Piotr
2009-06-06, 15:05
Jag är en mycket aktiv 64-åring. Jag är pensionär sen 3 år tillbaka.
Jag vandrar i berg på somrarna, cyklar när vädret tillåter, springer en mil varannan dag (inte så hårt som när jag var 45, mina knän och senfästen skulle inte tåla det). Jag är 175 cm lång (numera, jag har varit längre),
väger c:a 69 kg, har midjemått 78, bröst kanske 90 (inte så fotomodellaktigt!)
Enligt ett gymtest nyligen har jag väldigt bra benmuskler, mycket bra bukmuskler,
dåliga biceps (klart under normalt), inte helt bra smidighet (jag börjar bli bättre) och god syreupptagning. Mitt blodtryck är aningen i överkant, 135/83 (en dietfråga, kanske). Min morgonpuls brukar ligga på 52-56.
Min största svaghet, som inte detta test tog upp, är dock balansen, som är i absolut bottenklass.
Jag har i olika omgångar försökt träna upp den. Den första, och således bästa, övning, som brukar föreslås, är att stå på ett ben och blunda. Det har jag försökt
några hundra gånger sedan 2003, och ideligen misslyckats genomföra. Så fort jag sluter ögonen tappar jag balansen. Jag sätter ned foten efter kanske 2-3 sekunder, ibland längre, men kan inte påstå att jag under den tiden verkligen hållit balansen.
Det känns direkt i fotleden, den blir som gummi - ofta leds jag att krampaktigt försöka spänna musklerna därnere, för att vingla mindre.
Jag har tagit upp detta med sjukgymnaster och de förslår då alltid någon enklare övning som att stå på ett ben och borsta tänderna. Det försökte jag ngn månad förra året i samband med rehabilitering efter en trafikolycka. Jag genomförde enkelt övningen men gjorde inga framsteg. Enligt en artikel jag läst ska man kunna träna upp förmågan till att stå på ett ben och blunda i 30 sekunder!
Jag har också fått förslag på att promenera i ojämn terräng, vilket verkar vara en mycket tidsödande och osäker metod. Jag har ibland undrat om jag har något fel på hjärnan - kan man undersöka sånt? Och finns det verkligen inte ngn metod som ger ngt sånär säkra och mätbara resultat?
Jag vandrar i berg på somrarna, cyklar när vädret tillåter, springer en mil varannan dag (inte så hårt som när jag var 45, mina knän och senfästen skulle inte tåla det). Jag är 175 cm lång (numera, jag har varit längre),
väger c:a 69 kg, har midjemått 78, bröst kanske 90 (inte så fotomodellaktigt!)
Enligt ett gymtest nyligen har jag väldigt bra benmuskler, mycket bra bukmuskler,
dåliga biceps (klart under normalt), inte helt bra smidighet (jag börjar bli bättre) och god syreupptagning. Mitt blodtryck är aningen i överkant, 135/83 (en dietfråga, kanske). Min morgonpuls brukar ligga på 52-56.
Min största svaghet, som inte detta test tog upp, är dock balansen, som är i absolut bottenklass.
Jag har i olika omgångar försökt träna upp den. Den första, och således bästa, övning, som brukar föreslås, är att stå på ett ben och blunda. Det har jag försökt
några hundra gånger sedan 2003, och ideligen misslyckats genomföra. Så fort jag sluter ögonen tappar jag balansen. Jag sätter ned foten efter kanske 2-3 sekunder, ibland längre, men kan inte påstå att jag under den tiden verkligen hållit balansen.
Det känns direkt i fotleden, den blir som gummi - ofta leds jag att krampaktigt försöka spänna musklerna därnere, för att vingla mindre.
Jag har tagit upp detta med sjukgymnaster och de förslår då alltid någon enklare övning som att stå på ett ben och borsta tänderna. Det försökte jag ngn månad förra året i samband med rehabilitering efter en trafikolycka. Jag genomförde enkelt övningen men gjorde inga framsteg. Enligt en artikel jag läst ska man kunna träna upp förmågan till att stå på ett ben och blunda i 30 sekunder!
Jag har också fått förslag på att promenera i ojämn terräng, vilket verkar vara en mycket tidsödande och osäker metod. Jag har ibland undrat om jag har något fel på hjärnan - kan man undersöka sånt? Och finns det verkligen inte ngn metod som ger ngt sånär säkra och mätbara resultat?