handdator

Visa fullständig version : Hur motivera en kraftigt överviktig tonåring?


Krokodil
2009-07-13, 22:43
Jag har bestämt mig för att "adoptera" en överviktig 14-årig tjej som är på väg att äta ihjäl sig. Ingen i hennes närhet verkar se hur jävligt ställt det är med henne och hon vill helst inte prata om det själv.

Problemet är att hon är extremt fientligt inställd till motion/idrott, fast jag tror det egentligen är en försvarsmekanism så folk slutar tjata. Jag har lyckats få med henne på några promenader och ett gympass en gång och hon verkade tycka det var kul fast nu tycker jag hon är på väg att resignera och ge upp helt. Hon är helt enkelt på väg att fastna i rollen som "den tjockaste tjejen i plugget".

Hon har varit hos läkare och dietister men eftersom hon skiter i vad de säger gör det ingen större nytta att fortsätta på den vägen. Hon är duktig på att laga mat, bra mat också, men det slinker gärna ner en hel del annat också när ingen ser.

Nån som har tips på hur man ska "lirka" med henne för att få in henne på rätt spår utan att skrämma iväg henne eller få henne att känna sig misslyckad?

Alla tips mottages tacksamt, och gärna från dem som varit i hennes sits någon gång i livet.

Doctor Snuggles
2009-07-13, 22:49
Det handlar nog inte om motivation för att träna i första taget, utan om att först lära sig hantera sina känslor på annat sätt än att stoppa pajhålet fullt.
KBT?

Mr.Sarkastisk
2009-07-13, 22:50
Det mesta handlar om motivation. Endel har en slags relation till mat som gör att dom helt enkelt trivs att vara feta. Vill personen bli smal så är det dock inte speciellt svårt. Är man kraftigt överviktig så tror jag att det inte behövs speciellt mycket motion för att tappa kilon, utan det handlar mest om vad man stoppar i magen..
Försök att starta en diskussion med henne. Bevisa med kolozzeums hjälp att det inte är omöjligt att gå ned i vikt (finns bilder.) Du märker hur hon reagerar.

ceejay
2009-07-13, 22:53
Kanske upplysa henne om varför, orsaker och hur lätt det är egentligen. Ät lite mindre och hon kommer garanterat sjunka i vikt liksom. Utbilda henne lite

F.W.Y.H
2009-07-13, 23:11
Det är inte lätt att vända en överviktig tonåring med "motionsfobi". Jag var själv överviktig och hälsotänkandet kom med mognaden i mitt fall, så du kanske ska börja mjukt, låta henne kanske se problemet med egna ögon.

Kosten är ju viktigast och förmodligen enklast att ändra.

Mr.Sarkastisk
2009-07-13, 23:18
Det är inte lätt att vända en överviktig tonåring med "motionsfobi". Jag var själv överviktig och hälsotänkandet kom med mognaden i mitt fall, så du kanske ska börja mjukt, låta henne kanske se problemet med egna ögon.

Kosten är ju viktigast och förmodligen enklast att ändra.


Kan du beskriva hur du tänkte angående viktnedgång och vad du tyckte om din kropp?

Eliass
2009-07-13, 23:33
Håller med ceejay. Att veta vad som gör att man går ner i vikt osv är nog motiverande eftersom man förstår hur enkelt det skulle kunna bli.

Sen att verkligen bestämma sig, sätta upp mål och skriva en journal är ju peppande i sig. Men tyvärr måste viljan fram först..

Lycka till!

F.W.Y.H
2009-07-13, 23:38
Mr.Sarkastisk

Min syn på hälsosamt leverne var väldigt negativ, hatade allt som ansågs vara nyttigt. Antar att det har med min familj att göra, godis/fet mat/läsk och kakpaket här och där var standard hemma hos oss. Det blev normalt med godis 5 dagar i veckan.

Det tog många år av kommentarer på fester, problem med rygg, dålig självkänsla innan jag ändrade mig. Jag tyckte att det verkade omöjligt, samtidigt som jag gick runt och fantiserade om du det skulle vara att va normalviktig och se bra ut. Det gick från att vara riktigt förbannad på mig själv för att ha hamnat i där jag va till att jag tyckte att det inte var så farligt. Det som ändrade mig var när jag träffade en tjej, som betydde otroligt mycket för mig och vise versa, (fick dessutom flytta tillbaka till där jag bodde som barn bidrog till trygghet), antar att jag kände att jag inte dög riktigt. Så jag drog igång med det hela.


Det gick så LÄTT när man väl kom igång och man mådde så jävla bra, 35kg borta på 7 månader. Vid 17 års ålder.

Edit: Måste lägga till att sidor som denna som gav mig information om kroppen och dess förbrukning var till väldigt stor hjälp.

Det drog iväg lite, hoppas du fick svar nog.

ispåse
2009-07-14, 07:18
Känns som att jag försökt med samma sak minst en miljard gånger men har gett upp. Vill de inte så vill de inte och då får de leva som de vill och ta allt som det kommer.

Tolkia
2009-07-14, 07:22
Jag är tveksam till det som framförs ovan om att du skall "upplysa" henne; ge henne deffguiden, bilder på smala personer för att visa att alla inte måste vara tjocka osv. Den svenska, tjocka tjej som inte är medveten om a) att alla inte är tjocka, b) att det inte anses vackert eller coolt att vara tjock, särskilt inte om man är tjej, c) att det går att banta finns fan inte. Jag tror att du har skattat situationen rätt som du beskriver den; det är inte kul att vara "den tjockaste tjejen i plugget" och det är åh så lätt att fastna i en ond cirkel där man ömsom skäms för att man inte är smal, ömsom tröstäter. Och ju tjockare man är, desto motigare blir det att börja motionera; det är ingen lek att börja röra på sig om man väger mer än man orkar bära och aldrig har gjort det förut.

KBT är lätt att säga, men svårt att åstadkomma; dels måste man få en plats (om man inte skall betala den privat, och det är DYRT), dels måste patienten/klienten vara villig att ta terapi och göra sin del av jobbet (och den är stor). I fallet med en fjortonåring tillkommer även föräldrarnas inställning, och jag anar, om "ingen märker att hon håller på att äta ihjäl sig", om den kommer att vara odelat positiv. Att vara ett psykfall och gå i terapi är inget som ger extrapoäng i Sverige av idag, tyvärr (om man inte är en kändis).

Det är svårt att råda dig, men jag tror - obs TROR - att det bästa är att börja i motionsänden. Var hennes träningskompis (jag tror, om hon är med på saken, att du behöver vara hennes vuxna kompis överlag och inte bara hennes träningskompis), det är svårare att smita undan om man vet att någon kommer att märka att man inte är där, och då kommer man snabbare och lättare över jobbighetströskeln i början. Kan hon lära sig använda sin kropp och se att den har andra värden än bara att vara en (tillräckligt snygg) förpackning är mycket vunnet, och med bättre kroppssjälvförtroende kan också ätbeteendet i viss utsträckning förbättras om det nu är så att hon tröstäter. Att lära sig hantera negativa känslor i all ära, men att slippa ha onödiga negativa känslor är nog inte heller så dumt. Tjejer i den åldern har ofta en massa kroppsissues som inte direkt förhöjer livskvaliteten. Hälsomässigt är det också vettigt att börja med motionen; det är om inte annat betydligt bättre ur hälsosynvinkel att vara en tränad tjockis än en otränad.

Tycker hon att promenader är tråkigt kan talböcker på mp3 vara något. Vissa tycker att simning och/eller vattengympa är bättre än att motionera på land, eftersom man i vattnet påverkas mindre av att kroppen är stor och tung - andra tycker å andra sidan att det är ett syndastraff att visa sig offentligt i baddräkt (inte för att man behöver synas så mycket om man bara skall passera in till och ut från bassängen). Aerobics kan vara något; många småtjejer tycker att det är ganska kul, dock kan problemet uppstå att hon känner sig ensam och uttittad (och tjock).

Jag tror att det är vettigt att inte ha ambitionen att göra allt på en gång - banta henne, lära henne träna, lära henne hantera känslor osv. osv.; gapar man över för mycket blir det väldigt jobbigt och risken att det kapsejsar är stor. Ta en sak i taget.

Stryc9
2009-07-14, 08:29
Som alltid när det gäller träning måste man gå ut lugnt och försiktigt, förmodligen ÄNNU försiktigare i dessa fall.

Prata med henne, bygg upp ett förtroende, berätta om egna problem du haft eller har, tids nog öppnar hon sig förhoppningsvis och får upp ögonen för sin situation och hittar sin egen motivation. Ge positiv kritik men ös inte på för då blir det väl genomskinligt. Försiktigt försiktigt kan du nog ändra på saker och ting utan att knappt märker det :)
Precis som tolkia säger, var hennes vuxna kompis.

Vad gäller promenader så är ljudböcker en bra idé. Låna en jycke att promenera med, tjejer, framförallt yngre sådana brukar ju gilla djur :) Kanske försöka få till ett varaktigt rastande/promenerande om man känner någon som har hund, djur är ett fantastiskt sätt att lära barn och ungdomar att ta ansvar för saker och ting

z_bumbi
2009-07-14, 09:08
*Hitta en motionsform som är kul. Promenader är utmärkt och räcker mycket långt, siffermänniskor kan gilla stegräknare (obs kan bli överdriven fixering).
*Att sätt upp mål kan funka för en del, t ex att gå upp till lägenheten utan att bli andfådd, orka dansa en hel kväll osv.
*En hel del som "hatar" motion kan ganska så snabbt upptäcka att det är kul att köra slut på sig bara de slipper klasskompisar, idrottslärare etc utan gör det på egen hand och på något de aldrig har testat tidigare.De flesta har lärt sig att de är dåliga och då innebär det ingen högre njutning att utföra sådant de redan har testat. Självklart ska de inte må dåligt, få mycket mjölksyra, spy etc men efter en relativt kort träningstid så kan en de pressas betydligt mer än vad de tror är möjligt. Det kan då bli en vinst i sig.
*Ha kul, testa något ingen någonsin har testat och våga misslyckas som instruktör alt lova att lära dig något du aldrig har testat om hon lär sig något som hon aldrig har testat.

Tolkia
2009-07-14, 09:23
Bra inlägg av Bumbibjörnen.

bulldozer
2009-07-14, 09:46
Knepig sits.

Det bästa du kan göra är att stötta henne och uppmuntra henne, att acceptera
henne som hon är kan vara ett första steg. Andra steget är att få henne att
acceptera sig själv som hon är, kanske låter konstigt med tanke på övervikten.
Jag har upplevt iallafall under mina x-antal viktresor neråt att det startat med
att jag accepterat mig själv som jag är, tom trivts rätt bra med mig själv som
jag är. Om man trivs med sig själv så är det lättare att a) motionera (utan
att skämmas ihjäl bland folk) b) låta bli att tröstäta c) komma iväg på kul
grejer (istället för att sitta hemma och deppa = att äta antagligen)

Här vill jag påpeka en sak! Om det nåt som någonsin fått mig att sätta mig
på hasorna och tvärvägra så är det folk som "tyckt" att jag ska banta lite.
Detta har antagligen både försenat både en och annan diet, tyvärr måste
det komma inifrån en själv och folk som runt omkring som kommenterar och
försöker hjälpa kan stälpa mer än de hjälper.
Alla vill väl egentligen bli accepterade och älskade för den de är?? Inte den de
kan bli? Sen att därifrån ta steget att tycka om sig själv, få ett egenvärde
och lite självförtroende kan innebära att man också börjar sköta om sig själv
bättre och vågar komma ut på den där promenaden utan att man tror att folk
stirrar på en för att man är så fet (eller gör de det så är det inte mitt problem).

Det fint tänkt att du ska ta henne under dina vingar, men se till att hon inte
känner sig som ett "projekt" utan var där som en polare. Ta med henne på
grejjer som innebär fysisk aktivitet men låt kanske vikt frågan vara så länge,
antagligen tar hon upp den sen själv iallafall och då kan det vara bra att ge
henne support när hon själv söker den.
Annars så är ju bara att få henne motionera en riktigt bra grej.

Ovanstående är bara mina egna erfarenheter, då jag vart överviktig sen typ
högstadiet. Väger fortfarande lika mycket som när jag gick ut nian men skulle
gissa på att jag är bra mycket hälsosammare nu iallafall ;)

Agoge
2009-07-14, 10:11
jag va fet och påtänd dygnet runt mellan 14-17 ungefär, anledningen till det var för mycket dötid, när jag hade nått att göra gick det ju bra som fan, så efter några års tjat följde jag till slut med min bror till gymmet, nu har jag tränat om honom och alla andra som började ungefär samtidigt :)

Doctor Snuggles
2009-07-14, 10:12
KBT betyder inte nödvändigtvis terapi. Det finns en uppsjö av självhjälpsinformation av dylikt slag som mycket effektivt kan användas alléna. Problemet är dock ofta att erkänna att man har ett problem och vilja ta tag i det. Det måste bli tillräckligt smärtsamt för att det ska ske, eller/och måste man bli tillräckligt motiverad - man måste helt enkelt komma till en vändpunkt. Det behöver heller inte vara något avancerat, utan kan räcka med en förändring i hur man ser på sig själv och genom det öppnas nya möjligheter. "Social proof" är en viktig faktor i det hela, särskilt från jämnåriga för unga personer. Vilket gör det till ibland svårt att nå fram, tyvärr.

Krokodil
2009-07-14, 19:37
Jag är tveksam till det som framförs ovan om att du skall "upplysa" henne; ge henne deffguiden, bilder på smala personer för att visa att alla inte måste vara tjocka osv. Den svenska, tjocka tjej som inte är medveten om a) att alla inte är tjocka, b) att det inte anses vackert eller coolt att vara tjock, särskilt inte om man är tjej, c) att det går att banta finns fan inte. Jag tror att du har skattat situationen rätt som du beskriver den; det är inte kul att vara "den tjockaste tjejen i plugget" och det är åh så lätt att fastna i en ond cirkel där man ömsom skäms för att man inte är smal, ömsom tröstäter. Och ju tjockare man är, desto motigare blir det att börja motionera; det är ingen lek att börja röra på sig om man väger mer än man orkar bära och aldrig har gjort det förut.

KBT är lätt att säga, men svårt att åstadkomma; dels måste man få en plats (om man inte skall betala den privat, och det är DYRT), dels måste patienten/klienten vara villig att ta terapi och göra sin del av jobbet (och den är stor). I fallet med en fjortonåring tillkommer även föräldrarnas inställning, och jag anar, om "ingen märker att hon håller på att äta ihjäl sig", om den kommer att vara odelat positiv. Att vara ett psykfall och gå i terapi är inget som ger extrapoäng i Sverige av idag, tyvärr (om man inte är en kändis).

Det är svårt att råda dig, men jag tror - obs TROR - att det bästa är att börja i motionsänden. Var hennes träningskompis (jag tror, om hon är med på saken, att du behöver vara hennes vuxna kompis överlag och inte bara hennes träningskompis), det är svårare att smita undan om man vet att någon kommer att märka att man inte är där, och då kommer man snabbare och lättare över jobbighetströskeln i början. Kan hon lära sig använda sin kropp och se att den har andra värden än bara att vara en (tillräckligt snygg) förpackning är mycket vunnet, och med bättre kroppssjälvförtroende kan också ätbeteendet i viss utsträckning förbättras om det nu är så att hon tröstäter. Att lära sig hantera negativa känslor i all ära, men att slippa ha onödiga negativa känslor är nog inte heller så dumt. Tjejer i den åldern har ofta en massa kroppsissues som inte direkt förhöjer livskvaliteten. Hälsomässigt är det också vettigt att börja med motionen; det är om inte annat betydligt bättre ur hälsosynvinkel att vara en tränad tjockis än en otränad.

Tycker hon att promenader är tråkigt kan talböcker på mp3 vara något. Vissa tycker att simning och/eller vattengympa är bättre än att motionera på land, eftersom man i vattnet påverkas mindre av att kroppen är stor och tung - andra tycker å andra sidan att det är ett syndastraff att visa sig offentligt i baddräkt (inte för att man behöver synas så mycket om man bara skall passera in till och ut från bassängen). Aerobics kan vara något; många småtjejer tycker att det är ganska kul, dock kan problemet uppstå att hon känner sig ensam och uttittad (och tjock).

Jag tror att det är vettigt att inte ha ambitionen att göra allt på en gång - banta henne, lära henne träna, lära henne hantera känslor osv. osv.; gapar man över för mycket blir det väldigt jobbigt och risken att det kapsejsar är stor. Ta en sak i taget.

KBT eller liknande skulle väl vara idealet men tyvärr kan/vill inte sjukvården hjälpa till speciellt mycket när det handlar om att behandla övervikt. Även om alla är medvetna om att det är stora mänskliga lidanden och enorma kostnader i slutändan om man inte ger adekvat vård. Dessutom skulle hon nog totalvägra att medverka, för precis som du säger... Ingen vill vara ett psykfall!

Att upplysa henne om att hon är fet, sjukligt fet är knappast nödvändigt. Hon är redan smärtsamt medveten om sin situation, och ungar i den åldern är inte speciellt snälla mot dem som sticker ut. Förresten verkar det vara skottpengar på tjocka människor nuförtiden, om inte annat finns det ett antal inlägg på detta forum om feta människors människovärde som gjort mig mörkrädd! Det gör att hon tycker att det är otroligt pinsamt att överhuvudtaget röra sig bland folk, och gymmiljön med vältränade människor och spegalr överallt var ganska jobbig för henne. Badhus är inte att tänka på (i nuläget iaf).

Att hitta på aktiviteter åt henne behöver jag inte så mycket hjälp med, snarare att komma över hennes barriär att all motion är töntig/jobbig/tråkig osv... De gånger jag lyckats få med henne har jag låtsats att hon gjort mig en tjänst genom att följa med (bett henne gå ut med hunden åt mig, eller följa med som passare/sällskap på gymmet) och så länge det inte handlar om att tjata om hennes kropp så verkar det vara kul och OK. Självklart vet hon mycket väl att jag släpar med henne för hennes skull men vi kan väl fortsätta med charaderna ett tag till, det gör ingen skada.

Hennes problem bottnar nog i något psykiskt, jag tror inte en person i balans överäter så våldsamt som hon gör, inte i flera år iaf. Jag tror hon känner sig osynlig (hon har länge stått i skuggan av sin storasyster), i alla fall verkar hon oerhört glad att jag intresserar mig för henne för hennes egen skull och hon pladdrar öronen av mig när hon får chansen. Om jag har tur kanske vi kan få till en god cirkel, om hon lyckas komma igång med någon form av aktivitet och gör framsteg kanske hon vågar/orkar ta nästa steg... och nästa...

När det gäller undanflykter och bortförklaringar är hon en mästare! När hon var 7 skadade hon ryggen lite grann och den skadan kan hon trots att den är helt läkt använda än idag för att slippa idrottsdagar, gympalektioner eller allt som är fysiskt jobbigt i största allmänhet.

En sak till som jag tänkt på är det här med att vara tjock (tjock tjej i synnerhet kanske) är att de får verkligen ligga i för att vara intressanta. Om man inte är snygg och attraktiv kanske man kan vara tuffast/vildast/mest vågad... när det gäller sprit, pojkar eller vad det vara månde. Jag ser redan de tendenserna hos henne...

Fortsättning följer... förhoppningsvis.

Krokodil
2009-07-14, 20:01
*Hitta en motionsform som är kul. Promenader är utmärkt och räcker mycket långt, siffermänniskor kan gilla stegräknare (obs kan bli överdriven fixering).
*Att sätt upp mål kan funka för en del, t ex att gå upp till lägenheten utan att bli andfådd, orka dansa en hel kväll osv.
*En hel del som "hatar" motion kan ganska så snabbt upptäcka att det är kul att köra slut på sig bara de slipper klasskompisar, idrottslärare etc utan gör det på egen hand och på något de aldrig har testat tidigare.De flesta har lärt sig att de är dåliga och då innebär det ingen högre njutning att utföra sådant de redan har testat. Självklart ska de inte må dåligt, få mycket mjölksyra, spy etc men efter en relativt kort träningstid så kan en de pressas betydligt mer än vad de tror är möjligt. Det kan då bli en vinst i sig.
*Ha kul, testa något ingen någonsin har testat och våga misslyckas som instruktör alt lova att lära dig något du aldrig har testat om hon lär sig något som hon aldrig har testat.

Jag tror du har en stor poäng där... att slippa omgivningens (ibland inbillade) bedömning är viktigt. Att röra på sig för att det är kul är ovant för henne men förhoppningsvis kommer hon uppleva det.

Hank
2009-07-15, 10:28
Jag tycker du borde skita i henne. Sånna svaga människor är inte lönt att slösa tid på.

Jag menar, hon kan väl knappast ha undgått alla tjockisprogram på tv, alla artiklar om hur ohälsosamt och rent utan av farligt det är och inte minst alla bickar hon lär få i skolan och på stan.
Är man då så jävla lat och "anti" får man fan skylla sig själv och leva sitt ofullständiga liv i exil med vidrig mat som sin bästa vän.

Doctor Snuggles
2009-07-15, 13:10
Jag tycker du borde skita i henne. Sånna svaga människor är inte lönt att slösa tid på.

Jag menar, hon kan väl knappast ha undgått alla tjockisprogram på tv, alla artiklar om hur ohälsosamt och rent utan av farligt det är och inte minst alla bickar hon lär få i skolan och på stan.
Är man då så jävla lat och "anti" får man fan skylla sig själv och leva sitt ofullständiga liv i exil med vidrig mat som sin bästa vän.

Yes, in i koncentrationslägret med henne bara, mänskligt avskräde som hon är. Du har en beundransvärd och empatisk samhällssyn, vännen.

Hank
2009-07-15, 16:37
Yes, in i koncentrationslägret med henne bara, mänskligt avskräde som hon är. Du har en beundransvärd och empatisk samhällssyn, vännen.

Det där var en lite väl dramatisk parallel. Jag har dock inte mycket till övers för människor som självvållat missanpassar sig i samhället.

young_george
2009-07-15, 16:55
Det där var en lite väl dramatisk parallel. Jag har dock inte mycket till övers för människor som självvållat missanpassar sig i samhället.

Du tror inte det är lite mer komplicerade biologiska och sociala faktorer än bara någon som satt sig lite på tvären i samhället?

Eliass
2009-07-15, 17:29
jag tycker du borde skita i henne. Sånna svaga människor är inte lönt att slösa tid på.

Jag menar, hon kan väl knappast ha undgått alla tjockisprogram på tv, alla artiklar om hur ohälsosamt och rent utan av farligt det är och inte minst alla bickar hon lär få i skolan och på stan.
Är man då så jävla lat och "anti" får man fan skylla sig själv och leva sitt ofullständiga liv i exil med vidrig mat som sin bästa vän.

-1

major Pectoralis
2009-07-16, 13:45
Kom ihåg att det är träningen som skall bli intressant.

Undvik:

"Rolighetsfällan". Då kommer personen snabbt att sluta då nyhetens behag lagt sig. Den typen av "punktträning" är verkningslös i slutändan.

"Handpåläggsningsfällan". Då blir personen bara intresserad av att få stöttning. Om det är stöttning genom träning spelar ingen roll. Får personen stöttning utan att träna kommer personen inte att träna.

Lägg upp ett träningsprogram som är genomförbart. Det behöver inte vara bra. Det skall vara på rätt nivå och det skall vara genomförbart. Successivt ökar man på stegen.

Tona ner din egen sociala roll. Du står för kunskapen. Behövs en social motor så ta med någon kompis till tjejen.

Gör inte träningen för lätt/hård. Styrketräning känns meningslöst om övningarna är för lätta. Behöver man tänka mycket på tekniken och inte "får ta i", utan måste "fjutta", så blir det tråkigt. I konditionsträning gäller omvänt förhållande. Där kan man gärna "fjutta" - så länge man gör det tillräckligt länge. Inledningsvis kan man t.o.m skippa systematiska träningspass och istället satsa på att "öka antalet fotisättningar" per dag.

Ha en kul inramning på träningen. Att träna i omväxlande miljöer och galna situationer kan vara trend- och barriärbrytande. En personlig favorit är att träna till marchmusik. Överhuvudtaget: gör oväntade saker som bryter mot förväntningarna. Chocka tjejen/adepten. Då har de inga förväntningar och då blir de intresserade/nyfikna.

Var allmänt trevlig och stöttande utan att för den sakens skull vara "lättköpt"/lättmanipulerad.

Det är vad jag själv försöker göra och tror att jag också gör, i stora drag. Det brukar fungera. Om detta är vad jag egentligen gör vet jag dock inte....

Tricis
2009-07-16, 14:37
Jag har bestämt mig för att "adoptera" en överviktig 14-årig tjej som är på väg att äta ihjäl sig. Ingen i hennes närhet verkar se hur jävligt ställt det är med henne och hon vill helst inte prata om det själv.

Problemet är att hon är extremt fientligt inställd till motion/idrott, fast jag tror det egentligen är en försvarsmekanism så folk slutar tjata. Jag har lyckats få med henne på några promenader och ett gympass en gång och hon verkade tycka det var kul fast nu tycker jag hon är på väg att resignera och ge upp helt. Hon är helt enkelt på väg att fastna i rollen som "den tjockaste tjejen i plugget".

Hon har varit hos läkare och dietister men eftersom hon skiter i vad de säger gör det ingen större nytta att fortsätta på den vägen. Hon är duktig på att laga mat, bra mat också, men det slinker gärna ner en hel del annat också när ingen ser.

Nån som har tips på hur man ska "lirka" med henne för att få in henne på rätt spår utan att skrämma iväg henne eller få henne att känna sig misslyckad?

Alla tips mottages tacksamt, och gärna från dem som varit i hennes sits någon gång i livet.




Tips.

Jag har själv varit hennes situation när jag var yngre.
Det är inte kul.
Det lättaste du kan göra är att hitta på olika sporter som hon tycker är roliga, kanske ridning, tennis, simning, skidor, skridskor, etc.

Det är inte roligt att gå ut och "gå" bara för att gå när man är i den åldern.
Och jag tror att det viktigaste är att ta tag i "problemet" VARFÖR slinker det ner onyttigheter emellan målen? är hon ledsen och äter därför att dämpa?
ångest? och VAD kan ni göra för att hon inte skall känna så och kunna bryta det mönstret?

Det är viktigt att ta tag i det problemet först och jobba med psyket lika mycket som med kroppen!

Lycka till.Håller tummarna :thumbup:

tumme
2009-07-16, 16:06
Jag var i samma sits fram tills för ett halv år sen när jag började bli smal. Det absolut viktigaste är att inte tjata, min pappa som gymmade seriöst då var på mig hela tiden med olika träningsprogram, äta nyttigare osv men det gick aldrig. Hade även en styvmamma som jobbade som personligtränare med nån typ av näringsutbildning i ryggen. Men det gick ändå inte fram tills min bror flyttade hemmifrån och gjorde lumpen, vilket gjorde att vi aldrig sågs. Men sen drog han med mig till gymmet några gånger och jag kom på att det ända sättet för mig att träffa honom mycket var att börja gymma med honom. Vilket gjorde att jag började gymma 5 gånger i veckan och älskade det.
Blev mycket text där men min poäng är nog att skapa nått positivt runt nån aktivitet. Vem spelar fotboll för att spela fotboll och inte för att vara med kompisar där det är en grym stämning? inte många jag känner iaf.

snatch914
2009-07-16, 17:28
Det enda som jag tänker på att är att göra träning, kost o näring roligt för henne... Finns ju olika sätt. Ett är att hon ser bra o positiv resultat utifrån träningen det var detta som fick mig att fortsätta träna (dom 2-3 första månaderna på gymmet är GRYMT tråkiga). Sen kanske att introducera henne till någon som är lik henne så dom kan vara på gymmet tillsammans o sporra henne. Gärna någon som är förbi 2-3 första månaderna. OBS behöver inte vara gym kan vara promenader etc.

Caveman_91
2009-07-16, 17:39
En sak till som jag tänkt på är det här med att vara tjock (tjock tjej i synnerhet kanske) är att de får verkligen ligga i för att vara intressanta. Om man inte är snygg och attraktiv kanske man kan vara tuffast/vildast/mest vågad... när det gäller sprit, pojkar eller vad det vara månde. Jag ser redan de tendenserna hos henne...

Fortsättning följer... förhoppningsvis.

tycker jag stämmer, men tyvärr så blir det ofta genomskådligt. Falsk identitet funkar inte i längden. Gäller absolut inte bara överviktiga personer.

Lycka till!

walegard
2009-07-16, 18:48
Håller med Hank alltså.

Simon Eng
2009-07-16, 22:28
the first step towards solving a problem is admitting you have one - J.D

Mr.Sarkastisk
2009-07-17, 00:11
Jag tycker du borde skita i henne. Sånna svaga människor är inte lönt att slösa tid på.

Jag menar, hon kan väl knappast ha undgått alla tjockisprogram på tv, alla artiklar om hur ohälsosamt och rent utan av farligt det är och inte minst alla bickar hon lär få i skolan och på stan.
Är man då så jävla lat och "anti" får man fan skylla sig själv och leva sitt ofullständiga liv i exil med vidrig mat som sin bästa vän.

Hahaha! Riktigt grov är du.

Stoltz
2009-07-17, 08:41
Jag tycker du borde skita i henne. Sånna svaga människor är inte lönt att slösa tid på.

Jag menar, hon kan väl knappast ha undgått alla tjockisprogram på tv, alla artiklar om hur ohälsosamt och rent utan av farligt det är och inte minst alla bickar hon lär få i skolan och på stan.
Är man då så jävla lat och "anti" får man fan skylla sig själv och leva sitt ofullständiga liv i exil med vidrig mat som sin bästa vän.

Wow. Låt säga att hon varit tjock sedan hon inte ens visste vad det kunde bero på, bara barnet, och blivit mobbad dagligen för det, låst in sig på toaletten för att inte bli knuffad och utpekad, fått utstå 'dolda' kommentarer i klassrummet, och så vidare.

Då är hon alltså svag för att hennes mentalitet har byggts upp för ett försvar?

Klart, detta är ju ingen garanti att ovan ens skett, men att självorgasmera om hur svag en annan person är utan att ens ha i åtanke bakomliggande faktorer är ju helt klart ett bevis på din egen ofullständighet.


Bumbi gjorde ett vettigt inlägg.