Visa fullständig version : Undvika person
En gång i tiden fanns det en pucko person som jag gjorde allt för att slippa. Först gömde jag mig, sen slutade jag gömma mig men visade mig inte ute ensam, sedan vände jag bara och gick om personen kom, senare bytte jag stad och lever som folk idag. Är ju tom "offentlig" här.
Sen skaffade jag facebook. Personen hittade mig;
"Hej på dig !! Hoppas allt e jätte bra. Vad gör du nu för tiden? (haha börjar låta som en viss låt) Har försökt lite till och från att söka upp dig genom åren, men utan större framgång som du kanske har märkt. har varit nyfiken på vad du har gjort och vart du har tagit vägen. Vill även ta tillfället i akt att be om ursäkt för mitt omogna och dåliga beteende mot dig som jag hade när vi träffades. Vet att det typ va hundra år sedan, men tycker iallafall att mitt beteende inte var bra. Ser att fu skaffat dig långt hår, nice :) Ha det kanon! Mvh ************"
Jag svarade väldigt kort, typ "Hoppas du har det bra, bara fint här. Visst var det länge sedan men ursäkt mottagen. Ha det fint!"
Fick till svar: "Tack att du mottog ursäkten. Glad att höra att du har det bra. / ***********"
Kan människor förändras? Klart de kan.. men hur får jag tillbaks mitt lugn.. *gah!* Personen har inte skickat vänförfrågan el ngt mer, kan inte se stad el så heller tror jag.. Grejjen är att jag faktiskt äntligen nästan bara senaste året släppt "pressen" jag kände från den här personen, det är måååånga år sedan, men NU när jag borde andas ut har jag istället blivit nojjig som fan. Personen var en anledning till att inte ha fb, men tänk om det är över nu då, borde vara lättad men nojjar ju istället sjukt mkt mer?!
Beteendet ifråga var inte bara dåligt och omoget, utan olagligt och vidrigt, men iaf, mkt vatten under broarna. Dags att släppa? Känns lite som att gå från att må 95% toppen, avslappnad och glad till en liten skit. Instinkt att gömma sig, tillbaks på ruta ett? Känns jävligt onödigt, jag kan ALLTID sova men nu maler tankarna att det är nåt dolt där - att jag borde bli rädd. *screwy* Men om så vore - vad ska jag göra då? Är ju redan "public", ta bort mitt fbkonto var första instinkten men då är det ju verkligen ruta 1. Gömma sig.
Ska jag snap out of it? Hör ju själv hur extremnojjig jag låter, tog mig många timmars tänkande om hur och om jag skulle svara eftersom jag hittills inte bemött ngt från personen öht då för länge sedan när jag ville bli av med den. Känns så overkligt enkelt om det skulle vara så enkelt att det är förbi. Nu låter det här jättedramatiskt, men det har varit ngt som legat i bakhuvudet och nu känns det overkligt om jag skulle ha anledning att helt släppa. Mentalt alltså. För så här mitt i natten är huvudet fullare än normalt.. *rolleyes*
Helt ärligt vet jag inte vad jag vill ha ut av tråden.. Typ ha ngn form av "blessing" att släppa det.. om jag tänker fel om jag släpper det? Frestande att göra. Har jag missat något dolt budskap, ja alltså ni hör ju - man kan tro att jag håller på att bli knäpp men det vore otroligt skönt att släppa det, och undringen är väl ungefär "är det ok att släppa det nu" el om det är korkat. Att ha det i bakhuvudet är ju inte direkt ngt som skyddar, även om det på sätt och vis nästan kan kännas så, en slags medvetenhet, svårt att förklara.
Fatalist
2009-11-25, 02:35
Släpp personen i fråga, och gör som jag definitivt borde göra - gå och sov :)
Låter som att personen ångrar vad den gjort och på något sätt vill bli förlåten/visa att den gått o blivit normal. Och det har ju personen hittils visat med sitt beteende, mer kan du inte tolka in. Om det är allvarligt och du inte känner att du kan släppa det så kanske någon form av terapi kan vara ett alternativ? Eller åtminstone prata ut med en nära vän.
Håller tummarna :)
Släpp personen i fråga, och gör som jag definitivt borde göra - gå och sov :)
Sant, känns ju katabolt att sitta uppe och oroa sig om man bör oroa sig el inte oroa sig.. men om jag inte ska oroa mig så borde jag bli glad, och kolo har ju facit på allt, så även detta kändes det som när jag postade tråden.. :D
Typ det vore grymt kul om det är läge att sluta nojja. Tills dess nojjar jag för säkerhets skull? :smash:
Gå och sov. Kanske bästa rådet. Förmodligen.. :thumbup: :)
Låter som att personen ångrar vad den gjort och på något sätt vill bli förlåten/visa att den gått o blivit normal. Och det har ju personen hittils visat med sitt beteende, mer kan du inte tolka in. Om det är allvarligt och du inte känner att du kan släppa det så kanske någon form av terapi kan vara ett alternativ? Eller åtminstone prata ut med en nära vän.
Håller tummarna :)
Försökte men fick lite skäll av min kompis för att jag svarade på mailet, dels för att mitt undvikande verkade vara bästa sättet då för många år sedan och det är väl allmänt känt som enda sättet. Dels för att jag svarade för att personen inte skulle bli arg, och för att jag svarade så att personen fick tillfälle att känna sig förlåten vilket jag inte borde ha gjort. Enligt min kompis, så då började jag tänka (nojjigt, man kan tro att jag är det men tycker inte det, normalt alltså..:em:) att jag kanske satte igång nåt nu. Att jag inte kan se den här saken "nyktert", att jag gjort fel el att det är en hake ngnstans.
Det blev liksom fail med "ring en vän". Därav tråd..
Doctor Snuggles
2009-11-25, 02:59
Halvomöjligt att svara på då vi inte känner till situationen. Men jag känner folk som har varit i liknande situationer och det finns nog inget rätt sätt att agera på. Men skulle jag tippa, så skulle medelvägen som du tog nog vara rätt. Han behöver själv kanske släppa taget, vilket bara är bra för dig.
Poängen är att du behöver inte våndas om du tagit rätt beslut eller inte för du kan inte kontrollera vad någon annan gör, känner eller tänker. Du kan bara göra allt du kan för att säkra ditt eget liv och omständigheter, för det har du kontroll över, och sedan sova lungt.
Halvomöjligt att svara på då vi inte känner till situationen. Men jag känner folk som har varit i liknande situationer och det finns nog inget rätt sätt att agera på. Men skulle jag tippa, så skulle medelvägen som du tog nog vara rätt. Han behöver själv kanske släppa taget, vilket bara är bra för dig.
Poängen är att du behöver inte våndas om du tagit rätt beslut eller inte för du kan inte kontrollera vad någon annan gör, känner eller tänker. Du kan bara göra allt du kan för att säkra ditt eget liv och omständigheter, för det har du kontroll över, och sedan sova lungt.
Sant.. men på något sätt har det kännts som (falsk) kontroll att ha det i bakhuvudet, men när jag tänker efter finns det ju ingen vits? Jo, man borde kanske inte ha mkt ute på nätet. Men samtidigt, så får man det. Och poängen med att ha kännt sig fri på senare är just för att det är en frihet att kunna tex ha ett fb konto. (Min hjärna känns mos, om jag skriver rörigt för övrigt.). Man väljer saker, man väljer bort saker, vissa saker bjuder man på, det andra håller man för sig själv, balansen har känts bra. Den känns bra. Även trots detta, och att personen hittade beror ju helt enkelt på att för 1a ggn finns namnet på nätet.
Puckon kan det ju alltid finnas, oavsett. Och lever ju bra nu. Ska nog varken lägga energi på att fundera på om det finns en hake el om det är läge att rensa bakhuvudet, båda nojjar ju upp.
Sova och leva på är nog rätt.. men det är nog tur att jag aldrig testat droger, så lättnojjad som jag blev av detta.. :em:*rolleyes*
Skum känsla iaf, overklighetskänsla av kontakt med den man lovat sig själv aldrig ge ngn respons öht. Men släpper och går vidare, grubbla brukar bara döda tid och tid har jag ont om. :)
Trodde ingen hade publikt konto på fb längre.
Trodde ingen hade publikt konto på fb längre.
Jag är ganska ny på fb.. hur menar du? Alltså, man kan se min profilbild + namn, skriva till mig, se vilka vänner jag har, men inget mer. Blockera det kan man väl göra, men nu spelar det ju ingen roll, finns ingen annan som gör mig ngt om jag kommer upp om man söker på mitt namn.
Inget vad jag skriver, foton osv. Hur gör man för att inte profilbild, el vilka vänner jag har syns?
Försökte men fick lite skäll av min kompis för att jag svarade på mailet, dels för att mitt undvikande verkade vara bästa sättet då för många år sedan och det är väl allmänt känt som enda sättet. Dels för att jag svarade för att personen inte skulle bli arg, och för att jag svarade så att personen fick tillfälle att känna sig förlåten vilket jag inte borde ha gjort. Enligt min kompis, så då började jag tänka (nojjigt, man kan tro att jag är det men tycker inte det, normalt alltså..:em:) att jag kanske satte igång nåt nu. Att jag inte kan se den här saken "nyktert", att jag gjort fel el att det är en hake ngnstans.
Det blev liksom fail med "ring en vän". Därav tråd..
Att förlåta någon är aldrig fel som jag ser det :)
Sov nu! Jag är för glad för att kunna sova och jag vet inte varför :D
Känndigtryggkramar!
Jag är ganska ny på fb.. hur menar du? Alltså, man kan se min profilbild + namn, skriva till mig, se vilka vänner jag har, men inget mer. Blockera det kan man väl göra, men nu spelar det ju ingen roll, finns ingen annan som gör mig ngt om jag kommer upp om man söker på mitt namn.
Inget vad jag skriver, foton osv. Hur gör man för att inte profilbild, el vilka vänner jag har syns?
Aha jag trodde du hade helt öppet att dom kunde se dina inlägg osv som ju är så det är "default". Har sett att en del personers namn är helt svarta dom går inte ens att klicka på. Kanske borde ta sig en titt på det där :) Jag har iaf så folk inte kan se mina foton, inlägg eller något om mig.
Att förlåta någon är aldrig fel som jag ser det :)
Sov nu! Jag är för glad för att kunna sova och jag vet inte varför :D
Känndigtryggkramar!
Ska sova! Hittade på facebook också, man kan ju vara hur dold som helst. Men lite poänglöst att komma på nu, men iaf, bra att veta. Gick in på sekretessinställningar. :)
Ska sova! Hittade på facebook också, man kan ju vara hur dold som helst. Men lite poänglöst att komma på nu, men iaf, bra att veta. Gick in på sekretessinställningar. :)
Japp såg det också nu precis :D
Aja hoppas det löser sig, gnatt!
I min mening väldigt dumt att skriva till personen. Du borde ignorerat. Varför gjorde du inte det? Nyfikenhet gissar jag på
Det är nog alltid bra att kunna släppa sådant här och slippa bekymra sig. Nu vet jag inte hur du tänker här, men jag antar att ni inte kommer träffas igen eller så? Tänker bara om det han gjorde mot dig var olagligt och fick dig att byta stad krävs det ju definitivt mer än ett facebook-meddelande, särskilt från en slags person som kan ha manipulativa drag. Känner igen det där beteendet oerhört, men det är en annan historia. Jag hade väl försökt släppa det och gå vidare, men aldrig träffat eller snackat med personen mer i mitt liv.
Du bör vara medveten om att de man aktivt kommunicerar med, t.ex. skickar meddelanden, kan se mer av din profil/bilder än vad de du ej kommunicerar med. Vet att andra har skickat meddelanden till mig pga nyfikenhet att få reda på mer.
I min mening väldigt dumt att skriva till personen. Du borde ignorerat. Varför gjorde du inte det? Nyfikenhet gissar jag på
Nej, men en annan dum anledning - jag tänkte att OM det nu är så att jag skulle råka stöta på personen live så har jag ryggen fri om jag kort men artigt och vänligt svarat. Nyfiken är jag inte vad gäller personen, och vad skrev jag, en mening el två, svarade inte på frågan "vad gör du nu för tiden" el frågade ngt tillbaks. Det var meddelandet som följde som dock gjorde mig lite för glad, så jag blev tvungen att ifrågasätta vad det kunde vara för hake. Skulle jag bli kontaktad igen har jag ju ingen anledning i världen att svara (ännu mindre än sist) eftersom vi är "klara". Kommer inte svara på ngt öht.
Det är nog alltid bra att kunna släppa sådant här och slippa bekymra sig. Nu vet jag inte hur du tänker här, men jag antar att ni inte kommer träffas igen eller så? Tänker bara om det han gjorde mot dig var olagligt och fick dig att byta stad krävs det ju definitivt mer än ett facebook-meddelande, särskilt från en slags person som kan ha manipulativa drag. Känner igen det där beteendet oerhört, men det är en annan historia. Jag hade väl försökt släppa det och gå vidare, men aldrig träffat eller snackat med personen mer i mitt liv.
Skulle aldrig svara på ngt mer mail, träffas är helt uteslutet. Det är ju det som är grejen, glad om det här är punkt och aldrig aldrig mer tänka på det, men det var ju den glädjen som blev till nojja i mitt trötta huvud.
Du bör vara medveten om att de man aktivt kommunicerar med, t.ex. skickar meddelanden, kan se mer av din profil/bilder än vad de du ej kommunicerar med. Vet att andra har skickat meddelanden till mig pga nyfikenhet att få reda på mer.
Men har ju inte fått ngn vänförfrågan från personen, vi har inga gemensamma bekanta öht, vad är det personen skulle kunna se mer av pga att jag svarade?
I min mening väldigt dumt att skriva till personen. Du borde ignorerat. Varför gjorde du inte det? Nyfikenhet gissar jag på
Nej, men en annan dum anledning - jag tänkte att OM det nu är så att jag skulle råka stöta på personen live så har jag ryggen fri om jag kort men artigt och vänligt svarat.
jag håller med tsp. Visst kan personer ändra sig men det verkar inte vara så att personen riktigt förstår vad den gjorde för gjorde den det skulle den inte fösökt leta upp dig under dessa år och inte heller kontakta dig på fb.
Bara det att den säger att den försökt leta efter dig är creepy.
Förstår att du är väldigt orolig, inte konstigt när en person har stalkat en.
Fortsätter han snacka för mycet hade jag talat om för honom att du inte vill ha med honom att göra.
Hjäler inte det så får du polisanmäla honom.
jag håller med tsp. Visst kan personer ändra sig men det verkar inte vara så att personen riktigt förstår vad den gjorde för gjorde den det skulle den inte fösökt leta upp dig under dessa år och inte heller kontakta dig på fb.
Bara det att den säger att den försökt leta efter dig är creepy.
Absolut. Men när jag inte svarade så hängde det över mig, så tänkte att ngn rad tillbaks borde fixa det. Och jag fick opti svar, men nojjade mer. *screwy* Ingen mer kontakt från mig igen iaf, självklart.
Förstår att du är väldigt orolig, inte konstigt när en person har stalkat en.
Fortsätter han snacka för mycet hade jag talat om för honom att du inte vill ha med honom att göra.
Hjäler inte det så får du polisanmäla honom.
Givetvis.
Heh, vilken läskig timing med Facebook och "få brev från en puckad person" du fick till där. :-) Så går det när man läser zigzag uppifrån och ned åt höger.
OnT: Jag tycker också att du skall ignorera, eller "Jag är inte intresserad.", och sedan ignorera. Finns ingen mening att fortsätta. Förhoppningsvis tröttnar han när han inte längre får någon uppmärksamhet.
Heh, vilken läskig timing med Facebook och "få brev från en puckad person" du fick till där. :-) Så går det när man läser zigzag uppifrån och ned åt höger.
OnT: Jag tycker också att du skall ignorera, eller "Jag är inte intresserad.", och sedan ignorera. Finns ingen mening att fortsätta. Förhoppningsvis tröttnar han när han inte längre får någon uppmärksamhet.
Zigzag är inte opti.. :)
Det jag hoppas på och vill våga tro är att vi är "klara" med varandra nu. Att det där var tack och hej. Men det är tanken på om jag verkligen vågar hoppas det som nojjade upp mig, givetvis är JAG klar och jag kommer inte svara mer. För vi ÄR ju klara nu, ursäkt mottagen (godtagen vetefan, iom att personen inte verkar fatta vidden av puckigheten den besatt).
Men bästa är att befara bu el hoppas på bä, varken bu el bä. Bara låta det passera och inte fundera. Blev ju bara nojjig av att tänka att jag kanske inte behöver nojja mer, att det där i bakhuvudet kan raderas.
Parachutes
2009-11-25, 08:48
Blev ju bara nojjig av att tänka att jag kanske inte behöver nojja mer
Låter som att du behöver åka iväg på en nojja-rehab. ;)
shut teh face
2009-11-25, 09:18
Men du är ju också särskilt hemlig av dig Lellan, och rädd. Jag fick ju kämpa månader för din msn sen blocka du mig nästan direkt ändå. :D
Nitrometan
2009-11-25, 09:38
Men du är ju också särskilt hemlig av dig Lellan, och rädd. Jag fick ju kämpa månader för din msn sen blocka du mig nästan direkt ändå. :D
Gick det bättre med FB? ;)
Gick det bättre med FB? ;)
:laugh:
Jag vet inte om Lellan är en knäppis, eller bara förvirrad:confused:
Folk KAN förändras, både till det bättre och sämre.
Absolut. Men när jag inte svarade så hängde det över mig, så tänkte att ngn rad tillbaks borde fixa det. Och jag fick opti svar, men nojjade mer. *screwy* Ingen mer kontakt från mig igen iaf, självklart.
Det är ingen bra anledning till att svara utan en anledning till att jobba mer med dig själv. Herregud, du kan ju det här. Det är du av oss som är utbildad i ämnet. Men ditt liv här på jorden är inte till för att behaga alla människor särskilt inte dom som gjort dig illa. So what!! Vad gör det dig om den blir sur för att du inte svarar? Du har inga skyldigheter mot den personen
Folk KAN förändras, både till det bättre och sämre.
Det har fler redan sagt men jag ser inte riktigt dom rätta signalerna för det i Lellans första post. Hennes skyldighet är först och främst gentemot sig själv och det är en stor chans att hennes liv blir bättre utan kontakt med den här personen.
Yeah better not risk it.
Risk VS Reward.
Vad tjänar hon på att ta upp kontakten igen? Inte mycket kan jag tänka.
Jag vet inte vad personen gjort men det låter som att personen har gjort något så hemskt att du har varit typ rädd i flera år. Jag skulle aldrig ta kontakt igen med honom/henne och även fast den har förändrats och vill be om ursäkt visst men skulle fortfarande inte träffa/prata med personen. Mitt tips är att inte ha mer kontakt jag tror tyvärr att det är väldigt mycket större chans att det inte blir bra.
skär av all kontakt med muppen igen, är han jobbig får du väl be någon om hjälp..
Jag märker i sättet du skriver att personen i fråga måste varit ganska läskig? Det känns som om han/hon gjort något mer än att bara retas och vara elak som unga kan vara?
Det är svårt att avgöra, då jag inte vet exakt vad han gjort. Men om det varit väldigt seriöst (Stalker, sexuella trakasserier osv) så skit han. Hör han av sig mer, eller börjar snoka för mycket så säg bara rakt ut att det får dig att må dåligt och du inte vill ha med denne att göra.
miss_incorrigible
2009-11-25, 11:52
Om du verkligen har släppt det och gått vidare kommer det kännas bara bra att förlåta och ha även det bakom sig. Du har lärt dig och nu bär det vidare mot livets andra läxor.
Att oroa sig för saker som "planerar h*n något igen" och liknande är totalt bortom din kontroll i nuläget och inget du borde lägga energi på. Den viktigaste energin är den du lägger på att må bra.
mattilainen
2009-11-25, 12:15
Kan människor förändras?
Människor förändras!
Jag vet ju inte vad som har hänt, men det låter som en person och situation som tar mycket energi. Man behöver inte ha kontakt med människor som får en att må dåligt och man ska inte ens behöva förklara varför. Det räcker med att man helt enkelt inte vill och sedan bara ignorera. Om personen ifråga inte fattar är det dennes problem, du är inte skyldig något.
Har varit i liknande sits själv så jag vet hur mycket tankeverksamhet det går åt, men bara släpp är mitt råd :)
...
Hjäler inte det så får du polisanmäla honom.
Skall bli mycket till innan polisen bryr sig om sånt. Man får lita till sig själv ganska länge, så den säkerhetsventilen är inget att luta sig mot, tyvärr.
Psykopater kan vara jävligt trevliga när de vill. Undvik. De förändras inte.
(med risk för att jag övertolkar situationen)
Psykopater kan vara jävligt trevliga när de vill. Undvik. De förändras inte.
Som jag brukar säga om mig själv: mjuk på utsidan, hård på insidan.
Yeah better not risk it.
Risk VS Reward.
Vad tjänar hon på att ta upp kontakten igen? Inte mycket kan jag tänka.
Precis, grejen med facebook för oss lite äldre betyder att det popar upp personer från tio, tjugo år sedan och snart inser man att man lever lika mycket i det förgågna som i nuet. Det är kul i början men man har inte något gemensamt och de förblir "faces" i vänlistan. Människor man vill hitta hittar man ändå. Facebook är grymt överskattat, jag gick ur och saknar det verkligen inte.
Parachutes
2009-11-25, 14:51
Precis, grejen med facebook för oss lite äldre betyder att det popar upp personer från tio, tjugo år sedan och snart inser man att man lever lika mycket i det förgågna som i nuet. Det är kul i början men man har inte något gemensamt och de förblir "faces" i vänlistan. Människor man vill hitta hittar man ändå. Facebook är grymt överskattat, jag gick ur och saknar det verkligen inte.
Hur länge har du varit ren nu?
Hur länge har du varit ren nu?
He he, några månader, vad folk får för poäng i "farmlife", "mafiawars" eller åt till frukost har jag inte tid att traggla mig igenom.
bertbert
2009-11-25, 14:58
Psykopater kan vara jävligt trevliga när de vill. Undvik. De förändras inte.
(med risk för att jag övertolkar situationen)
Som jag brukar säga om mig själv: mjuk på utsidan, hård på insidan.
Nu skulle man kunna tolka mikaelj som att vederbörande är psykopat :D (vilket jag verkligen inte tror)
OnT: Lellan, lyd Jay-Z:s råd. Oavsett om personen i fråga är psykopat eller ej, så har han bränt sina chanser hos dig för all framtid. Hur du undviker honom är irrelevant - men undvik honom, till varje pris.
Det slog mig också att man inte vet att man kanske redan blivit hittad men facebook ger psykopaten en orsak att säga "Hej".
shut teh face
2009-11-25, 15:06
det slog mig också att man inte vet att man kanske redan blivit hittad men facebook ger psykopaten en orsak att säga "hej".
:d
patrikjo
2009-11-25, 15:09
Kan tipsa om att FB har en ignore-funktion.
Settings -> privacy.
Visst kan han fortfarande kontakta dig på andra sätt, men du slipper honom på fb iaf.
Jag vet inte om Lellan är en knäppis, eller bara förvirrad:confused:
Det där sammanfattar rätt bra, jag vet inte heller.. :D
Verkar inte som om det framgått, men finns ingen anledning till ytterligare kontakt - personen ifråga har inte antytt det, jag har inte antytt det, personen har lämnat en ursäkt, jag mottog och ingen vidare kontakt är att anta.
Så det där med huruvida vi ska ha kontakt el inte är högst irrelevant, eftersom vi inte ska det. :)
Med det sagt så var det själva skrämselhickan jag ville bota, har alltid kännt att världen är så liten, förr el senare skulle man riskera att på nytt stå öga mot öga. Detta borde ju kännas som en lättnadens suck, mkt vatten under broarna, personen lämnar en ursäkt, vi går vidare. Men det var ändå så overkligt att ha konverserat m personen, även om det bara var just de raderna i 1a inlägget som var utbytet. Och där ska det ju stanna.
Som Cilia skrev, jag borde ju absolut veta hur jag ska hantera, kan tom gå så långt att jag vet hur jag skulle råda en vän men att råda sig själv är inte lika logiskt. Det är ju själva kärnan, lärorikt att vara i den sitsen att inte våga tro på det som känns logiskt för pulsen är för hög, minnen skrapa och man känner sig som om det var igår. Man blir ju lite ödmjuk inför att hantera ångest, det är inte fel.
Lite som en klassträff, plötsligt hamnar alla i sina gamla roller hur mkt man än har utvecklats, en viss gruppdynamik finns av gammal vana lätt kvar några timmar fast man är vuxna och borde känna, tänka, agera annorlunda. När man kan det, så har man ju kommit långt.
Blev några timmars känsla av att vara tillbaks, men nu känns det helt ok. Det spelar ingen roll, egentligen, hur mkt el lite personen har förändrats. Jag har fått en ursäkt, oavsett hur mkt personen förstod exakt hur fel det var där och då för länge sedan. Jag vet, och kanske förstod personen, att vi inte kommer ha ytterligare kontakt. Det får vara bra så, och som jag skrev - särskilt senaste året har minnet bleknat och så kan det få vara.
Shit happens, nu är happening klar. Även om det är kusligt hur dåtid kan kännas nutid när det gäller en period som påverkade en starkt.
Är han psykopat som folk skriver? Har inte läst så noga. Då bör du undvika han till varje pris.
Varför inte hämnas lite diskret på han och sen släppa han? Kanske skulle kännas skönt för dig?
Om han varit psykopat är det bara att låta det vara, ta inte upp kontakten igen.
Let it go. You dont want/need more pain.
Men kära folk.. ge er! :D VAR skriver jag öht ngnting om fortsatt kontakt? :confused: Varken personen el jag har berört det, känns inte så aktuellt öht att diskutera? Skulle aldrig falla mig in att fortsätta konversera, personen har inte heller gjort det.
Det jag undrade var hur man blev av med skrämselhicka, skakar av sig mossig känsla av obehag man inte har anledning att känna - när man kanske tvärt om borde se det som ett definitivt avslut på ett dåligt kapitel.
Jaha, my bad, missförstod. :)
Om du aldrig mer kommer träffa personen igen behöver du inte känna något obehag.
Tänk inte på personen / de dåliga minnena helt enkelt (enklare sagt än gjort då jag förstår att hans facebook-mess drog upp lite minnen igen).
Precis som du säger, bara se det som ett avslut och inget mer.
Respektera det förgångna som något som ligger utanför det vi kan påverka. Det har hänt. Utåt kan det ha lämnat efter sig en rynka i ansiktet, inåt kan det vara ett stort jävla ärr. Det enda vi kan påverka är hur vi förhåller oss till det som hänt oss (lättare sagt än gjort). Troligen har du kommit ut starkare. Personen har i alla fall bett om ursäkt och det finns fruktansvärt lite mer han kan göra om han verkligen ångrar sig. Han mår eventuellt pest varje gång han tänker på vad han gjorde vilket är hans pris. Du har förlåtit och det är stort. Hjärnspöken går inte att bli av med helt, men genom att må bra brukar de hålla sig ur vägen. Älska dig själv, älska någon annan och flexa biccarna då och då framför spegeln :)
En gång i tiden fanns det en pucko person som jag gjorde allt för att slippa. Först gömde jag mig, sen slutade jag gömma mig men visade mig inte ute ensam, sedan vände jag bara och gick om personen kom, senare bytte jag stad och lever som folk idag. Är ju tom "offentlig" här.
Sen skaffade jag facebook. Personen hittade mig;
"Hej på dig !! Hoppas allt e jätte bra. Vad gör du nu för tiden? (haha börjar låta som en viss låt) Har försökt lite till och från att söka upp dig genom åren, men utan större framgång som du kanske har märkt. har varit nyfiken på vad du har gjort och vart du har tagit vägen. Vill även ta tillfället i akt att be om ursäkt för mitt omogna och dåliga beteende mot dig som jag hade när vi träffades. Vet att det typ va hundra år sedan, men tycker iallafall att mitt beteende inte var bra. Ser att fu skaffat dig långt hår, nice :) Ha det kanon! Mvh ************"
Jag svarade väldigt kort, typ "Hoppas du har det bra, bara fint här. Visst var det länge sedan men ursäkt mottagen. Ha det fint!"
Fick till svar: "Tack att du mottog ursäkten. Glad att höra att du har det bra. / ***********"
Kan människor förändras? Klart de kan.. men hur får jag tillbaks mitt lugn.. *gah!* Personen har inte skickat vänförfrågan el ngt mer, kan inte se stad el så heller tror jag.. Grejjen är att jag faktiskt äntligen nästan bara senaste året släppt "pressen" jag kände från den här personen, det är måååånga år sedan, men NU när jag borde andas ut har jag istället blivit nojjig som fan. Personen var en anledning till att inte ha fb, men tänk om det är över nu då, borde vara lättad men nojjar ju istället sjukt mkt mer?!
Beteendet ifråga var inte bara dåligt och omoget, utan olagligt och vidrigt, men iaf, mkt vatten under broarna. Dags att släppa? Känns lite som att gå från att må 95% toppen, avslappnad och glad till en liten skit. Instinkt att gömma sig, tillbaks på ruta ett? Känns jävligt onödigt, jag kan ALLTID sova men nu maler tankarna att det är nåt dolt där - att jag borde bli rädd. *screwy* Men om så vore - vad ska jag göra då? Är ju redan "public", ta bort mitt fbkonto var första instinkten men då är det ju verkligen ruta 1. Gömma sig.
Ska jag snap out of it? Hör ju själv hur extremnojjig jag låter, tog mig många timmars tänkande om hur och om jag skulle svara eftersom jag hittills inte bemött ngt från personen öht då för länge sedan när jag ville bli av med den. Känns så overkligt enkelt om det skulle vara så enkelt att det är förbi. Nu låter det här jättedramatiskt, men det har varit ngt som legat i bakhuvudet och nu känns det overkligt om jag skulle ha anledning att helt släppa. Mentalt alltså. För så här mitt i natten är huvudet fullare än normalt.. *rolleyes*
Helt ärligt vet jag inte vad jag vill ha ut av tråden.. Typ ha ngn form av "blessing" att släppa det.. om jag tänker fel om jag släpper det? Frestande att göra. Har jag missat något dolt budskap, ja alltså ni hör ju - man kan tro att jag håller på att bli knäpp men det vore otroligt skönt att släppa det, och undringen är väl ungefär "är det ok att släppa det nu" el om det är korkat. Att ha det i bakhuvudet är ju inte direkt ngt som skyddar, även om det på sätt och vis nästan kan kännas så, en slags medvetenhet, svårt att förklara.
Var personen farlig? Om inte: Väx upp.
bertbert
2009-11-25, 20:23
Det jag undrade var hur man blev av med skrämselhicka, skakar av sig mossig känsla av obehag man inte har anledning att känna - när man kanske tvärt om borde se det som ett definitivt avslut på ett dåligt kapitel.
Sorry Lellan, jag fick frågeställningen fullständigt om bakfoten. :)
Jag kan själv ha problemet med ett tungt tanketåg som snurrar i huvudet i 300 knyck, fastän man borde tänka på något helt annat, eller bara rätt och slätt gå och lägga sig. Tyvärr hag jag ingen bra lösning för egen del på detta problem - det är för mig bättre att dras med än att kämpa emot dock.
Det är nog klokt att bara se det som ett avslut. Frågan är då naturligtivs hur. Jag vet inte.
Jaha, my bad, missförstod. :)
Om du aldrig mer kommer träffa personen igen behöver du inte känna något obehag.
Tänk inte på personen / de dåliga minnena helt enkelt (enklare sagt än gjort då jag förstår att hans facebook-mess drog upp lite minnen igen).
Precis som du säger, bara se det som ett avslut och inget mer.
Ingen fara. Men det var just akuta skrämselhickan jag ville lugna, kändes så otroligt "tillbaks där och då" mitt i natta.
Respektera det förgångna som något som ligger utanför det vi kan påverka. Det har hänt. Utåt kan det ha lämnat efter sig en rynka i ansiktet, inåt kan det vara ett stort jävla ärr. Det enda vi kan påverka är hur vi förhåller oss till det som hänt oss (lättare sagt än gjort). Troligen har du kommit ut starkare. Personen har i alla fall bett om ursäkt och det finns fruktansvärt lite mer han kan göra om han verkligen ångrar sig. Han mår eventuellt pest varje gång han tänker på vad han gjorde vilket är hans pris. Du har förlåtit och det är stort. Hjärnspöken går inte att bli av med helt, men genom att må bra brukar de hålla sig ur vägen. Älska dig själv, älska någon annan och flexa biccarna då och då framför spegeln :)
Så sant.. :D Lite flex biter på det mesta! *flex*
Var personen farlig? Om inte: Väx upp.
Personen utsatte mig upprepade ggr för livsfara, ibland av ren nyfikenhet kändes det som vilket var det mest skrämmande. Hade kännts bättre med en rak höger än den omdömeslösa lek med liv det handlade om, men skitsamma, jag växer upp oavsett. :)
Vill bara påpeka: Jag läste första posten tidigare idag utan att svara. Läste den inte igen nu, iaf inte hela.
"Missade"
Beteendet ifråga var inte bara dåligt och omoget, utan olagligt och vidrigt, men iaf, mkt vatten under broarna.
Men hur som helst, my bad ;)
shadowfire
2009-11-25, 20:27
Den här tråden är ju en ickefråga.
Du är väl inget fossil som bara fokuserar på det förflutna eller?
Var nojig över det som händer här o nu idag - inte det som hände för X år sedan eller spekulationer/fantasi/påhitt som du inte ens vet ett skit om framöver. Enda gången du ska noja över något är om en situation uppstår här o nu idag. Tills dess, lev livet, må gott, var glad och förutom o kamma luggen så rekommenderar jag en rejäl vinterstädning av din garderob. Du har för många spöken där.
Personen utsatte mig upprepade ggr för livsfara, ibland av ren nyfikenhet kändes det som vilket var det mest skrämmande. Hade kännts bättre med en rak höger än den omdömeslösa lek med liv det handlade om, men skitsamma, jag växer upp oavsett. :)
Han kanske förstod att du var en nervös(nojjig) människa å bara ville visa att "livsfara" inte är så farligt? Haha, nej, kanske inte.. förlåt :)
Sorry Lellan, jag fick frågeställningen fullständigt om bakfoten. :)
Jag kan själv ha problemet med ett tungt tanketåg som snurrar i huvudet i 300 knyck, fastän man borde tänka på något helt annat, eller bara rätt och slätt gå och lägga sig. Tyvärr hag jag ingen bra lösning för egen del på detta problem - det är för mig bättre att dras med än att kämpa emot dock.
Det är nog klokt att bara se det som ett avslut. Frågan är då naturligtivs hur. Jag vet inte.
Tror jag kom på svaret själv i "tjockistråden".. Gick ner i vikt utan större disciplin, jag får helt enkelt anta samma approach och "just do it". Strunta i en logisk förklaring, bestämma mig för hur jag ska tänka kring det hela och helt enkelt rikta ögonen mot annat som händer i livet och göra så lite plats som möjligt åt ämnet. Går nog inte att fundera, analysera bort - utan helt enkelt återgå till att ha roliga livet. Låter krångligt men tror det är enklast, och ska inte förväxlas med "släpp det, ryck upp dig" el liknande.. svårt att förklara, men om man tänker på att inte tänka på något - så tänker man ju på det. Får istället tänka på att tänka på något som är viktigt och positivt, jmf med att tänka på att inte tänka på... :Virro
bertbert
2009-11-25, 20:42
Go with the flow. :)
NiklasAlm
2009-11-26, 00:36
Överanalyseran ;) hehe. Har flera kompisar som kan hålla på att älta saker precis som du, kan säga att det leder ingenstans så försök att inte tänka så mkt på det, alternativt att gå till en psykolog. Att sitta och älta saker för sig själv gör iaf saken bara värre.
För övrigt tycker jag inte att man säger A och inte B, det är oschysst för oss nyfikna människor :p.
Nu fick jag detta: "Hej igen. Hoppas du mår kanon. Vad gör du nu för tiden då? Har du en familj, jobb osv??" Jag tänker inte svara på det, och inte nojja. Lär mig..
Nu fick jag detta: "Hej igen. Hoppas du mår kanon. Vad gör du nu för tiden då? Har du en familj, jobb osv??" Jag tänker inte svara på det, och inte nojja. Lär mig..
Good! You're learning! :)
Personen fiskar ju!
Good! You're learning! :)
Personen fiskar ju!
Som fan. Lite väl många frågor lewl.
skriv "Talk to the hand coz da face is not listening"!!
mangemani
2009-12-16, 23:35
undvek också en person när jag var yngre.
det var ett utav mina x som jag hatade efter det hon gjorde.
ljög om graviditet,otrogen mm.
slängde nr hennes,bilder mm och med tiden så glömde jag bort henne.
hade ej dator på den tiden,men nu när jag har dator och kikar runt på olika chat siter,så hittade hon mej.
hon skrev att hon var så ledsen över att hon behandlat en som hon gjorde,hon sa att hon hade förändrats,att hon hade familj nu och i stort sätt bad på sina knän om förlåtelse och möjligtvis en vänskap.
kändes helt eneklt inte rätt när jag lästa hennes mail,gamla minnen började poppa upp och jag kände lite irritation,så jag blockade utan att svara.
kan hända att hon hade förändrats,men vad ska jag med en sån människa som har behandlat en illa i mitt liv att göra=/
Nu fick jag detta: "Hej igen. Hoppas du mår kanon. Vad gör du nu för tiden då? Har du en familj, jobb osv??" Jag tänker inte svara på det, och inte nojja. Lär mig..
Nej, dags att skita i personen och släppa allt gällande denne. Han/hon/den/det fiskar mycket tydligt efter ytterliggare kontakt enligt vad jag kan uttyda när jag läst denna tråd.
Blockera, banna, uteslut. Dags att njuta av livet utan dennes inblandning överhuvudtaget.
Nu fick jag detta: "Hej igen. Hoppas du mår kanon. Vad gör du nu för tiden då? Har du en familj, jobb osv??" Jag tänker inte svara på det, och inte nojja. Lär mig..
Blockera, ända sättet han tar kontakt med dig är ju genom ansiktsboken, så du är bara några knapptryck ifrån lugna vatten.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.