Äta på känslan?

[jizzinmypants]

Hejsan, tycker det är väldigt krångligt det här med kalorier och hur mycket man ligger i överskott etc. etc. Finns det någon som bara har ätit på känslan och fått bra resultat? Alltså bara äta ordentligt och proteinrikt och få resultat ändå utan att hålla på och räkna protein och kalorier och skit.

[Alfred Nobel]

Jag tror större andelen här på forumet kör enligt den modellen. Fast har man en gång börjat räkna kcal är det svårt att låta bli då man är medveten om sitt basala energibehov.

Ät dig mätt och belåten och låt spegeln avgöra om du gör framsteg!

[Apos78]

Jag har, med undantag för under utbildningen, aldrig räknat på det jag äter. Om jag fått bra resultat är endast viktigt utefter vad jag själv tycker. Jag håller den vikt jag vill, den ungefärliga fett% jag vill och träningen går i stort sett alltid bra.

Visst skulle det gå att finslipa på detaljer men jag anser det inte mödan värt att väga och mäta allt jag äter.

[Ungrim]

Hejsan, tycker det är väldigt krångligt det här med kalorier och hur mycket man ligger i överskott etc. etc. Finns det någon som bara har ätit på känslan och fått bra resultat? Alltså bara äta ordentligt och proteinrikt och få resultat ändå utan att hålla på och räkna protein och kalorier och skit.

Självklart finns vi som går på känsla, tror att de flesta gör det.

Jag är jäkligt nöjd med mina resultat och jag har aldrig i någon större omfattning räknat kalorier.

[Slartibartfast]

Jag har ett hum om hur mycket jag behöver äta varje dag, en inre bild av ett lass mat, sen har jag ett hum om vad allt innehåller, sen äter jag det.

Blir mycket hummande mao :)

[jizzinmypants]

Hahaha okej, tack för svaren! :)

[Ashenshugar777]

Sen är det väl många här som kanske vägt sin mat en gång i tiden och då vet på ett ungefär vad 3 rostmackor med precis så mycket smör och 2 skivor ost var på innehåller för kcal.. Så om du har 0% koll på vad du stoppar i dig har för kcal så är det väl inte helt fel att åtminstone läsa på baksidan av förpackningarna i framtiden (vart kcal / 100g står)

[Pepz]

Jag har ett hum om hur mycket jag behöver äta varje dag, en inre bild av ett lass mat, sen har jag ett hum om vad allt innehåller, sen äter jag det.

Blir mycket hummande mao :)

hum hum hum :thumbup:

funkar alldeles utmärkt även på dieter inför tävling

dvs om man faktiskt har ett hum

[Slartibartfast]

hum hum hum :thumbup:

funkar alldeles utmärkt även på dieter inför tävling

dvs om man faktiskt har ett hum

Jo, jag kan tro det.

Känns onödigt att väga och räkna på gramnivå, när det är så många andra variabler som spelar in i felmarginalen. Man vet t.ex. aldrig precis hur mycket man gör av med på en dag. Ofta inte ens i närheten, så varför skulle man finlira med intaget? Det viktiga är att det går i stora drag rätt över tiden.

[Fredrik_S]

Hejsan, tycker det är väldigt krångligt det här med kalorier och hur mycket man ligger i överskott etc. etc. Finns det någon som bara har ätit på känslan och fått bra resultat? Alltså bara äta ordentligt och proteinrikt och få resultat ändå utan att hålla på och räkna protein och kalorier och skit.

Jag räknade mycket förut och det gjorde resultaten mycket sämre.
När jag slutade räkna och gick mer efter hunger så gick det mycket mycket bättre.

[Ristretto]

Jag tycker det är enkelt att väga och kolla allt... Men jag har varit lite överviktig och vill inte tillbaka... Dessutom tycker jag det är roligt att kunna jämföra framstegen med vikterna med hur vågen rör sig samt vad man stoppat i sig under perioder med bra ökningar.

Det är även intressant eftersom jag försöker ligga skithögt på protein just nu utan att överäta kalorier.

[Pepz]

jag tycker att väga och räkna allting är ett steg på vägen till en ätstörning..

Det är iaf inget sunt förhållande till mat.

hunger, måttband, våg, spegel samt en någorlunda koll på sin näringslära, är allt som behövs

[Ristretto]

jag tycker att väga och räkna allting är ett steg på vägen till en ätstörning..



Varför? Är det en träningsstörning att följa ett schema när man tränar?

[Niskel]

Väger allt jag med och bokför , tycker det funkar bäst....

[z_bumbi]

jag tycker att väga och räkna allting är ett steg på vägen till en ätstörning..

Med tanke på att det ingår som en led i att bryta ätstörningar och störda matförhållanden så kanske man ska nyanserade synen på det hela en hel del och sätta in det i ett sammanhang. Sambandet mellan ätstörningar och att mäta/räkna är t e x troligen betydligt mindre vad gäller utvecklandet av en störning än att de som redan har en störning räknar mycket. Det förekommer inte så sällan som en del av studier i kost att man kollar på förekomsten av ätstörningar och jag kan på rak arm inte komma på något fall då ätstörningar anses förekomma oftare pga kostregistrering under studiens gång.
Det finns däremot en del som behöver ha mer koll på intaget än andra och då kan räknandet vara ett bra sätt innan man lär sig hur mycket energi maten innehåller. Alla har t ex inte en mättnadskänsla utan måste lära sig att få en sådan.

[Ristretto]

Alla har t ex inte en mättnadskänsla utan måste lära sig att få en sådan.

+1 Jag har sjukt dålig mättnadskoll, jag vet att jag ätit nog mkt osv men har inga problem att fortsätta trycka i mig för att det är gott.

Jag kan passa på att nämna att jag blev sjukt mycket mera vriden i min syn på mat när jag körde en deff utan att räkna.

[Pepz]

Med tanke på att det ingår som en led i att bryta ätstörningar och störda matförhållanden så kanske man ska nyanserade synen på det hela en hel del och sätta in det i ett sammanhang. Sambandet mellan ätstörningar och att mäta/räkna är t e x troligen betydligt mindre vad gäller utvecklandet av en störning än att de som redan har en störning räknar mycket. Det förekommer inte så sällan som en del av studier i kost att man kollar på förekomsten av ätstörningar och jag kan på rak arm inte komma på något fall då ätstörningar anses förekomma oftare pga kostregistrering under studiens gång.
Det finns däremot en del som behöver ha mer koll på intaget än andra och då kan räknandet vara ett bra sätt innan man lär sig hur mycket energi maten innehåller. Alla har t ex inte en mättnadskänsla utan måste lära sig att få en sådan.

du har förstås rätt.
allt måste sättas i ett sammanhang.

jag tycker dock fortfarande inte att ett sunt förhållande till mat innefattar kaloriräkning och vägning.

[maximuscle]

Väger allt jag med och bokför , tycker det funkar bäst....


hur gör du när du käkar ute då?

[jizzinmypants]

Tack för alla givande svar! Jag äter bara tills jag blir riktigt mätt, vilket jag oftast blir på en riktigt ordentlig portion mat (husmanskost) har hyfsad koll på proteinintaget men däremot inte den blekaste aning om kalorierna.

[Hillseeker]

Jag tillhör skaran som inte räknar på vad jag stoppar i mig men jag äter också väldigt monotont och ensidigt. I regel så har jag 3-4 maträtter som jag roterar och som jag vet ungefär vilken mängd energi dom innehåller vilket gör att jag kan unna mig något extra eller prova något nytt i helgerna.
Detta gör att jag kan styra min vikt enbart genom cardio utan att jag behöver ändra mina matvanor.

[poison91]

jag tror faktist att när man kör på känslan å lyssnar på kroppen de e då de blir bäst :P,

[Ristretto]

jag tror faktist att när man kör på känslan å lyssnar på kroppen de e då de blir bäst :P,

Det beror ju på vad känslan säger? Tex det här var gott, ät mer!:smash:;)

[way]

Om jag lyssnar på kroppen och går efter hur hungrig jag är, så skulle jag troligtvis få i mig för lite mat. Jag brukar inte precis väga och räkna, men jag kollar lite snabbt på antal kcal / proteiner på baksidan och sedan får en ungefärlig bild på hur mycket jag har fått i mig.

[Fredrik_S]

Jag har en ungefärlig setpoint i vikten där jag måste aktivt äta mer än jag vill för att gå upp i vikt. Och väger jag mer än setpointen så äter jag mindre om jag inte aktivt tänker på att äta mer.
Samma gäller också när jag väger mindre en setpointen fast tvärtom. Alltså då blir jag hungrigare och mer sugen ända tills jag återgått till min setpointvikt....

[Godfella]

Det beror ju på vad känslan säger? Tex det här var gott, ät mer!:smash:;)

Är väl inget fel i att äta mer, om maten man stoppar i sig är god?

[Anton Fräs]

Att räkna på maten kan för en del vara nödvändigt, i olika utsträckning. Till en början vid viktnedgång, eller stabilisering av vikt, helt enkelt för att lära sig hur mycket man kan äta. Kaloriräkning i sig skulle jag inte definiera som ett ätstört beteende, har man däremot ångest över det samt att tankar kring det ockuperar större delen av ens liv, ja då ska man nog ta sig en funderare över vad man håller på med.

[Eddie Vedder]

jag tror faktist att när man kör på känslan å lyssnar på kroppen de e då de blir bäst :P,

Så är det iofs inte. Visst är många benådade med en så simpel reglering men om det hade gällt alla så skulle ju alla även ha önskad vikt och så är det ju definitivt inte.

[Finska Lejonet]

Det här med att lyssna på kroppen är nog ganska beroende av vad man äter.
Klart att man gärna äter för mycket av nån godissort man gillar eller freppes kebab.
Men käkar man "vettig mat" och har ett hum om innehållet ska det ju inte va något problem att gå på känsla.
Gick i princip helt på känsla på min första deff och har fått beröm för den till höger och vänster(hade såklart läst grubbens guide och hade ett hum).

[Anton Fräs]

Vissa har helt enkelt en alldeles för stor aptit i förhållande till vad som kan anses vara hälsosamt. Skulle jag äta fritt, även av "hälsosam" mat, skulle jag ligga på ca. 4500 kcal om dagen. Där ligger min bekvämlighetsgräns. Tror stenhårt att det beror på min tidigare väldigt kraftiga övervikt.

De flesta har dessutom ingen hum om hur mycket de äter, har ju visat sig när man frågat folk om matvanor. Tror de flesta felbedömde sitt kaloriintag med 40-50%.

[Finska Lejonet]

Skulle jag äta fritt, även av "hälsosam" mat, skulle jag ligga på ca. 4500 kcal om dagen.

Hmm, jag tänkte på mer på "deffmat"(tex tonfisksallad, eller min min favorit kycklingwok dvs kyckling + grönsaker) snarare än hälsosam.
När det kommer till "hälsosam" mat så håller jag med dig.

[kalaskonrad]

Att endast käka på känsla hade aldrig fungerat för mig. Kör jag endast efter känslan hamnar jag på ett enormt underskott varje dag. Testade att köra endast efter känslan i början under min första bulk och det gick ju inte särskilt bra, fick snarare motsatt effekt fram till jag började räkna. Jag väger iofs inte min mat nu men jag har ett hum om hur mycket jag behöver/får i mig och kör med ögonmått. Fungerar fint hittills =) :eating:

[johanhej]

Jag har ett hum om hur mycket jag behöver äta varje dag, en inre bild av ett lass mat, sen har jag ett hum om vad allt innehåller, sen äter jag det.

Blir mycket hummande mao :)

exakt så kör jag med :)

[pia]

Jag åt även på känsla under min tävlingsdiet. Enda gången jag vägde maten var sista veckan på tömningen och laddningen och jag kom i bra form.

[Eddie Vedder]

En sån här diskussion blir alltid svår eftersom den vacklar lite fram och tillbaka mellan aptit, matlust och hunger. Att vara fysiskt mätt är en sak men individen behöver ju inte för den skull känna sig belåten och tillfreds. Och vice versa givetvis, man kan känna att det räcker gott och väl med portionen men utan att fö den delen egentligen uppleva mättnad.

För egen del skulle jag enkel kunna reglera min viktkurva utifrån just hunger men så mycket mer spelar in.Känner jag mig ensam och nedstämd vill jag gärna äta mer t.ex. Sker måltiden i ett trevligt sammanhang med socialt umgänge är det inga problem alls.

[exevision]

jag tycker att väga och räkna allting är ett steg på vägen till en ätstörning..

Det är iaf inget sunt förhållande till mat.

hunger, måttband, våg, spegel samt en någorlunda koll på sin näringslära, är allt som behövs

Tycker herr Pepz är väldigt klok!

Har själv deffat och för första gången räknat och vägt ALLT (föstra gången jag medvetet gått ner i vikt)! Blev hårdare än jag någonsin varit. Efter denna deff så tänkte jag börja bulka igen. Har haft ångest av att äta trots att jag räknade. Har ALDRIG haft problem med detta förr. Har ALDRIG varit överviktig/fet. Har ALLTID haft lätt för att gå ner i vikt. Förra bulken åt jag enligt mig väldigt mycke och ökade 1 kg varje månad. Fattar inte att jag känner denna ångest. Men efter att ha slutat räkna, planera mina mål med träningen och tänka på de styrke ökningar jag brukar ha under mina bulk perioder så går det lättare och lättare att äta utan ångest. Plus att jag har en fru som jag kan prata med och förstår mig och lunga mig *cupid*. Har nu efter en dryg månad lyckats gå upp nästan ett kilo (vilket endast syns och känns som ökade depåer och tarm innehåll).
Så ja, jag känner att jag trots att jag aldrig haft problem med övervikt, skulle kunna få ätstörningar. Men visst, folk kan säker klara av att räkna kalorier utan problem. Men som Pepz säger så är det inte alltid lönt att göra det då felmarginalen är för stor.

[Pansartax]

Hejsan, tycker det är väldigt krångligt det här med kalorier och hur mycket man ligger i överskott etc. etc. Finns det någon som bara har ätit på känslan och fått bra resultat? Alltså bara äta ordentligt och proteinrikt och få resultat ändå utan att hålla på och räkna protein och kalorier och skit.

Jag har ätit på känsla sedan i sommras, har lagt på mig ca (Tittar i papprena) 6 kg men mycket av det är fett.

Det är enklare att äta på känsla än att räkna, fast räkna ger bättre resultat.

Jag kan inte äta efter hunger alls överhuvudtaget för då väger jag över 120 till jul, utan problem.

[Nutrid]

Det rätta "svaret" är att man ska köra på det som funkar. För mig så är räkna nästan ett måste då jag annars äter alldeles för mycket. Det är helt enkelt olika från person till person om man "behöver" räkna eller inte.

Dock så skulle jag knappast säga att räkna kalorier är något negativt då man först och främst får bättre resultat som Pansartax säger och sen får man otroligt mycket kunskap om vad som är nyttigt och inte på köpet.

Har varit med om en del nojjor när man väl gått över gränsen men det är då man får komma ihåg att det inte har någon betydelse så länge man bara kompenserar det på något annat tillfälle/period.

[prOtotype]

Det är en skillnad mellan att äta som man känner för och äta på känslan.

Om jag äter som jag känner för så ligger jag nog runt 70kg i kroppsvikt.

Men om jag bestämmer vart jag vill så kan jag på känslan också avgöra om jag ligger på överskott, underskott eller balans.

[Kiefz]

vissa har helt enkelt en alldeles för stor aptit i förhållande till vad som kan anses vara hälsosamt. Skulle jag äta fritt, även av "hälsosam" mat, skulle jag ligga på ca. 4500 kcal om dagen. Där ligger min bekvämlighetsgräns. Tror stenhårt att det beror på min tidigare väldigt kraftiga övervikt.

De flesta har dessutom ingen hum om hur mycket de äter, har ju visat sig när man frågat folk om matvanor. Tror de flesta felbedömde sitt kaloriintag med 40-50%.

+1

[begt]

Att räkna kalorier är förstås optimalt om man har ett sunt förhållande till det. Jag har dock blivit alldeles för fixerad av det, till den grad att jag blivit mer eller mindre ätstörd av det. Tror man mår mycket bättre om man går på känsla även om resultaten kanske inte blir riktigt lika bra.

[Springer]

Så är det iofs inte. Visst är många benådade med en så simpel reglering men om det hade gällt alla så skulle ju alla även ha önskad vikt och så är det ju definitivt inte.

Plus ett på det!

Inte höll jag min vikt när jag åt på känsla, blev fetare för vart år som gick. Gick ner nästan 10 kg, och försöker nu att hålla den vikten. det har gått sådär.

Tänker nästan mer på mat nu än när jag räknade.

[Springer]

Jag har dock blivit alldeles för fixerad av det, till den grad att jag blivit mer eller mindre ätstörd av det.

Kan du exemplifiera?

[REDaction]

Ultimata är såklart att gå på känslan när man äter. Men för att kunna göra det och få resultatet man vill krävs det ju att man har lite koll också (för dom flesta). För att få den här kollen tycker jag det funkar alldeles utmärkt att väga och räkna kalorier under en period för att få ett hum som det pratas om tidigare. När man sen börjat känna att man har hyfsad koll är det bara att trappa ner på vägningen. Själv väger jag inget längre utan uppskattar på ett ungefär och deffen går super.

[begt]

Kan du exemplifiera?

Det tar upp alldeles för stor del av mitt liv. Har till och med blivit så på slutet att jag tränar för att förbränna energi snarare än att ha roligt och få resultat.

[exevision]

har till och med blivit så på slutet att jag tränar för att förbränna energi snarare än att ha roligt och få resultat.

+1

[begt]

Ska faktiskt dra ned på träningen (konditionsträningen) och gå upp några kg. Skiter i om jag lägger på mig en massa kroppsfett pga snabb viktuppgång, men jag skulle må bättre rent psykiskt av att inte hålla på så här.

[exevision]

Ska faktiskt dra ned på träningen (konditionsträningen) och gå upp några kg. Skiter i om jag lägger på mig en massa kroppsfett pga snabb viktuppgång, men jag skulle må bättre rent psykiskt av att inte hålla på så här.

Mår man bättre psykiskt så får man nog bättre resultat oxå. Du och jag ska greja detta *flex*

[Nutrid]

Ska faktiskt dra ned på träningen (konditionsträningen) och gå upp några kg. Skiter i om jag lägger på mig en massa kroppsfett pga snabb viktuppgång, men jag skulle må bättre rent psykiskt av att inte hålla på så här.

Kan absolut vara rätt move att göra i den sitsen du är i. Kom ihåg bara att INTE grisbulka för det är något som jag ärligt tror att du kommer ångra fram i tiden när du väl ska ta tag i deffen.

[Langster]

Hejsan, tycker det är väldigt krångligt det här med kalorier och hur mycket man ligger i överskott etc. etc. Finns det någon som bara har ätit på känslan och fått bra resultat? Alltså bara äta ordentligt och proteinrikt och få resultat ändå utan att hålla på och räkna protein och kalorier och skit.

Beror på vad man menar med bra resultat. Jag har bara räknat kalorier när jag vill gå ned i vikt (och då med bra resultat). Under de kanske 8-9 åren jag mestadels gick upp i vikt så åt jag på "känsla", känslan att det är gott att äta mycket, resultaten var bra muskulärt. Men jag blev även fet till slut vilket är ett rätt dåligt resultat om man inte gillar att vara fet.

[exevision]

Under de kanske 8-9 åren jag mestadels gick upp i vikt så åt jag på "känsla", känslan att det är gott att äta mycket, resultaten var bra muskulärt. Men jag blev även fet till slut vilket är ett rätt dåligt resultat om man inte gillar att vara fet.

Klart du blir fet av en 8-9 år lång bulk! :)

[Doctor Snuggles]

Jag brukar äta på påsen.

[daloatf]

Utan att räkna kalorier för mig så hamnar jag lätt på 3000-4000kcal per dag istället för 2500-2700kcal. Jag gillar mat för mycket och käkar alltid för mycket. Har problem att känna mättnad och har stor aptit. Så skulle jag köra på känsla och sluta när jag känner mig mätt så skulle det nog inte gå så bra :)

[Sniggel]

Klart det funkar att äta på känsla. Precis som det funkar att träna på känsla.
Det funkar inte för alla och det är just när det inte funkar som man vill, som det är värt att analysera!
Detta är ett problem som vissa har. T ex att man inte går upp i vikt, inte går ner i vikt, inte blir starkare, inte blir större. Det är först då det finns ett behov av att förbättra resultaten (eller få några öht) som det är någon vits att räkna på saker och ting och klura ut vad som kan göras bättre (träning och eller kost).
Och när det inte går som man vill är ju upp till var och en att bestämma över hur den definitionen ser ut.

[exevision]

Kloka ord från Sniggel. Tack.

[Langster]

Klart du blir fet av en 8-9 år lång bulk! :)

Jo det är det jag menar. Självklart får man bra resultat av att äta på känn, så länge man får i sig tillräckligt mycket. Men om målet är låg fettprocent så blir det svårt att uppnå bra resultat om man inte är lite mer noga.

För en nybörjare som bara vill lägga på sig vikt och bli starkare så är det antagligen bättre att inte bry sig om kcal osv, se till att äta mycket bara.

[exevision]

Har inget att göra med om man är nybörjare eller inte (skulle varken kalla Pepz eller Eddie för nybörjare). Får man bra resultat så finns det ingen mening med att vara "låtsas seriös" och räkna och väga allt.