Visa fullständig version : Ischiassmärtor i snart två år
Hej!
Jag är 21år och har ischiassmärtor som har pågått i snart 2 år. Jag tänkte försöka sammanfatta allt så kort som möjligt för att ni ska kunna få en bra överblick.
Bakgrund:
Efter ett träningsuppehåll på ca 4-5 månader började jag träna igen, med Lajne (en tidigare aktiv medlem på halso.info, som mig veterligen också finns på kolo) som coach, detta var runt januari 2008. Under uppehållet hade jag tappat ca 10kg i kroppsmassa och var därför väldigt taggad på att dra igång det hela igen. Jag hade naturligtvis också tappat väldigt mycket i styrka på samtliga övningar, vilket retade mig. Under ett marklyftspass där jag körde 10set med 3reps på varje med 30-60sek vila förlyfte jag mig. Det kändes som att något rann ut på höger sida av ländryggen, ungefär i höjd med L4, detta hände i februari 2008. Dumt nog fortsatte jag träna och försökte mig på relativt tunga knäböj dagen därpå. Då sa ryggen ifrån och jag fick relativt ont och var svullen. Efter det fortsatte jag träna i några månader eftersom jag inte insåg allvaret i min skada. Jag körde dock väldigt lätt på övningar som belastade just ländryggen mycket, men tyvärr blev situationen värre och värre. Sedan dess har jag praktiskt taget inte tränat något alls utom rehabträning, dock helt utan någon som helst förbättring. Jag har gått ner ytterligare 10kg och mår psykiskt inte bra just nu, inte minst pga ryggen.
Symtom:
Muskulär smärta blandat med en isande/ilande/domnande/strålande smärta i höger skinka. Det kan "spricka" till ibland, vilket gör väldigt ont.
Isande/ilande/domnande/strålande smärta i hela högra benet som går ända ner till foten, dock känner jag mest i knäregionen samt baksidan av vaden.
Höger sida av ländryggen känns extremt svag samt det kan "spricka" till, vilket gör väldigt ont.
Åtgärder:
Jag ska försöka minnas var jag har varit och vad som har sagts, dock har jag besökt så många olika personer så det kan hända att det inte blir helt kronologiskt och att jag glömmer något.
Besökte en sjukgymnast någon vecka efter att skadan skedde. Han menade att det inte hade med någon disk att göra, utan att det var muskulärt och sade därför att jag skulle fortsätta träna, fast lyssna noga på kroppen.
Gick akut till en ortoped som också menade att det inte hade något med disken att göra samt att jag bara skulle vila tills smärtan var borta. (ca juni 2008)
Började gå hos en sjukgymnast i Näsbypark som menade att det rimligtvis har något med disken att göra eftersom skadan är såpass ihållig. Jag rehabtränade hos honom i ca 3 månader. I hans behandling ingick stabiliseringsträning, manipulation i form av knäckningar, massage samt någon form av elimpulser. (ca augusti 2008)
Besökte Bengt Gustavsson, idrottsläkare och chefsläkare för Djurgårdens hockeylag. Han menade att det högst antagligen hade med en disk att göra och därför skickades jag till magnetkameraröntgen. (ca augusti 2008). Magnetkamerabilderna visade ingenting speciellt vilket han tolkade som att disken (men inte skadan) antagligen har läkt. Dock menade han att det är ett väldigt vanligt faktum att det ser ut som att skadan är läkt på magnetkamerabilder och att man fortfarande i många fall har en nervpåverkan. Denna kan tydligen vara mekanisk eller kemisk. Han rekommenderade mig att fortsätta gå hos sjukgymnast och trodde att det skulle bli bättre med tiden.
Besökte Bengt Gustavsson igen för att fråga råd med tanke på att min rehabträning inte visade några som helst resultat. Faktum var att smärtan blev värre, högst antagligen pga mycket stillasittande samt pga manipulationen. Bengt rekommenderade att jag skulle besöka OMT-center, som ska vara bland Sveriges bästa sjukgymnaster beträffande just ryggproblem. Om inte det hjälpte skulle jag uppsöka en osteopat som Bengt rekommenderade. (ca januari 2009)
Började gå på OMT-center. I behandlingen ingick stabilisationsträning samt massage. (ca januari 2009)
Bytte till en akupunktur utbildad sjukgymnast på OMT-center. I behandlingen ingick akupunktur samt stabilisationsträning. (ca april 2009)
Besökte min husläkare eftersom ryggproblemen har fått mig att må väldigt dåligt. Fick antidepressiva samt ångestdämpande tabletter utskrivna. (augusti 2009)
Började gå hos en osteopat. I behandlingen ingick lite manipulation och en form av massage. (ca september 2009)
Besökte återigen Bengt för att få mera råd gällande ryggen. Han menade att hans expertis inte var stor nog för att hjälpa mig vidare och har därför remitterat mig till en ryggkirurg på Stockholm Spine-Center (väntetid ca 3-12 månader). Dock ville han ta nya magnetkamerabilder, vars resultat visade exakt samma som förra gången. (ca oktober 2009)
Började gå hos en kurator för att inte minst prata om mina ryggproblem. (ca oktober 2009)
Just nu:
Går regelbundet till osteopaten i hopp om att det ska kunna vända.
Väntar på kallelse till Stockholm Spine-Center.
Äter antidepressiva samt går hos en kurator.
Har frågat råd av Babel (aktiv på både halso och kolo)gällande min rygg och om han eventuellt kan behandla mig.
Ska börja gå hos en psykiatriker.
Som ni ser har det hela urartat och jag har nästan ingen energi kvar alls. Jag behöver verkligen hjälp och jag skulle bli ytterst tacksam om ni kunde kommentera denna post och ge mig tips.
Med vänlig hälsning
//KOP
Jag vet att det är väldigt mycket text, men jag ber er att hjälpa mig. :( Någon som har liknande problem/vet om någon med liknande problem/kan komma med vettiga tips etc?
Langster
2009-12-15, 09:53
Har du tränat något under den här tiden?
Min erfarenhet, är motsägelsefullt nog att tung träning för ryggen, inkl. marklyft kan vara den bästa medicinen mot detta. Observera att detta är totalt ovetenskapligt och något du får prova helt på egen risk, men det hjälpte mig efter att ha haft liknande problem som du har.
Det sämsta jag kan göra vid ryggproblem är att inte träna, då ger det sig aldrig.
Tack för ditt svar!:) Jag antar att du inte läste allt, vilket iof är förståeligt...:) Jag har inte tränat tung styrketräning sedan juni 2008 och skadan inträffade februari/mars 2008. Däremot har jag gått på rehab sedan augusti 2008 fram till augusti 2009, utan några som helst förbättringar.
Tack för ditt svar!:) Jag antar att du inte läste allt, vilket iof är förståeligt...:) Jag har inte tränat tung styrketräning sedan juni 2008 och skadan inträffade februari/mars 2008. Däremot har jag gått på rehab sedan augusti 2008 fram till augusti 2009, utan några som helst förbättringar.
Men alltså, jag har också haft ischias-värk två omgångar med cirka 15 år mellan gångerna. Första gången berodde det på att jag lyfte fel och andra gången vred jag till höften när jag skulle gå ur bilen. Mitt högerben är kortare än det vänstra vilket har gett mig funktionell skolios. Båda gångerna har jag besökt kiropraktor och de har kunnat hjälpa mig båda gångerna. Total behandlingstid andra gången cirka ett halvår och idag är jag helt besvärsfri. Kan inte se att du har besökt någon kiropraktor. Kanske värt ett försök?
//Micke
Tack för svar Micke!
Enligt den läkarexpertis jag talat med så skulle en kiropraktor förvärra läget för mig just nu. Det låter som att du båda gångerna har "förvridit" dig och att ischiasnerven har hamnat i kläm någonstans. Hos mig började det snarare med ett diskbråck som sedan har läkt, men jag har symtomen kvar så att säga. Detta pga antingen en kemisk eller fysisk påverkan enligt Bengt Gustavsson.
Langster
2009-12-15, 13:25
Tack för ditt svar!:) Jag antar att du inte läste allt, vilket iof är förståeligt...:) Jag har inte tränat tung styrketräning sedan juni 2008 och skadan inträffade februari/mars 2008. Däremot har jag gått på rehab sedan augusti 2008 fram till augusti 2009, utan några som helst förbättringar.
Jag skummade igenom texten och missade att du inte tränat annat än rehab. Om du inte hittar någon annan lösning så tycker jag du ska testa lite hårdare styrketräning och se om det blir någon skillnad. Speciellt latsdrag och chins men även rodd och mark tycker jag hjälper ryggen.
Pressar, speciellt axelpress gör dock gärna problemen värre. För min del alltså. Dina problem är säkerligen värre än de jag har, eller har haft. För mig har det ju alltid lossnat efter ett tag, och träning gör att det går snabbare, brist på träning gör att det blir värre eller tar längre tid.
En annan sak som är riktigt effektivt mot ryggproblem är långa promenader i ojämn terräng. Det kanske du ska testa först av allt.
Tack för ditt svar!
Jag har promenerat ganska mycket men får väldiga besvär efter promenaden. Min osteopat säger att jag absolut inte är "redo" för varken rehab/vanlig träning just nu. Jag antar att operation är den enda vägen, därav också remissen till sthlm spine center.
Tråkigt att höra, vet hur det är att vara ung och ha ryggproblem. Har tyvärr inga direkta tips för dig, men hoppas att det löser sig för dig. Ha de bra.
Kan hoppas på att Martin eller Dybdahl (naprapater på forumet) kanske kan bidra med nåt.
Tack för ditt svar! =)
Du har alltså också haft ryggproblem som ung? Hur ska man locka hit Martin eller Dybdahl då? ;)
illitch77
2009-12-15, 17:43
Långvarig smärta är många gånger svårt, speciellt när den, vilket är väldigt vanligt, är kombinerad med depression/ångestbesvär. När man har haft ont så länge som du har så spelar det många gånger ingen större roll varför man en gång fick ont, istället är det saker som perifer och central sensitisering som spelar större roll. Jag säger inte att så är fallet men det är en aspekt som man skall vara medveten om. Det resonemanget medför naturligtvis också att operation kanske inte är bästa vägen framåt. Jag skall dock överlåta den bedömningen till dem som sett både dig och dina MR-bilder.
Jag tror inte man skall underskatta vikten av en god behandling av dina psykiska besvär. En obehandlad depression leder i det närmaste ofrånkomligt till en ökad/försämrad smärtupplevelse som i sin tur kan ha väldigt negativ effekt på en rehabprocess. Nu har du iofs redan fått behandling för dina besvär och ytterligare utredning/behandling är på gång så så mycket mer går rimligen inte att göra i dagsläget.
Det är i övrigt svårt att ge så mycket konkreta råd baserat endast på information över nätet. Det finns dock all anledning att ha kvar hoppet och dessutom minnas att saker man haft länge tar lång tid att bli av med.
Tack för ditt svar illitch77!
Talar du av egen erfarenhet eller är du utbildad inom området? Jag är väl medveten om de aspekter du tar upp, inte minst för att jag har gått igenom just detta med många av de jag har träffat. Det värsta är att det skapas en ond cirkel för mig, att inte kunna gör att jag blir nedstämd, nedstämdheten förvärrar skadan, vilket minskar chansen för mig att kunna träna, vilket gör mig ännu mera nedstämd osv. Men med tanke på vad du framhäver i din text så verkar jag ju gå rätt väg just nu? Med andra ord: Jag söker hjälp för min depression/ätstörning/panikångest samtidigt som jag väntar på läkartid på sthlm spine center.
illitch77
2009-12-15, 18:16
Jag är snart färdig specialist i allmänmedicin. Jag tycker definitivt du verkar vara på rätt spår inte minst med tanke på att du verkar ha en god självinsikt/kännedom. Vad gäller besöket på spine center så tycker jag det är bra att du skall dit men förvänta dig inte någon "quick fix". Det minsta du kan få är dock en slutgiltig bedömning kring möjligheterna till operativ/annan specifik behandling. Ibland kan det vara nog så viktigt att få tydliga besked kring vad man inte skall göra.
Lycka till!
grimfish
2009-12-15, 18:26
Jag instämmer (som vanligt) helt och hållet i vad illitch77 skriver. Mycket bra och kompetent svar.
Tack återigen illitch77 och grimfish för att du instämmer!
Naturligtvis har man sina förhoppningar på en "quick fix". Man hör så ofta anekdoter om folk som har varit skadade i flera år och sedan gick de till ett specifikt ställe och så "vips" var allt bra igen. Men sådana drömscenarion slår väl sällan in antar jag. Jag är verkligen redo att kämpa mot min skada, men jag måste veta vad som är fel och vad jag ska göra, så att jag kan genomföra rehabiliteringen på ett sätt som också ger resultat. Som sagt har jag inte märkt någon som helst förbättring utan det har snarare blivit värre. Jag får helt enkelt ligga i. Jag hoppas innerligt att jag får en tid snabbt hos sthlm spine center samt att mina psykiska problem börjar ge med sig. Det är inte lika nattsvart som det har varit, men det är långt ifrån bra.
Kom gärna med mer tips/kommentarer!
Återigen, stort tack.
//Kop
Anders Dybdahl
2009-12-15, 19:14
Hei Kop!
I ditt fall är det omöjligt att ge konkreta råd utan en ordentlig undersökning.
Ibland kan långvarig smärta leda till att man utvecklar en depression, som i sin tur kan bidra till att förstärka den subjektiva känslan av smärta. Upplever du att dina besvär håller sig på din högra sida av ländrygg/säte/ben? Har du smärtor i andra deler av kroppen? Hur upplever du normal beröring och lätt tryck på ländryggen/sätet? Svaret på dessa frågor kan ge en indikation på om ditt smärtsystem överreagerer på normal stimulering eller ej (central sensitisering). Du kan jämföra det med ett inbrottslarm kopplat till en rörelsesdetektor som sätter igång om en fluga kommer inn i rummet.
Vid långvarig smärttillstånd lägger jag alltid endel krut på att öka förståelsen av smärta hos mina patienter. Hur fungerar egentligen kroppens smärtsystem? Varför får man ont? Vad påverkar smärtupplevelsen?
Är du bra (eller måttligt bra:)) på engelska? I så fall vill jag rekommendera en bok för dig: http://www.amazon.co.uk/gp/product/097509100X?ie=UTF8&seller=A19TQOU6RLCI8&sn=physiouk (det är en bok för patienter lika mkt som vårdgivare).
Studier har visat att en ökad förståelse av kroppens smärtsystem ger minskad smärta och en känsla av kontroll över besvären. Du ska inte behöva vara en slav av din smärta.
Förövrigt instämmer jag med Illitch77.
Hej Anders!
Tack så mycket för ditt svar! =)
Smärtan håller sig helt klart på höger sida och den uttrycker sig som beskrivet i min första post. Lätt tryck på ländryggen och sätet utlöser inte någon större smärta mig veterligen. Det beror lite på om jag har en "good" or "bad" "back day", hehe. Idag har jag en lite sämre dag, så då gör det lite ont, men inte mycket.
Jag har pluggat lite smärtfysiologi, förvisso inte mycket, men jag har iaf ett humm om de processer som försiggår vid smärta. Däremot är hela min diagnos så diffus, likaså smärtan jag upplever, vilket gör det hela väldigt "abstrakt" och svårt att bearbeta konkret.
/KOP
Anders, har du någon kommentar gällande det jag skrev? Tänker främst på min smärtbeskrivning.
Till alla andra: Ni tycker alltså att jag bara ska vänta på stockholm spine center, och inte göra något annat under tiden? Jag går ju som sagt hos en osteopat nu, men dessvärre verkar inget bli bättre av det...
//Kop
Anders Dybdahl
2009-12-16, 20:36
Hei Kop!
Jag tycker det är ett bra täcken att din smärta inte är utspridd över andra delar av kroppen och att du inte verkar speciellt känslig för normal beröring / tryck. Central sensitisering spelar en roll vid vid alla smärttillstånd, mera hos vissa, mindre hos andra. Utifrån din smärtbeskrivning tycker jag det låter som diskogena utlösta smärtor, båda mekaniska och kemiska ("internal disc disruption"). Men utan en undersökning så måste du i dagsläget inte lägga alltför mkt vikt vid mitt utlåtande, och du måste va försiktig med att jaga efter nått anatomisk fel. Jag känner mig rätt säker på att du vill få ett bra omhändertagande på Sthlm Spine Center, och dom nödvändiga utredningar. Har själv gjort endel av min praktik där.
Ett par frågor till ang. smärtan du upplever. Är den konstant eller har du smärtfria perioder iloppet av en dag? Kan du komma undan smärtan i vissa lägen/positioner? Vad lindrar? Vad förvärrar?
Hej Anders och tack för ditt svar!
Jag har blivit så van vid min smärta så naturligtvis går det stunder där jag inte tänker på den. Men om jag medvetet "känner efter", känner jag den alltid. Förut kunde jag ligga ner för att underlätta smärtan, det är svårare just nu. Faktum är att jag får mera ont av att ligga statiskt ett längre tag, speciellt när jag jobbar med en laptop i knät. Jag får mest ont av alla sorters statiska belastningar, såsom ligga, sitta och stå, vilket inte är speciellt konstigt gällande den här sortens skada. Det underlättar om jag knäpper upp byxorna eller rör på mig lite. Dock måste tilläggas att för långa promenader (över 15min) förvärrar det hela, men detta sker först efter promenaden, alltså inte under själva promenaden (isf väldigt sällan).
//Kop
Hej igen!
Har någon, eller kanske du Anders, någon kommentar på det jag har skrivit?
//Kop
Martin Löwgren
2009-12-29, 22:33
Tack återigen illitch77 och grimfish för att du instämmer!
Naturligtvis har man sina förhoppningar på en "quick fix". Man hör så ofta anekdoter om folk som har varit skadade i flera år och sedan gick de till ett specifikt ställe och så "vips" var allt bra igen. Men sådana drömscenarion slår väl sällan in antar jag. Jag är verkligen redo att kämpa mot min skada, men jag måste veta vad som är fel och vad jag ska göra, så att jag kan genomföra rehabiliteringen på ett sätt som också ger resultat. Som sagt har jag inte märkt någon som helst förbättring utan det har snarare blivit värre. Jag får helt enkelt ligga i. Jag hoppas innerligt att jag får en tid snabbt hos sthlm spine center samt att mina psykiska problem börjar ge med sig. Det är inte lika nattsvart som det har varit, men det är långt ifrån bra.
Kom gärna med mer tips/kommentarer!
Återigen, stort tack.
//KopNej sånt sker aldrig med kroniska ryggbesvär. Akuta däremot sker dagligen.
Anders Dybdahl
2009-12-29, 23:08
KOP,
Det är svårt for mig att ge några mera konkreta råd i dagsläget. Jag är nyfiken på hur känsliga dina nerver i ländrygg/underben är för normala glidrörelser och sträck. Tyvärr är denna delen av den kliniska undersökningen oftast bristfällig blant olika terapeuter.
Martin,
Vissa personer med långvariga smärttillstånd (notera att jag aldrig använder mig av ordet kronisk) kan uppleva en snabb vändning iloppet av kort tid med korrekt behandling / information / hemövningar.
Om man är "kung" på att uttnyttja placebo effekten kan "mirakler" hända..
Kolla bara denna: http://www.youtube.com/watch?v=UTz7V7vED-U
Martin Löwgren
2009-12-29, 23:27
KOP,
Det är svårt for mig att ge några mera konkreta råd i dagsläget. Jag är nyfiken på hur känsliga dina nerver i ländrygg/underben är för normala glidrörelser och sträck. Tyvärr är denna delen av den kliniska undersökningen oftast bristfällig blant olika terapeuter.
Martin,
Vissa personer med långvariga smärttillstånd (notera att jag aldrig använder mig av ordet kronisk) kan uppleva en snabb vändning iloppet av kort tid med korrekt behandling / information / hemövningar.
Om man är "kung" på att uttnyttja placebo effekten kan "mirakler" hända..
Kolla bara denna: http://www.youtube.com/watch?v=UTz7V7vED-U
Vändning av förlopp och quick fix är för mig inte samma sak.
Anders Dybdahl
2009-12-30, 00:39
"Quick fix" betyder jo olika från person till person. Jag antar att du menar 100% förbättring vid ett behandlingstillfälle? Jag ville bara utvida begreppet lite, t.ex. kan 100% förbättring iloppet av 2-3 veckor vid besvär med duration över flera år upplevas som en "quick fix". Jag formulerade mig lite luddigt innan, jag får lägga skulden på min bristande förmåga att skriva svensk.. (Kan vi ikke ta det på norsk istedet? :))
Har du tränat något under den här tiden?
Min erfarenhet, är motsägelsefullt nog att tung träning för ryggen, inkl. marklyft kan vara den bästa medicinen mot detta. Observera att detta är totalt ovetenskapligt och något du får prova helt på egen risk, men det hjälpte mig efter att ha haft liknande problem som du har.
Det sämsta jag kan göra vid ryggproblem är att inte träna, då ger det sig aldrig.
Jag har samma erfarenheter.
Hade ischiassmärtor i mer än sex månader. Såg snabb förbättring då jag började marklyfta tungt. Ganska galet att jag tog den risken, men jag blev väldigt snabbt bättre.
Med det sagt vill jag påpeka att jag absolut inte ser marklyft som något botemedel för ischiasproblem eller ryggsmärtor, och jag är absolut inte i någon position att börja rekommendera något dylikt.
En "quick fix" för mig skulle nog innebära att hitta en fungerande metod som inom loppet på några månader skulle rehabilitera mig. Kom ihåg att jag har varit skadad sedan februari 2008, så några månader spelar ingen roll för mig, bara det blir bättre någon gång... Vad ska jag göra? Vad är nästa steg? Fortsätta gå hos osteopaten och hoppas på ett under, samtidigt som jag väntar på tid på sthlm spine center?
//KOP
God fortsättning på er alla! Hoppas det nya decenniet blir som ni önskar! =)
Tänkte smygbumpa tråden lite, har någon några kommentarer på min senaste post? =)
//KOP
Martin Löwgren
2010-01-03, 16:36
God fortsättning på er alla! Hoppas det nya decenniet blir som ni önskar! =)
Tänkte smygbumpa tråden lite, har någon några kommentarer på min senaste post? =)
//KOPGott nytt. Nej vänta på besöktet hos spine och läs mkt på forumet är mitt tips.
Tack för svar Martin!
Så du menar att jag ska sluta gå hos osteopaten även fast han nästintill lovar mig resultat efter bara några behandlingar till? Vad syftar du på när du säger att jag ska läsa mycket på forumet? =)
//KOP
Anders Dybdahl
2010-01-03, 18:31
Tack för svar Martin!
Så du menar att jag ska sluta gå hos osteopaten även fast han nästintill lovar mig resultat efter bara några behandlingar till? Vad syftar du på när du säger att jag ska läsa mycket på forumet? =)
//KOP
Godt Nytt År till dig också!
Nu kan jag inte svara för hur din osteopat tänker, men jag vill dela av mig några tankar om hur jag ser på ett behandlingsförlopp / prognos.
Vid långvariga besvär vill jag gärna att patienten skal uppleva minskad smärta och förbättrad funktion efter 4-5 behandlingar över en period på 2-3 veckor. En sådan förbättring att fortsatt behandling kan försvaras. Jag kombinerar alltid mina behandlingar med enkla hemövningar för att förstärka och bibehålla förbättringar som uppnås. Mera avancerat rehabilitering kan komma efterhand, beroende på en rad olika faktorer, besvärstyp etc.
Detta är generellt, det finns alltid undantag.
Om förbättring utebliver, måste man ta en funderare på om man är inne på rätt spår eller inte.
En terapeut bör också kunna förklara för dig vart smärtan har sitt ursprung (t.ex. vilken vävnad), varför den inte försvinner (typ central sensitisering), och på vilket sett behandlingen / hemövningar påverkar ursprunget. Detta är inte alltid frågor man kan svara på med 100% säkerhet, men då är det viktigt att ha en öppen dialog med dig som patient.
Hej Anders, tack för ditt svar!
Jag förstår dina synpunkter, men jag vill påpeka att jag har varit skadad sedan februari 2008. Jag har gått till åtskilliga sjukgymnaster och läkare och verkligen kämpat med min rehabilitering, men allt utan minsta resultat.
Min skada verkar vara relativt komplex och de flesta jag har gått till kan inte riktigt förklara vad som är problemet. Jag citerar det jag skrev i en tråd på ett annat forum:
"Skador längs ryggraden verkar vara väldigt komplexa och man har inte riktigt grepp om dem än idag. Ett exempel är whiplashskador som det finns miljoner möjliga teorier om. Eftersom man inte riktigt kan förklara smärtsymtomen som många känner har man ofta sagt att skadan är "psykisk". Detta börjar man dock, pga nyare forskning, förkasta. Jag är nästan övertygad om att det inte enbart kan handla om något psykiskt, utan att det just används som ursäkt för något som man inte kan förklara. Skadan uppkom rent mekaniskt, dvs teoretiskt sätt kan den förklaras fysiologiskt. Däremot tror jag att psyket kan påverka rehabiliteringen från en mekaniskt åstadkommen skada. Men som svar på din fråga: Man vet inte riktigt vad det beror på. Högst antagligen var det ett diskbråck från början, men jag har smärtsymtomen kvar. Dessa kan antingen vara kemiska eller mekaniska. Ett sätt att förklara det hela på är den neuroligiska anpassningen i skaderegionen i kombination med en dåligt stabiliserad bål. Med andra ord har min kropp anpassat sig på ett väldigt dumt sätt, dvs utökat mängden och känsligheten hos smärtreceptorer i skaderegionen. Sedan har den försökt "isolera" skadan för att läka den, genom att kompensera med annan muskulatur kring skaderegionen. Detta kan leda till en snedhet och en felkompensation i den regionen. Läkningsprocessen är alltså väldigt komplex eftersom man måste "rätta till" snedheten (detta försöker osteopaten göra) och sedan måste man "väcka" den muskulatur som tidigare har stabiliserat regionen. Denna muskulatur måste tränas upp så att den klarar att stabilisera regionen, samtidigt som man långsamt ökar belastningen utan smärtsymtom så att nerverna eventuellt kan bli färre/mindre känsliga. Med andra ord: Skadan har högst antagligen läkt för länge sedan, men kroppen är felkompenserad och väldigt smärtkänslig i det skadade området."
Detta är alltså mitt samlade intryck av alla läkare/sjukgymnaster/etc som jag har talat med. Vad anser ni om detta?
//KOP
illitch77
2010-01-03, 21:48
Jag förstår att du vill ha tydliga svar. Dessvärre är det, i varje fall för mig, väldigt svårt att ge några sådana tom efter undersökning och naturligtvis i ännu högre grad efter information via nätet. I grunden handlar det om att hitta en vårdgivare som du har förtroende för och sedan följa den plan som ni gemensamt bestämmer er för. Här tror jag väldigt mycket på långsiktighet men då krävs det att du kan känna dig trygg med den uppgjorda planen.
När det gäller frågan om du skall fortsätta behandling hos osteopat så har jag svårt att svara även där. Jag har personligen väldigt liten erfarenhet av att jobba med osteopater och spontant skulle jag känna mig mera trygg med sjukgymnast eller rekommenderad naprapat. Det känns dock som en dålig anledning för dig att bryta en behandlingsserie om du är nöjd med kontakten. Såvida det inte är alltför ekonomiskt betungande skulle jag kanske i första hand rekommendera att avvakta besök på Spine center innan du söker nya behandlingsalternativ.
Mina tankar omkring det hela. Hoppas det kan vara till någon nytta.
Martin Löwgren
2010-01-03, 21:58
Jag förstår att du vill ha tydliga svar. Dessvärre är det, i varje fall för mig, väldigt svårt att ge några sådana tom efter undersökning och naturligtvis i ännu högre grad efter information via nätet. I grunden handlar det om att hitta en vårdgivare som du har förtroende för och sedan följa den plan som ni gemensamt bestämmer er för. Här tror jag väldigt mycket på långsiktighet men då krävs det att du kan känna dig trygg med den uppgjorda planen.
När det gäller frågan om du skall fortsätta behandling hos osteopat så har jag svårt att svara även där. Jag har personligen väldigt liten erfarenhet av att jobba med osteopater och spontant skulle jag känna mig mera trygg med sjukgymnast eller rekommenderad naprapat. Det känns dock som en dålig anledning för dig att bryta en behandlingsserie om du är nöjd med kontakten. Såvida det inte är alltför ekonomiskt betungande skulle jag kanske i första hand rekommendera att avvakta besök på Spine center innan du söker nya behandlingsalternativ.
Mina tankar omkring det hela. Hoppas det kan vara till någon nytta.Osteopat och Naprapat är istort sett samma sak.
Mvh
illitch77
2010-01-03, 22:41
Osteopat och Naprapat är istort sett samma sak.
Mvh
Är det så? Jag antar att det finns någon anledning till att kalla sig osteopat istället? Någonstans långt tillbaka är väl båda avknoppningar från kiropraktiken? Inte för att det har något med dagens utövare att göra, jag skall inte ens hålla kiropraktorerna ansvariga för D D Palmer...
Anders Dybdahl
2010-01-04, 12:10
Osteopat och Naprapat är istort sett samma sak.
Mvh
Nja, håller jag inte med om. Jag vill inte förknippas med visceral manipulation och kranio-sacral terapi (bland annat).
Martin Löwgren
2010-01-04, 13:12
Nja, håller jag inte med om. Jag vill inte förknippas med visceral manipulation och kranio-sacral terapi (bland annat).
De säger säkert samma sak om vissa saker som vi får lära oss på utbildningen. Jag har säkert skrotat 30% av sånt man lärde sig på utbildningen och mer lär det blir. Likaväl som mina osteopat vänner skrotat visceral manipulation och kranio-sacral terapi tramset. Det en utbildning lär ut behöver inte följas av den studerande i dess yrkesliv. Samma brister finns inom sjukgymnastiken, läkarutbildningen och andra.
Vad jag försöker säga är att naprapatin och kiropraktiken båda grundar sig i Osteopatin som är den äldsta utbildningen inom manull medicin och att försöka dela in den manuell medicinen i olika "fack" bara blir fel.
De säger säkert samma sak om vissa saker som vi får lära oss på utbildningen. Jag har säkert skrotat 30% av sånt man lärde sig på utbildningen och mer lär det blir. Likaväl som mina osteopat vänner skrotat visceral manipulation och kranio-sacral terapi tramset. Det en utbildning lär ut behöver inte följas av den studerande i dess yrkesliv. Samma brister finns inom sjukgymnastiken, läkarutbildningen och andra.
Vad jag försöker säga är att naprapatin och kiropraktiken båda grundar sig i Osteopatin som är den äldsta utbildningen inom manull medicin och att försöka dela in den manuell medicinen i olika "fack" bara blir fel.
Inte för att det har någon betydelse men jag tror faktiskt sjukgymnasterna i sverige var bland de första med manuell behandling.
OMT - Historia
Sektionen för Ortopedisk Manuell Terapi (OMT-sektionen) bildades 1966 under namnet sektionen för Manuell Terapi som den första sektionen inom Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR). Den moderna OMT-historiken började dock någon gång redan på 1940-talet då den Norska sjukgymnasten Freddy Kaltenborn, som även var utbildad gymnastikdirektör i Tyskland, såg positiva resultat av manuell behandling. Då Kaltenborn ville lära sig mer började han på 50-talet att studerade Ortopedisk Medicin i London och blev certifierad lärare hos Dr James Cyriax. Kaltenborn studerade senare även Kiropraktik och Osteopati innan han utformade ett för sjukgymnaster unikt system som idag benämns ” OMT Kaltenborn-Evjenth Concept ” på vilken den svenska OMT-sektionens utbildningsprogram är baserat.
När vi talar historik kan det i sammanhanget vara intressant att veta att den kända svenska sjukgymnasten Henrik Kellgren (1837-1916) fick en dotter som gifte sig med Edgar Cyriax, blivande läkare från Storbritannien. Paret Cyriax fick sedan en son som blev den kände Dr James Cyriax, läkaren som myntade begreppet ”Ortopedisk Medicin”. Dr Edgar Cyriax gick läkarkursen i sjukgymnastik på Gymnastiska Central Institutet (GCI) i Stockholm 1899 och 1903 skrev han boken "The elements of Kellgrens Manual Treatment". Det är lätt att med den historiska bakgrunden förstå varför Dr James Cyriax var så generös mot sjukgymnaster och många idag internationellt kända sjukgymnaster träffades och inspirerades också hos Dr James Cyriax i London på 1960-talet, bl.a. Maitland (Australien), Grieve (Storbritannien), McKenzie (Nya Zealand), Paris (USA), Lamb (Canada).
Går vi ännu längre tillbaka i tiden, i den Svenska sjukgymnastikens historia, finner vi John Govert In de Betou (1810-1854) som efter högre militärläroverket 1836 tog examen vid GCI 1837. Han reste sedan 1838 till London och upprättade det första svenska sjukgymnastikinstitutet utomlands. Där kom 1842 hans skrift “Therapeutic manipulation or medicina mechanica”. Ny upplaga kom 1846 med titeln “A successful treatment of various disorders of the human body, by mechanical applications”. Då In de Betou kallade sig “medical practicator in therapeutic manipulation” var och är det fortfarande omöjligt för omvärlden att förstå att det var en svensk sjukgymnast som behandlade sina patienter med manuel terapi och träning under första hälften av 1800-talet. Hans skrift 1842 anses vara den första om svensk sjukgymnastik på främmande språk. Skriften uppmärksammades i Tyskland av Dr Richter och därmed började svensk sjukgymnastik praktiseras i Tyskland.
Anders Dybdahl
2010-01-04, 16:03
De säger säkert samma sak om vissa saker som vi får lära oss på utbildningen. Jag har säkert skrotat 30% av sånt man lärde sig på utbildningen och mer lär det blir. Likaväl som mina osteopat vänner skrotat visceral manipulation och kranio-sacral terapi tramset. Det en utbildning lär ut behöver inte följas av den studerande i dess yrkesliv. Samma brister finns inom sjukgymnastiken, läkarutbildningen och andra.
Vad jag försöker säga är att naprapatin och kiropraktiken båda grundar sig i Osteopatin som är den äldsta utbildningen inom manull medicin och att försöka dela in den manuell medicinen i olika "fack" bara blir fel.
Tyvärr är inte alla som blir examinerade lika kritiska till vad som lärs ut. Det existerar även en rad olika vidareutbildningar/kurser som är rena humbuget, men som är fullbookade av kunnskapssökande naprapater, sjukgymnaster och kiropraktorer. Därför är det större variation mellan individuella utövare av manuell medicin än mellan olika yrkesgrupper. Kanske boten mot detta ligger i att öka studenternas förmåga till kritisk tänkande?
KOP,
Inte meningen å spåra ur här, jag har några tanker omkring ditt senaste innlägg som jag återkommer med.
Martin Löwgren
2010-01-04, 16:05
Tyvärr är inte alla som blir examinerade lika kritiska till vad som lärs ut. Det existerar även en rad olika vidareutbildningar/kurser som är rena humbuget, men som är fullbookade av kunnskapssökande naprapater, sjukgymnaster och kiropraktorer. Därför är det större variation mellan individuella utövare av manuell medicin än mellan olika yrkesgrupper. Kanske boten mot detta ligger i att öka studenternas förmåga till kritisk tänkande?
Man kan ju alltid hoppas. Jag var kritisk mot flera saker under utbildningen (si-leden och de olika palpationerna med mera) och det var inte populärt hos lärarkåren.
Anders Dybdahl
2010-01-04, 16:10
Man kan ju alltid hoppas. Jag var kritisk mot flera saker under utbildningen (si-leden och de olika palpationerna med mera) och det var inte populärt hos lärarkåren.
Du hadde rätt i att vara kritisk, och du kan visa till forskning som backar det upp. Opposition mot "etablerade sannheter" är inte populärt, oavsett utbildning. Förändring tar tid.
Jag undviker att läsa ovanstående effekter för att inte förringa eventuell placeboeffekt hehe. =)
Jag väntar dock spänt på kommentarer gällande min lite längre text ovan.
//KOP
Martin Löwgren
2010-01-04, 17:07
Du hadde rätt i att vara kritisk, och du kan visa till forskning som backar det upp. Opposition mot "etablerade sannheter" är inte populärt, oavsett utbildning. Förändring tar tid.
Haha jo jag märkte de ;)
Anders Dybdahl
2010-01-04, 19:56
KOP,
Nu är det ffa. teorierna/förklaringsmodellerna bakom visceral manipulation/kranio-sakral terapi jag ifrågasätter. Jag tvekar inte på att teknikerna kan ha effekt på rätt tillstånd/individ, även om dom få studierna som har gjorts inte har varit direkt lysande. Lätt beröring som teknikerna oftast innebär, kan utlösa rätt kraftiga ändringar i t.ex. motorisk / endokrin output på rätt person under rätt förhållanden.
Placebo har traditionellt blivit betraktat som nått oönskad, okontrollerbart och ingen "äkta" behandling. I dag vet man att placebo är en reell neurofysiologisk effekt som bland annat leder till ändring i hjärnans aktivitet. Placebo är något man FÅR FRAM i patienten, inget man GER till patienten.
Angående den neurologiska anpassningen du beskrev ovan:
Precis som du skrev så vill nervsystemet vid skada på vävnad svara med perifer sensitisering / primär hyperalgesi. Även central sensitisering / sekundär hyperalgesi vill uppstå. Viktigt att komma ihåg att det inte finns nåt som heter "smärtreceptorer". Bättre att kalla dom "varning/hot receptorer". Smärta är en output från hjärnan, inte en input från vävnaden.
Vid en skada på vävnad vill hjärnan ändra motoriken / den muskulära kontrollen runt omkring skadan för att avlasta och skydda vävnaden mot ytterligare skada. I det tidiga stadiet är detta av godo (adaptivt). Ibland kan ändringen i den muskulära kontrollen kvarstå efter att vävnaden har läkt (maladaptivt). Detta ses ofta vid rörelsesrädsla och liknande. Denna kvarstående ändringen kan då leda till andra bekymmer (t.ex. överaktivering av ytlig muskulatur med påföljande kompression av ländryggen).
Men här kommer problemet: När vet man att ändringen i den muskulära kontrollen har blivit maladaptiv och eventuellt bidrar till att upprätthålla besvären? När skal man försöka (med manuell behandling/träning) att ändra på detta? Hur vet man att kroppen inte fortsatt skyddar området? Ideellt vill jag att mina patienter skal vara nästan smärtfria innan avancerad rehabilitering börjar. Detta för att inte "jobba imot" kroppen helt enkelt. Här vill du få olika åsikter från olika håll, och det finns inget facit svar. Varje patient måste bedömas för sig.
Några tankar från mig, hoppas det inte var för oklart :)
Stort tack för ditt svar =)
Som person är jag väldigt tveksam till något som inte har stöd av studier/forskning och som inte är vetenskapligt accepterade. Dessutom har jag aldrig ännu fullt ut trott på någon av mina rehabiliteringsmetoder, men jag har accepterat dem.
Såsom jag har förstått det är placebo inget oönskat, i sådana fall talar man mig veterligen om nocebo. Båda effekter åstadkoms naturligtvis fysiologiskt, såsom alla reaktioner i kroppen, även fast dessa kan vara svåra att förklara. Får att återknyta till det första jag skrev, så tror jag att man verkligen måste tro på sin behandlingsform och därmed rent psykiskt påverka kroppen fysiologiskt, med andra ord "få en placeboeffekt".
Jag har läst lite smärtfysiologi och där talade vi om smärtreceptorer. Något i vävnaden måste ju meddela att något "är fel". Däremot är smärta i sig, precis som du säger, något komplext och det finns en stor subjektiv sida inom smärtområdet.
Mig veterligen är det just maladaptiv anpassning de jag har träffat talar om: En viss snedhet i bäckenområdet, dåligt kompenserad skolios (visserligen medfött, men antagligen förvärrad) och kompression av ländryggen.
Mig veterligen läker diskbråck förhållande vis snabbt (någon månad), speciellt hos unga individer, såsom mig. Därför kan man med högsta sannolikhet kanske anta att just detta har skett hos någon vars smärtsymtom inte har försvunnit på snart 2 år?
Hur kan man bli smärtfri om man inte "rättar till" denna maladaptivitet? Gällande att "jobba emot" kroppen, tänk om kroppen "jobbar fel"? =/
sunetdanne
2010-01-11, 20:18
Prova detta schema mot triggerpunkter 1-2 ggr per dagen i en vecka och återkom med feedback.
Schemat kommer från www.julstro.com och hennes ebok pain free living.
T is Treatment. S is Stretch.
1. quadriceps (just the treatment, not the stretch yet) (T-138) (S-139) --
Remember to treat the adductors on the inner thigh, they pull down on your groin and inner knee and will prevent your pelvis from rotating back into place.
2. tensor fascia lata and gluteus minimus (hip) (T-133/135) (S-134)
3. piriformis (butt - actually, all the muscles that originate on your sacrum, but as you treat this one you'll be getting the others) both the treatment and the stretch. (T-129) (S-131)
4. gluteus maximus – continue along the same line as the piriformis treatment above. The gluteus maximus is just posterior to the piriformis.
5. erector spinae (long muscle of your back, be sure you don't press on your spine), just the treatment for now. (T-108) (S-104)
6. quadratus lumborum (low back - you'll treat this at the end of the erector spinae treatment) (T-121) (S-122)
7. go along the top of your posterior pelvis to treat the insertion of the quadratus lumborum and the gluteus maximus muscles (Chart10)
8. iliopsoas stretch (be sure your knee is pointing toward the ground and that the bent knee is further back than the standing leg) (S-125)
9. treatment and stretch for the erector spinae, which will also treat the quadratus lumborum (T-108) (S-104)
10. quadratus lumborum stretch (T-121) (S-122)
11. quadriceps again, this time do the treatment and the stretch (T-138) (S-139)
12. hamstring treatment and stretch (T-138) (S-139)
13. iliopsoas stretch again (S-125)
Om du inte vill köpa eboken så kan jag här kortfattat beskriva vad du ska göra
1) använd underarm eller "brödkavel liknande sak" och kavla ut/tryck på ömma punker på lårmusklerna starta så högt upp som du kan. Detta gör du sittande på en stol,
2) ligg på sida(rak lång) ta en tennisboll eller en liten hård hundboll sök efter ömma punker på sidan av höften och applicera tryck 30-60 sek på varje punkt.
3 ligg på rygg fötterna i baken böjda knän, placera boll under höger och därefter vänster skinka(google för exakta lägen av triggerpunkterna)
4) som 3 men för glutes närliggande område.
5) som 3 men på hö,vä sida om ryggraden
6) som 3 men raklångt ben på sidan som du inte behandlar och för område för QL.
quadriceps strech. som en vanlig stående framsida lår strech men att du även svankar, lutar dig bak och kniper ihop skinkorna.
google på triggerpoints för musklerna så hittar du deras områden.
Hör av dig om du behöver mer info
Hälsningar
Daniel
Triggerpunkter kan faktiskt göra underverk, samt att dem kan immobilisera en totalt. Har upptäckt det tack vare min flickvän som studerar detta. Och hon trycker ut mina triggerpunkter med jämna mellanrum, man kan faktiskt känna när dem är aktiva. Jag får i synerhet i gluteus medius.
Har hänt 2ggr nu att jag har haft svårt att gå och röra mig helt och hållet pga triggerpunkter. Men så har hon tryckt ut dem, och direkt efteråt är det som natt och dag. Jag kan ha en otroligt mycket bättre rörlighet och smärtan avtar bra mycket.
Skulle bara dela med mig av min erfarenhet och hoppas att det kan hjälpa även Dig.
Lycka till!
Martin Löwgren
2010-01-12, 10:55
Triggerpunkter kan faktiskt göra underverk, samt att dem kan immobilisera en totalt. Har upptäckt det tack vare min flickvän som studerar detta. Och hon trycker ut mina triggerpunkter med jämna mellanrum, man kan faktiskt känna när dem är aktiva. Jag får i synerhet i gluteus medius.
Har hänt 2ggr nu att jag har haft svårt att gå och röra mig helt och hållet pga triggerpunkter. Men så har hon tryckt ut dem, och direkt efteråt är det som natt och dag. Jag kan ha en otroligt mycket bättre rörlighet och smärtan avtar bra mycket.
Skulle bara dela med mig av min erfarenhet och hoppas att det kan hjälpa även Dig.
Lycka till!Absolut men än bättre är det att undersöka vad i ditt rörelsemönster som brister och gör att triggerpunkterna uppstår så frekvent.
Absolut men än bättre är det att undersöka vad i ditt rörelsemönster som brister och gör att triggerpunkterna uppstår så frekvent.
Jo givetvis, startade en tråd förut och fick tipset av Dig att träna upp just gluteus medius. Har slarvat lite men ska återuppta det igen då mitt 'exetube' pajade.
Ska till min sjukgymnast nästa vecka och höra lite vad han har att säga, om han har nåt bra tips att ge.
Nåja, nu ska det inte handla om mig. :)
Anders Dybdahl
2010-01-26, 15:42
Mig veterligen är det just maladaptiv anpassning de jag har träffat talar om: En viss snedhet i bäckenområdet, dåligt kompenserad skolios (visserligen medfött, men antagligen förvärrad) och kompression av ländryggen.
Mig veterligen läker diskbråck förhållande vis snabbt (någon månad), speciellt hos unga individer, såsom mig. Därför kan man med högsta sannolikhet kanske anta att just detta har skett hos någon vars smärtsymtom inte har försvunnit på snart 2 år?
Hur kan man bli smärtfri om man inte "rättar till" denna maladaptivitet? Gällande att "jobba emot" kroppen, tänk om kroppen "jobbar fel"? =/
Hej KOP,
Hur går det för dig?
Man kan behandla smärta utan att "göra nått" fysisk med kroppen. Själv har jag "pratat bort" en långvarig spänningshuvudvärk på en patient här i veckan :) Rätt information till rätt tid kan göra underverk.
Mycket väl kan din kropp fortsatt jobba fel (maladaptivt), men sannolikheten att lyckas med att en utomstående person skal identifiera t.ex. et felaktigt rörelsesmönster, och ge dig övningar för att korrigera detta bedömmer jag som liten. Ändringarna måste komma ifrån dig själv. Kolla på denna länken: http://www.sciencedaily.com/releases/2010/01/100125094520.htm
Va tror du?
Anders Dybdahl
2010-01-26, 20:16
Hela uppsatsen kan du läsa här (har själv inte hunnit): http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21478
Tackar för alla engagerade och bra svar!
Den första mars fick jag äntligen tid på spine center. Där fick jag diagnosen att min smärta absolut inte kommer från ryggen, det var läkaren säker på. Han menar att det har med en för stram sätesmuskulatur att göra och därför ska jag utöva ett stretchmoment var 20 minut i 30 sekunder. Utöver detta har jag börjat gå hos en sjukgymnast som hjälper till med stretchandet och följer min utveckling. Dessutom menar både läkaren och sjukgymnasten att jag ska börja träna igen, detta kan tom göra mig gått menar de. Inte minst fysiskt men också psykiskt skulle detta underlätta, så jag ska köra mitt första riktiga träningspass på ca 2 år imorgon. Jag ska börja lugnt och endast träna 2 gånger i veckan, 1 timme per gång. Själva träningspasset ska också vara lugnt utformat. Jag ska köra 30 minuter crosstrainer och 30 minuter styrketräning sittandes/liggandes. Jag har inte varit såhär glad på 2 år... Vad tycker ni? =)
Hälsningar
/KOP
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.