Visa fullständig version : När ni mår som sämst.
Vad gör ni när ni mår som sämst? Vad tänker ni?
Hur tänker ni när ni är helt låst liksom? Vad tänker ni för att ta er ut ur situationen? Vad gör ni för att muntra upp er själva ?
Händer det att ni bryr er om och tänker på helt patetiska saker som får er att må dåligt ?
Dela med er era egna tankar.
Tänker att det suger. Känns hopplöst trots att man så gärna vill något.
Gör inte så mkt;) Bara vänta ut tills man mår bra igen hehe.
Sen börjar man tro saker ibland som egentligen/förmodligen inte är sanna men eftersom man är så negativ ibland så börjar man verkligen tro det och börjar må dåligt.
Sätter mig vid datorn dom få gångerna det händer, då är det borta på 2-3 minuter.
Jag brukar tänka i dessa banor typ
Att känna sig miserabel är kontraproduktivt. Det gör inte en jävel glad och man hjälper inte precis sig själv genom att bara sitta och tycka synd om sig själv. Gör något åt saken eller kom över det. Jag tror jävligt starkt på att om man vill ändra något till det bättre så är det bara att ge sig fan på att göra det.
PS. Jag brukar nöja mig med "kom över det". Det känns åtminstone bättre att kunna skaka av sig skiten och resa sig upp igen. DS.
Jag mår väldigt bra psykiskt, så "när jag mår som sämst" är nog när jag är bakis. Då ligger jag och spyr tills jag blir bra igen!
spoonchest
2009-12-30, 00:05
Kommer hem och möts av min flickvän och alla glada djur. Då släpper allt jäkla grubbleri och man sätter siktet på att göra något konstruktivt istället.
svedberg1
2009-12-30, 00:20
Håller med Pejij! När man har dragit en riktig fylla och man känner hjärnan fokuserar på att överleva dagen efter... :)
Deceiver85
2009-12-30, 01:20
Finn X (det som får dig att må dåligt), lös X.
Allt förlorar sin mening. Det som brukade vara roligt är tråkigt.
Inget jag gör påverkar situationen, utan det verkar mest handla om att överleva. Pendlar upp och ned (mellan lite dåligt och jättedåligt) några veckor/månader, och sedan blir det hyfsat bra ett tag. Sedan går det nedåt igen. Det verkar bli allt djupare dalar för varje år.
Rider ut stormen genom att hålla mig sysselsatt. Annars håller jag väl med pejij, och det tillståndet brukar gå att bota med pizza och tv :D
Personligen försöker jag att så snabbt som möjligt ta mig ur situationen då det lätt annars kan bli en negativ spiral som leder till än mer probem.
Att intala sig själv att det bara är misslyckade människor som mår dåligt (hur fel detta än är!) brukar kunna lätta upp. -Man vill väl inte själv vara misslyckad? Brukar även försöka tänka positivt/på mina starka sidor och så snart som möjligt angripa det som får mig att må dåligt. Inte sällan river jag av ett extra träningspass för att balansera upp hormonerna.
Allt förlorar sin mening. Det som brukade vara roligt är tråkigt.
Inget jag gör påverkar situationen, utan det verkar mest handla om att överleva. Pendlar upp och ned (mellan lite dåligt och jättedåligt) några veckor/månader, och sedan blir det hyfsat bra ett tag. Sedan går det nedåt igen. Det verkar bli allt djupare dalar för varje år.
Menar du verkligen att även datanörderi blir tråkigt när du mår dåligt?
shadowfire
2009-12-30, 01:47
När jag mår som absolut sämst, dvs i juletid, så kan jag inte göra så mkt åt det. Försöker blunda o ignorera, det går till en viss gräns o då exploderar jag istället, blir grinig o lack. Sedan är det över. Försöker oftast fly det jag vet jag inte övermäktar.
När man mår som sämst, fungerar ingenting.
Allting som tidigare kanske varit kul/intressant gör/betyder ingenting.
Man får ingen glädje av saker som vanligtvis skulle ha givit glädje.
Det mesta känns meningslöst.
Allt förlorar sin mening. Det som brukade vara roligt är tråkigt.
Inget jag gör påverkar situationen, utan det verkar mest handla om att överleva. Pendlar upp och ned (mellan lite dåligt och jättedåligt) några veckor/månader, och sedan blir det hyfsat bra ett tag. Sedan går det nedåt igen. Det verkar bli allt djupare dalar för varje år.
Know the feeling. Har väl liknande problem..
Det som hjälper mig vid akuta situationer är en lång promenad tillsammans med mp3-spelaren.
shut teh face
2009-12-30, 02:05
Jag behöver min tjej för att komma ur sådana situationer. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne då. Kanske blir rep ut i skogen. :)
shadowfire
2009-12-30, 02:10
Jag behöver min tjej för att komma ur sådana situationer. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne då. Kanske blir rep ut i skogen. :)
oj hade jag tänkt så hade jag dinglat länge... du har nog mer styrka i dig än vad du tror (och det märker du i en sådan situation).. bara o hoppas du slipper hamna där ;)
Kan inte bli annat än nyfiken på vad som får vissa av er att må så dåligt att ni har självmordstankar. Hoppas ni inte mår så dåligt alltför ofta :)
PixelMiner
2009-12-30, 03:30
För mig har det varit träningen. När allt känns kass så kan man alltid lita på skivstängerna. Dock så har mitt gym inte alltid öppet dygnet runt. Så då får bästa kompisen "duga" som stöd.
Mår konstigt nog oftast rätt bra nuförtiden, men jag bygger sällan upp förväntningar och då slipper man bli besviken. Tar oftast saker som de kommer och ställer inte så höga krav på tillvaron. Mår nog generellt bättre nu när jag pluggar än när jag knegade heltid.
När jag mår som sämst så fokuserar jag på annat än det som får mig att må dåligt, t ex genom att dra o träna, umgås med polare, glo på film/serier, dricka alkohol. Ibland funkar det inte heller så bra men det är bara att hålla ut så vänder det alltid förr eller senare.
När jag mår riktigt dåligt så finns det inte mycket annat att göra än att ta några Flunitrazepam med ett par öl och sova bort skiten.
När det inte går så långt som ovan så distraherar jag mig med tv-spel, film, resor, leksaker eller liknande förströelse.
Jag har varit mobbad hela mitt liv så jag har mått dåligt mesta av tiden... Haft några år mellan jag var 20 till 30 år som var ok... Men efter det så har det gått utför igen... Sista året har varit riktigt jobbigt då jag sökt hjälp hos sjukvården för en viss sak men blev väldigt illa bemött. Så sista året har man haft självmordstankar ofta... :( tyvärr så är man väl för feg för att göra verklighet av dom...
Life´s a bitch and then u die...
Menar du verkligen att även datanörderi blir tråkigt när du mår dåligt?
Det är inte så mycket att det känns tråkigt som att det känns meningslöst (alla andra är bättre, och det jag gjort blir dåligt/inte bra nog, etc.), men jo, definitivt. Stirrar hellre in i väggen än min editor.
Tur att man har jobbet att fylla upp sin tid & skärma av tankarna med.
När man mår som sämst, fungerar ingenting.
Allting som tidigare kanske varit kul/intressant gör/betyder ingenting.
Man får ingen glädje av saker som vanligtvis skulle ha givit glädje.
Det mesta känns meningslöst.
Kwon Jansson! Bra uttryckt.
Jobbar aktivt med att förändra mitt tänkande, oftast är det sk ilandsproblem som får mig att känna mig nere. Så länge man kan sätta fingret på vad det är och det är lösbart så kan jag ta mig ur det relativt enkelt.
"Imorgon kommer jag vara jävligt bakfull..."
von huff
2009-12-30, 09:20
Allt förlorar sin mening. Det som brukade vara roligt är tråkigt.
Inget jag gör påverkar situationen, utan det verkar mest handla om att överleva. Pendlar upp och ned (mellan lite dåligt och jättedåligt) några veckor/månader, och sedan blir det hyfsat bra ett tag. Sedan går det nedåt igen. Det verkar bli allt djupare dalar för varje år.
+1.et inte vad man kan göra.Ibland kanske man tar en sup men det är ingen bra lösning alls
MissTiger
2009-12-30, 09:24
När man mår som sämst, fungerar ingenting.
Allting som tidigare kanske varit kul/intressant gör/betyder ingenting.
Man får ingen glädje av saker som vanligtvis skulle ha givit glädje.
Det mesta känns meningslöst.
Håller också med om detta... Det är så lätt för andra o säga "gör sånt du tycker är kul o som gör dig på bra humör" när inte ens som sakerna känns motiverande o lockande..
Haft en period där inte ens träningen, som brukar fungera ganska bra humöret/välbefinnandet, kändes motiverande... Tog mig trots detta t gymmet eftersom jag insåg att tankarna hade snurrat ännu mera om jag gått hem o lagt mig på soffan...
Så med andra ord så kan det vara bra o hålla sig sysselsatt även om sakerna inte känns så motiverande...
När man mår som sämst, fungerar ingenting.
Allting som tidigare kanske varit kul/intressant gör/betyder ingenting.
Man får ingen glädje av saker som vanligtvis skulle ha givit glädje.
Det mesta känns meningslöst.
Precis.
Och det går ofta inte att göra något. Orkar helt enkelt inte. Det enda som kan göra det en smula bättre är omtänksamhet och kärlek från andra personer. Men när jag mår dåligt isolerar jag mig och stöter bort andra, så oftast får det gå över av sig själv.
Om jag ändå orkar göra något åt saken så är det en promenad eller en sväng på gymet som funkar bäst.
När jag mår som sämst, gör jag allt det där som man inte ska göra när man är i den situationen. Isolerar mig, tittar djupt i flaskan, gräver i pillerburken, och lever mitt liv nästan uteslutande på internet; jag gör i princip vad som helst för att slippa känna, och vara med mig själv.
Jag har blivit bättre på att stanna upp och inte förvärra en redan dålig situation, och perioderna av riktigt dåligt mående kommer mer sällan, och är inte längre så djupa eller långa som de var för ett par år sedan, men flyktinstinkten kommer fortfarande som ett brev på posten.
Kan inte bli annat än nyfiken på vad som får vissa av er att må så dåligt att ni har självmordstankar. Hoppas ni inte mår så dåligt alltför ofta :)
För min del handlar det från början om hormoner och en jobbig sjukdomstid. Jag mår bara dåligt då och då utan att ha någon konkret anledning. Visste man vad det var som gjorde en på dåligt humör vore det lättare, då skulle man i alla fall ha en chans att ta tag i saken.
För min del handlar det från början om hormoner och en jobbig sjukdomstid. Jag mår bara dåligt då och då utan att ha någon konkret anledning. Visste man vad det var som gjorde en på dåligt humör vore det lättare, då skulle man i alla fall ha en chans att ta tag i saken.
Instämmer. Helt plötsligt är allting visset utan att något ändrat på sig. Och efter ett (ibland alldeles för långt :-/) blir det bra igen.
Hur brukar du göra under tiden?
Eddie Vedder
2009-12-30, 10:13
För min del handlar det från början om hormoner och en jobbig sjukdomstid. Jag mår bara dåligt då och då utan att ha någon konkret anledning. Visste man vad det var som gjorde en på dåligt humör vore det lättare, då skulle man i alla fall ha en chans att ta tag i saken.
Det här känns som ett riktigt I-landsproblem och jag upplever samma sak. Har diskuterat det mycket med min pappa när vi pratat ut.
Att må dåligt av något diffust och icke greppbart är sjukt jobbigt. För dåligt mår man men samtidigt med en känsla av att "jag borde inte må dåligt och förtjänare det inte" vilket ger en ond spiral av att må dåligt över något jag inte kan sätta fingret på och samtidigt må dåligt över dåligt samvete för min oförtjänta nedstämdhet.
"Vad ger mig rätten att känna mig nere" liksom.:(
Instämmer. Helt plötsligt är allting visset utan att något ändrat på sig. Och efter ett (ibland alldeles för långt :-/) blir det bra igen.
Hur brukar du göra under tiden?
Nu har jag lärt mig känna igen signalerna på att det börjar gå nerför. För mig gäller det att sysselsätta sig så gott det går, även om jag inte finner särskilt mycket lycka i det jag gör. Att komma ut hjälper, en promenad eller en sväng ner till centrum bara. Om det finns någon i närheten att spela spel eller titta på tv med är det också bra.
Men ibland går det bara inte, trots att jag vet vad jag borde göra.
Jag hoppas bara på att det någon gång kommer bli bra. Det har iofs blivit bättre, förut blev jag bara destruktiv när jag mådde dåligt.
Har du själv nåt knep?
Det här känns som ett riktigt I-landsproblem och jag upplever samma sak. Har diskuterat det mycket med min pappa när vi pratat ut.
Att må dåligt av något diffust och icke greppbart är sjukt jobbigt. För dåligt mår man men samtidigt med en känsla av att "jag borde inte må dåligt och förtjänare det inte" vilket ger en ond spiral av att må dåligt över något jag inte kan sätta fingret på och samtidigt må dåligt över dåligt samvete för min oförtjänta nedstämdhet.
"Vad ger mig rätten att känna mig nere" liksom.:(
Exakt. Det är riktigt illa. Tror det är därför jag hellre isolerar mig än pratar med någon när det inträffar. Har på något sätt en känsla av att andra ska tycka det är fel av mig att inte må bra.
"Vad ger mig rätten att känna mig nere" liksom.:(
Precis. Att inte veta varför man känner som man gör och inte ens kunna sätta fingret på vad man känner. Helst av allt skulle jag bara vilja sluta med allting jag gör, bara existera... eller inte ens det. Då hade problemet definitivt varit ur världen.
Nu har jag lärt mig känna igen signalerna på att det börjar gå nerför. För mig gäller det att sysselsätta sig så gott det går, även om jag inte finner särskilt mycket lycka i det jag gör. Att komma ut hjälper, en promenad eller en sväng ner till centrum bara. Om det finns någon i närheten att spela spel eller titta på tv med är det också bra.
Men ibland går det bara inte, trots att jag vet vad jag borde göra.
Jag hoppas bara på att det någon gång kommer bli bra. Det har iofs blivit bättre, förut blev jag bara destruktiv när jag mådde dåligt.
*nickar* Bra att du blivit av med den destruktiva sidan.
Har du själv nåt knep?
Nu på vintern har jag försökt med solljus. Hjälper inte om det är på sommaren, dock. Sist gissade jag på att det berodde på bristen på kontakt med människor. Så jag isolerade mig så gott jag kunde från all ytlig kontakt (MSN, Facebook, slutade svara i telefon/SMS) och satte mig i fåtöljen för att göra absolut ingenting.
Det kändes som att det skulle vara bättre för mig att ha ett "rensat huvud", så att jag åtminstone inte blir stressad av att jag gjorde saker som ändå bara kändes värdelösa. För mig betyder det programmera och spela instrument. Om det inte går bra för mig blir det ännu ett negativt moment.
Efter några dagar började nya tankebanor dyka upp i huvudet. Den här gången började jag läsa, och sysselsatte mig med det. Upptäckte efter ännu ett litet tag att jag kom på hur jag kunde möblera om vardagsrummet så att jag trivdes hemma.
Sammanfattat: ta bort allting och återintroducera saker gradvis efterhand. Fortfarande inte helt okej, men bra mycket bättre. Snälla vänner som frågar och bryr sig även efter någon veckas isolation -- när jag varit mottaglig igen -- hjälper.
Trashcan
2009-12-30, 10:34
När jag mår som sämst brukar jag ha ganska lätt att ta mig ur det om jag bara vill... Brukar bli så att jag berättar allt som går att säga till tjejen, klagar och söker tröst, sen bestämmer jag mig att det får räcka och så försvinner det.
Jag tar till ölen och går ut på krogen o raggar, gör mig ännu mer deprimerad, går ut igen, och så fortsätter det i en ond spiral. Alkohol är inge bra har jag märkt
Nu på vintern har jag försökt med solljus. Hjälper inte om det är på sommaren, dock. Sist gissade jag på att det berodde på bristen på kontakt med människor. Så jag isolerade mig så gott jag kunde från all ytlig kontakt (MSN, Facebook, slutade svara i telefon/SMS) och satte mig i fåtöljen för att göra absolut ingenting.
Det kändes som att det skulle vara bättre för mig att ha ett "rensat huvud", så att jag åtminstone inte blir stressad av att jag gjorde saker som ändå bara kändes värdelösa. För mig betyder det programmera och spela instrument. Om det inte går bra för mig blir det ännu ett negativt moment.
Efter några dagar började nya tankebanor dyka upp i huvudet. Den här gången började jag läsa, och sysselsatte mig med det. Upptäckte efter ännu ett litet tag att jag kom på hur jag kunde möblera om vardagsrummet så att jag trivdes hemma.
Sammanfattat: ta bort allting och återintroducera saker gradvis efterhand. Fortfarande inte helt okej, men bra mycket bättre. Snälla vänner som frågar och bryr sig även efter någon veckas isolation -- när jag varit mottaglig igen -- hjälper.
Tror en del av mitt problem ligger i att jag tappade i stort sett alla vänner när jag blev sjuk. Det gjorde att jag mer eller mindre har fått den inställningen att det är värdelöst att ha kompisar. Det låter säkert helkorkat, men det är så jag tänker.
Nu har jag nyligen fått kontakt med en del gamla kompisar och träffat dem igen, plus att jag har ett par riktigt goda vänner som jag pluggar med. Jag har alltid jättetrevligt när jag väl umgås med dem, men jag har liksom vant mig vid att vara själv och att inte lita på att vännerna alltid finns där.
Spela instrument var en jättebra ide. Det har jag funderat på länge men lyckas aldrig ta mig för att plocka fram grejerna. Att vara kreativ är nog skitbra. Baka bröd och laga mat får mig att må bra :)
Vad gör ni när ni mår som sämst? Vad tänker ni?
Hur tänker ni när ni är helt låst liksom? Vad tänker ni för att ta er ut ur situationen? Vad gör ni för att muntra upp er själva ?
Händer det att ni bryr er om och tänker på helt patetiska saker som får er att må dåligt ?
Dela med er era egna tankar.
Jag använder spikmatta, träning och om jag klarar av att ta mig ut i stunden, promenader. Spikmattan är bra för man kan snabbt plocka fram den och den ger effekt direkt när smärtan kommer. Det ger en endorfinfrisättning och hjärnan blir lite klarare. Ett snällare alternativ för folk med självskadebeteende tror jag. Att göra något fysiskt brukar kunna ge väg för att tänka klarare. Musik är också väldigt bra att ta sig upp ur en akut svacka man måste vända snabbt.
Andy.da.wohoo
2009-12-30, 12:07
Finn X (det som får dig att må dåligt), lös X.
Stor plusett på detta.
Fast när jag läser att det finns folk som inte vet varför de mår dåligt så.. Beklagar liksom :(
När jag mår dåligt så blir det ofta att jag bombarderar mig med dåliga tankar, lyssnar på deppmusik och ser till att verkligen få ut det. Kanske spelar något spel för att rensa hjärnan. Bättre att hårddeppa en dag/kväll och sen må toppenbra resten av tiden(rör sig om månader).
Jag ser det som att det är bättre att släppa ut något ordentligt än att låta det ligga kvar inombords så det kokar upp ännu mer. Sålänge man inte skadar någon eller sig själv anser jag detta vara det bästa.
EDIT: Träning är också ett bra sätt att avreagera sig på.
Tvärtom emot vad många andra verkar uppleva finns det en klar orsak till att jag inte är på topp. Har en kropp som kollapsat totalt vilket bidragit till att jag blivit väldigt begränsad. Ofta ont, stressad, inte kunnat träna, jobba, plugga. Värst är nog att detta gjort att jag fått svårare att vara utåtriktad och ta initiativ socialt vilket lett till att jag tappat gamla vänner och inte lärt känna så många nya i skolan.
Musik är det som får mig på benen igen nu när jag inte kan träna. Känner lycka varje gång jag lyssnar på den musik jag älskar.
När man blir riktigt jävla nere då finns det egentligen bara en sak som hjälper för mig. Bränna igenom depressionen med mycket mycket träning. Sjukt segt i början men sen släpper det om man inte trillar dit igen.
Å andra sidan verkar jag ha både inre och yttre faktorer som samverkar åt samma håll, neråt.
Oj oj nu har jag skrivit och deletat, skrivit och deletat, skrivit och deletat...
Jag blir mer utlämnande än jag vill på detta ämnet. ...Försöker igen, utan vidriga detaljer...:D
Anyways...under monsterpuberteten och sedan efter mitt första vuxna förhållande (oturligt nog med misshandlande psykopat i 3 år) så har jag fått göra några 'gökboet'.
För några år sedan då jag kände att jag höll på att tappa kontrollen och bli självdestruktiv igen (right, högsta betyg i allt men deprimerad och bara varit nykter 1 enda dag på ett halvår) så sökte jag hjälp och började medicinera. Det hjälpte.
Visst finns där fortfarande ganska grymma svackor men jag har i alla fall kontroll även när det inte känns bra alls.
...Det andra som hjälper är att bara inse hur många fantastiskt underbara och smarta människor som älskar en och tycker att man själv är pretty fabulous...:)...Och lita på deras omdöme och ignorera sitt egna dark and damaged dötsomdöme.
Vad gör ni när ni mår som sämst? Vad tänker ni?
Hur tänker ni när ni är helt låst liksom? Vad tänker ni för att ta er ut ur situationen? Vad gör ni för att muntra upp er själva ?
Händer det att ni bryr er om och tänker på helt patetiska saker som får er att må dåligt ?
Dela med er era egna tankar.
Är det något jag mår dåligt över som någon annan har gjort mot mig så försöker jag skita i det. Varför ska man bli sårad och må dåligt över det? Helvete heller att den andra personen ska "vinna" dubbelt upp. Jag e väldigt glad över att jag e "bra" på att trycka undan såna känslor.
Är det nåt jag själv har gjort som jag mår dåligt över så tänker jag på det oavbrutet, väldigt länge, tills jag har tänkt "klart" på det och förstått vad jag har gjort och vad som har drabbats.
Jag är en väldigt positiv människa som faktiskt lyckas se något positivt större delen av tiden.
Ibland får jag däremot ta mig ner på jorden igen genom att titta på Lilja Forever ensam. Då gråter jag som ett barn.
Om jag mår dåligt utan att riktigt veta varför (stress troligast) så brukar jag dra och springa ett varv runt Växjösjön. Det tar 25-30 minuter och all stress bara försvinner.
Om det är riktigt dåligt så vet jag inte riktigt hur jag gör. Det blir bättre sen, eller att det finns för mycket i livet jag vill uppleva så skit i det nu och går vidare, tror jag.
Musselbank
2009-12-30, 12:51
Jag åker inte långt ner under lång tid, så det är inga problem. Jag brukar äta sötsaker och grotta in mig i orealistiska projekt. Träning.
Rockhard
2009-12-30, 20:01
Jag mådde ganska dåligt i något eller ett par år efter gymnasiet. Sen gick det över. Inte en enda sak som hänt har fått mig att må det minsta dåligt de senaste 5-6 åren. Skumt det där. Tror det har att göra med balans av olika ämnen i hjärnan. För yttre faktorer verkar ju inte påverka.
Jag tänker mycket på mina vänner. Får en otrolig glädjekick utav detta. Annars försöker jag få känslan av att jag "lever" - utsätter mig för något jävla jobbigt för att efteråt känna mig levande. Men det är ju såhär det blir i det här jävla landet. På sommaren mår (iaf jag) man betydligt bättre. Vi saknar solen här.
vicarious
2009-12-30, 20:28
Sätt upp nått att se fram emot.
Se något skoj (film, serie).
Sova.
Jockefoten
2009-12-30, 20:28
Jag kollar gamla vänner-avsnitt det får mig alltid på bra humör.
När jag mår som sämst så säger folket i dom vita rockarna att det är dags att ta kvällsmedicinen.
von huff
2009-12-30, 21:11
Man kan inte säga att man mår dåligt om det hjälper att äta lite godis eller se en film, sånt mående hör till det vanliga.Jag har aldrig sjunkit riktigt lågt utan legat på en medelnivå i flera år ibland bättre ibland sämre, klagar inte finns flera högstadiebekanta som tagit livet av sig så man funderar lite vad som egentligen händer i världen och hur dåligt folk mår
Vi saknar solen här.
så sant, blir en sistaminuten nu i januari för att få bort min depression...
grisbil3n
2009-12-30, 22:02
Accepterar att allt är skit och finner en aning tröst i att det vänder, kanske förr än senare. När jag ett par gånger mått hemskt jättedåligt så har jag bara legat och skruvat på mig, det är inget jag vill uppleva igen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.