Visa fullständig version : Tråd för teorinördarna på kolo, Kan hjärnan lagra känslor?
Jag har en diskussion jag gärna vill vinna, den andra påstår att hjärnan inte kan "spara" på en känsla, utan måste skapa den gång på gång, medan jag påstår att man kan må dåligt över något undermedvetet, därmed få panikångest osv utan att veta varför.
DISKUTERA!
Bear Grylls
2010-01-10, 20:33
Enligt Freud så har ju väldigt mycket med det undermedvetna att göra. Låt säga att en lite flickas pappa har sex med henne när hon är liten någon gång. Med åren så förtränger hon detta till hennes undermedvetna. När hon sedan fyllt kanske 16,17,18 och hittat en söt pojkvän kan hon då kanske känna obehag och känna sig obeväm när de ska ha sex eller vid beröring utan att man riktigt vet varför man känner så.
Andy.da.wohoo
2010-01-10, 20:41
Jag står på din sida, hjärnan kan lagra känslor. Men tror att det begränsas till endast de mest extrema känslor, t ex panikångest.
Någon får gärna läsa denna åt mig
http://www.childtrauma.org/ctamaterials/memories.asp
Någon får gärna läsa denna åt mig
http://www.childtrauma.org/ctamaterials/memories.asp
Seriöst. Ingen på denna jord orkar läsa hela den där texten :D
shut teh face
2010-01-10, 21:22
Det är en filosofisk fråga. Vi vet nog inte riktigt rent biologiskt/kemiskt om en känsla "skapas på nytt" eller om det är en ny som kommer. Vi vet att minnet spelar en roll här, men hjärnans grundläggande "tillgångasätt" vet vi nog inte helt 100%.
En bit av ett stycke från länken
stycket
Use-dependent Storage of Experience: Types of ‘Memory’
"the brain changes in response to patterned neuronal activity (see Perry, 1988; Courschene, Chisum and Townsend, 1994; Perry et al., 1995). All parts of the brain are capable of changing in response to changes in neuronal activity -- hence, all parts of the brain ‘store’ information and have, in some sense, memory. "
Ni verkar prata om två olika saker. Om jag förstått rätt så tror jag att båda delvis har rätt, baserat på mina psykologistudier. Så ingen kommer "vinna" ;)
Men om man sparar känslor så är det väl en exakt sådan situation som framkallade sparadet som måste utlösa känslan igen?
Eller?
von huff
2010-01-10, 21:57
En viss situation kan åstadkomma en stark känsla som fastnar i det undermedvetna som t.ex fallet med en ung tjej som blir sexuellt utnyttjad.
Jag tycker att man förknippar olika saker och händelser med känslor, man vet att man blir glad av att få fiska lite ibland eller att man bli arg av att städa.Man vet ju hur det känns att vara glad osv men det är ju inte direkt samma som att uppleva den känslan.Olika sorters smärtor minns man bra tycker jag
Ni verkar prata om två olika saker. Om jag förstått rätt så tror jag att båda delvis har rätt, baserat på mina psykologistudier. Så ingen kommer "vinna" ;)
Jo jag måste vinna,
http://www.craphound.com/images/xkcdwrongoninternet.jpg
Det vi diskuterar är ifall känslor sparas, den andra har snöat in säg på typ ångest och att vara ledsen. Att man kan glömma bort det och strunta i det. Men det är ju förfan kvar för de.
Ett lättare exempel är att man är rädd för en tiger för man vet att man ska va det, eller har blivit det, då är man rädd för tigrar, man måste inte lära sig att va rädd varenda gång man ser en tigerjävel, det skulle ju bara bli jobbigt, och antagligen dödligt.
Hjälp mig nu :MrT:
von huff
2010-01-10, 22:07
Jag tror inte att man behöver vara inlärd att vara rädd för en tiger för att bli rädd när man ser en.Känslorna går ju inte att styra och det är välnaturligt att man blir rädd för saker som är större och okända.Alla blir ju inte rädda för samma saker det skulle va intressant vad son egentligen orsakaer t.ex höjdskräck.Finns det nån händelse bak i livet som orsakat det eller vad kan det vara?
Grandmaster
2010-01-11, 05:05
Jag tror inte att man behöver vara inlärd att vara rädd för en tiger för att bli rädd när man ser en.Känslorna går ju inte att styra och det är välnaturligt att man blir rädd för saker som är större och okända.Alla blir ju inte rädda för samma saker det skulle va intressant vad son egentligen orsakaer t.ex höjdskräck.Finns det nån händelse bak i livet som orsakat det eller vad kan det vara?
Höjdskräck är en fobi och tendensen till fobier har vi medärvda via evolutionen. Det är ingen slump att fobier oftast innefattar sådant som var och är direkt farligt för oss; att falla ner från en hög höjd kan döda dig, att bli biten av en giftig insekt eller orm kan också döda dig. En oproportionellt stark aversion till hälsovådliga ting - ting som varit hälsovådliga för oss under en stor del av evolutionen. Innan var detta en överlevnadsfördel, vilket gjort att dessa fobier lever kvar och kommer stanna kvar. Det behöver alltså inte finnas någon utlösande händelse i livet för att man ska ha en fobi för något.
Doctor Snuggles
2010-01-11, 05:59
Jag har en diskussion jag gärna vill vinna, den andra påstår att hjärnan inte kan "spara" på en känsla, utan måste skapa den gång på gång, medan jag påstår att man kan må dåligt över något undermedvetet, därmed få panikångest osv utan att veta varför.
DISKUTERA!
Så medvetandet "skapar" en känsla gång på gång, medan det undermedvetna "sparar" den? Jag förstår inte riktigt motsättningen. Eller vad som menas med att "spara" och "skapa" i sammanhanget.
Så medvetandet "skapar" en känsla gång på gång, medan det undermedvetna "sparar" den? Jag förstår inte riktigt motsättningen. Eller vad som menas med att "spara" och "skapa" i sammanhanget.
Det undermedvetna kan spara en dålig känsla, tex flickan och våldtäkten exemplet högre upp.
Medvetandet skapar en ny känsla, tex glädje att träffa en gammal vän.
Det är inte det som är frågan, utan ifall det undermedvetna kan lagra en känsla, som man glömt bort varför man har, men den finns ändå där. Att man mår dåligt utan att veta varför.
hahavaffan
2010-01-11, 09:48
Seriöst. Ingen på denna jord orkar läsa hela den där texten :DDet var ju mest referenser och bilder? :thumbup:
klart man kan lagra en känsla. om man ser,hör något som relaterar till en grej man känner ångerst inför plockat fram det direkt.
och just panikångerst är jävligt. och inget den drabbade kan styra över eller sätta fingret på. men de människor jag vet i min närhet som har just panikångerst så är det i grund och borren (om jag får låta teorierna flöda) att de någongång i livet gjort ett stort val. och mot sin vilja valt det som resten av omgivningen tycker de ska välja istället för att gå den vägen man hade blivit lycklig av.
ett exempel som (kanske) är taget ur luften: man sitter med 3 unga döttrar, fru och hem. mannen träffar då sin livs kärlek. de träffas i flera år och det är så starkt så inga tvivel finns att det skulle bli det lyckligaste livet man kan tänka sig. men sen så avbryter mannen det för att han just har 3 döttrar, fru, hus, bekantskapskrets osv som han anser att han inte kan göra så mot.
livet går vidare. han släpper aldrig sin kärlek. han bor kvar i samma by/stad resten av livet. då och då ser han sin livs kärlek. men kan inte ta kontakt. hon har ett eget liv. han kan ju inte efter 30 år klampa in och krama henne och säga att han ångrar sig och att han vill att det ska bli dom? han är ju högutbildad, har vuxna fina barn med barnbarn. pensionen runt hörnet och han och hans fru ska ha det underbart resten av livet.
men om han inte släppt det på 30 år.. blir det bra då? kör han i stan och kör förbi ställen där hans livs kärlek en gång jobbade, där de träffades, där de fikat osv så blir det ångerstladdat.
mannen har börjat spela golf. 4-5 timmar där han inte tänker på något annat än golf. men när han sätter sig i bilen igen så är tankarna tillbaka. han har jobbat över. då är det samma sak. inte dåliga tankar under tiden. men när han åker hem till familjen...
och efter 30 år med att bli påminnd en eller ett par ggr om dagen att man lämnat den män älskar mest i hela världen kan nog göra att man får panikångerst utan att man KAN säga vad det är till sina nära. eller även ibland så tror man att man kommit över vissa beslut man tagit.
men det bubblar över tillslut. jag har sett det mer än en gång. och då med denna typ av problem i åtanke så är det inte svårt att se mönstret.
tänk på detta och lev för er egen skull. till viss del iaf.
Jag har en diskussion jag gärna vill vinna, den andra påstår att hjärnan inte kan "spara" på en känsla, utan måste skapa den gång på gång, medan jag påstår att man kan må dåligt över något undermedvetet, därmed få panikångest osv utan att veta varför.
DISKUTERA!
Om man utgår från att känslor kan sparas som minne, vilket de kan, så absolut. Däremot blir frågan då, vad är det man sparar och om det isf klassas som känsla.
Känsla i slutändan (i detta fall som du beskriver det nu) är ju inte mer än en typ av hormonutsöndring, typ endorfiner. Om du som liten älskade att leka med blommor, om det gjorde dig "glad", så kommer antagligen blommor alltid att ha samma verkan på dig - du blir glad. På så sätt har du i stort sett sparat känslan?
Gå till biblioteket och läs om minne - minnesinlagring och känslor i en grundbok om psykologi så kommer du få alla svar du vill och inte vill ha. :)
Det kan också vara intressant att läsa om "emotional unconscious" samt "cognitive unconscious" tror jag.
De lagras väl allihop i amygdala?
tntballe
2010-01-11, 10:25
Om man utgår från att känslor kan sparas som minne, vilket de kan, så absolut. Däremot blir frågan då, vad är det man sparar och om det isf klassas som känsla.
Känsla i slutändan (i detta fall som du beskriver det nu) är ju inte mer än en typ av hormonutsöndring, typ endorfiner. Om du som liten älskade att leka med blommor, om det gjorde dig "glad", så kommer antagligen blommor alltid att ha samma verkan på dig - du blir glad. På så sätt har du i stort sett sparat känslan?
Sparar man känslan eller bara information som leder till en känsla? Är det samma sak? Det funderar jag på, antar att din fråga är i samma riktning. Angående det undermedvetna så behöver det ju inte vara sparade känslor utan samma där, information som man inte riktigt får fram men ändå påverkar.
Tänker jag galet här?
Det undermedvetna kan spara en dålig känsla, tex flickan och våldtäkten exemplet högre upp.
Medvetandet skapar en ny känsla, tex glädje att träffa en gammal vän.
Det är inte det som är frågan, utan ifall det undermedvetna kan lagra en känsla, som man glömt bort varför man har, men den finns ändå där. Att man mår dåligt utan att veta varför.
Jag vet inte om jag förstår vad du menar riktigt. Så som jag läser din fråga så undrar du egentligen om man kan vara omedveten om vad det är för stimuli som utlöser en viss känsla. Det vill säga, att man inte förstår varför man upplever, t.ex., olust i en viss situation.
Att "lagra en känsla", som du skriver, låter lite märkligt. Menar du att man skulle kunna spara ett skratt (glädje) eller en rysning (olust) någonstans i kroppen/hjärnan och plocka fram det när det passar? "Åh, det skrattet jag hade när Börje visade röven för rektorn det var så grymt skönt. Jag tror jag plockar fram det nu ikväll när jag känner mig lite nere".
Att minnen är kopplade till känslor (emotioner) är väl ganska så självklart. Prova att tänka på någon situation där du gjort något riktigt opassande eller något du skäms väldigt mycket för så får du se vad som händer.
Sparar man känslan eller bara information som leder till en känsla? Är det samma sak? Det funderar jag på, antar att din fråga är i samma riktning. Angående det undermedvetna så behöver det ju inte vara sparade känslor utan samma där, information som man inte riktigt får fram men ändå påverkar.
Tänker jag galet här?
Nu har jag bara pluggat biologi på A+ level men jag är ganska säker på att du inte sparar känslan i sig (eftersom känsla inte är ett "ämne") utan minnet som framkallar känslan.
Jag vet inte om jag förstår vad du menar riktigt. Så som jag läser din fråga så undrar du egentligen om man kan vara omedveten om vad det är för stimuli som utlöser en viss känsla. Det vill säga, att man inte förstår varför man upplever, t.ex., olust i en viss situation.
Att "lagra en känsla", som du skriver, låter lite märkligt. Menar du att man skulle kunna spara ett skratt (glädje) eller en rysning (olust) någonstans i kroppen/hjärnan och plocka fram det när det passar? "Åh, det skrattet jag hade när Börje visade röven för rektorn det var så grymt skönt. Jag tror jag plockar fram det nu ikväll när jag känner mig lite nere".
Att minnen är kopplade till känslor (emotioner) är väl ganska så självklart. Prova att tänka på någon situation där du gjort något riktigt opassande eller något du skäms väldigt mycket för så får du se vad som händer.
Jag tror hjärnan kan lagra tex ett hemskt minne omedvetet i det undermedvetna, eller trycka undan det tills det bara finns i det undermedvetna och att detta hemska ska kunna få en att må dåligt utan att man vet om det eller varför.
Minns inte allt ifrån neurobiologin på universitetet. Men allt som är undermedvetet finns i den gamla hjärnan som vi delar med djuren. Från alla delar har vi banor med prefrontalcortex ( den moderna hjärnan), thalamus ( affektiva sinnesbanor ) , amygdala ( känslocentrum) och hippocampus ( långtidsminne)
Det finns en kraftig koppling mellan gammelhjärnan och amygdala samt thalamus för att vissa saker vi _tror_ kan vara farliga ska skapa en respons som vi i efterhand inte förstod oss på, t.ex ett litet barn som faller i vattnet och du instinktivt bara hoppar direkt efter, med kläder o mobil o allt på
Sen har vi fortfarande kopplingar mellan prefrontalcortex och amygdala för att kognitiva händelser som vi tänker kring ska åstadkomma en känsla, och att även känslominnen ska kunna sparas där. Förnuftet är även prefrontalcortex styrning av amygdala och övriga delar
Det är 100-tals fler saker men detta var lite iaf
En kännsla är antagligen (vår upplevelse av) en kombination av hormoner/signalsubstanser i kroppen. Hjärnan(vi?) betsämmer vad som ska utsöndas i kroppen.
Detta är min teori, synpunkter välkomnas :)
Minns inte allt ifrån neurobiologin på universitetet. Men allt som är undermedvetet finns i den gamla hjärnan som vi delar med djuren. Från alla delar har vi banor med prefrontalcortex ( den moderna hjärnan), thalamus ( affektiva sinnesbanor ) , amygdala ( känslocentrum) och hippocampus ( långtidsminne)
Det finns en kraftig koppling mellan gammelhjärnan och amygdala samt thalamus för att vissa saker vi _tror_ kan vara farliga ska skapa en respons som vi i efterhand inte förstod oss på, t.ex ett litet barn som faller i vattnet och du instinktivt bara hoppar direkt efter, med kläder o mobil o allt på
Sen har vi fortfarande kopplingar mellan prefrontalcortex och amygdala för att kognitiva händelser som vi tänker kring ska åstadkomma en känsla, och att även känslominnen ska kunna sparas där. Förnuftet är även prefrontalcortex styrning av amygdala och övriga delar
Det är 100-tals fler saker men detta var lite iaf
Jag läste neuron rätt nyligen och kan ju bara hålla med. Finns en massa saker som kan lagras. T.ex starka kopplingar till mat vid illamående (vid strålbehandling kan ens favoritmat bli triggad till starkt illamående och kräkning, innebärandes att den maträtten ger en illamående vid blotta synen av den, än värre om man försöker äta den).
Minns inte allt ifrån neurobiologin på universitetet. Men allt som är undermedvetet finns i den gamla hjärnan som vi delar med djuren. Från alla delar har vi banor med prefrontalcortex ( den moderna hjärnan), thalamus ( affektiva sinnesbanor ) , amygdala ( känslocentrum) och hippocampus ( långtidsminne)
Det finns en kraftig koppling mellan gammelhjärnan och amygdala samt thalamus för att vissa saker vi _tror_ kan vara farliga ska skapa en respons som vi i efterhand inte förstod oss på, t.ex ett litet barn som faller i vattnet och du instinktivt bara hoppar direkt efter, med kläder o mobil o allt på
Sen har vi fortfarande kopplingar mellan prefrontalcortex och amygdala för att kognitiva händelser som vi tänker kring ska åstadkomma en känsla, och att även känslominnen ska kunna sparas där. Förnuftet är även prefrontalcortex styrning av amygdala och övriga delar
Det är 100-tals fler saker men detta var lite iaf
Jag läste neuron rätt nyligen och kan ju bara hålla med. Finns en massa saker som kan lagras. T.ex starka kopplingar till mat vid illamående (vid strålbehandling kan ens favoritmat bli triggad till starkt illamående och kräkning, innebärandes att den maträtten ger en illamående vid blotta synen av den, än värre om man försöker äta den).
Doctor Snuggles
2010-01-12, 03:19
Det undermedvetna kan spara en dålig känsla, tex flickan och våldtäkten exemplet högre upp.
Medvetandet skapar en ny känsla, tex glädje att träffa en gammal vän.
Det är inte det som är frågan, utan ifall det undermedvetna kan lagra en känsla, som man glömt bort varför man har, men den finns ändå där. Att man mår dåligt utan att veta varför.
Du omformulerade ju bara din fråga. Hur är det ett svar på min?
Återigen; vad menar du med att spara, och vad menar du med att skapa?
Du måste förklara det innan man kan förstå vad du menar.
Daniel Goleman är en känd person inom neurobiologin/psykologin. Han har skrivit många böcker om hur hjärnans centra kan härledas till hur vår psykologi fungerar kring olika fall, speciellt känslor och emotionell intelligens. Mycket läsvärt!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.