Visa fullständig version : Nackdelar med att vara underviktig
forslund
2009-07-23, 20:33
Hallå.
Man ser hela tiden trådar, artiklar osv. om att övervikt är dåligt för hälsan.
Lite finns att läsa om de negativa aspekterna om undervikt.
Nu pratar jag inte enorm undervikt, utan säg en vikt på 55 kilo fördelat på 180 cm, vilket skulle ge ca. 17 i BMI, eller en bit lägre än det.
De nackdelar jag hittat är benskörhet, sämre immunförsvar, men där slutar allt jag kunnat leta mig fram. Google ger inte mycket mer än anekdoter.
En nackdel är väl att en mager person äter väldigt lite även på kaloribalans, vilket skulle kunna generera problem i att få i sig tillräckligt med näringsämnen. Ponera att personen i fråga har en hög aktivitetsfaktor, då känns sannolikheten att detta inträffar mindre.
Vilka nackdelar finns, och hur skiljer dem sig i en väldigt inaktiv, en normalaktiv person (utan träning i vardagen) mot en högförbrukare som utför både kondition- och styrketräning? Förutsätter att alla personerna ligger på kaloribalans.
Var kan jag läsa mer om detta? Tycker det är väldigt svårt att hitta sidor som behandlar ämnet.
PS. Visste inte riktigt var jag skulle placera tråden.
Har två tjejkompisar som båda är/var underviktiga och har/haft dålig kost;
Första tjejen har ätit upp sig 10kg på sistone och mår nu bra och se extremt mycket bättre ut än förut. Innan så hade hon hudproblem, humörsvängningar, dålig energi, oförmåga att sova, depression med mera. Nu när hon äter regelbundet så har de flesta symptomen försvunnit medans vissa är kvar, dock inte lika hemska.
Andra tjejen äter oregelbundet och undviker fett. Hon är "fetsmal", dvs smal med stor andel fett på kroppen. Alltid sjuk, generellt svag och har hudproblem.
Förutom att det är svårare att överleva på en öde ö så kan jag tänka mig att det kan vara svårare att överleva/återhämta sig från svår sjukdom eller operation.
oddyboll
2009-07-24, 10:21
vad har extrem undervikt för påverkan på folk i tonåren? jag menar.. kan detta resultera i senare problem i livet?
Ja. För bla hjärnans utveckling har jag för mig.
Pontus H
2009-07-24, 12:15
tror king grub postade en tråd om att underviktiga som lever på mindre energi än normal/feta människor lever längre liv i snitt. det är ju ett + om det nu skulle vara så!
Black Star Abyss
2009-07-24, 12:30
Har för mig att man blir stelare och svagare vid en tidigare ålder om man är underviktig och inte tränar.
Eddie Vedder
2009-07-24, 13:05
Undervikt i sig är inget farligt, tvärtom antagligen. men vägen till undervikten och det livet som upprätthåller undervikten är det som ofta kan vara skadligt. Då syftar jag på både den mentala biten som kan ha att göra med ätstörningsbeteenden samt att man underäter och/eller övertränar, sliter på kroppen och inte ger den nog med näring.
Men det kan man utsätta kroppen för oavsett BMI 18 eller BMI 20 och i båda fallen är det skadligt. Och en underviktig individ kan utan tvekan vara frisk som en nötkärna.
Annars är det inte BMI som avgör, nårman en ohälsosamt låg fettprocent är doch kroppsammansättningen ohälsosam.
Dessutom:
Kroppsuppfattningen i frågan om att vara smal/underviktig kan sitta rent mentalt. Lika mycket som det kan vara påfrestande att vara överviktig.
Självkänslan och självförtroendet kan vara låg på de som är underviktiga, lika gärna som på de som är överviktiga naturligtvis.
En del trivs som kontrast att vara smala/överviktiga.
forslund
2009-07-24, 13:33
Era tankar verkar stämma överens med mina egna; det flesta nackdelarna är mentala problem man kan lida av vid undervikt.
Förutom vid allvarliga sjukdomar, perioder av riktig svält osv. är det i vardagliga livet alltså inte farligt att vara underviktig.
Tackar för svaren!
Weekend Warrior
2009-07-24, 16:58
Jag var tidigare underviktig och känner mycket igen mig i Honkens beskrivning av den första tjejen. Jag höll länge samma vikt och åt bra mat osv, men hade alltid sömnproblem, extrema humörsvängningar, tvångstankar (inte enbart rörande mat) osv. Jag vaknade till exempel alltid klockan fem på morgonen extremt pigg och nästan sådär skakig av stresshormon (eller vad det nu är) -- helt omöjligt att somna om. Humöret varierade säkert 10 gånger dagligen mellan att livet var totalt hopplöst till att man var någon slags övermänniska (ingen överdrift). Fick även känslor av eufori ganska ofta, kunde gå över ett torg i stan och känna mig så jävla bra, ungefär som gåshud i hela kroppen. Det kanske låter sjukt men det är en otroligt skön känsla. Var även väldigt hyperaktiv och det var omöjligt att sitta still, förbrukade under den inledande perioden stooora mängder energi. Hade även extrema koncentrationsproblem, saker som att se ett tjugo minuters avsnitt av en tv-serie var totalt omöjligt.
Faktum är att jag nu gått upp några kilo, kanske fem-sex kilo fettvikt och mycket av ovanstående problem är borta. Även om vissa finns kvar, t.ex. totalt ointresse för tjejer (och killar) annat än för att imponera socialt då.
Förlåt för att inlägget är rörigt förresten :-)
Jag var tidigare underviktig och känner mycket igen mig i Honkens beskrivning av den första tjejen. Jag höll länge samma vikt och åt bra mat osv, men hade alltid sömnproblem, extrema humörsvängningar, tvångstankar (inte enbart rörande mat) osv. Jag vaknade till exempel alltid klockan fem på morgonen extremt pigg och nästan sådär skakig av stresshormon (eller vad det nu är) -- helt omöjligt att somna om. Humöret varierade säkert 10 gånger dagligen mellan att livet var totalt hopplöst till att man var någon slags övermänniska (ingen överdrift). Fick även känslor av eufori ganska ofta, kunde gå över ett torg i stan och känna mig så jävla bra, ungefär som gåshud i hela kroppen. Det kanske låter sjukt men det är en otroligt skön känsla. Var även väldigt hyperaktiv och det var omöjligt att sitta still, förbrukade under den inledande perioden stooora mängder energi. Hade även extrema koncentrationsproblem, saker som att se ett tjugo minuters avsnitt av en tv-serie var totalt omöjligt.
Faktum är att jag nu gått upp några kilo, kanske fem-sex kilo fettvikt och mycket av ovanstående problem är borta. Även om vissa finns kvar, t.ex. totalt ointresse för tjejer (och killar) annat än för att imponera socialt då.
Förlåt för att inlägget är rörigt förresten :-)
Jag har och har HAFT samma som dig.
Vakna tidigt på morgonen som om man vore hyper stressad typ, VA? E KLOCKAN SÅ MKT?? VA FAN!!! men klockan kanske 5-6 på morgonen bara och morsan blir sur och vill att man ska sova igen men man kan inte!
Jag har gått upp en heel del så jag har väl knappt 3kg kvar till NORMALVIKT och det sista jag behöver e ; mensen!
Men jag känner inget intresse för killar heller, eller ens tanke på sex och relationer. Antar att de kommer sen när mina kvinnliga hormoner har stabiliserat sig.
Iaf e inte livet så lätt som underviktig, ingen dans på rosor. Jag har missat lite i skolan pga undervikten, drömmt mig bort, somnat till, bara suttit och glömmt bort vad som hände för 5min sedan. Sen finns de mängder av skit jag har fått på köpet som jag skulle kunna räkna upp och vad för problem jag hade med kroppen vid låg kroppsvikt.
Flexipop
2009-07-24, 17:58
Alltså är det vanligt det här med att ligga på en låg fettprocent och ha en försämrad sexlust och ointresse för endera könet? Var själv hetero och relativt glad i kvinnor innan jag började deffen iaf :D.
Alltså är det vanligt det här med att ligga på en låg fettprocent och ha en försämrad sexlust och ointresse för endera könet?
Japp.
Alltså är det vanligt det här med att ligga på en låg fettprocent och ha en försämrad sexlust och ointresse för endera könet? Var själv hetero och relativt glad i kvinnor innan jag började deffen iaf :D.
har fortfarande med hormonerna att göra, för OSS tjejer med östrogenet, mensen, har de värre än killar. Ni har ju andra förutsättningar å annat i eran kropp. Och ja dom flesta tjejkompisar jag har i anorexia träsket utan mens i undervikt, när vi ( dom ) har gått upp och fått tbk ett normalt liv så har jävlar i mig sexlusten varit rätt så härligt stor :em:
Sen så var det det här med bmi.. en person kan underäta och eller/överträna trots att dem är "normalvikt" eftersom en del människor har mer muskler än fet på kroppen över lag.
Te.x jag, jag under åt och övertränade i 7 år. Not good. Men jag var fortfarande bmi 22.
Ta te.x en bodybuilder som har 120kg fördelat på 180cm Pure muskel massa. Han har ju fetma enligt hans bmi?
King Grub
2009-07-25, 09:19
Han har negativ hälsopåverkan bara genom sin stora kroppsmassa, även om det är fettfri massa.
oddyboll
2009-07-25, 09:36
Han har negativ hälsopåverkan bara genom sin stora kroppsmassa, även om det är fettfri massa.
är detta för att hjärta och andra organ måste arbeta hårdare?
och är muskelövervikt att föredra framför fettövervikt ur hälsosynpunkt?
Eddie Vedder
2009-07-25, 11:00
och är muskelövervikt att föredra framför fettövervikt ur hälsosynpunkt?
Ja utan tvekan.
Dessutom är det inte bara skillnad på muskler/fett utan även en jätteviktig skilnad för vilken typ av fettansamling som är primär. Det är den viscerala fettansamlingen som är så farlig och starkt sammankopplad med metabola syndromet.
Det är alltså det fettet som samlas runt organen i bukhålan. Att vara normalviktig men med en större ansamling visceralt bukfett är farligare än att vara överviktig med mycket fett på rumpa (glutealt fett) och lår (femoralt fett) t.ex.
Så där kan BMI som enda mått innebära ett falskt positivt resultat som kan bli väldigt fel. Det ser jag som ett större problem än den kritiken mot BMI som ofta lyfts fram i tal om stor muskelmassa. Den som är stor och grov med lite fett på kroppen vet ju om det själv och behöver inte oroa sig över det höga BMI:t. Men en smal person med ohälsosam livsstil vet ju inte att han/hon "egentligen" har en farlig kroppssammansättning som dock är "bra" enligt BMI.
Anton Fräs
2009-07-25, 14:17
Ja utan tvekan.
Dessutom är det inte bara skillnad på muskler/fett utan även en jätteviktig skilnad för vilken typ av fettansamling som är primär. Det är den viscerala fettansamlingen som är så farlig och starkt sammankopplad med metabola syndromet.
Det är alltså det fettet som samlas runt organen i bukhålan. Att vara normalviktig men med en större ansamling visceralt bukfett är farligare än att vara överviktig med mycket fett på rumpa (glutealt fett) och lår (femoralt fett) t.ex.
Så där kan BMI som enda mått innebära ett falskt positivt resultat som kan bli väldigt fel. Det ser jag som ett större problem än den kritiken mot BMI som ofta lyfts fram i tal om stor muskelmassa. Den som är stor och grov med lite fett på kroppen vet ju om det själv och behöver inte oroa sig över det höga BMI:t. Men en smal person med ohälsosam livsstil vet ju inte att han/hon "egentligen" har en farlig kroppssammansättning som dock är "bra" enligt BMI.
Det är väl därför man utöver BMI använder midjemått som en måttstock? 102 cm för män, och 92 (?), nämns väl som gränser bland annat? Även höft/mag ratio används så vitt jag förstår :)
Eddie Vedder
2009-07-25, 14:55
Det är väl därför man utöver BMI använder midjemått som en måttstock? 102 cm för män, och 92 (?), nämns väl som gränser bland annat? Även höft/mag ratio används så vitt jag förstår :)
Ja det är rätt.:)
Och det bästa av alla metoder som en läkare kan göra med enbart enkla metoder (alltså inga högteknologiska och dyra kroppsmätningar) är ett sagitalmått som mäter bukens höjd.
Vederbörande ligger på rygg på en brits och bukhöjden över britsen mäts. Det subkutana fett flyter åt sidan men det viscerala är hårdare och putar uppåt fortfarande. Det ger en god bild av vad som är mer eller mindre farligt fett på magen.
cosmic_dancer
2009-07-25, 15:55
Jag har och har HAFT samma som dig.
Vakna tidigt på morgonen som om man vore hyper stressad typ, VA? E KLOCKAN SÅ MKT?? VA FAN!!! men klockan kanske 5-6 på morgonen bara och morsan blir sur och vill att man ska sova igen men man kan inte!
Jag har gått upp en heel del så jag har väl knappt 3kg kvar till NORMALVIKT och det sista jag behöver e ; mensen!
Men jag känner inget intresse för killar heller, eller ens tanke på sex och relationer. Antar att de kommer sen när mina kvinnliga hormoner har stabiliserat sig.
Iaf e inte livet så lätt som underviktig, ingen dans på rosor. Jag har missat lite i skolan pga undervikten, drömmt mig bort, somnat till, bara suttit och glömmt bort vad som hände för 5min sedan. Sen finns de mängder av skit jag har fått på köpet som jag skulle kunna räkna upp och vad för problem jag hade med kroppen vid låg kroppsvikt.
Har också rätt avsvalnat intresse för mer intimma relationer eller relationer överhuvudtaget. Har inte haft mensen på över ett årså mina hormoner är väl lika med noll och är som ni helt likgiltig inför realtioner och sådant. Var på blinddate för ett tag sen, men fann inte något som helst intresse för att ta ett steg längre, ahr inte ens hört av mig till perosnen i fråga. Nu är ju inte jag underviktig enligt bmiet, men det mesta stämmer ju ändå. Jag är väl "fetsmal"
Nitrometan
2009-07-25, 22:27
Och det bästa av alla metoder som en läkare kan göra med enbart enkla metoder (alltså inga högteknologiska och dyra kroppsmätningar) är ett sagitalmått som mäter bukens höjd.
Vederbörande ligger på rygg på en brits och bukhöjden över britsen mäts. Det subkutana fett flyter åt sidan men det viscerala är hårdare och putar uppåt fortfarande. Det ger en god bild av vad som är mer eller mindre farligt fett på magen.
Och vad är ett bra respektive dåligt mått här då?
Undervikt brukar väl nämnas som en riskfaktor för benskörhet har jag för mig?
Och vad är ett bra respektive dåligt mått här då?
Undervikt brukar väl nämnas som en riskfaktor för benskörhet har jag för mig?
Fast har inte det mer att göra med eventuella näringsbrister som per automatik är vanligare bland underviktiga (för att de helt enkelt äter mindre)?
Har svårt att se hur det skulle finnas en koppling mellan undervikt i sig och benskörhet.
Pontus H
2009-07-26, 02:05
nu blir jag säkert halshuggen här men,...
så en optivikt borde vara så låg vikt som går fast inom det "normala" bmi:et fast med mycket muskler och lite fett? eller vad är opti om man vill vara bra tränad men endå leva länge?
Eddie Vedder
2009-07-26, 04:53
så en optivikt borde vara så låg vikt som går fast inom det "normala" bmi:et fast med mycket muskler och lite fett? eller vad är opti om man vill vara bra tränad men endå leva länge?
Optimalt BMI för optimal livslängd hamnar säkert under BMI t.o.m. Åtminstone om man ska tro på lågkaloriteorin.
Mycket muskler är inte fördelaktigt i sammanhanget men dock väldigt låg fettmassa och således hög andel FFM även om muskelmassan är liten. Jag ser inte kopplingen mellan den kroppen och att vara otränad däremot.
Haille Gebreselassie ser ju inte direkt otränad ut när han flyger fram.;)
Man behöver styrka för att inte slita ut sig under ett aktivt liv. Sedan som gammal så är det fundamentalt för ens livskvalitet, för balans och för att kunna resa sig obehindrat etc. Då behöver man ha haft ett ok utgångsläge.
Det är iofs viktigare för livskvalité än för livslängd i sig men lårbenshalsbrott kan vara svårt att repa sig från i hög ålder. Det kan bli en början på en nedåtgående spiral som slutar med döden.
Sämst självförtroende, skyller allt på din smalhet?
Anders The Peak
2009-07-28, 12:00
Har också rätt avsvalnat intresse för mer intimma relationer eller relationer överhuvudtaget. Har inte haft mensen på över ett årså mina hormoner är väl lika med noll och är som ni helt likgiltig inför realtioner och sådant. Var på blinddate för ett tag sen, men fann inte något som helst intresse för att ta ett steg längre, ahr inte ens hört av mig till perosnen i fråga. Nu är ju inte jag underviktig enligt bmiet, men det mesta stämmer ju ändå. Jag är väl "fetsmal"
Jag tror att om man känner som du bör man gå vidare och se om man kan få hjälp att komma över håglösheten och få igång hormonssystemet...
Jag tror att om man känner som du bör man gå vidare och se om man kan få hjälp att komma över håglösheten och få igång hormonssystemet...
Eller för den delen få hjälp att ta hand om sina matnojor och tillåta sig ge kroppen var den behöver, inte nöta på den mer än den tål osv. Ett observandum i sammanhanget är att sexlust etc. brukar kunna påverkas ganska ordentligt om man mår dåligt själsligen, även utan påtaglig fysisk orsak (undernäring, sjukdom etc.). Ångest, stress och depression är klassiska lustmördare.
cosmic_dancer
2009-07-28, 20:23
Jag tror att om man känner som du bör man gå vidare och se om man kan få hjälp att komma över håglösheten och få igång hormonssystemet...
äter "klimakterie" medicin för att få upp mina hormonvärden, då de var riktigt låga då jag gjorde en mätning. Men eftersom jag äter bättre nu har även det hjälpt en del.
En nackdel är väl att en mager person äter väldigt lite även på kaloribalans
Jaså?
Om det ändå vore så väl...
EDIT: Oj, arkeologiskt fynd av mig, sorry :em:
kampsporttjej
2011-04-26, 17:12
Eller för den delen få hjälp att ta hand om sina matnojor och tillåta sig ge kroppen var den behöver, inte nöta på den mer än den tål osv. Ett observandum i sammanhanget är att sexlust etc. brukar kunna påverkas ganska ordentligt om man mår dåligt själsligen, även utan påtaglig fysisk orsak (undernäring, sjukdom etc.). Ångest, stress och depression är klassiska lustmördare.
hypothalamus krymper/celldöd? hos deprimerade personer, där sitter all typ av lust, t.ex. sexlusten. tur att den kan växa tillbaka :)
kampsporttjej
2011-04-26, 17:25
PO Åstrand hävdade på en föreläsning en gång att en person behöver äta ca 3000 kcal om dagen för att få i sig den näring den behöver.
Beror säkert självklart på näringsinnehåll, men tänkvärt.
En ytterligare viktig förklaring till vikten av fysisk aktivitet: ökad energiomsättning, ökad aptit, ökat säkerställande av näringsämnen.
Jag har personligen varit väldigt inaktiv nu en lång period (jämfört m tidigare) och tappat väldigt mkt aptit. Antar att detta är den naturliga responsen i en människas kropp?
(kontra det som många säger, att när de slutar träna går de upp i vikt)
Ska börja träna nu till veckan iaf, CrossFit!
Kan instämma i det mesta som skrivits. Jag är själv underviktig 57kg/189 har tidigare vägt under 50.. Håller på att öka i vikt nu men det är fan inte lätt. Trots att jag vet att jag måste/vill gå upp så är det som det på ett mentalt plan det brister. Antar att det har med min låga vikt/ätstörning/ortodoxi yada yada att göra
edit: Hoppsan, såg inte att senaste svar var 3 år sen :P
Ozziking
2014-02-20, 21:52
vad har extrem undervikt för påverkan på folk i tonåren? jag menar.. kan detta resultera i senare problem i livet?
Man får lätt hormonrubbningar ( som jag ) dvs stanna upp i utvecklingen därav ser många anorektiker ut som små barn.
blivit lite bättre för mig nu dock, märkt lite på rösten, utseendet och längden ligger nu på 174 cm. Skulle gärna vilja upp till iaf 1,80 :)
i övrigt så kan hjärnan ta mycket stryk samt andra organ i kroppen. Man blir extra känslig mot olika tillskott också. Jag blev känslig mot min anti-depressiva medicin ( vilket var ett helvette ) fick stora blod/vätske/var fyllda som var blå/lila/röda som satt nästan överallt på min kropp, kliade och gjorde otroligt ont. Vi visste inte var det var först så det spred sig vidare in mot munnen och tillslut fick vi akut sluta med anti depressivt vilket ledde till svårare ätstörning... Usch.. Blir ledssen bara jag tänker på det...
Kunde inte gå för att jag hade så ont av blåsorna, de var ömma och äckliga. Har fortfarande ärr kvar efter dem.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.