Visa fullständig version : Hur göra för att ej blir arg?
von huff
2009-12-29, 22:09
Hejsan har ni samma problem som jag att ni blir förbannade lätt?Jag blir nuförtiden arg över minsta sak, inte så att man vill slå ner folk direkt men en och annan sak flyger imellanåt och familjen får ju höra på ens ilska vilket inte är bra det heller.Man mår inte bra av det har jag märkt så nu undrar jag om ni har några tips för att hålla sig lugn inombords?
Bear Grylls
2009-12-29, 22:11
3 djuuupppaa andetag och tänk på något annat. Det brukar hjälpa mig. Handlar rätt mycketo om att öva sig på att behålla lugnet också och itne låta ilskan ta över.
Jag blir mer arg när jag inte äter eller sover bra, kanske det är felet?
Trapper Buzz
2009-12-29, 22:12
Sluta träna?
Nej, men: En gång fick jag höra ett tips som mildrar stress, har testat och på det funkar,
kanske även på detta. Tänk en rektangel ungefär där din mage är..
Följ dess samtliga vinklar... Sen en rektangel till inne i den första... Osv.....
von huff
2009-12-29, 22:12
3 djuuupppaa andetag och tänk på något annat. Det brukar hjälpa mig. Handlar rätt mycketo om att öva sig på att behålla lugnet också och itne låta ilskan ta över.
Måste pröva:)
Jag blir mer arg när jag inte äter eller sover bra, kanske det är felet?
Lite stress har det varit..
von huff
2009-12-29, 22:14
Sluta träna?
Nej, men: En gång fick jag höra ett tips som mildrar stress, har testat och på det funkar,
kanske även på detta. Tänk en rektangel ungefär där din mage är..
Följ dess samtliga vinklar... Sen en rektangel till inne i den första... Osv.....
Ja jag är ju analbolic boy...
Lustigt tips, men kanske det fungerar.Själv tror jag att det funkar bäst om man lär sig tänka på nåt annat sätt, jag menar att det är inte frisk tatt vara arg 2 timmar för att man blir tvunngen att skrapa bilrutorna på morgonen
Stop dropping the soap in the shower.
von huff
2009-12-29, 22:16
20 ungefär...Kanske det beror på nån sen tonårstestoschock`?????
Raggis:Ingen inkräktar mig
Hur är din levnadssituation?
Umgänge etc?
Jobbig miljö?
Trapper Buzz
2009-12-29, 22:20
Jag testade detdär själv när vi hade tre-fyra småbarn och livet var halvtufft.
Sen tror jag lugna promenader gör susen också.
Själv blir jag förbannad i trafiken hela tiden. Den energin skulle
jag vilja spara till pressbänken.
von huff
2009-12-29, 22:20
Hur är din levnadssituation?
Umgänge etc?
Jobbig miljö?
Fattig, hårt arbetande i en jävlig miljö:DKänns lite tungt nu, men har alltid varit en sådan som blir arg på småsaker.Tror att det kanske kan bero på att jag är dålig på att ta kritik ochså
CrazyCatLady
2009-12-29, 22:22
Jag skulle vilja lära mig hur man blir arg istället, jag har alldeles för lätt för att svälja ilska. Skulle vara härligt att få bli riktigt "kalle anka" arg någongång och bara fräsa och svära ;)
von huff
2009-12-29, 22:25
Det är inte hälsosamt...Gjorde en "Allan" före julen och välte en kundvagn då jag var tvungen att köa för länge.Det är inte friskt direkt, man skämmer ut sig.
Bästa är nog att ljuga för sig själv, el "intala" sig är kanske rätt ord. Jag intalar mig att jag aldrig blir arg. Ibland kan jag tänka istället "det här är en sån situation där man kan bli arg, tur att jag inte blir det" och så ser jag typ framför mig hur löjligt det är att bete sig argt. De flesta blir ju typ trotsungar då, not hot. :D Blir att man ser situationen lite utifrån på något sätt.
Blir jag mot förmodan arg så säger jag det högt "nä, nu blir jag/snart/är jag arg". Det brukar fungera lugnande på omgivningen, bra info att ge istället för att agera på känslan. Känns skitlöjligt i början, men det är så himla bra sätt att det är lätt att använda.
Fortsätter någon att jävlas/känslan inte släpper så är det bara att fortsätta informationen "fortsätter vi prata nu blir det inge bra/ kommer jag bara säga massa dumt/ låt mig vara ifred / vi får prata när jag är mindre irriterad" osv.
Egentligen finns det bara två personer som kan få mig så där riktigt arg, ett ex jag måste umgås med och min mamma, så ska jag ha kontakt med dem laddar jag med tålamod och är inte hungrig och sliten typ. :D Tycker jag att de är knäppa på riktigt, att jag har all rätt att vara arg så ber jag att få återkomma el väntar lite och skriver sms el liknande istället. Skriker någon i telefonen åt mig tex, då lägger jag på i rent uppfostringssyfte. Orka ha att göra med arga gapiga människor.
Annars försöker jag faktiskt undvika dem, låter kanske hemskt men det är ju superjobbigt att känna pulsen öka och irritationen bli som en klåda och man får elaka tankar.. blä urk. :( Sån vill jag inte vara, undvik energitjuvar om du inte måste träffa dem.
Ett till tips! :D
När jag var typ 13 år hade jag spegelvägg i mitt rum, hände ju att man blev tokarg och smällde igen dörren.. dels blev jag lite rädd då att min vägg skulle gå sönder - dels såg jag hur himla löjlig man ser ut när man är arg, bra bot! :thumbup: Faktiskt. Skaffa spegelvägg (lite otrendigt kanske?) el se dig själv i spegeln, du kommer skämmas.. :D Antagligen garva åt dig själv, ingen ser klok ut arg.
Haha ja hör av dig om du får nåt bra svar i tråden :D
Man kunde kanske ha valt andra föräldrar så man inte behövt ärva deras temperament?
von huff
2009-12-29, 22:36
Lellan:Ja du har rätt, man uppfattas som lute löjlig och folk tar oftast avstånd till sådant folk!
rolf:javisst!
Det finns väl någonting som gnager inombords om man blir arg lätt? eller kan man bli arg bara för att?
Så om det är någonting som gnager inombords så borde man ta tag i det då. Om det finns ingen orsak till ilska, så kanske man borde gå snacka med någon och se vad det är som händer egentligen.
Hade en period i tonåren säg 13-15 när jag blev jävligt förbannad och arg ibland... Spärrarna fanns inte riktigt där. Ganska skönt inom idrottssammanhang få ge utlopp för dessa :D
Kan fortfarande bli rejält förbannad men inte alls i samma utsträckning, gissar på testosteron.
Men i ditt fall då du är 20 är det förmodligen inte detta som är problemet, hur länge har det pågått och vad tror du själv att det kan vara som får dig att känna såhär?
von huff
2009-12-29, 22:53
Nu när jag funderar så tror jag att det beror på att jag alltid tror att folk ser ner på mig och att jag känner mig sämre än andra.Jag är lite för negativ ofta:(
miss_incorrigible
2009-12-29, 23:23
Hur har du känt dig efter att du har varit arg? Vad tänker du om situationen och dig själv?
astrodog
2009-12-29, 23:34
Du kanske kan fundera lite kring vad du blir upprörd över egentligen? Tänk några steg längre. Ta exemplet med kundvagnen och fundera 2-3 steg längre, så lär du känna dig själv. Ett bra sätt att börja kan vara detta: Avsluta följande meningar 5-6 ggr utan att bry dig jätte mycket om ifall det du säger är faktsikt sant eller ej, låt svaren flöda bara:
När jag välte kundvagnen .....
Jag blir arg på småsaker för att .....
Är du arg måste du avreagera dig. Håller du det tillbaka gång på gång slutar det i ett mega-roid/att du skjuter laser med munnen.
Jag brukar slå i diskbänken eller i köksluckorna, öppnar dem lite och slår igen dem 3-4 gånger så hårt det bara går så hela kåken dundrar. Sen är jag helt kolugn och livet kan återgå till det vanliga!
Om du inte vill göra så kan du slå ihop händerna i varandra, knyt händer, slå knogar mot knogar tills smärtan tar över och du slutar automatiskt. Då har du också avreagerat dig utan att eventuellt förstöra något (knoppar till köksluckor eller bucklor i diskbänken).
Senast jag blev riktigt arg böjde jag sönder mitt diskställ. :D
Ashenshugar777
2009-12-29, 23:51
Då och då ( per år ) släpper jag ut ett avgrundsvrål som skakar tapeterna. Känns otroligt bra efteråt & ilskan är borta.
Är du arg måste du avreagera dig. Håller du det tillbaka gång på gång slutar det i ett mega-roid/att du skjuter laser med munnen.
Jag brukar slå i diskbänken eller i köksluckorna, öppnar dem lite och slår igen dem 3-4 gånger så hårt det bara går så hela kåken dundrar. Sen är jag helt kolugn och livet kan återgå till det vanliga!
Om du inte vill göra så kan du slå ihop händerna i varandra, knyt händer, slå knogar mot knogar tills smärtan tar över och du slutar automatiskt. Då har du också avreagerat dig utan att eventuellt förstöra något (knoppar till köksluckor eller bucklor i diskbänken).
Senast jag blev riktigt arg böjde jag sönder mitt diskställ. :D
Men själva problemet är väl att han blir förbannad på småsaker som egentligen inte är någonting att brusa upp över? Måste man avreagera sig så har man ju fortfarande blivit förbannad i onödan! :)
Jag brukar bli småarg dock småarg för mig är inte o välta en kundvagn på ica men men. Brukar iaf oftast handla om något i livet som är pissigt atm och går runt o stör mig på sånt och sen när något extra händer så blir man extra lack istället för o bara "ah men vem fan bryr sig".
miss_incorrigible
2009-12-29, 23:51
Senast jag blev riktigt arg böjde jag sönder mitt diskställ. :D
Det hela handlade egentligen om att du hatar att diska, så är det. :)
dream_theater_
2009-12-30, 00:11
Du jobbar på lidl och undrar varför du är arg? Vad känner du när jag visar den här bilden?
http://users.skynet.be/sky39402/Images/lidl.gif
http://peachyforum.com/forums/storage/18/821363/serenity_now.jpg
Men själva problemet är väl att han blir förbannad på småsaker som egentligen inte är någonting att brusa upp över? Måste man avreagera sig så har man ju fortfarande blivit förbannad i onödan! :)Det är just dom små sakerna som är allra jävla värst. Man kan ju lätt säga "äsch, sura inte över en sådan småsak!" men, nej. Det är småsaker som är absolut värst enligt min mening... :whipped:
miss_incorrigble: Jag gillar att diska och städa osv, ärligt talat. *cupid*
von huff
2009-12-30, 08:59
Onigirl:Det är just avreagerandena som man vill undvika.Kan bli pinsamt.Jag minns när jag skulle till posten för nån vecka sedan och den var stängd och då började jag sparka en skräpkorg och så kom det en förbigående och undrade vad jag höll på med=/Om man är hemma eller ute i skogen är det en annan sak.
dream theather:Jag trodde aldrig att jag skulle känna hat mot något men det gör jag.
Nitrometan
2009-12-30, 09:01
Huffen, jag tycker att du ska ta kontakt med vården och be om en ADHD-undersökning.
Du uppvisar fler och fler symptom på ADHD.
Medicin kan hjälpa och göra det lättare att hantera för dig.
Att bli arg när någon eller något verkligen jävlas är inget konstigt, men att gå runt och vara konstant förbannad och bitter på allt och alla, "alla är idioter", "varför ska allting hända just mig", "varför gör de inte saker på mitt vis", "jag har rätt, alla andra har fel" osv är inte precis någon livskvalitetshöjare, och väldigt ofta är det ett symptom på depression, som i sin tur kan bero på en mängd olika saker.
Jag har själv varit likadan i hela mitt liv, och det tog nästan trettio år innan jag ens förstod att man inte ska behöva känna så här, och att en del andra människor faktiskt har förmågan att skita i sådant som inte är så viktigt. Även om jag idag har den intellektuella insikten om mitt beteende, och orsakerna till det, har jag inte lyckats påverka det till det bättre. Jag blir fortfarande helt vansinnig, och ofta också panikslagen och deprimerad vid minsta lilla motgång, som precis som du skriver kan vara något så enkelt som att jag behövde skrapa rutorna i morse, att någon inte passar en avtalad tid, eller något annat helt oviktigt som egentligen inte är mitt fel, men som jag ändå tar på mig ansvar för.
Tveka inte att ta hjälp i den här frågan, för ihållande ilska är verkligen något som kan äta upp en inifrån.
von huff
2009-12-30, 09:15
Nitrometan: Har inte ADHD att göra med koncentartionssvårigheter och liknande ochså?Jag har alltid klarat mig bra i sklan men har märkt koncentrationssvårigheter på sista tiden eller kanske sista året.
Osten80::(
anger is a gift - use it.
Slut ögonen och dra några djupa andetag brukar fungera för mig. Tänk på jesus och räkna till 10.. ;)
Jag är en väldigt arg person och har varit förbannad sedan yngre tonåren.. blir väldigt lätt förbannad - men lika fort som jag blir arg så blir jag också lugn och harmonisk. :) Det går väldigt fort om med andra ord.
Man känner sig lyckligt lottad som kan råka ut för dessa irriterande småsaker, rycka på axlarna och bara säga "shit happens". Men då har man varit med om mer än en dålig händelse som förändrat livssynen.
Varför bli förbannad på någonting som ändå inte påverkar ditt liv i mer än några minuter, eller något som kan fixas senare utan några större problem?
Nitrometan
2009-12-30, 09:33
Nitrometan: Har inte ADHD att göra med koncentartionssvårigheter och liknande ochså?Jag har alltid klarat mig bra i sklan men har märkt koncentrationssvårigheter på sista tiden eller kanske sista året.
Det också.
Minne, humör, impulskontroll.
Det finns olika grader av sjukdom och olika typer av besvär.
Kolla upp det, jag tror att du kan få hjälp.
Jag är en väldigt arg person och har varit förbannad sedan yngre tonåren.. blir väldigt lätt förbannad - men lika fort som jag blir arg så blir jag också lugn och harmonisk. :) Det går väldigt fort om med andra ord.Samma här! Jag antar att du böjer sönder diskställ och slår i skåp du med när det går dåligt? :hbang:
crillepersson
2009-12-30, 09:40
Det finns väl någonting som gnager inombords om man blir arg lätt? eller kan man bli arg bara för att?
Så om det är någonting som gnager inombords så borde man ta tag i det då. Om det finns ingen orsak till ilska, så kanske man borde gå snacka med någon och se vad det är som händer egentligen.
Så var det för mig en längre tid, jag kom fram till att jag tog på mig för mycket jobb och var stressad hela tiden.
Nu jobbar jag bara så mycket som jag behöver:D och mitt humör är betydligt bättre.
Samma här! Jag antar att du böjer sönder diskställ och slår i skåp du med när det går dåligt? :hbang:
Det är väldigt ovanligt att jag blir "fysiskt förbannad", men visst fan har det hänt det med.. Sedan skäms man.. :em:
Har varit förbannad hela livet från tonåren. Avtagit rätt mycket senaste 2 åren dock. Men jag minns hur jag kunde reagera på både små och stora händelser tidigare, saker flög genom luften, hål i väggen osv. Extremt pinsamt:em:
Växt ifrån det där att med att bli sur.
Eller nä, förresten, slet sönder mitt headset igår när jag blev sur :D Fast IRL så brukar jag faktiskt inte bli sur längre.
Hur osannolikt det än kan låta hade jag riktigt kort stubin för fram till ungefär tio år sedan. Det var dock inget speciellt jag gjorde för att bli den lugna varelse jag är idag utan det bara blev. Nu går det månader mellan de tillfällen då jag blir riktigt förbannad, och då har det även varit i samband med att jag varken fått snus eller kaffe på morgonen.
Det är inte hälsosamt...Gjorde en "Allan" före julen och välte en kundvagn då jag var tvungen att köa för länge.Det är inte friskt direkt, man skämmer ut sig.
Fy fan vad jobbig du lär vara att leva/umgås med :D
Hejsan har ni samma problem som jag att ni blir förbannade lätt?Jag blir nuförtiden arg över minsta sak, inte så att man vill slå ner folk direkt men en och annan sak flyger imellanåt och familjen får ju höra på ens ilska vilket inte är bra det heller.Man mår inte bra av det har jag märkt så nu undrar jag om ni har några tips för att hålla sig lugn inombords?
Fan va jag känner igen mig.
Sån var jag alltid förr, minsta sak så skrek jag eller kastade nåt.
För mig slutade det när jag började jobba - det kändes så jävla barnsligt och skämmigt att ställa till med en scen så fort nåt krånglade inför alla andra och istället sket jag i det o gick därifrån en stund.
Samma gäller hemma - krånglar det skiter jag i det, åtminstone en stund.
Senaste exemplet på detta kan jag erkänna var det förbannade täcket som inte ville lägga sig rätt i påslakanet när jag hade bråttom igår :)
mangemani
2009-12-30, 15:53
sluta bry dej.
bästa sättet att inte bli arg
astrodog
2009-12-30, 18:12
sluta bry dej.
bästa sättet att inte bli arg
Åh... farligt det där.. att sluta bry sig. Bättre nog att gå vägen att inse varför saker och ting gör en upprörda och bryta mönstret där. Att bara helt sonika sluta bryr sig fungerar bara inte särskilt bra i mitt tycke, men om man inser att saker och ting inte har så jävlig påverkan på en eller att det egentligen inte finns någon grund till att det ska ta åt på ens humör är helt ok!
Som alltid lär det bottna i någon vriden självuppfattning eller självuppskattning.
astrodog
2009-12-30, 18:15
Att bli arg när någon eller något verkligen jävlas är inget konstigt, men att gå runt och vara konstant förbannad och bitter på allt och alla, "alla är idioter", "varför ska allting hända just mig", "varför gör de inte saker på mitt vis", "jag har rätt, alla andra har fel" osv är inte precis någon livskvalitetshöjare, och väldigt ofta är det ett symptom på depression, som i sin tur kan bero på en mängd olika saker.
Jag har själv varit likadan i hela mitt liv, och det tog nästan trettio år innan jag ens förstod att man inte ska behöva känna så här, och att en del andra människor faktiskt har förmågan att skita i sådant som inte är så viktigt. Även om jag idag har den intellektuella insikten om mitt beteende, och orsakerna till det, har jag inte lyckats påverka det till det bättre. Jag blir fortfarande helt vansinnig, och ofta också panikslagen och deprimerad vid minsta lilla motgång, som precis som du skriver kan vara något så enkelt som att jag behövde skrapa rutorna i morse, att någon inte passar en avtalad tid, eller något annat helt oviktigt som egentligen inte är mitt fel, men som jag ändå tar på mig ansvar för.
Tveka inte att ta hjälp i den här frågan, för ihållande ilska är verkligen något som kan äta upp en inifrån.
Testa johannesört i samband med vad som än gav dig de insikterna om ditt beteende.
Testa johannesört i samband med vad som än gav dig de insikterna om ditt beteende.
Jag har gått på fyra olika antidepressiva, och två olika sorters benso med katastrofalt resultat. Det är faktiskt en annan drog som gett mig i princip alla insikter jag fått om mitt liv och mitt beteende, men den typen av diskussioner brukar inte vara uppskattade här, så jag tror att vi lämnar det där. Problemet är att insikten finns, men jag saknar verktygen, och i bland även modet för att kunna knyta ihop säcken.
Problem är bara så stora som du gör dem. Noob.
Var lite logisk, hjälper det? Eller förvärrar saken?
Ta ut ilskan på objekt istället för människor. Funkar lika bra och ger mindre dåligt samvete.
von huff
2009-12-30, 21:06
Problemen är så stora som man gör dem ja.Det hjälper inte så mycket.Sluta bry sig?Hur gör man det?Jag har slutat bry mig om många saker men det har inte hjälpt.Det handlar inte om att avreagera sig, det funkar ju inte att göra det var annan minut, man borde fokuser på att inte bli arg överhuvudtaget, det är där problemet ligger
Ta ut ilskan på objekt istället för människor. Funkar lika bra och ger mindre dåligt samvete.
Typ folks bilar, använd nyckel.
jag tycker, eller ursäktar mig med, att ilska är en drivkraft som får mig att ta tag i skiten som gör mig förbannad, även om det är småsaker - t.ex. hatar jag att köa så numer handlar jag nästan alltid före lunch (är student)
visst, det är inte alltid ekonomiskt men om jag inte sparkar på datorn eller slår musen i bordet då datorn är dum får jag ju fortsätta att vara arg... såvida inget går sönder...
Mestalla
2009-12-30, 23:18
Känner igen mig som fan, i måndags spelade jag FIFA själv, ledde finalen i CL eller vad det heter på fifaspråk så släpper jag in 2 mål på övertid, kastar itu båda kontrollerna och knäcker en bandyklubba som låg i närheten. Igår så spelade jag fifa igen, hade varit på onoff och köpt 1 ny kontroll...hade en jävla försäsongsmatch mot roma, förolrar med 3-0 och kastar itu min nya kontroll också. Har knäckt en massa tangentbord, pajat musar och sånt för att jag spelat skit på football manager, ett jävla managerspel...eller när man kollar på sitt favoritlag irl och dom spelar skit, dampar som fan.
Låter förmodligen jävligt efterblivet men så är det, samma sak när man typ lirar boll irl och bränner ett bra läge så gör man en ful kapning på någon annan eller skjuter iväg bollar och sånt...sjukt omoget beteende egentligen, men kan inte kontrollera mig...samma sak när man möter jobbigt folk, kokar alltid på någon när jag är ute, slår oftast inte någon men kokar som fan innombords...
Vad fan ska man göra...?
Om du verkligen vill gå till botten på problemet rekommenderar jag dig att läsa Emotions revealed av Paul Ekman. Den tar upp problemet och lär dig förstå vad som triggar ilska i vilka situationer.
von huff
2009-12-31, 08:13
Känner igen mig som fan, i måndags spelade jag FIFA själv, ledde finalen i CL eller vad det heter på fifaspråk så släpper jag in 2 mål på övertid, kastar itu båda kontrollerna och knäcker en bandyklubba som låg i närheten. Igår så spelade jag fifa igen, hade varit på onoff och köpt 1 ny kontroll...hade en jävla försäsongsmatch mot roma, förolrar med 3-0 och kastar itu min nya kontroll också. Har knäckt en massa tangentbord, pajat musar och sånt för att jag spelat skit på football manager, ett jävla managerspel...eller när man kollar på sitt favoritlag irl och dom spelar skit, dampar som fan.
Låter förmodligen jävligt efterblivet men så är det, samma sak när man typ lirar boll irl och bränner ett bra läge så gör man en ful kapning på någon annan eller skjuter iväg bollar och sånt...sjukt omoget beteende egentligen, men kan inte kontrollera mig...samma sak när man möter jobbigt folk, kokar alltid på någon när jag är ute, slår oftast inte någon men kokar som fan innombords...
Vad fan ska man göra...?
LOL, jag är själv för snål för att slå sönder dyra saker
Om du verkligen vill gå till botten på problemet rekommenderar jag dig att läsa Emotions revealed av Paul Ekman. Den tar upp problemet och lär dig förstå vad som triggar ilska i vilka situationer.
OK
hendrong
2009-12-31, 13:03
Enligt Dr. Phil känner man sig aldrig så mycket som ett offer som när man är arg. Det kanske kan hjälpa om du tänker att saker och ting inte går åt helvete bara för att jävlas med dig.
astrodog
2009-12-31, 14:53
Om du verkligen vill gå till botten på problemet rekommenderar jag dig att läsa Emotions revealed av Paul Ekman. Den tar upp problemet och lär dig förstå vad som triggar ilska i vilka situationer.
Du kan ju få fler boktips när vi ändå är i farten:
Daniel Goleman - Emotional Intelligence
Nathaniel Branden - How to raise your self-esteem
Dr Phil - The Ultimate Weight Loss Solution
130kg finsk sisu
2009-12-31, 17:17
anger is a gift - use it.
Slut ögonen och dra några djupa andetag brukar fungera för mig. Tänk på jesus och räkna till 10.. ;)
Jag är en väldigt arg person och har varit förbannad sedan yngre tonåren.. blir väldigt lätt förbannad - men lika fort som jag blir arg så blir jag också lugn och harmonisk. :) Det går väldigt fort om med andra ord.
oj guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud
Jag som inte känner nån snällare person åså kommer du å säger att du är en argsint kommunist?
von huff
2010-01-01, 10:13
Tackar för era svar:thumbup:
Hejsan har ni samma problem som jag att ni blir förbannade lätt?Jag blir nuförtiden arg över minsta sak, inte så att man vill slå ner folk direkt men en och annan sak flyger imellanåt och familjen får ju höra på ens ilska vilket inte är bra det heller.Man mår inte bra av det har jag märkt så nu undrar jag om ni har några tips för att hålla sig lugn inombords?
Tycker du tänker fel här, von huff. Uppenbarligen är det inte ilskan som är problemet, utan att du ogärna vill utsätta din familj för densamma. My solution: Flytta hemifrån, och njut av möjligheten att vråla åt knivjäveln som inte fattar att den ska skära itu den sega steken, utan att behöva lose face inför familj o dyl.
Som i Bad Boys 2, WHOOOOOOSAAAA
von huff
2010-01-01, 18:33
Tycker du tänker fel här, von huff. Uppenbarligen är det inte ilskan som är problemet, utan att du ogärna vill utsätta din familj för densamma. My solution: Flytta hemifrån, och njut av möjligheten att vråla åt knivjäveln som inte fattar att den ska skära itu den sega steken, utan att behöva lose face inför familj o dyl.
Lättare sagt än gjort i mitt fall=(
von huff
2010-04-11, 18:28
Nån som har erfarenhet av psykologer?Hjälper det om man har dåligt självförtroende?
En snabb dagdröm där mycket våld, blod och en eventuell våldtäkt målas upp grafiskt är den metod jag använt mig av i många år. Att fantisera grafiskt om hur du vill reagera är en mycket bra metod för att utåt kontrollera alla känslor förutsatt att man tränat upp sitt minspel så att man trovärdigt kan behålla ett uttryckslöst minspel.
Hur mycket fett på sylen får du?
Glömde bort att du vid behov sedan hämnas på personen ifråga men först efter att du är lugn så att du kritiskt kan planera något som inte kan knytas till dig.
Jockefoten
2010-04-11, 18:53
En snabb dagdröm där mycket våld, blod och en eventuell våldtäkt målas upp grafiskt är den metod jag använt mig av i många år. Att fantisera grafiskt om hur du vill reagera är en mycket bra metod för att utåt kontrollera alla känslor förutsatt att man tränat upp sitt minspel så att man trovärdigt kan behålla ett uttryckslöst minspel.
Funkade för Patrick Bateman!
bli inte sur bara, blir lättare och lättare ju mer man klarar det imo.
Nån som har erfarenhet av psykologer?Hjälper det om man har dåligt självförtroende?
Det kan hjälpa massor. Jag skulle dock satsa på något mer handlingsinriktat till en början, någon form av coach som är duktig när det gäller självförtroende. Jag har en vän som jag tycker är oerhört kompetent och duktig när det kommer till självförtroenden, han jobbar som coach så om du VERKLIGEN är intresserad kan jag kolla med honom. Jag kan antagligen hjälpa till att sänka priset en rejäl bit.
Jag tror också att Astrodogs boktips kan hjälpa dig om du inte redan läst dem.
Håller tummarna för dig :)
von huff
2010-04-11, 21:15
Tack zakath!Skall kolla böckerna iaf skall försöka hitta någon svensk bok ochså
Jag är lite tveksam till "coacher", eftersom "coach" är något vem som helst kan kalla sig för. Det finns lite för många i hjälpafolkmedproblem-branschen som är typ välmenande missionärer som skulle behöva bli klara med sina egna problem för att på allvar kunna hjälpa andra med deras. Idag finns många psykologer som jobbar, som Zakath skriver, "handlingsinriktat" (ofta med inriktning mot KBT); det är betydligt mindre ligga på soffan och analysera sin barndom än vad folk tror.
Som flera andra har skrivit redan, så handlar det förmodligen inte om att lära sig sluta vara arg (det är sällan möjligt att lära sig styra sina känslor), utan om att lära sig agera på ett bra sätt när/om man blir arg.
Doctor Snuggles
2010-04-11, 22:33
Ett tips är att sluta tycka att man är så jävla viktig så att världen skall rotera runt en. "Varför ska JAG behöva göra det här? Varför gör de så mot MIG? Vem tror han att han är som vågar tala till MIG på det sättet?" osv
Jag är lite tveksam till "coacher", eftersom "coach" är något vem som helst kan kalla sig för. Det finns lite för många i hjälpafolkmedproblem-branschen som är typ välmenande missionärer som skulle behöva bli klara med sina egna problem för att på allvar kunna hjälpa andra med deras. Idag finns många psykologer som jobbar, som Zakath skriver, "handlingsinriktat" (ofta med inriktning mot KBT); det är betydligt mindre ligga på soffan och analysera sin barndom än vad folk tror.
Som flera andra har skrivit redan, så handlar det förmodligen inte om att lära sig sluta vara arg (det är sällan möjligt att lära sig styra sina känslor), utan om att lära sig agera på ett bra sätt när/om man blir arg.
"Coaching är att verka genom en stödjande relation vars syfte är att hjälpa människor att nå sina mål, lösa problem och locka fram människors möjligheter och bästa egenskaper." - H. Hilmarsson. Det är inga konstigheter där som jag ser det.
Med detta citat vill jag försöka visa vad coaching står för, och kanske också väcka en tanke om att det kan vara vanskligt att dra alla med epitetet "coach" över en kam.
Känns ibland som det kommer en våg av testosteron eller annat som gör att det dyker upp finnar, jag blir mer lättirriterad och arg o s v. Det kommer helt oväntat och det är på senare dagar jag har funderat om det kanske är testo, för jag mår mycket bättre då det kommer en sån.
Myskler!!
Den intressanta frågan är väl ändå varför objektet är argt. Varför?´
Jag tror att det är sexrelaterat.
von huff
2010-04-12, 20:09
Jag har själv funderat på det och har kommit fram tillatt det beror på en bladning av avundsjuka,jobb,för lite pengar och osäker framtid.Det gnager i bakhuvudet hela tiden och gör en lätt irriterad.Har ochså lidit av dåligt självförtroende enda sedan 14åring
Jag har själv funderat på det och har kommit fram tillatt det beror på en bladning av avundsjuka,jobb,för lite pengar och osäker framtid.Det gnager i bakhuvudet hela tiden och gör en lätt irriterad.Har ochså lidit av dåligt självförtroende enda sedan 14åring
Tror du att ilskan skulle försvinna om du åtgärdade de sakerna, dvs. om du hade mycket pengar, en säker framtid och bra jobb?
Christyle
2010-04-12, 20:16
Hejsan har ni samma problem som jag att ni blir förbannade lätt?Jag blir nuförtiden arg över minsta sak, inte så att man vill slå ner folk direkt men en och annan sak flyger imellanåt och familjen får ju höra på ens ilska vilket inte är bra det heller.Man mår inte bra av det har jag märkt så nu undrar jag om ni har några tips för att hålla sig lugn inombords?
Ät mer Kolhydrater:D
von huff
2010-04-12, 20:19
Tror du att ilskan skulle försvinna om du åtgärdade de sakerna, dvs. om du hade mycket pengar, en säker framtid och bra jobb?
Ja, det skulle den nog.
Ja, det skulle den nog.
Så vad är din plan?
von huff
2010-04-12, 20:22
Så vad är din plan?
Vet ej, söker in till skolor nu i vår men är rädd för att mitt självförtroende kommer att påverka min skolgång.Funderar på att gå till nån psykolog eller nåt, eller åtminstone försöka läsa böcker som behandlar ämnet.
Vet ej, söker in till skolor nu i vår men är rädd för att mitt självförtroende kommer att påverka min skolgång.Funderar på att gå till nån psykolog eller nåt, eller åtminstone försöka läsa böcker som behandlar ämnet.
Klart du är deprimerad om du inte ens har en plan.
Du behöver en plan för vad du skall arbeta med om fem år. Skriv upp vad som skall hända år för år, och så börjar du arbeta på det. Sätt dig in i detaljerna. Ångrar du dig om tio år är det inte för sent att göra något åt det.
Börja omedelbart utbilda dig till sjukskötare.
Vet ej, söker in till skolor nu i vår men är rädd för att mitt självförtroende kommer att påverka min skolgång.Funderar på att gå till nån psykolog eller nåt, eller åtminstone försöka läsa böcker som behandlar ämnet.
Låt inte självförtroendet sätta käppar i hjulet för dig! Det är väldigt vanligt att folk tror "jag kommer kanske inte klara av den här utbildningen", och när man tänker så går det självklart så mycket sämre.
Stay positive, du är en människa i mängden. Varför skulle dem andra som söker in till kursen behöva vara mindre nervös än dig?
von huff
2010-04-12, 20:30
Tack!Jag söker faktiskt in till sjukskötarutbildningen, för att jag räknar med att det kommer att finnas jobb när(om) jag blir klar.Vet ej riktigt varför jag har så dåligt självförtroende men det har påverka mina betyg mycket då jag inte har vågat göra t.ex presentationer.Det är väldigt synd, då jag endå har en utbildning som bara två i min klass klarade av
Dissector
2010-04-12, 20:35
När jag håller på att bli arg över något som jag inte vill bli arg över så stannar jag bara upp någon sekund och tänker att jag varken vill eller ska bli arg just nu. Det är inte så jag vill framställa mig själv. Jag bara tänker att det är betydligt mycket skönare att vara en glad och trevlig prick. Så löser jag det ganska lätt. Sedan brukar jag vara immun mot ilska en stund framöver oavsett vad som händer :D
Tack!Jag söker faktiskt in till sjukskötarutbildningen, för att jag räknar med att det kommer att finnas jobb när(om) jag blir klar.Vet ej riktigt varför jag har så dåligt självförtroende men det har påverka mina betyg mycket då jag inte har vågat göra t.ex presentationer.Det är väldigt synd, då jag endå har en utbildning som bara två i min klass klarade av
Om du tänker efter tror jag att du kommer fram till att de flesta människor runt omkring dig inte är direkt smartare än dig själv. Varför skulle inte du klara av det som dem klarar av? Vad jag sett av dig här verkar du vara riktigt skärpt och ha en nyanserad syn på livet, insikt om många olika saker osv. Du säger ju dessutom själv att bara du och två till klarade utbildningen!
von huff
2010-04-12, 20:44
Om du tänker efter tror jag att du kommer fram till att de flesta människor runt omkring dig inte är direkt smartare än dig själv. Varför skulle inte du klara av det som dem klarar av? Vad jag sett av dig här verkar du vara riktigt skärpt och ha en nyanserad syn på livet, insikt om många olika saker osv. Du säger ju dessutom själv att bara du och två till klarade utbildningen!
Tack*cupid*
Jag vet inte riktigt vad det beror på, men ibland finns det väl inga direkta orsaker heller?Jag har aldrig haft så många kompisar och idrotten som jag höll på med i unga dar slutade jag med, vilket kan ha påverkat självförtroendet då det alltid fnns folk som såg upp till en då man var hyffsat bra på det man gjorde.En annan sak var att jag hade svårt med engelskan i högstadiet och klasskompisarna brukade ha roligt åt det och det tog mig väldigt hårt och det gick ut över de andra läsämnena, låter löjligt men efter det blev det inte riktigt normalt
Tack!Jag söker faktiskt in till sjukskötarutbildningen, för att jag räknar med att det kommer att finnas jobb när(om) jag blir klar.Vet ej riktigt varför jag har så dåligt självförtroende men det har påverka mina betyg mycket då jag inte har vågat göra t.ex presentationer.Det är väldigt synd, då jag endå har en utbildning som bara två i min klass klarade av
Bestäm dig för den planen (sjukskötarutbildningen) en gång för alla och se sedan till att du är steget före i alla moment. Sök på nytt nästa år om du inte kommer in nu. Sluta älta dåliga erfarenheter från det förgångna och fokusera helt på vad som skall komma.
Du behöver inga psykologsoffor och grubbelframkallande böcker, du behöver en plan och action. Att kolla på Dr. Phil nu och då skadar förstås inte. Och om du verkligen behöver en bok så är det Dr. Phils Livsstrategier som gäller. Kostar inte många spänn som pocket.
von huff
2010-04-12, 21:00
Bestäm dig för den planen (sjukskötarutbildningen) en gång för alla och se sedan till att du är steget före i alla moment. Sök på nytt nästa år om du inte kommer in nu. Sluta älta dåliga erfarenheter från det förgångna och fokusera helt på vad som skall komma.
Du behöver inga psykologsoffor och grubbelframkallande böcker, du behöver en plan och action. Att kolla på Dr. Phil nu och då skadar förstås inte. Och om du verkligen behöver en bok så är det Dr. Phils Livsstrategier som gäller. Kostar inte många spänn som pocket.
Låter som en bra ide.Dela upp det i små bitar istället för att tänka på det som helhet.Klara alla delmål.Nya människor,ny skola, ny start
Jagärsvag
2010-04-12, 21:02
Jag håller tummarna huff!!
von huff
2010-04-12, 21:03
Tack:)
Hejsan har ni samma problem som jag att ni blir förbannade lätt?Jag blir nuförtiden arg över minsta sak, inte så att man vill slå ner folk direkt men en och annan sak flyger imellanåt och familjen får ju höra på ens ilska vilket inte är bra det heller.Man mår inte bra av det har jag märkt så nu undrar jag om ni har några tips för att hålla sig lugn inombords?
Eftersom du blir arg så lätt borde där vara något som tynger dig, något som gör dig sur. Tristess möjligen. Gör du saker du absolut hatar varje dag? bor du hos dina föräldrar så kan du testa att flytta hemifrån. Jag har varit i din sits, och det var lite olika faktorer som spelade in, som jag sen av en slump blev av med nästan samtidigt. Eller så är det så man agerar i din familj, kan vara svårt att bli av med något man har i ryggmärgen. Men jag antar att det inte är så eftersom du vill ändra dig och ser det som ett fel eller problem.
von huff
2010-12-26, 01:16
Hejdå alla vet ej om jag orkar mer
Viktor_Balck
2010-12-26, 01:21
Hejdå alla vet ej om jag orkar mer
what?
Hur mår du?
Carolinew
2010-12-26, 01:22
Hejdå alla vet ej om jag orkar mer
Har det hänt något?
Hejdå alla vet ej om jag orkar mer
Skriv inte så där illavarslande saker huff! Vad har hänt?
Ilska är konstruktiv. Använd den väl. Själv försöker jag så långt det går omvandla negativ destruktiv energi (sorg, depression etc) till konstruktiv sådan (ilska, jävlar-anamma). Nu har jag å andra sidan sällan negativ energi.
Om jag har missat något så; tl;dr.
Raschmus
2010-12-26, 05:31
Om du har någon i din närhet som har samma handikapp så tänk på honom/henne och hur illa den berör dig när den får utbrott och se människan som motsatt förebild.
Vad kan du vinna på att bli arg? Visst det kan kännas bra på kort sikt men du vinner sällan en argumentation eller har lättare att komma överens med något genom att ilskna till. Ta det lugnt och överväg vad du gör och säger. Nu menar jag inte att du skall vika ned dig men det går utmärkt att få igenom vad man vill utan att höja rösten och ilskna till.
von huff
2010-12-26, 09:03
Jag klarade mig tack vare morsan.Sökte efter patronerna som finns i deras sovrum och de vaknade av det.Jag vet inte riktigt vad som hände var inte ens så full, minns bara att jag var förbannad på krogen, och i taxin börjadejag fundera lite på hur skit allting är.Jag har allltid sett allamed såsant här beteende som löjliga vilket även detta var.Det skulle aldrig ha hänt i nyktert tillstånd.Jag får nog börja drick mindre härefter.:)
Sheogorath
2010-12-26, 09:09
Jag klarade mig tack vare morsan.Sökte efter patronerna som finns i deras sovrum och de vaknade av det.Jag vet inte riktigt vad som hände var inte ens så full, minns bara att jag var förbannad på krogen, och i taxin börjadejag fundera lite på hur skit allting är.Jag har allltid sett allamed såsant här beteende som löjliga vilket även detta var.Det skulle aldrig ha hänt i nyktert tillstånd.Jag får nog börja drick mindre härefter.:)
Om lätt berusning får dig att söka efter patroner för att ha ihjäl dig själv skulle jag rekommendera mer drastiska åtgärder än att dricka mindre. Jag vet inte vilken slags hjälp du får idag, men snälla hör av dig till åtminstone din vårdcentral och berätta läget om dina föräldrar inte börjar drar i trådarna nu. Vårdcentralen har en skyldighet att ta tag i detta och åtminstone sätta bollen i rullning. Då mår inte bra och måste ha stöd.
von huff
2010-12-26, 09:16
Jag mår bättre än på länge tycker jag annars, men ibland när jag dricker kan jag bli arg och börja tycka synd om mig själv även om jag inte brukar göra nåt av det.Nästa morgon är det oftast glömt.Jag tror endå att man skulle må bra av att tala med nån det gör nog alla:)
Don't do it Huffen!
You're worth more than that!
Dra ner på priten bro!
von huff
2010-12-26, 11:37
Ja man får nog börja och se över sina vanor lite.
broder huff, det du gjorde var ett rop på hjälp. Du är vis nog att förstå det. Du bör se över dina vanor och granska dina dagliga tankar. Tänk mer glada och positiva tankar så blir du en mer glad och positiv person! Le mot främlingen i spegeln och jag lovar dig att han kommer att le tillbaks ;-)
Oavsett va du gör i övrigt, så har du redan själv kommit fram till en absolut nödvändig åtgärd, och det är: SLUTA SUP. Om du börjar umgås med självmordstankar när du, som du själv skrev "inte ens är så full" skall du fan passa dig NOGA för alkohol och andra droger.
Obs. angående att prata med något prat-proffs att man absolut inte behöver vara typ jättedålig (gravt missbruk, avgrundsdjup depression, se gubbbar på väggen osv.) för att det skall vara en god idé. En neutral blick (något det kan vara svårt att få från t.ex. familjen) utifrån kan ofta vara en bra hjälp för att hitta konstruktiva lösningar.
von huff, dela med dig lite. Jag har galet svårt att bli arg. Ser inte varför/hur etc. På fyllan kan man kanske gnista till men är man nykter så jag aldrig arg. Är jobbigt i vissa lägen.
Dricker väldigt, väldigt sällan. Kanske har med det att göra? Eller bara tillfällighet.
Åk till Crosscon och gå på ilskekontrollseminariet.:thumbup:
"Ilskekontrollträning
Detta är ett semenarium som tar upp tips och strategier på att hantera ilska och aggressioner. Det passar för dig som kanske har lätt för att "brusa upp", har svårt för att bli arg eller bara är nyfiken och vill lära dig något nytt. Ingår i en behanldningsmetod som kallas ART - Aggression Replacment Training
Tiden för passet blir ca 2 h med en paus i mitten.
Antal deltager: ca 3-12
Arrangörer: Hanna Bouvin, Fredrik Pettersson
Förkunskaper: Inga, passar alla!"
von huff
2010-12-26, 17:23
Förr skrattade jag åt folk som sade att mobbare hade dåligt självförtroende men idag vet jag att det stämmer.Jag har,särskilt som yngre, sett ner på folk som jag antingen varit svundsjuk på eller så har andra värderingar än jag själv.Efter att ha funderat på varför jag gör så kom jag fram till att det helt enkelt beror på att jag inte är nöjd med mig själv och det visade sig genom att jag blir arg på andra som jag tror att har det bättre än jag.Igår kastade ja ner en kompis på golvet på krogen utan nån anledning.Det konstiga är att man söker fel hos andra och är allmämt arg fastän man borde fundera vad man själv kan göra för att förbättra sin egen situation.
Hej huff! Jag vill börja med att säga att jag blir orolig för hur du mår.
Jag vill också påtala att jag tycker att det är bra gjort av dig att berätta om det.
Precis som Tolkia skriver så är en absolut nödvändig åtgärd att sluta supa, helst igår.
Nästa steg, som är minst lika behövligt, är att ta hjälp - dels av din omgivning genom att uppmärksamma dessa på att du mår dåligt, och dels av sjukvården. Du har rätt till det, du har behov av det och du ska göra det.
Tiden för att rekommendera självhjälpsböcker och leka internetterapeut är förbi när man rotar efter patroner, oavsett om det är i fyllan eller ej.
OBS! Om du själv känner att din problematik är akut eller att personer i din omgivning påtalat eller på annat sätt indikerat att din problematik är akut - ta kontakt med psykiatrin där du befinner dig NU. Det bör finnas någon typ av jourverksamhet kopplad till den psykiatriska öppenvården eller ett mobilt team i ditt område.
Detta gäller om du återigen får tankar om meningslöshet, dödslängtan, självmordstankar.
Om det inte är akut så ska du kontakta primärvården, det vill säga din vårdcentral. Där bör det även finnas tillgång till psykolog eller samtalskontakt. De kan även hänvisa alternativt remittera dig vidare.
Förr skrattade jag åt folk som sade att mobbare hade dåligt självförtroende men idag vet jag att det stämmer.Jag har,särskilt som yngre, sett ner på folk som jag antingen varit svundsjuk på eller så har andra värderingar än jag själv.Efter att ha funderat på varför jag gör så kom jag fram till att det helt enkelt beror på att jag inte är nöjd med mig själv och det visade sig genom att jag blir arg på andra som jag tror att har det bättre än jag.Igår kastade ja ner en kompis på golvet på krogen utan nån anledning.Det konstiga är att man söker fel hos andra och är allmämt arg fastän man borde fundera vad man själv kan göra för att förbättra sin egen situation.
För mig låter det som att du finner ett stort värde i den här insikten i ditt eget sätt att vara och reagera. Jag tycker mig också se hur du nu är villrådig med hur du ska gå vidare med denna insikt. Vad du kan göra med den.
Stämmer det?
Detta är ett nog så gott skäl att söka en samtalskontakt. Precis som Tolkia skrev så klokt tidigare - "En neutral blick utifrån kan ofta vara en bra hjälp för att hitta konstruktiva lösningar".
Ta hand om dig.
När du blir arg, stanna upp ett tag.
Fokusera på din negativa energi som har bildats inombords. Observera den. Låt den finnas där. Det tar inte lång tid förrän den då kommer försvinna och du får ett otroligt lugn inombords. Prova :)
Hej huff! Jag vill börja med att säga att jag blir orolig för hur du mår.
Jag vill också påtala att jag tycker att det är bra gjort av dig att berätta om det.
Precis som Tolkia skriver så är en absolut nödvändig åtgärd att sluta supa, helst igår.
Nästa steg, som är minst lika behövligt, är att ta hjälp - dels av din omgivning genom att uppmärksamma dessa på att du mår dåligt, och dels av sjukvården. Du har rätt till det, du har behov av det och du ska göra det.
Tiden för att rekommendera självhjälpsböcker och leka internetterapeut är förbi när man rotar efter patroner, oavsett om det är i fyllan eller ej.
OBS! Om du själv känner att din problematik är akut eller att personer i din omgivning påtalat eller på annat sätt indikerat att din problematik är akut - ta kontakt med psykiatrin där du befinner dig NU. Det bör finnas någon typ av jourverksamhet kopplad till den psykiatriska öppenvården eller ett mobilt team i ditt område.
Detta gäller om du återigen får tankar om meningslöshet, dödslängtan, självmordstankar.
Om det inte är akut så ska du kontakta primärvården, det vill säga din vårdcentral. Där bör det även finnas tillgång till psykolog eller samtalskontakt. De kan även hänvisa alternativt remittera dig vidare.
För mig låter det som att du finner ett stort värde i den här insikten i ditt eget sätt att vara och reagera. Jag tycker mig också se hur du nu är villrådig med hur du ska gå vidare med denna insikt. Vad du kan göra med den.
Stämmer det?
Detta är ett nog så gott skäl att söka en samtalskontakt. Precis som Tolkia skrev så klokt tidigare - "En neutral blick utifrån kan ofta vara en bra hjälp för att hitta konstruktiva lösningar".
Ta hand om dig.
Ursäkta språket, men så jävla klokt och spot on. Du har verkligen inget att förlora men allt att vinna på att följa Pez råd. Du vill må bättre, där har du receptet. Varmt lycka till!
von huff
2011-07-14, 19:36
Hela semestern gick bra, har varit på ganska gott humör men den senaste veckan har varit hemsk igen.Idag gick det riktigt för långt.Det uppkom en liten meningsskiljaktighet med föräldrarna, och mina nervern brann upp.Först skrek jag åt de som var före mig i kassakön, eller svor högt.Sen så tyckte jag att det var en bra ide att skälla ut läkaren som lovat ringa mig men inte gjort det så åkte till läkarstationen och gick rakt till han rum och halvskrek åt honom och så kom det en sjukskötare som sade att jag skulle lugna ner mig så jag stack därifrån.Pinsamt.Iofs så förtjänade läkaren det men går ju inte att skämma ut sig varje gång man blir förbannad.Det värsta är att det t.ex på jobbet kan vara att det är lite stressigt och nån har glömt en låda på fel plats eller liknande.
Kanske dags för en hjärnskrynklare?
Kanske dags för en hjärnskrynklare?
Ja
Har exakt samma problem. Slår sönder saker hela tiden, skriker osv.
Riktigt kort stubin bland folk jag känner, inte annars.
you're addicted to chaos, until chaos becomes your reality.
sluta bli arg helt enkelt, sluta tro att ilskan löser något, sluta tro att ni betyder så mkt att det är värt att bli arg över det, för när något väl händer som gör så ni blir arga på Riktigt, då blir ni inte arga över småsaker längre.
mvh
von huff
2011-07-14, 20:15
I grund och botten är det ofta en själv man är arg på, men när man misslyckas vill man skylla allt på nån annan.
von huff
2011-07-14, 20:17
you're addicted to chaos, until chaos becomes your reality.
sluta bli arg helt enkelt, sluta tro att ilskan löser något, sluta tro att ni betyder så mkt att det är värt att bli arg över det, för när något väl händer som gör så ni blir arga på Riktigt, då blir ni inte arga över småsaker längre.
mvh
Ja om det vore så lätt
I grund och botten är det ofta en själv man är arg på, men när man misslyckas vill man skylla allt på nån annan. Börja träna kampsport med full kontakt. Sjukt bra sätt att få ut aggressioner på. Jag hade samma problem som du och började sedan träna kampsport i 4 år. Nu är det runt 5 år sedan jag slutade träna kampsport, men jag kan fortfarande inte bli arg längre. Det bara släppte efter ett tag.
Jag blev den lugna personen som aldrig retar upp sig över något. Det är väldigt skönt att alltid behålla kontrollen. Jag kan fortfarande bli smått irriterad på saker, men det ska mycket till det också. Det är mest när jag är väldigt väldigt hungrig som jag kan bli irriterad. Långt skönare att kunna resonera och agera rationellt istället för att låta känslorna ta över. Jag har svårt att förstå folk som blir arga numera, varför liksom? Man kan fortfarande vara bestämd utan att vara arg. :)
Fredrik_S
2011-07-14, 21:40
önskar jag kunde bli arg, har inte blivit arg typ i hela mitt liv, eller så långt jag kan minnas tillbaka i tiden...
önskar jag kunde bli arg, har inte blivit arg typ i hela mitt liv, eller så långt jag kan minnas tillbaka i tiden...
Bli gravid. ;) För mig var det några månaders anger camp. Det gick över, men nu kan jag iaf hitta känslan, få lite kraft där om ngt behöver göras men jag är för bekväm. Dock är det nog ingen som märker det på mig, men mer en positiv spark i rövva känsla.
När jag blir arg spänner jag mina biceps så försvinner ilskan pga mina biceps snygghet!
önskar jag kunde bli arg, har inte blivit arg typ i hela mitt liv, eller så långt jag kan minnas tillbaka i tiden... Varför då? Att bli arg medför väl inget positivt? Ofta gör man ju bort sig eller beter sig som ett arsel. Många tappar ju helt omdömet också. Min erfarenhet är att bli arg gör ofta situationen värre. Jag tycker snarare det kan vara till fördel att vara den som är lugn och sansad och kan resonera. Sedan slipper ju jag be om ursäkt för att jag blivit förbannad på någon, det är snarare tvärtom.
von huff
2011-07-15, 09:12
Dom flesta blir bara småsura när dom talar om hur arga dom blir.Jag säger vad som helst till vem som helst och saker går sönder och allt blir vårse
Dom flesta blir bara småsura när dom talar om hur arga dom blir.Jag säger vad som helst till vem som helst och saker går sönder och allt blir vårse
Hur är du i övrigt, impulsiv, otålig, rastlös?
Varför då? Att bli arg medför väl inget positivt? Ofta gör man ju bort sig eller beter sig som ett arsel. Många tappar ju helt omdömet också. Min erfarenhet är att bli arg gör ofta situationen värre. Jag tycker snarare det kan vara till fördel att vara den som är lugn och sansad och kan resonera. Sedan slipper ju jag be om ursäkt för att jag blivit förbannad på någon, det är snarare tvärtom.
Fast man måste ju skilja på att bli arg och bete sig argt. För mig har jag behövt bli arg ibland för att förändra en situation, jag är annars rätt bekväm av mig.. Att bli arg kan vara en positiv kraft, att man reagerar starkt kanske beror på att det behövs?
Nu har jag inga problem med det. Däremot är det skönt att kunna säga "jag blir arg när jag upplever att.." tex. Man behöver inte höja rösten, visa ilska, bara för att man är arg. Det kan vara ett tecken på engagemang, omtanke också. Att man verkar för en förändring där det behövs.
För ts verkar det värre; svårt att avgöra när ilskan är rimlig, berättigad och om man ska låta den ta sig uttryck, och i så fall hur. Det verkar ju inte vara ngn positiv kraft, eller känsla av att han har ett val hur han använder den, utan mer upplever sig som ett offer för den. Då tycker jag absolut att man ska söka för att kunna hantera den, det hjälper ju både honom och omgivningen. Win-win, så det tycker jag absolut verkar nödvändigt.
Börja träna kampsport med full kontakt. Sjukt bra sätt att få ut aggressioner på. Jag hade samma problem som du och började sedan träna kampsport i 4 år. Nu är det runt 5 år sedan jag slutade träna kampsport, men jag kan fortfarande inte bli arg längre. Det bara släppte efter ett tag.
Man behöver kunna föra sig i fullkontakt, så det blir träning i kontroll, helt klart. Skulle dock inte säga som det understrykna, och det tror jag inte finns stöd för i forskning att det skulle vara positivt, om jag inte har fel.
von huff
2011-07-15, 14:35
Hur är du i övrigt, impulsiv, otålig, rastlös?
Ja alla tre
Fast man måste ju skilja på att bli arg och bete sig argt. För mig har jag behövt bli arg ibland för att förändra en situation, jag är annars rätt bekväm av mig.. Att bli arg kan vara en positiv kraft, att man reagerar starkt kanske beror på att det behövs?
Nu har jag inga problem med det. Däremot är det skönt att kunna säga "jag blir arg när jag upplever att.." tex. Man behöver inte höja rösten, visa ilska, bara för att man är arg. Det kan vara ett tecken på engagemang, omtanke också. Att man verkar för en förändring där det behövs.
För ts verkar det värre; svårt att avgöra när ilskan är rimlig, berättigad och om man ska låta den ta sig uttryck, och i så fall hur. Det verkar ju inte vara ngn positiv kraft, eller känsla av att han har ett val hur han använder den, utan mer upplever sig som ett offer för den. Då tycker jag absolut att man ska söka för att kunna hantera den, det hjälper ju både honom och omgivningen. Win-win, så det tycker jag absolut verkar nödvändigt. Jag får mer känslan "det här känns inte rätt" och agerar utefter det.
Man behöver kunna föra sig i fullkontakt, så det blir träning i kontroll, helt klart. Skulle dock inte säga som det understrykna, och det tror jag inte finns stöd för i forskning att det skulle vara positivt, om jag inte har fel. Jag gör inte anspråk på att det skulle ha stöd i forskning, utan kan bara erbjuda det klassiska "det funkar för mig". Alla har väl avreagerat sig någon gång? Till viss del kan det ju handla om att kunna kontrollera sig själv, men att inte bli arg kanske kräver insikten att det inte är lönt? Hur man nu kommer dit.
Börja träna kampsport med full kontakt. Sjukt bra sätt att få ut aggressioner på. Jag hade samma problem som du och började sedan träna kampsport i 4 år. Nu är det runt 5 år sedan jag slutade träna kampsport, men jag kan fortfarande inte bli arg längre. Det bara släppte efter ett tag.
Håller med om att kampsport kan vara ett ganska bra sätt att lära dig att kontrollera ilskan, eftersom man lär sig väldigt mycket diciplin och självbehärskning inom kampsport. Tränade själv kampsport i kanske 8-9 år och det händer aldrig att jag blir mer än lite småsur.
Transcendental Meditation.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.