Hjälp mig, min syster går inte att prata med ibland

[Andy.da.wohoo]

Systern det gäller i detta fallet är 15 år.
Hon har lite svårt i skolan med vissa ämnen och jag misstänker att hon varit mobbad också. När hon fick terminsbetygen för åttan visade det sig att hon hade IG i matte. Eftersom jag och våra föräldrar inte vill att hon ska spendera ett år på IV för att bygga upp betyget till ett G så försöker vi hjälpa henne med matten i hemmet. Problemet är bara att hon, direkt när man nämner matte, börjar sura och kan börja gråta.

Om vi kommer så långt att vi börjar gå igenom någonting så sitter hon och är nästintill likgiltig. Säger man någonting hon inte förstår så kommer tårarna på henne och hon börjar sura ännu värre för att hon inte förstår. När man säger att det inte är konstigt att hon inte förstår eftersom vi inte förklarat hur det fungerar och att man ska förklara så säger hon att hon ändå inte kommer få in det i huvudet. Hon intalar sig själv att hon är trög och aldrig kommer lära sig.

Detta var bara ett exempel, kan förekomma vid många fler tillfällen. Valde detta då matten är högsta prio. Vill verkligen inte att hon ska gå ett år på IV.

Visserligen fick hon G på senaste omprovet hon gjorde, vilket är mycket bra gjort av henne och jag är stolt. Men jag vill ändå kunna hjälpa henne ytterliggare.

Vet inte riktigt om ni kan ge mig några tips på hur hon ska bli mer resonabel, känns bara jobbigt att hon är på det viset och ville nog skriva av mig lite samt ev. få lite tips på hur jag/vi(mina föräldrar) skulle kunna göra.

[Scratch89]

Jag tror inte att det är hennes mattekunskaper som är den bristande faktorn, utan något annat. Du säger att du tror att hon är/var mobbad, hur kan det komma sig? Har hon sagt något om det?

Folk behandlar sig själva på många olika sätt. En del projicerar, en del stänger in sig själva. Jag tror som sagt att det är något helt annat än matten som gör att hennes betyg dalar.

[forslund]

Du pratar i "vi-form", som om hela familjen försöker hjälpa henne med matten.

Har du provat att själv sitta ner med henne (utan föräldrarna ens i närheten) och gå igenom tal? Det funkar för min syster, som också har lite jobbigt med matte. Så fort föräldrarna är i närheten/försöker hjälpa till blir hon bara okoncentrerad och arg.

Även fast jag inte är en stjärna på matte så vet jag hur jag tänke när jag var i hennes sits och löste problemen på liknande sätt som hon ska lära sig. Mina föräldrar har bara äldre sätt att lösa matteproblemen på, vilket bara förvirrar henne mer.

Fungerar verkligen bra, men det gäller att ta det lugnt och låta det ta tid när ni väl sitter ner och får henne att börja.

[Andy.da.wohoo]

Hon umgicks väldigt mycket med några tjejer i hela mellanstadiet fram till slutet på sexan då de uteslöt henne mer och mer. I sjuan gick de inte längre i samma klass och hon slutade umgås med dem helt ett tag. Senare i åttan var hon med dem ett tag igen och nu i nian tror jag hon inte umgås med dem längre.

Det har blivit att hon umgåtts med andra som jag vet att folk i min klass i högstadiet öppet snackat skit om och regelrätt mobbat. Dock har jag aldrig hört någonting om just min syster.

Hon har också sagt att många av killarna i hennes klass är idioter, spelar inte med tjejerna på idrotten för att "tjejer inte är lika bra" och sånt skit.

[Andy.da.wohoo]

Du pratar i "vi-form", som om hela familjen försöker hjälpa henne med matten.

Har du provat att själv sitta ner med henne (utan föräldrarna ens i närheten) och gå igenom tal? Det funkar för min syster, som också har lite jobbigt med matte. Så fort föräldrarna är i närheten/försöker hjälpa till blir hon bara okoncentrerad och arg.

Även fast jag inte är en stjärna på matte så vet jag hur jag tänke när jag var i hennes sits och löste problemen på liknande sätt som hon ska lära sig. Mina föräldrar har bara äldre sätt att lösa matteproblemen på, vilket bara förvirrar henne mer.

Fungerar verkligen bra, men det gäller att ta det lugnt och låta det ta tid när ni väl sitter ner och får henne att börja.

Japp det har jag provat, gick inte bättre alls.

Det är möjligt att hon känner press på sig själv efter att jag gick ur högstadiet med mina fina betyg och som alltid haft lätt för skolan. Dock så jämförs det Inte mellan mig och henne av mina föräldrar.

[Morrris]

15 är en svår ålder. Som flera här har varit inne på är det nog snarare det sociala som är problemet, inte mattekunskaperna.

[stevebc]

Hon umgicks väldigt mycket med några tjejer i hela mellanstadiet fram till slutet på sexan då de uteslöt henne mer och mer. I sjuan gick de inte längre i samma klass och hon slutade umgås med dem helt ett tag. Senare i åttan var hon med dem ett tag igen och nu i nian tror jag hon inte umgås med dem längre.

Det har blivit att hon umgåtts med andra som jag vet att folk i min klass i högstadiet öppet snackat skit om och regelrätt mobbat. Dock har jag aldrig hört någonting om just min syster.

Hon har också sagt att många av killarna i hennes klass är idioter, spelar inte med tjejerna på idrotten för att "tjejer inte är lika bra" och sånt skit.Argh. Kan inte sitta stilla. Blir så jävla förbannad. Men vad fan ska man göra...

Till matteproblemet: har hjälpt min syrra mycket med hennes matte från mellanstadiet upp till nu i gymnasiet. Skillnaden här har väl varit att hon inte direkt varit likgiltig, även om det kommit till den där icke-konstruktiva situationen där hon låser in sig i "jag fattar ingenting"... jaha, vad fattar du inte, mer specifikt? "INGENTING".

Just eftersom det verkar så jobbigt, att hon är likgiltig eller blir ledsen/förbannad när det kommer på tal så är det nog inte direkt mer pedagogik som krävs utan det är något annat underliggande, som kanske dåligt självförtroende, alltså inställningen att det aldrig kommer gå. Jag vet inte hur man ska göra då... peppa?

[Delta_]

prova prata med henne om vad problemet är egentligen..

[stevooooo]

Har ni uteslutet av dyslexi eller dyligt. Hade en bekant i min bekanstskapskrets i yngre år som fick sin "diagnos" i andra ring på gymnasiet.

[Trapper Buzz]

Hormoner etc.
Prova hjälp henne på mornarna istället;
det har gjorts många studier där det konstaterats att människans logiska
och matematiska sinne generellt är sämre rustat på kvällen.

[Ignatius72]

Eftersom jag och våra föräldrar inte vill att hon ska spendera ett år på IV för att bygga upp betyget till ett G så försöker vi hjälpa henne med matten i hemmet. Problemet är bara att hon, direkt när man nämner matte, börjar sura och kan börja gråta.



Intressant, men vad vill din syrra?

[hoikka poika]

...

Prestationsångest? Hon kanske upplever det som att hon misslyckas med matten och blir pressad av hela familjen?

Matten kan ju vara rätt jobbig om man inte riktigt har kommit in i "tänket". Om man dessutom är rädd för att misslyckas och känner sig pressad så kan det vara lättare att inte försöka alls än att sitta och känna sig dum.

Om det kan vara rädsla för misslyckande som är en faktor i det hela så kanske du kan förklara att ha fel svar i matte är ett viktigt verktyg i lärandet. Man kan analysera varför det blir fel.
Eller som Edison sa:

"I have not failed. I've just found 10,000 ways that won't work."

Man misslyckas inte i matte förän man ger upp (punkt).

Ang. pedagogiken så tror jag att det är viktigt att hon verkligen får försöka själv och att ni inte hänger över axeln på henne (om hon inte vill det). Försök att få henne att räkna ett tal och _när_ det är fel* så hinta om vad (men kanske inte var) felet är.

[vicarious]

Intressant, men vad vill din syrra?

Troligtvis inte spendera ett år på IV? Har hon dålig självkänsla, som det verkar i nuläget, lär den inte bli bättre där.. "Jaha, vad gör du då?" - Ja, jag går IV...

Går inte att förneka att när man är i den där åldern är allting pinsamt. Föräldrarna, syskonen, hela livet är som en berg och dalbana i pinsamhet.

Kan man då hjälpa till och försöka stötta henne på vägen är det endast positivt. Men det kan vara svårt att veta hur man ska gå till väga..

Jag tror det absolut bästa vore om hon fick hjälp med matten av någon jämnårig, t ex en kompis/klasskompis, någon på hennes egen "nivå", eller hur man ska uttrycka det.

[Ignatius72]

Kan man då hjälpa till och försöka stötta henne på vägen är det endast positivt. Men det kan vara svårt..

Nr 1 om man ska hjälpa någon är att ta reda på om de vill ha hjälp. Nr 2 är att isåfall reda ut vad. Det är inte alls säkert att vare sig 1 eller 2 är något som föräldrarna eller storebrorsan har koll på.

[Loke]

Troligtvis inte spendera ett år på IV? Har hon dålig självkänsla, som det verkar i nuläget, lär den inte bli bättre där.. "Jaha, vad gör du då?" - Ja, jag går IV...

Går inte att förneka att när man är i den där åldern är allting pinsamt. Föräldrarna, syskonen, hela livet är som en berg och dalbana i pinsamhet.

Kan man då hjälpa till och försöka stötta henne på vägen är det endast positivt. Men det kan vara svårt att veta hur man ska gå till väga..

Jag tror det absolut bästa vore om hon fick hjälp med matten av någon jämnårig, t ex en kompis/klasskompis, någon på hennes egen "nivå", eller hur man ska uttrycka det.

Min självkänsla gick upp som fan på IV. Det blev första gången på många år som vuxna utanför familjen behandlade mig med någon form av respekt.

[stevebc]

Stämmer det att Trance är lärare, och isf, gtfi!

[NiklasAlm]

G är inget att va stolt över, är ju löjligt låga krav på gymnasiet i matten och har man fått godkänt så har man knappt lärt sig nåt. Få henne att satsa på mvg och gör c uppgifter med henne också, när man väl börjar kunna så kommer de bli kul men det blir det aldrig om man bestämt sig för att ligga på en g nivå.

[Spiffy]

Nr 1 om man ska hjälpa någon är att ta reda på om de vill ha hjälp.

Hon är 15 och har problem i skolan. Tycker du verkligen det är relevant här?

[Spiffy]

G är inget att va stolt över, är ju löjligt låga krav på gymnasiet i matten och har man fått godkänt så har man knappt lärt sig nåt. Få henne att satsa på mvg och gör c uppgifter med henne också, när man väl börjar kunna så kommer de bli kul men det blir det aldrig om man bestämt sig för att ligga på en g nivå.

:smash:

[Spiffy]

Om ni går igenom det som hon borde kunna nu, och inte förstår.
Hur är det med det som hon borde kunnat för ett halvår sedan? Kan hon detta?
Om inte, så är det nog bättre att gå tillbaka så långt som hon inte kan, och börja därifrån. Gärna lite innan kanske, så att hon känner att hon klarar av det, och inte känner sig värdelös utan kan bygga upp lite självförtroende.
Ingen mening att sitta och banka huvudet i väggen med de nya talen, om hon inte klarar det gamla.

[Whistler]

Visa henne tråden.

[Ignatius72]

Hon är 15 och har problem i skolan. Tycker du verkligen det är relevant här?

Det är alltid relevant. Folk som inte vill ha hjälp tenderar att skita i den hjälp som folk levererar. Småbarn hjälper man vare sig de vill eller ej, 15 åringar fungerar inte på det sättet.

[Dreas]

G är inget att va stolt över, är ju löjligt låga krav på gymnasiet i matten och har man fått godkänt så har man knappt lärt sig nåt. Få henne att satsa på mvg och gör c uppgifter med henne också, när man väl börjar kunna så kommer de bli kul men det blir det aldrig om man bestämt sig för att ligga på en g nivå.Det där var nog det dummaste inlägg jag läst idag, hur fan...Nej....Hur tänkte du där?

[Cilia]

Det är alltid relevant. Folk som inte vill ha hjälp tenderar att skita i den hjälp som folk levererar. Småbarn hjälper man vare sig de vill eller ej, 15 åringar fungerar inte på det sättet.
Han har ju rätt.

Problemet är att man ofta går direkt på lösningen för man ser hela bilden själv men den man ska hjälpa/förändra har en annan bild. Blir lätt så att lösningen blir fel.

Här tror jag att det mest handlar om självförtroende. Hon är så övertygad om att hon inte kan så hon vill inte försöka för om hon försöker är hon redan övertygad om att hon kommer misslyckas och då är det bara en ytterligare bekräftelse på hur kass hon är.

Ni måste nog prata med henne. Sen tror jag att en lösning kan vara är att backa (när hon är med på att försöka) och börja med enklare tal så hon får tillbaka självförtroendet och ser att hon kan lite. Det där kommer ta tid för er.

Att slå in i hennes huvud att hon måste lära sig är ingen framkomlig väg.

[spoonchest]

Har hon haft problem med koncentrationssvårigheter?
Känner igen mig ifrån min högstadietid, nämligen. Låste det sig i matten, så blev jag irriterad eller förbannad, och gav mer än gärna upp.

Annars plusettar jag på Cilia. Det är nog inte så bra att banka in ett måste i en femtonåring. Då kan man nog gå i ordentlig klinch med varandra. iaf under de här förutsättningarna.

[Andy.da.wohoo]

Uppskattar alla tips som skrivits i tråden.

Ska försöka prata med henne om det efter höstlovets slut. Hoppas på det bästa.

[Tolkia]

Just när det gäller matte finns det så många myter om hur svååååårt det är och hur man måste förstååååå och inte bara dunka in fakta och hur det är ett ämne för de verkligen smaaaaarta, till skillnad från andra ämnen där man ju då som sagt bara dunkar in fakta. Det är lätt att man hamnar snett på ett tidigt stadium med en bild av sig själv som kass i matte, och eftersom matte är ett ämne där framgången beror på hur smart man är och inte på vad man har lärt sig så är man osmart och därmed körd osv. osv. i all oändlighet. Ond cirkel, låst läge, hopplöst fall. Med självförtroendet i botten är det svårt att lära sig något alls, oavsett ämne; för att lära sig måste man tro att man har förutsättningarna att göra det.

Faktum är, att även på högskolenivår är mycket av matten sådant man lär sig genom att få det förklarat för sig, plugga och räkna, och inte mytisk kunskap man muterar fram (även om det förstås finns mattebegåvade människor som fattar allt på första försöket, men begåvningar finns ju även i andra ämnen, och mattebegåvningarna är inte mer begåvade eller mer mystiska bara för att det råkar vara matte de är bra på). På högstadie- och gymnasienivå är matte i allra högsta grad ett pluggbart ämne. Ändå finns det mängder av framför allt tjejer som tror att det är meningslöst att ens försöka, för de är ju per definition sådana som är dåliga på matte. I ett sådant läge låser det sig gärna så fort man tittar på matteboken.

Din beskrivning av din syster och matten hade kunnat vara en beskrivning av mig och matten när jag var i samma ålder. Jag hatade matte, jag sög i matte, jag hade uppfattningen om att det var fullständigt omöjligt för mig att lära mig matte. Numera innehar jag en civilingenjörsexamen, så min första bedömning - och andras bedömning! - av min förmåga att lära mig räkna var uppenbarligen fel. Och jag kan säga så mycket som att jag aldrig muterade fram någon matematisk begåvning under vägen, däremot räknade jag en jävla massa och övning ger färdighet. På vägen hade jag stor hjälp av några lärare med STORT tålamod, skall också sägas.

Jag har inget bra tips på hur du skall hjälpa din syster, eller hur någon annan skall göra det, för den delen; min poäng med det här inlägget är främst att berätta att matte inte är något ämne som bara vissa supersmarta kan lära sig, och att man inte skall låta sina rädslor och förutfattade meningar hindra sig alltför mycket. Matte är scary bara så länge man låter det vara det, och bara för att man var kass i matte ett par terminer på högstadiet behöver man inte vara det resten av sitt liv. Annars kan jag bara plusetta på de inlägg som understryker att det är viktigt att hon mår någorlunda bra om det skall funka att styra upp skolarbetet.

[tsp]

Kanske kan vara lönt att höra med skolan om det går att ta hjälp av specialpedagog eller så? Dem är ju garanterat vana vid att hantera elever som är PRECIS som din syster.

Min mor är förresten specialpedagod! :D

[stevebc]

Han har ju rätt.

Problemet är att man ofta går direkt på lösningen för man ser hela bilden själv men den man ska hjälpa/förändra har en annan bild. Blir lätt så att lösningen blir fel.

Här tror jag att det mest handlar om självförtroende. Hon är så övertygad om att hon inte kan så hon vill inte försöka för om hon försöker är hon redan övertygad om att hon kommer misslyckas och då är det bara en ytterligare bekräftelse på hur kass hon är.

Ni måste nog prata med henne. Sen tror jag att en lösning kan vara är att backa (när hon är med på att försöka) och börja med enklare tal så hon får tillbaka självförtroendet och ser att hon kan lite. Det där kommer ta tid för er.

Att slå in i hennes huvud att hon måste lära sig är ingen framkomlig väg.Håller helt med här.

[Ignatius72]

Det är väl inte bara matten som är bekymret?

[Ignatius72]

Det är väl inte bara matten som är bekymret?
Vad den kloke mannen ovan antyder är att även om matten helt plötsligt skulle gå som en dans så hade inte allt varit guld och gröna skogar.