedsteget", eller, i värsta fall, det notoriska sidoknullandet. Jag har provat och jag provade jävligt länge, men det gick inte. Inte för mig.
Antingen har ni psyke av bästa järnvägsrälsstål, eller så har ni, med allt vad det innebär, gett upp från början. Vad ni säger implicerar ju att det är okej att vara otrogen; att ni accepterar det, bara ni inte får reda på det. Med andra ord måste ni alltså gå omkring med en ständig tanke om att er partner kan ha varit otrogen. Jag kan bara inte tolka på det något annat sätt. Jag är inte kurator, psykolog, psykoterapeut eller ens någonting åt det hållet och jag vill egentligen inte säga det, då det inte låter som någonting annat än en klyscha, men ni, som människor, vilka som helst, förtjänar bättre än så.Men om vi inte tycker det är jordens undergång? Nu talar jag iofs bara för mig själv. Jag är ung och har lite konstiga inställningar rent allmänt.
Acceptera vet jag inte om jag gör, men får jag inte reda på det och förhållandet är sunt i övrigt finns det inget skäl till att bli svartsjuk eller gå runt och oroa sig om vad den andra partnern gör. Jag har viktigare saker att lägga ner min tid och ork på. Så länge jag vet att mina känslor är besvarade och att hon finns där för mig så är det kanon.
Sen ska det ju också sägas att jag nog aldrig varit i ett förhållande där jag varit riktigt kär/förälskad, tyvärr får man väl tillägga, och då blir det ju också knepigare.
Sen ska det ju också sägas att jag nog aldrig varit i ett förhållande där jag varit riktigt kär/förälskad, tyvärr får man väl tillägga, och då blir det ju också knepigare.
Aha. Alltså bara varit Stevebc-kär? Hihi!
Aha. Alltså bara varit Stevebc-kär? Hihi!Japp :D
Verbatim
2010-01-29, 00:07
Stevebc-kär har nog de flesta av oss varit åtminstonde en eller två gånger.
Men om vi inte tycker det är jordens undergång? Nu talar jag iofs bara för mig själv. Jag är ung och har lite konstiga inställningar rent allmänt.
Acceptera vet jag inte om jag gör, men får jag inte reda på det och förhållandet är sunt i övrigt finns det inget skäl till att bli svartsjuk eller gå runt och oroa sig om vad den andra partnern gör. Jag har viktigare saker att lägga ner min tid och ork på. Så länge jag vet att mina känslor är besvarade och att hon finns där för mig så är det kanon.
Sen ska det ju också sägas att jag nog aldrig varit i ett förhållande där jag varit riktigt kär/förälskad, tyvärr får man väl tillägga, och då blir det ju också knepigare.
Du kunde ha blivit kompis med Berkeley. Han menade att allt som existerar, är vad som finns i vårt medvetande. Hela din värld är bara vad som precis finns i ditt medvetande. Ingenting annat. Så visst, om din partner ligger med halva stan så är det ju chill så länge du inte vet eller misstänker någonting, men vad är det för argument, egentligen? Det är ungefär som att Josef Frizls ovetande fru antagligen hade det som vem som helst hemma i sitt hus. Långt dragen parallell, men du förstår vad jag menar. Och jag förstår vad du menar. Det man inte vet lider man antagligen inte av, men vad är det då för jävla människa man är tillsammans med?
Jag köper liksom inte ditt argument. Jag gör verkligen inte det. Du vet alltså att människan som du är tillsammans med kanske gör helt galna saker, men du har annat att tänka på? "Det är ok om hon ligger med jordens alla män, så länge jag inte vet det." Ok. Det låter ju jävligt sunt. *screwy* Eller så är vi bara ute efter helt olika saker och pratar om varandra litet. Vi kanske istället skall diskutera vad ett förhållande egentligen innebär för oss. Det är faktiskt en avgörande punkt.
Oooohoho, jag klarar inte mer ikväll. Nu går jag och lägger mig.
Naturligtvis vill jag inte att min flickvän ska vara otrogen mot mig, men om hon har varit det så vill jag helst inte veta. Då ser jag hellre att hon tar upp de problem vi har istället, som det antagligen bottnar i, hellre än att säga att hon har varit otrogen. T ex ett dåligt sexliv, att jag är frånvarande, att jag är för närvarande osv... eller helt enkelt att känslorna är slut och det är över.
Jag antar att det ofta är problem i förhållandet om den ena partnern är kroniskt otrogen. Är det enstaka tillfällen, som i ett misstag i fyllan, så är det just ett misstag och inget man inte ska kunna komma över. I fall som dessa tror jag nog det är bättre att jag inget vet och det flyter på som vanligt.
För att dra en parallell till verkligheten. Jag har en kompis som har varit ihop med sin flickvän i ett antal år nu och de gillar varandra väldigt mycket. Förrförra sommaren åkte han, jag och fyra andra killkompisar ner till Medelhavet och festade i en vecka. Väl där så strulade han runt en del, till vår förvåning, men han hade iaf kul. De hade väl varit ihop i 1-2 år då så det kunde man förstå. Han fick dock så dåligt samvete, och jag vet inte om han trodde att han skulle bli "belönad" men när han kom hem igen så sa han till sin flickvän att han hade strulat med en tjej. Jag vet inte hur hennes reaktion var men sedan han sa det har vi festat kanske.. vid 2 eller 3 tillfällen de senaste två åren (av 50+ tillfällen) och det blir inga mer resor för honom (med oss) kan jag lova. Så jag menar, vad gjorde det för gott att han sa det här? Deras förhållande tog en smäll, tjejen blev ledsen och sårad, han kan inte längre festa eller resa med oss (eller så vill han inte, men det grundar väl sig i samma sak) och hans dåliga samvete, om det nu var skälet till att han berättade, lär ju inte ha lättat precis.
Om vi nu vänder på steken och säger att jag hade suttit i den position som min kompis flickvän satt i, då hade jag hellre varit lyckligt ovetande.
Ignatius72
2010-01-29, 08:34
Vad ni säger implicerar ju att det är okej att vara otrogen; att ni accepterar det, bara ni inte får reda på det. Med andra ord måste ni alltså gå omkring med en ständig tanke om att er partner kan ha varit otrogen. Jag kan bara inte tolka på det något annat sätt. .
Självfallet så vill jag att min fru inte springer omkring och gökar andra snubbar. Men jag har inte heller bestämmanderätt över henne, oavsett om jag förbjuder det eller ej så kommer hon naturligtvis att följa sin egen väg. Men inte går jag omkring och oroar mig för det, hon kanske varit det någon gång under våra 10 år, det är inget jag går och funderar på.
Men låt oss säga att hon fifflat lite på någon konferens-det finns inget i det jag vill veta och inget som kommer att få mig gladare. Skulle jag tacka stjärnorna för att min fru är ärlig och berättar om sina snesteg? Skulle vårt fortsatta förhållande tjäna på det? Mår hon jättedåligt av det så mår vårt fortsatta förhållande bäst av hon inte gör mer av sånt hon inte mår bra av.
stevebsc, Ignatius72: Jag tror att ganska få ändå vill vara tillsammans med ett kolli som går dit man pekar. Vidare vill man naturligtvis att den andre skall säga ifrån när saker och ting känns fel. Där är vi överens. Det jag inte förstår är att ni, helt hypotetiskt, säger att om partnern är otrogen, så gör det inte så himla mycket, bara ni, hypotetiskt igen, inte vet om det. Det finns säkert ett uttryck för den typen av logiska resonemang. Jag tycker bara att det är konstigt. Vänd på det och tänk er att ni är otrogna, utan att partnern vet om det. Gäller då fortfarande samma saker?
Det du, stevebc, säger om att man kan förlåta ett snedsteg och hur din din polares flickvän egentligen borde ha reagerat, är ju helt individuellt. Jag skulle inte kunna förlåta ett snedsteg, i alla fall aldrig mer i kommande förhållanden. Din polare borde i alla fall naturligtvis aldrig ha "strulat" med nån annan tjej, så där både börjar och slutar det, liksom.
Jag vet inte om vi kommer så mycket längre.
;)
Det finns säkert ett uttryck för den typen av logiska resonemang.
Grovt uttryckt, strutsmentalitet? If I can't see the problem, there is no problem.
Ignatius72
2010-01-29, 09:44
stevebsc, Ignatius72: Jag tror att ganska få ändå vill vara tillsammans med ett kolli som går dit man pekar. Vidare vill man naturligtvis att den andre skall säga ifrån när saker och ting känns fel. Där är vi överens. Det jag inte förstår är att ni, helt hypotetiskt, säger att om partnern är otrogen, så gör det inte så himla mycket, bara ni, hypotetiskt igen, inte vet om det. Det finns säkert ett uttryck för den typen av logiska resonemang. Jag tycker bara att det är konstigt. Vänd på det och tänk er att ni är otrogna, utan att partnern vet om det. Gäller då fortfarande samma saker?
;)
Naturligtvis, don´t do the crime if you can´t do the time.
Att det inte gör något att min fru är hypotetiskt otrogen är ju för att jag 1) inte vet om det 2) inte går och funderar på om hon är mig trogen eller ej. Självklart så förutsätter jag att hon inte k*ullar runt. Om man vill så finns det massor av saker man kan oroa sig för som kanske har elelr kanske inte har hänt.
miss_incorrigible
2010-01-29, 09:48
Självfallet så vill jag att min fru inte springer omkring och gökar andra snubbar. Men jag har inte heller bestämmanderätt över henne, oavsett om jag förbjuder det eller ej så kommer hon naturligtvis att följa sin egen väg. Men inte går jag omkring och oroar mig för det, hon kanske varit det någon gång under våra 10 år, det är inget jag går och funderar på.
Men låt oss säga att hon fifflat lite på någon konferens-det finns inget i det jag vill veta och inget som kommer att få mig gladare. Skulle jag tacka stjärnorna för att min fru är ärlig och berättar om sina snesteg? Skulle vårt fortsatta förhållande tjäna på det? Mår hon jättedåligt av det så mår vårt fortsatta förhållande bäst av hon inte gör mer av sånt hon inte mår bra av.
Och om hon inte mår dåligt av det, hur mår ert fortsatta förhållande då?
shut teh face
2010-01-29, 09:51
Jag ser ett grundläggande problem med otrohet, oavsett om den andre vet om det eller ej. Det är att man sårar sin partner. Argumentet att den andra "Kanske" inte får reda på det är inte tillräckligt. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans, eller förlåta någon, som utsatt mig för den situationen, för jag skulle bli så sårad.
Det på något sätt fundamentalt för mig, att kunna ta steget och såra någon så mycket, det är no return på det. Jag skulle hellre hugga av mig en tå än att vara otrogen mot min partner, det finns inget större svek för mig.
Ignatius72
2010-01-29, 10:00
Och om hon inte mår dåligt av det, hur mår ert fortsatta förhållande då?
OM hon inte är påverkad av det och jag inte vet om det så borde förhållandet må som det gjorde innan.
Jag har hela mitt liv varit ärlig, aldrig kunnat ljuga, speciellt inte om otrohet. Vad är jag nu efter snart 28år? Fortfarande singel, så det betalar sig fan inte att vara ärlig har jag lärt mig! Har massor med kompisar som är kär upp i öronen med sina sambos sen flera år tillbaka, och dem har samtliga varit otrogna, men aldrig berättat det.
Ska helt enkelt ändra min inställning till ärlighet så kanske jag också blir lycklig någon dag*popcorn*
Sparrisen
2010-01-29, 13:02
En extremt svår problematik det här. Har man varit otrogen så bör man väl först och främst rannsaka sig själv och försöka reda ut varför det inträffade ägde rum. En antydan på att förhållandet inte är så bra som man kanske vill tro? Sedan problematiken om att tiga eller inte. Ska man berätta? Ångrar man det inträffade så har man troligtvis en extrem ångest som blir svår att bära inom sig. Såra den andra parten gör man oavsett om man väljer att berätta eller inte. Om risken att det "läcker ut" är minimal - är det värt att tiga för att rädda ett förhållande som man efter rannsakan ändå tror kan komma att fungera?
Den här tråden ger mig en klump i magen.
Fick en panikångest attack när jag upptäckte att mitt ex var "en hultman" och har rejäla trust issues sedan dess. Skulle det hända igen så vet jag fan inte vart jag skulle ta vägen. Eller jo, det vet jag nog. Systemet.
Anton Fräs
2010-01-29, 13:55
Den här tråden ger mig en klump i magen.
Fick en panikångest attack när jag upptäckte att mitt ex var "en hultman" och har rejäla trust issues sedan dess. Skulle det hända igen så vet jag fan inte vart jag skulle ta vägen. Eller jo, det vet jag nog. Systemet.
Fokusera på de människor som inte är lögnaktiga as i den här tråden då, finns många goda exempel också :)
Andy.da.wohoo
2010-01-29, 16:34
Jag ser ett grundläggande problem med otrohet, oavsett om den andre vet om det eller ej. Det är att man sårar sin partner. Argumentet att den andra "Kanske" inte får reda på det är inte tillräckligt. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans, eller förlåta någon, som utsatt mig för den situationen, för jag skulle bli så sårad.
Det på något sätt fundamentalt för mig, att kunna ta steget och såra någon så mycket, det är no return på det. Jag skulle hellre hugga av mig en tå än att vara otrogen mot min partner, det finns inget större svek för mig.
Håller med fullständigt. Jag tappar tillochmed respekten för kompisar som visat sig vara otrogna mot sina tjejer, det är bara inte okej. Inte ens i onyktert tillstånd, kanske om man blivit så överj-vligt redlös så man blivit utnyttjad, men knappt ens då. Allting man gör görs på eget ansvar.
Hade jag haft en tjej som varit otrogen skulle jag bli så grovt sårad och ha svårt för att lita på henne igen, men om hon visar att hon Verkligen Verkligen ångrar sig och att hon vill fortsätta förhållandet hade jag nog kunnat förlåta henne. Dock hade det tagit ett tag innan jag kunnat lita på henne igen.
Men vad vet jag, jag har, som tur är, ingen erfarenhet inom detta :)
shut teh face
2010-01-29, 16:59
Jag tar avstånd från alla i min närhet som är otrogna, de är individer som är så långt ifrån mig att det bara inte går. På samma sätt som jag inte kan umgås med nazister som vill att alla judar ska dö, eller muslimer som vill att USA ska sprängas.
shut teh face
2010-01-29, 17:03
För att få lite perspektiv på saker: nej jag tar inte avstånd från yngre vänner som byter flickvänner varannan vecka och deras partners också är otrogna. Det är mer folk i min närhet som har seriösa förhållanden/äktenskap, med barn kanske. Och det handlar inte om otroheten i sig, det kan handla om hur den ena bara ljuger sin partner rätt upp i ansiktet, och visar inga tecken på något samvete.
Vad har jag för nytta av en sån vän? Han kan lika gärna panga på min brud och sen sitta och dricka öl med mig på kvällen. Det här med otrohet är en fundamental moralisk fråga som avgör starkt hur en människa är. Omoraliska människor klarar jag mig utan.
Ignatius72
2010-01-29, 17:11
Varför msåte otrohet ha bakomliggande orsaker? Det talas om allt från taskig syn på kärlek, inte älskar partnern tillräckligt, störd i barndomen etc etc. Kan det inte vara så enkelt att man helt enkelt blev kåt?
stevebsc, Ignatius72: Jag tror att ganska få ändå vill vara tillsammans med ett kolli som går dit man pekar. Vidare vill man naturligtvis att den andre skall säga ifrån när saker och ting känns fel. Där är vi överens. Det jag inte förstår är att ni, helt hypotetiskt, säger att om partnern är otrogen, så gör det inte så himla mycket, bara ni, hypotetiskt igen, inte vet om det. Det finns säkert ett uttryck för den typen av logiska resonemang. Jag tycker bara att det är konstigt. Vänd på det och tänk er att ni är otrogna, utan att partnern vet om det. Gäller då fortfarande samma saker?
Det du, stevebc, säger om att man kan förlåta ett snedsteg och hur din din polares flickvän egentligen borde ha reagerat, är ju helt individuellt. Jag skulle inte kunna förlåta ett snedsteg, i alla fall aldrig mer i kommande förhållanden. Din polare borde i alla fall naturligtvis aldrig ha "strulat" med nån annan tjej, så där både börjar och slutar det, liksom.
Jag vet inte om vi kommer så mycket längre.
;)Det gör vi nog inte, och jag är dessutom inte ens särskilt säker hur jag står själv. Det är lätt att som 22-årig singel sitta och skriva vid en dator, men faktum är att jag har aldrig upplevt otrohet själv. Skulle jag träffa en tjej som verkligen fick min värld att snurra och vi blev ett par skulle jag nog bli väldigt sårad. Men jag har ännu inte träffat en sådan tjej, och gör det kanske aldrig. I förhållandena på vägen dit är det mer allmän livsnjutning som gäller för mig (vilket gärna får vara ömsesidigt).
Grovt uttryckt, strutsmentalitet? If I can't see the problem, there is no problem.Du missförstår. Som jag ganska tydligt skrev innan är det skillnad på kronisk otroghet och ett snedsteg, ett misstag.
Det ena uppkommer när det finns problem i förhållandet och det andra kan hända den bästa i ett i övrigt hälsosamt förhållande.
Händer ett sådant dumt misstag så vill jag helst inte veta det då det kommer påverka min tillit, min humör och hela dynamiken i förhållandet. Bättre då att gå vidare och skippa det kapitlet.
Händer det ofta, så att hon i princip har en älskare vid sidan om bakom ryggen på mig är det värre. Att blunda för något sådant är verkligen strutsmentalitet. Inte för att att hon är otrogen utan för att det finns problem i förhållandet som båda uppenbarligen ignorerar. Att blunda för de problemen är strutsmentalitet ja.
En viktig skillnad tycker jag.
Nitrometan
2010-01-29, 17:42
Varför msåte otrohet ha bakomliggande orsaker? Det talas om allt från taskig syn på kärlek, inte älskar partnern tillräckligt, störd i barndomen etc etc. Kan det inte vara så enkelt att man helt enkelt blev kåt?
Ibland kan det vara så enkelt.
Sker det upprepat så tror jag att det finns nåt mer bakom.
Ignatius72
2010-01-29, 17:48
Ibland kan det vara så enkelt.
Sker det upprepat så tror jag att det finns nåt mer bakom.
Präxis, är man otrogen konstant så är det väl enklare att göra slut. Men som en vis man brukade säga till mig när jag funderade över underliga saker som folk gjorde "de hade säkert goda skäl".
Varför msåte otrohet ha bakomliggande orsaker? Det talas om allt från taskig syn på kärlek, inte älskar partnern tillräckligt, störd i barndomen etc etc. Kan det inte vara så enkelt att man helt enkelt blev kåt?
Tror det kan vara så enkelt även om jag har väldigt svårt att förstå otrohet.
Jag tycker dock att kärleken och omtanken om den man älskar bör ta överhand.
Tror det kan vara så enkelt även om jag har väldigt svårt att förstå otrohet.
Jag tycker dock att kärleken och omtanken om den man älskar bör ta överhand.Jo, fast sexdriften är ju betydligt starkare hos män, generellt. Inte för att det är en ursäkt, men det kan vara en av orsakerna till varför män oftare är otrogna.
Ja, om man älskar någon är det ju inte särskilt smart att göra något bakom ryggen på denna, i ett egocentriskt perspektiv.
Jo, fast sexdriften är ju betydligt starkare hos män, generellt. Inte för att det är en ursäkt, men det kan vara en av orsakerna till varför män oftare är otrogna.
det presenterades alldeles nyligen en studie på det där där man kom fram till att det inte var någon skillnad på kvinnor och mäns sexdrift. Har också för mig att jag sett undersökningar där man kommer fram till att ungefär lika många kvinnor som män är otrogna.
Det känns då mer som en ursäkt som är lätt att använda än att den har någon bäring på verkligheten. Jag tror det handlar mer om värderingar.
Varför msåte otrohet ha bakomliggande orsaker? Det talas om allt från taskig syn på kärlek, inte älskar partnern tillräckligt, störd i barndomen etc etc. Kan det inte vara så enkelt att man helt enkelt blev kåt?
+1. Att leva med samma partner får nog ses som udda snarare än normalt. Det ligger egentligen inte i människans natur. Dessutom har man inget moraliskt ansvar mot sin partner. Det handlar snarare om vem man vill vara inför sig själv.
det presenterades alldeles nyligen en studie på det där där man kom fram till att det inte var någon skillnad på kvinnor och mäns sexdrift. Har också för mig att jag sett undersökningar där man kommer fram till att ungefär lika många kvinnor som män är otrogna.
Det känns då mer som en ursäkt som är lätt att använda än att den har någon bäring på verkligheten. Jag tror det handlar mer om värderingar.Seriöst? En väldigt revolutionerande slutsats. Alla hypoteser tyder ju på motsatsen. Hur definierade de sexdrift, och hur mäter man det? Jag trodde det var bl a en funktion av mängden fritt testosteron.
Varför msåte otrohet ha bakomliggande orsaker? Det talas om allt från taskig syn på kärlek, inte älskar partnern tillräckligt, störd i barndomen etc etc. Kan det inte vara så enkelt att man helt enkelt blev kåt?
Om man helt enkelt blev kåt så skulle man dra hem till sin partner lr onanera. En person som älskar och respekterar sin partner till 100% är inte otrogen ser inte möjligheten till det tbh.
Verbatim
2010-01-29, 23:59
Om världen inte är vit så är den svart.
Om man helt enkelt blev kåt så skulle man dra hem till sin partner lr onanera. En person som älskar och respekterar sin partner till 100% är inte otrogen ser inte möjligheten till det tbh.Kåthet kan även vara bundet till en specifik person och är inte nödvändigtvis ett allmäntillstånd. Jag menar, bygger man upp en fantasi på någon man spanat in under 20 min så blir det ju lite "meh.." om man helt plötsligt hamnar i säng med någon helt annan.
Varför msåte otrohet ha bakomliggande orsaker? Det talas om allt från taskig syn på kärlek, inte älskar partnern tillräckligt, störd i barndomen etc etc. Kan det inte vara så enkelt att man helt enkelt blev kåt?
Kanske det. Men i så fall implicerar det också att man är mer eller mindre förståndshandikappad eller psykiskt störd, vilket tar sig uttryck i stark nedsatt känsla för empati.
Jag gillar dig Mimmi, men det där lät bara onödigt.. :(
Jag håller med dig fullständigt Krampus. Onödigt är verkligen ordet...:(
Men...teorin är att jag gjorde det för att bli delaktig i skulden.
Jag blir väldigt sällan allvarligt arg och besviken på någon, och har svårt att hantera sådana känslor. ...Så från den misantropiska tanken 'människor är verkligen vidriga och hjärtlösa' (så även min älskling)...till den mer lätthanterliga tanken 'jag är verkligen också en vidrig och hjärtlös människa'.
(Yup jag var lite väl självdestruktiv, men ever so praktisk...*rolleyes*)
Och det 'hjälpte' faktiskt (även om jag ångrar det något grymt) Chocken av vad han gjort, och det ganska smärtsamma ekot i mitt huvud av när jag ringde hem och hans lösnummer svarade i vår telefon...(aj aj, allt det där och min egen äckliga hämnd känns lite fortfarande och det är 15 år sedan nu) I dunno. Det blev i alla fall lättare att avsluta relationen tror jag.
Hur som helst så finns det inte en chans att jag skulle göra om det. Ens egna samvete kan verkligen vara långsint.
Undrar hur många här i världen som egentligen blir kära på riktigt...
Kanske är det som avgör hur man beter sig.
Kanske det. Men i så fall implicerar det också att man är mer eller mindre förståndshandikappad eller psykiskt störd, vilket tar sig uttryck i stark nedsatt känsla för empati.Det är mycket möjligt.
Ignatius72
2010-01-30, 16:26
Om man helt enkelt blev kåt så skulle man dra hem till sin partner lr onanera. En person som älskar och respekterar sin partner till 100% är inte otrogen ser inte möjligheten till det tbh.
Det är självfallet en möjlighet. Men det där med 100%, massor med folk verkar ju vara otrogna och enligt tex denna tråd så mår man fantastiskt dåligt över det också. Följer man din linje så vore det ju onödigt eftersom en otrohet innebär att man inte älskar och respekterar sin partner, vad mår man då dåligt över?
Kanske det. Men i så fall implicerar det också att man är mer eller mindre förståndshandikappad eller psykiskt störd, vilket tar sig uttryck i stark nedsatt känsla för empati.
Med frontalloben aningens bedövad av alkohol försvinner en del rationella och kanske kloka argument. Därtill så är naturligtvis inte kåthet allena svaret på frågan. Är man otrogen så bör man ju vara det med någon. Denne någon bekräftar egot hos vederbörande, eller som en vän (som inte var otrogen men som raggade) sa "I still got it". Jag kan fortfarande, jag är attraktiv. Men visst i en perfekt värld så ger ens partner alltid detta så det är också onödigt.
Vad jag vill säga med alla dessa ord är; världen och människan är komplex. Att vara otrogen en gång är som Ronald McDonald skulle sagt, ingen big deal. Om det trots allt är det så kan, paradoxalt nog, snarare det vara ett tecken på en instabil relation. För ordningens skull så pratar jag inte om fjortisförhållanden utan om sådana som pågår i 5-50 år.
Ignatius72
2010-01-31, 15:07
Kom att tänka på en annan sak angående ämnet. Månntro vad det är för skillnad på kvinnlig och manlig otrohet? Generellt sett så kan en kvinna gå ut på krogen och inte behöva lämna den ensam om de inte vill, detta nästan oavsett utseende och odör. En kille (som är klart över genomsnittet) är inte garanterad detta, tom en intresserad tjej kan, av princip, moral eller bara för att, hålla honom på halster. Den ena är som en gepard som jagar och jagar och får napp var 20:e gång och den andra sticker ut röven och får napp i stort varje gång de vill. Ur den synvinkeln borde kvinnlig otrohet vara mycket värre än en manlig dito.
Kom att tänka på en annan sak angående ämnet. Månntro vad det är för skillnad på kvinnlig och manlig otrohet? Generellt sett så kan en kvinna gå ut på krogen och inte behöva lämna den ensam om de inte vill, detta nästan oavsett utseende och odör. En kille (som är klart över genomsnittet) är inte garanterad detta, tom en intresserad tjej kan, av princip, moral eller bara för att, hålla honom på halster. Den ena är som en gepard som jagar och jagar och får napp var 20:e gång och den andra sticker ut röven och får napp i stort varje gång de vill. Ur den synvinkeln borde kvinnlig otrohet vara mycket värre än en manlig dito.
Va?
Fearstrike
2010-01-31, 15:14
Somali?
Ignatius72
2010-01-31, 15:22
Va?
Somali?
Jag tyckte jag var glasklar :em:
Fråga så ska jag försöka utveckla.
Jag fattade bara inte varför det skulle vara "värre" med tjejer som var otrogna än killar. Jag tycker dessutom att det är ett jävla skitargument eftersom hur illa det är med otrohet har med individ och relation och göra och inte kön. (No pun osv.)
Ur den synvinkeln borde manlig otrogenhet vara värre eftersom (enligt dig) så behövde mannen vara den som tog initiativ och kämpa för att vara otrogen medan tjejen bara kunde bli "lurad" av en ovanligt charmig kille.
Enligt ditt resonemang tycker jag isf manlig otrohet är värre. Om mannen får kämpa mer för det så innebär det ju att han "försöker" vara mer otrogen än kvinnan som liksom, kan vara otrogen av ett infall.
edit: pucktvåa (pga sen uppdatering)
Ignatius72
2010-01-31, 15:52
Jag fattade bara inte varför det skulle vara "värre" med tjejer som var otrogna än killar. Jag tycker dessutom att det är ett jävla skitargument eftersom hur illa det är med otrohet har med individ och relation och göra och inte kön. (No pun osv.)
Ur den synvinkeln borde manlig otrogenhet vara värre eftersom (enligt dig) så behövde mannen vara den som tog initiativ och kämpa för att vara otrogen medan tjejen bara kunde bli "lurad" av en ovanligt charmig kille.
Enligt ditt resonemang tycker jag isf manlig otrohet är värre. Om mannen får kämpa mer för det så innebär det ju att han "försöker" vara mer otrogen än kvinnan som liksom, kan vara otrogen av ett infall.
edit: pucktvåa (pga sen uppdatering)
Hur fan var det jag tänkte nu? :D
Snygg tjej raggar upp upptagen kille, killen blir oerhört smickrad, bekräftad och trillar dit.
Snygg kille raggar på upptagen tjej, tjejen blir smickrad och bekräftad men sånt händer varje gång hon går ut.
Jag erkänner att mina tankegångar var en försöksballong :Virro Jag är kanske helt snett på det, se det som ett diskussionsunderlag.:cool:
Fearstrike
2010-01-31, 15:53
Ur den synvinkeln borde manlig otrogenhet vara värre eftersom (enligt dig) så behövde mannen vara den som tog initiativ och kämpa för att vara otrogen medan tjejen bara kunde bli "lurad" av en ovanligt charmig kille.
Det var typ detta ja skrev först, men sen så kom jag på att jag inte har någon debattlust så jag var fiffig och skrev "Somali?" istället.
Fearstrike
2010-01-31, 15:55
Hur fan var det jag tänkte nu? :D
Snygg tjej raggar upp upptagen kille, killen blir oerhört smickrad, bekräftad och trillar dit.
Snygg kille raggar på upptagen tjej, tjejen blir smickrad och bekräftad men sånt händer varje gång hon går ut.
Jag erkänner att mina tankegångar var en försöksballong :Virro Jag är kanske helt snett på det, se det som ett diskussionsunderlag.:cool:
I belive you have a point there sir.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.