Visa fullständig version : Känner ni er någonsin "misstänkliggjorda" pga er träning?
Japp, som rubriken lyder typ.
Bakgrunden till min frågeställning; Jag arbetar som utredare inom kommunen. Mitt arbete är enormt kvinnodominerat, och det råder även en ganska sträng åsiktsmässig likformighet.
Själv sticker jag ut en hel del har jag märkt. Jag är kille (i kraftig minoritet) och jag älskar sedan ca 6 år tillbaka att träna. Detta gör jag mer eller mindre dagligen.
Har nu varit på min arbetsplats i snart 8 månader, och man börjar allt mer lära känna kollegor. Tyvärr märker jag att mitt träningsintresse tycks provocera. En del kollegor vill gärna få det till att jag tränar av diverse andra anledningar än det jag själv vill hävda, d.v.s. träningsglädje. Istället insinueras det att jag skulle vara träningsnarkoman, att jag inte "kan" skippa ett pass e.t.c.e.t.c.
Därutöver tycks även användandet av vissa kosttillskott anses som något extremt suspekt. Ungefär som en form av doping eller narkotikamissbruk.
Har tidigare mer eller mindre skrattat bort alla dessa insinuationer, men börjar nu faktiskt ledsna lite grann. Börjar känna mig lite trött på att framstå som udda enbart för att jag faktiskt föredrar att träna framför att sida och glo på teve eller liknande saker. Samtidigt irriteras jag lite över den monumentala okunskap som deras födomar baseras på. Det känns även lite smått ironiskt, då de yrkesmässiga bedömningar man gör inom min verksamhet ofta har påtagliga konsekvenser för de människor som utgör måltavlor för våra "professionella" blickar. Är det samma blickar som riktas mot mig, som även riktas mot våra "kunder", ja då kan man nog ifrågasätta legitimiteten i vår verksamhet i dess helhet...
Är det någon som upplevt något liknande? Hur har ni hanterat det?
Japp, som rubriken lyder typ.
Bakgrunden till min frågeställning; Jag arbetar som utredare inom kommunen. Mitt arbete är enormt kvinnodominerat, och det råder även en ganska sträng åsiktsmässig likformighet.
Själv sticker jag ut en hel del har jag märkt. Jag är kille (i kraftig minoritet) och jag älskar sedan ca 6 år tillbaka att träna. Detta gör jag mer eller mindre dagligen.
Har nu varit på min arbetsplats i snart 8 månader, och man börjar allt mer lära känna kollegor. Tyvärr märker jag att mitt träningsintresse tycks provocera. En del kollegor vill gärna få det till att jag tränar av diverse andra anledningar än det jag själv vill hävda, d.v.s. träningsglädje. Istället insinueras det att jag skulle vara träningsnarkoman, att jag inte "kan" skippa ett pass e.t.c.e.t.c.
Därutöver tycks även användandet av vissa kosttillskott anses som något extremt suspekt. Ungefär som en form av doping eller narkotikamissbruk.
Har tidigare mer eller mindre skrattat bort alla dessa insinuationer, men börjar nu faktiskt ledsna lite grann. Börjar känna mig lite trött på att framstå som udda enbart för att jag faktiskt föredrar att träna framför att sida och glo på teve eller liknande saker. Samtidigt irriteras jag lite över den monumentala okunskap som deras födomar baseras på. Det känns även lite smått ironiskt, då de yrkesmässiga bedömningar man gör inom min verksamhet ofta har påtagliga konsekvenser för de människor som utgör måltavlor för våra "professionella" blickar. Är det samma blickar som riktas mot mig, som även riktas mot våra "kunder", ja då kan man nog ifrågasätta legitimiteten i vår verksamhet i dess helhet...
Är det någon som upplevt något liknande? Hur har ni hanterat det?
Har ingen egen erfarenhet av det du blir utsatt för men det låter ju verkligen som "kommunkärringar" enligt din beskrivning. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med mer än att råda dig att ignorera dessa genier och fortsätta träna som du gör. Good luck
Haha, det där är ju vardagsmat :) Folk som prompt ska trycka ner en för att man tränar, eller äter "bra" kost osv :)
VA fan!12 du kan la unna dig en bulle!?
Mr.Cosybear
2009-10-22, 20:41
VA fan!12 du kan la unna dig en bulle!?
Den är ju hyffsat vanlig... Men mitt tips är iallafall att bara ignorera det och kör ditt eget race. Annars är det bara egentligen att bara förklara vad diverse kosttillskott är och fungerar och varför man väljer att avstå bullar så man får dem att fatta, då tenderar dem att lägga sig :)
Jepp, kör samma race. Vill jag ha en bulle så tar ja en bulle. Inte pga av någon annan, som antagligen vill få bättre samvete då han/hon "syndar"
Nej, mina arbetskamrater tycker att det är jättekul och stöttar mig.
Ignorera deras kommentarer så kommer dom förhoppningsvis att avta.
Fatalist
2009-10-22, 20:50
Det är först när jag kom ut i arbetslivet från gymnasiet som jag insåg hur omogna vuxna människor kan vara. Skit i dem och kör ditt race. Sätt dem på plats om så krävs. Idioter måste försättas med begränsningar annars urartar de tillsammans till slut i en orgie av idioti (se SD t ex). :thumbup:
Finska Lejonet
2009-10-22, 20:54
Nej, mina arbetskamrater tycker att det är jättekul och stöttar mig.
Har en tes här att det är mer accepterat att va "träningsmänniska" om man är kvinna. För då ska man ju bry sig om kroppen, medan män är manliga och dricker öl i nätbrynja och pillar sig i naveln. :smash:
Om man går in för det kan jag förstå att dom tycker det är udda/konstigt/onormalt med den enkla anledningen att vi PRO BODIBILDAS är i minoritet.
Verbatim
2009-10-22, 21:01
Medans detta onekligen existerar, så finns det utan tvekan ett visst samband med hur personen i sig beter sig dessutom, iaf om han är <80kg, vilket dom flesta självbeskrivna träningsfreaken dessutom är.
Är det sån däringa anabolas du dricker? Här har ni ett svar. Slipat på det rätt länge nu.
- Nejfan, det är hederlig gammal fit*juice
Medans detta onekligen existerar, så finns det utan tvekan ett visst samband med hur personen i sig beter sig dessutom, iaf om han är <80kg, vilket dom flesta självbeskrivna träningsfreaken dessutom är.
Klart ingen vågar säga något till någon >100kg. Alla vet att så dopade individer är helt galna, räcker med att du glömmer hälsa en morgon så smäller det! Rak höger så huvudet flyger av!
Vi kan ju dra upp scenariot med Whistler ( det är ju lite relevant trots allt) När han vägde 70 kg och stod i dörren, så gav folk han inge respekt alls. Däremot när han vägde 80 kg, då jävlar räckte det med en blick från whistler för att folk skulle darra!
Du sitter i en situation där du är en minoritet. Att minoriteter hanteras med brist på acceptans tolereras inte i andra fall och ska inte göra det här heller.
Det är naivt att tro att varenda person på en arbetsplats är totalt fördomsfri, men det betyder inte att du ska acceptera deras beteende. Om du har börjat ta illa vid dig av deras beteende så tycker jag att du ska säga detta. Det kan låta "bitchigt" men att hålla det innom dig är inte bättre. Förutom personligt lidande så kan jag tänka mig att det blir svårare att samarbeta och prestera på hög nivå.
Jag menar inte att du ska starta ett gräl av något slag, men om du lägger upp det lite snyggt så kan du framföra att du förstår att de tycker att ditt levnadssätt är konstigt men att det börjar bli jobbigt för dig. Skärper de sig inte då kan du med all rätt gå vidare och tala om saken med din chef (eller hr-personal beroende på hur det är upplagt på din arbetsplats). Du får avgöra vad som är bäst, att öppet klaga hos chefen kan ju göra mer skada än nytta om det inte är befogat, sunt förnuft gäller.
Har en tes här att det är mer accepterat att va "träningsmänniska" om man är kvinna. För då ska man ju bry sig om kroppen, medan män är manliga och dricker öl i nätbrynja och pillar sig i naveln. :smash:Hehe, "träningsmänniska" hehe.. Jag tävlar i Styrkelyft, Bänkpress och tyngslyftning. Tror du inte att det finns fördomar om det?
Varje dag i vardagslivet, dock inte på jobbet. Mina kollegor är underbara.
Ja, det har jag, och jag är rätt jävla räkig. :D Har kanske bred rygg eller nåt, men är inte biffig i kroppen precis.
Vi kan ju dra upp scenariot med Whistler ( det är ju lite relevant trots allt) När han vägde 70 kg och stod i dörren, så gav folk han inge respekt alls. Däremot när han vägde 80 kg, då jävlar räckte det med en blick från whistler för att folk skulle darra!
Tror han tog +50 innan han gick till jobbet när han vägde 80. +50 gör hela skillnaden.
OnT: Jag gillar inte choklad sådär jättemycket. Inte nån sort som jag provat, får finnar och det smakar sällan jättegott i mitt tycke. Det har jag naturligtvis hittat på för att jag inte kan äta choklad pga min nazidödsträning. Tråkigt men jag har bättre saker för mig än att övertyga folk om att jag inte gillar choklad jättemycket.
Finska Lejonet
2009-10-22, 21:24
Hehe, "träningsmänniska" hehe.. Jag tävlar i Styrkelyft, Bänkpress och tyngslyftning. Tror du inte att det finns fördomar om det?
Jo men det var därför jag skrev citattecken för att omfatta lite mer, men jag tror dock det alltid är männen som har flest fördomar att möta.
Enda kommenterarerna jag mötts av är "klart du ska ha bulle till fikat - du tränar ju!" och "äter du aldrig några grönsaker?". Utöver det har jag endast fått ett och annat tjuvnyp från glada gamla tanter(okej, en del yngre tanter också). Kan inte säga att det berör mig särskilt mycket.
Enda kommenterarerna jag mötts av är "klart du ska ha bulle till fikat - du tränar ju!" och "äter du aldrig några grönsaker?". Utöver det har jag endast fått ett och annat tjuvnyp från glada gamla tanter(okej, en del yngre tanter också). Kan inte säga att det berör mig särskilt mycket.
Sen är du ingen Whistler: MEAN LEAN PRO PUMPING 80kg CLEAN AND JERK SQUATING MACHINE heller.
Jo men det var därför jag skrev citattecken för att omfatta lite mer, men jag tror dock det alltid är männen som har flest fördomar att möta.Det beror lite på tror jag, men jag ska inte säga emot dig. Däremot är det mer accepterat/förväntat(eller vad man ska säga) när killar/män satsar seriöst och hårt på sin idrott än när kvinnor gör det. Grovt gereraliserat igen då.
Sen är du ingen Whistler: MEAN LEAN PRO PUMPING 80kg CLEAN AND JERK SQUATING MACHINE heller.
Jag tror Yes spenderar förmycket tid att gå runt och negga samt köra "teh game" istället för att dunka vikterna.
:D
Nej. Jag äter bullar.
Vem tror annat? Du är styrkelyftare :)
shadowfire
2009-10-22, 21:37
Ibland får jag känslan av att det får dem som ger kommentarerna att känna sig bättre själva, för att döva dåliga samvetskval för att de själva inte tränar i huvudtaget eller väldigt sällan typ. Många överdriver också, tror att man kommer se ut som Rühl inom ett år bara för att man lyfter skrot och måste liksom påpeka också att det är fult med för mkt muskler osv.
Finska Lejonet
2009-10-22, 21:40
Det beror lite på tror jag, men jag ska inte säga emot dig. Däremot är det mer accepterat/förväntat(eller vad man ska säga) när killar/män satsar seriöst och hårt på sin idrott än när kvinnor gör det. Grovt gereraliserat igen då.
Mm, jo det där håller jag delvis med om.
Men samtidigt är en kvinna som håller på med nått "fysrelaterat" ofta "lilla duktiga flickan" medans en man nånstans ses som ett hot, iaf av andra män.
För att ta ett exempel ses en kvinna som jobbar som polis nog ofta i ett sällskap fortfarande som harmlös och "lilla duktiga flickan" medan en man kan ses som ett hot och andra män känner sig underlägsna och känner en massa agg mot vederbörande(nu generaliserar jag grovt).
Vi kan nog iaf va överens att det finns en hel del fördomar mot folk som är seriösa inom träningens värld.
Ibland får jag känslan av att det får dem som ger kommentarerna att känna sig bättre själva, för att döva dåliga samvetskval för att de själva inte tränar i huvudtaget eller väldigt sällan typ. Många överdriver också, tror att man kommer se ut som Rühl inom ett år bara för att man lyfter skrot och måste liksom påpeka också att det är fult med för mkt muskler osv.
Yeah, det är fult med mycket pengar också men ändå vill alla ha det.
Sen är du ingen Whistler: MEAN LEAN PRO PUMPING 80kg CLEAN AND JERK SQUATING MACHINE heller.
Det är så sant, min serbobosnikroatiska vän! Livet som Yes är oftast rätt okomplicerat.
Jag tror Yes spenderar förmycket tid att gå runt och negga samt köra "teh game" istället för att dunka vikterna.
:D
Nu blandar du ihop mig med Sundvall. Jag neggar inte, utan är bara mer allmänt "Oh Yes!".
Att "dunka" vikterna verkar iof lite kinky också. Är det så ni boddibilders gör för att bli stora?
Visst känner man igen sig endel. Iaf bekantskapskretsens reaktioner, för mig är det uppdelat i två läger. Dom som tränar och då har förståelse om varför man gör som man gör, och dom som inte tränar alls och därmed inte fattar någonting när man avstår diverse saker.
Var och hälsade på en gammal polare och hans tjej för nån kväll sedan och det var ett tag sen vi träffades. Och när det vankades kaffe och fika så fälldes kommentaren av min polare när jag avstod bullarna och kakorna men gärna drack en kaffekopp eller två. "- vafan tränar ni så jävla hårt och seriöst så du inte ens kan fika?!" En väldigt typisk kommentar som många verkar få relativt ofta från oförstående icke tränande personer.
Visst känner man igen sig endel. Iaf bekantskapskretsens reaktioner, för mig är det uppdelat i två läger. Dom som tränar och då har förståelse om varför man gör som man gör, och dom som inte tränar alls och därmed inte fattar någonting när man avstår diverse saker.
Var och hälsade på en gammal polare och hans tjej för nån kväll sedan och det var ett tag sen vi träffades. Och när det vankades kaffe och fika så fälldes kommentaren av min polare när jag avstod bullarna och kakorna men gärna drack en kaffekopp eller två. "- vafan tränar ni så jävla hårt och seriöst så du inte ens kan fika?!" En väldigt typisk kommentar som många verkar få relativt ofta från oförstående icke tränande personer.
Man behöver inte överdriva med att inte äta bullar och sånt heller ;) Om man inte skalar av kilon inför tävling.
Ah, en som inte förstår :) Vill man inte ha så vill man inte. Hur svårt kan det vara? Skitsamma vilket skälet är. Men att alltid dra in träningen i det hela pga man tackar nej, det är ju det som det pratas om.
Man behöver inte överdriva med att inte äta bullar och sånt heller ;) Om man inte skalar av kilon inför tävling.
Det har du absolut rätt i, Och inte tackar jag nej till bullar varje gång utan visst trycker man i sig endel sötsaker också ibland, men jag tycker man kan hålla det på en viss nivå och inte proppa kakhålet fullt varje gång tillfälle bjuds, och det ska inte ens folk behöva ifrågasätta.
Ah, en som inte förstår :) Vill man inte ha så vill man inte. Hur svårt kan det vara? Skitsamma vilket skälet är. Men att alltid dra in träningen i det hela pga man tackar nej, det är ju det som det pratas om.
Stort fett +1 på det. Jag är helt i linje med dig Jure.
D-Crawler
2009-10-22, 21:56
Sådärja. Min mamma frågade alldeles nyss när vi stod och pratade med varandra: "Martin, får ja fråga dig någonting utan att du blir arg?" Sure. "Tar du någonting? Jag tycker du har blivit så stor snabbt."
Roligt att ens mamma börjar misstänka något.. nu känns det som om hon alltid kommer ha någon misstanke hur mycket jag än övertygar henne.
Hon undrar nog om du äter bullar med + 50?
Hon undrar nog om du äter bullar med + 50?
:laugh:
Ah, en som inte förstår :) Vill man inte ha så vill man inte. Hur svårt kan det vara? Skitsamma vilket skälet är. Men att alltid dra in träningen i det hela pga man tackar nej, det är ju det som det pratas om.
Givetvis! Jag tänkte på att folk dissar bullar bara för att de "tränar" :)
Om man inte vill ha(händer dock inte ofta) så vill man inte ha ;)
Det är givet att det suger att bli betraktad som suspekt p.g.a. sin hobby. Dock är min erfarenhet att många som uttrycker sig i termer av att de "älskar att träna" osv. gärna vill prata väldigt mycket om träning, mat (förlåt, jag menar "kost") och "hälsa", nyheter i media relaterade till dessa osv. och det blir i längden lite påfrestande för en omgivning som inte delar det här intresset. Lite som en missionär kan bli påfrestande. Nu säger jag inte att trådskaparen gör det, men det kan vara något man behöver checka om man upplever att man har det här problemet.
En annan sak är hur man tackar nej till saker man inte vill göra eller äta. Det går alldeles utmärkt att bara vänligt tacka nej, utan att leverera någon lång (bort)förklaring till varför. När man har sagt "tack, det är bra för mig" tillräckligt många gånger vänjer sig folk. Däremot brukar alla försök att ursäkta sig för att man inte vill äta bullar ofelbart trigga en flod av kommentarer.
Edit: Som Jure redan skrivit, ser jag nu.
Japp, som rubriken lyder typ.
Bakgrunden till min frågeställning; Jag arbetar som utredare inom kommunen. Mitt arbete är enormt kvinnodominerat, och det råder även en ganska sträng åsiktsmässig likformighet.
Själv sticker jag ut en hel del har jag märkt. Jag är kille (i kraftig minoritet) och jag älskar sedan ca 6 år tillbaka att träna. Detta gör jag mer eller mindre dagligen.
Har nu varit på min arbetsplats i snart 8 månader, och man börjar allt mer lära känna kollegor. Tyvärr märker jag att mitt träningsintresse tycks provocera. En del kollegor vill gärna få det till att jag tränar av diverse andra anledningar än det jag själv vill hävda, d.v.s. träningsglädje. Istället insinueras det att jag skulle vara träningsnarkoman, att jag inte "kan" skippa ett pass e.t.c.e.t.c.
Därutöver tycks även användandet av vissa kosttillskott anses som något extremt suspekt. Ungefär som en form av doping eller narkotikamissbruk.
Har tidigare mer eller mindre skrattat bort alla dessa insinuationer, men börjar nu faktiskt ledsna lite grann. Börjar känna mig lite trött på att framstå som udda enbart för att jag faktiskt föredrar att träna framför att sida och glo på teve eller liknande saker. Samtidigt irriteras jag lite över den monumentala okunskap som deras födomar baseras på. Det känns även lite smått ironiskt, då de yrkesmässiga bedömningar man gör inom min verksamhet ofta har påtagliga konsekvenser för de människor som utgör måltavlor för våra "professionella" blickar. Är det samma blickar som riktas mot mig, som även riktas mot våra "kunder", ja då kan man nog ifrågasätta legitimiteten i vår verksamhet i dess helhet...
Är det någon som upplevt något liknande? Hur har ni hanterat det?
Man har ju fått utstå en hel del fördomar om att man går på anabola när kreatinburken kommer upp, det är ju sanslöst! Vad är fel på världen! :smash:
Rockhard
2009-10-22, 22:46
Till trådskaparen skulle jag säga att försök hitta ett nytt jobb så fort som möjligt, är det en riktig "kärring-arbetsplats" så är det kört. Finns inget du kan göra för att förbättra situationen. För ett antal sommrar sedan jobbade jag som vårdbiträde på mindre ort. Maken till bittra, trångsynta, otrevliga och genomelaka kvinnor har jag aldrig träffat varken förr eller senare. Det jobbade 2 män där, de mest avmaskuliniserade mesproppar jag någonsin träffat. Jag är övertygad om att dom inte var så från början utan det var nog alla åren på det skitstället som gjort det.
Till trådskaparen skulle jag säga att försök hitta ett nytt jobb så fort som möjligt, är det en riktig "kärring-arbetsplats" så är det kört. Finns inget du kan göra för att förbättra situationen. För ett antal sommrar sedan jobbade jag som vårdbiträde på mindre ort. Maken till bittra, trångsynta, otrevliga och genomelaka kvinnor har jag aldrig träffat varken förr eller senare. Det jobbade 2 män där, de mest avmaskuliniserade mesproppar jag någonsin träffat. Jag är övertygad om att dom inte var så från början utan det var nog alla åren på det skitstället som gjort det.
Sant. Fortsätter man där hör man bara dunsen i golvet en dag (en dag snart!) när tredecimiterspenisen inte klarar av kärringnivån längre. Då är det kört, handla innan det är för sent!
Rockhard
2009-10-22, 22:50
Sådärja. Min mamma frågade alldeles nyss när vi stod och pratade med varandra: "Martin, får ja fråga dig någonting utan att du blir arg?" Sure. "Tar du någonting? Jag tycker du har blivit så stor snabbt."
Roligt att ens mamma börjar misstänka något.. nu känns det som om hon alltid kommer ha någon misstanke hur mycket jag än övertygar henne.
När jag var ung och dum och använde sterioder så hittade morsan mitt förråd med diverse färgglada piller. Jag förklarade att det var vitaminer och mineraler och kreatin. Jamen dåså sa hon :D
kalle_banan
2009-10-22, 22:53
Farsan frågade mig om jag använde steroider när jag var 17-18 :D
Annars har jag aldrig råkat ut för det, du kanske borde skaffa ett annat jobb för du kommer inte kunna ändra på dom, alternativt lär du dig leva med det, folk är apor med kläder på kroppen så man kan inte förvänta sig något annat än apkonster. (Hamnar det i en signatur nu? :D)
Ett tips till trådskaparen inför nästa fikarast:
Sätt på en bra låt på sådär 5-7 min.
Kör igång en snabb striptease, ta av dej på överkroppen
och kör lite "most muscular", dubbelbicce, latsspread m.m.
Succén är given !! :cool:
Trapper Buzz
2009-10-22, 23:40
Vet ej om det har föreslagits, men att bjuda ned några av plågoandarna till gym
utan baktankar och om dom väl kommer dit låter man dom vara om dom inte ber om hjälp.
Lite får man nog instruera. Kan slå väl ut.
Själv hade jag oförhapandes grannarna på gym då jag klossade på 170kg..
Okej, inga Fredrik Svensson-klossvikter, men klart är att man växte i somlig grannes aktning.
Tar alltid en bulle om jag blir bjuden, men blir väldigt sällan bjuden. :(
Doctor Snuggles
2009-10-23, 01:36
Japp, som rubriken lyder typ.
Bakgrunden till min frågeställning; Jag arbetar som utredare inom kommunen. Mitt arbete är enormt kvinnodominerat, och det råder även en ganska sträng åsiktsmässig likformighet.
Själv sticker jag ut en hel del har jag märkt. Jag är kille (i kraftig minoritet) och jag älskar sedan ca 6 år tillbaka att träna. Detta gör jag mer eller mindre dagligen.
Har nu varit på min arbetsplats i snart 8 månader, och man börjar allt mer lära känna kollegor. Tyvärr märker jag att mitt träningsintresse tycks provocera. En del kollegor vill gärna få det till att jag tränar av diverse andra anledningar än det jag själv vill hävda, d.v.s. träningsglädje. Istället insinueras det att jag skulle vara träningsnarkoman, att jag inte "kan" skippa ett pass e.t.c.e.t.c.
Därutöver tycks även användandet av vissa kosttillskott anses som något extremt suspekt. Ungefär som en form av doping eller narkotikamissbruk.
Har tidigare mer eller mindre skrattat bort alla dessa insinuationer, men börjar nu faktiskt ledsna lite grann. Börjar känna mig lite trött på att framstå som udda enbart för att jag faktiskt föredrar att träna framför att sida och glo på teve eller liknande saker. Samtidigt irriteras jag lite över den monumentala okunskap som deras födomar baseras på. Det känns även lite smått ironiskt, då de yrkesmässiga bedömningar man gör inom min verksamhet ofta har påtagliga konsekvenser för de människor som utgör måltavlor för våra "professionella" blickar. Är det samma blickar som riktas mot mig, som även riktas mot våra "kunder", ja då kan man nog ifrågasätta legitimiteten i vår verksamhet i dess helhet...
Är det någon som upplevt något liknande? Hur har ni hanterat det?
Jag skulle vända på steken.
Fråga varför de inte tränar, och om de verkligen inte tränar av de anledningarna de säger. Insinuera att de är lata människor med noll karaktär, att de har psykologiska problem och medicinerar sig med mat, att de inte bryr sig om sin hälsa, är feta o äckliga osv
Titta sedan snett på när de äter sin aftonbladetsvenssonmat och fäll kommentarer som indikerar på deras totala brist på omdöme, urskiljningsförmåga, och att de är får som bräkar i led på väg till en plågsam ålderdom och för tidig död.
Kanske blir lite jobbigt att arbeta kvar där sen. Men du är en tränande man, bara att bita ihop o se det som ett hårt pass.
Det har du absolut rätt i, Och inte tackar jag nej till bullar varje gång utan visst trycker man i sig endel sötsaker också ibland, men jag tycker man kan hålla det på en viss nivå och inte proppa kakhålet fullt varje gång tillfälle bjuds, och det ska inte ens folk behöva ifrågasätta.
Fast då är ju frågan om det inte skulle vara enklare att bara ta en bulle. Dels för att vara trevlig mot värden. Dels för att slippa dumma frågor. Du kanske också ska fråga dig själv om du inte tackar nej bara för ditt eget egos skull. För är du kanske inte lite ute efter att bara få snacka om din träning och känna dig lite så där stolt över att DU faktiskt kan avstå och att du är lite bättre än "de där andra". Precis som du nu sitter på ett forum på nätet och snackar om hur speciell du känner dig? ;)
Du sitter i en situation där du är en minoritet. Att minoriteter hanteras med brist på acceptans tolereras inte i andra fall och ska inte göra det här heller.
Väl talat.
bertbert
2009-10-23, 04:54
Fråga varför de inte tränar, och om de verkligen inte tränar av de anledningarna de säger. Insinuera att de är lata människor med noll karaktär, att de har psykologiska problem och medicinerar sig med mat, att de inte bryr sig om sin hälsa, är feta o äckliga osv
:D I like it!
Bulka upp dig, ingen bryr sig om man är tjock och grov, då får man vara i fred, det är smal och grov som ger problem.
Jag har i många år jobbat i äldrevården vid sidan av mina ordinarie jobb i psykiatrin.
I äldrevården är det 99% kvinnor, och som heterosexuell man är man i klar minoritet. När jag var ung och snygg så höll mina kvinnliga kollegor på hela tiden, kommenterade, klämde, kände och petade. 20kg fläsk senare så slipper jag det helt.
Rätt tacksamt när man står lätt framåtböjd och tex lägger om ett liggsår att slippa nån madam som står och andas en i nacken med ena handen på ryggen mm.
Har fått höra på jobbet "oj, vad du är nyttig, ska du komma i superform" men då får jag upplysa att mitt nuvarande leverne ger nuvarande form - ev ackompanjerat till bild på hur jag såg ut 50 kg + och lite violinmusik.. Då blir de tysta! ;)
"Artighetsätande" är annat något av min svagaste punkt. Att äta ngt onyttigt när jag inte är sugen pga att jag upplever att inte bråka med folk sitter hårt åt hos mig. Folk kan säga sig acceptera att man inte vill. Men sen ändå truga.. "ska du verkligen inte ha?" "blir du verkligen mätt på det där?" "jag förstår inte hur man kan äta **** utan **** till.. du får ta om du vill?" "men en liten bulle kan du väl ta, du som tränar så mkt?" "men du är ju fin som du är" "man måste få unna sig.." "Nu känner ju jag mig jätteonyttig som äter det här!!" "nu måste vi fira! Kom igen.." osv osv. Ibland får jag ork och förklarar att det är som en allergi för mig, men att jag kanske kan göra undantag ibland men att jag bara mår bra om det är självvalt.
När jag var yngre vill jag minnas att pappa + en naprapat också hävdade att tjejer inte skulle träna till sig så stora muskler, och till saken hör att jag gick från obefintliga till högst en antydan till. Så det gäller att inte bry sig helt enkelt, att kanske ta sig en funderare om man är rätt ute om nära el kära ifrågasätter hur "sunt" ens leveren egentligen är - men att hellre ta reda på fakta än låta sig påverkas av andras syn.
Dopad har ingen av naturliga skäl trott att jag är dock. :D
VA fan!12 du kan la unna dig en bulle!? (Glen)
Det här måste bara vara på Volo...?
Jag äter bullar. Jag är styrkelyftare. *cupid*
OnT: så har det hänt sig ofta att jag har ofta fått förklara mig angående måttligt intag av sprit och dylikt. Jag hade en period där jag i princip totalvägrade sprit i all form, men ändå försökte vara social och vara på krog med bekanta och vänner. Trodde liksom det var det som var grejen, dvs att vara social och umgås.. Däremot fick jag en massa gliringar där man ifrågasatte varför jag inte super när jag var ute. (sic) Det gick såpass långt att jag nästan fick bli våldsam. När argumenten tar slut tar nävarna vid antar jag.
Sen tycker jag om Digglers tillvägagångssätt. Smart thinking! Bulktime! :D
Dopad har jag fått höra några gånger också. Vanligtvis av folk som inte har ett hum om hur det här med träning fungerar. Inget jag tar särskillt allvarligt.
jag kan känna igen mig väldigt mycket i det du skriver även om mina kollegor både tränar och är, eller försöker vara kostmedvetna. speciellt i och med LCHF diet som verkar vara helt ofattbart ur deras synvinkel. jag menar att inte äta bröd, potatis, ris eller pasta, hur i hela fridens namn överlever du pojk. ungefär så förs deras tankegångar även om de för sig mer diplomatiskt än så. ( nu kanske det är jag som fär fördomsfull, men iaf). dock var det värst i början men har lugnat sig när de märker att jag mår prima och växer bra.:) hanteringen var inga problem, jag mestadels ignorerade de tillfällen vid fikan eller lunchen då det blev föremål för insunition och betedde mig som om det var hur normalt osm helst. och det är ju inga konsitgheter. ibland ställer det frågor och är nyfikna och då får jag tillfälle att skina lite, och sätta deras okunskap på plats. vilket ger + poäng :)
grejen är ju att det anses onormalt och för mig är det bara ett annorlunda kosthållningssätt, och stämplar de i stället som trångsynta. men mellan raderna.
fast det bästa är att inte bry sig och bara byta samtalsämne snabbt, för märker du att du totalignoerar deras misstankar så tar det livet ur dessa med tiden.
Fast då är ju frågan om det inte skulle vara enklare att bara ta en bulle. Dels för att vara trevlig mot värden. Dels för att slippa dumma frågor. Du kanske också ska fråga dig själv om du inte tackar nej bara för ditt eget egos skull. För är du kanske inte lite ute efter att bara få snacka om din träning och känna dig lite så där stolt över att DU faktiskt kan avstå och att du är lite bättre än "de där andra". Precis som du nu sitter på ett forum på nätet och snackar om hur speciell du känner dig? ;)
Suck.... Vart är Jure när man behöver honom?
Seriöst, som jag har sagt tidigare så tycker jag inte att man behöver käka bullar varje gång det finns tillfälle till det och det har inget med träning att göra öht. Utan frågan här handlar om varför folk drar upp träning varje gång som man tackar nej. Vill man inte ha så vill man inte, hur svårt är det att fatta?*screwy*
Sedan finns det fler exempel än just fikabröd då folk är helt oförstående, tex festande och alkoholvanor. Jag är inte nykterist på långa vägar, men jag vill kanske inte supa mig redlös 2ggr i veckan som endel andra.
Till sist så kan jag säga att jag pratar aldrig om träning med mina vänner som inte tränar, och knappt nå alls med dom som tränar, man frågar på sin höjd "hur det gick på gymmet idag?" sen är det bra med det liksom.
Sedan undrar jag vart du ser att jag har suttit och snackat om hur speciell jag känner mig? Det enda som jag ser det är att jag känner igen mig till viss del i det TS har tagit upp *kissass*
Doctor Snuggles
2009-10-23, 11:39
Men seriöst "artighetsätande" - har ni helt brist på karaktär?
I sverige är det ingen som propsar egentligen, ej heller är det särskilt svårt att stå emot. Åk tll en familj i ett mellaneuropeiskt eller medelhavsland så kommer ni inte våga öppna käften i rädsla för att ngn kommer stoppa den full med mat inom 5 sekunder.
ThisIsTheOne
2009-10-23, 12:36
För en person som inte själv tränar och kanske inte är alldeles nöjd med sitt utseende är det få saker som är så provocerande som en person som är nöjd och bryr sig om vad han/hon stoppar i sig. När jag började plocka med kosttillskott till jobbet var det ett jääävla liv varje gång man skakade en proteinshake. Ät vanlig mat istället för pulver?!??! och nee, du ska väl inte med och luncha, du äter väl bara pulvermat!!. Nu har folk vant sig och inte många höjer på ögonbrynen över Rage-burken bredvid datorn. Jag var t o m en fin människa och bjöd en kollega på 1,5 dos för lite sedan.
ARMSTARK
2009-10-23, 18:39
"Fan va du ska va präktig, man blir ju förbannad!" Får man höra när man tackar nej till tårta och bullar som man jämt och ständigt blir bjuden på i mitt jobb. Ibland försöker man försvara sig och ge lite insikt i hur man tänker när man inte äter rent socker bara för att man blir bjuden. Då kommer nästa attack: "Du vet hur du kommer se ut när du slutar träna va? Alla muskler förvandlas till fett och bara hänger!"
*grr27* *grr27* *grr27*
Whistler
2009-10-23, 18:47
Att förtala mig är ju inget jag tycker är så jätteskoj. Att (felaktigt) citera en enda mening taget helt ur sitt sammanhang är inget som direkt tyder på skinande argumentativ eller humoristisk förmåga, så avhåll er gärna från dylika kommentarer om mig i fortsättningen.
Cerberus
2009-10-23, 20:22
Jag kan förstå mycket av vad folk säger, dock har jag ju i princip varit sjukskriven för det mesta i många år så så många situationer har ju inte uppstått(dock var det jobbigt när folk fråga varför ja inte drack när ja festa men de sluta o fråga efter ett tag). Men är det något jag har fobi för är att äta för att känna sig tvungen, som många säger är det nog bäst att bara tacka nej om man känner för det o låta gliringarna glida förbi(tror ärligt talat inte att man kan diskutera rationellt med en sån person som retas o mobbas).
Ärligt talat pratar jag ALDRIG om kost o träning me folk om det inte kommer på tal(vilket nog nästan aldrig hänt, å andra sidan har ja blivit social outcast så mycket socialiserande har det inte blivit på sistone). Inser att folk som inte e insatta eller bryr sig heller inte vill veta något om det so why bother liksom? Finns ju internet att diskutera träning o kost om man känner för det.
Om de är dryga tycker jag att man kan bita tillbaka med någon kommentar. Att suga åt sig irriterande kommentarer e värre än att faktiskt kontra med någon liknande dryghet.
Elfsberg
2009-10-23, 21:59
Jag har en burk koffeintabletter i mitt skåp på jobbet, vars dörr alltid är öppen. Det är Alert Fx och skummisen på omslaget har enorma muskler. Det viskades om anabola steroider ett tag och jag har fått några fula gliringar.
Anklagad för roider? Jajamän. I tjugofem års tid ungefär. Man lär sig leva med det
Scratch89
2009-10-23, 22:32
Anklagad för roider? Jajamän. I tjugofem års tid ungefär. Man lär sig leva med det
Det måste vara jobbigt att ha dina gunz!!
Allan lägg av. Är du allvarlig? Eller driver du? No offence, men du såg ut som en helt vanlig farbror ( trots ringarna i örat) så vad är det som gör att du skulle sticka ut i mängden och få höra sånna anklagelser?
Jepp, kör samma race. Vill jag ha en bulle så tar ja en bulle. Inte pga av någon annan, som antagligen vill få bättre samvete då han/hon "syndar"
Haha vette fan varför men jag kom att tänka på en gammal smör-reklam för typ Flora eller så när Robert Gustavsson levererar följande: "om dracula vill ha en smörgås så taaar dracula en smörgås. Flooooora!"
I övrigt resonerar jag likadant.
Har inte blivit utsatt på jobbet, mer än att de tycker att man äter lite mer än andra.
Men. På kellys, välkänt för oss med bra musiksmak i Stockholm, där har jag lyckats.
Blev indragen i köket av två civilpoliser som tyckte att jag var större än i deras tycke normalt. Efter ca 20 min av utfrågning med personalens fina blickar tröttnade jag och frågade om vi inte kunde åka till karolinska eller sös för ett blodprov så att vi kunde lägga ned hel skiten, blev släppt och fick återgå till öldrickandet.
Just då tyckte jag mest att det var en kul grej, men efteråt så tycker jag nog att det var ganska oartigt, jag var där med en hel del vänner, samt träffat en del nya, tog ett tag att förklara vad som hänt och att jag aldrig dopat mig.
Men sånt är väl livet, de har också ett jobb att sköta, och de var vänliga och korrekta hela tiden. Men men, spela bänkpress kan ha sina nackdelar
.::Frukost på Jobbet::.
Jag: *äter min frukost, och avslutar med en protteshake*
Random person som arbetar på samma ställe: (sneglar på min shake) Är du någon sån där bodybuilder eller?! Varför äter ni inte riktig mat istället för det där tramset? När jag var ung och trän...blabla.
Det komiska är att jag är 180cm lång och väger ca 70-75kg, så någon BB form saknar jag ju totalt.
MrBurner
2009-10-23, 23:32
"Är det inte mitt val?" är väl något som fungerar i många sammanhang. Tycker inte man ska behöva försvara varför man väljer att avstå från en bulle.
"Du behöver allt gå upp lite!" är ju något man hör ofta också. Man hör dem aldrig säga till sina kollegor att de minsann skulle skippa den där bullen och ta ett glas vatten i stället för farbror är minsann tjock! Nu är jag ju bara "jättesmal" i många människors ögon för att "normalviktig" nu innebär att man ska ha rejält med hull tydligen...
bigtraps
2009-10-24, 07:59
Gör man inte själv någon större affär av att man tränar brukar det funka bra.
Jag bryr mig inte helt enkelt, för att jag vet att träning är nyttigt och att äta bra kost ger bara fördelar. Tycker synd om dem som ser ner på folk som tränar och äter bra kost, de missar mycket.
bertbert
2009-10-24, 08:21
Nej, jag blir inte misstänkliggjord.
Man undrar ibland varifrån snacket kommer, men jag var med om ett talande exempel:
-Jag var på ett förbunds årsmöte (annan idrott). På kvällen var det middag med tillhörande dricka. En gubbe i 55 års åldern minglar fram och börjar prata om ditt och datt. Sedan helt plötsligt så säger han i en ganska aggresiv ton: Du har dopat dig, eller hur? -Ööh, va, nä. -Jodu, det säger väl alla att de inte har. Men man kan inte se ut så där utan doping.
Antingen så tror de att bara för att de provat träna under 4 veckor i gymnasiet och de inte blev nämnvärt större så kan ingen annan heller bli det (efter 15 års träning)... eller så är de bara avundsjuka och de måste hitta en anledning som inte beror på dem själva (att de valt att inte träna & äta rätt).
Ungefär som man kan höra nere vid båtplatserna om någon lagt till med en stor, ny, snygg båt. -Jävla skattesmitare.... Få personer verkar inse att de som har råd med en sådan pjäs inte behöver vara ohederliga, utan helt enkelt duktiga på något som de tjänar slantar på.
Många bra svar!
Min nuvarande strategi är att inte göra någon "grej" av det hela. Skratta lite och raljera lite om mig själv och min träning. Försöka hålla en rejäl distans till det hela.
Samtidigt kan jag inte hjälpa att både känna en sorts mörk, komisk ironi och frustration över att liksom utsättas för en sorts negativ bevisföring, typ (samtal med äldre kollega);
- (Hon) 'Ja, jag vet inte men jag tränar bara av fåfänga. Jag tror alla som tränar på gym är väldigt fåfänga' (insinuation insinuation insinuation...)
- (Jag) 'Pja, jag vet inte riktigt vad min drivkraft består av. För min del handlar det mer om en sorts mental meditation. En sorts fristad där jag till 100 % kan fokusera på mig själv. Det handlar om att ställa upp mål för sig själv och kämpa för att uppfylla dem. Att övervinna sig själv...'
- (Hon) Ser på mig med mycket mycket tveksam blick.
- (Annan kollega) 'Klart det handlar om fåfänga! Det är ju därför det är speglar överallt i gymmet!'
Alltså kulturen på arbetsplatsen kan stundtals för mig verka väldigt intolerant. Problemet är att en fjäder kan förvandlas till en höna fortare än man kan säga 'Proteinshake' och dessa påståenden blir lätt till "Sanningar" som man inte kan motbevisa. Alla är så jävla vana med att se problem/störningar e.t.c. överallt och har liksom glömt att för att något ska utgöra ett reellt problem, så bör man också kunna peka på reella negativa konsekvenser. Detta tycks man ha glömt och de egna tolkningarna blir snabbt till konstaterade faktum.
Det är givet att det suger att bli betraktad som suspekt p.g.a. sin hobby. Dock är min erfarenhet att många som uttrycker sig i termer av att de "älskar att träna" osv. gärna vill prata väldigt mycket om träning, mat (förlåt, jag menar "kost") och "hälsa", nyheter i media relaterade till dessa osv. och det blir i längden lite påfrestande för en omgivning som inte delar det här intresset. Lite som en missionär kan bli påfrestande. Nu säger jag inte att trådskaparen gör det, men det kan vara något man behöver checka om man upplever att man har det här problemet.
Absolut. Jag har dock aldrig omtalat träningen annat än att jag förklarat att jag tränar mycket och sedan besvarat frågor som ställts. Då har jag besvarat dem utifrån den kunskap jag själv utgår ifrån. Sen syns det väl lite på mig att jag tycker om att träna.
Hur börjar dessa diskussioner egentligen, Kräket? Brukar du själv ta upp ämnet om träning?
Det enda jag själv stött på är folk som är allmänt nyfikna på om man tränar, varpå ett enkelt "jovars, det är kul att träna" räcker rätt långt. Fast på de arbetsplatser jag varit har det funnits många andra som gillat träning också.
Om någon insinuerat att jag vore fåfäng hade jag antagligen bara svarat nåt i stil med att det är värt det när alla vill ligga med mig. Känns inte värt att bemöta sånt seriöst. Låt dom tro vad dom vill.
Hur börjar dessa diskussioner egentligen, Kräket? Brukar du själv ta upp ämnet om träning?
Nej i regel inte. Som sagt, har inte hemlighållit att jag tränar på fritiden och tycker om det. I ovanstående fall började diskussionen med att en kollega sett en person som arbetar inom sjukvården och samtidigt tydligen var väldigt vältränad. Sen var diskussionen igång.
Det enda jag själv stött på är folk som är allmänt nyfikna på om man tränar, varpå ett enkelt "jovars, det är kul att träna" räcker rätt långt. Fast på de arbetsplatser jag varit har det funnits många andra som gillat träning också.
Om någon insinuerat att jag vore fåfäng hade jag antagligen bara svarat nåt i stil med att det är värt det när alla vill ligga med mig. Känns inte värt att bemöta sånt seriöst. Låt dom tro vad dom vill.
Jo och jag lär väl köra på nåt liknande framöver. Som sagt, skämta bort det hela. Fast kan inte hjälpa att bli lite irriterad...
Nej i regel inte. Som sagt, har inte hemlighållit att jag tränar på fritiden och tycker om det. I ovanstående fall började diskussionen med att en kollega sett en person som arbetar inom sjukvården och samtidigt tydligen var väldigt vältränad. Sen var diskussionen igång.
I see. Sånt där kan lätta spåra ur och leda till extrem dumhet, även om det inte är riktat mot en själv. Man har ju fått bita sig i tungan några gånger efter diskussionen inletts med "guuu, jag såg nån på gymet igår som...".
Enklast är nog att byta ämne eller sjunga med i det som spelas på radion.
Jo och jag lär väl köra på nåt liknande framöver. Som sagt, skämta bort det hela. Fast kan inte hjälpa att bli lite irriterad...
Det kan jag förstå. Problemet är ofta att tar man det allvarligt ses det som man tar åt sig och därmed måste vara skyldig. Man förlorar bara på det och får höra det om och om igen.
Det kan jag förstå. Problemet är ofta att tar man det allvarligt ses det som man tar åt sig och därmed måste vara skyldig. Man förlorar bara på det och får höra det om och om igen.
Japp...Ska köra på strategin att bara raljera omkring det hela och köra mitt eget race.
Hejnomax
2009-10-24, 09:46
Det är givet att det suger att bli betraktad som suspekt p.g.a. sin hobby. Dock är min erfarenhet att många som uttrycker sig i termer av att de "älskar att träna" osv. gärna vill prata väldigt mycket om träning, mat (förlåt, jag menar "kost") och "hälsa", nyheter i media relaterade till dessa osv. och det blir i längden lite påfrestande för en omgivning som inte delar det här intresset. Lite som en missionär kan bli påfrestande. Nu säger jag inte att trådskaparen gör det, men det kan vara något man behöver checka om man upplever att man har det här problemet.
En annan sak är hur man tackar nej till saker man inte vill göra eller äta. Det går alldeles utmärkt att bara vänligt tacka nej, utan att leverera någon lång (bort)förklaring till varför. När man har sagt "tack, det är bra för mig" tillräckligt många gånger vänjer sig folk. Däremot brukar alla försök att ursäkta sig för att man inte vill äta bullar ofelbart trigga en flod av kommentarer.
Edit: Som Jure redan skrivit, ser jag nu.
Håller med här. Man kan inte klandra folk, ser man en sportbil som man själv inte har råd med så måste man ju påpeka att den drar otroliga mängder bensin och minsann inte är så praktisk på vintern :cool:
Allan lägg av. Är du allvarlig? Eller driver du? No offence, men du såg ut som en helt vanlig farbror ( trots ringarna i örat) så vad är det som gör att du skulle sticka ut i mängden och få höra sånna anklagelser?
Kanske dags att lägga ut den där benbilden igen Allan? (Allan är grovf, det syns kanske inte på bilder där man ser ett piercat öra, men leta runt lite, och hoppas du hittar den benbilden Jure)
Håller med här. Man kan inte klandra folk, ser man en sportbil som man själv inte har råd med så måste man ju påpeka att den drar otroliga mängder bensin och minsann inte är så praktisk på vintern :cool:
Läs om, läs rätt.
Ignatius72
2009-10-24, 10:16
Nej, ingen misstänker mig för att träna.
Hejnomax
2009-10-24, 12:22
Läs om, läs rätt.
quotede fel inlägg *grr*
Sen kan det ju nämnas att de som säger "Fan vad nyttigt du äter" och liknade, själva inte gjort ett enda framsteg på 10 års tränade.
Väl mött!
Anklagad för roider? Jajamän. I tjugofem års tid ungefär. Man lär sig leva med det
Du har ju själv skrivit att du tagit?
Shakemynuts
2009-10-24, 13:34
Jag blev anklagad av morsan efter att jag började träna, hade hållt igång 1½ år ungefär och gick från 62kg till 86kg och jag slängde en krabba på henne efter att jag kom ur duschen en gång (i handduk ofcourse hehe) och då blev hon sur. Varpå min far sa åt henne att skärpa sig. Hon gav vika efter att ha fått veta att dopingtestet skulle kostat 1000kr ungefär och valde att lyssna på min pappa.
Allan lägg av. Är du allvarlig? Eller driver du? No offence, men du såg ut som en helt vanlig farbror ( trots ringarna i örat) så vad är det som gör att du skulle sticka ut i mängden och få höra sånna anklagelser?
Steinhart definition und gigantische muskelmasse, skulle jag tippa på!
OT: Inte speciellt, några gånger har man fått höra att kompisars kompisar har sagt att man kurar. Men inte värre än så. Tur är väl det iofs, när man trots allt är en blekfet speta.
mangemani
2009-10-24, 15:14
på mitt senaste jobb,så fanns det många juveler när det gäler detta.
1 som var för lat för att träna men vägrade erkänna det medans han samtidigt pratar som att han kan allt om träning(bara för att han var på en föreläsning med granheim) o gnäller över att ha nska börja träna,vilket inte händer.
1 som vägrar inse att kroppen mår bra utav träning och innerst inne så vill han börja träna men vet att han är så dålig och har ingen karraktär.
1 som uttalar och lägger sej i tränings snack men som inte har en aning om vad han pratar om.
sen har vi kvinnodelen på jobbet,men där ska jag nog inte gå in på detaljer,dom skrattade man ju bara åt når dom öppnade käfften,nada nyttigt ang detta sägs,dom "kunde" som högst det där med måltidsersättare,hur bra dom var och hur dom hjälpte dom att gå ner i vikt.
tänk er alla dom här juvelerna sittandes och diskutera om dom som har lyckats med träningen,diskuter HUR dom har lyckats...doping alltså...enda sättet enligt dom,får man stora muskler(nej nu pratar jag inte om eliten) så är det doping,är man mycket större än dom själva eller svensson,så tar man droger,finns ingen annan lösning.
jag vet att i grund och botten så är det avundsjuka och okunnighet som allt baseras på och en del ggr så har detta snack riktats mot mej eftersom jag är betydligt mycket större än dom.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.