handdator

Visa fullständig version : Deff och Ätstörningar


Purren
2009-08-03, 23:54
Min deff har varit igång i strax över fyra veckor nu. Första veckan körde jag totalt strikt och vägde allting hela tiden. Sedan lättade jag upp med det och använde mig av de ungefärliga värdena jag fått under min strikta vecka.

Har inte kört några ätardagar mer än att jag käkat pasta eller ris ett par av dagarna.

Jag har märkt av att ett par av mina tankemönster har ändrats.

* Ätandet skiljs från vem jag är. Min personliga koppling till ätandet övergår mer och mer från något som varit en del av mig och mitt liv till något jag gör för att nära mig själv; det är helt enkelt inte lika viktigt längre.

* Mat känns oviktigt. På vissa dagar när jag sköter kosten halvtaskigt, dvs då jag äter för lite, känns det som att jag utan problem skulle kunna skippa resten av dagens måltider och vara hungrig istället. Det blir ett val istället för ett måste.

Främst av allt är det väl faktumet att något som varit helautomatiskt har blivit mer medvetet och 'mekaniskt' i brist på ett bättre ord.

På toppen av allt så har man ju de frekventa vägningarna och spegelposeringarna som visar gott resultat och ytterligare förstärker beteendet.

Jag kan tänka mig att det skulle kunna utvecklas till en ätstörning om man inte är på sin vakt och håller sig på sin väg.

Känns som att jag "fångat djävulen i dörren" (Minns inte riktigt hur det riktiga ordspråket är!)

Någon som relaterar?

Ape3
2009-08-04, 03:20
Känner igen detta utan att ha deffat strikt och vägt maten.
Har bara tränat mer och ätit mindre. Det blir mer och mer maniskt.

Numera kör jag bara light version. Träna mer äter lika. Gå ner i vikt blir istället ett långsiktigt mål än förr, så snabbt som.

tsp
2009-08-04, 04:17
Sedan jag började träna och mer kontrollera vad jag äter har mitt förhållande till mat förändrats och kommer nog aldrig bli som förr. Det går ju liksom inte längre att se en skål spaghetti utan att man undermedvetet tänker "hm, det där ser ut som 270kcal" eller liknande. Kcal-tänkandet sitter inristat i ryggraden nu liksom. Och man ser på mat helt annorlunda än förut. Lite svårt att förklara förändringen man upplevt, men jag är säker på att i princip alla på det här forumet förstår vad jag menar och känner igen sig mer eller mindre.

martikainen
2009-08-04, 07:36
Sedan jag började träna och mer kontrollera vad jag äter har mitt förhållande till mat förändrats och kommer nog aldrig bli som förr. Det går ju liksom inte längre att se en skål spaghetti utan att man undermedvetet tänker "hm, det där ser ut som 270kcal" eller liknande. Kcal-tänkandet sitter inristat i ryggraden nu liksom. Och man ser på mat helt annorlunda än förut. Lite svårt att förklara förändringen man upplevt, men jag är säker på att i princip alla på det här forumet förstår vad jag menar och känner igen sig mer eller mindre.

haha det där tänker känner man igen! Sitter i så fort jag ser mat just nu under deffen.

Cerberus
2009-08-04, 08:07
ignorance is bliss kanske?


känner igen mig.

Kappman
2009-08-04, 09:38
Jag tror också att om man en gång har börjat tänka på vad man stoppar i sig så blir man aldrig omedveten igen. Visst kan man svulla - men då vet man vad man gjort också.

Jag intalar mig att min gräns för ätstörning går vid att matintaget inte längre skulle vara med hälsan i fokus.