Visa fullständig version : Jag blir kär i fel tjejer, varför??
Och vad kan jag göra åt detta? Varför blir jag så oerhört kär i dessa tjejer? Och varför dras sådana tjejer till mig?
Först kort beskrivning av mina 3 senaste flickvänner:
Flickvän 1: Våldtagen som barn, åt antidepressiva medel, var manodepressiv (ena sekunden jätteglad o gullig mot mig, andra sekunden en riktig bitch).
Flickvän 2: Också våldtagen som barn, suttit på psyksjukhus och haft drogproblem. Åt antidepressiva medel. Också lite manodepressiv.
Flickvän 3 (senaste flickvännen): Våldtagen som barn, varit alkoholist som ung (20års åldern), skurit sig och käkat antidepressiva medel. 23år nu och har en son på 1.5år. Manodepressiv.
Hon berättade även för mig tillvägagångssättet då hon blev våldtagen; våldtagen av sina föräldrars herrbekant i en klädkammare, SAMTIDIGT som föräldrarna var i huset (hon var bara 14år gammal). Hon gjorde ingen polisanmälan.
Den historien tär något oerhört på mig då jag fortfarande har enorma känslor för henne trots att jag gjorde slut...och jag kan fan inte sluta tänka på det...
Kort om min bakgrund:
Ingen far (övergiven vid 2års ålder), syrran spöade på mig tills jag blev 14år. Vid 14års ålder hittade mamma en karl på landet som jag och min bror flyttade till. Han misshandlade oss psykiskt och ibland även fysiskt, tvingade oss att arbeta i skogen och verkstaden osv. till kl 23 på kvällarna trots att vi gick i skolan. Fick inte träffa kompisar.
Min syster blev våldtagen och mordhotad med kniv när jag var 14år gammal (hon 16) och hon har inte reparerat sig än idag vid 30års ålder, fortfarande sjukskriven. Och mor min kastar alltid över ansvaret på mig att gå ut och gå med henne, umgås med henne osv för att få henne att må bra, då vi bor i samma stad. Men jag mår ju bara dåligt av att umgås med henne...
Likaså blev min kusin våldtagen vid 15års ålder. Dessa två händelser tog något oerhört på mig och är kanske en anledning till mina relationsproblem. Mina egna spekulationer bara...
Nutiden:
Jag är 27år gammal, är ute på krogen och raggar ständigt lösa förbindelser (snudd på sexberoende), undviker att träffa tjejer fler än en gång i rädslan för att bli olyckligt kär (som är mina enda upplevelser av kärlek). Tänker ständigt på min senaste flickvän och klädkammarhändelsen...
Familjen min berättar knappt dåliga nyheter om sig själva längre för de vet hur oerhört deprimerad jag blir.
Hjälp mig, jag klarar fan inte av att ha det såhär längre, vill bara bli lycklig...:( Är en psykolog enda lösningen?
en stor stark
2009-08-03, 14:34
Du vill, kanske, hjälpa folk i liknande situation. Kanske vara "hjälte" (Undermedvetet?).
Du vill, kanske, hjälpa folk i liknande situation. Kanske vara "hjälte" (Undermedvetet?).
Ja typ så beskriver folk mig, en som alltid vill hjälpa folk som mår dåligt...och det gör bara att jag själv mår sämre
Verbatim
2009-08-03, 14:39
Det är inget skamligt i att få professionell hjälp, allt är inte så simpelt att man kan lösa det själv.
Carolinew
2009-08-03, 15:39
Varför gjorde du slut med senaste flickvännen, trots att du har enorma känslor för henne? Var det för att det blev för jobbigt efter att hon berättat? Och var du olyckligt kär i henne när ni var tillsammans eller vad? Får inte riktigt ihop det :Virro
I övrigt så är det som sagt inget fel alls i att söka proffisionell hjälp. För vissa hjälper det, för andra inte. Och det där med att äta antideppressiva, är det något fel i det? Det är ganska vanligt i vårat samhälle idag och kanske skulle det fungera för dig med eftersom du blir deprimerad så lätt. Men det är samma sak där, det funkar för vissa och för andra inte alls. Men det är kanske värt att prova :)
Hoppas att allt löser sig!
Varför gjorde du slut med senaste flickvännen, trots att du har enorma känslor för henne? Var det för att det blev för jobbigt efter att hon berättat? Och var du olyckligt kär i henne när ni var tillsammans eller vad? Får inte riktigt ihop det :Virro
Det blev för jobbigt det hon berättade, samt så var hennes manodepressiva beteende alldeles för jobbigt för mig, orkade inte med sura miner hela tiden. Blev olyckligt kär såhär efteråt, för jag vet att om jag skulle vara med henne skulle jag vara olycklig, och nu när jag inte är med henne är jag olycklig för det också. Det, och att hon ville ha ett till barn typ, gjorde att jag fick lov att ta det svåra beslutet...
Jag vet ju att jag troligen bara vill vara med henne pga. hennes förflutna, oerhört konstigt men så är det.
I övrigt så är det som sagt inget fel alls i att söka proffisionell hjälp. För vissa hjälper det, för andra inte. Och det där med att äta antideppressiva, är det något fel i det? Det är ganska vanligt i vårat samhälle idag och kanske skulle det fungera för dig med eftersom du blir deprimerad så lätt. Men det är samma sak där, det funkar för vissa och för andra inte alls. Men det är kanske värt att prova :)
Hoppas att allt löser sig!
Tack
För att inte "kasta bort" några av dina bästa år så bör du söka hjälp så snart som möjligt. Fler än du tror får hjälp. Det är inte konstigare än att gå till vårdcentralen. Anledningen kan mycket väl vara att det är normalt för människor att söka sig (undermedvetet) till andra människor som man tror/tycker liknar alt. passar sig själv.
Din bild av dig själv måste renoveras lite och det görs bäst med hjälp. Lycka till!
Men den bakgrunden så, ja sök hjälp och se om inte det kan hjälpa dig?
Håller med ovanstående.
Varulven
2009-08-03, 16:49
Kontakta din Familjeläkare eller den Psykiatriska Öppenvården.
Är en psykolog enda lösningen?
Tyvärr tror jag inte det. Jag tror det är sällan psykologer lyckas hjälpa folk mer än vad ett internetforum eller en bra vän kan göra.
Men psykologer kan var nyckeln till piller, och piller kan faktiskt hjälpa på ett sätt som inga ord kan. Synd bara att det inte finns piller mot allt.
Tyvärr tror jag inte det. Jag tror det är sällan psykologer lyckas hjälpa folk mer än vad ett internetforum eller en bra vän kan göra.
Har du någon källa på det? (Allvarligt menat, inget net-hate bs nu)
Har du någon källa på det? (Allvarligt menat, inget net-hate bs nu)
Nej, skrev som sagt bara vad jag tror.
Nej, skrev som sagt bara vad jag tror.
Ah right, fel av mig. Jag omformulerar mig - Vad får dig att tro detta i det större perspektivet? Jag har nämligen en släkting som sade precis likadant medan jag läste psykologi och jag fick aldrig riktigt något svar på vad som gav denna tanke något fäste hos henne.
Eller är det mer att några vänner inte lyckats bli hjälpta av psykologer?
(Än en gång, inte net-hate menat)
Varulven
2009-08-03, 18:01
En nackdel med en psykolog istället för en psykiatriker är att man inte får några piller. :/
Min egen erfarenhet av psykologer och lyckopiller är ju genom syrran, och hon är sjukskriven fortfarande 14år efter våldtäkten...
Och kommer en psykolog verkligen hjälpa mig med att inte fastna för denna typ av tjejer som jag beskriver i post1?
BrorDuktig
2009-08-03, 18:23
Först trodde jag du var normal, men sedan så läste jag hur din uppväxt har varit...Nästan så staten borde utfärda lämplighetsintyg till vilka personer som har rätt att bli föräldrar. Tyvärr verkar det som om du har haft oturen att växa upp i en väldigt dålig omgivning. Förstår inte hur du lyckas få 3st "trasiga människor" på raken som flickvänner. Så ser ingen anledning till varför du skulle vilja ha kvar denna skit omkring dig när du ändå har haft den under din uppväxt.
Ta dig en rejäl funderar på vad du verkligen vill ha för typ av flickvän, undvik resten som pesten. Kan vara en god idé på att fundera på ett miljöombyte också, ny stad, nya möjligheter, livet är fullt av goda saker som bara väntar på att upptäckas.
Varulven
2009-08-03, 18:24
Och kommer en psykolog verkligen hjälpa mig med att inte fastna för denna typ av tjejer som jag beskriver i post1?
Beror väl på om du får tag på en bra eller dålig Hjärnskrynklare. Men du har väl inte så mycket att förlora på att ge det ett försök?
En nackdel med en psykolog istället för en psykiatriker är att man inte får några piller. :/
Var det där någon sorts nedlåtande kommentar mot mig?
Psykvården funkar inte direkt så att man går dit och får välja mellan psykolog eller psykiatriker, och efter att man valt psykiatriker kan ta ut sina piller och gå hem. Man går dit och får se var ens problem tar en. Ett möte med en psykolog kan således leda till piller.
Var det där någon sorts nedlåtande kommentar mot mig?
Psykvården funkar inte direkt så att man går dit och får välja mellan psykolog eller psykiatriker, och efter att man valt psykiatriker kan ta ut sina piller och gå hem. Man går dit och får se var ens problem tar en. Ett möte med en psykolog kan således leda till piller.
Var inte så snarstucken nu.
Han syftade troligtvis på att psykologer saknar förskrivningsrätt emedan psykiatriker har detsamma.
Psykolog och psykiatriker bedriver psykologisk behandling under delvis olika förutsättningar. Kompetenserna är komplementära snarare än likartade. Simply put.
Varulven
2009-08-03, 18:49
Var det där någon sorts nedlåtande kommentar mot mig?
Psykvården funkar inte direkt så att man går dit och får välja mellan psykolog eller psykiatriker, och efter att man valt psykiatriker kan ta ut sina piller och gå hem. Man går dit och får se var ens problem tar en. Ett möte med en psykolog kan således leda till piller.
Nej Loke, det var inte någon nedlåtande kommentar mot dig.
Det var mera en upplysning till TS. Så han inte får för sig att uppsöka någon privatfinansierad mottagning och sedan tro att denne kan ge honom ett recept på valfri antidepressiva.
Om han nu ska söka hjälp så ska han gå genom sin vårdcentral för att sedan bli remitterad till psykiatriker inom öppenvården.
Förresten, var det inte du som stötte på en psykolog som gjorde dig sämre istället för bättre?
Edit: Thanks Pez!
Om han nu ska söka hjälp så ska han gå genom sin vårdcentral för att sedan bli remitterad till psykiatriker inom öppenvården.
Vill/kan man inte betala ur egen ficka så är VC eller ungdomsmottagning oftast rätt väg att gå ja. Däremot är det kanske inte psykiatriker han ska till nödvändigtvis.
Varulven
2009-08-03, 19:08
Vill/kan man inte betala ur egen ficka så är VC eller ungdomsmottagning oftast rätt väg att gå ja. Däremot är det kanske inte psykiatriker han ska till nödvändigtvis.
Sant. Men kan vara en en del utav resan mot psykiskt välmående.
Tänker nämligen på hur det var för mig: Vårdcentral --> Psykiatriker(Mediciner)-->Psykolog(KBT).
Sant. Men kan vara en en del utav resan mot psykiskt välmående.
Visst är det så.
Jag ville bara fylla i med att det inte är den enda vägen. :)
Ah right, fel av mig. Jag omformulerar mig - Vad får dig att tro detta i det större perspektivet? Jag har nämligen en släkting som sade precis likadant medan jag läste psykologi och jag fick aldrig riktigt något svar på vad som gav denna tanke något fäste hos henne.
Eller är det mer att några vänner inte lyckats bli hjälpta av psykologer?
(Än en gång, inte net-hate menat)
Tja, jag orkar faktiskt inte gå in i en debatt i ämnet, men som jag ser det blir psykologer allt bättre på att analysera folk, men när det kommer till att hjälpa folk famlar man fortfarande i mörkret. Man vet vad som är fel, man kanske vet vad det beror på, men sen att lösa problemen är mycket svårare. Lite som gamla tiders läkare: De kunde ha stor erfarenhet när det kom till att hitta fel och visste säkert ofta vilket organ det var som strulade. Men sen när det kom till att lösa problemen så bestod metoderna ungefär av åderlåtning och amputering. Eller i alla fall goda råd som "flytta till ett varmare klimat".
Men ja, mest är det att vänner inte lyckats bli bättre, annars skulle jag såklart inte bry mig om ämnet alls. Och till varulven: Ja, jag har själv haft dåliga erfarenheter av psykologer.
Pez: Jag är inte snarstucken, jag bara undrade.
Tja, jag orkar faktiskt inte gå in i en debatt i ämnet, men som jag ser det blir psykologer allt bättre på att analysera folk, men när det kommer till att hjälpa folk famlar man fortfarande i mörkret. Man vet vad som är fel, man kanske vet vad det beror på, men sen att lösa problemen är mycket svårare. Lite som gamla tiders läkare: De kunde ha stor erfarenhet när det kom till att hitta fel och visste säkert ofta vilket organ det var som strulade. Men sen när det kom till att lösa problemen så bestod metoderna ungefär av åderlåtning och amputering. Eller i alla fall goda råd som "flytta till ett varmare klimat".
Men ja, mest är det att vänner inte lyckats bli bättre, annars skulle jag såklart inte bry mig om ämnet alls. Och till varulven: Ja, jag har själv haft dåliga erfarenheter av psykologer.
OK, Tack för svaret.
Varulven
2009-08-03, 19:22
Visst är det så.
Jag ville bara fylla i med att det inte är den enda vägen. :)
Bra att du tar upp det, jag tenderar att bli så enkelriktad ibland.
Ps. Ledsen för tråden om långt eller kort hår. ;)
Tja, jag orkar faktiskt inte gå in i en debatt i ämnet ...
Nej, för då kan man ju tvingas bemöta motargument och det är ju jobbigt; mycket bekvämare att slänga ur sig fördomar.
... när det kommer till att hjälpa folk famlar man fortfarande i mörkret. Man vet vad som är fel, man kanske vet vad det beror på, men sen att lösa problemen är mycket svårare.
Jag skulle säga att en stor del av "problemet" här är att psykologen/terapeuten oftast har uppgiften att hjälpa patienten/klienten att hjälpa sig själv. När det handlar om att förändra beteendemönster (t.ex. sluta söka efter flickvänner som behöver en pappa istället för en pojkvän, sluta svälta sig/hetsäta, sluta supa osv.) måste klienten göra den största delen av jobbet själv, med behandlaren som guide. Det är egentligen i förhållandevis få fall man kan lösa problemet (enbart) med piller.
(Sedan skall det tilläggas att det förstås finns värdelösa psykologer/psykiatriker/kuratorer osv. precis som det finns värdelösa läkare, lärare eller murare. Dessutom finns det i psykologi/terapibranschen en ganska stor mängd mer eller mindre självlärda "coacher" av tveksamt värde.)
Nordström
2009-08-03, 20:50
Dessutom finns det i psykologi/terapibranschen en ganska stor mängd mer eller mindre självlärda "coacher" av tveksamt värde.)
Vilka syftar du på?
Nej, för då kan man ju tvingas bemöta motargument och det är ju jobbigt; mycket bekvämare att slänga ur sig fördomar.
Ja? Om du tycker det är en riktigt dålig egenskap hos en person att han är mer intresserad av att säga sin mening och sen gå vidare än att diskutera saker fram och tillbaka så lär du väl inte gilla mig. Du verkar vara typen som gillar att älta saker om och om igen, hacka på den okunnige för hans okunskap (vilket såklart måste vara onda fördomar). Jag har dock inget emot dig för att du inte är som jag.
Jag skulle säga att en stor del av "problemet" här är att psykologen/terapeuten oftast har uppgiften att hjälpa patienten/klienten att hjälpa sig själv. När det handlar om att förändra beteendemönster (t.ex. sluta söka efter flickvänner som behöver en pappa istället för en pojkvän, sluta svälta sig/hetsäta, sluta supa osv.) måste klienten göra den största delen av jobbet själv, med behandlaren som guide. Det är egentligen i förhållandevis få fall man kan lösa problemet (enbart) med piller.
(Sedan skall det tilläggas att det förstås finns värdelösa psykologer/psykiatriker/kuratorer osv. precis som det finns värdelösa läkare, lärare eller murare. Dessutom finns det i psykologi/terapibranschen en ganska stor mängd mer eller mindre självlärda "coacher" av tveksamt värde.)
Absolut. Och jäkligt mycket av hjälpen man får av psykologen är i sin tur inte rocket science, så ett internet forum eller en vän kan i många fall hjälpa lika bra eller kanske till och med bättre. Piller kan därmot som sagt hjälpa på ett sätt inga ord kan, de är därför oersättliga.
Ja? Om du tycker det är en riktigt dålig egenskap hos en person att han är mer intresserad av att säga sin mening och sen gå vidare än att diskutera saker fram och tillbaka så lär du väl inte gilla mig. Du verkar vara typen som gillar att älta saker om och om igen, hacka på den okunnige för hans okunskap (vilket såklart måste vara onda fördomar). Jag har dock inget emot dig för att du inte är som jag.
Nej, jag märker det.
Absolut. Och jäkligt mycket av hjälpen man får av psykologen är i sin tur inte rocket science, så ett internet forum eller en vän kan i många fall hjälpa lika bra eller kanske till och med bättre. Piller kan därmot som sagt hjälpa på ett sätt inga ord kan, de är därför oersättliga.
Mediciner är, för den som behöver dem, som du säger, oersättliga. Vad jag vänder mig mot är beskrivningen av dem som patentlösningen för alla, och det därför att den beskrivningen inte är sann (om man inte räknar det som en lösning att droga ned en person, är man medvetslös lider man förmodligen inte av sina eventuella psykiska/psykiatriska problem). Jag tycker att det är ett fult grepp att framställa mediciner som en universallösning de inte är. Du måste inte hålla med.
Jag är också tveksam till att ersätta psykolog/terapeuthjälp med ett internetforum eller en kompis (återigen, du måste inte hålla med). Att vissa klarar de svårigheter de går igenom med hjälp av sina vänner eller familjen, och inte behöver ta professionell hjälp är väl tur för dem, men de personer som saknar vänner/familj som orkar och förmår ta hand om dem, eller där vännerna och familjen faktiskt är problemet, vart skall de vända sig? Eller för den delen de personer som har problem som är så stora att vänner/familj inte orkar eller kan ta hand om dem? Jag tycker inte att det är mer kontroversiellt att säga att folk kan behöva professionell hjälp för själens sjukdomar än att säga att de kan behöva det för kroppens (Även där finns det ju gott om folk som klarar sina besvär utan att konsultera vården, betyder det att vi skall lägga ned den väldigt stora del av den somatiska vården som egentligen sysslar ganska mycket med att lära folk hjälpa sig själva? Idrottsmedicin, t.ex.).
Nej, jag märker det.
Mediciner är, för den som behöver dem, som du säger, oersättliga. Vad jag vänder mig mot är beskrivningen av dem som patentlösningen för alla, och det därför att den beskrivningen inte är sann (om man inte räknar det som en lösning att droga ned en person, är man medvetslös lider man förmodligen inte av sina eventuella psykiska/psykiatriska problem). Jag tycker att det är ett fult grepp att framställa mediciner som en universallösning de inte är. Du måste inte hålla med.
Jag är också tveksam till att ersätta psykolog/terapeuthjälp med ett internetforum eller en kompis (återigen, du måste inte hålla med). Att vissa klarar de svårigheter de går igenom med hjälp av sina vänner eller familjen, och inte behöver ta professionell hjälp är väl tur för dem, men de personer som saknar vänner/familj som orkar och förmår ta hand om dem, eller där vännerna och familjen faktiskt är problemet, vart skall de vända sig? Eller för den delen de personer som har problem som är så stora att vänner/familj inte orkar eller kan ta hand om dem? Jag tycker inte att det är mer kontroversiellt att säga att folk kan behöva professionell hjälp för själens sjukdomar än att säga att de kan behöva det för kroppens (Även där finns det ju gott om folk som klarar sina besvär utan att konsultera vården, betyder det att vi skall lägga ned den väldigt stora del av den somatiska vården som egentligen sysslar ganska mycket med att lära folk hjälpa sig själva? Idrottsmedicin, t.ex.).
Fast, öh, nu säger väl inte jag att de är någon universallösning? Tvärtom sa jag ju att det är synd att det inte finns piller mot allt. Inte på långa vägar.
Och du har ju helt rätt i att vänner ibland inte är ett alternativ, för att de helt enkelt inte finns. Tänkte faktiskt skriva det tidigare, men glömde det. Vad gäller att vänner inte kan eller orkar ta hand om det: Det finns ju ett mellanting mellan att slänga ut alla sina problem och att hålla allt inom sig.
Men hur som hellst, det jag säger är inte att psykologer är onödiga.
Jag har inte många råd att ge, men jag hoppas allt löser sig för dig, MrBoris.
Jag tror inte en psykolog kan hjälpa mig att komma över mitt dilemma att problematiska tjejer dras till mig, för jag menar det kan ju inte vara en ren slump att just jag blivit ihop med dessa tjejer.
Något ser de i mig som gör att de dras till mig kanske? Jag vet ju vad jag ser i dessa tjejer iaf och varför jag blir kär i dem...men varför blir de kär i mig för??
Var precis på bio med en tjej, och jag är rätt duktig på att analysera folk, och hon har garanterat haft eller har problem. Det visar sig om jag törs gå vidare med henne...kanske borde tvinga mig själv att inte göra det? Försöka hitta någon som "ser" ut att vara problemfri...
Akta dig för brudar som ska analyssera allt hela tiden. så jävla drygt, hitta någon som vill njuta av livet och inte bara leva i sina problem hela tiden tycker jag. hitta en människa som får dig att må bra :)
Akta dig för brudar som ska analyssera allt hela tiden. så jävla drygt, hitta någon som vill njuta av livet och inte bara leva i sina problem hela tiden tycker jag. hitta en människa som får dig att må bra :)
Jag ska försöka jag lovar... gäller att dessa dras till mig bara, vilket verkar vara ett av mina problem också
Vilka du dras till och (i viss mån) vilka som dras till dig är inte själva problemet. Det är ett symptom av problemet. Vad du ser är resultatet av dina värderingar och idéer(inte minst hur du värderar dig själv).
En kompetent psykolog bör kunna hjälpa dig idenitifiera dessa saker och få in dig på rätt väg med att ta itu med problemen.
Tills vidare föreslår jag att du skyr alla "romantiska" relationer som pesten för det kommer endast vara skadligt för dig.
På något sett har det känts som man nästan dras till folk som är rätt likadan en själv dvs har samma sorters uppväxt osv så om du hade en osäker uppväxt är det kanske inte så konstigt att du dras till och lockar till dig sånna tjejer......
Vilka du dras till och (i viss mån) vilka som dras till dig är inte själva problemet. Det är ett symptom av problemet. Vad du ser är resultatet av dina värderingar och idéer(inte minst hur du värderar dig själv).
En kompetent psykolog bör kunna hjälpa dig idenitifiera dessa saker och få in dig på rätt väg med att ta itu med problemen.
Tills vidare föreslår jag att du skyr alla "romantiska" relationer som pesten för det kommer endast vara skadligt för dig.
Ska försöka göra det...
På något sett har det känts som man nästan dras till folk som är rätt likadan en själv dvs har samma sorters uppväxt osv så om du hade en osäker uppväxt är det kanske inte så konstigt att du dras till och lockar till dig sånna tjejer......
Det har du rätt i... jag måste tvinga mig själv att hitta någon som inte haft det jobbigt i uppväxten
Om du håller på att kära ner dig i en problemtjej gör dig själv en tjänst och bolla över henne till mig.
Jag ska inte låtsas som att jag vet särskilt mycket om ämnet, men ett råd i all välmening: gå till en psykolog och se om det hjälper just dig. Det är inte lätt, det går inte fort och det är inte säkert att de kan hjälpa dig. Men det kan göra det och i vilket fall som helst brukar det vara jäkligt skönt att få ur sig allt och ha någon professionell som lyssnar och analyserar. Jag var själv tveksam första gången men efteråt kändes det som en stor lättnad. Sen kunde han ju självklart inte lösa mina problem åt mig utan det fick jag göra själv, men en hjälp på vägen var det.
Hoppas det blir bättre.
Har stött på en och annan som ljugit om att dom blivit våldtagna, utan förklaringen varför dom ljuger om det till nya killar~
Det är lite sjukt änna, vill dom att man ska tycka synd om dom eller vafan då?..
idiotiskt att ljuga om sånt som andra verkligen mår jävligt dåligt av..Bitches~ :devil:
Har stött på en och annan som ljugit om att dom blivit våldtagna, utan förklaringen varför dom ljuger om det till nya killar~
Det är lite sjukt änna, vill dom att man ska tycka synd om dom eller vafan då?..
idiotiskt att ljuga om sånt som andra verkligen mår jävligt dåligt av..Bitches~ :devil:
Svårt att tro att mina ex flickvänner ljugit om det för mig dock, men som du säger man vet ju aldrig...:(
backflash
2009-08-04, 11:58
Har du någon källa på det? (Allvarligt menat, inget net-hate bs nu)
Det olika terapeuter sägs ha gemensamt är 'den terapeutiska alliansen', med andra ord är detta inget som varierar särskilt mycket (förutom kvalitetsmässigt givetvis, men detta är inom grupperna och inte nödvändigtvis mellan). Resterande delar av 'terapin' varierar däremot i viss/stor utsträckning. Finns metaanalyser på detta - som jag är på tok för lat för att leta upp (men de är dåliga på att radera konton, så om du har läst i Lund lär du fortfarande ha tillgång till PsycNET). Om man vill förenkla: en mellanmänsklig relation behövs. Sen har terapeuten genom sin titel givetvis massvis med fördelar för en som söker sig till denna, så som upplevd erfarenhet, utbildning, och inte minst auktoriteten som följer.
Tyvärr tror jag inte det. Jag tror det är sällan psykologer lyckas hjälpa folk mer än vad ett internetforum eller en bra vän kan göra.
Men psykologer kan var nyckeln till piller, och piller kan faktiskt hjälpa på ett sätt som inga ord kan. Synd bara att det inte finns piller mot allt.
Det där ser jag som fullständigt BS. Hela poängen med psykologi är att man ska reda ut något man har problem med rent känslomässigt. Att slänga in kemikalier ger endast beroende och dövar som bäst denna känsla eller sinnestillstånd.
Det tar heller inte 4-5 besök hos en psykolog för att lösa något. Antagligen kommer det att ta flera år.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.