Visa fullständig version : Gabber
Jag klarar inte av det längre, mitt liv har varit ett stort problem från födsel känns det som och det blir bara värre och värre. Senaste problemet är nu att frugan inte älskar mig eller snarare att hon inte längre vet.
Hon släppte bomben för 1 vecka sen och jag har mått skit sen dess, har börjat planera avslut redan.
Problemet är att hon inte vet vad hon vill, ena stunden vi pratar säger hon att hon vill separera och bo ifrån varandra ett tag och kanske börja dejta varandra igen.
Annan gång är det att hon inte älskar mig som man längre utan vi är kompisar.
Sedan är det skilsmässa som kommit upp.
Men inget av dessa är acceptabelt för mig men jag pressar inte henne utan låter henne ta tid på sig och tänka och komma fram till något vettigt.
Vi har varit tillsammans 10 år, har två barn och inget liv ihop pga att hon jobbar inom vård vilket är att hon inte kan välja arbetstiderna själv, varannan helg KANSKE vi ser varandra annars är det väl vardagar efter 21 då hon har kvällspass och/eller efter jag kommit hem 17:30.
Jag tror att det är för att vi inte har spänningen kvar som detta uppstått. Vi har inte kul ihop längre pga tidsbrist, vi är alltid trötta och barnen har alltid satts först.
Jag orkar inte skriva mer nu men svarar såklart när jag kan och ber om hjälp.
Vet att det finns bättre forum än detta för detta och jag är där också men då jag hängt här så länge kanske någon har upplevt samma sak.
tycker att det är så synd att folk ger upp så pass lätt.. speciellt när man har barn ihop. vet inte vad jag ska skriva, hoppas att det löser sig?..
Att du har barn bör väl vara motivation nog att ta sig igenom på något sätt om du nu funderar på självmord.
bigtraps
2010-01-18, 16:17
Sök hjälp
CrazyCatLady
2010-01-18, 16:25
Fy tusan vilken jobbig situation :( Har inte varit i liknande men, att flytta isär kanske kan vara en bra idé för en tid och börja dejta igen som sagt. Det är lätt att man tar varandra för givet och spänningen försvinner när vardagen och rutiner knatar på.
Hoppas ni kan hitta tillbaka till varandra igen.
Allt jag gjort och gör är för barnen och det har ställt till det gissar jag på, vi har lagt all energi på barnen.
Jag har svårt att söka hjälp då jag inte vet vad hon vill. Det som är jobbigt är att jag hade aldrig väntat mig detta, hon är mitt allt och jag gör vad som helst för henne. Offrar allt och alla för att få det att fungera.
Men det är också konstigt för allting har fungerat, jag har aldrig INTE gjort något hon bett om, gör mycket som hon inte vill be om, städar, lagar mat, dammsugning, tvätt, dagis, nöje osv
Jag gör allt!!!! Men det enda jag kommer fram till är att tiden ihop, vart tog den vägen.
Självmord är så fruktansvärt själviskt så det inte finns. Ryck upp dig och tänk på dina barn !
Självklart är det tråkigt det som hänt men när situationen är som den är så finns det bara en sak att göra. Håll färgen och bit ihopa!
Självmord är så fruktansvärt själviskt så det inte finns. Ryck upp dig och tänk på dina barn !
Självklart är det tråkigt det som hänt men när situationen är som den är så finns det bara en sak att göra. Håll färgen och bit ihopa!
Självmord är inte min första utväg tro mig, men jag tänker på det av godtyckliga anledningar. Dock gör jag allt jag kan innan men jag vet att jag är rätt chanslös om hon bestämt sig att inte vara ihop längre.
CrazyCatLady
2010-01-18, 16:31
Men det här är kanske ett bra tillfälle att fundera på vad DU vill?
Vad vill du ha ut av relationen, hur tycker du att din vardag se ut?
Låter mer som du är hennes pass-upp än hennes man.
Men det här är kanske ett bra tillfälle att fundera på vad DU vill?
Vad vill du ha ut av relationen, hur tycker du att din vardag se ut?
Låter mer som du är hennes pass-upp än hennes man.
Jag vet att jag och hon varit döda i 8 år av 10 och nu har jag vaknat och märker att vi egentligen inte lever. Vi hinner inte ens göra saker med ungarna då hon inte är hemma utan det blir med mig.
Och just därför springer de o kramar mig när jag kommer hem, de vet exakt när jag kommer hem, pappa är aldrig sen osv.
Vem är mamma????
Frugan grät härodan då hon berättade att hon inte tycker hon varit en bra fru och mamma, detta håller jag inte med om men det tror hon nog inte på just nu.
Jag vill att vi ska fungera igen och hädanefter satsa på oss enormt mycket, även med men mycket utan barnen.
Trapper Buzz
2010-01-18, 16:34
Pma mig. För tre år sen hade jag detdär.
Vi hade varit ihop i ca femton år.
Träna mer är mitt första tips.
Pma mig. För tre år sen hade jag detdär.
Vi hade varit ihop i ca femton år.
Träna mer är mitt första tips.
Jag köpte nytt gymkort i fredags kan jag meddela men glömde brallorna idag så jag börjar imorgon. Hur gick det för er då, skicka mig PM är du snäll om du orkar.
CrazyCatLady
2010-01-18, 16:42
Usch ja det måste vara hemskt att känna att man inte har tid för sina egna barn... Finns det ingen möjlighet att hon kan byta avdelning eller på något annat sätt påverka sina arbetstider mera?
Självmord är så fruktansvärt själviskt så det inte finns. Ryck upp dig och tänk på dina barn !
Självklart är det tråkigt det som hänt men när situationen är som den är så finns det bara en sak att göra. Håll färgen och bit ihopa!
Men kom igen. Det är ju inte direkt så att man lever för någon annans skull, inte ens barnens.
Kör hårt, Gabber. Jag lovar att det löser sig om du ger dig fan på det. Frugan din verkar heller inte optimal och det FINNS andra om det nu inte funkar mellan er.
Pma mig. För tre år sen hade jag detdär.
Vi hade varit ihop i ca femton år.
Träna mer är mitt första tips.
Bra tips. Träning äger faktiskt. Det kan bli stora slitningar i familjen med barn och allt, självmord är förresten inget man väljer ungefär som, skall jag dricka ett glas mjölk eller låta bli, har det gått så långt borde man söka hjälp, inget skämmigt med det. Jag hade en förjävlig period, eller nja har och käkar valium med ett snyggare namn. Det balanserar åtminståne koncentrationen tillräckligt, Fast jag tror jag behöver något annat. Lite skildnad på panik och depression. Skickar dig ett handslag och en kram från andra sidan havet.
Men kom igen. Det är ju inte direkt så att man lever för någon annans skull, inte ens barnens.
Nu är det här helt fel tråd att hålla med om en sådan här sak och jag tror säkerligen att jag hade haft en annan inställning om jag haft barn men det är överjävligt själviskt av familj och vänner att med hjälp av skuld hålla kvar någon i en ohållbar situation.
TS borde testa terapi/medicin, fungerar inte det så får man tänka över andra lösningar.
Nu är det här helt fel tråd att hålla med om en sådan här sak och jag tror säkerligen att jag hade haft en annan inställning om jag haft barn men det är överjävligt själviskt av familj och vänner att med hjälp av skuld hålla kvar någon i en ohållbar situation.
TS borde testa terapi/medicin, fungerar inte det så får man tänka över andra lösningar.
Håller helt och fullt med. TS bör söka hjälp och saker och ting kommer att reda ut sig. Man ska tänka på att många har suttit i liknande situationer tidigare och tagit sig igenom det, dock behöver dem allra flesta professionell hjälp.
Kör hårt, Gabber. Jag lovar att det löser sig om du ger dig fan på det. Frugan din verkar heller inte optimal och det FINNS andra om det nu inte funkar mellan er.Håller helt med och hoppas verkligen det löser sig. Dina barn är till skillnad från din fru av ditt eget kött och blod, små människor som behöver en förebild i livet och behöver tas hand om. Det verkar, som jag uppfattat det i tråden, som att du dina barn älskar dig och du är en bra far.
Var själv i en taskig sits innan i något jag helst inte vill dra upp här, eller någonsin, men jag höll på att förlora min pappa. Har aldrig varit så ledsen, knäckt eller på väg att bryta ihop totalt som då. Att det löste sig till slut är jag så enormt glad över att jag är tacksam varje gång jag träffar honom eller tänker på det.
Med detta vill jag inte säga att du bör leva för dina barn, det vore bara äckligt förmyndigande från min sida. Det enda jag vill ha sagt är att oavsett vad din fru känner för dig, så kan du lita på att dina två barn har kärlek för sin far. Oavsett skilsmässa eller ej. Att vara kvar i ett destruktivt förhållande för barnens skull tjänar inte någon part på.
Nu brukar jag vanligtvis inte citera något ur bibeln, men jag brukar ofta läsa detta när jag känner mig nere.
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han: ’Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar’.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: ’Hur lyckas du?’
Kalle svarade: ’Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.’
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
’Säkert, men det är inte fullt så enkelt’, protesterade jag.
’Det är det’, svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: ’Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?’
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
’Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter’, svarade Kalle.
’Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva’.
’Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?’ frågade jag
Kalle fortsatte: ’Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: ’Han är döende’. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?’, frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig’, sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja’, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ett djupt andetag och ropade: ’Tyngdkraften’.
Genom deras skratt sa jag till dem: ’Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död’.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga’. Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
När det känns för j-ligt, tänk så här.....
Jag är tacksam
...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig
... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
doommessiah
2010-01-18, 16:59
Har inte du och barnen ett bra liv ihop? Det fina livet kan ni fortsätta på egen hand. Kommer säkerligen ta ett tag att anpassa sig, men det finns många som lever ensamma med sina barn som har fantastiskt rika liv...att överge sina barn utav egoistiska skäl som vuxen låter för mig helt vansinnigt.
Gabber my man!!!
Don't do it man. Don't do it.
Jag var i din sits för några månader sedan (inga barn dock, som tur var) och orkade nästan inte med längre, men efter ett tag så levde för nuet och kör på fortfarande.
Praktiska saker fick mig att vakna lite och komma ifrån de mörkaste tankarna.
Det jobbiga är ju att du slitit och gjort allt för att det skall funka, men pga att ni inte setts så mkt så har ju kärleken försvunnit enligt henne.
Det är nog det jobbigaste, när man ger allt för en person, och så blir det sådär tillslut.
Jag hoppas dock hon ändrar sig och kommer till ny insikt.
En annan jobbig sak (hos många), är att trots att man tror man känner varandra efter så många år, att man inte kan prata om saker och ting (problem) i tid / när väl saker och ting är jobbiga. Komma på lösningar i tid, ist för att vänta tills man inte orkar mer.
People can change.
Enda jag kan säga är att det är bra att ha stöd och folk som bryr sig om när det känns som mörkast, det hjälper faktiskt, att kunna prata etc
Jag vet att jag och hon varit döda i 8 år av 10 och nu har jag vaknat och märker att vi egentligen inte lever. Vi hinner inte ens göra saker med ungarna då hon inte är hemma utan det blir med mig.
Och just därför springer de o kramar mig när jag kommer hem, de vet exakt när jag kommer hem, pappa är aldrig sen osv.
Vem är mamma????
Frugan grät härodan då hon berättade att hon inte tycker hon varit en bra fru och mamma, detta håller jag inte med om men det tror hon nog inte på just nu.
Jag vill att vi ska fungera igen och hädanefter satsa på oss enormt mycket, även med men mycket utan barnen.
Jag tycker du bör konfrontera henne mer och försöka ta kommandot över situationen. Berätta för henne hur mycket du faktiskt gör för henne och för ungarna. Få henne att inse att hon faktiskt inte är en så bra mamma som hon kan vara, och att det kommer gå snett ut för ungarna om hon ska försöka ta hand om dem på egen hand, även om det bara är varannan vecka eller vad det nu skulle tänkas bli.
Lägg upp ett schema på hur ni kan göra så att ni får tid tillsammans. Hitta på grejer att göra. Undersök möjligheterna för frun att få mer regelbundna arbetstider. Få henne att inse att anledningen till varför ni börjar glida ifrån varandra är kanske för att ni inte ser varandra så mycket längre. Ta fram en handlingsplan för att lösa detta.
Läs det i lugn och ro, det får en och uppskatta livet lite mer. Självmord är en oerhört feg väg och gå, tänka på dina barn, vänner,familj... Förstår att det känns skit just nu, och det kommer det förmodligen göra ett tag framöver, men "what doesnt kill you, make you stronger".
Jag är verkligen ingen expert och har aldrig varit i en liknande situation men jag kan säga att mina föräldrar mådde dåligt av att deras kärlek för varandra hade avtagit under lång tid och att dom bara fortsatte bo ihop för sina barns skull. Men vi märkte mycket väl att dom inte var lyckliga i varandras sällskap och det påverkade oss också. När dom till slut skiljde sig så blev allt mycket bättre för både mig, mina syskon och mina föräldrar.
Vad jag försöker säga är att dina barn säkert också kan fara illa av att deras föräldrar uppenbarligen inte mår så bra och att det bästa alternativet för barnen inte alltid är att föräldrarna ska fortsätta bo ihop. Så se det inte som att du överger dina barn ifall du och din tjej skiljer er för barnen mår bäst när föräldrarna mår bäst.
Nu skulle jag såklart helst se att det började fungera bättre för dig och din fru men jag kan inte ge något utlåtande förutom att om saker och ting inte fungerar just nu så betyder det att något måste ändras. Kanske att ni borde ta semester, göra något tillsammans under en tid, göra något galet. Vad gjorde ni innan ni fick barn? Vad hade ni gemensamt som kanske har gått förlorat?
Kanske är värt att tänka på iaf.
Ta iaf inte livet av dig om du nu verkligen ser det som en utväg. Det är så extremt själviskt att göra när man har barn och det kommer krossa både dina barn och alla dom nära dig.
Det där med feghet och sjäviskhet är lätt att döma någon för men det är olika från fall till fall. Det finns kanske en öppenvård åtminståne, det kommer inte att rusa fram ett gäng gorillor i vita rockar med en tvångströja och en spruta med en gång men självmordstankar är allvarliga grejer och behöver bearbetas, med samtal, och eventuellt medicin. Man är inte en "kärring" eller "psykfall" för att man går till öppenvården. Sen vet jag inte vad det finns för system i sverige men låt det inte gå för långt, då kommer soc till slut att ta över på grund av barnen och då är var det bäst enligt MIN mening att försöka reda ut det med eganvald hjälp, tips och vidare referenser och en plan innan. Annars kan andra börjar planera för dig.
Lätt att kritisera självmord som själviskt när förmodligen ingen av de som säger så har varit i samma situation. Dock så tycker jag inte att det är rätt när man har barn. Har själv en vän vars pappa begick självmord i hemmet och min vän har inte varit sig lik efter det. Inte att han bröt ihop totalt och tuggar fradga, men något är annorlunda nu än innan.
Sägs ofta att man skulle kunna dö för sina barn, fru, sambo, syskon o.s.v. Glöms då ofta bort att man ska leva för dem också!
Ryck upp dig och beté dig som en riktig far. Det är år 2010, majoriteten av alla giftermål slutar i skilsmässa och inte fan begår alla män/kvinnor i de fallen självmord. Det är skillnad på att älska sin fru och att vara helt beroende av sin fru. Blir det skilsmässa är det minsta du kan göra hålla ett positivt ansikte utåt, det är faktiskt värre för barnen än vad det är för föräldrarna.
En av mina närmaste vänners far begick självmord. Hans bröder begick strax därefter också självmord, han är den enda av syskonen som faktiskt hade bollar nog att ta smällen och leva vidare - och ja, i vissa situationer märker man att han har en "tick", han beter sig annorlunda än vad man skulle kunna kalla för "normen". Det är den enkla vägen ut för dig, men din familj och dina nära och kära måste leva med det livet ut.
Vill inte verka elak eller osympatisk men du måste inse att ditt ansvar når långt utöver ditt eget liv nu när du har barn. Inget barn ska behöva växa upp utan en far, jag har inte haft kontakt med min farsa ända sen jag föddes vilket fick mig att söka upp en fadersfigur - har man otur väljer man fel person och då kan det sluta illa.
Jag köpte nytt gymkort i fredags kan jag meddela men glömde brallorna idag så jag börjar imorgon. Hur gick det för er då, skicka mig PM är du snäll om du orkar.
Det tog slut mellan trapper och hans fruga, och han är nu för tiden den mest cyniska människa jag känner till gällande förhållanden och kärlek. :)
Vad jag reagerar på i tråden är allas uppmaningar att leva ett liv man mår dåligt av, "för barnens skull"
Vad jag reagerar på i tråden är allas uppmaningar att leva ett liv man mår dåligt av, "för barnens skull"
Har man satt de till världen får man för tusan ta sitt ansvar och ta hand om de också. Inte begå självmord. Inte sagt att man måste må dåligt, men när man skaffar barn är ens eget liv sekundärt i minst 18 år framöver, troligtvis tills man dör.
Inser man inte det är man inte mogen att skaffa barn, men många gör det ju tyvärr ändå av egoistiska könsdriftiga skäl. Och ja, jag ser ner på såna människor.
Så Gabber - snälla, var inte ego.. ryck upp dig, var en man. Var en FAR, ta hand om dina barn... och om det tar slut mellan er, ta chansen att lära dig leva på egen hand innan du hittar någon ny. Det är så förbannat viktigt att må lära sig må bra på egen hand INNAN man skaffar en partner.
slaskanvandare
2010-01-18, 18:33
Om det är någon där ute som är personligt bekant med Gabber föreslår jag att de kontaktar honom och kollar hur han mår. Förslagsvis övertygar honom att han skall söka på psykakuten så att läkare kan göra en psykisk status och komma fram till vad han behöver för hjälp.
Ignatius72
2010-01-18, 18:37
Vad jag reagerar på i tråden är allas uppmaningar att leva ett liv man mår dåligt av, "för barnens skull"
Man tar inte bara livet av sig själv utan nästan av ungarna med. Inte särskilt ovanligt med fler självmord i rakt nedstigande led. Barn tar omedelbart på sig skuld för detta. Detta alldeles oavsett vad man anger för anledning. "hade jag bara gjort si eller så hade pappa kanske inte gjort det".
TS verkar hänga upp sitt liv på sin fru och inte på sig själv eller relationen till sina barn. Det är naturligtvis inte sunt. Ännu märkligare om förhållandet varit dött 8 av 10 år. Var är överraskningen?
Ring psyk och be att få prata med någon. Inte det lättaste att göra men dom har garanterat erfarenhet av andra med samma problem som du.
Sedan tror jag det är viktigt att frugan verkligen får veta precis hur du känner.
Kämpa på. Utan dalar hade inte topparna varit så bra. :)
Det tog slut mellan trapper och hans fruga, och han är nu för tiden den mest cyniska människa jag känner till gällande förhållanden och kärlek. :)
Vad jag reagerar på i tråden är allas uppmaningar att leva ett liv man mår dåligt av, "för barnens skull"
Det är inte bara för någon annans skull. Jag höftar och påstår att majoriteten av självmord inte är det bästa beslutet. Det kan kännas så i stundens hetta men sen lär man vara glad att man inte vara sådana drama queen :) Gabber har det jobbigt men han fixar det här.
Uppenbarligen har du nu svårt att se på situationen på ett bra sätt, tror faktiskt du behöver vila - sök vård och förklara situationen. Den är ju faktiskt livshotande för dig, eftersom du tänker tankar du inte vill tänka och leker med planer du inte begrundat tillräckligt eftersom det här är en ny, oväntad situation för dig du inte hade kunnat räkna med.
Jag tror du behöver vårdkontakt, och människor som arbetar med att hantera folk i kris. För det som känns logiskt för dig nu, kommer kännas vanvettigt för dig när du kommit på fötter. OAVSETT, helt oavsett vad din fru beslutar sig för, el hur viktiga dina barn är, el om du kommer på hur DU vill leva och göra - så kan du få överblick på situationen och tänka nyktert på ditt liv.
Det är så lätt att bli förvirrad när tillvaron snurrar runt och slår undan fötterna på en, hade du ramlat och brutit benen hade du uppsökt läkare och fått det åtgärdat - nu är samma sak, fast själsligt. Rekommenderar dig att göra det, och att inte ta några beslut öht i den omtumlande tillvaro som råder för dig nu.
Varmt lycka till!
Nelson81
2010-01-18, 19:00
Har man satt de till världen får man för tusan ta sitt ansvar och ta hand om de också. Inte begå självmord. Inte sagt att man måste må dåligt, men när man skaffar barn är ens eget liv sekundärt i minst 18 år framöver, troligtvis tills man dör.
Inser man inte det är man inte mogen att skaffa barn, men många gör det ju tyvärr ändå av egoistiska könsdriftiga skäl. Och ja, jag ser ner på såna människor.
Så Gabber - snälla, var inte ego.. ryck upp dig, var en man. Var en FAR, ta hand om dina barn... och om det tar slut mellan er, ta chansen att lära dig leva på egen hand innan du hittar någon ny. Det är så förbannat viktigt att må lära sig må bra på egen hand INNAN man skaffar en partner.
+1 miljon på det. väldigt kloka ord.
Nelson81
2010-01-18, 19:03
hur kan du vara så förvånad när erat förhållande har varit dött 8 år av 10? Och jag hoppas verkligen du ALDRIG nämner till henne att du vill ta självmord ifall hon lämnar dig för då är du lägre än glocalnet.
i all välmening / herkulez
Gabber, jag känner inte dig men kanske ändå kan försöka få komma med ett råd.
Du har startat många trådar i detta forum om att du ska köpa feta bilar och statusprylar och andra trådar om att du är pank och tvingas sälja dina guldsmycken billigt osv.
Om du och din fru båda jobbar heltid och mer därtill så borde man inte vara tvungen att snabbt få loss 15 tusen genom att sälja sina favoritsmycken billigt. Vad jag menar är att du kanske borde försöka leva ett lite mer anspråkslöst liv och kanske köra en gammal saab 900 och inte köpa den fetaste tv:n och liknande så kanske din fru kan gå ner på 75% och du kan jobba lite mindre också, men främst hon, det är tufft att jobba 100% inom vården.
Jag tror att den extratid som du och din fru skulle kunna få för varandra och barnen vore guld värd för dig och jag tror att ni till och med skulle kunna få en mer stabil ekonomi om du bara började tagga ner lite med statushetsen.
Blir alltid lika beklämd när man ser på lyxfällan en kille som jobbar röven av sig och drar in 32 tusen rent men ändå får äta havregrynsgröt den sista veckan inför varje lön bara för att han har levt som om han vore David Beckham. Medan brevbärar-Micke som får 13 tusen efter skatt lever ett ekonomiskt tryggt liv för han måste inte betala 7 tusen varje månad bara i räntekostnader för sms-lån.
Sköt om dig.
von huff
2010-01-18, 19:11
Barnen går först så självmord är totalt oacceptabelt.Sök hjälp, det är inte lätt men det lönar sig.Oavsett hur det går med ditt förhållande så tror jag att du om t.ex 2 år kan ha en bra relation med dina barn och din fru fastän ni inte skulle vara tillsammans, livet går vidare även om det lämnar ett och annat sår.
Väldigt lätt att säga bakom en dataskärm men så är det i de flesta fall.Loppet är långt ifrån kört ännu!
Nitrometan
2010-01-18, 19:13
Ring psyk och be att få prata med någon. Inte det lättaste att göra men dom har garanterat erfarenhet av andra med samma problem som du.
Bra tips.
Sen brukar det finnas äktenskapsrådgivning i de flesta städer. Jag säger inte att de har några svar. Men de kanske kan hjälpa er?
Ett exempel på en sökning på hitta: http://hitta.se/SearchPink.aspx?vad=%e4ktenskapsr%e5dgivning&var=stockholm
Håller tummarna för att du hittar lösning som funkar Gabber.
Man tar inte bara livet av sig själv utan nästan av ungarna med. Inte särskilt ovanligt med fler självmord i rakt nedstigande led. Barn tar omedelbart på sig skuld för detta. Detta alldeles oavsett vad man anger för anledning. "hade jag bara gjort si eller så hade pappa kanske inte gjort det".
TS verkar hänga upp sitt liv på sin fru och inte på sig själv eller relationen till sina barn. Det är naturligtvis inte sunt. Ännu märkligare om förhållandet varit dött 8 av 10 år. Var är överraskningen?
Överraskningen består i att ingen av oss gnällt i 8 år om att det är tråkigt, jobbigt eller dött. Det var inte dött då, men nu har vi tack vare samtalet vaknat och insett att hon haft rätt. Vad har vi gjort med våra liv hittills???
Jag har offrat allt för mina barn och fru och att få det att funka i praktiken. Jag har skitit i mig själv helt och tänkt helt fel banor märker jag nu.
Igår skrev jag ett långt brev där jag förklarar mina känslor, tankar och drömmar för henne, försöker få henne att må bättre och inte ta på sig skulden för allt vilket hon gör. Hon fick den med en röd ros innan jobbet.
Nu efter jobbet hade jag tänkt att hon skulle öppna sig och säga nåt men hon är helt iskall och deprimerad och död. Hon är nu på ovanvåningen och hänger samma jävla tvätt från en ställning till annan.
Hon vet att jag ska ut snart så hon stannar uppe ett tag till. Jag vill inte pressa henne och samtidigt som man är rädd så lever vi så här, åt helvete med allting just nu.
Ignatius72
2010-01-18, 20:19
Överraskningen består i att ingen av oss gnällt i 8 år om att det är tråkigt, jobbigt eller dött. Det var inte dött då, men nu har vi tack vare samtalet vaknat och insett att hon haft rätt. Vad har vi gjort med våra liv hittills???
Jag har offrat allt för mina barn och fru och att få det att funka i praktiken. Jag har skitit i mig själv helt och tänkt helt fel banor märker jag nu.
Igår skrev jag ett långt brev där jag förklarar mina känslor, tankar och drömmar för henne, försöker få henne att må bättre och inte ta på sig skulden för allt vilket hon gör. Hon fick den med en röd ros innan jobbet.
Nu efter jobbet hade jag tänkt att hon skulle öppna sig och säga nåt men hon är helt iskall och deprimerad och död. Hon är nu på ovanvåningen och hänger samma jävla tvätt från en ställning till annan.
Hon vet att jag ska ut snart så hon stannar uppe ett tag till. Jag vill inte pressa henne och samtidigt som man är rädd så lever vi så här, åt helvete med allting just nu.
Så bra att ni snackat om det! Men sånt här löser man ju inte på en kvart. Om din fru dessutom kännt så här under en lång period så har hon ju kommit mycket längre än du i sin process. jag tror dock inte att man löser det utan proffshjälp, det är helt enkelt jevfligt svårt att diskutera om sig själv, ens egna och familjens beteendemönster utan någon utomstående som nyanserar, utforskar, bekräftar, lyssnar och är en som man behöver förklara för-en som inte har och vet om några tidigare händelser. I en del kommuner kostar det som ett läkarbesök, typ 120 spänn.
Vill inte vara arrogant men de som inte skaffat barn och familj skall nog vara försiktiga med att yttra sig för mycket. Sånt här är vanligt. Det är lätt att döma andra och tänka att när jag skaffar bar, då..., eller de som har barn är bara självupptagna egoister...
Att försumma barnen är egoistiskt. Jag tror Gabber har gjort ett bra jobb, varit en bra far men det finns någonting som kallas 7 årskris, då allt känns meningslöst. Många beskriver sitt liv efter giftermålet och barnen som en atombomb som slog ned med vad man menar karriär, uteliv osv. Själv ändrades mitt liv totalt. Försöker få ihop familjen med gemensamma intressen, komma ut.
Sen kommer någonting ni antagligen tycker är helflummigt;
I lägenheter ser man varandra enbart på kort avstånd. Det är inte riktigt naturligt. man går till jobbet, borta. kommer hem, man är tätt inpå varandra. Bor man i hus med en tomt eller vistas mycket utomhus får man ett avstånd, men man är ändå på samma ställe.
Ännu mer vridet;
Det är på 6 meters avstånd man kan få en helhetsuppfattning av en annan kropp. Inom detta avstånd blir det förvridet sk "fisheye". Detta används inom fotografi, teater och konst. Altså, i lägenheter särskillt små, är man antingen på varandra eller helt borta från varandra. Triangeln jobbet gymet hemmet är altså inte helt sund om man låst sig i den.
Slutsats, ut med er i naturen, åk skidor, ta semester. Men jag vet ju inte hur ni lever. Det verkar förresten som di fru har störst problem? Försök förresten se det positiva i de där 8 åren, det finns.
Se detta som enbart teoriserande.
shadowfire
2010-01-18, 21:00
När jag läste första posten, så bubblade det upp enormt mkt som jag tänkte skriva, men jag ser nu att det mesta har flertalet postare redan täckt in. Så plus ett på Ignatius, Herkan mfl.
Semiramis
2010-01-18, 21:17
Grejen är ju att när det känns sådär så är det näst intill omöjligt att föreställa sig att det någonsin kan kännas bättre men det kan det ju faktiskt! Jag sällar mig till dem som säger sök hjälp! Både för dig egen skull och för din familj. Jag hoppas att depressionsdimman skingrar sig snart så att världen ser annorlunda ut för dig.
Inronegro
2010-01-18, 21:21
Läs igenom ditt eget inlägg & tänk efter en stund till.
http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3983565&postcount=183
Dissector
2010-01-18, 21:27
Jag har inte mycket råd att komma med, utan vill bara önska att saker och ting löser sig för dig. Jag hoppas att du kan hitta en nytändning i någon form och att du får den hjälp du behöver.
Det kan vara jobbigt att bryta ett mönster man har haft under så pass lång tid, men försök se det som att din livssituation just nu inte är den enda möjliga.
Jag hoppas för allt i världen att du kommer ifrån tankarna på självmord. Jag tror du har all möjlighet i världen att med rätt hjälp reda ut din situation. Det kan bara bli bättre.
Lycka till!
Självmord är bara är en permanent lösning på ett tillfälligt problem!
Självmord är bara är en permanent lösning på ett tillfälligt problem!
Ganska bra sagt faktiskt :D Ska komma ihåg den!
nån känd som sa det, typ axl rose?
eternallord
2010-01-18, 22:15
Ingen sympati här, blir bara förbannad när jag läser inlägget. Hur fan kan man ens tänka så när man fört två barn in i världen?
Det känns säkert tungt nu, men partnern ska väl för bövelen inte vara hela ens värld, bryr du dig inte om dina ungar överhuvudtaget?
Fyfan alltså...
Självmord är bara är en permanent lösning på ett tillfälligt problem!
Om inte problemet är permanent. Då är det en permanent lösning på ett permanent problem. I det här fallet är det dock givetvis inte ett permanent problem.
Utan dig är dina barns framtid förstörd. Du är deras trygghet. Du har säkert vid det här laget sett framför dig hur deras dag/ vecka skulle se ut utan dig. Deras mor skulle knappast klara av att sköta dem sen heller. Deras framtid skulle vara beroende av vad någon socialarbetare eller släkting orkar prestera för dem.
Alla har mörka stunder i livet och sköter det på olika sätt. Om du orkar fortsätta och få tilllbaka gnistan så finns det inte så mycket som biter på dig sen.
Det är tungt att har småbarn förutom allt annat som kräver energi på sidan om men barnen ger väldigt mycket samtidigt. Igår kväll just då jag höll på att somna sa dottern "pappa, tycker om dig". Det går inte att jämföra med nånting annat.
Dissector
2010-01-18, 22:34
Ingen sympati här, blir bara förbannad när jag läser inlägget. Hur fan kan man ens tänka så när man fört två barn in i världen?
Det känns säkert tungt nu, men partnern ska väl för bövelen inte vara hela ens värld, bryr du dig inte om dina ungar överhuvudtaget?
Fyfan alltså...
Du måste förstå att en människa som överväger att begå självmord mår så pass dåligt att han eller hon inte alltid tänker i klara banor. Du försöker göra det till något fruktansvärt enkelt när du skriver som du gör. Det är även vanligt att en självmordsbenägen person upplever sig själv som en belastning för sina nära, och på riktigt tror att självmord skulle vara en lättnad för andra. Man tänker inte alltid helt klart alltså. Det är naturligtvis lätt, men samtidigt fruktansvärt naivt, att döma någon annan som har självmordstankar.
Jag vet inte hur gamla dina ungar är men jag kan inte se hur du ser just nu att ditt liv är "slut"? Ok om du och din fru bryter upp. Jag skulle va deprimerad ett bra tag av det också och säkert tänka som du gör men du måste också tänka framåt. Jag antar att du älskar att vara med dina barn. Saken är dock att det låter som att erat förhållande inte varit speciellt bra i 8år? Du kanske träffar någon som du kommer älska mer än så. Samt att du alltidk ommer ha dina barn. Det jobbiga är väl att ta sig igenom den här perioden men efter det kommer det bli bättre.
Hej,
Har varit utomhus, kört runt som en idiot och tänkt. Jag konfronterade henne och frågade om mitt brev, vad hon kommit fram till osv. Iskallt svarade hon att vi ska bryta.
Förklaringen är många saker men mest pga att då jag hade mina dåliga perioder så var jag borta i skallen, såg inte mycket av något och flöt sakta men säkert ifrån henne.
Jag gjorde allt jag kunde för att barnen inte skulle märka och att allt skulle vara normalt. Mina misstag är inte sånna som man kan förlåta och gå vidare men det gjorde min fru.
Dock har hon påpekat att det inte är därför, hon har fortfarande inget bra svar. Bara så där, jag är skiträdd då hon är iskall i sitt agerande, bestämd utan någon öppen dörr för att prova någon form av terapi eller hjälp.
Idag sa hon rakt ut att jag inte älskar dig som min man längre. Idag bestämde hon att jag letar lägenhet och flyttar, dvs bor ifrån varandra.
Jag var skitförbannad men höll mig lugn o frågade ur hon ska ta hand om barnen då hon går upp 5 för att hinna till jobbet. Hon svarar iskallt att hon ber chefen om att få börja 8.
Jag har i flera år velat att hon ska ändra sina tider och vara med oss men det har inte gått och nu går allt för henne.
Jag har från mina tankar om självmord gått till mord och åter självmord, jag kan inte andas eller tänka. Varför händer detta?
Hur ska allt kunna fungera, jag kommer missa mina barns uppväxt, jag saknar de redan fast de ligger och soover en våning upp. Hur ska det gå?
shut teh face
2010-01-18, 22:47
Det är typiskt kvinnligt att stänga av sådär och vara iskall. De må ha mer känslor än oss, rent generellt, men de har också förmågan att stänga av helt. Det är inte vi killar lika bra på. Sen är kvinnan i grund (enligt mig) en flegmatiker, och när denne bestämt något, då är det så.
Vad var det för något du gjort som hon hade förlåtit?
Jag vet inte hur gamla dina ungar är men jag kan inte se hur du ser just nu att ditt liv är "slut"? Ok om du och din fru bryter upp. Jag skulle va deprimerad ett bra tag av det också och säkert tänka som du gör men du måste också tänka framåt. Jag antar att du älskar att vara med dina barn. Saken är dock att det låter som att erat förhållande inte varit speciellt bra i 8år? Du kanske träffar någon som du kommer älska mer än så. Samt att du alltidk ommer ha dina barn. Det jobbiga är väl att ta sig igenom den här perioden men efter det kommer det bli bättre.
Mina barn är anledningen till att jag inte unnat mig nått, dvs jag har medvetet offrat allt för att vara med de och ge dem allt i form av sällskap, lek, prylar och att vara pappa. Men nu ser jag mig som en förlorare som klantat sig rejält och förlorat den enda person jag älskat.
Det som ger mest ont är att hon inte längre älskar mig, varför? Ska man bryta efter 10 pga att det är enormt jobbigt vissa perioder, även om man själv ställt till det?
Det är så ruttet gjort att jag kan strypa henne i sängen om jag ska vara ärlig. Men tyvärr så kan jag inte göra det då mina barn kommer drabbas.
Just nu är det barnen i skallen, hur kommer livet (praktiska) att fungera. Jag har alltid(ber om ursäkt) tänkt svenska kärnfamiljer sugit då så många bryter, låtsaspappa hit o dit osv men nu märker jag hur fel jag har haft.
Blattar i sina blatteländer håller hellre ihop o grinar än att bryta. Varför? Jo, vad ska släkten säga, vad händer om någon pratar illa om oss? Känner många som varit gifta 30-40 år och velat mörda varandra men stannat och visat falsk kärlek.
Det är typiskt kvinnligt att stänga av sådär och vara iskall. De må ha mer känslor än oss, rent generellt, men de har också förmågan att stänga av helt. Det är inte vi killar lika bra på. Sen är kvinnan i grund (enligt mig) en flegmatiker, och när denne bestämt något, då är det så.
Vad var det för något du gjort som hon hade förlåtit?
Vad jag har gjort är inte relevant här egentligen men det är inte att vara otrogen i alla fall. Se det som att jag hämnades tillbaka mot någon som jävlades och jag fick skiten. Ta med en gnutta rasism och lite hämnd. Inget allvarligt egentligen, men jag förlorade mitt jobb pga detta eftersom det skedde på arbetstid. Ångrar mig rejält IDAG men inte efter ha tagit straffet, DETTA är mitt straff som jag får nu tydligen.
backflash
2010-01-18, 22:53
sov hos en vän idag
sök hjälp asap
Wille005
2010-01-18, 22:53
Hur ska allt kunna fungera, jag kommer missa mina barns uppväxt, jag saknar de redan fast de ligger och soover en våning upp. Hur ska det gå?
Först och främst; lämna dom inte. Du har något du älskar som älskar dig precis lika mycket tillbaka. Du påpekar hela tiden hur lite din fru har tid med barnen, om du försvinner kommer dom inte bara sakna dig dom kommer även inte få alla kärlek och omtanke ett barn behöver. Det går inte att sluta påpeka hur fegt det är att ens tänka på att ta självmord.
sov hos en vän idag
sök hjälp asap
Inga av mina vänner vet om detta, ingen släkting vet om detta och får inte veta då det kommer bli ett helvete.
Ingen på jobbet får veta då jag sitter med nytt jobb med bra lön som jag älskar och har provanställning till sommar. Förlorar jag jobbet är jag förlorad, även min fru o min barn.
JAG behöver inte hjälp här, jag älskar henne så pass att jag lyssnar på henne fortfarande. Jag hade hoppatsatt hon hade öppnat sig för hjälp också och inte var så kall. Men om det verkligen blir så att jag får flytta ut i det osäkra så kommer jag verkligen bryta ihop, jag gör det redan genom att tänka på det.
Du kommer inte missa dina barns uppväxt. Ni bör få delad vårdnad. Behåller hon sina tider och sin livsstil borde det vara till din fördel i en ev domstolsprocess.
Låter ju otroligt om hon skulle plötsligt få för sig att "ta barnen" när hon varit frånvarande innan så ser inte varför du ska behöva oroa dig om det.
Först och främst; lämna dom inte. Du har något du älskar som älskar dig precis lika mycket tillbaka. Du påpekar hela tiden hur lite din fru har tid med barnen, om du försvinner kommer dom inte bara sakna dig dom kommer även inte få alla kärlek och omtanke ett barn behöver. Det går inte att sluta påpeka hur fegt det är att ens tänka på att ta självmord.
Men hur ska jag finnas till hands då inte jag bestämmer? Då jag inte ska bo kvar? De kommer fråga mamman när pappa kommer hem varend minut som nu, men pappa kommer inte. Jag kommer dö av detta när jag sitter ensam i ett hyrd rum utan någon somhelst kontakt med dem. Jag vet inte ens hur vi ska planera något så stort när det inte går att prata med henne.
Du kommer inte missa dina barns uppväxt. Ni bör få delad vårdnad. Behåller hon sina tider och sin livsstil borde det vara till din fördel i en ev domstolsprocess.
Låter ju otroligt om hon skulle plötsligt få för sig att "ta barnen" när hon varit frånvarande innan så ser inte varför du ska behöva oroa dig om det.
Nej, hon hatar mig inte och kommer aldrig göra något sånt men jag tänker mest på det praktiska. Hur ofta får man gå över och besöka de? Jag vill ju bo med dem :(
zeusden1
2010-01-18, 23:01
Det är uppenbart att det är hjälp du vill ha; ville du avsluta ditt liv hade du gjort det redan. Ber man om råd eller förklarar man vad man tänker göra på ett internet-forum, vill man ha hjälp att ta sig ut från situationen man är försatt i. Inget internet-forum kan hjälpa dig att ta dig ur. Sök riktig hjälp. Gnäll inte här.
Vad säger att barnen inte ska bo med dig?
Trapper Buzz
2010-01-18, 23:02
Ni ska gå till Familjerådgivare. Ring kommunen imorrnbitti.
Varannanveckassystem med barnen brukar kunna fungera bra.
Du tror det inte nu: men det är inte the end of the world.
Du hittar absolut någon bättre.
Det tar tid att komma över, men är skönt på andra sidan separationen.
Man ska inte stanna i ett dåligt förhållande.
Kvinnor är oftare klokare än oss män och ser sådant tydligare tidigare.
Tona ner dramatiken för barnens skull!!
Dina barn har lika stor rätt till sin pappa som sin mamma. Se till att hålla dig på banan för dem. Kontakta en jurist eller mansjour som kan hjälpa dig. Den senare är kostnadsfri, har tystnadsplikt och kan hjälpa dig sortera bland dina tankar.
allt snack om jurist, rådgivning, rätt hit o dit få mig att tappa andan och få ont i bröstet. Det är min FRU, som jag älskat och älskar mer nu som jag helt plötsligt ska agera så här mot?
Jag klarar inte av av se henne som fiende, hon är ju mitt allt.
Nej, hon hatar mig inte och kommer aldrig göra något sånt men jag tänker mest på det praktiska. Hur ofta får man gå över och besöka de? Jag vill ju bo med dem :(Okej, det är iaf bra.
Den praktiska delen är åtminstone ett mindre problem än en domstolsprocess som kan sluta hur som helst. Säkert 35-50% av Sveriges familjer lever så här, i delad vårdnad. Min pappa flyttade bara någon km bort när jag var 10-14 och då kunde jag ju bo hos honom varje dag om jag ville, men var annars ca 3 dagar i veckan. Han flyttade sedan till en närliggande stad och då blev det mindre besök men inget direkt som påverkade livet. Blev istället att man uppskattade och utnyttjade tiden bättre.
allt snack om jurist, rådgivning, rätt hit o dit få mig att tappa andan och få ont i bröstet. Det är min FRU, som jag älskat och älskar mer nu som jag helt plötsligt ska agera så här mot?
Jag klarar inte av av se henne som fiende, hon är ju mitt allt.Jo men det är ju bara aktuellt om hon börjar göra dumheter. Som att säga att hon kräver mer än 50% vårdnad t ex. Då är det ju hon som tar ställning mot dig. Men bara en hypotes.
Vad säger att barnen inte ska bo med dig?
Jag vill absolut inte bråka om detta i rättegång. Jag pallar inte det och vet att hon tar hand om barnen lika bra.
Okej, det är iaf bra.
Den praktiska delen är åtminstone ett mindre problem än en domstolsprocess som kan sluta hur som helst. Säkert 35-50% av Sveriges familjer lever så här, i delad vårdnad. Min pappa flyttade bara någon km bort när jag var 10-14 och då kunde jag ju bo hos honom varje dag om jag ville, men var annars ca 3 dagar i veckan. Han flyttade sedan till en närliggande stad och då blev det mindre besök men inget direkt som påverkade livet. Blev istället att man uppskattade och utnyttjade tiden bättre.
Mitt liv har varit så att jag sprungit hem från jobbet, tom ljugit ibalnd för att gå tidigare för att vara mer med mina barn och göra något med dem. Är absolut inte degfarsa som inte orkar något och är tråkig.
Men nu om jag ska bo själv och komma över någon gång då och då och sedan lämna dem, det kommer bryta ner mig mer o mer för varje besök.
Hur tror ni jag känner mig då? Efter så många år i den perfekta papparollen så får jag detta som belöning.
Pudzianovski
2010-01-18, 23:20
Riktigt tråkigt Gabber. Du kanske behöver få lite distans till det. Känns som att du är mitt i en kris just nu. Precis som många säger så tycker jag med att barnen är viktiga. De har rätt till båda sina föräldrar. Det är också vad ni kommer bli rekommenderade av socialtjänst och domstol om det går så långt.
Jag vill absolut inte bråka om detta i rättegång. Jag pallar inte det och vet att hon tar hand om barnen lika bra.
??? Jag förstår inte riktigt.
Om det skulle bryta ner dig att vara tvungen att lämna barnen och endast besöka dem någon gång ibland, varför vill du då inte kämpa för att vara deras boförälder? Av det du skrivit framgår ju dessutom att barnen alltid kan lita på dig, men måste fråga sig var mamma är varje kväll då hon jobbar.
Mitt liv har varit så att jag sprungit hem från jobbet, tom ljugit ibalnd för att gå tidigare för att vara mer med mina barn och göra något med dem. Är absolut inte degfarsa som inte orkar något och är tråkig.
Men nu om jag ska bo själv och komma över någon gång då och då och sedan lämna dem, det kommer bryta ner mig mer o mer för varje besök.
Hur tror ni jag känner mig då? Efter så många år i den perfekta papparollen så får jag detta som belöning.
Du har ju rätt att ha barnen varannan vecka.
Jag vill absolut inte bråka om detta i rättegång. Jag pallar inte det och vet att hon tar hand om barnen lika bra.Oroa dig inte, det ska till enormt mycket för att detta ska hamna i en rättegång. Ni kommer en fram till en lösning som båda parter gillar, i samförstånd.
Mitt liv har varit så att jag sprungit hem från jobbet, tom ljugit ibalnd för att gå tidigare för att vara mer med mina barn och göra något med dem. Är absolut inte degfarsa som inte orkar något och är tråkig.
Men nu om jag ska bo själv och komma över någon gång då och då och sedan lämna dem, det kommer bryta ner mig mer o mer för varje besök.
Hur tror ni jag känner mig då? Efter så många år i den perfekta papparollen så får jag detta som belöning.Nej, tvärtom verkar du vara en riktigt stabil farsa. Du menar att se dom bara 50% är för lite? Har faktiskt inte sett det så. Om man är van vid att se dom varje dag så blir det ju en stor skillnad. Ni kanske kan förhandlar fram så att du får mer tid, om nu barnens mamma jobbar så konstiga tider.
Den sista meningen beskriver ungefär så min pappa kände sig när mina föräldrar separerades och åren därefter. Min pappa var i många avseenden som du är mot dina barn, men förhållandet mellan mina föräldrar fungerade helt enkelt inte. Det har inte att göra med hur bra du är som pappa.
??? Jag förstår inte riktigt.
Om det skulle bryta ner dig att vara tvungen att lämna barnen och endast besöka dem någon gång ibland, varför vill du då inte kämpa för att vara deras boförälder? Av det du skrivit framgår ju dessutom att barnen alltid kan lita på dig, men måste fråga sig var mamma är varje kväll då hon jobbar.
Just nu älskar jag min fru och vill bara hennes bästa, om hon skulle neka mig se mina barn ok det är en annan femma, men jag skulle aldrig tro att hon gör så.
Oroa dig inte, det ska till enormt mycket för att detta ska hamna i en rättegång. Ni kommer en fram till en lösning som båda parter gillar, i samförstånd.
Men nja. Vad bygger du det på? Förutom att du vill agera ljus i tunneln d.v.s.
Deceiver85
2010-01-18, 23:25
Jag vill absolut inte bråka om detta i rättegång. Jag pallar inte det och vet att hon tar hand om barnen lika bra.
Självklart gör hon det, men målet för dig bör vara att få riktig delad vårdnad, och inte någon dålig papperskonstruktion där kvinnan ändå gör som hon behagar.
En sak är dock klart, du tar inte den feges väg (självmord) ut ur den här krisen. Du förtjänar inte det, dina barn förtjänar definitivt inte det och om du nu älskar/älskat din fru så mycket som vi anar så vill du inte att hon ska leva med ditt liv på sitt samvete.
Du kommer att ha en mycket jobbig tid framför dig, men det är bara att härda ut - vem vet hur livet ser ut om ett år, eller två år? Det kanske inte var menat att det skulle vara du och din fru, och att din livskamrat kanske står runt hörnet och väntar? Oavsett om man tror på ödet eller ej, det finns aldrig någon anledning att ta livet av sig.
Verbatim
2010-01-18, 23:26
Rådgivning med mera behöver inte vara en deklarering av krig, som du verkar se det. Däremot så kan en opartisk part fungera som så att h*n hjälper till så att ni båda, samt barnen, får det så bra som möjligt under brytet.
Förövrigt har jag inget att tillägga, men jag önskar er lycka till.
Du måste förstå att en människa som överväger att begå självmord mår så pass dåligt att han eller hon inte alltid tänker i klara banor. Du försöker göra det till något fruktansvärt enkelt när du skriver som du gör. Det är även vanligt att en självmordsbenägen person upplever sig själv som en belastning för sina nära, och på riktigt tror att självmord skulle vara en lättnad för andra. Man tänker inte alltid helt klart alltså. Det är naturligtvis lätt, men samtidigt fruktansvärt naivt, att döma någon annan som har självmordstankar.
Det är ju rätt i sak att självmord är förkastligt, men att ange det som enda skäl till en självmordsbenägen att inte ta livet av sig är ju lite skumt.
F.ö vill jag plusetta wo0ords inlägg.
Och jag anser också att TS bör söka hjälp! På ett eller annat sätt!
Rådgivningen är för att ni ska må så lite dåligt av det här som ni kan. För att du ska hitta en annan utväg än att beröva dina barn sin far. Du verkar inte förstå hur det fungerar med delad vårdnad av barn. Du behöver hjälp att reda ut det.
Rådgivningen är för att ni ska må så lite dåligt av det här som ni kan. För att du ska hitta en annan utväg än att beröva dina barn sin far. Du verkar inte förstå hur det fungerar med delad vårdnad av barn. Du behöver hjälp att reda ut det.
Det är mycket jag inte förstår just nu
Pudzianovski
2010-01-18, 23:31
Självklart gör hon det, men målet för dig bör vara att få riktig delad vårdnad, och inte någon dålig papperskonstruktion där kvinnan ändå gör som hon behagar.
Gemensam vårdnad heter det numer ;)
Trapper Buzz
2010-01-18, 23:33
allt snack om jurist, rådgivning, rätt hit o dit få mig att tappa andan och få ont i bröstet. Det är min FRU, som jag älskat och älskar mer nu som jag helt plötsligt ska agera så här mot?
Jag klarar inte av av se henne som fiende, hon är ju mitt allt.
För att ni ska kunna prata och kommunicera med varandra behöver ni en tredje part. Rådgivarna bits inte. Det är ett avspänt samtal. Vissa är bra, andra mindre bra av rådgivarna. Min specifika erfarenhet är att kommunens rådgivare är skickligare än kyrkans, som också tillhandahåller rådgivning.
Hur hårt det än låter så hjälps det inte att hon är ditt allt om inte du är det för henne. Sen ska man inte kåta en annan människa bli ens allt. Du är stark; tillåt dig själv känna det.
Du har ett helvete nu, och jag förstår det: jag har också varit precis där., Min fru sa ingenting på flera år spom hon vantrivdes och så.. PANG! Ska skiljas...
Men du behövs för din barn och för din egen skull (och dina vänner, föräldrar kanske osv).
Kämpa vidare nu! Dethär ordnar sig!
Inte blir det någon rättegång, det är bara i amerikanska filmer!
Skärpning nu! :hbang:
Men nja. Vad bygger du det på? Förutom att du vill agera ljus i tunneln d.v.s.För att Gabber själv ser det som otroligt att hon skulle dra det till domstol. Dessutom, vårdnadstvister vid skilsmässor löses i domstol givetvis, men i de flesta fall går det väl inte så långt? Jag har för mig att det är en minoritet, men jag kan ha fel.
edit:
Varje år separerar drygt 25.000 föräldrapar. För det mesta kommer dessa överens vad det gäller de gemensamma barnen, men en del av dessa gör det inte. Enligt statistik från statistiska centralbyrån gav domstolarna under 1991 utslag i 2.910 mål rörande vårdnad av barn, 1993 var antalet 3.137 och 1995 avgjordes 3.754 mål. I sjuttio procent av alla vårdnadstvister tilldöms modern vårdnaden. I tjugo procent av fallen tilldöms mannen vårdnaden och i 10 procent görs bedömningen att gemensam vårdnad fortsättningsvis är lamplig. Omkring 350 000 barn i Sverige lever skilda från någon av sina föräldrar (Projektrapport från Socialstyrelsen, Oenighet om barnen - vad gör socialtjänsten?).
Men ja, ljus i tunneln var syftet.
Självklart gör hon det, men målet för dig bör vara att få riktig delad vårdnad, och inte någon dålig papperskonstruktion där kvinnan ändå gör som hon behagar.
Det är skillnad på vårdnad och vem barnen ska bo hos. I Sverige ska det mycket till för att någon ska förlora vårdnaden om sitt/sina barn, men det innebär inte att den andra vårdnadshavaren inte kan bli ensam boförälder.
För att Gabber själv ser det som otroligt att hon skulle dra det till domstol. Dessutom, vårdnadstvister vid skilsmässor löses i domstol givetvis, men i de flesta fall går det väl inte så långt? Jag har för mig att det är en minoritet, men jag kan ha fel.
Ja, men det är skillnad på vårdnadstvister (ganska ovanliga) och tvister om var barnen ska bo (vem av vårnadshavarna som ska bli boförälder (mindre ovanliga)).
Försök få ordning på dina tankar, det förvärrar väldigt mycket i din situation just nu, kämpa med att tänka rationellt istället för katastroftänka att det är slut med livet och allt annat hemskt. Det är lättare sagt än gjort, men försöka går alltid :)
Hoppas det löser sig så småningom.
Bear Grylls
2010-01-18, 23:49
tycker att det är så synd att folk ger upp så pass lätt.. speciellt när man har barn ihop. vet inte vad jag ska skriva, hoppas att det löser sig?..
Tycker det är värre med folk som är ihop för barnens skull. Jag hade hellre sett att mina föräldrar skillde sig när jag var yngre istället för att lyssna på att de konstant bråkar med varandra.
PepzAdept
2010-01-18, 23:53
Vad jag reagerar på i tråden är allas uppmaningar att leva ett liv man mår dåligt av, "för barnens skull"
Han har väl inte mått dåligt innan detta uppstod egentligen? Det tyder väl på att livet är ganska okej i sin helhet bortsett från den här tragedin. Men om du nu tycker att det är rättvist att han ska ta sitt liv för att han har en, hoppas jag innerligt, tillfällig tragedi förstår jag inte riktigt hur du resonerar då hans barn kommer att få leva med alla tankar och bilder av hans självmord resten av livet. Så när du skriver den där meningen hoppas jag verkligen att du talar utifrån egna erfarenheter? Gör du inte det kan jag säga dig att jag har en nära insyn i just detta ämne och jag kan säga dig att det är absolut inte lätt för barnen att leva med detta!
Så Gabber håll ut, ta dig genom det här oavsett vad som händer mellan dig och din fru. Du älskar ju uppenbarligen dina barn väldigt mycket och de dig, se till att vårda det istället för att ge upp allt. Önskar dig verkligen lycka till.
Martin Löwgren
2010-01-18, 23:56
Så Gabber håll ut, ta dig genom det här oavsett vad som händer mellan dig och din fru. Du älskar ju uppenbarligen dina barn väldigt mycket och de dig, se till att vårda det istället för att ge upp allt. Önskar dig verkligen lycka till.Word!
Efter regn kommer ALLTID solsken.
Muskelbyggaren
2010-01-19, 00:47
Kom ihåg att det är ett rum som eventuellt rasat, inte hela huset.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var jag var 10 år gammal. Det var bra att de skiljde sig, men jag önskar att min pappa hade gjort mer för att ha kontakt med mig. Han gav upp och lät min mamma göra som hon ville, så gör inte det samma mot dina barn. Om min pappa hade tagit livet av sig vet jag inte hurdan jag varit idag.
Jag är ung och vet ingenting om vad det är att ha en fru, men jag har gått igenom rejäla livskriser och vad jag lärt mig är att man måste härda ut. Det finns nog inget någon kan säga idag som kan få dig att må ens i närheten av bra, utan du måste bara leva vidare fastän det känns skit. Göra vad du vet att du borde göra fastän alltsammans känns som ett förlorat lopp. Bara fortsätta gå, för det kommer bli bättre, det börjar smått med små ljusglimtar. Till slut sitter man en dag och tänker att "fan, jag mår faktiskt bra igen".
Och ta emot hjälp för guds skull.
Jag är ledsen över vad som hänt i ditt liv, separationer är aldrig lätt, speciellt inte när man inte är överrens om att det är det bästa.
Däremot har jag sett hos vänner att när den första chocken lagt sig så har de kunnat fått ett rikare liv. Med det menar jag att det är destruktivt att vara i en relation som inte fungerar, eller som du säger bara funkar rent praktiskt.
Jag vet inte hur stora skillnaderna är mellan "svenne-familjer" och vad du är van vid (som du skrev tidigare) Men jag hoppas verkligen att ni kan komma fram till en lösning där du har mycket kontakt med barnen-förhoppningsvis halv tid. Många säger att den tiden blivit bättre för att fokus då ligger på barnen.
Men framförallt, det är helt okej att må dåligt ett tag, jag hoppas din omgivning ger dig förståelse.
Kärlek är en form av abstinens. Ser man på ett avslutat föhållande ur den synvinkeln så kan det vara lättare att lägga det bakom sig. Man vet heöt enkelt att den hämska känslan försvinner med tiden. Det tar ett tag och allt känns förjävligt. Det är ofrånkommligt. Men man tar sig igenom det och tillslut känns allt bra igen. Kan va svårt att tro när man väl står där på botten. Men det går om.
http://www.stockholm.se/-/Serviceenhetsdetaljer/?enhet=2ffb34a844644196969ce349c814cbc0
Trodde det var gratis eller billigare men det kanske är värt det. Jag kommer dra dit själv först då jag inte kommer fram till henne på något sätt. Enda hon sagt, vill du prova kan vi gå dit på ett kallt sätt. Det tolkar jag som att hon är insatt i att inget hjälper samt att hon inte vill bli hjälp, hon vill ut.
Gabber, jag är övertygad om att du inte kommer komma till freds med en lösning som ger dig ro inom det närmaste. Känslor har bänegenheten att hämma rationellt tänkande och få en att se klart på situationen.
Mitt råd är att enbart fokusera på att ta dig genom det här så enkelt som möjligt och unna dig själv ett litet break. Jag är övertygad om att du kommer ta dig genom det här med en erfarenhet rikare och på något sätt inse att detta kommer gynna dig eller din familj. Hur återstår att se, inget att spekulera om i det här skedet.
Alone_in_the_dark
2010-01-19, 08:14
http://www.stockholm.se/-/Serviceenhetsdetaljer/?enhet=2ffb34a844644196969ce349c814cbc0
Trodde det var gratis eller billigare men det kanske är värt det. Jag kommer dra dit själv först då jag inte kommer fram till henne på något sätt. Enda hon sagt, vill du prova kan vi gå dit på ett kallt sätt. Det tolkar jag som att hon är insatt i att inget hjälper samt att hon inte vill bli hjälp, hon vill ut.
Gabber, dessa små futtiga pengar är inget mot som komma ska. Jag tänker inte skrämma upp dig om kostnaderna, men ta dessa 450 och försök få tillstånd en vettig överenskommelse, nästa steg är även familjerätten om samarbete (kostar inget).
Sen om ni fullföljer att fortsätta era liv på varsitt håll, blanda in advokat/jurist för att dela upp hemmet, sätta upp kontrakt, skulder osv så snart som möjligt.
Vad du än gör, blanda inte in soc eller BUP de är ett skämt båda två. Soc har sen fallet Louise fått intern order att hålla sig så långt borta från press, all media och rättegångar som möjligt (min källa är innefrån socialen)
Sen som alla här skriver (jag har inte gått igenom alla sidorna) men barnen först, träning, kompisar osv.
:)
Nitrometan
2010-01-19, 08:19
Gå dit, ta kontakt med dem, Gabber. I vilket fall som helst behöver du hjälp. Nån att prata med.
Trapper Buzz
2010-01-19, 08:29
Familjerådgivinng är lika viktigt eller snarare ännu viktigare efter en eventuell separation,
här kommer verkligen de alldeles för ofta använda orden för barnens skull in.
Finns väl inget värre än skilda föräldrar som brukar och använder barnen som vapen.
Med rådgivarens hjälp kan ni (a) kanske fixa ihop er (vilket man kanske inte ska ha överdrivna förhoppningar på och/eller (b) Få till en bättre separation än annars, där ni lär nog kan lära er prata med varann ordentligt. Som jag förstår har det inte varit 100% där. Så länge ni bor under samma tak skapas ju också en situation där ni ges viss på-tu-man-hand-tid tillsammans före och kanske efter sessionerna.
Di är fortfarande välkommen att PMa mig.
Det tog slut mellan trapper och hans fruga, och han är nu för tiden den mest cyniska människa jag känner till gällande förhållanden och kärlek. :)
"Been in love once, then i learned from that"
Nu tillbaka till ämnet
Okej, det känns skit och världen rasar. Men betyder det att man bara lägger sig ner och ger sig?
Allt går att ordna på ett eller annat sätt, även om det tar tid så kan allt förbättras!
Vet själv hur det är när föräldrarna skiljer sig och man går ner sig i diverse tankar om varför det hände och vilken roll man själv spelat.
Men sök professionell hjälp, det finns att få!
Blomstrande
2010-01-19, 08:59
Hej,
Har varit utomhus, kört runt som en idiot och tänkt. Jag konfronterade henne och frågade om mitt brev, vad hon kommit fram till osv. Iskallt svarade hon att vi ska bryta.
Förklaringen är många saker men mest pga att då jag hade mina dåliga perioder så var jag borta i skallen, såg inte mycket av något och flöt sakta men säkert ifrån henne.
Jag gjorde allt jag kunde för att barnen inte skulle märka och att allt skulle vara normalt. Mina misstag är inte sånna som man kan förlåta och gå vidare men det gjorde min fru.
Dock har hon påpekat att det inte är därför, hon har fortfarande inget bra svar. Bara så där, jag är skiträdd då hon är iskall i sitt agerande, bestämd utan någon öppen dörr för att prova någon form av terapi eller hjälp.
Idag sa hon rakt ut att jag inte älskar dig som min man längre. Idag bestämde hon att jag letar lägenhet och flyttar, dvs bor ifrån varandra.
Jag var skitförbannad men höll mig lugn o frågade ur hon ska ta hand om barnen då hon går upp 5 för att hinna till jobbet. Hon svarar iskallt att hon ber chefen om att få börja 8.
Jag har i flera år velat att hon ska ändra sina tider och vara med oss men det har inte gått och nu går allt för henne.
Jag har från mina tankar om självmord gått till mord och åter självmord, jag kan inte andas eller tänka. Varför händer detta?
Hur ska allt kunna fungera, jag kommer missa mina barns uppväxt, jag saknar de redan fast de ligger och soover en våning upp. Hur ska det gå?
Du är i en akut kris just nu.
Jag har själv varit i situationen efter ett uppbrott när man knappt kan andas eller fungera normalt, tårarna bara rinner. Men jag gav mig fan på att han aldrig skulle se mig gråta. (OK, jag misslyckades några gånger, men jag gjorde ett tappert försök.)
För mig var lösningen träning (som så många skrivit här redan) och min bästa vän, jag undvek att vara ensam eftersom det var värre när jag var ensam. Så umgås med människor, sitt på caféer, var ute bland folk så mycket som möjligt, never go into the monkey-brain som man säger - låt aldrig tankarna börja snurra för då vet man inte var det slutar. Sysselsätt dig med barnen och annat hela din vakna tid.
Du behöver söka hjälp, inte bara för dig själv utan för er båda. Men vill hon bara gå en gång eller inte alls, så fortsätt träffa någon terapeut ensam. Du måste ju fungera för dina barns skull.
Självmord är out of the question när du har två barn. Tänk också på dina föräldrar, syskon mfl...
Din fru verkar ha bestämt sig. Tyvärr är det ofta så med oss kvinnor att vi tänker på saker i månader, ja ibland till och med år innan vi meddelar vad vi vill. Det bästa är att låta henne gå. Det kan låta paradoxalt, men att gå från att böna och be till att bara tvärvända och försöka undvika kontakt med henne så mycket som möjligt är ett av de bästa sätten att få tillbaka makten över sin situation.
Om jag vore dig, skulle jag be HENNE flytta ut. Det finns ingen anledning till att hon, som arbetar så pass udda timmar ska vara primär boendeförälder. Jag skulle inte flytta någonstans om jag var du, såvida inte rätten anser att hon behöver boendet bättre än du. Och det behöver definitivt inte vara så. Eftersom detta med separationen är hennes beslut kan du be henne bo hos en släkting eller vän ett tag.
På det du skriver låter det som om du är barnens största trygghet i livet. Släpp dem inte.
Trapper Buzz
2010-01-19, 09:05
Om jag vore dig, skulle jag be HENNE flytta ut. Det finns ingen anledning till att hon, som arbetar så pass udda timmar ska vara primär boendeförälder. Jag skulle inte flytta någonstans om jag var du, såvida inte rätten anser att hon behöver boendet bättre än du. Och det behöver definitivt inte vara så. Eftersom detta med separationen är hennes beslut kan du be henne bo hos en släkting eller vän ett tag.
På det du skriver låter det som om du är barnens största trygghet i livet. Släpp dem inte. (Blomstrande)
+1
Nitrometan
2010-01-19, 09:07
Du är i en akut kris just nu.
Jo, så är det. Sök hjälp, Gabber.
Om jag vore dig, skulle jag be HENNE flytta ut. Det finns ingen anledning till att hon, som arbetar så pass udda timmar ska vara primär boendeförälder. Jag skulle inte flytta någonstans om jag var du, såvida inte rätten anser att hon behöver boendet bättre än du. Och det behöver definitivt inte vara så. Eftersom detta med separationen är hennes beslut kan du be henne bo hos en släkting eller vän ett tag.
Mycket bra! Bland det bästa som har skrivits här. Gabber, läs inlägget från Blomstrande flera gånger. Hon har bra tankar om det här.
Du får inte låta frugan vinna alla fördelar med en gång. Det kan bli svårt att få tillbaka initiativet senare.
På det du skriver låter det som om du är barnens största trygghet i livet. Släpp dem inte.
Precis! Var där för dina barn! Du har gjort det skitbra hittills. Släpp dem inte nu!
Trapper Buzz
2010-01-19, 09:12
Vanligt nu att pappan bor kvar. Så är det för mig, och grannen i kåken bredvid
är också ensam pappa numera. Detta beror ju ofta på att kvinnan tagit initativet
till separationen. Den som mest/först vill ur ut ur förhållandet flyttar.
Nitrometan
2010-01-19, 09:24
Detta beror ju ofta på att kvinnan tagit initativet till separationen. Den som mest/först vill ur ut ur förhållandet flyttar.
Låter mycket vettigt.
ARMSTARK
2010-01-19, 09:25
Låt mig gissa... hon är mellan 30-35, förmodligen 35. Det är då kvinnor får sin 40-års kris, nästan alla separationer på kvinnans initiativ kommer när hon är mellan 30 och 35. Trösten är att man inte är ensam om det, det tråkiga är att man inte kan göra någonting åt det. Det är biologiskt.
Har du några polare kvar så ta kontakt med dem. Träna mycket, det är antidepressivt.
Trapper Buzz
2010-01-19, 09:32
Inte så jättesäker på det där biologiska, Armstark. Kanske ligger nåt i det; men
individualiseringen av samhället och det faktum att man i 35-40-årsåldern
ofta haft ihop det i 10-15 år tror jag är är av större betydelse.
Sen blir ju barna större och relationen byter skepnad.
Att folk jobbar för mycket och för litet tror jag också ofta triggar sånthär.
+en miljon dock på Armstarks träning-som-antidepressivt.
Räddade mig iallafall!
Sparven från Minsk
2010-01-19, 09:35
omg....
JAG behöver inte hjälp här, jag älskar henne så pass att jag lyssnar på henne fortfarande. Jag hade hoppatsatt hon hade öppnat sig för hjälp också och inte var så kall. Men om det verkligen blir så att jag får flytta ut i det osäkra så kommer jag verkligen bryta ihop, jag gör det redan genom att tänka på det.
Jo, det behöver du. Mår du så dåligt att du överväger självmord så behöver du hjälp. Och det är absolut inget att skämmas över. Tror du dina vänner ser ner på dig för att du ber om hjälp så har du fel.
Om jag vore dig, skulle jag be HENNE flytta ut. Det finns ingen anledning till att hon, som arbetar så pass udda timmar ska vara primär boendeförälder. Jag skulle inte flytta någonstans om jag var du, såvida inte rätten anser att hon behöver boendet bättre än du. Och det behöver definitivt inte vara så. Eftersom detta med separationen är hennes beslut kan du be henne bo hos en släkting eller vän ett tag.
Håller med. Kontakta också en jurist så du får hjälp med bodelningen och vad som gäller med vårdnaden av barnen. Du behöver inte göra henne till en fiende, som du nämnde tidigare, men du måste i varje fall stå upp för dig själv och inte låta dig bli överkörd(vilket tyvär är en stor risk när du är i ett sånt känslomässigt underläge). Juridisk rådgivning är bra bara för att se till att allt går rätt till efter rådande lagar.
Jag har läst runt de 75 första posterna och har mängder av saker jag vill skriva, en del saker som andra redan tagit upp och en del nytt.
Till att börja med, du/ni mår inte bra så det första ni skall göra är att söka hjälp, dels för att hålla dig vid liv och resonera bättre och ett för att se om det finns någon lösning för ert förhållande. Mycket bra saker sägs på Kolozzeum men här behövs proffisionell hjälp och det direkt.
Du säger att hela ditt liv är skit mm men du beskriver samtidigt att du har två underbara barn som du lever för och har gjort allt för. De älskar dig över allt annat? Detta är väl egentligen det mest underbara du kan få, Villkorslös ömsesidig kärlek? Om du och frugan får tag i professionell hjälp kan ni säkert hitta lösningar på era problem och om ni inte gör det så fortsätter livet ändå. Ni kanske hittar någon annan som ni passar bättre ihop med och du kommer ändå alltid ha dina barn.
Jag har inte själv varit i sitsen där jag funderat på att assluta mitt liv och jag förstå att din sits är hemsk men på vilket sätt tror du dina barns och din frus liv blir bättre om du tar det.
Alla förhållande har sina kriser och då är det viktigt att kommunicera, har man gått och hållit tyst i 8 år så krävs det troligtvis rätt mycket mer för att vända rätt på skutan igen. Som sagt, sök hjälp, oavsett utgången av denna historien kommer det stödet få er att må bättre. Lycka till!
Jag var ute en sväng och fick en helomvändning i skallen, jag orkar inte med detta så jag ska ikväll eller då hon tar emot samtal som en människa o fru.
Dock är det viktigt att hon är utvilad och mentalt lugn (lugnare).
Tänker säga att pga av våra trista liv och problem som vi har haft förut tänker inte jag bryta loss allt och springa min väg som en fegis.
Vill DU ändra på något så här drastiskt kan du hitta en närliggande lägenhet(jag hjälper med att hitta och även hyra)
DU kan flytta ut och ha tid för dig själv, ändra på livet och strukturen och hitta dig själv.
JAG stannar i mitt hem, med mina barn med mina tråkiga rutiner som att komma hem och laga mat osv, jag kommer inte ha det lätt eller kul utan dig men jag ska försöka och barnen får absolut inte fara illa här för att du fått en fucking mood swing.
När DU är redo kan du komma tillbaka om inte, dvs om du inte älskar mig delar vi upp allt och bestämmer därefter hur vi gör med barnen för DERAS bästa.
Att slänga ut mig är ingen lösning, snarare en väg att få problem med massa andra saker.
Jag tänker kämpa för oss, jag tänker söka hjälp, jag tänker leva livet så gott jag kan för att jag har kämpat alldeles för mycket och byggt upp det jag har för att förlora så enkelt.
DU får tänka på vad DU vill och återkomma, du kan inte sitta där och säga vad jag ska göra med mitt liv som enligt dig inte hör till ER längre.
Att du gått och tänkt på detta i 2 år är bara dåligt, DU har byggt upp allt negativt inom dig och pratat med fel personer istället för att prata med DIN MAN.
Jag tänker på mina barn, och för de funkar jag bäst just nu pga mina arbetsrutiner/tider. Har inga problem att komma hem tidigare och gå hemifrån senare. Detta är vad som skall ske, take it or leave me the fuck alone.
Låter suveränt Gabber, helt rätt tankar! :thumbup:
Nitrometan
2010-01-19, 14:50
Lycka till Gabber. Hoppas att du kan lägga fram det utan att bli arg (i onödan iaf).
Nelson81
2010-01-19, 14:51
bra där gabber så ska det låta =)
Blomstrande
2010-01-19, 14:55
Jag var ute en sväng och fick en helomvändning i skallen, jag orkar inte med detta så jag ska ikväll eller då hon tar emot samtal som en människa o fru.
Dock är det viktigt att hon är utvilad och mentalt lugn (lugnare).
Tänker säga att pga av våra trista liv och problem som vi har haft förut tänker inte jag bryta loss allt och springa min väg som en fegis.
Vill DU ändra på något så här drastiskt kan du hitta en närliggande lägenhet(jag hjälper med att hitta och även hyra)
DU kan flytta ut och ha tid för dig själv, ändra på livet och strukturen och hitta dig själv.
JAG stannar i mitt hem, med mina barn med mina tråkiga rutiner som att komma hem och laga mat osv, jag kommer inte ha det lätt eller kul utan dig men jag ska försöka och barnen får absolut inte fara illa här för att du fått en fucking mood swing.
När DU är redo kan du komma tillbaka om inte, dvs om du inte älskar mig delar vi upp allt och bestämmer därefter hur vi gör med barnen för DERAS bästa.
Att slänga ut mig är ingen lösning, snarare en väg att få problem med massa andra saker.
Jag tänker kämpa för oss, jag tänker söka hjälp, jag tänker leva livet så gott jag kan för att jag har kämpat alldeles för mycket och byggt upp det jag har för att förlora så enkelt.
DU får tänka på vad DU vill och återkomma, du kan inte sitta där och säga vad jag ska göra med mitt liv som enligt dig inte hör till ER längre.
Att du gått och tänkt på detta i 2 år är bara dåligt, DU har byggt upp allt negativt inom dig och pratat med fel personer istället för att prata med DIN MAN.
Jag tänker på mina barn, och för de funkar jag bäst just nu pga mina arbetsrutiner/tider. Har inga problem att komma hem tidigare och gå hemifrån senare. Detta är vad som skall ske, take it or leave me the fuck alone.
Kanonbra skrivet!
Så ska det låta!
Var STARK nu!
Ta stöd av en vän eller familjemedlem du litar på.
Du kan till och med hjälpa henne att packa så att hon fattar att det är hon som ska ut till att börja med.
Låter bra, skippa sista meningen bara. :)
Lycka till ikväll!
ARMSTARK
2010-01-19, 15:00
Krävs en hel del inälvor för att ta upp den diskussionen när man haft så taskig kommunikation i så många år! Lyckas du få fram det så som du skriver blir det svårt att argumentera emot!
Lycka till!
PepzAdept
2010-01-19, 16:50
Helt rätt Gabber! Lycka till och håll de där tankarna även när samtalet väl tar plats! Lycka till!
Trapper Buzz
2010-01-19, 16:56
Way to go. Nu är du på rätt spår.
Muskelbyggaren
2010-01-19, 17:02
:thumbup:
Word!
Efter regn kommer ALLTID solsken.
Eller så övergår det underkylda regnandet till snöande istället.
Men Gabber har ju ett liv, så han kommer inte kasta bort det.
Gick inte precis som tänkt, backfire av något slag, då var det defenitivt slut
Gick inte precis som tänkt, backfire av något slag, då var det defenitivt slut
Av något slag?
Hon verkar ju ha bestämt sig och det är tråkigt att du inte fick vara med i de funderingarna tidigare, men du måste ju ändå se situationen som den ser ut nu. Ni har en rad praktiska saker att lösa, och eftersom er kommunikation verkar fallera då det är massa känslor inblandade är det enklast om någon kan vara med er.
Glöm inte att du har en vardag utanför ditt känslomässiga kaos också. Du behöver få den att fungera, både dom hjälp just nu och om det blir en konflikt om barnen.
Av något slag?
Hon verkar ju ha bestämt sig och det är tråkigt att du inte fick vara med i de funderingarna tidigare, men du måste ju ändå se situationen som den ser ut nu. Ni har en rad praktiska saker att lösa, och eftersom er kommunikation verkar fallera då det är massa känslor inblandade är det enklast om någon kan vara med er.
Glöm inte att du har en vardag utanför ditt känslomässiga kaos också. Du behöver få den att fungera, både dom hjälp just nu och om det blir en konflikt om barnen.
Vår kommunikation brister inte så mycket som våra mål just nu, hon vill prova på separerad boende och jag vill krama henne. Det går inte ihop hur bra man än pratar.
Enda ljuspunkten igår var att vi bestämde oss för det, jag orkar inte längre och vill ha en snabb förändring som leder till en bättre lösning.
Förändringen gäller att jag letar nytt lägenhet, då det inte finns hyres för att få då man äger borätt och hyra rum kostar skjortan så får det bli att jag köper en lägenhet. Så har jag tänkt och har kontaktat banken i hopp om ett möte imorgon eller på tele idag.
Det gör ont att göra det men jag tror det kommer leda till frid i skallen på båda, vart det leder till sedan är ?.
Dock har vi inga pengar till handpenning och därför gäller det att övertala banken, vi har ju en som är dyrare som säkerhet. I värsta fall blir det att sälja min BMW och betala handpenning till lägenhet.
Dessa är för stora steg för att kunna stanna och tänka, därför gör jag det bara helt enkelt. Så snabbt som möjligt så barnen kan anpassa sig och inte märka något.
Det vi också kom fram till var att inte påverka barnen, dvs lägenheten måste vara nära, vi är inte fiender och vi har inga planer på att bli det. Livet kommer att fungera men vi sover utan varandra helt enkelt.
Hennes föräldrar fick reda på det igår och knäcktes helt, de åker hem 2 feb med ovisheten, hat, kärlek, sorg.
Mina får reda på det i veckan, idag typ och kommer få fnatt, det går inte resonera med de utan det kommer bli kickboxningmatch hemma innan jag stryper dem båda.
Men om jag kan passera deras gnäll, deras sorg så kan jag fixa detta och vara lycklig igen tror jag. I alla fall som kortsiktig mål har jag det i åtanke.
Nitrometan
2010-01-20, 07:59
Var det inte hon som skulle flytta?
Var det inte hon som skulle flytta?
Att ha balle på Internet är lättare, jag drog inte i spaken lika hårt som jag skrev, jag kan inte för det skapar irritation och jag vill hellre se en snabb lösning för barenens skull, vill inte bråka så de märker.
Det kom fram till att hon kan ändra tiderna, förut när hon inte kunde var för att hon inte ville komma hem till mig. Hon har levt så i 2 år utan att säga något vilket är ett stort misstag och hon vet om det.
Det är mycket enklare för mig att flytta då vi båda vill ha en snabb förändring. Jag har bil och är mycket mer mobil än hon kan vara och hon är 50 m från dagis. Ofta kommer hon hem tidigare än mig så vi får se hur det går.
Det som är tanken är att hon ska se om hon kommer sakna leva utan mig. Vi kommer märka hur det blir, kanske kommer känslorna tillbaka då hon inte får träffa mig varje dag, varje timme osv. Kanske kommer saknadet tillbaka och vi flyttar ihop och säljer min lägenhet.
Det är tanken, det är min ljuspunkt, det är morot att kämpa för just nu. Jag ser ett ljus därborta som jag kanske kan nå om vi gör detta.
Därför jag inte tjafsar, hon kastar inte ut mig, det får ta tid att hitta lägenhet, det är mycket möjligt att banken inte ens går med på det och allt drar ut på tiden.
Sedan då vi bor isär och livet funkar och hon märker att det inte finns något som saknas hos henne, t.ex. jag så kommer vi skiljas kanske, vet inte det ännu.
Fearstrike
2010-01-20, 08:14
Acceptera det. Låt det inte stjäla din livs energi. Ta avstånd från sånt som raderar din livsglöd, sålänge du känner dig svag.
Läs deepak chopras böcker, de flesta titlar handlar om livet i allmänhet och hur man skall se på saker och ting utan att gräva ner sig. Har hjälpt mig enormt mycket.
Gå å köp boken, koppla av och ta en kopp kaffe. Läs boken, andas ut, tänk igenom hela skiten, alla sorgliga delar av alltihop. Gråt. Acceptera att livet är sådant. Bara acceptera allting. När du har tänkt på precis alla tråkiga delar utav detta och gråtit dig igenom hela skiten så börjar du tänka på alla positiva delar.
Försök slappna av, det tar ett tag innan man kan tänka ordentligt igen. Vill du få henne att älska dig igen (om det finns möjlighet till det) så är den rätta vägen att visa dig stark. Ryck upp dig, acceptera alltihop och försök göra det bästa utav det. Ta kontakt med vem som helst förutom henne, givetvis några nära gammla vänner helst. Gå ut en sväng, ta hand om barnen och så vidare.
Prata med folk om det, vem som helst som du har hyffsad relation med. Att ventilera är det bästa som finns.
Försök inte skydda dig själv från att tänka på det, tänk på det. Men acceptera det.
Sånt här är livet. Det går över. Du hittar ny flickvän eller så blir ni ihop igen. Det faller inte ihop över en sån här sak. Så fort du har kommit ur sorgen så är du en mer livserfaren människa som är tio gånger starkare än tidigare.
Langster
2010-01-20, 08:52
Gabber, jag hoppas att du inser att ni kanske faktiskt kommer att skiljas åt för alltid. Bygg inte upp ditt liv på att detta är en temporär lösning och att ni snart är tillsammans igen. Försök att själv testa livet som singel igen, kanske inte på en gång, men om du märker att du inte får något tillbaka från henne om ett par månader måste du också gå vidare. Viktigast av allt nu är att du inte pressar henne, inte försöker övertala, inte "stalkar" osv, för din egen skull alltså. För om hon inte får ta det lugnt utan din ständiga närvaro kommer hon inte att börja sakna dig heller.
Koncentrera dig på din relation till barnen bara, de kanske är det enda du kommer att ha kvar av ditt gamla liv i slutändan och de är dina för alltid oavsett hur din relation till deras mor ser ut i framtiden.
Och en sak som jag själv upptäckt skyddar enormt väl mot depression och dåliga tankemönster är: Fokusera inte bara på nuet, ditt liv är inte bara det som händer just nu, det är även det som händer om 10 år, 20 år osv. Tänk på hur mycket som kan hända på den långa tid du har kvar att leva, tänk på hur annorlunda ditt liv var för 10, 20 år sedan och hur mycket du fått uppleva under den tiden och hur mycket som kan förändras i framtiden.
Tyvärr är verkligheten så här, folk har inte alltid kvar sina känslor för någon för all framtid. Folk separerar, det är inte alls ovanligt och det behöver inte vara svenne-lättja som är anledningen, ofta finns det riktigt bra anledningar och i slutändan är det ofta bäst för båda parter. Men oavsett ens egna känslor för partnern är det alltid riktigt jävla tungt att vara den som blir dumpad.
Som det verkar har du inte heller varit lycklig i ert förhållande, även om du trivts med din familj i helhet. Tänk då på att du kanske i framtiden träffar en kvinna som du faktiskt blir lycklig med och ändå fortsätter att ha en lycklig relation till dina barn, chansen finns ju att du kommer få det bättre som en följd av detta, även om det nu känns som en katastrof.
Även om du fortfarande älskar din fru, så kommer det bara vara ett otroligt stort slöseri av din energi och ditt liv om du fortsätter att försöka älska henne om det inte besvaras.
Nitrometan
2010-01-20, 09:01
Du behöver fortfarande hjälp att klara detta Gabber. Du behöver prata med nån. Helst nån professionell.
Sen tror jag att ni båda skulle behöva prata med familjerådgivningen. Kanske inte för att "bli ihop igen", men för att få till ett snyggt avslut.
Jag tror inte att ni kommer att hitta tillbaka till varann, men konstigare saker har hänt. Se till att du är mentalt förberedd på det.
Det är jobbigt att läsa det ni skriver...
Nitrometan
2010-01-20, 09:20
Det är jobbigt att läsa det ni skriver...
Ja.
Det är jobbigt att läsa det du skriver också.
Måste vara en hemsk situation. Hoppas att du kan lösa det på nåt sätt och att framtiden så småningom ljusnar. Fokusera på barnen om det känns alltför jobbigt ibland. De ska få det bra när detta är klart.
Håller tummarna för dig Gabber.
Fearstrike
2010-01-20, 09:37
Det är jobbigt att läsa det ni skriver...
Nu hoppas jag inte att ja blir lynchad för detta men många inklusive mig själv pratar om barnen. Givetvis ger man inte upp när man har barn, det är inte min kommande poäng. Barnen skall betyda precis allt. Men det är viktigt att TS själv vill leva annars blir det ändå inte bra.
Förutom det jag skrev ovan så vill jag betona att det är viktigt att du gör saker som får dig själv att må bra nu.
Försök göra saker som får dig att le, att må bra. Om du inte riktigt är där än så gör annat, exempelvis ta en lång promenad för dig själv och försök koppla av och ta ett djupt andetag, det är helt okej att vara ledsen. Gråt för gudsskull, kör hela vägen ut.
Livet testar än varannan dag, imellanåt riktigt jävla hårt. Jag har själv vid ett specifikt tillfälle klockan fyra på morgonen ställt mig på ett tågspår framför ett kommande godståg. Lyckligtvis ångrade jag mig i tid.
Vad som är viktigt att tänka på är att hur du än vrider och vänder på det, hur mörkt och totalt meningslöst allting känns, hur liten och ynklig du än kan känna dig och hur många gånger du än frågar dig "why the fuck would i bother even going through this shitty life in this shitty world"
Det är viktigt att tänka på att man oftast är snabb på att beklaga sig över världen och livet i helhet när något dåligt händer. Men när man upplever lyckliga stunder, mår bra i allmänhet så är det ofta inget man går runt och tänker på. Utan man lever i nuet när det är bra, och när det går åt helvete stundvis så är man snabb på att ge upp, åtminstone om man har gått igenom nog skitsaker.
Faktum är att du kommer må bra som du har gjort så många andra gånger, du kommer göra det igen. Du kommer ha tusentals underbara stunder där livet är ett enda stort vitt ljussken av lycka och tillfredsställelse. Ta detta som en läxa och lär dig istället uppskatta de bra stunderna i livet.
Man lär sig genom hela livet, när det har gått bra en stund så lyfter livet upp än och ställer än på autobahn. Jag tror att det är lite meningen.
För att du skall kunna tackla en sådan här sak nästa gång det händer så är det viktigt att du förstår det indirekta;
Du blir starkare utav detta. Du lär dig. Du kommer uppsaktta livets ljusa stunder mer efter detta.
Den viktigaste poängen som jag försökt betona tidigare är att försök acceptera varenda bitchslap du får utav livet på ett bra sätt. Det var meningen att det skulle bli så här, allt har sitt syfte. Acceptera det
Jag hoppas att jag gör mig förstådd, hade vart enklare att förklara det muntligt. Om du vill får du jätte gärna slå mig en signal, dra iväg ett pm om du känner för det.
Gabber, jag hoppas att du inser att ni kanske faktiskt kommer att skiljas åt för alltid. Bygg inte upp ditt liv på att detta är en temporär lösning och att ni snart är tillsammans igen. Försök att själv testa livet som singel igen, kanske inte på en gång, men om du märker att du inte får något tillbaka från henne om ett par månader måste du också gå vidare. Viktigast av allt nu är att du inte pressar henne, inte försöker övertala, inte "stalkar" osv, för din egen skull alltså. För om hon inte får ta det lugnt utan din ständiga närvaro kommer hon inte att börja sakna dig heller.
Koncentrera dig på din relation till barnen bara, de kanske är det enda du kommer att ha kvar av ditt gamla liv i slutändan och de är dina för alltid oavsett hur din relation till deras mor ser ut i framtiden.
Och en sak som jag själv upptäckt skyddar enormt väl mot depression och dåliga tankemönster är: Fokusera inte bara på nuet, ditt liv är inte bara det som händer just nu, det är även det som händer om 10 år, 20 år osv. Tänk på hur mycket som kan hända på den långa tid du har kvar att leva, tänk på hur annorlunda ditt liv var för 10, 20 år sedan och hur mycket du fått uppleva under den tiden och hur mycket som kan förändras i framtiden.
Tyvärr är verkligheten så här, folk har inte alltid kvar sina känslor för någon för all framtid. Folk separerar, det är inte alls ovanligt och det behöver inte vara svenne-lättja som är anledningen, ofta finns det riktigt bra anledningar och i slutändan är det ofta bäst för båda parter. Men oavsett ens egna känslor för partnern är det alltid riktigt jävla tungt att vara den som blir dumpad.
Som det verkar har du inte heller varit lycklig i ert förhållande, även om du trivts med din familj i helhet. Tänk då på att du kanske i framtiden träffar en kvinna som du faktiskt blir lycklig med och ändå fortsätter att ha en lycklig relation till dina barn, chansen finns ju att du kommer få det bättre som en följd av detta, även om det nu känns som en katastrof.
Även om du fortfarande älskar din fru, så kommer det bara vara ett otroligt stort slöseri av din energi och ditt liv om du fortsätter att försöka älska henne om det inte besvaras.
+1
Det gäller att tänka på framtiden också, din och barnens, och den är här ganska snart. håller även med Nitro att ni bör ha någon form av familjerådgivning. Ingenting kommer lösas bara av att du flyttar 500m från familjen.
Fearstrike
2010-01-20, 09:40
http://nanok.com/wyc/
Se videon, den är mycket vettig!
ARMSTARK
2010-01-20, 09:43
Ja det är verkligen tungt att läsa om Gabbers missär!
Det löser sig till slut men fy fan när man är mitt inne i det! :cryout:
Banken ringde och sänkte mig rejält...
Nitrometan
2010-01-20, 10:42
Banken ringde och sänkte mig rejält...
Daym. De ville att du skulle sälja den du sitter i nu?
Daym. De ville att du skulle sälja den du sitter i nu?
Ja
Nitrometan
2010-01-20, 10:44
Misstänkte det.
De vill att du ska byta en bra mot två kassa?
Om ni separerar kan/ska du inte hjälpa din ex-fru för mycket, inte dra på dig skulder för hennes skull. Men självklart vill du hitta en bra lösning för barnen.
Ja, innan den säljs kan de inte göra så mycket, om den säljs raseras allt, tryggheten och allt annat. Hur gör man nu då?
Ignatius72
2010-01-20, 10:51
Ja, innan den säljs kan de inte göra så mycket, om den säljs raseras allt, tryggheten och allt annat. Hur gör man nu då?
Fråga din fru om hur hon har tänkt. Dina lösningar kanske bara är provocerande, gör henne delaktig.
Fråga din fru om hur hon har tänkt. Dina lösningar kanske bara är provocerande, gör henne delaktig.
Vi valde denna lösning igår så hon är delaktig men ingen av oss trodde det skulle vara så här kallt från banken.
Jag vet inte om jag skall skriva detta men jag gör det i högsta välmening.
Läser man igenom gamla poster av dig Gabber verkar det som om du och frugan gjort mycket i livet utan att kommunicerar med varandra. Tex helrenovering av lägenhet mm. Du motiverade ofta detta med att ni kände varandra bra och visste vad den andre ville ha.
Att leva ihop i ett förhållande är inte alltid lätt och faktorer som jobb, barn mm gör det ibland bara mer komplicerat.
Det är tråkigt att det har gått så lång som att din fru vill att ni går skilda vägar. Hon säger att känslorna är slut och vill att ni skall fortsätta som vänner.
Det har gått mindre än en vecka sedan bomben släpptes och vad har ni TILLSAMMANS gjort för att försöka lappa ihop det hela? Det är kanonbra att ni försöker få fram en lösning på ett vänskapligt sätt. Jag tror att ni skall försöka få rådgivning till att börja med och se vad som händer därifrån.
Det känns som din fru har en hel del att förklara och erkänna både för sig själv och dig då det är hon som vill ta steget. Hon måste ju kunna motivera varför hon inte vill leva ihop med dig? Är det något du gjort/inte gjort eller något som kan förändras.
Det kanske är så att ni inte är menade för varandra och då är det bättre att bryta men det kan även vara någon enklare kris som faktiskt går att lösa. Mitt tips är att ni försöker få någon form av hjälp innan ni gör ett förhastat beslut. I slutändan hoppas jag att ni gör vad som är bäst för er båda och barnen.
Det positiva i det hela är att du på några dagar gått från att vilja avsluta ditt liv till att fixa det hela på bästa sätt. Kudos till dig för det och kämpa på.
Med tiden kommer denna perioden av ditt liv vara en liten parentes sett till en livstid. Glöm inte det även om det är jävligt svårt när man befinner sig upp till knähöjd i skiten.
Stort lycka till!
Langster
2010-01-20, 11:12
Om lånet ni har på den nuvarande lägenheten inte är allt för stort kan väl hon köpa ut dig, eventuellt med dig som borgensman. Du kan ju fortsätta att betala på lånet ändå. Då kan du få en hyresrätt.
Berättade för min mamma nu, hemskt...
Nån som söker en förstörd människa till inneboende i Västerort?
Kan ni hjälpa till med länkar till lägenheter, hyresrätter då!!!?? Rum, andra hand osv och får man skaffa hyresrätt när äger borätt?
Man kan väl inte tvingas till att kasta ut familjen om man vill försöka bygga det man hade!
Kan ni hjälpa till med länkar till lägenheter, hyresrätter då!!!?? Rum, andra hand osv och får man skaffa hyresrätt när äger borätt?
Man kan väl inte tvingas till att kasta ut familjen om man vill försöka bygga det man hade!
Blocket.se lär ha andrahand eller folk som söker inneboende, hyresrätter finns på http://www.bostad.stockholm.se/sv/
Kommer inte på mer nu, hoppas mer kunniga postar bättre svar.
Viktor_Balck
2010-01-20, 14:53
Skickar en lyckoönskning till dig gabber, livet är förjävligt ibland men hur det än blir så brukar det lösa sig tillslut. Att separera är långt ifrån något kul, speciellt när ni har barn, men ibland är det ju faktiskt till det bättre även om det är väldigt svårt att se det nu. Var inte rädd att söka hjälp heller, man fixar inte allting själv alltid det är bara att inse.
Hur det än går så önskar jag det bästa!
Livet suger..
Alla har bra och dåliga stunder, vissa kanske bara har bra stunder och andra bara tråkiga och dåliga stunder.
Jag hoppas att du inte tänker på sj-mord för de är inte så bra.
Tänk på dina barn, på dina vänner som älskar dig och kanske frugan osv, nu har jag inte läst hela tråden men hoppas dina barn ger dig motivation lite.
Jag nämnde om banken för frugan, hon sa att jag kan bo hos mina föräldrar. Det kändes kallt och hårt faktiskt!!!
Pallar inte det här längre, står nu i kö för en 1:a i Danderyd. Köplats 2 så chansen finns ju men resväg till jobbet blir 20 min till 50 min typ.
Tar jag bilen blir det 1000 kr + bensin kostnad per mån(garage osv)
Sluta dalta med henne ffs.
Sluta dalta med henne ffs.
Hur menar du? Menar du att jag utan att prova detta ska gå efter med jurister och förstöra ALLT?
Trapper Buzz
2010-01-20, 16:30
Hallå! Du var ju på en bra väg.
Andas. Sen: byt bank - dom kan inte tvinga dig flytta.
Honan ska kastas ut, du ska stanna. barnen med dig förslagsvis varannan vecka.
Eller så driver du igenom att dom ska bo hos dig för jämnan och träffa mamman varje eller varannan helg.
Man kan komma ned i levnadsomkostnader rejält bara man vill.
Jag bor i en kostsam kåk men vänder man på slantarna, så..
Ibland kan man få lov att begära enskilt samtal med bankdirektörn.
Ge dig för fan inte men språkas lugnt med dom!
Barn behöver utrymme när dom växer och en bostad är såklart en trygghet.
Coola nu & sköt om dig!
Hur menar du? Menar du att jag utan att prova detta ska gå efter med jurister och förstöra ALLT?
Förstöra vad?
Trapper Buzz
2010-01-20, 16:32
Sammanfattar mitt nyss gjorda inlägg: Ut med kvinnan.
Hon ville skiljas, då stannar du och hon flyttar. Simple as that.
Behövs inte ens diskuteras.
Ditt liv rasar samman framför dig och ditt bekymmer nu är 30 minuter mer pendling?
Klart att det blir tufft men detta är väl det minsta bekymret just nu. Jag mfl har otaliga gånger gett er räd om att ta professionell hjälp, vet inte om dessa råd nått fram. Sitsen du befinner dig är inte unik på något sätt. Den suger men se till att göra det bästa möjliga. Allting kommer inte lösa sig på en natt men att du och frugan kan kommunicera är väl en förutsättning.
Förstår inte varför DU ska bli utskickad från ditt eget hem. Kan tänka mig att du betalat mer för boendet dessutom. Nä, sluta acceptera hennes villkor bara för att du tror att det kommer lösa sig då.
dream_theater_
2010-01-20, 16:48
Jag håller med trapper, ut med honan! Du bör om någon stanna.
von huff
2010-01-20, 16:52
Jag tycker att hon skall hjälpa dig ekonomiskt eller så kan hon lika gärna flytta.
Jag nämnde om banken för frugan, hon sa att jag kan bo hos mina föräldrar. Det kändes kallt och hårt faktiskt!!!
Sjukt! Skicka ut henne och stanna själv! Nån måtta för det vara! Så som hon behandlar dig!
PepzAdept
2010-01-20, 17:30
Stå på dig Gabber! Hennes förslag om att du ska flytta till dina föräldrar säger väl en del om hennes nivå. Sätt ner foten. Hon vill prova på att bo utan dig, låt henne göra det. Dvs låt henne bli den som flyttar ut.
panzerpig
2010-01-20, 17:43
Frun ska ut! (det är hennes idé). DU förstör ingenting om du börjar bråka, det är HON som förstör!!
Stå på dig, du har rätt, var inte för snäll! Tjafsar hon så det blir "förstört" så är det hennes val för du har RÄTT!
Gabriel174
2010-01-20, 17:50
Sammanfattar mitt nyss gjorda inlägg: Ut med kvinnan.
Hon ville skiljas, då stannar du och hon flyttar. Simple as that.
Behövs inte ens diskuteras.
Trapper är en väldigt klok man. +1
Nu får du fan manna upp och leta fram pungkulorna. Det är HON som vill göra slut, och då är det HON som flyttar. Punkt fakking slut.
Sir Anselm
2010-01-20, 17:58
Jag kan bara hålla med, du ska inte flytta någonstans...
Stå på dig Gabber! Hennes förslag om att du ska flytta till dina föräldrar säger väl en del om hennes nivå. Sätt ner foten. Hon vill prova på att bo utan dig, låt henne göra det. Dvs låt henne bli den som flyttar ut.
Gabber fatta detta nu! hon ska dra.
Det kan också behöva sägas att om du är en sådan person som ständigt viker dig för andras vilja och gör allt de säger, är överdrivet snäll osv, så kan det vara en stor anledning till varför din fru inte är attraherad till dig längre. Jag är ingen expert på kvinnor, men jag vet att de föredrar karlar över mesar.
Ut med henne. Hon blir ju ffs värre för varje dag som går.
Degpekka
2010-01-20, 19:18
Det är inte du och barnen som ska lida för att hon vill ha en förändring. Vill hon ha förändring får hon fixa den själv, dvs att hon flyttar på sig.
Förstår inte varför Ts ska betala hyra för sin fru som vill sticka?
Hör du inte hur fel det låter, vill hon dra så får hon ju sticka, du ska ingenstans
Dissector
2010-01-20, 20:10
Det är inte du och barnen som ska lida för att hon vill ha en förändring. Vill hon ha förändring får hon fixa den själv, dvs att hon flyttar på sig.
+1
Vill bara instämma i kören. Förstår inte alls hennes resonemang.
Sammanfattar mitt nyss gjorda inlägg: Ut med kvinnan.
Hon ville skiljas, då stannar du och hon flyttar. Simple as that.
Behövs inte ens diskuteras.
+1
Nuff said.
Arne Persson
2010-01-20, 20:53
Jag har råkat ut för samma skit som du, fast troligen ännu värre -07.
Tyvärr har hon rätten på sin sida ang. boendet mm.
Det du behöver är en riktigt bra SKILJSMÄSSOadvokat! Det blev min räddning annars hade jag varit helt utblottad idag och kanske tom mist min dotter om hennes planer gått i lås. Jag valde min med omsorg och han formligen körde över både henne och hennes advokat. Dessutom förutsåg han allas deras steg. Det var värt varenda krona.
Ganska snart efter att den värsta chocken lagt sig så började livet återvända och idag är jag jävligt glad att slippa henne. Dessutom är man oerhört mycket starkare nu och mer klarsynt när det gäller det "täcka" könet...
Du kan vara helt lugn, du kommer över det och du kommer att bli superlycklig inombords efter ett tag. Glöm, allt sådant som självmord och annat sjävdestruktivt trams. Du fattar väl att hon inte värd något sådant.
Trapper Buzz
2010-01-20, 21:21
Rättsfrågan: Allt beror ju iofs på om dom har skrivit på om gemensam vårdnad eller ej.
Men är dom sammanboende ännu förstår jag inte varför dom inte skulle ha gemensam
(nå, det vet bara Gabber!). Sen behöver ju inte allt gå till rättssak heller.
Fort som tusan boka Familjerådgivningstid är prio ett nu.
Försök hålla sams för barnas skull!!!
Jag vill påminna om att det endast är ena sidan som talar i denna tråd. Hur hon upplever det vet vi inte mer än hur Gabber tolkar det hela.
...å andra sidan fattar jag inte alls hur hon tänkt. Hon slänger ut dig? Fast på ett mystiskt beräknande sätt?
Hon vill göra slut och du ska flytta?!
Se till barnens bästa.
Måste man verkligen "älska" varandra för att bo ihop? Om det finns ekonomiska och sociala fördelar med att stanna med varandra så bör väl även dessa vägas in i ekvationen?
jag ska vara straight up ( som alltid mack10 är )
Vad är hennes problem ?: du försöker komma med lösningar hela tiden o hon verkar knappt lyssna på dig.
Har vart med om en liten ( mycke mindre än din), sådan här konflikt, mellan min pappa och hans fru, de var för några år sedan, Vi bor i ett stort hus, pappa äger vart enda öre i hela huset, varenda bil är betalat ur hans plånbok, o så brister hon ut sig till pappa: Du ska flytta.
Jag kunde inte hålla mig för skratt, så jävla korkat så det blir roligt asså
Hon ska leta lägenhet, lösningar, du ska göra det du behöver för att orka och vara en bra pappa.
Förstår inte att du ens överväger annat, prata om det tillsammans el så löser hon sitt problem att bo med dig. DU har inte ansvaret här förutom att försöka hantera situationen så vuxet som möjligt, i det ingår INTE att ändra ditt liv pga att HON har tagit ett beslut om ert gemensamma. Du bör INTE flytta, tror det försvagar din sits rättsligt om det skulle behöva gå till det.
Jag har läst igenom precis allt du skrivit och vad för respons du har fått av ren uttråkan faktiskt.
Så du ska få lite kvinnligt perspektiv på hela sitationen och vad jag personligen TROR plus att jag är blatte så det kanske gör dig lite gladare att det första jag skriver inte kommer va gå till domstolen eller släng ut henne (kanske därimot det sista jag säger though).
Hon verkar ha gett upp helt annars hade hon inte bett dig flytta, hon behöver inte tid att "komma på att hon saknar dig" hon har emotionellt gått vidare, att hon tagit steget och faktiskt slängt ut dig och inte ens försöker lösa problemet beror på antingen 2 saker
1) hon har faktiskt bara insett att du verkligen inte är rätt och har inga känslor kvar.
2) hon har hittat någon som hon tycker är mer rätt
Nu kommer du säkert råförneka alternativ 2 men det är väldigt lätt för kvinnor att få för sig att gräset är grönare på andra sidan, om det har varit dött mellan er så länge som du säger att det har varit så är det inte så konstigt att hon kanske fantiserat bort sig och helt enkelt fått upp intresset för någon annan eller bara helt enkelt insett att hon kan få bättre och förtjänar bättre än vad du kan erbjuda (och nu säger jag inte att du inte duger utan jag säger endast att den dåliga stämningen mellan er 2 har fått henne att se sig runt och jämföra och hon har kommit fram till att det ni har är inte tillräckligt).
SÅ med andra ord din fru suger och hon är ett förlorat fall faktiskt. Det spelar ingen roll hur mycket du tofflar för henne för hon kommer ändå inte komma tillbaka på det sättet.
Det som därimot biter på kvinnor är svartsjuka...jag vet att det låter felMEN det funkar faktiskt, man inser aldrig vad man har förrän man har förlorat det. Nu säger jag inte att du ska gå och ligga runt med halva sverige , utan ta det som en man flytta ut och visa henne att hon inte betyder något längre för dig , för ärligt så verkar inte du betyda spec mkt för henne om hon tycker att du kan gå och bo med dina föräldrar igen och beter sig som en isdrottning.
Och när det kommer till barnen, just nu är det viktigaste du och dina barn, inte din fru. Jag inser att du inte ba kan slänga ut din fru för barnen kommer som sagt troligftvis va hos henne MEN du kan däremot få henne att a) flytta till en hyres eller b) skaffa mindre lägenhet så du iaf har lite pengar att röra dig med eller köpa lägenhet för.
Detta är självklart endast vad jag tycker men som tjej vet jag också¨en sak, man slänger inte ut sin man på det sättet bara för att man tröttnat, man gör det för en annan orsak, oftast att man emotionellt gått vidare, alltså fått känslor för någon annan, för om hon inte hade något som motivera henne eller gav henne en push så skulle hon ju hellre ba bita ihop för barnen och göra som du sa blattar gör- lever tillsammans för barnen men vill mörda varandra egentligen (vilket inte heller är bra men det hade ju varit bättre för dig). Så förstår du hur jag tänker? Hon verkar för ivrig att bara gå vidare och hon vill inte ens försöka.
så din fru" = lost case
Försök komma på hur du ska lösa med dina barn istället. Vem vet du kanske kan ta barnen istället och låta dina föräldrar hjälpa dig om de bor nära...
hoppas det varit till någon hjälp iaf och gett dig lite perspektiv på saker och ting...
Intressant perspektiv Ninnjan!
Inte för att vara den (vill inte vara den som säger detta), men av det jag läst så verkar det faktiskt som att det inte finns något hopp längre för er, det verkar som att det känns hopplöst att försöka rädda något med frugan Gabbe, hur mkt uppoffringar du än gör!
Därför tycker jag INTE du skall göra den uppoffringen att flytta, utan hon!
Jag har råkat ut för samma skit som du, fast troligen ännu värre -07.
Tyvärr har hon rätten på sin sida ang. boendet mm.
Det du behöver är en riktigt bra SKILJSMÄSSOadvokat! Det blev min räddning annars hade jag varit helt utblottad idag och kanske tom mist min dotter om hennes planer gått i lås. Jag valde min med omsorg och han formligen körde över både henne och hennes advokat. Dessutom förutsåg han allas deras steg. Det var värt varenda krona.
Ganska snart efter att den värsta chocken lagt sig så började livet återvända och idag är jag jävligt glad att slippa henne. Dessutom är man oerhört mycket starkare nu och mer klarsynt när det gäller det "täcka" könet...
Du kan vara helt lugn, du kommer över det och du kommer att bli superlycklig inombords efter ett tag. Glöm, allt sådant som självmord och annat sjävdestruktivt trams. Du fattar väl att hon inte värd något sådant.
jag har själv vat där och säjer som arne kontakta advokat för att åtminstonde gåigenom sitvationen så du inte ligger efter.
jag hade tur och fick en guldkalv till advokat och gick segrare ur sitvationen trots grym apmotvind.
Intressant perspektiv Ninnjan!
Inte för att vara den (vill inte vara den som säger detta), men av det jag läst så verkar det faktiskt som att det inte finns något hopp längre för er, det verkar som att det känns hopplöst att försöka rädda något med frugan Gabbe, hur mkt uppoffringar du än gör!
Därför tycker jag INTE du skall göra den uppoffringen att flytta, utan hon!
som kwon oxå säger efter niniA,s kommentar its over.face it..
Trapper Buzz
2010-01-20, 23:16
I den stund man har börjat med advokater har man prioriterat konflikt före barnen.
I den stund man har börjat med advokater har man prioriterat konflikt före barnen.
Nej. Tvärt om.
I den stund man har börjat med advokater har man prioriterat konflikt före barnen.
Så han ska bli av med sin bostad och eventuellt träffa sina barn högst sporadiskt för "barnens bästa"? Det är ju tjejen som inlett hela processen...
Trapper Buzz
2010-01-20, 23:22
Ursäkta, grabbar. Vad vet jag om sånt här?
I den stund man har börjat med advokater har man prioriterat konflikt före barnen.
inte! jag vet vad jag talar om.utan advokat hade jag inte haft ungar idag.
kvinnor är inte och leka med.
Ursäkta, grabbar. Vad vet jag om sånt här?
Du vet din egen historia. Jag är själv ett skilsmässobarn och har väl en viss uppfattning om hur saker hade kunnat skötas bättre i mina föräldrars fall. Föräldrar är också människor och det kommer att märkas väldigt tydligt om någon part är eller har varit missnöjd med hur situationen hanterats. Att kicka ut en person som helt uppenbart mår dåligt är väl ingen vidare schysst handling. Klart som fan att han då ska ta vara på sina juridiska möjligheter.
Trapper Buzz
2010-01-20, 23:30
Ryssen, du talar om kvinnor som om dom vore UFOs.. Iofs undrar man ibland.
Beror väl på vem som vill ut och vad som har skett.
Av de tjogtals skilsmässor jag haft i min bekantskapskrets har då ingen
nånsin gått till advokat. Barnen måste prioriteras, kontakten med dom.
Såvitt jag förstår har ingen krigsförklaring skett ännu: viktigt att vi ger
grabben så sansade råd som möjligt och inte bygger upp skyttegravar åt dom.
Om dom har gemensam vårdnad om barnen har ju inte kärringen mer rätt till dom.
Eller för den delen till huset/bostaden.
Hultman, gå tillbaks och följ tråden.
Jag är den som starkast pläderat för att tanten ska flytta och han ska stanna.
gabber behöver du stöd och hjälp ställer jag gärna upp eftersom jag känner igen mig i din sitvation.bara och pm,a mig om du vill ha tel kontakt eller så.
jag har själv varit i vårdnadstvist med 2 dopningsdommar och förflutet i mc gängskultur som stor hållhake i både rättegångar och i sammtal med soc=familjeenheten i 1,5år. jag har klara papper på att jag har det bästa boendet för ungarna i slutrapporten från familjerätten.
sunt förnuft och lite tid kommer garranterat att lösa detta. spåra inte ur nu.
Ryssen, du talar om kvinnor som om dom vore UFOs.. Iofs undrar man ibland.
Beror väl på vem som vill ut och vad som har skett.
Av de tjogtals skilsmässor jag haft i min bekantskapskrets har då ingen
nånsin gått till advokat. Barnen måste prioriteras, kontakten med dom.
Såvitt jag förstår har ingen krigsförklaring skett ännu: viktigt att vi ger
grabben så sansade råd som möjligt och inte bygger upp skyttegravar åt dom.
Om dom har gemensam vårdnad om barnen har ju inte kärringen mer rätt till dom.
Eller för den delen till huset/bostaden.
Hultman, gå tillbaks och följ tråden.
Jag är den som starkast pläderat för att tanten ska flytta och han ska stanna.
det krävs egen erfarenhet av en galen kvinna och familjerätten för att förstå detta. det kan ingen utomstående sätta sig in i. 1,5år och så mycket pengar detta kostat till det jag redan vet,utslaget av familjerättens uttalande kan jag inte annat säja att vissa kvinnor är ufo,s.
boys boys...han kommer inte slänga ut sin fru , inte för att han är en toffel för sin fru utan för att han tänker på sina barn (som han vet kommer bo med frugan)
Trapper Buzz
2010-01-21, 01:39
(som han vet kommer bo med frugan)
Varför vet han det? :eek:
Ursäkta, grabbar. Vad vet jag om sånt här?
Förmodligen lika mycket som du vet om allt annat, dvs ingenting. Du må ha mycket erfarenhet av skilsmässor men din förmåga att resonera är som bäst ytterst bristfällig.
Att skaffa juridisk hjälp har inget att göra med att starta något krig.
Lagarna kan vara komplicerade för lekmän och jag tror inte Gabber är expert på vad som gäller för bodelning, äktenskapsförord och vårdnaden av barnen. Det är därför man har jurister.
Gabber verkar dessutom vara i ett läge där han inte fungerar särskilt rationellt och han är beredd att göra i princip vad som helst för frun och barnen, och för att bara bli av med det jobbiga problemet. Om han inte styr upp sig själv utan fortsätter att backa och göra uppoffringar finns det en stor risk att frun snor åt sig en alldeles för stor del av kakan, att Gabber far jävlig illa av det och att han rentav drar på sig stora skulder som kommer tynga hans framtida ekonomi.
En jurist som tredje part kan se på situationen mycket mer rationellt, förhindra att det blir några dumheter och dessutom sköta en del av snacket när det gäller fördelningen av tillgångarna - så att Gabber och hans fru SLIPPER ta sådana strider och kan lägga mer fokus på barnen och andra viktiga saker.
Som det är nu är Gabber det toffligaste av toffeldjur. Jag säger inte det för att trycka ned honom ytterligare. Jag har snarare full förståelse för att det blir så när han befinner sig på botten, men det faktum att han är så nere nu gör honom uppenbarligen väldigt benägen att bara foga sig efter fruns vilja. Det är ett läge där hans fru har all makt, och det tycks inte finnas mycket värme från hennes sida.
Därför är det också en väldigt bra idé att ta in hjälp från någon som faktiskt är utbildad i sådana här frågor, så Gabber faktiskt återfår lite makt över sin situation.
Han behöver inte introducera det som en krigsförklaring, utan snarare att han vill att allting ska gå rätt och riktigt till - så att det blir rättvist för båda parter - och så att de kan få allt ordnat på bästa sätt; för sig själva och barnen.
Faktum är att det är MÅNGA som går igenom skiljmässor helt överkörda, blir bittra fiender med sina ex och drar på sig ekonomiska problem.
Trapper Buzz
2010-01-21, 02:42
Schysst mot Gabber av sign. Yes att försöka göra detta till en besserwisser-tråd.
Nej, helt fel. Dom ska gå till familjerådgivning!
Du, Yes, har sett för mycket amerikanska filmer.
Det sista han behöver i det här skedet är en advokat.
Efter åtta år med pappagrupper och två separationer med barn inblandade
borde jag nog veta mer än randomsnubbar som gått på gym några gånger.
Alla fall är olika, men det finns generella lärdomar.
Går Gabbe till en lagvrängare, så kommer ju tanten snabbt som ögat att göra sammaledes.
Sen kan dom aldrig samarbeta.
Nu är barnen det viktigaste och inte pengar eller prestige.
Och familjerådgivarna är minsann utbildade dom också.
Liksom undertecknad.
Och du behöver inte vara otrevlig, Yes: jag har inte gjort dig nånting.
Jo, här behöver jag faktiskt vara otrevlig. Du ger råd som kan vara direkt skadliga i en jävligt känslig situation utan att ha något vettigt att backa upp det med. Då är det inte mer än rätt att knäppa dig på näsan och agera "besserwisser", eller vad du nu vill kalla det.
Jag grundar inte det jag skriver på amerikanska filmer. Jag har en tämligen god uppfattning om hur många skilsmässofall som slutar upp hos Kronofogden för att ekonomin krashar(och det är inte genom gymträning jag vet det, ifall du undrar). Kan föreställa mig att rätt många av dem inte heller tyckte att det handlade så mycket om pengar vid tiden för skilsmässan.
Det är knappast något problem ifall båda skaffar juridisk hjälp. Poängen är att det ska gå rättvist till och att ingen av dem fattar några dumma beslut som kan skapa problem i framtiden.
WHITEFOLKS
2010-01-21, 03:50
En fördel blir ju att hon kanske inser allvaret och att Gabber inte tänker pushas runt.
Som det är nu verkar hon ju vara på en powertrip.
Gabber för fan. Skit i tjejen. Se på dina barn! De behöver dig. Man kan aldrig försöka återvinna någon typ av känslor från någon brud. Tjejer kommer och tjejer går, de kommer nog aldrig vara trogna hela livet.
Däremot kommer dina barn alltid älska dig, och du måste vara där för dem. Och du ska aldrig ge upp. Är det uppfattat? De hade dött för dig.
Håll ut nu så ska du se allt det löser sig längre fram. Allt har sitt slut. Även om det känns. Det är bara att svälja spyan och fortsätta framåt så kommer det solsken och solstränder ska du se!
Kör hårt nu.
Fearstrike
2010-01-21, 05:12
Du är helt galen om du flyttar ut efter de du skrivit på senaste.
Du kommer ångra dig när du väl hittat lite styrka igen. Vad gör du om hon har dratt nån kollega från jobbet dit? Hon kanske har blivit kär i någon utan att nämna det för dig.
Hon verkar bete sig ytterst kallt.
För gudsskull låt henne flytta ut. End of discussion.
Håhåjaja, då måste man lägga sig i igen. Det första de ska göra är att ta kontakt med familjerådgivningen. De kommer att uppmanas ta den kontakten hur som helst. Dessutom är de alltså tvungna att vänta sex månader innan en eventuell skilsmässa äger laga kraft, eftersom de har småbarn.
Att initialt kasta in en advokat känns rätt...fel? De flesta av oss har inte såna tillgångar att vi behöver avgöra saken i domstol, och umgänge och boende kan man lika gärna lösa med socialtjänsten och försäkringskassan. De flesta separationer löser man utanför rättssalen, och det är rätt skönt.
Gabber är för dramatisk. Det är för stora känslor. Livet är inte över för att man blir singel, och det är ingen social katastrof längre. Men det kan vara skäl att fundera över hur du fungerat i sitt äktenskap.
De flesta killar jag känner som skilt sig och fått delad vårdnad brukar bli alldeles grå när de upptäcker hur inihelvete mycket jobb det är att vara den som tar hela ansvaret för sitt hem och barnen. Och hur lite de egentligen gjort.
Nu var jag inte gift, men vi hade småbarn, och familjerätten kunde inte hjälpa oss om inte båda ville gå dit vilket varit fallet för oss. Det finns gratis juridisk hjälp att få (kan leta rätt på numret) och så hade jag läst lite civilrätt nåt år tidigare så hade nåt hum om det hela, dock är det mänskligt att bli toktrött och göra whatever för att underlätta och då själv stryka på foten (tex ekonomiskt). Men som Allan skriver dröjer skilsmässa ett halvår, nog lika bra, för man är kollrig i huvudet vilken part man än är ett bra tag.
Jag hoppas verkligen att det är annurlunda som gift, för det ENDA jag kunnat få hjälp med av familjerätt är stödsamtal i grupp, ingen annan hjälp öht eftersom det grundar sig på bådas deltagande. Så att motivera henne dit är prio ett, så att ni kan samarbeta. De tar ingens sida, möjligtvis barnens.
Nelson81
2010-01-21, 08:10
Håhåjaja, då måste man lägga sig i igen. Det första de ska göra är att ta kontakt med familjerådgivningen. De kommer att uppmanas ta den kontakten hur som helst. Dessutom är de alltså tvungna att vänta sex månader innan en eventuell skilsmässa äger laga kraft, eftersom de har småbarn.
Att initialt kasta in en advokat känns rätt...fel? De flesta av oss har inte såna tillgångar att vi behöver avgöra saken i domstol, och umgänge och boende kan man lika gärna lösa med socialtjänsten och försäkringskassan. De flesta separationer löser man utanför rättssalen, och det är rätt skönt.
Gabber är för dramatisk. Det är för stora känslor. Livet är inte över för att man blir singel, och det är ingen social katastrof längre. Men det kan vara skäl att fundera över hur du fungerat i sitt äktenskap.
De flesta killar jag känner som skilt sig och fått delad vårdnad brukar bli alldeles grå när de upptäcker hur inihelvete mycket jobb det är att vara den som tar hela ansvaret för sitt hem och barnen. Och hur lite de egentligen gjort.trots att du är moderator på kolozzeum så är du klok :thumbup:
Nelson81
2010-01-21, 08:17
hade varit intressant att höra hennes version av det hela. Nu har vi ju bara hört en bruten mans version och det blir lätt att man ser ensidigt på en sak när det är så mycket känslor inblandat.
Att initialt kasta in en advokat känns rätt...fel? De flesta av oss har inte såna tillgångar att vi behöver avgöra saken i domstol, och umgänge och boende kan man lika gärna lösa med socialtjänsten och försäkringskassan. De flesta separationer löser man utanför rättssalen, och det är rätt skönt.
Man behöver inte ta det till rätten bara för att man skaffar hjälp när det gäller bodelning, vårdnad och kvarsittningsrätt.
Obegripligt detta. Jag har själv haft en av de jobbigare uppväxterna kan jag garantera men inte ränner jag runt och gnäller för det. Tvärt om är jag nog mera nöjd med livet och vardagen än de flesta.
Jag jobbar själv i vården och många av mina vänner med och vi tycker alla att vi har mer fritid än andra? Tack vare OB och storhelger räcker det ju med att jobba runt 85% för att täcka upp en mån-fre tjänst på 100%. Själv jobbar jag i snitt 18 dagar i månaden och då är jag ledig bra mer än min sambo samt får bättre lön. Jobbar jag natt räcker det med 15 dagar för att täcka lönen. Jobbar jag natt märker dessutom ingen att jag är borta för då ligger alla och sover ändå.
Att inte ha tid för varandra är humbug så långt ögat når, vill man ha tid så skaffar man det, har man inte tid för sina barn är man en självisk jävel som prioriterar bort dem, sådana personer klarar man sig bra utan.
Och att livet blir bättre för att man umgås mer tror jag inte ett dugg på. Har ni tröttnat på varandra är det väl snarare ett tecken på att ni har umgåtts för mycket?? Troligtvis är det så hon också känner iom att hon prioriterar sitt arbete före familjen för tillfället?
Utan att gnälla och tjura så har ni väl helt enkelt glidit ifrån varandra och hon har börjat fundera och tänka efter vad hon vill ha ut av livet och att det nog inte är vad ni två har ihop.
Så antinge tar du livet av dig och är ett as mot dina barn(att ens tänka den tanken får mig att se dig som en ynklig jävla nolla, i sådana fall håller på din fru som lämnar en sådan patetisk sopa). Vill du istället försöka lappa ihop det så börja arbeta på det, vad är din fru missnöjd med? Ta reda på det och gör något åt saken istället för att lipa. Vill du inte något av det så tar du dig i kragen och går vidare. Du är ju som sagt inte den första eller enda som går igenom en skilsmässa...
*whatever*
Vet inte vad jag ska säga, igår berättade jag för morsan som förmodligen är helt knäckt men vet att jag är i ännu värre sits så hon höll tillbaka allt. Men det kommer. Har inte snackat med farsan men vet att han vet om det nu. Har väl fått order att inte prata med mig nu av morsan tack o lov.
Igår la jag mig redan 20.00 med barnen för att undvika att träffa svärisarna som skulle komma på kvällen. Jag klarar inte av något just nu och det är knappt att jag pallar jobbet som jag sätter mest värde på just nu.
För om jag förlorar detta jobb är allt slut, även mina barn. Så prio 1 är att jobba på hårt och bra. Kanske inte bästa för mina tankar eller välmående men vad göra.
Sedan ni som säger ut med kärringen så vill jag helt enkelt inte, det kommer att påverka mer för barnen o rutinerna även om jag är den som gjort det mesta. Visst är det svårt för er att se det från mina ögon men jag vill reda ut detta enklast möjliga vis med minimal interagerande från extern part.
Dvs jurister osv, jag är så knäckt just nu att jag vill ha lugn o ro egentligen, ej en snabb lösning. Det får ta den tiden det tar, kommer hon underfund med att hon inte saknar så får det blir så. Kommer vi fram till en skilsmässa så får det bli så, tänkte inte stalka henne och förstöra, det får vara nog. Vi gör då en gemensam kalkyl och fixar allt.
MEN JUST NU är läget så att jag vill bort, inte för att hon slänger ut mig, det gör hon verkligen inte även om allt jag skriver är till hennes nackdel. Hon är ingen häxa som lurar mig, hon säger varför jag har så bråttom att hitta lägenhet. Hon säger samtidigt att jag kan prova hos mina föräldrar som är 500 m bort från henne.
Hittade ett ställe som var på 1 år eget rum och hon ville inte att jag skulle ta det, för lång tid. Det kan nu tolkas på två sätt.
Hon orkar inte vänta så länge innan hon slänger ut mig planerat eller så tror hon att hon inte behöver så lång tid på sig att hitta sig själv. Vad vet jag!
Det jag satsar på just nu är en lägenhet i Danderyd, 1:a på 36 kvadrat min egen första hands kontrakt. Det är inte långt från Akalla och 1-2 min till hennes jobb. Hon kan övernatta där då hon jobbar hela helger och jag får barnen i min bostadsrätt för mig själv osv.
Så är tanken…..är det så illa??
Har en jävligt schysst mäklare som fixar ikväll ett avtal på att jag ska sälja mitt bostadsrätt, detta måste jag presentera för att få Danerydslägenheten. Efter jag fått den river vi avtalet eller så går jag till banken med den och förhandlar lite.
Jag kommer klara detta vet jag nu även om det är pissigt som fan, det kommer bli ensamma och hårda månader innan men jag klarar det. Vad som händer sen vill jag inte ens tänka på. Har aldrig varit singel eller bott själv i mitt liv. Är skitskraj och nervös inför bara det!
Du fixar det Gabber! Du har ditt jobb, dina underbara barn, en jäkla kämparglöd och snart ditt eget ställe :)
Hålelr tummarna för dig!
martikainen
2010-01-21, 11:18
. Jobbar jag natt räcker det med 15 dagar för att täcka lönen. Jobbar jag natt märker dessutom ingen att jag är borta för då ligger alla och sover ändå.
Ursäkta att jag hoppar ifrån din diskussion grabber.
Ispåse, jobbar du inom vården och smiter ifrån jobbet på natten så hoppas jag du får sparken illa fort. Vad fan händer om något går fel och du inte är på plats? Tänk efter lite*grr27*
Du fixar det Gabber! Du har ditt jobb, dina underbara barn, en jäkla kämparglöd och snart ditt eget ställe :)
Hålelr tummarna för dig!
Tack mannen, jag ska börja tänka positivt för att må bättre vilket är skitsvårt. Hur sjukt det än låter ser jag nu framför mig att jag möblerar mitt ställe som jag vill, eller inte alls, tränar 2h om dagen som förut då jag inte har något som väntar mig hemme.
Fan vad sjukt...
Ursäkta att jag hoppar ifrån din diskussion grabber.
Ispåse, jobbar du inom vården och smiter ifrån jobbet på natten så hoppas jag du får sparken illa fort. Vad fan händer om något går fel och du inte är på plats? Tänk efter lite*grr27*
Det är jättevanligt att folk smiter från nattjänst eller ligger och sover, häromåret sparkades en från frugans jobb då han inte var på plats, han låg och sov i konferenshallen typ.
Fatalist
2010-01-21, 11:28
Gabber för guds skull, sök hjälp. Du tänker inte klart, du rationaliserar och överanalyserar allt hon verkar säga till dig. Det är inget skamligt att ta ta hjälp av någon.
Trapper Buzz
2010-01-21, 12:06
Gabber, de finns hundratals jobb för dig.
Låt henne inte slänga ut dig.
Försök prata sansat men ge henne också funderingsutrymme.
Jag rekommenderar rådgivning. 1-2-4 ggr i månaden.
Då kan ni börja prata. En del stannar faktiskt hos varandra efter sånt.
Om så ändå ej sker, kan ni iaf borga för en snyggare separation
där barnen inte far illa.
Låt mig lägga fram det så här.
Igår när vi pratade sa hon detta.
Då hon släppte bomben och dagen efter så hade hon skrivit under vilket avtal som helst för att slippa vara tillsammans, dvs från vilken jurist som helst, skit i allt.
Nu har det gått en vecka, alla vet om problemet och hon har haft tid att prata med föräldrar, jag har pratat med mina och alla vet om det. Hon har kommit ner på jorden väldigt lättad efter ha burit på detta i flera år.
Nu igår när vi pratade så är hon mittemellan, dvs skilsmässa är inte aktuellt men att direkt fortsätta är inte heller aktuellt. Det betyder ju att hon försöker tackla sina problem också på sitt sätt.
Det ska man inte ändra på eller tvinga henne till något.
Alltså om jag hade tvingat henne söka hjälp MED mig nånstans, gå igenom allt skit med okänd person, tvingat henne att flytta även om det är på prov så hade det gått illa.
Mitt sett har gett bättre effekt ju, det är så jag vill lösa problemet.
Ursäkta att jag hoppar ifrån din diskussion grabber.
Ispåse, jobbar du inom vården och smiter ifrån jobbet på natten så hoppas jag du får sparken illa fort. Vad fan händer om något går fel och du inte är på plats? Tänk efter lite*grr27*
Jag tror inte att han menade att han är borta från jobbet på natten utan från hemmet. Alla=familjen, och de märker inget för att de sover.
Så uppfattade jag det i alla fall.
Det framgick inte helt att det var din plan från en början. Folk ville nog att du skulle ta hjälp så du inte gjorde något överilat...
Men det är bra och naturligt att ni fått mer sansad syn på saken. När så starka känslor är inblandade, som dem din situation skapade, så kan du vara säker på att du inte är ensam att känna som du gjorde i början av tråden (inte att ta livet av sig, men att inget betyder något...). Fortsätt att prata och disskutera saken så kommer ni till någon lösning tillslut.
Jag förstår fortfarande inte varför DU ska flytta ut.
Läst igenom tråden och jag får intrycket att du drar dig ifrån beslut i hopp om att det ska lösa sig. Ska det lösa sig så gör det det.
Hur som helst. Det är orättvist mot dig själv att ställa upp på allt. Stå på dig...
Jag förstår fortfarande inte varför DU ska flytta ut.
Läst igenom tråden och jag får intrycket att du drar dig ifrån beslut i hopp om att det ska lösa sig. Ska det lösa sig så gör det det.
Hur som helst. Det är orättvist mot dig själv att ställa upp på allt. Stå på dig...
Det är väl självklart jag hoppas på det, det är min fru som jag älskar, mina barn som jag älskar, allt mitt materialla skit vi samlat på oss efter så många år osv, livet ihop och minnena.
Jag är inte redo att kasta bort allt på frågan VEM ska ut först, absolut inte.
Villig att göra vad som helst för att det ska fungera, gör det inte det så kommer hon också få flytta så varför ha bråttom att kasta ut henne.
Jag är kille och behöver liksom 0 grejor för att leva ensam.
Låt mig lägga fram det så här.
Igår när vi pratade sa hon detta.
Då hon släppte bomben och dagen efter så hade hon skrivit under vilket avtal som helst för att slippa vara tillsammans, dvs från vilken jurist som helst, skit i allt.
Nu har det gått en vecka, alla vet om problemet och hon har haft tid att prata med föräldrar, jag har pratat med mina och alla vet om det. Hon har kommit ner på jorden väldigt lättad efter ha burit på detta i flera år.
Nu igår när vi pratade så är hon mittemellan, dvs skilsmässa är inte aktuellt men att direkt fortsätta är inte heller aktuellt. Det betyder ju att hon försöker tackla sina problem också på sitt sätt.
Det ska man inte ändra på eller tvinga henne till något.
Alltså om jag hade tvingat henne söka hjälp MED mig nånstans, gå igenom allt skit med okänd person, tvingat henne att flytta även om det är på prov så hade det gått illa.
Mitt sett har gett bättre effekt ju, det är så jag vill lösa problemet.
Förändrar ju läget lite. Finns väl inte så mycket du kan göra innan det är klart hur det blir. Typ, ge varandra utrymme medan ni funderar igenom saken noga och snacka sen när ni båda är redo.
Innan du gör nåt kan det annars vara bra att kolla igenom vad de ekonomiska konsekvenserna skulle kunna bli vid en skiljsmässa. Bara så du är medveten om det och inte hittar någon tillfällig lösning som inte funkar sen.
Förändrar ju läget lite. Finns väl inte så mycket du kan göra innan det är klart hur det blir. Typ, ge varandra utrymme medan ni funderar igenom saken noga och snacka sen när ni båda är redo.
Innan du gör nåt kan det annars vara bra att kolla igenom vad de ekonomiska konsekvenserna skulle kunna bli vid en skiljsmässa. Bara så du är medveten om det och inte hittar någon tillfällig lösning som inte funkar sen.
Ekonomiskt är det nog så nära katastrof som man kan komma om vi bor enskilt efter skilsmässa. Enkelt lagt!
Ekonomiskt är det nog så nära katastrof som man kan komma om vi bor enskilt efter skilsmässa. Enkelt lagt!
Låter inget vidare. Det här är anledningen till mina tidigare råd. Du behöver ta reda på hur det funkar och vad som gäller i sådana här lägen, t.ex. så att tillgångar och skulder fördelas på ett bra sätt. Blir skilsmässan ett faktum är det något som ändå måste tas tag i, på ett eller annat sätt, och då är det bra om man har koll och kanske även lite hjälp utifrån - speciellt om ni inte skulle komma överens.
Låter inget vidare. Det här är anledningen till mina tidigare råd. Du behöver ta reda på hur det funkar och vad som gäller i sådana här lägen, t.ex. så att tillgångar och skulder fördelas på ett bra sätt. Blir skilsmässan ett faktum är det något som ändå måste tas tag i, på ett eller annat sätt, och då är det bra om man har koll och kanske även lite hjälp utifrån - speciellt om ni inte skulle komma överens.
Jag håller med, men är inget jag vill skylta med just nu för henne. Dock har jag kontakt med en jurist som tydligen ska vara gratis/online för råd. Få se vad det ger för nåt
Herr Oberst
2010-01-21, 13:14
Ispåse, jobbar du inom vården och smiter ifrån jobbet på natten så hoppas jag du får sparken illa fort. Vad fan händer om något går fel och du inte är på plats? Tänk efter lite*grr27*
Jag tror inte att han menade att han är borta från jobbet på natten utan från hemmet. Alla=familjen, och de märker inget för att de sover.
Så uppfattade jag det i alla fall.
Ame har såklart rätt. Självklart smiter inte ispåse från jobbet mitt i natten
Jag håller med, men är inget jag vill skylta med just nu för henne. Dock har jag kontakt med en jurist som tydligen ska vara gratis/online för råd. Få se vad det ger för nåt
Låter bra! Tycker inte heller det finns någon anledning att skylta med det för henne. Poängen är ju bara att ha koll på läget för att kunna ordna allt på bästa sätt. Det är väl bara om ni inte kan komma överens som det behövs mer än så, och förhoppningsvis går det inte så långt.
Låter bra! Tycker inte heller det finns någon anledning att skylta med det för henne. Poängen är ju bara att ha koll på läget för att kunna ordna allt på bästa sätt. Det är väl bara om ni inte kan komma överens som det behövs mer än så, och förhoppningsvis går det inte så långt.
Sitter nu och räknar på allt skit vi har dragit på oss samt med dubbelt boende och fiktig skilsmässa, dvs mer som ska betala vad. Det är åt helvete. *screwy*
Sitter nu och räknar på allt skit vi har dragit på oss samt med dubbelt boende och fiktig skilsmässa, dvs mer som ska betala vad. Det är åt helvete. *screwy*
Det där med dubbelt boende kanske inte är en så bra idé just nu? Förändras t.ex. läget något om ni först delar på värdet i den nuvarande bostaden?
Ni vet, män går ju alltid runt och tänker på sex, dra över allt o alla. Har alltid tänk på hur man kan koppla bort det helt. Har svaret, det jag går igenom.
Det är helt borta nu och går inte även om nån ber o bönar.
Gabber försöker skämta lite...*flex*
Det där med dubbelt boende kanske inte är en så bra idé just nu? Förändras t.ex. läget något om ni först delar på värdet i den nuvarande bostaden?
Ingen aning, då jag inte vet om vi kommer sluta som vänner eller fiender så är det svårt att räkna.
Om jag drar in jurister och beter mig som ett svin och bara tar bilkostnaderna och det som verkligen hör till mig så får hon stora problem.
Säljer vi stället och delar på oss minskar bokostnaden ett tag till hon hittar något och får klara den samt att jag hjälper + bostadsbidrag kanske.
Om vi går in i minsta detalj och delar så blir det att hjälpa henne med bolån/ränta samt smålånen vi har, jag tar all bilkostnaderna samt hjälper till med matpengar.
Då tar jag alltså även mitt boende själv också, det låter ju knappast rättvist men jag vet att om jag hamnar på minus hjälper hon mig.
Den relationen är inte borta och det vill jag fortsätta med.
Sitter nu och räknar på allt skit vi har dragit på oss samt med dubbelt boende och fiktig skilsmässa, dvs mer som ska betala vad. Det är åt helvete. *screwy*
Hur är det med att kräva ut din del av bostadsrättens pengar? Förstår om du inte har någon vidare lust på grund av att barnen skall få bo kvar i samma bostad så länge det går, men är det så att det rent ekonomiskt inte går ihop så får ju tyvärr alla parter rätta sig efter det.
Hoppas allt går väl för dig Gabber.
Ignatius72
2010-01-21, 13:52
Gabber, om ni skiljer er så gör det ordentligt. Att vara inblandad i hennes affärer är möjligen hedervärt men idiotiskt. Hur kul tror du det är om det visar sig att hon har en ny snubbe alternativt skaffar sig en sådan (förr eller senare lär det hända) och du går och pröjsar hennes lån? Hon tar ansvar för sina prylar, du tar ansvar för dina och ungarna ser ni till att de har det bra.
Gabber, om ni skiljer er så gör det ordentligt. Att vara inblandad i hennes affärer är möjligen hedervärt men idiotiskt. Hur kul tror du det är om det visar sig att hon har en ny snubbe alternativt skaffar sig en sådan (förr eller senare lär det hända) och du går och pröjsar hennes lån? Hon tar ansvar för sina prylar, du tar ansvar för dina och ungarna ser ni till att de har det bra.
Håller med.
Om jag förstått det hela rätt så delas det sedan också på tillgångarna vid en bodelning. Så om Gabber är den enda med tillgångar kommer hälften av det tillfalla henne. Jag har dock inte alls bra koll på hur det funkar så jag kan vara ute på hal is nu.
Du planerar inte att ha barnen boende hos dig varannan vecka?
Du planerar inte att ha barnen boende hos dig varannan vecka?
Nej eftersom det inte fungerar om jag bor i Danderyd eller vart det nu blir, dagis är idag 50 m bort från hem. Får bli att jag är med de när hon jobbar helger, kvällar samt att jag tar de på helgerna.
Gabber, om ni skiljer er så gör det ordentligt. Att vara inblandad i hennes affärer är möjligen hedervärt men idiotiskt. Hur kul tror du det är om det visar sig att hon har en ny snubbe alternativt skaffar sig en sådan (förr eller senare lär det hända) och du går och pröjsar hennes lån? Hon tar ansvar för sina prylar, du tar ansvar för dina och ungarna ser ni till att de har det bra.
+1!
Du kommer ångra dig bittert den dagen du betalar på ett lån på ett hus du inte längre bor i och inte får lån till egen bostad. Nog för att du bara vill att det hela ska vara över nu men du måste tänka på framtiden för dig själv och dina barn!
Fearstrike
2010-01-21, 14:56
Hon dumpar dig och du ska betala hennes lån?
Kan du vara snäll och vakna lite? Hur hårt kommer du inte ångra det den dagen som nån ny kille har flyttat in i lägenheten eller dylikt?
Snälla ignorera inte det som står här ovanför, ignatius är vad jag har sett allmänt, en väldigt vettigt person och det yttrar sig även här.
Langster
2010-01-21, 15:33
Hon dumpar dig och du ska betala hennes lån?
Kan du vara snäll och vakna lite? Hur hårt kommer du inte ångra det den dagen som nån ny kille har flyttat in i lägenheten eller dylikt?
Snälla ignorera inte det som står här ovanför, ignatius är vad jag har sett allmänt, en väldigt vettigt person och det yttrar sig även här.
Så länge han äger lägenheten måste han ju betala lånet. Och då äger han fortfarande sin del i lägenheten, inte någon eventuell ny kille frugan hittar sen. Annars måste hon köpa ut honom och går inte det så får de sälja. Så blir det kanske sen, men han kanske inte vill kasta ut alla ur huset på en gång just nu?
Ni kanske inte ska vara så hårda mot honom, eller hans fru då han försöker få i ordning någon snabb tillfällig lösning. Dessutom är det nog rätt svårt att inse hur tufft det måste vara att kasta ut sin familj och göra sig av med allt man fått ihop under flera år, speciellt då vi inte vet så värst mycket om deras relation.
Jag tror inte heller att Gabber vill sin fru något illa, han vill se till att hans barns mamma kan leva ett normalt liv, att barnen har ett vettigt hem osv.
Svårare än så här är det inte, hur jobbigt det än känns:
Släng ut subban.
Fan, ska du betala hennes lån och flytta ut ur din egen lägenhet?
Släng ut henne, det känns jobbigt jo visst, men fatta att tiden läker alla sår, allting sker med tålamod.
Så länge han äger lägenheten måste han ju betala lånet. Och då äger han fortfarande sin del i lägenheten, inte någon eventuell ny kille frugan hittar sen. Annars måste hon köpa ut honom och går inte det så får de sälja. Så blir det kanske sen, men han kanske inte vill kasta ut alla ur huset på en gång just nu?
Ni kanske inte ska vara så hårda mot honom, eller hans fru då han försöker få i ordning någon snabb tillfällig lösning. Dessutom är det nog rätt svårt att inse hur tufft det måste vara att kasta ut sin familj och göra sig av med allt man fått ihop under flera år, speciellt då vi inte vet så värst mycket om deras relation.
Jag tror inte heller att Gabber vill sin fru något illa, han vill se till att hans barns mamma kan leva ett normalt liv, att barnen har ett vettigt hem osv.
Tack Langster, precis så är det +1
hon har inte sagt jag hatar dig ditt äckel, du låg med den o den, du ska ut, du ska sälja din BMW och betala oss osv
Hon försöker också på sin sida, och tror ni inte att hon kommer betala samma räkningar framöver? Jodå, inga som helst problem där....
Går det så långt som jag inte vill tänka på så är det försäljning, K-blankett o allt vad det heter, DET är knappast steg ett till att hitta varandra.
Nitrometan
2010-01-21, 15:48
Fan.
Du verkar trots allt vara mer på banan nu än för ett par dagar sen. Jag tror att ni kommer att lösa detta. Oavsett om det blir skilsmässa eller nåt annat.
Det är tungt som fan nu. Men det kommer en framtid.
Se till att lösningen för barnen blir så bra det bara går. Barnen ska inte komma i kläm.
Du kommer att klara av det här, Gabber.
Fan.
Du verkar trots allt vara mer på banan nu än för ett par dagar sen. Jag tror att ni kommer att lösa detta. Oavsett om det blir skilsmässa eller nåt annat.
Det är tungt som fan nu. Men det kommer en framtid.
Se till att lösningen för barnen blir så bra det bara går. Barnen ska inte komma i kläm.
Du kommer att klara av det här, Gabber.
Tack, jag har en till jobbig grej att ta itu med ikväll, träffa svärisarna, se om de hatar mig, är de förstående eller om något annat.
Får jag det passerat kan inget hindra mig längre till ett normalt, lyckligt liv faktsikt.
Sedan kanske att träffa mina, har inte snackat med pappa ännu och jag vet att de tar det jävligt hårt också.
Men jag har gått ut med min ståndpunkt att HUR DET ÄN GÅR med oss, så ska varken svärisarna eller mina föräldrar hata varandra, de ska inte se ner på mig eller min fru och DE SKA hjälpa till med mina barn när vi behöver, PRECIS SOM FÖRR!!!
Annars kommer jag få fnatt!!!
Gabber, du verkar ha kunnat ha accepterat och insett att det inte blir du och frugan igen trots vad du än gör/hur mycket du än gör (vilket kanske var det svåraste att inse från början).
Ingen mening att hata varandra dock.
Det är framsteg!
Ignatius72
2010-01-21, 15:55
Om jag hade varit du Gabber så hade jag satt mig i soffan och frågat frugan hur hon tänker lösa detta. Oavsett hur många fiffiga lösningar du har eller inte har så håll din käft stängd. Låt henne fundera lite. Du skrev förvisso att ni har kommit överens, en kvalificerad gissning är att du presenterat olika lösningar som hon håller med om. Detta kan bero på att hon känner skuld över situationen och håller med dig i allt du säger för att du ska bli gladare. Det kan också bero på att hon tycker du är fiffig. Det kan vara så att hon håller med dig i allt för att det ska gå över så snabbt som möljligt så att hon kan börja leva sitt nya liv.
Fråga hur hon tänkt lösa det. ekonomiskt, lägenheter, ungarna, jobbm dagis, osv osv.
Langster
2010-01-21, 16:06
Om jag hade varit du Gabber så hade jag satt mig i soffan och frågat frugan hur hon tänker lösa detta. Oavsett hur många fiffiga lösningar du har eller inte har så håll din käft stängd. Låt henne fundera lite. Du skrev förvisso att ni har kommit överens, en kvalificerad gissning är att du presenterat olika lösningar som hon håller med om. Detta kan bero på att hon känner skuld över situationen och håller med dig i allt du säger för att du ska bli gladare. Det kan också bero på att hon tycker du är fiffig. Det kan vara så att hon håller med dig i allt för att det ska gå över så snabbt som möljligt så att hon kan börja leva sitt nya liv.
Fråga hur hon tänkt lösa det. ekonomiskt, lägenheter, ungarna, jobbm dagis, osv osv.
Du menar att han ska få henne att inse att hon aldrig kan lämna honom att hennes liv kommer att spenderas i ett ekonomiskt fängelse med honom?
Smart lösning Scherlock.
sundvall
2010-01-21, 16:07
Herregud alltså. Stå på dig, hon verkar inte bry sig ett skit, hon är kall och håller inne allt. Du skriver ett brev och responsen du får är skit. Vad som än händer så är det hon som ska flytta, ingen annan.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.