Visa fullständig version : Anorexia
Allo.
Jag har länge funderat på en grej. Förr vägde jag runt 98-99 kg och väger nu 81 och vill deffa ner mig till under 70 (typ69.9). Jag har gått ner nästan 20 kilo men känner fortfarande att där är en hel del som ska bort.
Nu tänker jag: tänk om jag får anorexia när jag ska tappa de 11 sista kilona.
Hur vanligt är det med anorexia bland män? Har någon några erfaranheter från en sådan här stor viktminskning? All info uppskattas.
Btw. Jag är 187cm och började deffa våren 08 så jag har inte panikbantat eller något utan mer ändrat mina matvanor och börjat träna mer.
Tack
Many men and boys are affected by anorexia and several studies published over the last few years suggest that males account for up to 25% of cases of anorexia.
http://www.boyanorexia.com/WhatIs.htm
Jag tycker spontant att ditt viktmål ligger väl lågt, vilket ger mig en känsla av att du redan håller dig med ett lätt anorektiskt utseendeideal. Vad är det för magiskt som kommer att hända när du väger 69,9 som inte kan hända när du väger 1 hg mer, d.v.s. 70?
Att du ställer frågan sammantaget med din nuvarande vikt och längd gör väl att man undrar över motiveringen att gå ner ytterligare? De jag känner i din längd och viktklass försöker gå upp i vikt.
Självklart har alla olika trivselvikt, utseendeideal och använder kroppen olika.. men vad är skälet till att du vill väga under 70 kg? Jag har svårt att se några hälsovinster med det. Inte bara psykiskt utan även fysiskt..?
Pontus H
2009-08-27, 12:44
haha jag e precis som du.. jag är också 187 och väger 81 kg.. skulle vilja ha bort 10kg fett till också, men det är för att jag är så svag, man har bara börjat se mina magrutor.. trodde de skulle sitta som ett smäck när jag kom ner till 81 :P
Det är ju vid låg fettprocent man ser magrutor inte vid låg kroppsvikt, den bästa vägen dit är inte alltid att utöva avsevärt mindre tryck på vår himlakropps yta.
Eddie Vedder
2009-08-27, 13:04
haha jag e precis som du.. jag är också 187 och väger 81 kg.. skulle vilja ha bort 10kg fett till också, men det är för att jag är så svag, man har bara börjat se mina magrutor.. trodde de skulle sitta som ett smäck när jag kom ner till 81 :P
Inget illa ment men vad har det där med tråden att göra? Det är ju trots allt en ganska allvarlig frågeställning om huruvida trådskaparens stora viktnedgång kan trigga en svår sjukdom.
Då kanske inte ett inlägg såsom "Haha, det skulle sitta som en smäck med 10 kg mindre fett på min redan normalviktiga kropp!" direkt bidrar med något konstruktivt.
Inget illa menat som sagt men man kan ju försöka ha lite känsla för när ens kommentarer lämpar sig eller inte.
När jag varit nere på under 70 så ska definitvt upp igen. Jag vill i princip bara ner och vända. Jag vill mest se hur det skulle se ut. Kommer heller inte ha några problem med att gå upp(tror jag) då jag älskar mat=)
Min fråga var typ mest hur lätt/svårt det är få anorexia? Kan alla få det?
Eddie Vedder
2009-08-27, 13:10
Kan alla få det?
Ja men vissa är mer benägna än andra. Indivder som har ett starkt tryck på sig själva, som är känsliga för andras åsikter om dem, prestationsinriktade och perfektionistiska. Sådana individer utvecklar oftare ätstörningar när man undersöker det.
Och hastig viktnedgång är ofta en av flera triggers.
Tack för alla svar.
Personligen tror jag att en viktminskning på ytterligare 10 kg på mig inte skulle vara bra på något sätt. Men nu är det så här jag var lite mullig innan och gick som sagt ner 20 kg. Nu tycker jag att det ser bra ut överallt förutom innerlåren och rumpan, där det verkar som om det inte hänt något. Det känns som man ser ut som ett päron (bortsett från vaderna). Och iochmed att man inte kan punktförbränna så tänkte jag att en vikltminskning på 10kg hade kanske gjort susen.
Hur ska jag göra?
Du skulle ju kunna ta en period av kontrollerad uppbyggnad och återhämtning/stabilisering innan du väljer att försöka angripa dina problemområden igen.
Du skulle ju kunna ta en period av kontrollerad uppbyggnad och återhämtning/stabilisering innan du väljer att försöka angripa dina problemområden igen.
Hur menar du?
Eddie Vedder
2009-08-27, 13:34
Tack för alla svar.
Personligen tror jag att en viktminskning på ytterligare 10 kg på mig inte skulle vara bra på något sätt. Men nu är det så här jag var lite mullig innan och gick som sagt ner 20 kg. Nu tycker jag att det ser bra ut överallt förutom innerlåren och rumpan, där det verkar som om det inte hänt något. Det känns som man ser ut som ett päron (bortsett från vaderna). Och iochmed att man inte kan punktförbränna så tänkte jag att en vikltminskning på 10kg hade kanske gjort susen.
Hur ska jag göra?
När jag läser det där känns det som vad du i korta drag säger är "Jag behöver egentligen inte gå ner, jag är ändå missnöjd med min kropp och vill bli smalare ändå".
Det i samband med att du t.o.m. själv redan nu ser en risk för att drabbas av ätstörningar känns som du verkligen INTE bör banta. Det är nog inte ens en fråga om att du ska drabbas, snarare att ett ätstört beteende som du redan har skall bli ännu värre.
Hur menar du?
Du slutar fokusera på viktnedgång en stund och kanske accepterar en lung viktstegring på några kilo, bygger lite muskler och låter kroppen tighta till skinnet lite.
Sedan kan du ta en period där du bränner bort lite mer fett och förhoppningsvis så kommer du åt de depåer som du anser dig ha kvar utan att behöva gå ner till aldelens för låg kroppsvikt.
När jag läser det där känns det som vad du i korta drag säger är "Jag behöver egentligen inte gå ner, jag är ändå missnöjd med min kropp och vill bli smalare ändå".
Det i samband med att du t.o.m. själv redan nu ser en risk för att drabbas av ätstörningar känns som du verkligen INTE bör banta. Det är nog inte ens en fråga om att du ska drabbas, snarare att ett ätstört beteende som du redan har skall bli ännu värre.
Det måste väll vara ok att vara missnöjd med en el flera kroppsdelar utan att ha ätsörningar? Som sagt så vill jag bara att låren öch röven ska bli mindre.
Du slutar fokusera på viktnedgång en stund och kanske accepterar en lung viktstegring på några kilo, bygger lite muskler och låter kroppen tighta till skinnet lite.
Sedan kan du ta en period där du bränner bort lite mer fett och förhoppningsvis så kommer du åt de depåer som du anser dig ha kvar utan att behöva gå ner till aldelens för låg kroppsvikt.
Har också tänkt på det. Typ att bulka fram till våren och sedan deffa lite fram till sommaren men kan inte riktigt bestämma mig om jag ska bulka el deffa.
Har också tänkt på det. Typ att bulka fram till våren och sedan deffa lite fram till sommaren men kan inte riktigt bestämma mig om jag ska bulka el deffa.
Om du har funderingar kring Anorexia så tycker jag "bulka" är ett ord du skall undvika. Ät nyttig mat, ät dig mätt och träna ordentligt. Släpp fokus på vågen och motionera. Se det som en time out, semester eller ngt dylikt( se det inte som ett pizza/chips race bara).
Rent spontant tycker jag att om det bara är att du vill att lår och bak skall se mindre ut som är problemet så är det bästa sättet att bygga en ordentlig överkropp. Tänk på att en riktigt utmärglad person oftast ser störst ut just runt höfterna pga bäckenbenet och förlorad vidd på bröst, rygg och axlar.
Eddie Vedder
2009-08-27, 13:56
Det måste väll vara ok att vara missnöjd med en el flera kroppsdelar utan att ha ätsörningar? Som sagt så vill jag bara att låren öch röven ska bli mindre.
Har jag påstått något annat? Men du har ju trots allt startat en tråd med oro över din egen kroppsuppfattning, inte sant?
Så om du inte var ute efter annat än medhåll utan faktiskt vill ha seriösa svar så tror jag helt enkelt inte att din synär särskilt sund nu heller och riskerar förvärras.
Om du har funderingar kring Anorexia så tycker jag "bulka" är ett ord du skall undvika. Ät nyttig mat, ät dig mätt och träna ordentligt. Släpp fokus på vågen och motionera. Se det som en time out, semester eller ngt dylikt( se det inte som ett pizza/chips race bara).
Rent spontant tycker jag att om det bara är att du vill att lår och bak skall se mindre ut som är problemet så är det bästa sättet att bygga en ordentlig överkropp. Tänk på att en riktigt utmärglad person oftast ser störst ut just runt höfterna pga bäckenbenet och förlorad vidd på bröst, rygg och axlar.
Tack så mycket. Kommer nog att följa ditt råd. Ska iaf försöka =)
Har jag påstått något annat? Men du har ju trots allt startat en tråd med oro över din egen kroppsuppfattning, inte sant?
Så om du inte var ute efter annat än medhåll utan faktiskt vill ha seriösa svar så tror jag helt enkelt inte att din synär särskilt sund nu heller och riskerar förvärras.
Ja, det stämmer.
Jag är inte orolig att jag har ätstörningar men tror att jag lätt skulle kunna få det om jag fortsatte att gå ner.
Lord_Real
2009-08-27, 17:29
Ja, det stämmer.
Jag är inte orolig att jag har ätstörningar men tror att jag lätt skulle kunna få det om jag fortsatte att gå ner.
Jag har haft alla kropstyper som existerat (fet, pinnsmal, muskelös) och är idag mullig med en del muskler.
För en 6 år sedan hade jag ätstörningar och var på gränsen till anorektiskt smal.
Det är lätt att halka dit. Speciellt om man fixerar yttre faktorer (kommer folk uppskatta mitt utseende?) på ens viktmått.
Man är nog i en stor riskzon om man tittar mer på vågen än på hur kroppen ser ut. Speciellt med tanke på att denna drömvikt har en tendens att stadigt sjunka.
Idag deffar jag (på riktigt, eftersom jag faktiskt har muskler att deffa fram). Men är helt säker på att jag inte kommer trilla dit i ätstörningsbetendet igen.
Mycket för att jag idag inte fokuserar mina mål på en viktnivå, utan på att må bra och se bra ut.
Sedan så har jag också insett att mina ätstörningsproblem egentligen var orsakade av totalt andra grejer som jag som tur var hanterat bort vid det här laget. :P
Det har sagts förr men jag säger det igen.
Ett kilo muskler ser bra mycket snyggare ut än ett kilo fett på kroppen. Trots detta signalerar vågen att de är samma sak.
EN våg kan vara ett bra redskap. Men det är farligt om man har det som yttersta mål.
Nu skall jag bara dressera min Wii-Fit bräda att inte kalla mig tjock så är jag nöjd. ;)
Blomstrande
2009-08-27, 19:26
Ja, det stämmer.
Jag är inte orolig att jag har ätstörningar men tror att jag lätt skulle kunna få det om jag fortsatte att gå ner.
Bara det att du tror att du skulle kunna få det är ett varningstecken för mig.
Min bror hade anorexia när han var tonåring. Det är inte lika vanligt hos killar, men det händer! Det var ett rent helvete även om det bara varade i ett år.
Det finns spekulationer om både genetiska kopplingar och kopplingar till autoimmuna sjukdomar. Hur vet man om man har benägenhet för det? Ja, det kan man inte alltid veta.
Det är bättre att sträva efter att vara hälsosam - träna regelbundet och äta sunt och lagom mycket. Vikten stabiliserar sig sedan där din kropp naturligt vill att den ska vara.
Såvida man inte tävlar i fitness eller annat, finns ingen anledning att vara fanatisk.
Har tänkt på samma sak dom senaste dagarna, förlåt om jag invaderar tråden lite men skulle väldigt gärna ha svar på en sak.
Jag är 18 år gammal, 184 cm lång och väger 112 kg vilket är väldigt mycket, jag har under en längre tid haft problem med att inte trycka i mig mat. Jag började gymma för runt 2 månader sen och gymmar runt 5 ggr i veckan men är rädd att jag börjar få nån form av ätstörning eller dylikt. Fredag förra veckan vägde jag nämligen 116 kg och har alltså gått ner 4kg på en vecka, jag har fått stora humör svängningar, t.ex. för någon dag sen så skulle jag äta soppa så la morsan i lite pasta för att det skulle mätta bättre och jag fick ett vredesutbrott (lite överdrivet ord kanske men jag vart riktigt sur på henne) och struntade i mat för dagen, jag har börjat kolla kalorierna i allt jag äter och äter ungefär 1/5 av portionerna som jag åt förut. Ett annat exempel var när jag hängde med några polare på mcdonalds häromdagen och åt en cheeseburgare, efter att jag hade ätit den så fick jag en panikattack när jag märkte att det var 300 kalorier i den.
Min logik säger att det är ju inte så farligt, är väl bara att äta, det är inte så mycket kalorier men min kropp reagerar så konstigt med panikattacker/ångestattacker så fort jag äter nånting och det börjar bli lite jobbigt, är detta början på någon forms ätstörning eller är det bara en väg till en sundare kropp utan för mycket mat?
Förlåt för dubbelinlägg, glömde lägga till en sak med fick tydligen inte ändra mitt tidigare inlägg.
Glömde tillägga att igårkväll så tog jag en långpromenad vilket är ganska bra, gick omkring ganska hungrig men tycker bara det känns bra, saken var dock när jag kom hem så var klockan runt 22.00 så jag tog ett äpple mot hungern, mättnaden hölls kvar till jag skulle somna vilket också gav mig en panikattack, jag fick alltså riktig panik för att jag inte kunna känna hungern. Tankar flyger upp i hjärnan "fan, helvete nu kommer jag gå upp igen" men sen tänker man efter "det var ju bara ett äpple, aldrig att man går upp i vikt av ett äpple" men panik känslan stannar kvar. Det är som att allt vett som jag har i skallen bara flyger ut tillfälligt, som sagt så börjar det bli lite jobbigt även om jag är glad för det får ner vikten.
Pontus H
2009-08-28, 16:41
ditt basala energibehov är ca 2409 kcal /dag om du inte rör dig alls, så är du helt stilla en dag så borde du äta minst 2409 kcal, då bara igenom att sitta ner framför datorn hela dagen ökar din energiförbrukning med ca 20%.
http://www.sumit.se/halsometern/BMI.htm
på den sidan står det också :
Om du vill gå ner i vikt och undvika jo-jo effekten borde du inte äta mindre än ca 1200 kcal om du är kvinna eller 1500 kcal om du är man. En långsam metod är bättre för kroppen – om vikten minskas för snabbt slår kroppen om till ”överlevnadsläge” och anstränger sig ännu mer för att ansamla fett som bränsle för senare bruk
räkna kalorierna i allt du kan så ser du snart att du kan äta ganska mycket (enligt mig) för att uppnå de 2409 kcal/dag du behöver.
King Grub
2009-08-28, 17:56
Att rekommendera någon som är oroligt för att drabbas av anorexia att börja räkna varenda kalori är nog inte alltid det lämpligaste.
Pontus H
2009-08-28, 18:00
är det inte bättre att han gör det så han förstår att han kan äta mer än ett äpple som kvällsmat och bli arg över pasta i soppan? kanske inte, jag är ingen människokännare obvious, ngn admin kan ta bort mitt förra inlägg ifall det är olämpligt.
Erik_Hellström
2009-08-28, 18:09
Att rekommendera någon som är oroligt för att drabbas av anorexia att börja räkna varenda kalori är nog inte alltid det lämpligaste.
Särskilt inte om man kombinerar det med synsättet som en pro-anorektiker/anorektiker brukar ha kring kalorier, dvs att äter man 500Kcal har man lagt sig på ett överskott av motsvarande kalorier direkt, och måste således kompensera detta med någon aktivitet som förbränner (minst) 500Kcal.
Att kroppen har ett basalt energibehov bortses helt av vissa personer, räcker med att googla sig in på diverse forum för att se skräckexempel.
Eddie Vedder
2009-08-28, 18:10
är det inte bättre att han gör det så han förstår att han kan äta mer än ett äpple som kvällsmat och bli arg över pasta i soppan? kanske inte, jag är ingen människokännare obvious, ngn admin kan ta bort mitt förra inlägg ifall det är olämpligt.
Dina inlägg kan bestå, men du kanske kan ha den goda smaken att sluta ge råd i tråden som bara gör mer skada än nytta.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.