Visa fullständig version : När ens livsstil och kost spårar ut, vad gör man?
Jag började träna för snart exakt 12 månader sedan. En kompis släpa med mig. Kan säga att det var det bäst som hade hänt mig de senaste åren. Jag gick in för det helhjärtat, sköte kosten hyfsat fram till jul, hade ätdagar och allt gick fint.
Efter jul satsade jag ännu mer, la ner tid på träning och i synnerhet min kost. Höll mig till 1 ätdag/vecka ändå, som jag tyvärr inte kunde släppa. Det var också däromkring började tappa rejält i vikt. Jag hade lärt mig mer och mer om tärning/kost och framstegen på gymmet gick spikrakt uppåt. Till dagens datum har jag totalt gått ner nästa 24 kilo (ca 0,5 kg/vecka), vilket känns underbart.
Dock har det ständig varit en kamp att stå emot sötsaker. Det var så pass ”tragiskt” att precis efter en ätdag var slut, började jag planera nästa och veckorna bestod bara av att längta till nästa helg, så jag riktigt kunde grisa mig. Denna sits sitter jag fortfarande i. Fyfan vad jag hatar det.
Varför detta?
Som jag sa innan, så var valet att börja träna ett av de bästa valen jag har gjort. Under året har jag mått bättre än på länge, min sömn är bättre, psykiskt/fysiskt är allt kanon. Men det är nu det har börjat gå åt helvete och jag har enorm ångest över det. Allt har spårat ut, och de senaste två veckorna har jag slängt 2000 kr på bara skitmat (godis, skräpmat, chips whatever). Nu sitter jag i en jävla grop och det känns som jag snart har slängt bort ett års jobb.
Senast idag var jag på väg hem, tanken på att riktigt kunna grisa mig kom. Tryckte en bruk tonfisk, tankarna försvann inte. Tryckte ett äpple, tankarna försvann inte. Vad i helvete. Slutade med att jag stod i godisbutiken. Åt så mycket att jag äcklades av chokladsmaken i munnen.
Jag behövde varm mat, drog till McD i brist på annat och beställde en dubbel Bic Mac & Co. De var fan inte god men allt skulle ner och efteråt var jag tvungen att dra in på toan. Mådde så illa så jag trodde jag skulle spy ner stället. Var tvungen att sitta där och ta igen mig 45 min, sen kastade, jag godiset som var över. Jag äcklades.
Fortsatte min resa hem och bara mat i tankarna. Sitter här nu spymätt, har ont i magen och med brutal ångest.
Låt oss säga att detta inte hade hänt. Jag hade åk hem, tränat, ätit och sovit gott. Kanske hade funkat men jag vet att jag hade suttit i skiten imorgon (fredag) igen.
Alternativ 3. Jag hade klarat mig igenom helgen. Tränat och ätit bra. Allt hade varit prima JUST då. Men nästa vecka, vecka därpå, om ett år eller om fem år? Hur länge ska man behöva fortsätta?
Jag vet egentligen precis vad jag vill. Jag vill vakna, äta min gröt, träna, leva bra, få i min mina proteiner och behålla min vikt. Allt detta och glömma mig jävla sötsug för all evighet. Som sagt, behovet/suget av grisdagar har funnits under hela detta året och jag är jävligt trött på det. Mina tankar, mitt jobb, allt påverkas av det.
Vad har jag själv gjort?
- skrivit matbok - funkar ej
- skrivit riktigt dagbok - nja
- identifierat situationer där jag vet att jag ramlar dit – det har funkat sådär
- tänka på gymmet och mina mål – går vissa dagar, andra åt helvete.
Det ska tilläggas att jag under året har ätit bra och balanserat. Tre stadiga mål om dagen + 2-3 mellanmål, oftast på bestämda tider. Så jag har inte levat på någon sjuk svältkost, vlcd eller liknande.
Så… vad gör man? Fler i samma sits?
Konkret hjälp behöves.
Inlägget blev långt men jag hoppas ni orkar läsa.
Vad äter du en typisk dag?
Hej!
Ungefär såhär:
Frukost: 1-2 dl havregryn + mjölk. Nåt ägg till.
Mellanmål: Tonfisk, kvarg eller kesella.
Lunch: Kyckling, lax eller annat kött (ca 200 g). Ris eller couscous. Till det kesella och tomatsås. En stor sallad.
Mellanmål: Tonfisk, kvarg eller kesella. Alt. någon frukt.
Middag: Samma som lunchen oftast.
Kvällsmat: Special K och macka eller kesella/kvarg.
Äter mig alltid så jag känner mig ordentligt mätt. På grisdagar fortsätter jag äta fast jag är mätt dock.
Christyle
2009-11-05, 20:24
på mina ätdagar köper jag en kladdkaka och jag äter hela den & efteråt har all söt sug bara försvunnit sen får jag inget söt sug föräns nästa vecka igen. Men d väldigt olika per person eftersom jag är så insatt i min deff just nu så jag ibland när sötsuget kmr så försvinner det så fort jag tänker på annat ibland så äter jag inget skräpmat godis på 2månader jag tror att d e disciplinen och lite andra grejer som fått mig på andra tankar
Trapper Buzz
2009-11-05, 20:28
Viktfixering?
Om så, byt möjligen inriktning, träna för styrka och tillåt dig själv öka i vikt 2-3-4 kg.
Sen kan du långsamt minska. Försök att inte vara så hysteriskt duktig hela tiden. Min farsa va så där på 70-talet; lunchade sallad, åt som en sparv..för att på kvällen grisa sig med allt möjligt ätande och om helgerna dra i sig några rediga whiskey och chips och Gud vet allt. Behöver jag säga att han blev överviktig. Cool it! :)
Hur mycket har du tänkt att gå ner ytterligare? Med tanke på att du redan gått ner 28 kg så kanske det är dags att göra en förändring i målsättningen.
Viktfixering?
Om så, byt möjligen inriktning, träna för styrka och tillåt dig själv öka i vikt 2-3-4 kg.
Sen kan du långsamt minska. Försök att inte vara så hysteriskt duktig hela tiden. Min farsa va så där på 70-talet; lunchade sallad, åt som en sparv..för att på kvällen grisa sig med allt möjligt ätande och om helgerna dra i sig några rediga whiskey och chips och Gud vet allt. Behöver jag säga att han blev överviktig. Cool it! :)
Gillade att du sa "försök att inte vara så hysteriskt duktig hela tiden". Kan nog ligga en del i det faktiskt.
Hur mycket har du tänkt att gå ner ytterligare? Med tanke på att du redan gått ner 28 kg så kanske det är dags att göra en förändring i målsättningen.
Cirka 4 kilo hade jag planerat. Fast jag är klar där så är problemet hur jag ska kunna hålla mig där... 1 månad hade nog gått, men om 1 år? Är livrädd för att gå upp igen.
Symphony Flex
2009-11-05, 20:48
Hur lång är du och vad väger du? Kan du lägga upp en bild? Svårt som sagt att göra en bedömning men det verkar som om du behöver slappna av lite. Håller med bumbi här faktiskt. 28kg är mycket att gå ner på ett år och såvida du inte var smällfet innan så är du nog ganska så smal nu.
Åter till ditt problem och behovet att grisa i dig. Som många härinne vet så är jag en stor förespråkare av IF. Kan du bita ihop under dagen och bara äta en gång på e.m/kväll så kan du ju faktiskt grisa i dig en jädra massa utan att skämmas. Det gör jag ofta och mår prima :) Har t.o.m. unnat mig en ätvecka den här veckan (innebär att jag käkar lunch också) iom att jag kände för att pressa helvete på gymet och inte ville riskera att gå på underskott så. Forced negatives under kcaldeficit är ju ingen höjdare tycker jag.
Testa det ett tag och utvärdera vettja. Se bara till att du verkligen får i dig tillräckligt med protein på ditt mål. Men som du gillar att äta ska det inte vara några problem. Äter du dig kräkmätt på kött och potatismos så ska du fan inte kunna ha nåt sötsug och har du det ändå så kan du ju köra en riktigt sliskigt smaksatt proteindrink.
kör hårt kompis och fortsätt kämpa!
Kan det vara så, att maten du äter "tvingar" du mer eller mindre i dig för att du vet att det är riktigt optimal mat? Det är inte många som faktiskt gillar att äta tonfisk och kvarg hela dagarna. Jag tror du skulle behöva lite variation.
Med bara fyra kilo kvar kan det vara bättre att hålla kvar den viktminskningen du har gjort nu en period dvs varken gå upp och ner i vikt. Det innebär att du äter lite mer mat varje dag och att du kommer ev att gå upp en aning i vikt första veckan men det är normalt. Om du äter mer så kan det vara lättare att styra ätardagar och du kan också bemästra träningen på ett annat sätt. Det är helt enkelt skönt att träna utan underskott och både kroppen och psyket får lite tid att återhämta sig. Att äta är bl a en psykisk belöning och vid långvarigt underskott/mycket träning kan man skapa en obalans som gör att man upplever mer mat som mycket mer tillfredställande än vad det är i normala fall.
En lämplig tid är mellan tummen och pekfingret 3-5 veckor.
Passa under tiden på att njuta av det du har åstadkommit och sen plockar du det sista utan större problem.
thompaboy
2009-11-05, 21:00
+1 på Bumbi. Med tanke på din viktnedgång och dina ätardagar så låter lite som du tappat känslan för vad som är "lagom" på matfronten.
Verkar som om du har jobbiga tankar kring mat, och det är ju en mental omställning också att byta kost och livsstil. Stressa inte upp dig, du kommer inte "pang" gå upp allt bara så där. Men stressar du upp dig blir tillvaron jobbig, kanske behöver du byta ngra ord med någon så att du inte hamnar i en ätstörning av den psykiska stressen du har på dig själv?
En tanke jag får är om din nuvarande kost skiljer sig väldigt från vad du åt tidigare? Din kropp kanske inte lider av omställningen, förmodligen inte för du verkar äta bra, men du kanske har ett mentalt sug av vana att äta sötare och saltare/mer glutamat osv.. ?
Tycker du att din mat är god, dvs är den inte bara hälsosam utan njuter du av det du äter? För mig har det varit en viktig bit, att inte äta sånt jag inte tycker om - det känns inte sunt. Har alltid sagt att jag "äter allt" och förut åt jag sånt jag inte gillade bara jag tyckte det var nyttigt. Nu gör jag tvärt om: äter BARA det jag tycker är gott, struntar fullkomligt i hur man "bör" kombinera smaker.
Blir jag sugen på salt äter jag något med kaviar, gröna oliver eller sill tex, vill jag ha choklad, ja - då äter jag choklad (helst mörk el kakaoröra m sötmandlar, chili - smakrikt med andra ord), är det ngt varmt kladdigt blir det gröt.. Du kanske inte blir "psykiskt" tillfredställd av det du äter. Vet du med dig att du saknar något från förr? Godis verkar vara en last.. för mig fungerar det att leva på massa fett ett par motiverade dagar för att ta bort det, ev komplettera med att äta tex kakao med lite sötningsmedel eller gröt med kanel och mosad banan.
Jag tror att mat fyller många funktioner, kanske hoppar du över socialt ätande, belöningsätande, el tristessätande och det är beteendet du saknar.. Om det fungerar kan du ju hitta ngt alternativ till plockgrejer som du gillar, tex kryddade haricot verts, sötmandlar rostade med chili, grönsaksdip, då behöver du inte stressa att det märks på vågen.
Men det verkar vara lite av en fixering, och att ständigt tänka på mat är jobbigt, jag köper det helt.
Finns det något du kan göra för att bryta tankarna på mat? Ringa en kompis och snacka skit, spela ngt spel på datorn, åka till en kompis, ta en dusch?
Är det fråga om ett matberoende så är det ju jobbigt om du hela tiden ska tänka framåt, att du inte litar på dig själv utan ser den här kampen även om 1 år. Lätt att säga, men att leva "här och nu" ett tag och försöka att inte vara så hård mot dig själv, alltid optimal - utan kanske hitta sätt att tillfredställa det som idag inte blir tillfredställt kanske vore skönt?
Hoppas du hittar något som fungerar och inte tvekar att söka hjälp om det känns för jobbigt, varför ha det så jobbigt i ensamhet när det finns stöd att få, låter som att du behöver vila från pressen. Lycka till!
Peter Hansen
2009-11-05, 21:16
Fy fan vad jag lider med dig Nizen. Jag tog mig ur exakt samma beteende, som då varat i ca 2 år, för ca 6 månader sedan. Jag kan nog inte säga vad jag gjorde för att sluta men jag tror att man till slut blir så pass trött på det hela att man måste ta sig ur det.
Det som jag tyckte utlöste dessa frossartankar var oftast att äta små mängder onyttigheter så som t.ex. godis, chips, glass osv osv. Så jag bestämde mig för att HELT utesluta allt form av godis ur mitt liv och dessutom alla sorters lightprodukter. De första veckorna gick jävligt segt och jag fick frossattacker, dock höll jag mig till vanlig mat. Men efter ett par veckor av att faktiskt med hjälp av red disciplin så blev det lättare och lättare och till slut hade man inte längre en tanke på att trycka i sig 7000kcal för skojs skull.
Idag ätar jag fortfarande inget godis och snacks etc för att jag rädd att hamna i samma beteende igen, men det är samtidigt inget jag saknar.
Lycka till dude och försök hela tiden nya sätt så hoppas jag att du lyckas till slut. Kom ihåg att de 3 - 4 första veckorna utan ätardagar är jobbigast, sen äre nedförsbacke.
Trapper Buzz
2009-11-05, 21:19
Jag missade detaljen att det handlade om att gå ner i vikt primärt.
Men jag tycker du måste tänka långsiktigt och inte låsa dig.
vicarious
2009-11-05, 22:10
Känner igen mig i det du beskriver..
Vad man gör? Man lägger om sitt kost-upplägg så vardagen blir såpass dräglig så man slipper falla tillbaks till hets-ätning för att man inte klarar av vardagen.. Lättare sagt än gjort såklart :(
Min erfarenhet, som Lellan också snuddade vid, är att mycket fett och minimalt med lättsmält stärkelse (flingor, bröd, pasta, ris) tar bort sötsuget. Grönsaker och rotsaker funkar fint.
Jag tror du mår dålig på riktigt och tycker därför att du bör ta kontakt med en utbildad psykolog/psykiatriker/psykoterapeut. Låter värre än det är - ger ofta mer än man tror.
vicarious
2009-11-05, 22:17
minimalt med lättsmält stärkelse (flingor, bröd, pasta, ris) tar bort sötsuget. Grönsaker och rotsaker funkar fint.
Delar denna erfarenhet!
Ristretto
2009-11-05, 22:23
Jag tror du måste få din kropp att vilja ligga på din nya lägre vikt. Som någon tidigare skrev, prova att träna för styrka och tillåt dig att öka långsamt i vikt. Nya mål kan göra underverk för motivationen. Sedan kan du eventuellt hoppa på en deff när du känner dig redo.
Arf Pingvin
2009-11-06, 07:23
Kom ihåg att de 3 - 4 första veckorna utan ätardagar är jobbigast, sen äre nedförsbacke.
+1
Såhär tänker jag. Om det är något som jag kan trilla dit på så utesluter jag det helt. Nu handlar det inte om mat för mig men andra "beroenden" (oj vad mycket quake jag spelat:)). Varför skulle man ha en ätardag och plåga sig själv? Ta bort den dagen helt, det är bara en stressfaktor. Det ska vara jämna plågor.
Jag tror du mår dålig på riktigt och tycker därför att du bör ta kontakt med en utbildad psykolog/psykiatriker/psykoterapeut. Låter värre än det är - ger ofta mer än man tror.
Funderat lite och vill plusetta Vladnik här! Hoppas allt känns bättre snart.
+1
Såhär tänker jag. Om det är något som jag kan trilla dit på så utesluter jag det helt. Nu handlar det inte om mat för mig men andra "beroenden" (oj vad mycket quake jag spelat:)). Varför skulle man ha en ätardag och plåga sig själv? Ta bort den dagen helt, det är bara en stressfaktor. Det ska vara jämna plågor.
Både och, ibland kan alternativ/substitut för ngt man har starkt sug efter fungera. Ta min choklad, förr när jag bantat har jag tänkt på choklad dygnet runt. Oavsett om jag haft ätardag (men ätardagar för mig blir bara jobbigt psykiskt) eller helt avstått. Skämtar inte. Det är JOBBIGT att tänka på något konstant. Chokladprottepulver hjälpte inte, blev bara att jag nallade över min kcalnivå på det. Min gyllene medelväg var EN ruta mörk alt lite kakao blandat m kaffe tex, typ 50 kcal - till morgonkaffet. Då har jag fått min "fix" och kan släppa tanken. Kommer upp på morgonen också. Och otroligt skönt att slippa hjärnspöket.
Men verkar lite mer att bita i här som sagt, må dåligt är jobbigt att ta hjälp inte hälften så ansträngande. Do it! Hoppas du mår så gott som du förtjänar snart! :)
Tackar för alla svar, intressant att fler känner igen sig.
Hur lång är du och vad väger du? Kan du lägga upp en bild? Svårt som sagt att göra en bedömning men det verkar som om du behöver slappna av lite. Håller med bumbi här faktiskt. 28kg är mycket att gå ner på ett år och såvida du inte var smällfet innan så är du nog ganska så smal nu.
Åter till ditt problem och behovet att grisa i dig. Som många härinne vet så är jag en stor förespråkare av IF. Kan du bita ihop under dagen och bara äta en gång på e.m/kväll så kan du ju faktiskt grisa i dig en jädra massa utan att skämmas. Det gör jag ofta och mår prima :) Har t.o.m. unnat mig en ätvecka den här veckan (innebär att jag käkar lunch också) iom att jag kände för att pressa helvete på gymet och inte ville riskera att gå på underskott så. Forced negatives under kcaldeficit är ju ingen höjdare tycker jag.
Testa det ett tag och utvärdera vettja. Se bara till att du verkligen får i dig tillräckligt med protein på ditt mål. Men som du gillar att äta ska det inte vara några problem. Äter du dig kräkmätt på kött och potatismos så ska du fan inte kunna ha nåt sötsug och har du det ändå så kan du ju köra en riktigt sliskigt smaksatt proteindrink.
kör hårt kompis och fortsätt kämpa!
Har inga bilder, men blir kanske till att fixa det, sitter dock på en hel del bukfett så jag svälter iaf inte ihjäl mig. :) IF låter faktiskt som ett bra alternativ, ska kolla närmare på det!
Med bara fyra kilo kvar kan det vara bättre att hålla kvar den viktminskningen du har gjort nu en period dvs varken gå upp och ner i vikt. Det innebär att du äter lite mer mat varje dag och att du kommer ev att gå upp en aning i vikt första veckan men det är normalt. Om du äter mer så kan det vara lättare att styra ätardagar och du kan också bemästra träningen på ett annat sätt. Det är helt enkelt skönt att träna utan underskott och både kroppen och psyket får lite tid att återhämta sig. Att äta är bl a en psykisk belöning och vid långvarigt underskott/mycket träning kan man skapa en obalans som gör att man upplever mer mat som mycket mer tillfredställande än vad det är i normala fall.
En lämplig tid är mellan tummen och pekfingret 3-5 veckor.
Passa under tiden på att njuta av det du har åstadkommit och sen plockar du det sista utan större problem.
Ah precis, har gjort det innan. I somras hade jag "vanliga" veckor i samband med semester, gick fint då och det rann på bra efteråt. I en månad, sen satt jag där med godiset igen... *screwy* Det blir hållbart ett tag men spårar ur sen…
Verkar som om du har jobbiga tankar kring mat, och det är ju en mental omställning också att byta kost och livsstil. Stressa inte upp dig, du kommer inte "pang" gå upp allt bara så där. Men stressar du upp dig blir tillvaron jobbig, kanske behöver du byta ngra ord med någon så att du inte hamnar i en ätstörning av den psykiska stressen du har på dig själv?
En tanke jag får är om din nuvarande kost skiljer sig väldigt från vad du åt tidigare? Din kropp kanske inte lider av omställningen, förmodligen inte för du verkar äta bra, men du kanske har ett mentalt sug av vana att äta sötare och saltare/mer glutamat osv.. ?
Tycker du att din mat är god, dvs är den inte bara hälsosam utan njuter du av det du äter? För mig har det varit en viktig bit, att inte äta sånt jag inte tycker om - det känns inte sunt. Har alltid sagt att jag "äter allt" och förut åt jag sånt jag inte gillade bara jag tyckte det var nyttigt. Nu gör jag tvärt om: äter BARA det jag tycker är gott, struntar fullkomligt i hur man "bör" kombinera smaker.
Blir jag sugen på salt äter jag något med kaviar, gröna oliver eller sill tex, vill jag ha choklad, ja - då äter jag choklad (helst mörk el kakaoröra m sötmandlar, chili - smakrikt med andra ord), är det ngt varmt kladdigt blir det gröt.. Du kanske inte blir "psykiskt" tillfredställd av det du äter. Vet du med dig att du saknar något från förr? Godis verkar vara en last.. för mig fungerar det att leva på massa fett ett par motiverade dagar för att ta bort det, ev komplettera med att äta tex kakao med lite sötningsmedel eller gröt med kanel och mosad banan.
Jag tror att mat fyller många funktioner, kanske hoppar du över socialt ätande, belöningsätande, el tristessätande och det är beteendet du saknar.. Om det fungerar kan du ju hitta ngt alternativ till plockgrejer som du gillar, tex kryddade haricot verts, sötmandlar rostade med chili, grönsaksdip, då behöver du inte stressa att det märks på vågen.
Men det verkar vara lite av en fixering, och att ständigt tänka på mat är jobbigt, jag köper det helt.
Finns det något du kan göra för att bryta tankarna på mat? Ringa en kompis och snacka skit, spela ngt spel på datorn, åka till en kompis, ta en dusch?
Är det fråga om ett matberoende så är det ju jobbigt om du hela tiden ska tänka framåt, att du inte litar på dig själv utan ser den här kampen även om 1 år. Lätt att säga, men att leva "här och nu" ett tag och försöka att inte vara så hård mot dig själv, alltid optimal - utan kanske hitta sätt att tillfredställa det som idag inte blir tillfredställt kanske vore skönt?
Hoppas du hittar något som fungerar och inte tvekar att söka hjälp om det känns för jobbigt, varför ha det så jobbigt i ensamhet när det finns stöd att få, låter som att du behöver vila från pressen. Lycka till!
Ligger rätt mycket i det du skriver. Handlar en del om tristessätande och sociala situationer, har försökte undvika detta, vilket fungerar hyfsat bra.
Innan jag började träna levde jag på mackor/flingor/müsli med hyfsad ordentlig lunch/middag. Och allt däremellan var det godis/glass... *spy*
Jag tycker faktiskt om maten jag äter nu, älskar kyckling/lax whatever så jag känner mig inte påtvingad. Visst hade jag hellre tryckt en påse chips, men sen hade mitt blodsocker varit därefter.
Det med belöningar i vardagen, i form av choklad mm, har inte fungerat för mig. Har provat det innan men det slutar med att ”hela dagen är förstörd”. Allt eller inget liksom. Fast jag äter mig mätt har jag ständigt tankar på nästa måltid, jag räknar timmarna och det blir en extrem fixering vid det. Jag är ju mätt förhelvete! :devil: Jao, så har det varit hela tiden. Jobb, kompisar, sysselsättningar har i princip kommit i andra hand. Sjukligt? Kanske. Är ute efter ett hållbart beteende till mat som jag kan använda i all evighet. Blev intresserad av periodisk fasta, kanske kan det vara något, har ändå inget större matbehov under förmiddagen.
Fy fan vad jag lider med dig Nizen. Jag tog mig ur exakt samma beteende, som då varat i ca 2 år, för ca 6 månader sedan. Jag kan nog inte säga vad jag gjorde för att sluta men jag tror att man till slut blir så pass trött på det hela att man måste ta sig ur det.
Det som jag tyckte utlöste dessa frossartankar var oftast att äta små mängder onyttigheter så som t.ex. godis, chips, glass osv osv. Så jag bestämde mig för att HELT utesluta allt form av godis ur mitt liv och dessutom alla sorters lightprodukter. De första veckorna gick jävligt segt och jag fick frossattacker, dock höll jag mig till vanlig mat. Men efter ett par veckor av att faktiskt med hjälp av red disciplin så blev det lättare och lättare och till slut hade man inte längre en tanke på att trycka i sig 7000kcal för skojs skull.
Idag ätar jag fortfarande inget godis och snacks etc för att jag rädd att hamna i samma beteende igen, men det är samtidigt inget jag saknar.
Lycka till dude och försök hela tiden nya sätt så hoppas jag att du lyckas till slut. Kom ihåg att de 3 - 4 första veckorna utan ätardagar är jobbigast, sen äre nedförsbacke.
Strongt!
Känner igen mig i det du beskriver..
Vad man gör? Man lägger om sitt kost-upplägg så vardagen blir såpass dräglig så man slipper falla tillbaks till hets-ätning för att man inte klarar av vardagen.. Lättare sagt än gjort såklart :(
Precis. Man har ett mål som man måste härda ut till, stor lidelse!
Jag tror du mår dålig på riktigt och tycker därför att du bör ta kontakt med en utbildad psykolog/psykiatriker/psykoterapeut. Låter värre än det är - ger ofta mer än man tror.
Tackar för tipset, men det känns inte så aktuellt just nu.
+1
Såhär tänker jag. Om det är något som jag kan trilla dit på så utesluter jag det helt. Nu handlar det inte om mat för mig men andra "beroenden" (oj vad mycket quake jag spelat:)). Varför skulle man ha en ätardag och plåga sig själv? Ta bort den dagen helt, det är bara en stressfaktor. Det ska vara jämna plågor.
Sant, men känns även konstigt att förbjuda sig och springa runt med en "plåga". Fast det gäller förvisso allting i livet. Alkohol, sex, kärlek, mat, whatever.
Tror ganska många känner igen sig på ett eller annat sätt om man har varit lite överviktig.
Just den biten med allt eller inget känner jag igen mig på och just därför kan det vara bra att helt utesluta sånt som man får dåligt samvete för.
Bra att du gillar maten som du nu äter men variation kan göra underverk! Försök hitta nya recept/kryddor eller liknande så kanske du blir ännu mer tillfredställd av maten och sötsugen minskar.
Sedan tror jag oxå att det vara vara bra att byta lite inriktning några veckor precis som någon nämnde tidigare.
Satsa på att träna upp lite mer styrka/muskelmassa några veckor på kcalbalans eller lite över för att sedan börja om med en satsning på de där sista kilona igen.
Vet inte om det passar dig istället för att ha en ätardag så kan du ju alltid sprida ut det över veckan och ta dig något onyttigt lite då och då. Kan hända att det är lite svårt att bara äta lite onyttigheter åt gången, men det fungerar för mig. Tex om du kollar på kcal för ett par kakor till kaffet så är det nästan försumbart.
TAh precis, har gjort det innan. I somras hade jag "vanliga" veckor i samband med semester, gick fint då och det rann på bra efteråt. I en månad, sen satt jag där med godiset igen... *screwy* Det blir hållbart ett tag men spårar ur sen…
Om det funkar en gång så verkar det ganska så rimligt att det gör det igen men nu var det ju ett tag sedan.
Det verkar också som att du överdriver underskottet i veckorna vilket gör det mycket lättare att återgå till sämre beteenden på "ätardagarna", höjer du intaget under hela veckan så kommer nettosumman att bli den samma men suget kan försvinna eller minska.
Jag tycker inte att du skall börja experimentera med periodisk fasta om du redan har ett hetsätningsbeteende. När ens livsstil har spårat ur så att den helt centrerar kring kosten är det sällan (aldrig) en lösning att bara försöka byta en extrem livsstil mot en annan.
ARMSTARK
2009-11-06, 12:01
Träning och kost är en livsstil, kör man på till 100% redan från början är risken väldigt stor att man hoppar av hela alltihopa. Självdisiplin kan vara väldigt plågsamt.
Låt det uberseriösa komma succesivt istället. Käka bra men överdriv inte. Formen rasar inte för att man "fuskar" lite då och då utan när man gör det hela tiden.
Scratch89
2009-11-06, 12:40
Jag håller med Tolkia och bumbi. Jag tror inte det är dags att ändra till något extremt för att det ska fortsätta, utan det bästa kan vara att sluta upp med fixeringen runt mat och träning överlag. Ät det du vill äta och ät när du är hungrig. Träna det du tycker är roligt, och träna när du vill.
Problemet med ätardagar är att de blir något man kan skylla alla problem och all ångest på. Är man på dåligt humör mitt i veckan så tror man att det kommer gå över efter lördagens ätardag. Har man problem i sin relation, sitt jobb eller något annat, så är det precis samma sak. Ätardagen blir då alldeles för laddad för att bara vara en ätardag, och om du då tar bort det som tar bort din frånskjutna ångest, så blir det rätt så illa.
Symphony Flex
2009-11-06, 12:52
Jag tycker inte att du skall börja experimentera med periodisk fasta om du redan har ett hetsätningsbeteende. När ens livsstil har spårat ur så att den helt centrerar kring kosten är det sällan (aldrig) en lösning att bara försöka byta en extrem livsstil mot en annan.
vadå extrem?
håller inte med det minsta om att periodisk fasta skulle vara nåt extremt. i min mening precis lika extremt att tänka på att äta 5-7 ggr/dag. att bara hålla igen större delen av dagen gör det för mig iaf mycket lättare att slappna av iom att ajg vet att jag inte kan (nästan) äta mig smällfet såhär.
När jag blir sjukt sugen på sötsaker så dricker jag ett glas vatten så är det över sen. (=
Men annars är det bara att inte röra NÅGOT under 1 månad sedan blir man inte sugen längre. Så tog jag mig ur min onda cirkel. Skummade igenom texten så någon kanske redan skrivit detta.
Du får återkomma om hur det går med nya upplägget att äta mer sällan, hoppas du uppdaterar! Eftersom du inte känner att du vill ta hjälp ang det som är jobbigt kring mat är det ju iaf värt att testa.
Ligger rätt mycket i det du skriver. Handlar en del om tristessätande och sociala situationer, har försökte undvika detta, vilket fungerar hyfsat bra.
Det med belöningar i vardagen, i form av choklad mm, har inte fungerat för mig. Har provat det innan men det slutar med att ”hela dagen är förstörd”. Allt eller inget liksom. Fast jag äter mig mätt har jag ständigt tankar på nästa måltid, jag räknar timmarna och det blir en extrem fixering vid det. Jag är ju mätt förhelvete! :devil: Jao, så har det varit hela tiden. Jobb, kompisar, sysselsättningar har i princip kommit i andra hand. Sjukligt? Kanske. Är ute efter ett hållbart beteende till mat som jag kan använda i all evighet. Blev intresserad av periodisk fasta, kanske kan det vara något, har ändå inget större matbehov under förmiddagen.
Det jag menade lite är att du kanske gått ut för hårt med att ta bort den psykiska belöningen av mat, men att du även njuter av den mat du äter nu är ju mkt bra. Vad gäller socialt ätande och tristessätande så kanske det förstnämnda är ngt att fundera på - tanken är ju inte att man ska undvika att vara social utan att man kan vara det OCH äta bra. För mig är det dock största boven, jag "artighetsfikar"/äter och det är tyngsta biten. Även om man självklart KAN äta mat som triggar en - så är det en påfrestning. Och jag erkänner, är känslig för pikar i form av "oj, va nyttig du ska vara då", "lite kan du väl unna dig" och kan äta pasta/ris/bröd etc till maten när andra är med fast det blir som en "klåda" mentalt flera dagar efteråt. Jag vill kunna äta det, men mår ju inte bra av det. Ibland tänker jag att jag ska orka förklara - att det är som en allergi, men vem vill känna sig onormal - istället tuggar man snällt och lider surt själv efteråt. Vet faktiskt inte om den som inte haft "klådan" kan föreställa sig.. Jag var sååå mkt hungrigare 50 kg tyngre vilket ju låter ologiskt när man hade att ta av sas.
Jag TYCKER att man ska kunna "äta allt men inte alltid", men jag har insett att det är en svårighet för mig. Käka fett börjar jag vänja mig lite vid, och även om jag inte riiktigt vill erkänna det så är det en lättnad att det skippar sug och innebär högre livskvalite. Mentalt iaf.
MEN.. välj inte bort ditt sociala liv, utan som du är inne på - få det att fungera även med mat. Bjud på olika rätter själv, stå på dig vad gäller "artighetsätande", du kanske har mer pondus där än jag har (än så länge).
Sant, men känns även konstigt att förbjuda sig och springa runt med en "plåga". Fast det gäller förvisso allting i livet. Alkohol, sex, kärlek, mat, whatever.
Liten antydan till "beroendepersonlighet" men nu ska vi inte leka hobbypsykologer.. ;) Men vad jag menade med att blanda tex kakao m lite kaffe, och liknande är att det KAN finnas alternativ som ger kicken utan baksmällan.. Kakao är inte onyttigt, det är när det blandas med stärkelse som jag upplever det som en jobbig bakfyllekick som ibland kan hanteras - ibland inte.
Jag tror du har mycket att vinna på att söka professionell hjälp. Det kan vara bra att få hjälp att tänka i nya banor. Du har ju kommit till det stadiet där ditt problem verkligen går ut över ditt vardagsliv, då du skriver att jobb, kompisar och så vidare kommer i andra hand. Att komma ur ett beroende är svårt att klara på egen hand.
Att omge sig med vänner och göra saker med dem man trivs med, att fylla vardagen med aktiviteter man gillar, varvat med avkoppling - det tror jag är jätteviktigt. Annars blir det lätt att man sitter hemma och ägnar tiden åt att fundera runt sitt problem (mat och träning i ditt fall). Det är förstås lättare sagt än gjort, men något att sträva emot i alla fall.
Försök att koppla bort ordet diet totalt i ett bra tag framöver. Skaffa dig en avslappnad syn på kost och ät vanlig mat.
Detta är ett typiskt resultat av en för hård och fixerad diet.
Jag tycker inte att du skall börja experimentera med periodisk fasta om du redan har ett hetsätningsbeteende. När ens livsstil har spårat ur så att den helt centrerar kring kosten är det sällan (aldrig) en lösning att bara försöka byta en extrem livsstil mot en annan.
Det kanske ligger nått i det du säger, jag vet inget om hur man ska råda folk med ätstörningar, men jag kan bara säga att för mig funkade PF bra.
Jag satt i nästan exakt samma situation som honom för 6 månader sedan. Känner igen nästan allt det han skriver med besattheten med ätardagar, ångesten mm. Började planering kring nästa ätardag redan innan den jag var på var slut och mer eller mindre tryckte ner godis/glas etc tills jag var spyfärdig. Slutade inte helt oväntad gå ner i vikt och fick bara mer ångest och drog ner ännu mer på kalorierna under övriga dagar. Inte helt oväntat blev det bara ännu värre desto mer jag drog ner på maten.
Kan bara säga att för mig var lite av räddningen, tillsammans med att jag insåg att jag var tvungen att ändra mitt beteende, en omläggning till PF och kaloribalans med en kost med högt proteinintag. Efter att ha kört så i 2 månader ung så kunde jag fortsätta med dieten och har nu är ätardagar idag kanske en eller två extra baguetter med lite ost/skinka och framför allt ingen ångest.
Genom att inte mosa i sig kalorier sådär på en dag så behöver man inte heller kompensera under vardagarna och äta jättelite heller vilket jag tror gör att suget som uppstår bara blir värre.
Nizen det suger att behöva slåss mot sig själv sådär men det går att vinna, så ge inte upp!
malfunction
2009-11-07, 14:42
Periodisk fasta hjälpte mig att bli av med sötsuget och jag är godis-, chips- och sockerläskfri sen ungefär två månader tillbaka efter 2 års kämpande. Dock håller jag med om att det kanske vore lite oförsiktigt att göra en så stor kostförändring i ett sånt här instabilt "läge".
Ätdagar har aldrig fungerat för mig, precis som du så upplever jag också att det enda man gör är att längta till den dagen och det är bara jobbigt. Det är mkt bättre att försöka hitta ett gott sätt att äta som man kan göra 7 dagar i veckan. Det kanske låter svårt men det är det oftast inte. Njuter du av den maten du äter eller äter du den bara för att du vet att du "måste"?
Sen tror jag som någon skrev att det kan vara smart att stanna i viktnedgången ett tag. Fokusera mer på träningen istället och satsa på framgångar med viktskivor istället för kroppsvikt.
Commando1980
2009-11-07, 16:24
undvik upplägg med extrema ätardagar!!! basera inte en diet på torr kyckling och tonfisk 5 dagar i veckan för att sedan grisa på helger. utan lägg upp en mindre restriktiv diet som du kan hålla dag ut och dag in. ät enbart mat du gillar.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.