shut teh face
2009-11-04, 21:23
Diskutera.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6069616.ab
”Jag trodde min tid var kommen”
Gärd, 69, var stel av skräck: Alla bara körde vidare
Per-Anders Pettersson var den ende som vågade stoppa mannen som höll på att strypa en kvinna.
Han har dömts till fängelse för att ha slagit gärningsmannen.
Nu träder kvinnan fram för att stöta sin räddare.
– Domen är fruktansvärt orättvist, säger Gärd Forsgren, 69.
Gärd skrek, hängde på hornet och hade varningsblinkers på. Hennes bil stod på riksväg 71 och bilar och människor passerade hela tiden.
Ingen stannade för att hjälpa henne.
– Folk var väl rädda, de vågade inte stanna. Säkert ett 20-tal bilar åkte förbi, ingen gjorde något, säger hon.
Kastade sig på motorhuven
Det hände en sommarkväll 2006 när Gärd var på väg hem efter att ha besökt sin son i Björbo.
Plötsligt hoppade en okänd man ur diket – och framför hennes bil.
Gärd tvärbromsade för att inte köra på honom. Då lade sig mannen på motorhuven.
– Jag var skräckslagen. Jag tänkte: Nu har jag råkat ut för det värsta, nu är det min tur i livet.
Hon minns gärningsmannens ögon:
– De var helt kalla, de stod alldelles stilla. Han såg påverkad ut.
"Trodde min tid var kommen"
Gärd skrek förgäves efter hjälp. Då tog sig mannen in i bilen och höll stryptag om hennes hals.
– Jag blev helt stilla, stirrade rakt framför mig. Han var på väg att strypa mig. Jag trodde att min tid var kommen, säger hon.
Då dök Per-Anders Pettersson, 34, upp. Han ropade, men den påverkade mannen reagerade inte. Då slet Per-Anders tag i honom. Han hade en domkraft i handen och slog gärningsmannen med två slag. Ett av dem träffade gärningsmannens tinning, så hårt att han fick en spricka i skallbenet och föll till marken.
– Jag var alldeles stel av skräck, hörde bara två dunsar. Allt gick så fort. Jag mådde pyton och åkte genast hem, säger Gärd.
"Fruktansvärt orättvist"
Både i tingsrätten och hovrätten dömdes sedan Per-Anders Pettersson till ett års fängelse för grov misshandel och till att betala 50 000 kronor i skadestånd.
Den andre mannen fick villkorlig dom för överfallet på Gärd och dömdes att betala dryga 8 000 kronor i skadestånd.
Gärd är besviken och upprörd över domen mot Per-Anders.
– Han är fruktansvärt orättsvist behandlad. Hur kan man behandla en människa så?
Hon har bara lovord om sin räddare.
– Han är otrolig stark och duktig. Han är den största ängeln jag fått träffa.
Men annat gäller de som står bakom domen:
– Är det bättre om den här mannen skulle strypt mig? Är det så advokater och domare tänker? Det är så konstig moral i Sverige. Det är ingen moral alls.
"Kan besöka honom"
Enligt domen står det att Per-Anders handlade föredömligt då han grep in och att det första slaget var befogat – men att det andra slaget var för hårt och oprovocerat.
– Hur skulle han vetat det?! Och om mannen hade vapen? Vad visste vi då?
Hundratals läsare har hört av sig och uttryckt sitt stöd för Per Anders Pettersson, som dömts till fängelse i ett år. "Domen är orättvis" är den vanligaste kommentaren.
– Domare och advokater skulle nog behöva komma i samma sits själva. De skulle inte vara så beredda, det tror inte jag, säger Gärd Forsgren.
Om en vecka måste Per-Anders infinna sig på anstalten i Norrköping.
– Jag vill säga till honom att han måste vara stark som en björn, för att uthärda detta. Och jag kan tänka mig besöka honom, säger Gärd Forsgren.
Självklart får man inte använda mer våld än nödvändigt, men hur ska man veta vart gränsen går. Begår man ett brott då tycker jag man förtjänar en extra smäll, hellre det än att inte ingripa alls.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6069616.ab
”Jag trodde min tid var kommen”
Gärd, 69, var stel av skräck: Alla bara körde vidare
Per-Anders Pettersson var den ende som vågade stoppa mannen som höll på att strypa en kvinna.
Han har dömts till fängelse för att ha slagit gärningsmannen.
Nu träder kvinnan fram för att stöta sin räddare.
– Domen är fruktansvärt orättvist, säger Gärd Forsgren, 69.
Gärd skrek, hängde på hornet och hade varningsblinkers på. Hennes bil stod på riksväg 71 och bilar och människor passerade hela tiden.
Ingen stannade för att hjälpa henne.
– Folk var väl rädda, de vågade inte stanna. Säkert ett 20-tal bilar åkte förbi, ingen gjorde något, säger hon.
Kastade sig på motorhuven
Det hände en sommarkväll 2006 när Gärd var på väg hem efter att ha besökt sin son i Björbo.
Plötsligt hoppade en okänd man ur diket – och framför hennes bil.
Gärd tvärbromsade för att inte köra på honom. Då lade sig mannen på motorhuven.
– Jag var skräckslagen. Jag tänkte: Nu har jag råkat ut för det värsta, nu är det min tur i livet.
Hon minns gärningsmannens ögon:
– De var helt kalla, de stod alldelles stilla. Han såg påverkad ut.
"Trodde min tid var kommen"
Gärd skrek förgäves efter hjälp. Då tog sig mannen in i bilen och höll stryptag om hennes hals.
– Jag blev helt stilla, stirrade rakt framför mig. Han var på väg att strypa mig. Jag trodde att min tid var kommen, säger hon.
Då dök Per-Anders Pettersson, 34, upp. Han ropade, men den påverkade mannen reagerade inte. Då slet Per-Anders tag i honom. Han hade en domkraft i handen och slog gärningsmannen med två slag. Ett av dem träffade gärningsmannens tinning, så hårt att han fick en spricka i skallbenet och föll till marken.
– Jag var alldeles stel av skräck, hörde bara två dunsar. Allt gick så fort. Jag mådde pyton och åkte genast hem, säger Gärd.
"Fruktansvärt orättvist"
Både i tingsrätten och hovrätten dömdes sedan Per-Anders Pettersson till ett års fängelse för grov misshandel och till att betala 50 000 kronor i skadestånd.
Den andre mannen fick villkorlig dom för överfallet på Gärd och dömdes att betala dryga 8 000 kronor i skadestånd.
Gärd är besviken och upprörd över domen mot Per-Anders.
– Han är fruktansvärt orättsvist behandlad. Hur kan man behandla en människa så?
Hon har bara lovord om sin räddare.
– Han är otrolig stark och duktig. Han är den största ängeln jag fått träffa.
Men annat gäller de som står bakom domen:
– Är det bättre om den här mannen skulle strypt mig? Är det så advokater och domare tänker? Det är så konstig moral i Sverige. Det är ingen moral alls.
"Kan besöka honom"
Enligt domen står det att Per-Anders handlade föredömligt då han grep in och att det första slaget var befogat – men att det andra slaget var för hårt och oprovocerat.
– Hur skulle han vetat det?! Och om mannen hade vapen? Vad visste vi då?
Hundratals läsare har hört av sig och uttryckt sitt stöd för Per Anders Pettersson, som dömts till fängelse i ett år. "Domen är orättvis" är den vanligaste kommentaren.
– Domare och advokater skulle nog behöva komma i samma sits själva. De skulle inte vara så beredda, det tror inte jag, säger Gärd Forsgren.
Om en vecka måste Per-Anders infinna sig på anstalten i Norrköping.
– Jag vill säga till honom att han måste vara stark som en björn, för att uthärda detta. Och jag kan tänka mig besöka honom, säger Gärd Forsgren.
Självklart får man inte använda mer våld än nödvändigt, men hur ska man veta vart gränsen går. Begår man ett brott då tycker jag man förtjänar en extra smäll, hellre det än att inte ingripa alls.