Visa fullständig version : Familjemedlem som håller på att bli tjock
Skrollovicz
2009-06-25, 10:02
Sökte, men hittade inget.
Har någon här erfarenhet om hur man bäst hanterar en sådan känslig fråga. Övervikt är ju skadligt och något man inte vill att en familjemedlem ska gå runt och lida av. Hur gör man för att påverka en familjemedlem i positiv riktning utan att såra personen?
King Grub
2009-06-25, 10:08
Det beror väl på hur nära du känner personen och vilket förhållande ni har, på vilket sätt ni normalt talar med varandra, och om vad.
Om brorsans mage började svälla över skulle jag peta honom i fläsket och fråga "Men vad är det här? Extraknäck som Michelingubbe?"
Min sambo har gått och blivit rätt fet av den ena och andra anledningen och saken är nog att du inte kan göra så mycket åt det. Tjat, pikar mm leder nog i de flesta fall bara till högre murar.
Sämsta du kan göra är nog att projektera din bild av problemet på han/henne då du/jag/vi har en annan syn på träning, kost, hälsa mm av eget intresse och erfarenhet. Som att dumförklara en analfabet för att han inte kan stava, då blir han förbannad och ger sig ut och vallar getterna istället.
"Vilken söt mage du börjar få" kan man ju alltid droppa och sen klämma lite.
Sökte, men hittade inget.
Har någon här erfarenhet om hur man bäst hanterar en sådan känslig fråga. Övervikt är ju skadligt och något man inte vill att en familjemedlem ska gå runt och lida av. Hur gör man för att påverka en familjemedlem i positiv riktning utan att såra personen?
Genom att ta upp frågan öppet, ärligt och genom att tydligt visa att man gör det av omsorg. Att ta upp det i en bisats eller i olika halvt skämtsamma, halvt kränkande former är inget jag skulle rekommendera i en så känslig fråga.
Skrollovicz
2009-06-25, 13:31
Det är min syster det gäller och hon har gått upp säkert 12-15 kg på tre fyra år. Jag tror jag ska höra om hon vill med ut och gå varje söndag, vad tror ni om ett sådant initiativ?
Tack till er som har svarat.
Alone_in_the_dark
2009-06-25, 13:59
Det är min syster det gäller och hon har gått upp säkert 12-15 kg på tre fyra år. Jag tror jag ska höra om hon vill med ut och gå varje söndag, vad tror ni om ett sådant initiativ?
Tack till er som har svarat.
Så länge du inte nämner övervikt i sammanhanget, utan mer "Lust o hänga med på en promenad?" funkar många gånger.
prOtotype
2009-06-25, 14:09
Det är min syster det gäller och hon har gått upp säkert 12-15 kg på tre fyra år. Jag tror jag ska höra om hon vill med ut och gå varje söndag, vad tror ni om ett sådant initiativ?
Tack till er som har svarat.
Om du själv är tränande så kan det funka bra att småprata lite hur skönt man själv tycker det är med träningen. Att man får mer energi, jämnare humör, sover bättre osv. Om man då får lite motfrågor så är man inte långt ifrån att lägga upp ett kost och träningsschema för personen ifråga :)
Dreamscythe
2009-06-25, 14:29
Jag tycker ni nästan är lite elaka här. Jag förstår oron över det i hälsosynpunkt, men det hela handlar ju om hur hon själv känner sig. Är hon nöjd med sig själv och glad så låt henne vara som hon är. Det spelar ingen roll hur mycket du drar med henne ut på promenader eller lägger om kosten för henne om hon själv inte är intresserad av det. Det är hon som måste vilja gå ner de kilona om det ska hända. Det handlar om en livsstils förändring mer än bara äta rätt och promenader. Tro mig, jag talar ifrån erfarenhet.
Joakim pettersen
2009-06-25, 14:38
Om personen inte vill börja träna och/eller ändra kost så tycker jag, även om det inte är snällt på ett sätt, att man ska vara jävlig mot personen. Den personen skulle må dåligt för stunden men när han/hon ser att han/hon måste ta tag i sig själv och gör det och sedan märker resultat kommer han/hon att tacka dig.
Emil_Larsson
2009-06-25, 14:47
Tänkte bara nämna en liten kul grej som kanske inte är det smartaste att dra till i trådskaparens fall, men som uppenbarligen funkar för min pappa och hans vänner. När min pappa och hans vänner träffas så brukar de gå rakt på sak:
- Åh jädrar vad du lagt på dig den senaste tiden!
- Ser att du fettat till dig ordentligt.
- Har inte du lagt på dig lite magge?
- Är det julbordet som satt sina spår.
- Sjukskrivningar är farligt *Klapp på magen*.
Kommentaren tillbaka brukar vara ett asgarv eller något retsamt tillbaka typ; Ja du växer på duktigt du med ser jag, osv..
Alltid lika kul att höra på är det iallafall :D
/Peace.
Om personen inte vill börja träna och/eller ändra kost så tycker jag, även om det inte är snällt på ett sätt, att man ska vara jävlig mot personen. Den personen skulle må dåligt för stunden men när han/hon ser att han/hon måste ta tag i sig själv och gör det och sedan märker resultat kommer han/hon att tacka dig.
Men hur tänker du nu? Menar du allvar med att man skall vara "jävlig"? Så att vara "jävlig" och få personen att "må dåligt för stunden" är ett mycket bara förstadium till att "ta tag i sig själv", kanske bli glad och sedan "tacka dig"?
Jag kan upplysa dig om att mycket få konflikter brukar lösas genom att få någon att må dåligt. Det överordnade i denna fråga var ju att få systern att må bra, eller hur? Jösses...
Jag skulle nog först försöka förstå bakgrunden och anledningen till att hon går upp i vikt. Att hon skall lägga om sin kost för att hon till exempel är olyckligt kär och inte orkar ta sig för någonting, eller någonting i den stilen, lär ju knappast vara patentlöstningen på det ursprungliga problemet.
Sökte, men hittade inget.
Har någon här erfarenhet om hur man bäst hanterar en sådan känslig fråga. Övervikt är ju skadligt och något man inte vill att en familjemedlem ska gå runt och lida av. Hur gör man för att påverka en familjemedlem i positiv riktning utan att såra personen?
varför är hon tjock? är det för att hon är glad i mat och ligger hemma och spelar dator/läser böcker? är hon deprimerad tröstätare? lr är hon ung festalkoholmissbrukare som lever livet?
jag tycker situationen borde behandlas olika beroende på person. jag var "lite fet" ett tag och min mamma sa att jag var tjock varje dag och detta ledde till att jag gick ner i vikt tills det bara var skelett och ben kvar, vägde ca 50 kg.
Robert Svensson
2009-06-25, 18:05
Peakar fungerar nog bara baserat på vilket förhållande ni till exempel har. Jag hade gjort samma sak till min brorsa som Grub nämnde. Man retas lite bara. Men är frågan känslig så kan du försöka ta upp det lite finare. Som att fråga om ni inte ska gå ut och gå någon promenad några gånger i veckan, till exempel. Eller fråga om personen inte vill hänga med till gymmet någon gång också. Han/hon kanske får blodad tand och fastnar.
Säg att hon är smällfet och att du kan hjälpa till med viktreduceringen. Det skulle nog uppskattas!
hendrong
2009-06-25, 18:30
Om personen inte vill börja träna och/eller ändra kost så tycker jag, även om det inte är snällt på ett sätt, att man ska vara jävlig mot personen. Den personen skulle må dåligt för stunden men när han/hon ser att han/hon måste ta tag i sig själv och gör det och sedan märker resultat kommer han/hon att tacka dig.
-1. Du har 100 % fel.
Vissa här verkar lida av missuppfattningen att feta människor är feta för att de inte vet om att de är feta. Ingenting kunde vara mer fel. Är man fet så vet man det. Speciellt om man är en ung tjej. Skälet till att man inte börjar träna och käka rätt är för att man inte orkar.
Känner du någon vältränad person som började sin bana genom att bli trakasserad av sin brorsa?
...Känner du någon vältränad person som började sin bana genom att bli trakasserad av sin brorsa?
Ja. Jag själv bland annat, om jag väljer att räkna mig som vältränad dårå.
Trakasserad låter ju lite hårt iofs. ;-)
Eddie Vedder
2009-06-25, 18:48
Känner du någon vältränad person som började sin bana genom att bli trakasserad av sin brorsa?
Antagligen startas väldigt väldigt många ätstörningsfall på det sättet. Närstående som antyder att vederbörande är tjock eller att på något annat sätt har brister (där resultatet sedermera blir en ätstörning), idrottsanorexia startas ofta genom att en idrottande tjej/kille uppmanas banta från sin tränare t.ex.
Med andra ord ett stort +1 på dig hendrong och likaså på J_A_L. SÅna här situationer måste behandlas i dess givna kontext och det finns inget givet svar. Bara en sådan sak som "Du ska inte följa och börja träna?" kan nog mycket väl tolkas som ett inlindat sätt att säga, "Du har blivit fet och måste fan rycka upp dig och jobba lite!".
Det här är en lång tråd med liknande problematik, men här gällde det flickvännen:
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=117173
Lars "varekeson"
2009-06-25, 18:59
Det är nog som alla andra problem människor lider av, det är svårt att få någon som inte vill eller är motiverad att göra något åt det, att få arslet ur vagnen.
Oavsett vad du säger så kommer det att tas negativt, om personen är sådan. Andra behöver en spark i ändan för att komma igång. Allt hänger på vem personen är och vem du som engagerad är. Om din syster anser dig vara en person att lyssna och förlita sig på, så kommer nog en ärligt uttryckt oro för hennes hälsa, inte övervikt, att vara det bästa. Om inte så får du helt enkelt hitta någon som är detta för henne, och be den personen tala med henne. Kanske få hennes bästa polare att dra med henne på något?
Jag har nog testat det mesta med olika personer, och det som funkar bäst är att övertala någon utomstående, tex sambons kompis, att det är häftigt att röra på sig, och hur bra det är. Då drar hon med sambon ut och går och köper gymkort. Att vara killen som tycker att hon är fet hjälper inga förhållanden :P
Peakar fungerar nog bara baserat på vilket förhållande ni till exempel har. Jag hade gjort samma sak till min brorsa som Grub nämnde. Man retas lite bara. Men är frågan känslig så kan du försöka ta upp det lite finare. Som att fråga om ni inte ska gå ut och gå någon promenad några gånger i veckan, till exempel. Eller fråga om personen inte vill hänga med till gymmet någon gång också. Han/hon kanske får blodad tand och fastnar.
I inlägget ovan står ju liksom redan allting? Det är ju just precis det man som (med-)människa måste försöka undvika, just eftersom det så lätt kan bli så. Att det är "lätt att det blir så", är väl så vanligt att man inte ens behöver motivera det vidare.
När en tråd på ett forum innehåller mer än ett fåtal inlägg så verkar en stor del av personerna som läser tråden hoppa över merparten av alla inlägg. Jag blir lika fascinerad varenda gång fenomenet iakttas.
Ja. Jag själv bland annat, om jag väljer att räkna mig som vältränad dårå.
Trakasserad låter ju lite hårt iofs. ;-)
Och du tyckte att det var lustfyllt och roligt att träna i början? Tycker du det nu? Eller tränade du med känslan att du gjorde/gör det för att slippa höra kommentarerna?
Antagligen startas väldigt väldigt många ätstörningsfall på det sättet. Närstående som antyder att vederbörande är tjock eller att på något annat sätt har brister (där resultatet sedermera blir en ätstörning), idrottsanorexia startas ofta genom att en idrottande tjej/kille uppmanas banta från sin tränare t.ex.
Med andra ord ett stort +1 på dig hendrong och likaså på J_A_L. SÅna här situationer måste behandlas i dess givna kontext och det finns inget givet svar. Bara en sådan sak som "Du ska inte följa och börja träna?" kan nog mycket väl tolkas som ett inlindat sätt att säga, "Du har blivit fet och måste fan rycka upp dig och jobba lite!".
Det här är en lång tråd med liknande problematik, men här gällde det flickvännen:
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=117173
Eller hur. Det absolut första man bör fråga är väl inte "ska vi dra till gymmet och pumpa lite... Eller?" och snegla på magen. Det räcker nog med ett "hur mår du - egentligen?" till en början, för att liksom närma sig vad man nu tydligen anser vara ett problem.
Var lite försiktiga! Man kan ju åtminstone försöka att vara lite smart och smidig.
Mr.Sarkastisk
2009-06-25, 20:37
Fråga hur hon mår, hon kanske mår dåligt?
Och du tyckte att det var lustfyllt och roligt att träna i början? Tycker du det nu? Eller tränade du med känslan att du gjorde/gör det för att slippa höra kommentarerna?
Ja. Det var fantastiskt att träna med brorsan. Vi hade förvisso en sådan relation som det ofta är bröder emellan där man alltid skall mäta sig med varandra vilket kanske gjorde att jag accepterade det.
Försök få med henne att styrketräna med dig, och kommentera "wow det där var starkt för en tjej som nybörjare! det här borde du satsa på. ska du inte hänga på mig i fortsättningen och träna?"
Sen efter några år om hon nappar och blivit jättestark kan du ju allltid berätta sanningen ;)
Jag har en kompis med rätt så mycket övervikt faktiskt vilket han haft i flera år och detta pågrund av hans kostvanor och brist på motion.
Mycket snabbmat, godis, coca cola, öl och annan alkohol har bidragit till att det är en förslappad individ vi talar om.
Oavsett så är han min bästa kompis men han tycker helt enkelt inte träning är roligt. Har tagit med han till gymmet men han har inget tålamod och ingen självdisciplin för att ta sig ner och träna så att han hamnar på en nivå där han börjar känna alla sköna effekter.
Jag har för länge sedan insett att det är ett hopplöst fall och att han helt enkelt inte bryr sig, det roliga är också att familjen i övrigt ser precis likadan ut, ingen tränar och har aldrig någonsin gjort.
Den enda typ av träningsform han kan tänka sig är att ta någon promenad nån gång ibland, inte ens det är något som blir av speciellt ofta och då är det heller inget tal om någon promenad utan det handlar om att gå och köpa en mosmeny på närmaste snabbkök.
Det finns typ ingen träningsform han tycker är rolig, iaf ingen av alla dom som är vanliga och som man känner till, löpning, promenader, styrketräning. Dessutom för att orka måste han få upp sin kondition som är jävligt dålig, kan tilläggas att en släkting till honom med övervikt dog relativt tidigt i en stroke.
Så det bådar inte gott men han vill inte och har inget intresse så jag bryr mig helt enkelt inte längre utan låter han vara som han är.
Börja med att ta reda på om det är ett problem för henne. Är det inte det, utan ett problem för dig, är det ditt problem att lära dig leva med det.
Joakim pettersen
2009-06-26, 02:11
Men hur tänker du nu? Menar du allvar med att man skall vara "jävlig"? Så att vara "jävlig" och få personen att "må dåligt för stunden" är ett mycket bara förstadium till att "ta tag i sig själv", kanske bli glad och sedan "tacka dig"?
Jag kan upplysa dig om att mycket få konflikter brukar lösas genom att få någon att må dåligt. Det överordnade i denna fråga var ju att få systern att må bra, eller hur? Jösses...
Jag skulle nog först försöka förstå bakgrunden och anledningen till att hon går upp i vikt. Att hon skall lägga om sin kost för att hon till exempel är olyckligt kär och inte orkar ta sig för någonting, eller någonting i den stilen, lär ju knappast vara patentlöstningen på det ursprungliga problemet.
-1. Du har 100 % fel.
Vissa här verkar lida av missuppfattningen att feta människor är feta för att de inte vet om att de är feta. Ingenting kunde vara mer fel. Är man fet så vet man det. Speciellt om man är en ung tjej. Skälet till att man inte börjar träna och käka rätt är för att man inte orkar.
Känner du någon vältränad person som började sin bana genom att bli trakasserad av sin brorsa?
Ta det seriöst om ni känner för det, dock låg det rätt så mycket dum ironi bakom min text. När en tjock person mår dåligt tar personen antagligen till mat i första hand för att trösta sig själv (resulterar i att personen går upp i vikt mer och blir fetare med tiden), eller så går det åt andra hållet och personen råbantar och drabbas av anorexi, så det finns ingen som helst anledning till att "jävlas" med personen.
Om jag ska svara seriöst så tycker jag att man ska finns där som ett stöd MEN man ska faktiskt påpeka att, i det här fallet systern, bör ändra på sin kost eller röra på sig mer. Då menar jag inte att man ska säga typ "du håller på bli fet och du skulle behöva äta nyttigare" utan typ, "om du fortsätter äta så mycket som du äter nu så finns det risk att du inom en snar framtid kommer bli tjock". Man ska absolut tänka över vad man ska säga och formulera det på ett bra sätt så att personen inte tar illa upp utan inser på ett bra sätt att den behöver ändra kosten eller röra på sig mer.
Eddie Vedder
2009-06-26, 05:20
typ, "om du fortsätter äta så mycket som du äter nu så finns det risk att du inom en snar framtid kommer bli tjock". Man ska absolut tänka över vad man ska säga och formulera det på ett bra sätt så att personen inte tar illa upp utan inser på ett bra sätt att den behöver ändra kosten eller röra på sig mer.
Vi är som sagt inte medvetna om huruvida det här upplevs som ett prbolem av systern och heller inte hur "allvarligt" det är och hur medveten hon är om det.
Jag skulle vilja veta mer om hur fort den här viktökningen gått till, vad för andra faktorer har funnits. Har hon varit på lite för mycket roliga grillfester eller suttit ensam hemma framför datorn och ätit godis t.ex.? I det första fallet kan det vara befogat att påpeka det ohälsosamma men i det andra kan det vara riskabelt, då är hon troligtvis redan högst medveten om det och kanske mår dåligt.
Att föreslå att han skall med och träna tror jag i det fallet uppfattas mer som en pik tyvärr.
Hör kanske inte till riktigt, men har med vikt och familj att göra.
Jag är 28, min mor 58, träffas inte så många gånger per år pga avstånd. När vi sågs i maj så hade jag precis blivit klar med sommardeffen och tappat 10kg. Det första mamma säger när hon kliver av bussen är:
"Du har gått ner i vikt!"
Vilket hon snabbt följer upp med..
"jag gillar inte sånt, det är onaturligt"
Bra stöd! Hon menar dock väl.
Pontus H
2009-06-27, 10:33
oj. jag var ganska rejält smygfet innan jag började träna, jag visste om det, men hade aldrig orkat ta tag i det. sen när jag väl tog tag i det, så hade jag tur att jag hade en seriös kompis som tränar hyffsat mycket, han hjälpte mig att komma igång ordentligt.
Jag skulle nog ALDRIG sådär i början vilja träna med en familjemedlem när man mådde lite halvdåligt över sin vikt (om hon nu gör det) utan att träna med en kompis ger jävligt mycket mer (enligt min mening).
efter 2 månaders träning (när jag börja bli trött på att styrketräna) så fick jag världens boost när mina andra vänner och andra i min närhet började säga att jag såg piggare ut och lite mer tränad än vanligt. Så jag skulle rekommendera ifall du får henne att börja träna så säg åt alla släktingar/kompisar på ett smidigt sätt kommentera att hon ser lite slankare/starkare/piggare/snyggare/friskare ut efter 2 månader. det gjorde att jag fortsatte med min träning (som jag nu njuter av istället för att tvinga mig till att göra.
steg 2 i min "sundare" livsstil var att börja umgås mer med personer som tränar då man kan föra in lite av det sociala in i gymmet eller ut i spåret istället för på ett fik eller konditori som det var innan jag började träna..
vet inte riktigt hur du ska få din syster att göra det men hon borde väl ha nåra kompisar som är aktiva om hon nu känner att det är jobbigt med sin övervikt.
steg 3, jag antar att ifall hon har kommit igång med träningen ordentligt så kommer hon som jag, börja tycka att hon vill ha ut absolut max utav sin träning när hon ändå lägger ner ganska mycket tid på den...
jag börjar nu i alla fall ändra kosten nu mer och mer till det nyttigare, (tycker detta är det absolut svåraste då mina vanliga polare och gymkompisar vill käka kebab etc ganska ofta :P) samt skippa dricka, godis och chips, samt dricka alcohol med måtta när det väl är utgång.
vet inte om detta är till någon hjälp, men så har jag iaf kommit igång med min träning, och jag som det känns nu kommer aldrig tillåta mig själv att bli så otränad och trött som jag var för 7-8 månader sedan!
lycka till!
Ofta vet inte folk hur kost funkar och hur man gör för att gå ner i vikt. Då är det bra om man kan finnas där och berätta och lära.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.